För det är min da' ida'!
Igår hade jag helt glömt att det var min födelsedag idag. Det gick inte upp för mig förrän jag var inne på Synsam igår och bokade tid och expediten glatt påpekade det hela.
I morse väcktes jag av två glada föräldrar som kom in och sjöng med presenter på sängen. Precis som förr i tiden med andra ord. Nog för att jag vill ha egen lägenhet hur mycket som helst, men sådant är bara trevligt! Det är skillnad på att vara barnslig och ha barnasinnet kvar som jag brukar säga :)
Pengabidrag till ny telefon (som jag nu sent om sider beställt) och best of-skiva med ELO från föräldrar, och från faster pengabidrag samt någon form av lockande specialgjord segerchampagne från när Werder Bremen vann tyska cupen 2009.
Jag känner mig faktiskt inte äldre än vanligt. Det känns som om jag varit 27 redan sedan jag fyllde 26 på något sätt, som att det efter jag fyllde 26 snarare var 27 som börjades fyllas i dag för dag på något sätt och nu fyllts upp till att bli 27 på allvar. "Snart 27" är liksom något jag tror jag sagt fler gånger än "26" de gånger folk undrat om min ålder.
Dagen i övrigt blev en bra dag med jobb och fler uppdrag att utföra. Listan växer och jobbtimmarna med den!
Nu ska jag strax ner i garaget, lyssna på skivan jag fick och hänga upp boxningssäcken jag köpte i Falun som ännu bara nyttjats en gång - på golvet i lägenheten. Jag tror den blir lite mer smidig att slå på hängandes som den ska.
Road trip 2013, del 2 av 2: Stockholm till Falun till Kungälv
Har dragit på denna andra del lite då annat kommit emellan som exempelvis utflytt i Falun (det tar ju ändå en stund att skriva ett såpass långt inlägg som dessa road trip-inlägg innebär).
Anyhow! Nu kommer andra och avslutande delen nedan.
Stockholm - Trubadurkör, Göteborgssaknad och bakis
Efter Storskirsnatten där bilarna körde förbi precis bredvid våra tält tog vi oss alltså direkt mot Stockholm. Resan dit gick som planerat och det gick relativt enkelt att hitta dit vi skulle på Söder, vilket var en lägenhet på Hallandsgatan som tillhör Eriks familj. Det var för övrigt där jag bodde för x antal år sedan i ett annat liv då jag hade praktik på Sveriges Radio.
Ösregnet forsade på när vi gled in i huvudstaden och packade in oss så smått i lägenheten. Jag inledde med att förlora "Sten, sax, påse" och fick sova på tunn madrass på golvet medan Erik fick sängen och Linus soffan.
På kvällen kom ett par gamla vänner till Erik över medan vi lagade mat (lövbiff) och senare kollade vi på Scarface innan sovadags.
Dagen efter tvättade Erik och hade besök av en annan gammal vän medan jag och broder stack till bio på Medborgarplatsen och såg Känn ingen sorg. Mycket bra film med både humor och allvar (och givetvis grym musik), men jag blev märkligt smådeppig efteråt och saknade bland annat Götet.
På kvällen gick vi alla tre till ett ställe som föräldrarna tipsat om som hette Stuket där alla beställde plankstek. Vid bordet bredvid oss var det kräftskiva i full gång och de hade även en egen trubadur som vi alltså fick snylta på. Trevligt! Han var riktigt skön och bjöd även in oss till sång. Han tycktes småöverraskad att vi kunde i princip alla gamla låtar han drog fram ur bagaget. Extra nöjd var både han och sällskapet när vi agerade basig kör till refrängen på "Under the boardwalk".
Efter käket stack vi vidare till de två som besökte oss kvällen innan hos Erik och satt och snackade ett bra tag. Jag missberäknade dock mitt alkoholintag något och blandade nog ett par groggar för mycket ty vissa minnesluckor uppstod gällande sista tiden fram tills vi skulle gå. Därefter minns jag dock allt igen och blev fantastiskt planerande då jag bestämt stövlade in på McDonalds och raskt beställde fyra cheeseburgare, en liten pommes och lite beasås. Fyra burgare blev det eftersom jag tänkte äta två bums och ta två till frukost. Dagen efter brukar man ju vara lite extra sugen på onyttigheter. Väl planerat som sagt! I kön hann jag också bli instant buddy med två förortskillar som var på samma supergoda humör som jag nu var på. Vad vi pratade om exakt minns jag inte (men det är inget konstigt, jag minns nästan aldrig vad andra folk och jag själv snackar om exakt på en utekväll. Man minns ämnen och utmärkande anekdoter, men exakta ordval eller något är omöjligt), men det var något världsligt och mest skämtande. Alltid trevligt att träffa på trevligt folk i vilket fall!
Falun - IFK-seger, AIK-förlust och matförgiftning
Dagen efter var jag inte riktigt lika glad. Mer bakis än på länge. Förr blev jag bakis mycket lättare, nuförtiden är det väldigt sällsynt. Man har väl blivit mer resistant med åren kanske, men å andra sidan dricker man alltmer sällan nu så det går ju inte helt ihop heller.
I vilket fall skulle vi nu resa vidare och jag, som hatar att spy, gjorde verkligen allt för att undvika detta. Miljoner djupa andetag togs under dagen. Ni vet hur det är, man tror inte att det någonsin ska gå över, men till slut är det väck.
Nästa mål på färden var Falun. Från början tänkte vi stannat i Uppsala också, men vi var inte jättesugna på att leta campingplats där just idag, vi ville nå vårt nordligaste mål på resan bums.
Efter en resa som innehöll mycket ovärt käk på snabbmats-Kinarestaurangen Chop Chop utanför Enköping (dyrt, liten portion och jag var bakis, tre fel med andra ord, men lyckokaka fick jag som sa att jag var en god medlare mellan andra) så nådde vi slutligen Falun.
Väl i min lägenhet lagade vi mat och såg på film. Från början var tanken att dra ut i Falun, men jag var, även om jag nu mådde bättre, måttligt sugen. Varken Erik eller Linus var supersugna heller så då sket vi i det.
Dagen efter stack vi in till O'Learys och såg på Syrianska - IFK (0-2) och sen såg jag Leicester - Leeds (0-0) och Linus och Erik Malmö - AIK (1-0). Vi tog också några öl och käkade mycket god mat. I alla fall tyckte jag (som åt pulled pork-burgare, mäkta god!) och Linus det, Erik ändrade sig efter ett tag. På kvällen blev nämligen den gode Erik alltmer kass i kistan och så småningom stod det klart att han matförgiftats.
Måndagen, då vi egentligen tänkte åkt vidare, blev alltså istället ännu ett dygn i Falun där jag och Linus kollade film, läste och spelade spel medan Erik låg och stönade inne på sin madrass i vardagsrummet. I Falun sov nämligen jag i mitt rum i min säng, Linus på en halvtjock madrass och Erik, som förlorade "Sten, sax, påse" på en tunn madrass.
Sammantaget hade alltså Erik en fantastisk helg i Falun med AIK-förlust, tunnaste madrassen och matförgiftning.
Prima resultat med prima John!
Prima gött käk! Pulled pork-burgare och en Staropramen. Från denna lyxplats kunde jag se Leeds kryssa till vänster och AIK få pisk till höger.
Gåsborn - Vägbeskrivande fylltrattar, giriga änder och halsbrännan från helvetet
Vi kom på tisdagen till slut iväg ifrån Falun och satte kurs mot nästa mål på resrutten, metropolen Gåsborn! Varför Gåsborn undrar ni? Varför inte säger vi! Gåsborn var helt enkelt ett roligt namn tyckte Linus som hittade det på kartan när vi gjorde resrutt.
Vi åkte dock inte direkt till Gåsborn. Först åkte vi igenom bland annat Hällefors på vägen där vi handlade och fyllde på med vatten. Vattenpåfyllningen var i sig fantastisk på macken vi svängde in till. Man kan tänka sig att det bara ska vara att vrida på ett handtag? Fel, ty handtaget kunde du vridit på till döddagar utan att få vatten, det var helt enkelt löst från själva vredet inuti. Efter att ha fått beskedet i butiken att det visst går att vrida på men är "lite träligt" så försökte vi ännu hårdare. Till slut slängde vi bort det yttre plasthandtaget och Erik lyckades vrida på bara stålpinnen tills vattnet kom forsande. Kalas. Träligt indeed.
Nästa steg var att hitta sovplats. I själva Gåsborn fanns nämligen enligt kartan bara typ en kyrka och inget mer, inte i badplatsväg i alla fall.
Efter att ha försökt hitta en badplats som stod utmärkt på kartan så chansade vi på en liten väg där Erik och Linus gick in för att kolla läget. När de kom tillbaka hade de pratat med två ölmagade fylltrattar i 50-årsåldern på moped. De ölmagade fylltrattarna hade gett mycket tydliga instruktioner till en badplats de visste var bra mer söderut. Vi tog deras råd och försvann in på en annan grusig sketväg som kändes väldigt mycket mer anpassad för deras mopeder än för vår bil. Guppig och eländig med massa sten.
Efter en stund såg vi ljuset när vi svängde in vid sjön Stor Sången (jo, det ska tydligen vara särskrivet, det finns även Lill Sången) som hade fetingbryggor, dass, fetingomklädningshus och grillplats. Prima! Vi började sätta upp tälten för vad som skulle visa sig vara sista natten i det fria på denna road trip.
Insektsasen flockades omgående och bror började oja sig för att myror säkert skulle invadera oss under natten. Samtidigt rapporterade Väder-Pappa att det troligen skulle bli den kallaste natten på länge med temperatur runt 9 grader. Helt ärligt perfekt med andra ord. Hade det inte blivit så kallt som det blev så hade vi säkert anfallits av 45000 insekter, men nu var det i princip lugnt.
Under kvällen lyssnade vi på musik, grillade och drack lite. Vi matade även änder som var rätt så tama. Och giriga. Så fort man rörde handen nära fickan så kom flocken rusande och krävde något ätbart.
På tal om grillning så var Linus även resans pyroman. I Fegen eldade han förutom diverse ved bland annat cheese balls och spelkort. Vid Stor Sången hamnade både det ena och det andra på elden. Exempelvis såg han en drickaflaska i plast som just var uppdrucken. Denna hamnade omgående på elden, med stängt lock. Bravo! Inom kort exploderade naturligtvis flaskan och spred ut lite härlig glöd på såväl mig som stod närmast som marken runt om eldplatsen. Jag fick snabbt studsa runt i mina sexiga gummistövlar och stampa bort den olycka som fanns lite här och var på marken.
Fetingdubbelbryggan vid Stor Sången.
And it burns, burns, burns..
Dans på kajen med Andersson och Richard.
Dagen efter var det dags för avresa mot Grebbestadshållet. Under natten hade jag knappt sovit någonting och det jag hade sovit hade mestadels skett i sittande position. Jag vaknade nämligen ett par timmar efter att vi lagt oss med den värsta halsbrännan någonsin som vägrade försvinna. Till slut satte jag mig upp lutandes framåt med ena benet utsträckt och andra inböjt. Att det var kallt gjorde inte saken mysigare då jag satt fullt påklädd i min sovsäck med tröjans luva över huvudet. Fast ärligt talat tänkte jag inte så mycket på hur kallt det var, halsbrännan från helvetet tog överhanden över känslorna. Hur mycket eller lite jag sov vet jag inte exakt, men jag var i den sittande positionen resten av denna usla natt och morgon i alla fall och somnade väl till lite då och då. Är man tillräckligt trött kan man tydligen sova hur som helst.
När jag till slut gav fan i att ens försöka sova mer var det runt nio-tio någonstans på förmiddan och jag gick ut och spanade på omgivningen istället samt packade ihop min sovsäck och tillhörande mojs.
Så småningom vaknade även de andra till liv och vi begav oss efter bad och mer matande av änder ut på vägarna igen.
Änderna är inga jätteklipska djur för övrigt. Jag hade en gammal apelsin sedan första resedagen som Erik och Linus köpt åt mig som jag inte var sugen på. Denna gick nu till de glada änderna istället. De verkade dock inte riktigt veta om de gillade apelsin eller inte. När jag kastat en bit anföll de den, gav fan i den och anföll sedan nästa bit apelsin för att sedan åter testa den första. Lite så. Inte förrän en bit kastades i vattnet verkade apelsinerna bli fantastiska att äta. Man kan tänka sig hur tankeverksamheten går:
"Vad är det här? Apelsin, mums! Nej, usch, apelsin! Vad är det här? Apelsin, mums! Nej, usch, apelsin! Vad är det här? Apelsin i vatten! MUMS!!"
Girigbukar.
Vi åkte nu mot Gåsborn, men lika snabbt som vi såg skylten för samhället, lika snabbt var vi ute ur det. Således fick vi alltså vända tillbaka igen och jag insisterade på att vi åtminstone skulle gå ut och ta en titt på kyrkan.
Kyrkan, som brunnit och återuppbyggts två gånger, var rätt fin! Framför allt låg den väldigt mysigt i en sluttande backe ner mot en sjö.
Efter Gåsborn begav vi oss mot Grebbestad. Eller rättare sagt var det tanken, men på vägen beslutade vi att istället åka direkt till huset i Kungälv. Vi var nog ganska mätta på campingliv nu (även om flera nätter spenderats i Stockholm och Falun) och vädret såväl som hälsan var vacklande (jag var smått död efter min sittsovande halsbrännenatt).
Gåsborns kyrka taget från vägen som bakom mig fortsatt leder genom den sluttande kyrkogården nedåt sjön.
Dösebacka - Bönrik kost och lite internet
Så fick vi äntligen en liten smak av civilisation igen i form av internet. Även om vi bodde i lägenhet i både Sthlm och Falun så känns det på något sätt inte som helt ospartanskt förrän man har lite nät också, vilket alltså inte fanns i Sthlm och Falun. Och nej, ingen av oss hade internet på mobilerna. För min och Linus del eftersom våra mobiler är av modell äldre än så länge och för Eriks del eftersom han har franskt abonnemang och alltså skulle gå i konkurs om vi använde det nätet för mycket.
Nu använde vi inte internet så mycket ändå. En snabb koll på fb, på mail och på sporthändelser, that's it, sen lagade vi mat istället och kollade på Sverige - Norge (4-2) och Johnny English.
Maten blev lite av det vi hade kvar från road tripen, vilket var chili con carne. Till det hällde vi i ännu mer bönor som vi också hade kvar. Chili con carne med extra bönor, som upplagt för en pruttfest, men den kom aldrig, i alla fall inte för mig.
Chili con carne i Björkmans kök.
Efter ett dygn i Dösebacka styrde vi åter kosan mot sommarstugan. Linus, som kört hela resan hittills, fick nu sova istället och jag körde sista biten i hans svarta Audi.
Framåt eftermiddan (det var nu torsdag) var vi framme, trötta men glada efter ungefär 1,5 veckas resande och packade ur allt mojs ur bilen.
Sisådär! Det var hela resan det i stora drag! Självklart finns det alltid en massa man inte får med, men man kan inte skriva hur mycket som helst heller, helt detaljerat är omöjligt.
Nu dröjer det nog innan jag gör ett sådant monsterinlägg igen i vilket fall, det tar som sagt en hel del tid..
Nästa år får vi se om det blir någon mer road trip eller något annat. Tjo!
Låten som spelat i huvudet ända sedan eftertexterna rullade i "Känn ingen sorg".
Sista delen i sagan om Falun
Falun har varit mitt hem i sammanlagt sex år i livet, två gånger tre år med två års uppehåll emellan.
Efter första treårsperioden trodde jag att jag var färdig med Falun, men jag hade fel, det fanns ett sug kvar.
Denna gång är suget definitivt borta.
Alltså, jag har haft grymt många roliga stunder denna andra pluggsejour, främst det första och delar av det andra året, men nu är det liksom nog, pluggtiden är över.
Absolut, det finns inget som säger att jag inte skulle kunna återkomma för jobb någon gång i framtiden, men just nu är jag lite mätt på livet här. Jag vill ta nästa steg och det känns som att det steget just nu fortsatt ligger i Göteborg där jag söker lägenhet ständigt.
Falun är underbart fint och jag har alltid trivts här och har hur många minnen av olika slag som helst härifrån, men det är Göteborg som är hemma i första hand, så är det bara. Den känslan har växt sig starkare och starkare från första stund på praktiken i våras och på något sätt blev seendet av Känn ingen sorg på bio i Stockholm (jag kommer dit i nästa inlägg då jag fortsätter med andra och avslutande delen av road tripen) den sista bekräftelsen på att jag saknade väst något ofantligt.
Jag är inte uppvuxen mitt i Göteborg och är alltså inget citybarn egentligen. Jag är uppvuxen ute på landet utanför Kungälv norr om Göteborg. När jag var liten och i tonåren såg jag mig aldrig som sugen på att bo i stan, men nu är det det enda jag vill. Jag vill in till Göteborg och starta livet på allvar.
---
Nu är det vilopaus för dagen i Falun. Jag och pappa har packat och slängt saker hela dagen sen tidigt i morse. Jag har rensat bort en hel del som jag tidigare sparat. Det finns en gräns för hur länge man kan/vill behålla saker av nostalgiska skäl. Vissa saker har sin tid och några av dessa försvann idag.
Dags att dricka lite mjölk och bli stor och stark. Mjölk för mig är vad spenat är för Karl-Alfred. Typ.
Dags att dricka lite mjölk och bli stor och stark. Mjölk för mig är vad spenat är för Karl-Alfred. Typ.
Road trip 2013, del 1 av 2: Fegen till Stockholm
Årets road trip hade höga förväntningar på sig. I år skulle vi, jag, Erik och Linus, vara ute på vägarna cirka två veckor istället för en som förra året. Den stress som vi ibland fick förra året där man kände att man var tvungen att snabbt packa ihop och dra för att hinna till nästa mål skulle i år undvikas.
Fegen - Ullaredsbesök och repris
Vi utgick från Olofsbo och första målet på resan var precis som förra året Fegen, detta eftersom vi trivdes så bra förra året på den eminenta badplats vi hittade, den kändes nästan som en privat strand.
På vägen mot Fegen stannade vi och handlade i Ullared, också det en repris på förra året. Varför inte fylla på depåerna med allt billigt mojs som kan tänkas behövas liksom?
Handlandet gick bra, sånär som på en kort stund när vi alla lyckades försvinna från varann, fastän vi var alldeles i närheten allihop. Jag och Erik återfann snabbt varandra, men Linus hade försvunnit från jordens yta.
Efter en stunds letande hörde vi plötsligt ett utrop: "Richard och Erik till informationen där Linus väntar". Vad kunde vi göra mer än att skratta och smått skämtsamt förbanna min käre bror?
Vi valde en CD i smyg till varann på Gekås. Då blir det garanterat dampigt. Erik valde den väldigt kristna vänstra skivan till mig, Linus gav Erik Snoddas och Linus fick Hans Martin av mig. Mittenskivan var lite överraskande den ojämförligt sämsta i långa loppet.
I Fegen slog vi upp tält nummer 1 precis som förra året och det nyinköpta tält nummer 2, Eriks tält, precis bredvid. Förra året sov vi alla i tält 1, vilket i och för sig var bra för att hålla värmen, men också mycket trångt.
Eriks tält var en klass för sig. Redan efter första användandet hördes svordomar, klaganden på kyla, att man såg allt genom väggarna samt att något hade krupit på honom under natten. Lägg därtill att hans tält hela tiden såg ut som om det skulle antingen blåsa iväg eller falla ihop i en hög så förstår ni att den gode Erik inte var helt nöjd över sitt köp. När han senare också hittade den megaskalbagge som tydligen vart hans krypande kompis under natten lät heller inte mördarblicken vänta på sig. Herr Skalbagge dog en snabb död.
I övrigt var Fegen prima, vädret fint, badvattnet skönt och stämningen god. Vi trivdes så bra att vi i år bestämde att stanna två nätter istället för en.
Tre megahunkar inviger Fegenstranden med varsin Jäger.
Fegenstranden by night med den fina kegen till vänster. Eriks tält är för övrigt det mörkaste.
Gränna och Noen - Charm och superåska
Nästa stopp på resan var Hok där vi tänkte campa någonstans. Dock ändrade vi oss på vägen eftersom vi stannat en dag extra i Fegen och körde istället vidare direkt mot Gränna via Jönköping. Jönköping är för övrigt ingen charmig stad. Rörig wannabe-storstad snarare. Men vem vet, det kanske är jättetrevligt att bo där?
Gränna var det främst jag som tjatade om att vi skulle åka till eftersom jag var där som liten med skolan och mindes det som mycket mysigt. Jag kan inte påstå att jag kände igen mig alls vid detta besök, men mysigt var det definitivt fortfarande! Där skulle jag gärna kunna bo.
Efter käk i Gränna åkte vi mot Tranås och letade badplatser att campa vid på vägen. Från vår egen husmeteorolog hemmavid, allmänt känd under resan som Väder-Pappa, fick vi kontinuerliga rapporter om hur vädret skulle bli enligt flera hemsidor. Dagens väder skulle snart bli katastrof och vi började därför leta campingplats mer och mer ivrigt (notera att campingplats för oss alltså inte innebär någon fet betalcamping, vårt ledord är allemansrätten).
Helt plötsligt hittade vi en på kartan utsatt badplats. Skylten vid vägen var liten, men vi hann se den och Linus tvärnitade och svängde in på den lilla vägen mot sjön Noen. Detta var tillsammans med beprövade Fegen definitivt den bästa platsen på hela resan.
Vi slog upp tälten illa kvickt och hann sedan ta skydd innan regnet började ösa ner. Vi tog dock inte skydd i tälten eftersom det skulle bli världens åska enligt Väder-Pappa. Jag slängde mig in i bilen medan Erik och Linus slängde sig in i ett badomklädningshus. Efter en stund tog dock även Linus skydd i bilen då åskan tilltog alltmer.
Det var den värsta åskan jag upplevt på år och dagar. Tre blixtar slog ner väldigt nära, varav en verkade vara bara över åsen till vänster om oss. Galen knall som skakade bilen.
Till slut avtog dock allt oväder och vädret blev gött igen. Dessvärre innebar ju all väta att massa vidriga insekter tittade fram och ville ha vårt blod och surra i våra öron. Efter några timmar med grillande och snackande gick vi och la oss.
Dagen efter väcktes vi 8.30 av att det kom barn med föräldrar och skulle bada. Say what?? Vem fan åker och badar denna tid på dygnet?? En stund senare kom ännu fler barn och föräldrar. Linus påpekar då att han såg någon poster om att det skulle hållas simskola där, men att han inte kollat vilken tid. Tydligen var denna tiden 9-10. När vi väl gick ur tältet var hela badplatsen full med ungar, föräldrar och lite simledare. Massa skratt, bad och sånger som sjöngs. Go'morron!
Vissa muttranden hördes från ignoranta föräldrar "Campa på en badplats..?". Tydligen inga älskare av allemansrätten. Många såg dock glada ut och en mamma kom skinande och pratade med oss då och då.
När alla försvunnit efter 10 badade vi och packade sedan ihop oss för nästa mål på färden, Linköping.
Linköping - Rödljusens förlovade land och kokande bil
I Linköping skulle vi hälsa på Marcus, min gamle vän från ljudtiden. Vi svängde dock inte av så att vi kom direkt till centrum utan tog första bästa skylt där det stod Linköping och hamnade då i Gamla Linköping, det vill säga Linköpings bevarade gamla kvarter. Här tog vi en liten promenix runt och kikade på den fina omgivningen innan vi käkade på en pizzeria utanför.
Efter besöket i Gamla Linköping var det dags att bege sig mot Marcus på allvar. Problemet var dock att det var smått omöjligt att ringa till Marcus telefon. Var det inte upptaget så fick man beskedet att numret "kan vara svårt att nå" eller att det typ inte fanns. Nahe..? SMS gick dock bra, och då kunde Marcus ringa upp istället när han såg det. Jag fick tag i Marcus en gång just när vi kom till Gamla Linköping, men sen var det stopp ett tag.
Innan vi fick tag i Marcus en andra gång fick jag syn på en busshållplats där ändhållplatsen skulle vara där han bodde. Kalas tänkte jag och bestämde att vi helt enkelt skulle följa hållplatserna så kom vi ju rätt!
Tanken var god och fungerade hyfsat även om vi fick vända några gånger då busslinjen gått åt ett annat håll än det vi chansat på, men sedan ringde Marcus upp och började guida oss istället.
Marcus guidning ledde oss in i centrum och vi fick snart för oss att Linköping ohotat är rödljusens stad nummer ett. Rödljus hela tiden som tog eoner att vänta vid. Lägg därtill att det var vägarbete och mycket varmt ute och Linus stackars Audi började må dåligt. Plötsligt började nämligen Audin att, precis som förra året, ryka..
Den ärkekorkade vägarbetsmannen vägrade låta oss parkera på den lediga ficka som fanns bredvid kön trots att det tydligt kom rök från huven och vi fick istället snällt vänta till efter nästa äckliga rödljus innan en hyperstressad bror kunde svänga in på Linköpings tågstations parkering. Vi parkerade snitsigt på någon parkering märkt "Europcar". Vår bil är mäkta europeisk, finemang.
Det som rök var inget farligt, bara precis samma sak som föregående år, alltså att kylarvattnet kokat över, ett fenomen som tydligen uppstår efter krypkörning/körning i låg hastiget. Bilen fick lugna sig ett tag, Linus fyllde på kylarvätska och sedan satte vi kurs mot Marcus igen.
Efter ännu en liten stund med krypkörning och röda ljus började min bror bli något irriterad och svängde istället in mot första bästa parkeringshus och tyckte vi skulle gå till Marcus därifrån. Vi tog en biljett i entréautomaten, bommen gick upp, Linus parkerade och jag försökte ånyo få tag i Marcus (vi lade på luren efter att bilen börjat koka).
Solen började nu också dala mer och mer och en viss stress fanns hos delar av sällskapet som ville hinna till campingplats och slå upp tält innan mörkrets fall.
Marcus ringde upp och förklarade att det säkert tog en halvtimme att gå från stan till honom. Detta var inte acceptabelt och vi hoppade åter in i bilen efter vårt livs kortaste parkeringshusbesök. Då uppstod nästa problem när vi skulle ut ur parkeringshuset.
Eftersom vi varit där inne så kort tid ville bomautomaten trilskas och förkunnade när vi stoppade in vår biljett att vi skulle kontakta kassan. Kassan..? Inte ett spår av någon kassa.
Erik hoppade ur bilen och sprang med bar överkropp genom parkeringshuset och försvann runt ett hörn. Snart kom han springandes tillbaka och sa att han behövde tolv kronor. När han fått dessa försvann han igen och kom sedan joggandes ännu en gång genom lokalen och meddelade att det nu var betalt i någon maskin och kostade typ 3-4 kronor. Värd parkering.
Nåja, nu fungerade det att stoppa i kortet, bommen gick upp, och vi nådde efter lite letande ändå fram till Marcus.
Eftersom klockan nu var så mycket så blev det ett ganska kort besök. Vi snackade lite, kollade kartor och gick och handlade alla fyra, sedan var det dags att ge sig av innan det blev för mörkt.
Storskiren - De trenne stora tjuvkräftfiskarna
Efter lite irrande hittade vi till slut en badplats strax nordväst om Finspång (en stad där invånarna för övrigt var väldigt trevliga och hjälpsamma). Enda problemet med denna badplats var att en låg precis bredvid vägen, men annars var det inget att klaga på. Man sov helt okej trots att bilar körde förbi väldigt nära då och då.
När vi var klara med tältuppsättningen och börjat grilla kom en bil till parkeringen och en man kom gåendes emot oss med en ficklampa i högsta hugg. Mannen kom fram till oss och lyste oss alla i ansiktet och undrade vad vi gjorde:
- Grillar lite! Du ska inte ha en korv?
- Nej tack! Ni gör inget annat då?
Vadå, tänkte vi, annat? Som vadå, något olagligt? Röker på eller? Är han någon polis? Sen såg vi att mannen visade upp en bricka som förkunnade att han var fiskevakt.
- Ni fiskar inte kräftor..?
- Kräftor..? Näe, haha.. vi bara grillar och campar här över natten!
- Ja, okej!
Fiskevakten var trevlig och insåg rätt snabbt att vi inte direkt var några kräftfiskare. Jag såg väl mest tjuvfiskig ut i mina gröna gummistövlar, gröna luvtröja och grönvita keps, men Erik, med sin hiphop-keps, kommer väl knappast med på omslaget till nästa nummer av Jakt & Fiske.
Jag frågade om man fick fiska annat och det var helt okej, men det fanns mest gädda där. Sedan tackade vakten för sig och försvann iväg i natten.
Efter detta tog vi ett par groggar, snackade, översatte textrader från engelska till svenska på Eriks hiphop-låtar som spelade samt tittade på stjärnorna innan det var läggdags. Dagen efter for vi mot östligaste destinationen på resan: Stockholm. För övrigt fiskade vi innan vi stack. I ösregn. En kvart. Det enda nappet som någon fick var jag: en bit vass. Sen sket vi i fiskandet.
Storskiren med två av våra eminenta campingstolar i förgrunden.
Exempel på översättning mitt i natten som blir roligare på svenska (det mesta blir roligare på svenska):
"Crazy brothers know his name!" - "Galna bröder vet hans namn!"
Nästa inlägg blir andra och avslutande delen av denna road trip! Tjo!
Dagens jobb och kvällens oro
Del 1 - Reporter Björkman reser runt
Åkte strax efter åtta på morgonen direkt från Falkenberg till Mölndal. Där tog jag en buss som jag hoppade av ett par hållplatser för tidigt, men letade mig sedan ändå fram till målet som var arenan Åby Friidrott. Väl där tog jag ett antal bilder innan jag mötte upp med en trevlig prick som jag skulle intervjua till hemsidan inför helgens Folksam Challenge. Efter en bild även på honom med arenan i bakgrunden stack vi bums till Mölndals AIK:s kansli för själva intervjun då han gärna ville vara uppkopplad och tillgänglig i klubbstugan såhär dagarna innan tävling.
Åkte strax efter åtta på morgonen direkt från Falkenberg till Mölndal. Där tog jag en buss som jag hoppade av ett par hållplatser för tidigt, men letade mig sedan ändå fram till målet som var arenan Åby Friidrott. Väl där tog jag ett antal bilder innan jag mötte upp med en trevlig prick som jag skulle intervjua till hemsidan inför helgens Folksam Challenge. Efter en bild även på honom med arenan i bakgrunden stack vi bums till Mölndals AIK:s kansli för själva intervjun då han gärna ville vara uppkopplad och tillgänglig i klubbstugan såhär dagarna innan tävling.
Efter intervjun stack jag till närmsta busshållplats och tog en buss med en rutt som visade sig vara en mycket lång omväg mot stan. Jag valde den bussen eftersom jag då inte skulle behöva några byten, men fick alltså istället en lång resa. Jag försvann ut öster om Mölndal igenom flera samhällen där det speciellt i slutet var massor med supersnofsiga hus. Kände mig en aning fattig i plånkan.
Till slut nådde vi ändå Korsvägen och jag bytte till Grön hemåt Kungälv.
Till slut nådde vi ändå Korsvägen och jag bytte till Grön hemåt Kungälv.
Del 2 - Detektiv Björkman löser fallet med det hemliga numret
Plötsligt under kvällen får jag ett SMS. I SMS:et står "Har 2 nummer till dig Richard Björkman. Vilket är rätt???" Jag, som genast blir nyfiken på sådant, svarar bums att jag är jag och undrar vem som frågar. Samtidigt sitter jag och chattar med Björkman senior på facebook och han säger naturligtvis genast "Tycker inte du ska svara, du har ju bara ett nummer." och följer sedan upp med "Om någon verkligen vill nåt så kan de ju underteckna eller meddela vad de vill. Det kan ibland vara så att man svarar till ett dyyyyrt nummer."
Björkman junior börjar genast tänka i negativa banor och frukta det värsta, att någon vill stjäla mitt nummer för dyra SMS-lån eller liknande. Då får jag svar på mitt SMS: "Det är din härskare Martin Lindberg".
Det är nu detektivarbetet börjar.
Först och främst googlar jag givetvis numret, men finner till min stigande oro att det inte finns på varken eniro eller hitta.se. Nästa steg blir att logga in på Comviq.se och starta deras mycket bra kundservicechatt. Där hör jag mig för om de kan se trafik och aktiviteter under senaste kvarten, men får till svar att detta endast kan ges när nästa faktura sammanställs. Nitlott där alltså.
Först och främst googlar jag givetvis numret, men finner till min stigande oro att det inte finns på varken eniro eller hitta.se. Nästa steg blir att logga in på Comviq.se och starta deras mycket bra kundservicechatt. Där hör jag mig för om de kan se trafik och aktiviteter under senaste kvarten, men får till svar att detta endast kan ges när nästa faktura sammanställs. Nitlott där alltså.
Det är nu dags att googla efter själva namnet. Tyvärr finns det väldigt många Martin Lindberg i Sverige och ingen känner någon jag känner. Jag drar då till med ett wild card och börjar söka efter mig själv istället för att se hur enkelt man kan få tag i mina personuppgifter. Det är nu jag äntligen finner mitt första spår..
När jag söker efter min adress i Falun ser jag även övriga namn i trappuppgången. Här finns ingen Martin, men däremot ett annat förnamn med efternamnet Lindberg. Kugghjulen börjar snurra. Kan det vara så att Martin har en släkting i samma trappuppgång och.. just det, det är där alla bitar faller på plats.
Jag tar fram min mobil och ser min lista över senaste tio mottagna nummer. Där, äntligen, får jag lösningen på kvällen mysterium. Ett av numren är det hemliga numret. Ett nummer som ringde mig för ungefär två veckor sedan och var intresserad av lägenheten som jag ju ska flytta ut ifrån.
Fallet är avslutat! Detektiv Björkman förseglar akten och låser arkivskåpet, mycket nöjd med sin slutledningsförmåga.
Mindre lyckad detektiv.
Stekande sol, grill, FM, bad, grill, FM, grill
I Olofsbo sedan igår eftermiddag. Gårdagen ägnades åt lite grillande hos Erik och sedan FM natten lång. Skrev också en artikel.
Idag har vi varit på stranden, badat, kastat boll, solat och snackat.
Just nu väntar jag på käk och sedan blir det mera FM fram till ikväll då det åter blir grill följt troligen av Förfestspelet.
Imorgon väntar.. gissa? FM och GRILL!
Om jag trivs med livet just nu? Hell yeah! Ge mig bara en lägenhet i gbg-trakten också så blir det ännu bättre ;)
Tillbaka från Karlstad
Gårdagens resa och mästerskap var en trevlig upplevelse! Sånär som på att jag inte hittade någon riktig mat vill säga.
Själva bussresan gick fint. Efter att jag släppt iväg de aktiva stack jag för att ta mig in via pressingången. Jag var nämligen pressackrediterad vid eventet och skulle skriva lite lägesrapporter om hur det gick för våra göteborgska deltagare.
Vid pressingången var det helt dött. Vidöppet, inga ackrediteringar och bara lite TV-folk som drog sladdar.
Nåväl, letade upp pressläktaren, pressfikarummet och gick sedan och frågade en person i funktionärströja var ackrediteringarna fanns. Beskedet blev att de skulle delas ut 14.45, det vill säga så sent som en halvtimme innan förtävlingarna startade. Klockan var nu kanske halv två och jag fick istället snällt vänta. Egentligen behövde jag inte något pressleg då jag inte skulle till mixad zon eller nå't, det enda jag behövde från pressgrejerna var kod till det trådlösa nätet.
Jag tog plats på en ledig bänk på läktaren, packade upp min dator och började fila på en första inledande text. Några minuter innan 14.45 gick jag ner och kikade vid pressingången igen och nu minsann fanns det folk på plats. Jag fick mitt pressmojs och levererade en första text på förbundets hemsida.
Timmarna gick och tävlingarna likaså. En hel del fina resultat med segrar och personliga rekord för göteborgarna bland annat gavs i början. Mot slutet blev resultaten lite mindre bra, men allt kan ju inte alltid gå spikrakt uppåt.
I takt med att timmarna förflöt så ökade också hungern. För oss pressfolk fanns som sagt ett fikarum. I detta kunde man kanske tänka sig att det skulle finnas lite fikabröd eller mackor eller något, men icke. Det enda som fanns förutom drickor och kaffe var dammsugare och chokladbollar.
När mästerskapet var slut hade jag fått i mig en burk fanta, tre burkar kolsyrat vatten, två kaffe (jag har egentligen slutat med kaffe, men det blev kyligare och kyligare på läktaren och någon varm dryck krävdes) samt en chokladboll med kokos, en chokladboll med pärlsocker och en dammsugare. Med andra ord var jag inte superhungrig och levde på konstanta koffein- och sockerkickar. Nyttigt.
Vid pressingången var det helt dött. Vidöppet, inga ackrediteringar och bara lite TV-folk som drog sladdar.
Nåväl, letade upp pressläktaren, pressfikarummet och gick sedan och frågade en person i funktionärströja var ackrediteringarna fanns. Beskedet blev att de skulle delas ut 14.45, det vill säga så sent som en halvtimme innan förtävlingarna startade. Klockan var nu kanske halv två och jag fick istället snällt vänta. Egentligen behövde jag inte något pressleg då jag inte skulle till mixad zon eller nå't, det enda jag behövde från pressgrejerna var kod till det trådlösa nätet.
Jag tog plats på en ledig bänk på läktaren, packade upp min dator och började fila på en första inledande text. Några minuter innan 14.45 gick jag ner och kikade vid pressingången igen och nu minsann fanns det folk på plats. Jag fick mitt pressmojs och levererade en första text på förbundets hemsida.
Timmarna gick och tävlingarna likaså. En hel del fina resultat med segrar och personliga rekord för göteborgarna bland annat gavs i början. Mot slutet blev resultaten lite mindre bra, men allt kan ju inte alltid gå spikrakt uppåt.
I takt med att timmarna förflöt så ökade också hungern. För oss pressfolk fanns som sagt ett fikarum. I detta kunde man kanske tänka sig att det skulle finnas lite fikabröd eller mackor eller något, men icke. Det enda som fanns förutom drickor och kaffe var dammsugare och chokladbollar.
När mästerskapet var slut hade jag fått i mig en burk fanta, tre burkar kolsyrat vatten, två kaffe (jag har egentligen slutat med kaffe, men det blev kyligare och kyligare på läktaren och någon varm dryck krävdes) samt en chokladboll med kokos, en chokladboll med pärlsocker och en dammsugare. Med andra ord var jag inte superhungrig och levde på konstanta koffein- och sockerkickar. Nyttigt.
Nåja, jag gjorde jobbet, mästerskapet var kul att kolla på och resan var behaglig. Jag hann inte se så mycket av Karlstad, men Tingvalla IP bjöd på en bra stämning och flera olika väder (dagen började med sol, gick över i regn och slutade med småkall blåst).
Tillbaka i Göteborg sent där fader var snäll nog att hämta mig vid Friidrottens Hus då inga bussar längre gick till Kungälv tydligen. Runt ett-halv två var vi åter i Romelanda.
Lång, men rolig, dag till ända! Idag har jag bara tagit det lugnt och fixat lite småsaker med hemsidan.
Karlstad GP nästa med Björkman bredvid rodret!
Efter den intensiva förra veckan slås det inte av på takten när den nya nu har börjat.
Idag har jag administrerat det sista inför morgondagens resa till Karlstad där jag ju ska vara reseledare. Bussen innehåller främst aktiva såväl som ledare/tränare.
För bara några månader sedan skulle en sådan sak som vara ansvarig ensam reseledare för en busslast folk göra mig ganska nervös, men när man nu är mitt uppe i jobbet hela tiden och kommit mer och mer in i det, ringer och kontaktar och träffar folk till höger och vänster, så är det inte så farligt alls. Känner mig kolugn. Ska bara bli roligt och ser fram emot att kolla på tävlingen.
Denna gång kommer jag inte att liverapportera som jag gjorde på Göteborg GP. Nu är det ju inte "vår" tävling så att säga så denna gång kommer jag bara att uppehålla mig runt pressläktaren och rapportera lite då och då hur det går för våra Göteborgsnamn. Med andra ord kommer jag att kunna slappna av lite mer än förra gången då det, även om det var roligt, var väldigt hektiskt.
Jag har också hunnit få ut en inför-artikel idag. Effektive Björkman gör det igen helt enkelt.
Hem vid halv sex-tiden med hatten på huvudet, solbrillorna på näsan och musik i öronen. Jag har inga som helst problem med att åka kollektivt, tycker det är asskönt att få en stunds avkoppling till och från jobbet.
---
Helgen som gick avslutades förresten med en mäkta lång promenad för min del.
På lördagskvällen mötte jag upp med Henke i Götet och vi gick på bio för att se World War Z. Ett litet krux uppstod dock när vi kom in och skulle lämna ifrån oss biljetterna. Numer måste man nämligen betala extra för att få 3D-glasögon och jag hade naturligtvis, trots att jag tänkte på det tio minuter innan jag stack hemifrån, glömt de två par jag har hemma som vi skulle ha.
Vad göra? Köpa ett par ovärda nya? Ja, i värsta fall. Men så fick jag syn på en låda med glasögon som stod helt för sig själv som ingen brydde sig om med några använda och några oanvända glasögon och vips hade vi ett par var! Det enda, nya, kruxet? Att dessa tydligen var kids size. Med andra ord såg vi nog lite lustiga ut om man skulle tagit kort på alla i salongen just denna bioafton där två vuxna karlar sitter med ett par hälften så stora glasögon som alla andra. Men det gjorde inte så mycket, glasögonen täckte precis lagom och de satt helt okej! Ibland har man tur.
Vad göra? Köpa ett par ovärda nya? Ja, i värsta fall. Men så fick jag syn på en låda med glasögon som stod helt för sig själv som ingen brydde sig om med några använda och några oanvända glasögon och vips hade vi ett par var! Det enda, nya, kruxet? Att dessa tydligen var kids size. Med andra ord såg vi nog lite lustiga ut om man skulle tagit kort på alla i salongen just denna bioafton där två vuxna karlar sitter med ett par hälften så stora glasögon som alla andra. Men det gjorde inte så mycket, glasögonen täckte precis lagom och de satt helt okej! Ibland har man tur.
Efter filmen, som för övrigt var helt okej, Pitt är aldrig kass och storyn funkade, så stack vi tilll O'Learys och käkade samt såg andra halvan av Hammarby-ÖIS (0-0).
Några öl samt varsin drink (för övrigt en San Francisco för mig och bartendern kunde blanda den direkt, det hör inte till vanligheterna) senare så var det dags för hemgång. För Henke innbar detta en behaglig resa direkt till Uddevalla, men för mig innebar det endast resa till Kungälv.
Några öl samt varsin drink (för övrigt en San Francisco för mig och bartendern kunde blanda den direkt, det hör inte till vanligheterna) senare så var det dags för hemgång. För Henke innbar detta en behaglig resa direkt till Uddevalla, men för mig innebar det endast resa till Kungälv.
Jag bor ju ute på landet, i Romelanda, ett ställe dit det sedan några år tillbaka av någon korkad anledning inte går några sena bussar längre. Den sista går någonstans vid sjutiden. Detta medför följande alternativ:
1. Du kan aldrig vara ute länge på helgerna.
2. Du får hoppas någon kan skjutsa hem dig.
3. Du får ta en taxi.
2. Du får hoppas någon kan skjutsa hem dig.
3. Du får ta en taxi.
4. Du får gå hem.
Alternativ 1-3 har jag kunnat välja/valt ett antal gånger, främst alternativ 2. Denna gång fanns dock ingen som kunde köra, jag kunde inte sticka hem tidigt då vi gick på bio och jag ville inte slösa några pengar på taxi. Med andra ord gjorde jag det otippade alternativ nummer fyra och gick den långa vägen hem.
En och en halv timme och många låtar senare hade jag vandrat klart och kommit hem från den smådisiga natten (vägen belyst bara på vissa platser, långa delar bara sommarmörker). Klockan var halv tre och jag kände mig nöjd med att ha nått målet. Hurtigt värre för en kille som gärna citerar Skalman!
Prima lördag var det i vilket fall och nu börjar nya veckan. Första lönen kom idag och imorrn är det som sagt Karlstad GP som gäller. I nutiden, mot framtiden!
Kungälv -> Liseberg -> Olofsbo -> Kungälv
Intensiva och sociala dagar!
I början av veckan blev det jobbande, sen på onsdagen Lisebergsbesök med broder och Uppsalagänget, direkt ner till Olofsbo på kvällen och hänga med Erik och ikväll tillbaka till Kungälv då jag ska träffa Henke i Götet imorrn.
Det är märkligt, ibland går det veckor utan att man träffar särskilt mycket folk och sedan plötsligt så blir det en massa sköna vänner på kort tid. Mycket trevlig vecka so far i vilket fall!
Jag har inte varit på Liseberg för att åka saker på jag vet inte hur länge. Räknade i efterhand ut att jag hann åka typ 20 saker i vilket fall varav några attraktioner två gånger. Segast att köa till var helt klart Balder. Mycket beroende på att det spelades en äcklig instruktionsvideo med samma musikslinga heeela tiden. I cirka en halvtimme. Örk.
I övrigt var det inget att klaga på! Bara sköj och alltid lika trevligt att hänga med Uppsala-vännerna :)
Vi käkade också på en italienskinspirerad restaurang (för mig pastasallad med luftorkad skinka) och drack öl på Spökbaren. Dessvärre blev min öl den dyraste. Jag gick fram och tänkte ta en Pripps på tapp, men ändrade mig när jag såg Eriksberg. Denna Eriksberg var dock någon specialvariant, mörkare, och kostade härliga 98:- för 60 cl. Nåväl, god var den i alla fall!
Nere i Olofsbo har det varit trevligt att äntligen träffa Erik igen. Ett år sedan sist ju. Sedvanligt fotbollssnack och lite snack om gamla tider och om framtiden!
Idag har jag fått ut en artikel samt bokat om bussen till en större buss till Karlstadsresan. Just nu gäller FM och så småningom blir det troligen årets första bad. Sent, I know, men nu så är det dags!
Sommar!
5-0, Lasse Kronér, framtida Lisebergsbesök
Lugn dag. Satt på altanen några timmar trots att det blåste och inte var helsoligt (då slipper man i alla fall alla insekter och kan se vad man gör på datorn utan att solljuset stör). Lyssnade bland annat på Lasse Kronérs sommarprat som jag tyckte var görskönt om hans yngre år och hur han började sitt liv som musiker som gatumusikant.
Imorrn blir det jobb och sedan, mitt i veckan, blir det hipp som happ ett besök på Liseberg då mina Uppsala-vänner kommer ner och hälsar på Götet. Sköj! Inte vart på Liseberg i åkattraktionssyfte sedan.. ja, jag vet faktiskt inte när det var. De senaste gångerna har det oftast varit för att äta julbord.
---
Grymt skön vinst igår mot Finland! Tur att man åtminstone fick se våra damer äga när man tidigare på dagen fått bevittna en urusel insats av IFK borta mot BP.. två Blåvita lag som var kassa igår med andra ord.
Nu blir det nudlar och film. Hejs!
En klunk av lycka
Efter några timmars streamande av två ungdomsmästerskap samtidigt samt artikelskrivande så tog jag helg.
Jag åkte hem glad till Kungälv i den gassande solen, gick till posten på Maxi och stod glatt i kö och hämtade ut ett paket från CDON, och begav mig sen med ett leende till en grekrestaurang och tog en öl i väntan på bussen.
Allting känns bara grymt bra, varför ska man då inte gå runt och se glad ut liksom?
Nå, jag har inte ett fastklistrat leende hela dygnet, men idag var det nästan så.
---
Badsugen. Men dåligt med närliggande bra bad (nej, jag räknar inte gyttjepölen Romesjön som bra bad) och denna helg blev det ingen sväng till Olofsbo.
Nästa vecka och helg får man se vad som händer! Mer artiklar och annat jobb blir det i vilket fall. Och veckan efter det ska jag vara reseledare på GFIF:s buss med tävlande upp till FGP:n i Karlstad. Mera jobb, ös på bara, jag bangar inte!
---
Snart är det nog dags att äta något. Sedan tänkte jag korka upp en flaska vin och njuta lite av fredagskvällen med 90's och någon film.
Ciao!
Mellandag
Jobbade igår och idag är jag hemma. Jobb igen imorgon!
Lite skumt nu på kontoret. En himla kontrast gentemot när jag hade praktik i våras. Från att ha varit runt fem praktikanter och fullt hus med anställda så är det nu semestertider och igår återfanns bara jag, sportchefen och en till på kansliet samt en fastighetsvärd i Friidrottens Hus. Nu är även sportchefen på semester och den andre på kansliet jobbar bara tre dagar i veckan så.. om jag drar in på typ en tisdag eller torsdag blir jag rätt så ensam.
Men hemsidan tar inte semester bara för att många andra gör det! Jag håller flödet uppe och fortsätter leverera diverse nyheter med Göteborgskoppling minst tre gånger i veckan.
---
Idag har jag solat en timme ungefär på altanen. Mer pallar jag inte. Känslan av att vara varm och svettig är som bekant inte min högsta preferens. Möjligen varm inombords som jag börjar bli nu efter några klunkar svart vinbärsgenever som jag sippar på på kvällskvisten.
---
Min hörsel kom till slut tillbaka som den skulle i förra veckan efter min konstiga dels halvdöva och dels tjutande period. Men vad händer då? Mina finfina hörlurssladdar som jag köpte i höstas börjar glappa så nu kan jag ändå inte gå runt perfekt på stan och lyssna på musik.. suck. Hållbarhet på den typen av lurar/snäckor jag vill ha är sannerligen inte fabulös. Och lätta att hitta är de inte heller för den delen. Tror jag köpt tre av de fyra senaste paren i Tyskland.
---
Sverige missade två straffar igår. Inte optimalt naturligtvis, hem och öva helt enkelt! De tre poängen vi borde haft blev istället en poäng. Men äh, nu krossar vi Italien och Finland också så blir det kalas och gruppseger! Och helst gör vi detta utan den inhyrda sambalegoknektsklacken som själ plats från riktiga supportrar..
---
Såg om mitt favoritavsnitt av Historieätarna nyss. Längtar till nästa säsong!
70-talet, oh yeah.
Sol och Håkan
Blev några timmars solande och Offside-läsande under eftermiddan. Försöker alltjämt komma ikapp. Läste ut förrförra numret nu så jag närma mig sakta men säkert. Nyaste numret ligger i Falun, men förra numret har jag här.
Mer än så har jag inte gjort idag egentligen. Kollat jobbmailen några gånger, ätit soppa. Lite så.
Och nyss kollade jag på Håkankonserten från Skansen. Underbare Håkan.
Första låten jag fastnade för i tonåren. Och många fler skulle det bli.
Med stärkta ben
Det tar sig med cyklandet. I torsdags körde jag 2 x 15 minuter med fem minuters vila emellan.
Det kan tyckas lite onödigt med fem minuters vila på bara en halvtimmes totalt cykelpass, men om man som jag trappat upp och plötsligt cyklat nästan varje dag från ingenting så börjar det till slut ta slut på krafterna i benen. Man kan inte öka och köra på hur mycket som helst utan återhämtning.
Över helgen var det således väldigt tacksamt för benen med lite vila. Istället blev motionen i fredags som bekant att kratta gräs i solgasset typ hela eftermiddan medan det i lördags blev en annan typ av benträning, lite lättare fotbollsspelande varvat med öldrickande.
Idag var det dags för 35 minuters cyklande. Från början hade jag tänkt att även i detta pass ha fem minuters paus, men jag trampade på och vips så var jag klar utan att vara i närheten lika trött som efter halvtimman med paus i torsdags. Jag kunde nog egentligen kört typ 10-15 minuter till innan det börjat tryta ordentligt, men det kändes onödigt. Föredrar att följa min plan och trappa upp i stadig takt. Kul att se att det verkar ge någon form av uthållighetsresultat i alla fall!
---
Verkar som jag ska få lite fler arbetsuppgifter på jobbet. Kul! Vare sig det är av stor eller liten karaktär så hoppar jag på det. Att få jobba inom en organisation man trivs i och med saker som man verkligen tycker om är få förunnat. Jag klagar definitivt inte och trivs som fisken i vattnet. Eller som stavhopparen över ribban.
---
IFK tog en mycket viktig poäng borta mot HIF tidigare ikväll. Dessvärre visade Haglund ut sig när IFK hade ledningen och efter det var det mest en kamp för att undvika förlust. Hade Farnerud bara satt 2-0 lite tidigare eller Haglund inte visat ut sig så hade det troligen blivit seger istället.. men, men, tillfällig serieledning och inte förlust var det viktigaste.
---
Nu ska jag se på Dexter. Beställde en Dexter-t-shirt häromveckan från cdon och har börjat undra varför den aldrig kommer när det stått att den skickats.
Så messade jag med Henke förut när han plötsligt undrar om jag skickat något från cdon till honom. Öhm.. va? Alltså.. senast jag beställde något från cdon så beställde jag det som present till Henkes adress (TV-serien Tornado för övrigt) och det hade jag ändrat till denna gång trodde jag.
Och ja, det hade jag. Men jag hade inte ändrat telefonnumret som aviseringen skulle skickas till. Det har med andra ord legat ett paket till mig och väntat här i Kungälv medan Henke haft koden. Bra där Richard.
Nåväl, nu har jag koden och kan hämta plagget någon lämplig dag!
Nåväl, nu har jag koden och kan hämta plagget någon lämplig dag!
Tonight's the night..
Skön helg i Olofsbo
Efter att ha använt stora delar av fredagseftermiddagen till att kratta gräs i vår rödmyreträdgård (asen har gjort små äckliga bohögar överallt), och även ringt två samtal till två pers som ska tävla i kommande ungdomsmästerskap, så for jag mot Olofsbo.
Fredagskvällen blev lugn, kollade bland annat på 90's.
Lördagen sken lika soligt som fredagen och det blev minigolf i Skrea följt av umgänge med faster, kusin, kusins man och kusinbarn framåt kvällen. Grillning, tipspromenad, snack och kortspel.
Idag har man inte gjort så värst mycket. Spelat lite fm, hjälpt pappa få en gipsvägg på plats (dasset ska bli dubbelt så stort, vilket innebär att det i nuläget tillfälligt har två ytterväggar med två dörrar, mycket smidigt..) och kollat en film.
Imorrn tar jag tåget tidigt på morran till Götet och sticker direkt till jobbet. En ny arbetsvecka väntar!
Can't you see we're wastin' time, yeah!
Mångbottnade motiv
På väg hem från jobbet stannade bussen vid ett rödjus. Över övergångsstället kom en asiatisk dam med mycket ljust grön solhatt (typ den här färgen, fast utan blommor och med ett snöre under hakan) och systemkamera i högsta hugg. Hon ställde sig strax efter övergångsstället en bit in på en gräsmatta och tog kort på.. en tjock trädstam. Inte hela trädet, inte grenverket, inte på någon person eller något annat framför trädet, bara på en vanlig, tjock stam.
Strax efter detta slog rödjuset om till grönt och bussen började rulla genom korsningen. Jag tittar ut till vänster och får se en taxi komma upp jämsides med bussen och sedan svänga av åt vänster i korsningen. Inget märkligt med det, men i taxins baksäte sitter en tjej med fönstret öppet filmandes eller korttagandes rakt mot.. mig? Öhm.. jaha?
Jag har ett antal förslag på detta beteende:
1. Hon tyckte jag var så söt/snygg/charmig att hon bara var tvungen att få mig på bild/film.
2. Hon tyckte jag såg ut som en mycket intressant figur som satt där och filosoferade och kände att det var konstnärligt viktigt att fånga mig på bild/film.
3. Hon var turist och fotade/filmade inte alls mig utan bussen då hon aldrig har sett en blå buss förr.
4. Hon gjorde en reseberättelse och fotade/filmade bara random ut genom fönstret medan taxin körde runt.
5. Hon var en amerikansk spion och tyckte för ett ögonblick att jag såg ut som Edward Snowden.
7. Hon ingick i samma fototävling som asiatiskan med trädstammen där det mest otippade motivet kammar hem vinsten.
8. Hon fanns egentligen inte. Jag bara kände mig ensam och ville vara i rampljuset och hjärnan hittade på henne.
Jag är ganska säker på att det inte är alternativ nummer åtta.
"Give me gold, not advice!"
En del tjut i örat igår också, men det hade avtagit avsevärt jämfört med i förrgår. Idag märker jag av det ännu mindre, nästan inte alls. Skumt det där.. poff bara från ingenstans och sen några dagars ryck i örat. Men verkar ju inte ha varit så farligt ändå.. Fast det får en att reagera. Hur mycket pallar ens öron? Vilka ljudnivåer är okej?
Jag var öronbarn som liten, hade rör i öronen och sånt mojs, så att hörseln skummar sig är inget jag direkt blir upprörd eller reagerar över nu, det känns oundvikligt på något sätt. Jag tror jag kanske haft mindre tjut i öronen ända sedan jag var liten, men eftersom de i så fall funnits där hela tiden så har jag inte reflekterat över dem, liksom trott att man antingen inbillat sig eller att det ska vara så. Ingen aning. I vilket fall har jag aldrig stört mig över något förrän rycket öronen hade nu då.
I vilket fall har jag jobbat/jobbar jag hemifrån idag så att öronen får vila från storstadens brus i alla fall en dag. Kan säkert göra gott.
Har beställt lite saker på nätet också och sökt lite fler lägenheter som jag inte kommer få. Vore trevligt med en massa pengar så man kunde köpa sig en lägenhet istället, men det lär dröja till dess.
Strax dax att äta lite. Toodeloo!
Strax dax att äta lite. Toodeloo!
Speciellt två scener här var lagom skrämmande när man var liten!
Rådjur och tjut i örat
Igår kväll när jag satt och började lyssna på ett klipp på youtube så slog det bara till med ett fetinglock för höger öra. Blev typ halvdöv, hörde bara bastoner. Försökte tryckutjämna, men funkade icke så gick och lade mig till slut och tänkte att det blir säkert bättre under morgondagen.
Idag gick jag upp med samma lock fortfarande bedövande örat och gick till bussen.
På väg mot bussen var jag plötsligt tre meter ifrån det minsta lilla rådjur jag sett som gick över vägen efter sin mamma. Den måste varit ganska färsk och totalt orädd. Naturen från sin finaste sida.
På jobbet fortsatte locket att hålla i sig ända fram till seneftermiddagen då det plötsligt började lätta lite och istället gå över till ett ihållande tjut. Direkt börjar man ju noja över om man fått tinnitus eller ej. Det var i vilket fall som helst grymt svårt att fortsätta koncentrera sig på att göra ett bra jobb, men artikeln blev klar till slut.
Bussresan hem var underbar då tjutet dränktes i stadens och bussens ljud.
Väl hemma har jag försökt ha Revaxör i örat i en timme för att lätta på eventuell vaxpropp, men jag kan inte påstå att det blivit någon enorm skillnad. Förutom tjutet så hör jag nu i princip som vanligt igen vilket är skönt. Kan låta knäppt, men hellre att det tjuter än att man känner sig som om man håller på att bli döv, faktiskt.
Får se hur det känns imorrn. Kanske är det bäst att stanna hemma och vila, time will tell.
Träningsmässigt går det för övrigt bra, jag följer min plan! Gårdagens 25 minuter var svettiga, men genomförbara utan problem, skulle pallat ett tag till. Snabb utveckling, oh yes. Minns att jag för en vecka sedan tog slut i låren efter bara fem minuter. Tog dock av förklarliga skäl ledigt från cykeln idag.
Ska nog snart lägga mig. Trött som en gnu.
Hemma, ett brett ord
Hemma igen efter besök hos Henke i Uddevalla!
Efter fredagens arbetande tog jag tåget bums från centralen till Uddevalla och mötte upp med Henke. Därefter lite införskaffande av alkoholhaltig dryck samt käk för att sedan ägna kvällen åt tjôt, Fifa 13 och Jönssonligans största kupp. Klart lagom kväll!
Igår blev det mer snack och Fifa innan hemfärd med buss via Trollhättan och Lilla Edet.
I övrigt har jag börjat med att söka lägenheter i Göteborgsregionen. Sannolikheten att jag ska få tag i någon inom den närmaste framtiden är ganska obefintlig, men man ska aldrig säga aldrig. Större under har skett. Det är bara att leta på och söka i de områden och prisklasser som känns aktuella.
Alltså, det är ju inte det att jag inte trivs med att bo hemma hos föräldrarna (speciellt just nu när man har "eget" hus då övriga familjen är i sommarstugan), men man vill ju ha något eget, så är det ju. Och gärna mer centralt än här ute på landet i Romelanda..
Sen vet man ju inte hur länge man kommer att vara kvar här i Göteborgsregionen heller så det är inget brådskande på något sätt.
Sen vet man ju inte hur länge man kommer att vara kvar här i Göteborgsregionen heller så det är inget brådskande på något sätt.
Det lär döja innan man kan bo i centralaste Göteborg naturligtvis, men drömma får man. Jag har aldrig älskat Göteborg så mycket som efter den här våren och början på sommaren. Det känns helt enkelt hemma.
En icke träningsnarkomans bekännelse - och väg mot bättring.
Jag har aldrig varit den mest fysiska, aktiva snubben. Som liten började jag aldrig med någon idrott, istället sjöng jag i kör, spelade i blåsorkester och gick i scouterna. Dels var inte idrott något som familjen var överdrivet intresserad av, dels var jag själv inte sugen på fysiska aktiviteter annat än när det gällde typ lekar (när vi lekte På Rymmen i skolan fick man springa en del, men än mer använda list och hitta nya gömställen).
Först i tonåren började jag bli idrottsintresserad på allvar och då via ett fotbollsspel, Championship Manager. VM 2002 ser jag som det evenemang där jag på allvar började bli smått fotbollsnördig.
Någon hejare på fotboll själv var jag dock inte eftersom jag knappt försökt spela under uppväxten. Istället fick jag upp ögonen för handboll och tränade med Kungälvs HK ett tag. Förvisso tog jag aldrig ett enda avslut och passade bara runt samt trivdes aldrig riktigt i laget, men det var i alla fall en bra erfarenhet.
Istället fick jag upp ögonen för golf och tog grönt kort. Strax efter jag tagit grönt kort tappade jag dock sugen även för golfen. Plötsligt började en massa tjat om att jag skulle ut och sänka mitt handikapp "Vad har du för handikapp? Mitt är blalala." Det roliga försvann. När jag var som "bäst" vann jag i alla fall över familjen och de som inte spelade golf. Numer blir det inte så ofta några rundor. Kanske något att ta upp när man blir gammal?
Någon hejare på fotboll själv var jag dock inte eftersom jag knappt försökt spela under uppväxten. Istället fick jag upp ögonen för handboll och tränade med Kungälvs HK ett tag. Förvisso tog jag aldrig ett enda avslut och passade bara runt samt trivdes aldrig riktigt i laget, men det var i alla fall en bra erfarenhet.
Istället fick jag upp ögonen för golf och tog grönt kort. Strax efter jag tagit grönt kort tappade jag dock sugen även för golfen. Plötsligt började en massa tjat om att jag skulle ut och sänka mitt handikapp "Vad har du för handikapp? Mitt är blalala." Det roliga försvann. När jag var som "bäst" vann jag i alla fall över familjen och de som inte spelade golf. Numer blir det inte så ofta några rundor. Kanske något att ta upp när man blir gammal?
Utöver ovanstående har mitt idrottande begränsats till skolidrotten. Så när den försvann sista året i gymnasiet blev det i princip ingenting mer än några sporadiska egna träningsryck då och då, men inget bestående.
Jag har nu nått en brytpunkt.
När man jobbar på ett ställe som det jag jobbar på nu är det omöjligt att inte smittas av den iver, entusiasm och glädje som finns inom idrotten och tränandet.
Under stora delar av våren har jag känt mer och mer att jag borde röra mer på mig, göra i alla fall något.
Det jag i huvudsak inte gillar med träning är inte att man blir trött eller att det gör ont. Sådant gör mig inget, jag har relativt hög smärttröskel. Det jag inte gillar är att bli varm och svettig. Egentligen borde jag hålla på med simning. I vilket fall känner jag inte att det är någon ursäkt längre.
Många hatar att hoppa upp på träningscykeln och älskar att dra ut och springa. Jag är mer tvärtom. Inte att jag älskar att träningscykla, men jag har inget emot det. Däremot är inte springande min grej, mest för att jag inte är byggd för det, plattfot och så'nt trams så även om jag har hyfsad smärttröskel är det inte motiverat att dra ut och springa om det troligen gör ont de flesta av stegen. Då blir det mer en psykisk plåga.
Sedan i söndags har jag tagit tag i min aktivering på allvar. Jag hoppade upp på träningscykeln i källaren och körde tio minuter med en del motstånd, som att cykla i smärre uppförsbacke hela tiden. Då jag är totalt otränad började låren jävlas redan efter fem minuter och de återstående fem bestod av en hagel av svordomar och eget påhejande.
Dagen efter, måndagen, gjorde jag åter tio minuter, men denna gång hur lätt som helst, inte tillstymmelse till plågade lår. Det är som det brukar, bara jag kommer igång så är det bara att fortsätta sen.
Min tanke är i vilket fall att lägga på fem minuter varannan dag. Således cyklade jag en kvart igår och idag, också det utan några större problem. Imorgon blir det 20 minuter.
Pappa var snabb med att påpeka att om jag fortsätter med min strategi så kommer jag sitta på cykeln halva dagarna inom några månader. True dat, men jag kommer nog slutligen stanna på en nivå och tid som känns rimlig. Leva mitt liv på cykeln var inget jag hade tänkt ^^
Sammanfattningsvis: Jag kommer aldrig att bli en träningsnarkoman, men jag kommer heller inte vara helt inaktiv, det håller inte. Alla människor kan förändra sig, även om vi inte tror att vi gör det så gör vi det ändå hela tiden.
En annan sport jag borde pröva på?
