Intressant start på läsåret
Slänger mig ur sängen klockan åtta efter en natt med mindre bra sömn och duschar, klär på mig och trycker ner en macka.
Till sist ska bara cykeln snabbpumpas vilket går rätt bra förutom det faktum att jag på bakdäcket lyckas skruva loss ventilen i all hast och släppa ut halva den luftmängd som redan fanns innan jag insåg vad som hände och fick pumpa extra mycket.
Efter cyklande med Johan och Peter (PETER HAR SKAFFAT CYKEL! MIRAKEL!!) till mediehuset placerar vi oss i bion bland en massa ansikten man inte känner igen samt några få tappra från vår klass (vi går tillsammans med spm och tränarlinjen).
Vid klockan nio stapplar en man in och meddelar att han blivit febersjuk under natten. Mannen darrar som ett asplöv och ser ut att vara säkert tio år äldre än vad han egentligen är. Mannen meddelar att han är vår kursansvarige och börjar prata lite kort om vad han tycker om sport.
Ganska snart märker vi att mannen förmodligen inte är 100% lämpad att hålla i en sportkurs då han enligt egen utsago slutade följa sport på 60-talet och numer är främst sociolog.
När tjugo minuter hade passerat orkade den stackars mannen inte mer och tackade för sig. Tre timmars förväntad lektion hade blivit betydligt kortare.
Intressant start som sagt.
Jag är mindre pigg just nu.
Till sist ska bara cykeln snabbpumpas vilket går rätt bra förutom det faktum att jag på bakdäcket lyckas skruva loss ventilen i all hast och släppa ut halva den luftmängd som redan fanns innan jag insåg vad som hände och fick pumpa extra mycket.
Efter cyklande med Johan och Peter (PETER HAR SKAFFAT CYKEL! MIRAKEL!!) till mediehuset placerar vi oss i bion bland en massa ansikten man inte känner igen samt några få tappra från vår klass (vi går tillsammans med spm och tränarlinjen).
Vid klockan nio stapplar en man in och meddelar att han blivit febersjuk under natten. Mannen darrar som ett asplöv och ser ut att vara säkert tio år äldre än vad han egentligen är. Mannen meddelar att han är vår kursansvarige och börjar prata lite kort om vad han tycker om sport.
Ganska snart märker vi att mannen förmodligen inte är 100% lämpad att hålla i en sportkurs då han enligt egen utsago slutade följa sport på 60-talet och numer är främst sociolog.
När tjugo minuter hade passerat orkade den stackars mannen inte mer och tackade för sig. Tre timmars förväntad lektion hade blivit betydligt kortare.
Intressant start som sagt.
Jag är mindre pigg just nu.
You've seen all the signs but you haven't got a clue
Bara för att jag är sjuk så går man ner i en downperiod igen, fastän man börjar imorrn och får börja träffa gammalt skönt folk igen.
Eller jag ska inte skylla på förkylningen egentligen, jag vet mycket väl att det inte är främst därför även om den bidrar till sämre humör.
Jag har inga problem med att säga vad jag känner, däremot har jag problem med att inkräkta på andra människors liv och tid med vad jag känner. Jag vill liksom inte tränga mig på.
Ofta avstår jag från att börja prata med folk för att jag inte vill belasta dem, det känns liksom som att man är så gnällig, att man inte borde klaga.
Man har en familj som älskar en, är snart dubbelt utbildad, får alltid rätt bra betyg, har bra vänner osv. Med sådana förutsättningar så känns det liksom så förmätet att klaga och vara deppig. Det är liksom som att det är fel.
Att jag hamnar i downperioder är inget jag direkt kan göra något åt men ändå känns det som att vafan, sluta klaga!
Ibland öppnar jag mig ändå och inkräktar på folks tid, men bara lite och någon enstaka gång. Nästa gång jag känner för det så struntar jag hellre i det eftersom det känns som att man skulle vara tjatig om det gällde samma person man tänkte prata med igen som gången innan.
Ingen människa vill framstå som jobbig, därför går jag till skolan imorrn som vanligt och glömmer bort det hela över dagen och är samma gamla vanliga skämtande Richard ända tills jag kommer hem igen. Då är jag ensam och har ingen att skämta med. Istället öppnar och stänger jag några fb-chattfönster tills jag skiter i allt och flyr bort i en film.
That's it, nog med inkräktande för idag.
Eller jag ska inte skylla på förkylningen egentligen, jag vet mycket väl att det inte är främst därför även om den bidrar till sämre humör.
Jag har inga problem med att säga vad jag känner, däremot har jag problem med att inkräkta på andra människors liv och tid med vad jag känner. Jag vill liksom inte tränga mig på.
Ofta avstår jag från att börja prata med folk för att jag inte vill belasta dem, det känns liksom som att man är så gnällig, att man inte borde klaga.
Man har en familj som älskar en, är snart dubbelt utbildad, får alltid rätt bra betyg, har bra vänner osv. Med sådana förutsättningar så känns det liksom så förmätet att klaga och vara deppig. Det är liksom som att det är fel.
Att jag hamnar i downperioder är inget jag direkt kan göra något åt men ändå känns det som att vafan, sluta klaga!
Ibland öppnar jag mig ändå och inkräktar på folks tid, men bara lite och någon enstaka gång. Nästa gång jag känner för det så struntar jag hellre i det eftersom det känns som att man skulle vara tjatig om det gällde samma person man tänkte prata med igen som gången innan.
Ingen människa vill framstå som jobbig, därför går jag till skolan imorrn som vanligt och glömmer bort det hela över dagen och är samma gamla vanliga skämtande Richard ända tills jag kommer hem igen. Då är jag ensam och har ingen att skämta med. Istället öppnar och stänger jag några fb-chattfönster tills jag skiter i allt och flyr bort i en film.
That's it, nog med inkräktande för idag.
Dina ögon är fulla av liv
Har suttit ett antal gånger den senaste veckan och stirrat som ett fån på asterisken som stått på CSN istället för ett tydligt datum för höstens första utbetalning.
"Varför kommer aldrig något datum?" har man frustrerat hunnit tänka.
Nyss insåg jag att jag helt enkelt är dum som ett spån. Hade jag från början läst mer tydligt under "Hjälp" så hade jag fått veta att asterisken står för att man inte lämnat studieförsäkran än -.-
När jag för ett par veckor sedan fixade allt krångel med CSN trodde jag allt var klappat och klart, men tydligen icke. Alltid är det något man ska tabba sig på. STÖN!
Nåja, pengar kommer väl i slutet på veckan någon gång. Det går ingen nöd på mig, men jag gillar helt enkelt inte att se pengaflödet enbart gå minus.
---
Ska släpa mig till affären så småningom. Vad jag har i mitt skafferi skulle inte direkt hamna i Michelinguiden:
- Lite bröd
- Buljongtärningar
- Dijonsenap
- Ketchup
- Te
- Kaffe
- Lite grädde
- Lite mjölk
- Fyra kanelbullar
- Honung
- Ett halvt paket havregryn
- Milda Culinesse
Muuums, vilken hejdundrande festmåltid jag kan skapa av dessa otroliga råvaror!
---
Hade slutligen en jobbig dröm om mormor inatt, så för en gångs skull var det skönt att vakna upp. Vanligen har jag drömmar man inte alls vill vakna ifrån, men denna var.. ja. Inspirerad av senaste månadens händelser kan man la säga. Sorglig, men mycket filmiskt välregisserad kan man beskriva det som.
Men det är inte alls dags att säga farväl, glöm det. Det är stålmormor vi pratar om. Min stålmormor som är hemma och filurar i sin lägenhet igen. Hon ska leva och ha hälsan länge till, det har jag bestämt.
"Varför kommer aldrig något datum?" har man frustrerat hunnit tänka.
Nyss insåg jag att jag helt enkelt är dum som ett spån. Hade jag från början läst mer tydligt under "Hjälp" så hade jag fått veta att asterisken står för att man inte lämnat studieförsäkran än -.-
När jag för ett par veckor sedan fixade allt krångel med CSN trodde jag allt var klappat och klart, men tydligen icke. Alltid är det något man ska tabba sig på. STÖN!
Nåja, pengar kommer väl i slutet på veckan någon gång. Det går ingen nöd på mig, men jag gillar helt enkelt inte att se pengaflödet enbart gå minus.
---
Ska släpa mig till affären så småningom. Vad jag har i mitt skafferi skulle inte direkt hamna i Michelinguiden:
- Lite bröd
- Buljongtärningar
- Dijonsenap
- Ketchup
- Te
- Kaffe
- Lite grädde
- Lite mjölk
- Fyra kanelbullar
- Honung
- Ett halvt paket havregryn
- Milda Culinesse
Muuums, vilken hejdundrande festmåltid jag kan skapa av dessa otroliga råvaror!
---
Hade slutligen en jobbig dröm om mormor inatt, så för en gångs skull var det skönt att vakna upp. Vanligen har jag drömmar man inte alls vill vakna ifrån, men denna var.. ja. Inspirerad av senaste månadens händelser kan man la säga. Sorglig, men mycket filmiskt välregisserad kan man beskriva det som.
Men det är inte alls dags att säga farväl, glöm det. Det är stålmormor vi pratar om. Min stålmormor som är hemma och filurar i sin lägenhet igen. Hon ska leva och ha hälsan länge till, det har jag bestämt.
Enfermo
Vad jag VILL göra: Vara aktiv, göra aktiviteter, inte låsa in mig som någon jävla eremit nu när jag just återvänt till Falun.
Vad jag KOMMER göra eftersom jag börjat bli sjuk och rosslig i halsen: Vara oaktiv och låsa in mig som någon jävla eremit.
Kul att diskberget hånar en så fort man närmar sig köket också. Diskberget beror som ni säkert vet inte på att jag är extremt dålig på att städa utan för att det var en viss fest i lördags.
Nåja, man ska väl inte klaga för mycket, jag fick trots allt vara totalt kurant hela lördagens födelsedagsfestligheter. Fast det är inte kul att vara först bakis och sen känna förkylningen krypa på under sin riktiga födelsedag.
Hade jag mått bättre igår och idag hade jag redan hängt med delar av grabbarna grus såväl på fotbollstittande igår som det partande Fredrik nyss ringde och föreslog, men nej då.. It sucks.
Om inte något mirakel inträffar och jag blir frisk till ikväll så blir det väl en kväll i fm:s tecken. Visst, det är inte fel det heller, men jag vill ju som sagt gärna umgås med vännerna här nu när man är tillbaka.
Krya på mig.
Vad jag KOMMER göra eftersom jag börjat bli sjuk och rosslig i halsen: Vara oaktiv och låsa in mig som någon jävla eremit.
Kul att diskberget hånar en så fort man närmar sig köket också. Diskberget beror som ni säkert vet inte på att jag är extremt dålig på att städa utan för att det var en viss fest i lördags.
Nåja, man ska väl inte klaga för mycket, jag fick trots allt vara totalt kurant hela lördagens födelsedagsfestligheter. Fast det är inte kul att vara först bakis och sen känna förkylningen krypa på under sin riktiga födelsedag.
Hade jag mått bättre igår och idag hade jag redan hängt med delar av grabbarna grus såväl på fotbollstittande igår som det partande Fredrik nyss ringde och föreslog, men nej då.. It sucks.
Om inte något mirakel inträffar och jag blir frisk till ikväll så blir det väl en kväll i fm:s tecken. Visst, det är inte fel det heller, men jag vill ju som sagt gärna umgås med vännerna här nu när man är tillbaka.
Krya på mig.
25 år ung, hurra hurra för mig!
Så var man då på allvar 25 bast. Knepigt. Konstigt nog känner jag mig inte lika åldrande och gammal som för bara något halvår sedan. Då hade jag sedan länge den konstiga känslan av att vara nästan gubbe (vilket ju är helt sinnes när man är typ 23-24).
Nu känner jag mer att vafan, 25 är ingen ålder. Visst, det är närmare 30 än 20 nu och tonåren är en sedan länge förlorad tid, men det betyder väl inte att man inte kan känna sig ungdomlig och leva livet fullt ut för det?
Idag har den olidliga orkan drabbat en och man har varit bakis. Lagom kul när man just ska säga hej då till sin bäste vän när han är på väg ut genom dörrn för att ta sig till tåget och man känner "Hurk! Det här går inte! Måste till toan och...!" Måttligt skoj. Men, men, det blir inte alltid som man önskar.
Framåt sena eftermiddan släppte bakisheten och istället började jag känna mig krasslig i halsen. Alltid är det nå't!
Gårdagen och kvällen/natten var i alla fall lyckade och jag tackar för sällskapet!
Presenter idag har varit bl.a. pengar från mormor, "En himla många program" av Henke och en mystisk alkoholhaltig dryck med en växt i flaskan från kusin i Tyskland. Dessutom har jag ju sedan tidigare fått glasögonen av moder och fader.
Nu ska jag surfa runt lite till, snacka med folk på fb samt kanske spela lite fm. Imorrn blir det handlande (om csn-pengar behagat infinna sig), bokande av tvättid samt göra sig av med det ofantliga diskberget som kom till under gårdagen.
Tjo!
Nu känner jag mer att vafan, 25 är ingen ålder. Visst, det är närmare 30 än 20 nu och tonåren är en sedan länge förlorad tid, men det betyder väl inte att man inte kan känna sig ungdomlig och leva livet fullt ut för det?
Idag har den olidliga orkan drabbat en och man har varit bakis. Lagom kul när man just ska säga hej då till sin bäste vän när han är på väg ut genom dörrn för att ta sig till tåget och man känner "Hurk! Det här går inte! Måste till toan och...!" Måttligt skoj. Men, men, det blir inte alltid som man önskar.
Framåt sena eftermiddan släppte bakisheten och istället började jag känna mig krasslig i halsen. Alltid är det nå't!
Gårdagen och kvällen/natten var i alla fall lyckade och jag tackar för sällskapet!
Presenter idag har varit bl.a. pengar från mormor, "En himla många program" av Henke och en mystisk alkoholhaltig dryck med en växt i flaskan från kusin i Tyskland. Dessutom har jag ju sedan tidigare fått glasögonen av moder och fader.
Nu ska jag surfa runt lite till, snacka med folk på fb samt kanske spela lite fm. Imorrn blir det handlande (om csn-pengar behagat infinna sig), bokande av tvättid samt göra sig av med det ofantliga diskberget som kom till under gårdagen.
Tjo!
Natten är ung och jag ligger vaken
Efter en dag där Richard och Henke förmodligen satte rekord i multitasking (stjärnkockar, släng er i väggen) genom att först leta upp chokladkaka och sedan laga till den samt bål, städa & rengöra, lägga upp snacks, laga mat till oss själva samt andas ut under sammanlagt cirka 2,5 timmar innan gäster kom så kunde vi slutligen sätta igång partykvällen.
Först på plats var Sebbe och därefter droppade Berg in följt av Sinander och Peter.
Kvällen var absolut trevlig där all bål och alla snacks gick åt (vilket var ett maxpack sour cream & onionchips, två påsar popcorn, ett pack salta pinnar samt ett pack random salta mojs) medan lite av chokladtårtan blev kvar (vilket blir MUMS imorrn, eller snart, får se..)
Efter att alla gått hem stack jag och Henke ut på en liten promenix och hamnade på någon förskolegård strax efter Lidl.
En massa filosoferande och tjôt senare kom vi slutligen hem (vägen hem var rätt random dock då vi tappade orienteringen helt och efter lite vandrande plötsligt bara var i närheten av Norslund).
Nu lyssnas på musik och det närmar sig sovadags.
Livet är oberäkneligt. Plötsligt händer det.
Först på plats var Sebbe och därefter droppade Berg in följt av Sinander och Peter.
Kvällen var absolut trevlig där all bål och alla snacks gick åt (vilket var ett maxpack sour cream & onionchips, två påsar popcorn, ett pack salta pinnar samt ett pack random salta mojs) medan lite av chokladtårtan blev kvar (vilket blir MUMS imorrn, eller snart, får se..)
Efter att alla gått hem stack jag och Henke ut på en liten promenix och hamnade på någon förskolegård strax efter Lidl.
En massa filosoferande och tjôt senare kom vi slutligen hem (vägen hem var rätt random dock då vi tappade orienteringen helt och efter lite vandrande plötsligt bara var i närheten av Norslund).
Nu lyssnas på musik och det närmar sig sovadags.
Livet är oberäkneligt. Plötsligt händer det.
Kvällens låt enligt Henke. Kan inte annat än hålla med.
Friseur
Pappa har åkt hem och Falun har varit regnigt. Innan han åkte (vilket var vid lunchtid) körde vi mellan biblioteken och lånade några böcker samt införskaffade lite på ÖB till lördagen.
Min frisering vid tretiden var finemang med mycket trevlig frisörska och massagestol. Enligt Henke tog det en coh en halv timme, det lät galet men ja.. tiden flyger ju alltid när man har trevligt.
Elevklippning rörde det sig om vilket ju dessutom gjorde det hela ekonomiskt bättre.
Efter friserandet käkade vi Gandhismat under ett träd vid kyrkan som skydd från regnet innan vi stack hem och körde fifa, kollade Jönssonligan & Dynamit-Harry, Rena Rama Rolf och spelade mer fifa.
Nu.. läsa lite sen zöva. Imörrn blir det Systemet, fixa glasögonen som fortfarande skaver, samt gå på bio.
---
För övrigt har jag alltid inför-frisör-paranoia. Om ni undrar.
Min frisering vid tretiden var finemang med mycket trevlig frisörska och massagestol. Enligt Henke tog det en coh en halv timme, det lät galet men ja.. tiden flyger ju alltid när man har trevligt.
Elevklippning rörde det sig om vilket ju dessutom gjorde det hela ekonomiskt bättre.
Efter friserandet käkade vi Gandhismat under ett träd vid kyrkan som skydd från regnet innan vi stack hem och körde fifa, kollade Jönssonligan & Dynamit-Harry, Rena Rama Rolf och spelade mer fifa.
Nu.. läsa lite sen zöva. Imörrn blir det Systemet, fixa glasögonen som fortfarande skaver, samt gå på bio.
---
För övrigt har jag alltid inför-frisör-paranoia. Om ni undrar.
I Falun!
I Falun, i Falun, i Falun!
Sov inget inatt, sov istället gött då och då i bilen på väg upp. Pit stop och käka på IKEA i Örebro.
För en stund sedan blev jag klar med en del grundröjande av saker som legat och tagit upp onödig plats alldeles för lång tid (typ kvitton, pensionspapper, gamla räkningar, tidningar, kuvert och annat smått och gott).
Det som återstår är att dammsuga men det orkar jag fan inte idag.
Snart kommer fader med fikabröd, vilket kommer sparka fettkulorna rätt!
Sov inget inatt, sov istället gött då och då i bilen på väg upp. Pit stop och käka på IKEA i Örebro.
För en stund sedan blev jag klar med en del grundröjande av saker som legat och tagit upp onödig plats alldeles för lång tid (typ kvitton, pensionspapper, gamla räkningar, tidningar, kuvert och annat smått och gott).
Det som återstår är att dammsuga men det orkar jag fan inte idag.
Snart kommer fader med fikabröd, vilket kommer sparka fettkulorna rätt!
Hemma!
Sista dagen
Adjö till Götet, Kungälv och Romelanda. Imorrn far man till Falun. När jag kommer ner hit igen vet man aldrig, det kan bli i mitten av hösten såväl som först till jul.
Idag åkte jag som sista aktivitet på hemma-hemmaplan detta sommarlov till mormor. Har inte nämnt så mycket om henne här sedan hon fick hjärtattacken, men förloppet efter var att hon blev bättre, fick en mindre hjärtattack igen och blev lite sämre, blev bättre och bättre igen och igår åter fick komma hem till sin lägenhet.
När jag och mamma var där förut så var det ungefär som vanligt, vi pratade, mormor hörde hälften man sa så man fick upprepa sig ett antal gånger, och allt var trevligt.
Skillnaden nu mot förut är att hon ska få mera hemhjälp och äta ännu fler piller ungefär. Men i övrigt är hon rätt pigg och glad.
Det känns bra att kunna åka upp till Falun nu när hon kommit hem, hade man åkt upp när hon fortfarande låg på sjukhuset hade det känts klart värre.
---
Nattens aktiviteter: packa, kolla film, spela fm. Förmodligen i omvänd ordning.
Idag åkte jag som sista aktivitet på hemma-hemmaplan detta sommarlov till mormor. Har inte nämnt så mycket om henne här sedan hon fick hjärtattacken, men förloppet efter var att hon blev bättre, fick en mindre hjärtattack igen och blev lite sämre, blev bättre och bättre igen och igår åter fick komma hem till sin lägenhet.
När jag och mamma var där förut så var det ungefär som vanligt, vi pratade, mormor hörde hälften man sa så man fick upprepa sig ett antal gånger, och allt var trevligt.
Skillnaden nu mot förut är att hon ska få mera hemhjälp och äta ännu fler piller ungefär. Men i övrigt är hon rätt pigg och glad.
Det känns bra att kunna åka upp till Falun nu när hon kommit hem, hade man åkt upp när hon fortfarande låg på sjukhuset hade det känts klart värre.
---
Nattens aktiviteter: packa, kolla film, spela fm. Förmodligen i omvänd ordning.
You win, you lose
IFK-matchen mot Gefle var en prima tillställning målmässigt, 3-0 (Stiller-Tobbe-Stiller igen), men framför allt sista halvtimmen var en enda stor gäspning. Gefle var totalt menlösa.
Efter matchen stack jag och Henke vidare till O'Learys och kollade på United-Spurs samt käkade oss feta.
Dessvärre satt inte mycket av det glada resultatet mot Hearts kvar i Spursspelarnas minnen och de spelade istället mindre bra mot Uniteds reservbetonade uppställning. Visst, första halvtimmen var rätt jämn, men sen var det utförsbacke för Spurs del. 3-0-förlust, tack och go'natt.
Dagens äss i IFK: Hannes Stiller; stångade till sig allt och köttade in två mål
Dagens sopa i IFK: Jonas Olsson; istället för att ge talangen Kamal Mustafa speltid vid 3-0 slänger Olsson in garderoberna Jakob Johansson och Andreas Drugge
Dagens äss i Spurs: Brad Friedel; utan den ständigt grymme veteranen i mål hade det blivit mer än 3-0..
Dagens sopa i Spurs: Niko Kranjcar; slår bort bollar och ser allmänt rostig ut, när han gick ut förbättrades spelet ett uns
Dagens knäppaste tanke: Det är inte långt till jul
Dagens dryck: Vichyvatten som fungerar överraskande bra mot halsbränna, släng dig i väggen Samarin
Dagens upptäckt: Att gå runt med IFK-tröja är en sak, men att gå runt med IFK-tröja och se självsäker och glad ut hela tiden gör att folk hipp som happ börjar prata med dig
Dagens undring: Har Gelfe inga fans? Hela bortasektionen var totalt tom.
Dagens låt: Samma som jag postade igår och haft i huvudet halva dagen (Tomorrow is today - Marit Bergman)
Dagens bästa tanke: Jag kommer att få en underbar höst i Falun, något annat finns inte :)
Efter matchen stack jag och Henke vidare till O'Learys och kollade på United-Spurs samt käkade oss feta.
Dessvärre satt inte mycket av det glada resultatet mot Hearts kvar i Spursspelarnas minnen och de spelade istället mindre bra mot Uniteds reservbetonade uppställning. Visst, första halvtimmen var rätt jämn, men sen var det utförsbacke för Spurs del. 3-0-förlust, tack och go'natt.
Dagens äss i IFK: Hannes Stiller; stångade till sig allt och köttade in två mål
Dagens sopa i IFK: Jonas Olsson; istället för att ge talangen Kamal Mustafa speltid vid 3-0 slänger Olsson in garderoberna Jakob Johansson och Andreas Drugge
Dagens äss i Spurs: Brad Friedel; utan den ständigt grymme veteranen i mål hade det blivit mer än 3-0..
Dagens sopa i Spurs: Niko Kranjcar; slår bort bollar och ser allmänt rostig ut, när han gick ut förbättrades spelet ett uns
Dagens knäppaste tanke: Det är inte långt till jul
Dagens dryck: Vichyvatten som fungerar överraskande bra mot halsbränna, släng dig i väggen Samarin
Dagens upptäckt: Att gå runt med IFK-tröja är en sak, men att gå runt med IFK-tröja och se självsäker och glad ut hela tiden gör att folk hipp som happ börjar prata med dig
Dagens undring: Har Gelfe inga fans? Hela bortasektionen var totalt tom.
Dagens låt: Samma som jag postade igår och haft i huvudet halva dagen (Tomorrow is today - Marit Bergman)
Och slutligen:
Dagens bästa tanke: Jag kommer att få en underbar höst i Falun, något annat finns inte :)
Äh
Lugn lördag där Henke kom och hälsade på framåt kvällskvisten. Jag, han och Linus spelade spel, kollade "Sällskapsresan II" och snackade tills sena natten.
Imorrn blir det lite mer aktivt i alla fall när jag och Henck sticker till Gamla Ullevi och kollar IFK-Gefle. Sen kanske några öl efter det som ett slags hej då till götet för min del för den här gången, på onsdag sticker vi ju upp till Falun igen.
---
Drömde en dröm inatt som man kan säga återkommit ett antal gånger fast alltid i olika miljöer.
Det handlar alltid om samma sak: kärlek. Det är en underbar dröm varje gång fram tills man vaknar och inser att det inte var verklighet, att man återigen blivit lurad.
Miljön det utspelade sig i inatt var den mest otroliga hittills; på en rymdstation.
Jag reste med den ena av två rymdfärjor till någon hypermodern rymdstation där det till en början bara var jag och någon ansvarig professor för det hela. Efter ett tag kom tjejen dessa drömmar alltid handlar om in genom entrén och så småningom även andra passagerare från färjorna. De övriga passagerarna kom dock i skymundan, jag och tjejen var som i en egen värld där alla runt omkring bleknade. Det fanns bara vi. Alltid samma sak, det skulle vara vi.
Sen tar drömmarna alltid slut abrupt när man är mitt uppe i detta "bara-vi-tillstånd". Idag vaknade jag av mig själv en halvtimme innan väckarklockan som jag ställt.
Väs. Vad tjänar det till?
---
Nu surfa lite, sen kanske någon film. Eller ja, med största sannolikhet en film. Äh, det blir en film helt enkelt.
Imorrn blir det lite mer aktivt i alla fall när jag och Henck sticker till Gamla Ullevi och kollar IFK-Gefle. Sen kanske några öl efter det som ett slags hej då till götet för min del för den här gången, på onsdag sticker vi ju upp till Falun igen.
---
Drömde en dröm inatt som man kan säga återkommit ett antal gånger fast alltid i olika miljöer.
Det handlar alltid om samma sak: kärlek. Det är en underbar dröm varje gång fram tills man vaknar och inser att det inte var verklighet, att man återigen blivit lurad.
Miljön det utspelade sig i inatt var den mest otroliga hittills; på en rymdstation.
Jag reste med den ena av två rymdfärjor till någon hypermodern rymdstation där det till en början bara var jag och någon ansvarig professor för det hela. Efter ett tag kom tjejen dessa drömmar alltid handlar om in genom entrén och så småningom även andra passagerare från färjorna. De övriga passagerarna kom dock i skymundan, jag och tjejen var som i en egen värld där alla runt omkring bleknade. Det fanns bara vi. Alltid samma sak, det skulle vara vi.
Sen tar drömmarna alltid slut abrupt när man är mitt uppe i detta "bara-vi-tillstånd". Idag vaknade jag av mig själv en halvtimme innan väckarklockan som jag ställt.
Väs. Vad tjänar det till?
---
Nu surfa lite, sen kanske någon film. Eller ja, med största sannolikhet en film. Äh, det blir en film helt enkelt.
Lite recensioner
Nine Queens - Argentinskt drama från 2000 om två svindlare som möts på en bensinmack där den yngre av de två, Juan, gör ett misslyckat försök att svindla pengar från de två tjejerna bakom kassan. Den andre, äldre, svindlaren Marcos räddar då Juan genom att låtsas vara polis och går därifrån med honom.
Efter denna inledning övertygar Marcos Juan om att han kan lära sig ett och annat om svindlande. Juan går motvilligt med på detta efter mycket tjat då han så småningom klämmer fram att han behöver få ihop pengar till att få sin pappa fri ur fängelset.
Marcos behöver Juan som medhjälpare till större prjekt som han har på gång och när de två träffar på förfalskaren Sandler som har några hemmagjorda, i original dyrbara, frimärken, "Nine Queens" (eller Nueve Reinas som originaltiteln på filmen är), som ska säljas sätts en stor och avancerad plan igång.
Filmen har egentligen ingen tillstymmelse till humor och är därmed en rätt allvarsam film. Detta till trots är den ganska lekfull med sitt tema och flera vändningar tas innan slutklämmen kommer.
B B B
The Duchess - Ständigt vackra Keira Knightley spelar mot Ralph Fiennes i detta verklighetsbaserade drama om Georgiana Spencer som som ung gifter sig med den mycket äldre hertigen av Devonshire, William Cavendish. Hertigens enda riktiga intressen är att få en manlig arvinge samt att leka med sina hundar. Detta leder till ett ganska frostigt förhållande då inledningsvis Georgiana bara verkar kunna få döttrar.
Historien spänner över ungefär en tioårsperiod på andra halvan av 1700-talet och visar hur förhållandet ter sig under denna tid där hertigen behandlar Georgiana minst sagt mindre bra.
Utan att avslöja mer om historien så rekommenderar jag istället att ni ser den själva om ni har tid över och gillar romantiska filmer, historiska filmer och kostymdraman.
B B B+
Lucky Number Slevin - Thrillerkomedi med bl.a. Josh Hartnett, Lucy Liu, Bruce Willis, Morgan Freeman och Ben Kingsley i rollerna.
Historien kretsar kring Slevin (Hartnett) som råkar befinna sig i en lägenhet dit två gangstrar skickats för att hämta Nick Fisher. Då ingen av dem vet eller bryr sig om vem Fisher egentligen är så gör de som de blivit tillsagda och hämtar den person som befinner sig i lägenheten, vilket alltså är Slevin.
Granne till Fishers lägenhet är Lindsey (Liu) som innan gangstrarna hunnit anlända vill låna en kopp socker av Nick, som ju inte är där. Hon börjar sedan av någon anledning på egen hand alltmer nysta i vart Nick tagit vägen och vävs på så sätt själv in i historien.
Slevin förs till gangsterbossen The Boss (Freeman) och får kastat på sig att han (alltså egentligen Nick) är skyldig honom pengar, men istället ska göra honom en tjänst..
I början av filmen är tempot väldigt hackigt och märkligt komponerat vilket gjorde att jag började undra vilken b-film jag egentligen börjat se på. Långsamt började sedan filmen ta sig och efter ungefär halva filmen blev den helt okej.
B B+
---
För övrigt rekommenderar jag min återkomst på sportbloggen där några visdomsord ges.
Efter denna inledning övertygar Marcos Juan om att han kan lära sig ett och annat om svindlande. Juan går motvilligt med på detta efter mycket tjat då han så småningom klämmer fram att han behöver få ihop pengar till att få sin pappa fri ur fängelset.
Marcos behöver Juan som medhjälpare till större prjekt som han har på gång och när de två träffar på förfalskaren Sandler som har några hemmagjorda, i original dyrbara, frimärken, "Nine Queens" (eller Nueve Reinas som originaltiteln på filmen är), som ska säljas sätts en stor och avancerad plan igång.
Filmen har egentligen ingen tillstymmelse till humor och är därmed en rätt allvarsam film. Detta till trots är den ganska lekfull med sitt tema och flera vändningar tas innan slutklämmen kommer.
B B B
The Duchess - Ständigt vackra Keira Knightley spelar mot Ralph Fiennes i detta verklighetsbaserade drama om Georgiana Spencer som som ung gifter sig med den mycket äldre hertigen av Devonshire, William Cavendish. Hertigens enda riktiga intressen är att få en manlig arvinge samt att leka med sina hundar. Detta leder till ett ganska frostigt förhållande då inledningsvis Georgiana bara verkar kunna få döttrar.
Historien spänner över ungefär en tioårsperiod på andra halvan av 1700-talet och visar hur förhållandet ter sig under denna tid där hertigen behandlar Georgiana minst sagt mindre bra.
Utan att avslöja mer om historien så rekommenderar jag istället att ni ser den själva om ni har tid över och gillar romantiska filmer, historiska filmer och kostymdraman.
B B B+
Lucky Number Slevin - Thrillerkomedi med bl.a. Josh Hartnett, Lucy Liu, Bruce Willis, Morgan Freeman och Ben Kingsley i rollerna.
Historien kretsar kring Slevin (Hartnett) som råkar befinna sig i en lägenhet dit två gangstrar skickats för att hämta Nick Fisher. Då ingen av dem vet eller bryr sig om vem Fisher egentligen är så gör de som de blivit tillsagda och hämtar den person som befinner sig i lägenheten, vilket alltså är Slevin.
Granne till Fishers lägenhet är Lindsey (Liu) som innan gangstrarna hunnit anlända vill låna en kopp socker av Nick, som ju inte är där. Hon börjar sedan av någon anledning på egen hand alltmer nysta i vart Nick tagit vägen och vävs på så sätt själv in i historien.
Slevin förs till gangsterbossen The Boss (Freeman) och får kastat på sig att han (alltså egentligen Nick) är skyldig honom pengar, men istället ska göra honom en tjänst..
I början av filmen är tempot väldigt hackigt och märkligt komponerat vilket gjorde att jag började undra vilken b-film jag egentligen börjat se på. Långsamt började sedan filmen ta sig och efter ungefär halva filmen blev den helt okej.
B B+
---
För övrigt rekommenderar jag min återkomst på sportbloggen där några visdomsord ges.
Gräsklippandets ädla konst
Efter att ha korrat klart alla artiklar till kelens kommande nummer tänkte jag i min enfald att jag skulle få lite lugn och ro och vila kroppen och knoppen.
"Icke sa nicke, dum idé!" verkade pappa tycka och informerade om att den vildvuxna djungeln till gräsmatta behövde klippas.
Sagt och gjort, jag masade mig ut till klipparen och drog några drag för att starta mackapären. Inte ett liv hördes, inte en ansats av skrothögen gjordes, nada hände.
Pappa informerade att man behövde sisådär 18 drag och full gas intryckt innan något möjligen kunde hända.
Cirka 10 (Wow, inte mer!) drag senare startade motvilligt skrället.
Jag hann gå ett varv runt gräsmattans första gräsplätt innan den första döden inträffade. Bensinen var tydligen redan slut och reservdunken var självklart tom. Jag fick en paus tills far åkt och handlat nytt.
När ny bensin var påfylld och klipparen återuppstått kämpade jag mig igenom tropikerna med lackande svett längs kroppen. Det hela tog dessutom avsevärt längre tid och krävde mer möda då skrothögen inte klarar om gräset blir det minsta tjockt, vilket gäller för i princip 70% av gräsmattan (eller mossmattan som det snarare är på sina håll).
För att avvärja ytterligare död måste man därför hela tiden gå och lyssna på hur motorn beter sig och veta exakt när döden är nära för att då snabbt vinkla klipparen upp i luften från allt vad gräs heter så att nytt liv utan motstånd kan uppstå.
När till slut hela mattan var klippt, sånär som på en liten, liten yta, så dog klipparen innan jag hann rädda den. Ett drag, sen var den igång. Jag gick några meter, den dog igen. Två drag, sen levde den en kort stund för att sedan permanent kila runt hörnet.
Var bensinen slut? Det kunde jag dessvärre inte kontrollera då locket till tanken var lagom kokhett och inte tillät fingrar att pilla på den. Istället vände jag mig mot pappa, som stod och slipade på altanen, och sa med viss skärpa i rösten något om att en ny gräsklippare som faktiskt klarar av att klippa gräs utan att vilja ta siesta hela tiden borde införskaffas. Fader svarade likt Emils pappa att han inte ville veta av några vanvettsaffärer samt att klipparen fungerade alldeles utmärkt.
Jag lämnade den rykande reliken, som bara hade behövt bensin för sisådär 30 sekunder till för att jag skulle hinna klart med gräsmattan, och gick och duschade istället.
---
För en annan historia (den roligaste av alla) om gräsklippandets ädla konst rekommenderas boken "Sunes hjärnsläpp" där pappa Rudolf, som vanligt, har mindre lyckad framgång..
"Icke sa nicke, dum idé!" verkade pappa tycka och informerade om att den vildvuxna djungeln till gräsmatta behövde klippas.
Sagt och gjort, jag masade mig ut till klipparen och drog några drag för att starta mackapären. Inte ett liv hördes, inte en ansats av skrothögen gjordes, nada hände.
Pappa informerade att man behövde sisådär 18 drag och full gas intryckt innan något möjligen kunde hända.
Cirka 10 (Wow, inte mer!) drag senare startade motvilligt skrället.
Jag hann gå ett varv runt gräsmattans första gräsplätt innan den första döden inträffade. Bensinen var tydligen redan slut och reservdunken var självklart tom. Jag fick en paus tills far åkt och handlat nytt.
När ny bensin var påfylld och klipparen återuppstått kämpade jag mig igenom tropikerna med lackande svett längs kroppen. Det hela tog dessutom avsevärt längre tid och krävde mer möda då skrothögen inte klarar om gräset blir det minsta tjockt, vilket gäller för i princip 70% av gräsmattan (eller mossmattan som det snarare är på sina håll).
För att avvärja ytterligare död måste man därför hela tiden gå och lyssna på hur motorn beter sig och veta exakt när döden är nära för att då snabbt vinkla klipparen upp i luften från allt vad gräs heter så att nytt liv utan motstånd kan uppstå.
När till slut hela mattan var klippt, sånär som på en liten, liten yta, så dog klipparen innan jag hann rädda den. Ett drag, sen var den igång. Jag gick några meter, den dog igen. Två drag, sen levde den en kort stund för att sedan permanent kila runt hörnet.
Var bensinen slut? Det kunde jag dessvärre inte kontrollera då locket till tanken var lagom kokhett och inte tillät fingrar att pilla på den. Istället vände jag mig mot pappa, som stod och slipade på altanen, och sa med viss skärpa i rösten något om att en ny gräsklippare som faktiskt klarar av att klippa gräs utan att vilja ta siesta hela tiden borde införskaffas. Fader svarade likt Emils pappa att han inte ville veta av några vanvettsaffärer samt att klipparen fungerade alldeles utmärkt.
Jag lämnade den rykande reliken, som bara hade behövt bensin för sisådär 30 sekunder till för att jag skulle hinna klart med gräsmattan, och gick och duschade istället.
---
För en annan historia (den roligaste av alla) om gräsklippandets ädla konst rekommenderas boken "Sunes hjärnsläpp" där pappa Rudolf, som vanligt, har mindre lyckad framgång..
Götets heta nätter
Efter att ha väckts runt ett av ett otroligt viktigt Comviq-sms så använde jag dagen till att korra lite texter på Kelen.
Framåt seneftermiddan var det sedan dags att bege sig då Henke kom och hämtade upp för körning hem till honom via systemet.
Med fyra öl i högsta hugg körde vi fifa ett tag tills det var dags att jäkta mot bussen. Dessvärre missade vi den med någon minut och käkade istället varsin kebabrulle i busskuren i väntan på nästa in mot götet.
Väl i centrum ställde vi oss bland allt annat folk som skulle se på Sahara Hotnights och fick, efter en småtöntig drag-konferencier presenterat dem, höra bandet spela.
Spelningen var helt okej och jag kan pricka av ännu ett av alla band/artister jag vill se i livet från min lista.
När jag stod där bland havet av folk och "Loneliest city of all" började spelas så försvann jag bort lite i tankarna. Jag kände direkt att det var höjdpunkten på konserten och rös lite i kroppen medan jag funderade på "Hur kommer detta vara när jag blir gammal? Hur länge kan man känna sig ung, gå på denna typen av musik, stå i ett folkhav?"
Grejen är att det känns som att man måste ta till vara på all denna typen av musik nu. Se bara på ens föräldrar, de lyssnade på mer ungdomlig och blandad musik en gång i tiden, men nu är det nästan bara dansband och skit (sorry mams och paps) man hör strömma ur deras högtalare. Vad hände liksom? Kommer vi också bli sådana när vi blir äldre att vi är nöjda med livet och bara vill höra glad musik och inget som är ångestladdat, rivigt, poetiskt, tungt, undomligt och piggt längre?
Sedan tog låten slut och jag kom tillbaka ur transen och tankarna till verkligheten. Jag bestämde mig för att njuta så mycket som möjligt medan jag kan så får vi se hur det går. Man kan ju inte göra annat än det, eller hur?
..men visst hoppas jag verkligen att jag fortsätter spela Veronica Maggio på högsta nivå och dansa runt hemma i smyg, visst hoppas jag att jag verkligen fortsätter sjunga Queenlåtar för full hals i duschen och visst hoppas jag verkligen att jag kommer kunna tycka mindre gladlynt musik är underbar även när jag är gammal och grå.
Dansband.. tack, men nej tack.
Framåt seneftermiddan var det sedan dags att bege sig då Henke kom och hämtade upp för körning hem till honom via systemet.
Med fyra öl i högsta hugg körde vi fifa ett tag tills det var dags att jäkta mot bussen. Dessvärre missade vi den med någon minut och käkade istället varsin kebabrulle i busskuren i väntan på nästa in mot götet.
Väl i centrum ställde vi oss bland allt annat folk som skulle se på Sahara Hotnights och fick, efter en småtöntig drag-konferencier presenterat dem, höra bandet spela.
Spelningen var helt okej och jag kan pricka av ännu ett av alla band/artister jag vill se i livet från min lista.
När jag stod där bland havet av folk och "Loneliest city of all" började spelas så försvann jag bort lite i tankarna. Jag kände direkt att det var höjdpunkten på konserten och rös lite i kroppen medan jag funderade på "Hur kommer detta vara när jag blir gammal? Hur länge kan man känna sig ung, gå på denna typen av musik, stå i ett folkhav?"
Grejen är att det känns som att man måste ta till vara på all denna typen av musik nu. Se bara på ens föräldrar, de lyssnade på mer ungdomlig och blandad musik en gång i tiden, men nu är det nästan bara dansband och skit (sorry mams och paps) man hör strömma ur deras högtalare. Vad hände liksom? Kommer vi också bli sådana när vi blir äldre att vi är nöjda med livet och bara vill höra glad musik och inget som är ångestladdat, rivigt, poetiskt, tungt, undomligt och piggt längre?
Sedan tog låten slut och jag kom tillbaka ur transen och tankarna till verkligheten. Jag bestämde mig för att njuta så mycket som möjligt medan jag kan så får vi se hur det går. Man kan ju inte göra annat än det, eller hur?
..men visst hoppas jag verkligen att jag fortsätter spela Veronica Maggio på högsta nivå och dansa runt hemma i smyg, visst hoppas jag att jag verkligen fortsätter sjunga Queenlåtar för full hals i duschen och visst hoppas jag verkligen att jag kommer kunna tycka mindre gladlynt musik är underbar även när jag är gammal och grå.
Dansband.. tack, men nej tack.
Ajm sårry
För det första: jag ber om ursäkt för spammandet som kom sig av att connectmojset på fb fuckade upp. Förstår inte varför sådant slutar funka ibland och sedan ska spamma på världen när man ger det en kickstart. Nåväl.
---
Revolutionary Road - Di Caprio och Winslet återförenade, flipp eller flopp? Det förstnämnda. Båda två visar återigen vilka grymt bra skådisar de är och håller liv i detta drama som stundtals är lite småsegt men ändå håller hög klass. Michael Shannons karaktär John Givings bör också nämnas där Givings är en psyksjuk man som i sammanhanget framstår som den friskaste av alla.
Själva handlingen handlar om de två som träffas och blir kära som yngre och sedan får se sitt liv gå alltmer på rutin. Till slut står inte Winslet ut längre och försöker övertyga Di Caprio om att de ska förverkliga en gammal dröm om att flytta till Paris för att förändra sina liv.
Som helhet gillade jag den, även om den inte är den mest upplyftande av filmer där kärlekens prövningar visas upp från sina mörkaste sidor.
B B B+
Chaos Theory - Mycket bra romantiskt drama med flera humoristiska små inslag som gör att man trots grundhistorien sitter och skrattar åt en massa grejer mitt i det negativa.
Ryan Reynolds spelar Frank Allen som berättar en historia om hur livet kan spela en små spratt och hur allt påverkar allt. Frank, som är mycket ordningssam och alltid skriver listor över vad han ska göra, kommer sent till ett föredrag efter att han missat en färja då hans fru skojat och ställt om klockan för att han ska få tio extra minuter på sig på morgonen. Dessvärre ställer hon uppenbarligen klockan åt fel håll så att han istället får tio minuter mindre på sig. Därefter leder det ena till det andra och den stabile Franks liv är plötsligt en enda röra.
B B B B-
Thank you for smoking - Dramakomedi där Aaron Eckhart har som jobb att resa runt och.. ja, snacka skit rent ut sagt. Eller omskrivet tala till tobaksindustins fördel och få det hela att låta väldigt mycket finare än vad det är.
Problemet för Eckharts karaktär är främst att hans son ser upp till honom, vilket gör att han börjar ifrågasätta sin egen moral alltmer ju längre filmen lider.
Småkul film som kritiserar tobaksindustrin i främst USA, men såklart även världen i stort.
B B B
---
Revolutionary Road - Di Caprio och Winslet återförenade, flipp eller flopp? Det förstnämnda. Båda två visar återigen vilka grymt bra skådisar de är och håller liv i detta drama som stundtals är lite småsegt men ändå håller hög klass. Michael Shannons karaktär John Givings bör också nämnas där Givings är en psyksjuk man som i sammanhanget framstår som den friskaste av alla.
Själva handlingen handlar om de två som träffas och blir kära som yngre och sedan får se sitt liv gå alltmer på rutin. Till slut står inte Winslet ut längre och försöker övertyga Di Caprio om att de ska förverkliga en gammal dröm om att flytta till Paris för att förändra sina liv.
Som helhet gillade jag den, även om den inte är den mest upplyftande av filmer där kärlekens prövningar visas upp från sina mörkaste sidor.
B B B+
Chaos Theory - Mycket bra romantiskt drama med flera humoristiska små inslag som gör att man trots grundhistorien sitter och skrattar åt en massa grejer mitt i det negativa.
Ryan Reynolds spelar Frank Allen som berättar en historia om hur livet kan spela en små spratt och hur allt påverkar allt. Frank, som är mycket ordningssam och alltid skriver listor över vad han ska göra, kommer sent till ett föredrag efter att han missat en färja då hans fru skojat och ställt om klockan för att han ska få tio extra minuter på sig på morgonen. Dessvärre ställer hon uppenbarligen klockan åt fel håll så att han istället får tio minuter mindre på sig. Därefter leder det ena till det andra och den stabile Franks liv är plötsligt en enda röra.
B B B B-
Thank you for smoking - Dramakomedi där Aaron Eckhart har som jobb att resa runt och.. ja, snacka skit rent ut sagt. Eller omskrivet tala till tobaksindustins fördel och få det hela att låta väldigt mycket finare än vad det är.
Problemet för Eckharts karaktär är främst att hans son ser upp till honom, vilket gör att han börjar ifrågasätta sin egen moral alltmer ju längre filmen lider.
Småkul film som kritiserar tobaksindustrin i främst USA, men såklart även världen i stort.
B B B
Chansen att hitta sin rätta plats, hur stor är den?
"Vi kan ingenting göra mer än att leta efter vår rätta plats, men livet är onumrerat och vi har inte ens biljett."
- Claes Eriksson
- Claes Eriksson
Tillsammans
Stirrar runt i det mörka
Lyfter mig upp på en evig lina
Balanserar stadigt men så skört
Ljusglimtar som ständigt fastnar och rids på,
likt lycka i slutet på en Hollywoodfilm,
tillfälligt och flyktigt, men underbart
Livskraft av de små stunderna räcker
Det är allt som behövs fram till höjdpunkten,
till den tid när själen exploderar,
till den tid inga bekymmer är stora,
till den tid jag lever,
till den dag då all kärlek finns
När ni är fångade lyfter vi
Lyfter mig upp på en evig lina
Balanserar stadigt men så skört
Ljusglimtar som ständigt fastnar och rids på,
likt lycka i slutet på en Hollywoodfilm,
tillfälligt och flyktigt, men underbart
Livskraft av de små stunderna räcker
Det är allt som behövs fram till höjdpunkten,
till den tid när själen exploderar,
till den tid inga bekymmer är stora,
till den tid jag lever,
till den dag då all kärlek finns
När ni är fångade lyfter vi
Parkeringsplats
"Hemma-hemma" i Romelanda igen.
Dagens bravader? Få:
- Spelat det tio år gamla "Age of Empires II" med kusinbarn runtom mig, där Benjamin är mycket sugen på att ha spelet i sin ägo. Linnéa är mer inriktad på att spela "Sims 2".
- Spanat igenom alla möjliga tidningsställ inne på Maxi i Kungälv efter ligabilagan. Fick till slut tag på den på en Statoilmack.
- Sagt hej då till Tysklandssläkten för (förmodligen) i år.
- ...
Ja, inte så aktiv dag som synes. Just nu väntar jag på supercupfinalen mellan Real och Barca med katten bredvid mig. Hon får för övrigt inte vara ute på nätterna här på ett tag då en av grannens katter tydligen blivit tagen av vargen. Skurk.
---
Dagens bravader? Få:
- Spelat det tio år gamla "Age of Empires II" med kusinbarn runtom mig, där Benjamin är mycket sugen på att ha spelet i sin ägo. Linnéa är mer inriktad på att spela "Sims 2".
- Spanat igenom alla möjliga tidningsställ inne på Maxi i Kungälv efter ligabilagan. Fick till slut tag på den på en Statoilmack.
- Sagt hej då till Tysklandssläkten för (förmodligen) i år.
- ...
Ja, inte så aktiv dag som synes. Just nu väntar jag på supercupfinalen mellan Real och Barca med katten bredvid mig. Hon får för övrigt inte vara ute på nätterna här på ett tag då en av grannens katter tydligen blivit tagen av vargen. Skurk.
---
Näst sista dagen
Med sina kusinbarn har man aldrig tråkigt (och inte en riktigt lugn stund heller för den delen).
När det jobbigaste man gör är att leka sjukhus, låtsas ha skadat ben och få medicin bestående av godis så är det rätt lugnt att skippa vuxenlivet och samtal med kusiner, bror, föräldrar och faster för en stund.
Imorrn lämnar jag Olofsbo för en förmodligen rätt lång tid framöver. Likaså lär jag inte träffa de två små solstrålarna heller på ett bra tag. Visst, det är ansträngande med barns energi ibland, men det är lika mycket givande att se deras glädje.
Kommer sakna dem till nästa gång, men det dröjer förhoppningsvis inte allför länge till dess.
---
Nu: Musikspecial om Maggio.
När det jobbigaste man gör är att leka sjukhus, låtsas ha skadat ben och få medicin bestående av godis så är det rätt lugnt att skippa vuxenlivet och samtal med kusiner, bror, föräldrar och faster för en stund.
Imorrn lämnar jag Olofsbo för en förmodligen rätt lång tid framöver. Likaså lär jag inte träffa de två små solstrålarna heller på ett bra tag. Visst, det är ansträngande med barns energi ibland, men det är lika mycket givande att se deras glädje.
Kommer sakna dem till nästa gång, men det dröjer förhoppningsvis inte allför länge till dess.
---
Nu: Musikspecial om Maggio.
So take a chance with me
Avslutade kräftskiva med familjen för någon halvtimme sedan. Tidigt tycker ni? Mja, när ens brorsa jobbat halva dagen, ens föräldrar och är uppåt i åldrarna och kusinen är småbarnsförälder (där barnen släpar sig runt med mkt John Blund i ögonen) så blir det inte supersent.
Att jag är uppe? Ptja, beror väl på att jag lever på studenttid fortfarande. D.v.s. jag känner mig oförskämt ung.. eller något. Men vad jag än säger så säger min kära bror: "Sluta skryt!" Men ja, vad fan ska jag säga..? Antingen är man trött eller inte. Punkt.
---
En fråga jag undrat, på tal om inget: vad gör att vissa artister haussas något enormt? Senast i raden: Prince som tydligen är i Sverige. Vad fan har han gjort mer än "Purple Rain"..? I just don't get it.
Andra band eller artister jag aldrig fastnat för? Metallica, Led Zeppelin, Jimi hendrix. Till exempel. Varför? För att ingen låt jag hört av dessa har känts särdeles speciell, ingen har fastnat. Och kom inte med "Du har inte lyssnat!" för det har jag visst. Jag har försökt. Kom tillbaka när ni kan presentera en mycket, MYCKET, bra komposition som säger något eller tilltalar mig.
Men ja, det är gött att vi alla gillar olika saker, annars hade man inte haft något att diskutera :) Så länge folk mår bra skiter jag egentligen i vad man lyssnar på. Bara man lyssnar på det man verkligen vill och inte bara för att radio eller någon annan säger vad man "bör" lyssna på.
---
Nu: lite mer musik och fb, sen zöva I guess. Ciao!
Att jag är uppe? Ptja, beror väl på att jag lever på studenttid fortfarande. D.v.s. jag känner mig oförskämt ung.. eller något. Men vad jag än säger så säger min kära bror: "Sluta skryt!" Men ja, vad fan ska jag säga..? Antingen är man trött eller inte. Punkt.
---
En fråga jag undrat, på tal om inget: vad gör att vissa artister haussas något enormt? Senast i raden: Prince som tydligen är i Sverige. Vad fan har han gjort mer än "Purple Rain"..? I just don't get it.
Andra band eller artister jag aldrig fastnat för? Metallica, Led Zeppelin, Jimi hendrix. Till exempel. Varför? För att ingen låt jag hört av dessa har känts särdeles speciell, ingen har fastnat. Och kom inte med "Du har inte lyssnat!" för det har jag visst. Jag har försökt. Kom tillbaka när ni kan presentera en mycket, MYCKET, bra komposition som säger något eller tilltalar mig.
Men ja, det är gött att vi alla gillar olika saker, annars hade man inte haft något att diskutera :) Så länge folk mår bra skiter jag egentligen i vad man lyssnar på. Bara man lyssnar på det man verkligen vill och inte bara för att radio eller någon annan säger vad man "bör" lyssna på.
---
Nu: lite mer musik och fb, sen zöva I guess. Ciao!
Kräftor ahoy
Är ganska så säker på att jag tog årets sista bad i havet tidigare idag. Grått i luften, småkyligt och en vattentemperatur under 20 grader. Visst, det kändes helt okej efter en stund när kroppen anpassat sig, men fram till dess fick man intala sig att man gjorde det för att vara snäll och bada med sina kusinbarn som tidigare ringt och velat ha med en ner i blötan.
Älskar egentligen att bada, men det blir bara inte av. Hade jag haft gälar hade jag säkert vart i hela tiden.
---
Imorrn blir det kräftskiva med familjen och lite av ett farväl till Olofsbo för den här gången. Nästa vecka spenderas i Romelanda/Kungälv/Götet och sen är det comeback i Falun som gäller.
Ska bli gött att återse Falun igen. Nu börjar man liksom känna att sommaren gjort sitt. Batterierna har laddats, lusten som sögs ur en i våras har återvänt och man saknar helt enkelt hänget och gänget i staden som varit mitt hem tredje mest i livet so far. Och som varit mitt "eget" hem till 100% i sammanlagt fyra år.
---
Göra nu? Stänga av TV:n, sen se på "Revolutionary Road". Go'natt!
Älskar egentligen att bada, men det blir bara inte av. Hade jag haft gälar hade jag säkert vart i hela tiden.
---
Imorrn blir det kräftskiva med familjen och lite av ett farväl till Olofsbo för den här gången. Nästa vecka spenderas i Romelanda/Kungälv/Götet och sen är det comeback i Falun som gäller.
Ska bli gött att återse Falun igen. Nu börjar man liksom känna att sommaren gjort sitt. Batterierna har laddats, lusten som sögs ur en i våras har återvänt och man saknar helt enkelt hänget och gänget i staden som varit mitt hem tredje mest i livet so far. Och som varit mitt "eget" hem till 100% i sammanlagt fyra år.
---
Göra nu? Stänga av TV:n, sen se på "Revolutionary Road". Go'natt!
Back Chat
Det är märkligt hur orättvist vissa saker ska fungera.
Var på Gekås under eftermiddan och gick runt och letade efter saker man ville ha. Problemet är bara att det inte direkt är samma saker man letar efter nu som när man var liten.
När man var liten ville man ha det och det och det och det. Leksaker såväl som datorspel och en massa filmer. Men självklart gick inte det eftersom man inte hade några egna pengar. Ändå var man självklart glad för man visste att varje årligt besök ändå betydde att man fick någon form av present av föräldrarna så länge den var i rimlig prisklass (typ en skiva, en film eller ett spel).
Nu idag har man egna pengar och kan köpa precis det man suktade efter bland exempelvis leksakerna. Dessvärre känns det inte så aktuellt att köpa typ plastvapen eller en massa lego nu. Vilket på sitt sätt suger. Dålig orättvis balans liksom.
Inte heller går man runt och handlar på sig tre tjog med skivor eller filmer - mycket beroende på att man gärna vill lyssna på skivorna på Spotify först eller ladda ner och se filmerna innan man investerar i dem på allvar.
Inte heller godis är jag speciellt intresserad av att köpa då min ämnesomsättning nuförtiden är motsatsen den från förr. Bah.
Så.. vad blev då min skörd denna gång?
- "Tillbaka till framtiden"-trilogin, 99:-
- EN liten chokladkaka med strawberry-/cheesekakesmak, 14,95:-
- Brämhults apelsinjuice, 19,95:-
- Frågespel med rock & popfokus, 169:-
- Bärkasse plast, 1:-
- Födelsedagspresent till Henke, X:-
Som ni ser, tider förändras. Det var inte mycket jag var sugen på att köpa.
---
Tobbe gör mål! Efter en ytterst seg landskamp slog Svensson på övertid iväg en utsökt passning till Tobbe som gjorde som han brukar göra i IFK på sådana lägen: MÅL!
Seger för Sverige och mer tillförsikt till "reserverna".
Jag hade inte klagat om vi startade våra matcher med Zlatan i släpande rollen bakom en djupledsspringande Tobbe..
---
På tal om inget så var förra inlägget nr. 666. Om man vill bry sig om sådant.
---
Monsters - Trailern var lovande, men när filmen var färdigsedd hemma hos Katarina och Danne så stirrade jag och Danne mest på varandra och undrade varför vi slösat bort vår tid på detta (Katarina sov större delen av filmen). Man kan säga att trailern var ett hopklipp av allt spännande som hände, resten av filmen var mest sega dialoger som ledde fram till.. ptja, ingenting i stort sett.
Filmen handlade om en "infekterad zon" i typ mexico vilket gjorde gränserna mot USA väldigt kontrollerade vissa perioder. En fotograf får i uppgift att få hem sin chefs dotter till USA från zonen vilket blir problematiskt då de är ute i sista stund innan gränserna ska stängas. Typ så.
B B- för att det ändå fanns några tänkvärda stunder och liknelser med verkliga livet.
Source Code - Film i linje med andra som behandlar typ deja vús, parallella universum, drömsekvenser och hjärnkrafter. Rätt bra rulle där Jake Gyllenhaal gång på gång får återuppleva ett scenario med ett exploderande tåg för att kunna lista ut vem som är ansvarig för bomben som är orsak till explosionen.
B B B+
---
Var på Gekås under eftermiddan och gick runt och letade efter saker man ville ha. Problemet är bara att det inte direkt är samma saker man letar efter nu som när man var liten.
När man var liten ville man ha det och det och det och det. Leksaker såväl som datorspel och en massa filmer. Men självklart gick inte det eftersom man inte hade några egna pengar. Ändå var man självklart glad för man visste att varje årligt besök ändå betydde att man fick någon form av present av föräldrarna så länge den var i rimlig prisklass (typ en skiva, en film eller ett spel).
Nu idag har man egna pengar och kan köpa precis det man suktade efter bland exempelvis leksakerna. Dessvärre känns det inte så aktuellt att köpa typ plastvapen eller en massa lego nu. Vilket på sitt sätt suger. Dålig orättvis balans liksom.
Inte heller går man runt och handlar på sig tre tjog med skivor eller filmer - mycket beroende på att man gärna vill lyssna på skivorna på Spotify först eller ladda ner och se filmerna innan man investerar i dem på allvar.
Inte heller godis är jag speciellt intresserad av att köpa då min ämnesomsättning nuförtiden är motsatsen den från förr. Bah.
Så.. vad blev då min skörd denna gång?
- "Tillbaka till framtiden"-trilogin, 99:-
- EN liten chokladkaka med strawberry-/cheesekakesmak, 14,95:-
- Brämhults apelsinjuice, 19,95:-
- Frågespel med rock & popfokus, 169:-
- Bärkasse plast, 1:-
- Födelsedagspresent till Henke, X:-
Som ni ser, tider förändras. Det var inte mycket jag var sugen på att köpa.
---
Tobbe gör mål! Efter en ytterst seg landskamp slog Svensson på övertid iväg en utsökt passning till Tobbe som gjorde som han brukar göra i IFK på sådana lägen: MÅL!
Seger för Sverige och mer tillförsikt till "reserverna".
Jag hade inte klagat om vi startade våra matcher med Zlatan i släpande rollen bakom en djupledsspringande Tobbe..
---
På tal om inget så var förra inlägget nr. 666. Om man vill bry sig om sådant.
---
Monsters - Trailern var lovande, men när filmen var färdigsedd hemma hos Katarina och Danne så stirrade jag och Danne mest på varandra och undrade varför vi slösat bort vår tid på detta (Katarina sov större delen av filmen). Man kan säga att trailern var ett hopklipp av allt spännande som hände, resten av filmen var mest sega dialoger som ledde fram till.. ptja, ingenting i stort sett.
Filmen handlade om en "infekterad zon" i typ mexico vilket gjorde gränserna mot USA väldigt kontrollerade vissa perioder. En fotograf får i uppgift att få hem sin chefs dotter till USA från zonen vilket blir problematiskt då de är ute i sista stund innan gränserna ska stängas. Typ så.
B B- för att det ändå fanns några tänkvärda stunder och liknelser med verkliga livet.
Source Code - Film i linje med andra som behandlar typ deja vús, parallella universum, drömsekvenser och hjärnkrafter. Rätt bra rulle där Jake Gyllenhaal gång på gång får återuppleva ett scenario med ett exploderande tåg för att kunna lista ut vem som är ansvarig för bomben som är orsak till explosionen.
B B B+
---
Back! Intensiv helg - en reseberättelse.
Såå, då var man aktiv här igen. Skickade just in en artikel till kelens septembernummer, känns gött till slut! Göra saker i sista minuten är ju mitt signum så jag började skriva vid femtiden, tog raster titt som tätt och dokumentet gick iväg ca en kvart innan deadline (som är strax, 23.59).
Som ni vet är göra saker i sista minuten inte detsamma som att göra något dåligt. Det kan vara så, men i mitt fall är det det icke. Bara en morot när man får planera som man vill mot en utsatt deadline.
Nog om detta, resultatet får ni läsa i mitten av september. Det jag kan säga är att det blir längre än mitt sommarkåseri från förra numret.
---
Helgen då!
Sov fyra timmar, sen upp och ta buss från centralen. Efter en timme med hög musik i öronen kändes det plötsligt som att asfalten vi körde på blev en grusväg. Ett av bakdäcken hade exploderat. Skoj, lajbans, fest! Vi hade hunnit en timme och en ny buss fick köras ut ända från götet. En timme åt helvete, yeeey!
Efter åtta ytterligare timmar var man framme i Uppsala och skulle ta lokalbuss till Gottsunda.
Katarinas kille Danne sa att jag skulle gå av vid bandstolsvägen till skillnad från förra gången då jag gick av vid Gottsunda Centrum.
Dessvärre verkade Dannemisstagit sig på vilken rutt min buss hade och jag fick istället se bussen svänga av åt helt fel håll efter Gottsunda Centrum och glatt brumma vidare ut mot okända mål. Just när jag tänkte tanken att något var fel fick jag ett sms från Katarina som utropade att jag skulle gått av vid Linrepevägen, en hållplats strax innan Gottsunda Centrum. Kalas!
Vad göra? Jag hoppade av nästa hållplats, Jenny Linds väg, och tänkte ta bussen tillbaka samma väg. Dessvärre gick den om 20 minuter, örk. Men, så fick jag en idé! Kan det inte gå andra bussar? Jajemensan, tre minuter senare kom en annan som hade en viss station på sin rutt: Bandstolsvägen. Tadam, jag kom till ursprungstipset. Frid och fröjd.
Kvällen sen var lugn. Vi såg en film och jag läste lite. Go'natt.
Dagen efter började med inhandlande av mat och alkohol följt av slöande och dötid fram till eftermiddan.
När det började kännas dags blandade Danne Captain Morgan och Cola och så var det hela igång! Snart anlände Robert, Lena, Mattias och Caroline och grillen bröjade värmas upp.
Mina grillade rostbiffar var först av grillen och något av det godaste jag ätit på väldigt länge. Jag blev helt överraskad, vafan det var ju bara grillad rostbiff! Men det var faktiskt perfekt grillat måste jag säga, mört, lite blodigt, saftigt och perfekt kryddat. Drömmer redan om det igen *ghgahgah*
Efter musik, kortspel och mer tjôtande drog vi ut till något som hette Platina. Äckligt dyra 120 spänn i inträde, men väl därinne måste jag säga att jag hade trevligt. Slapp dansgolvet, satt utomhus så man hörde vad man sa och jag blev bjuden såväl som bjöd på saker i vårt gäng.
Dessvärre slutade det hela lite märkligt då plötsligt någon sa att Katarina och Lena blev utslängde om jag minns rätt. "Jahopp! Pissigt" tänkte jag och tog mig ut. Vart alla tog vägen sen har jag fortfarande ingen aning om. Förmodligen så var de kvar inne och tjafsade med de vad jag förstod mycket osympatiska vakterna och letade efter Katarinas försvunna väska, men det hade jag inte uppfattat då utan fick klargjort dagen efter.
I vilket fall stod jag ensam som ett fån utanför och väntade ett bra tag tills jag blev hungrig och såg en korvmoj. "Mums!"
Klämde ner två korvar och tänkte sen "Fuck it, jag får väl tag i dem så småningom, eller så har de redan dragit." och började vandra iväg åt ett håll som kändes rätt.
Efter ett kort pisstopp bakom någon kur så började jag ringa både till Danne och Katarina, de enda jag hade numret till. Dessvärre var ju Katarinas telefon i den försvunna väskan och Danne hade med sig en "partytelefon" och inte den jag hade numret till. Såklart.
Nåja, jag fortsatte vandra igenom stan längs gator som ledde åt det håll min inre kompass tyckte var lämpligt.
Samtidigt spanade jag också efter taxifickor, men såg bara en massa skurkar som körde förbi.
Till slut såg jag en svänga in några meter framför mig och släppa av två personer. Snabbt som attan slängde jag mig in i framsätet och mumlade fram den kära "Bandstolsvägen".
Tydligen hade jag vandrat åt helt rätt håll då bilen fortsatte på den färdrutt jag börjat min utflykt.
218 taxikronor fattigare famlade jag runt i lägenhetsområdet en stund tills jag hittade rätt byggnad. Var någon hemma? Icke sa nicke, fortfarande helt solo. Var dörrarna upplåsta till trapphuset? Självklart inte, det var ju mitt i natten. Jag testade utan framgång att ringa en sista gång och gjorde sedan det enda rätta man kan göra vid en väns lägenhet som ligger på nedersta våning: kastade mig genom rabatten och över balkongräcket för att se om fru Fortuna åtminstone kunde lämnat mig en öppen balkongdörr. Slet tag i handtaget och se på fan, det var öppet!
Gick in lite gladare och kapsejsade i soffan. Znark!
Runt halv elva vaknade jag av plågade stönanden från golvet bredvid soffan. Robert var på plats på sin luftmadrass. Förutom stönandet hördes ett svagt "Döda mig.." från den bakisdrabbade herrn.
Eftersom min buss mot Götet via Stockholm gick 12.45 var det bara att gå upp och börja packa. Jag mådde ändå hyfsat och sa god morgon till Katarina och Danne som kom ut från sitt rum. Danne verkade inne på Roberts linje, men ändå lite klarare, medan Katarina mest tycktes nyvaken. Lena och Mattias sov ej över.
Efter att ha tryckt i mig en massa överbliven potatissallad från grillningen som frukost sa jag adjö till Danne och Katarina och vandrade med uppiggande musik i lurarna till Gottsunda Centrum för buss mot tågstationen.
På bussen började jag må lite illa. Bättre blev det definitivt inte av att bussen luktade tantpiss. Jag satt mest ihoptryckt och drömde om frisk luft och spanade stressat på displayen som visade nästkommande hållplatser.
Till slut fick man slänga sig av bussen och njuta av efterlängtad frihet och traska till nästa buss som skulle ta mig mot centralen i Stockholm. På denna buss mådde jag inte heller särdeles bra, men halvsov åtminstone.
I Stockholm använde jag min väntetid på en timme till att få mer luft och rörelse samt hämta ut min tågbiljett för senare resa.
När jag väl kom på bussen som skulle ta mig till Göteborg mådde jag lite mer hyfsat igen. Dessvärre var bussen totalt fullknökad med folk och jag fick sitta längst bak bredvid en kille som självklart kommit springande sent och var varm och svettig.
Resten av resan var helt okej, jag satt mest försjunken i Dan Browns "Den förlorade symbolen" och enda krånglet som uppstod var ungefär att bussens chaufför aldrig varit i Göteborg och därför fick stanna och vänta en gång på den andra bussen med samma destination. När vi närmade oss centralen tog den f.d. svettige killen tag i saken och guidade chauffören de sista hundratalet metrarna. Framme!
Nu väntade ca två olidligt spännande timmar på Göteborgs station innan mitt tåg mot Falkenberg avgick. Läste lite till, men kunde egentligen inte koncentrera mig, vid det här laget var jag rätt trött på att läsa och kom knappt någonstans. Satt mest och spanade i smyg på folk som kunde vara potentiella ficktjuvar såhär klockan nio på söndagskvällen.
När väl tåget kom fanns inte mycket ork kvar i min arma resenärskropp. Självklart skulle då de första sisådär sju vagnarna ha låsta dörrar så man fick vandra lite extra långt bort på perrongen innan man slutligen fick parkera baken i ett säte.
Härnäst var det biljettkoll. Jag stirrade på min biljett och gjorde en jobbig upptäckt, "STUDENT". Eftersom jag bokat studentbiljett och kom på att jag inte hade tillstymmelse till studentintyg med mig började jag planera en massa bra förklaringar och öva på förvånade och ursäktande miner om ett krav på intyg skulle uppstå från kontrollanterna. Då kom lite välförtjänt tur fram igen.
Av någon märklig anledning hade just detta tåg två kontrollanter. Den ena tog vänstra sidan på tåget och den andra högra. När tjejen på min sida kom till tjommen framför mig skulle han köpa biljett, vilket ledde till att hennes biljettmaskin började krångla och hon fick gå och fixa den. Den andra kontrollanten började då kontrollera även passagerare på "min" kontrollants sida. Hon verkade bara sett incidenten i ögonvrån och var inte säker på om det var jag eller han framför som väntade på biljettköp. Således kollade hon inte mig.
När den säljande tjejen kom tillbaka trodde hon att jag redan blivit kollad av den andra. Således: frid och fröjd, Richard stirrar oskyldigt ut genom rutan och tänker "Hur ofta händer så'nt?"
Falkenbergs station, 23.37: En allt segare Richard stapplar av och får skjuts av sin käre far till sommarstugan. Efter att ha tryckt i sig en massa mat i den skrikande magen lägger han sig och slösurfar när plötsligt piggheten kommer över honom. Hipp som happ är klockan fem på morgonen, Linus kommer in och kräver nätet och Richard somnar sött till slut efter en lång och seg dag.
Som ni vet är göra saker i sista minuten inte detsamma som att göra något dåligt. Det kan vara så, men i mitt fall är det det icke. Bara en morot när man får planera som man vill mot en utsatt deadline.
Nog om detta, resultatet får ni läsa i mitten av september. Det jag kan säga är att det blir längre än mitt sommarkåseri från förra numret.
---
Helgen då!
Sov fyra timmar, sen upp och ta buss från centralen. Efter en timme med hög musik i öronen kändes det plötsligt som att asfalten vi körde på blev en grusväg. Ett av bakdäcken hade exploderat. Skoj, lajbans, fest! Vi hade hunnit en timme och en ny buss fick köras ut ända från götet. En timme åt helvete, yeeey!
Efter åtta ytterligare timmar var man framme i Uppsala och skulle ta lokalbuss till Gottsunda.
Katarinas kille Danne sa att jag skulle gå av vid bandstolsvägen till skillnad från förra gången då jag gick av vid Gottsunda Centrum.
Dessvärre verkade Dannemisstagit sig på vilken rutt min buss hade och jag fick istället se bussen svänga av åt helt fel håll efter Gottsunda Centrum och glatt brumma vidare ut mot okända mål. Just när jag tänkte tanken att något var fel fick jag ett sms från Katarina som utropade att jag skulle gått av vid Linrepevägen, en hållplats strax innan Gottsunda Centrum. Kalas!
Vad göra? Jag hoppade av nästa hållplats, Jenny Linds väg, och tänkte ta bussen tillbaka samma väg. Dessvärre gick den om 20 minuter, örk. Men, så fick jag en idé! Kan det inte gå andra bussar? Jajemensan, tre minuter senare kom en annan som hade en viss station på sin rutt: Bandstolsvägen. Tadam, jag kom till ursprungstipset. Frid och fröjd.
Kvällen sen var lugn. Vi såg en film och jag läste lite. Go'natt.
Dagen efter började med inhandlande av mat och alkohol följt av slöande och dötid fram till eftermiddan.
När det började kännas dags blandade Danne Captain Morgan och Cola och så var det hela igång! Snart anlände Robert, Lena, Mattias och Caroline och grillen bröjade värmas upp.
Mina grillade rostbiffar var först av grillen och något av det godaste jag ätit på väldigt länge. Jag blev helt överraskad, vafan det var ju bara grillad rostbiff! Men det var faktiskt perfekt grillat måste jag säga, mört, lite blodigt, saftigt och perfekt kryddat. Drömmer redan om det igen *ghgahgah*
Efter musik, kortspel och mer tjôtande drog vi ut till något som hette Platina. Äckligt dyra 120 spänn i inträde, men väl därinne måste jag säga att jag hade trevligt. Slapp dansgolvet, satt utomhus så man hörde vad man sa och jag blev bjuden såväl som bjöd på saker i vårt gäng.
Dessvärre slutade det hela lite märkligt då plötsligt någon sa att Katarina och Lena blev utslängde om jag minns rätt. "Jahopp! Pissigt" tänkte jag och tog mig ut. Vart alla tog vägen sen har jag fortfarande ingen aning om. Förmodligen så var de kvar inne och tjafsade med de vad jag förstod mycket osympatiska vakterna och letade efter Katarinas försvunna väska, men det hade jag inte uppfattat då utan fick klargjort dagen efter.
I vilket fall stod jag ensam som ett fån utanför och väntade ett bra tag tills jag blev hungrig och såg en korvmoj. "Mums!"
Klämde ner två korvar och tänkte sen "Fuck it, jag får väl tag i dem så småningom, eller så har de redan dragit." och började vandra iväg åt ett håll som kändes rätt.
Efter ett kort pisstopp bakom någon kur så började jag ringa både till Danne och Katarina, de enda jag hade numret till. Dessvärre var ju Katarinas telefon i den försvunna väskan och Danne hade med sig en "partytelefon" och inte den jag hade numret till. Såklart.
Nåja, jag fortsatte vandra igenom stan längs gator som ledde åt det håll min inre kompass tyckte var lämpligt.
Samtidigt spanade jag också efter taxifickor, men såg bara en massa skurkar som körde förbi.
Till slut såg jag en svänga in några meter framför mig och släppa av två personer. Snabbt som attan slängde jag mig in i framsätet och mumlade fram den kära "Bandstolsvägen".
Tydligen hade jag vandrat åt helt rätt håll då bilen fortsatte på den färdrutt jag börjat min utflykt.
218 taxikronor fattigare famlade jag runt i lägenhetsområdet en stund tills jag hittade rätt byggnad. Var någon hemma? Icke sa nicke, fortfarande helt solo. Var dörrarna upplåsta till trapphuset? Självklart inte, det var ju mitt i natten. Jag testade utan framgång att ringa en sista gång och gjorde sedan det enda rätta man kan göra vid en väns lägenhet som ligger på nedersta våning: kastade mig genom rabatten och över balkongräcket för att se om fru Fortuna åtminstone kunde lämnat mig en öppen balkongdörr. Slet tag i handtaget och se på fan, det var öppet!
Gick in lite gladare och kapsejsade i soffan. Znark!
Runt halv elva vaknade jag av plågade stönanden från golvet bredvid soffan. Robert var på plats på sin luftmadrass. Förutom stönandet hördes ett svagt "Döda mig.." från den bakisdrabbade herrn.
Eftersom min buss mot Götet via Stockholm gick 12.45 var det bara att gå upp och börja packa. Jag mådde ändå hyfsat och sa god morgon till Katarina och Danne som kom ut från sitt rum. Danne verkade inne på Roberts linje, men ändå lite klarare, medan Katarina mest tycktes nyvaken. Lena och Mattias sov ej över.
Efter att ha tryckt i mig en massa överbliven potatissallad från grillningen som frukost sa jag adjö till Danne och Katarina och vandrade med uppiggande musik i lurarna till Gottsunda Centrum för buss mot tågstationen.
På bussen började jag må lite illa. Bättre blev det definitivt inte av att bussen luktade tantpiss. Jag satt mest ihoptryckt och drömde om frisk luft och spanade stressat på displayen som visade nästkommande hållplatser.
Till slut fick man slänga sig av bussen och njuta av efterlängtad frihet och traska till nästa buss som skulle ta mig mot centralen i Stockholm. På denna buss mådde jag inte heller särdeles bra, men halvsov åtminstone.
I Stockholm använde jag min väntetid på en timme till att få mer luft och rörelse samt hämta ut min tågbiljett för senare resa.
När jag väl kom på bussen som skulle ta mig till Göteborg mådde jag lite mer hyfsat igen. Dessvärre var bussen totalt fullknökad med folk och jag fick sitta längst bak bredvid en kille som självklart kommit springande sent och var varm och svettig.
Resten av resan var helt okej, jag satt mest försjunken i Dan Browns "Den förlorade symbolen" och enda krånglet som uppstod var ungefär att bussens chaufför aldrig varit i Göteborg och därför fick stanna och vänta en gång på den andra bussen med samma destination. När vi närmade oss centralen tog den f.d. svettige killen tag i saken och guidade chauffören de sista hundratalet metrarna. Framme!
Nu väntade ca två olidligt spännande timmar på Göteborgs station innan mitt tåg mot Falkenberg avgick. Läste lite till, men kunde egentligen inte koncentrera mig, vid det här laget var jag rätt trött på att läsa och kom knappt någonstans. Satt mest och spanade i smyg på folk som kunde vara potentiella ficktjuvar såhär klockan nio på söndagskvällen.
När väl tåget kom fanns inte mycket ork kvar i min arma resenärskropp. Självklart skulle då de första sisådär sju vagnarna ha låsta dörrar så man fick vandra lite extra långt bort på perrongen innan man slutligen fick parkera baken i ett säte.
Härnäst var det biljettkoll. Jag stirrade på min biljett och gjorde en jobbig upptäckt, "STUDENT". Eftersom jag bokat studentbiljett och kom på att jag inte hade tillstymmelse till studentintyg med mig började jag planera en massa bra förklaringar och öva på förvånade och ursäktande miner om ett krav på intyg skulle uppstå från kontrollanterna. Då kom lite välförtjänt tur fram igen.
Av någon märklig anledning hade just detta tåg två kontrollanter. Den ena tog vänstra sidan på tåget och den andra högra. När tjejen på min sida kom till tjommen framför mig skulle han köpa biljett, vilket ledde till att hennes biljettmaskin började krångla och hon fick gå och fixa den. Den andra kontrollanten började då kontrollera även passagerare på "min" kontrollants sida. Hon verkade bara sett incidenten i ögonvrån och var inte säker på om det var jag eller han framför som väntade på biljettköp. Således kollade hon inte mig.
När den säljande tjejen kom tillbaka trodde hon att jag redan blivit kollad av den andra. Således: frid och fröjd, Richard stirrar oskyldigt ut genom rutan och tänker "Hur ofta händer så'nt?"
Falkenbergs station, 23.37: En allt segare Richard stapplar av och får skjuts av sin käre far till sommarstugan. Efter att ha tryckt i sig en massa mat i den skrikande magen lägger han sig och slösurfar när plötsligt piggheten kommer över honom. Hipp som happ är klockan fem på morgonen, Linus kommer in och kräver nätet och Richard somnar sött till slut efter en lång och seg dag.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
3-1, mumma!
Imorrn (eller idag) upp vid åtta, blörk, sen buss ca nio timmar till Uppsala och party på lördagen. Skojs! Med party alltså, inte buss nio timmar..
Vad gör jag då uppe? Ptja, ni känner väl mig, kan knappast sova redan. Dessutom lär jag kunna vila rätt gött under resans nio timmar.
---
Vad gör jag då uppe? Ptja, ni känner väl mig, kan knappast sova redan. Dessutom lär jag kunna vila rätt gött under resans nio timmar.
---
Nu till något helt annat:
Sebban var planens gigant, Haglund gjorde en strålande debut, Allansson skojade bort allt och alla, Hysén lekte på en öde planhalva, inte ens Hjalmar gick bort sig, stämningen fantastisk, vädret vackert, platserna perfa och Dahlin utstrålar säkerheten som på Skräpbergs tid saknades i målet. Wunderbar!
Dagens Outfit 2.0
Om några timmar är det match mot AIK. Tycker det är på tiden att jag får gå på en hemmavinst nu..
..men tills dess tänke jag återuppliva en gammal favorit: Dagens Outfit!
Ni minns väl hur det gick förra gången?
..men tills dess tänke jag återuppliva en gammal favorit: Dagens Outfit!
Ni minns väl hur det gick förra gången?
Samma principer som förra gången gäller och resultatet blev som följer:
Mössa/keps: Pappas från när han var ung
Skjorta: Min gamla scoutskjorta, aningen trång
Jacka: Mammas. Kan inte minnas att jag sett henne i den de senaste 15 åren
Shorts: Mammas. Känns inte heller så nyligen använda
Skor: Pappas
Käpp: Farfars
Strumpor: Mina
Jag vet, ni behöver inte säga något, det är en oemotståndlig syn!
Egentligen är nog "Årets Outfit" mer passande namn då det är ungefär så ofta jag tar mig an så'na här otroligt viktiga och mycket seriösa hintar om vad som är fruktansvärt inne just nu..
Förra gången tyckte Linus och Sofia jag såg ut som en hästpolospelare. Denna gång vetifan.
Fun fact: Notera att jag helt omedvetet posar ben och fötter på exakt samma sätt båda bildtillfällena.
Revisión
Tar det småsköj jag snackade om imorrn istället.
---
Unknown - Precis som jag trodde så kunde inte Neeson misslyckas denna gången heller. Thrillern Unknown handlar om Dr. Martin Harris (Neeson) som glömmer sin väska på flygplatsen i Berlin. I väskan finns pass och andra tillhörigheter vilket gör att han snabbt hoppar in i en taxi och lämnar sin fru vid hotellets incheckning. Dessvärre råkar taxin ut för en olycka och Harris hamnar i koma. När han vaknar upp verkar någon ha stulit hans identitet..
Tempot är rätt bra och spänningen prima när man följer Harris jakt efter upprättelse. Vill inte säga så mycket mer än så och att den är klart sevärd. B B B+
---
Mormor mår nu ännu bättre, är pigg och fri från alla slangar och mojs. Nytt rum och kan och får vandra fritt. Snart sägs det att hon ska få komma till rehabavdelning och så småningom hem igen. Så ska det låta :)
Efter mormorbesöket var vi som förr nämnt på kyrkogården och planterade fint vid graven. Tänk att hon skulle vart 41 bast nu, det är ändå en viss ansenlig ålder får man säga. Jag själv har inte vart där på flera år så det kändes på tiden.
---
Nu lite film och annat. Tjo!
---
Unknown - Precis som jag trodde så kunde inte Neeson misslyckas denna gången heller. Thrillern Unknown handlar om Dr. Martin Harris (Neeson) som glömmer sin väska på flygplatsen i Berlin. I väskan finns pass och andra tillhörigheter vilket gör att han snabbt hoppar in i en taxi och lämnar sin fru vid hotellets incheckning. Dessvärre råkar taxin ut för en olycka och Harris hamnar i koma. När han vaknar upp verkar någon ha stulit hans identitet..
Tempot är rätt bra och spänningen prima när man följer Harris jakt efter upprättelse. Vill inte säga så mycket mer än så och att den är klart sevärd. B B B+
---
Mormor mår nu ännu bättre, är pigg och fri från alla slangar och mojs. Nytt rum och kan och får vandra fritt. Snart sägs det att hon ska få komma till rehabavdelning och så småningom hem igen. Så ska det låta :)
Efter mormorbesöket var vi som förr nämnt på kyrkogården och planterade fint vid graven. Tänk att hon skulle vart 41 bast nu, det är ändå en viss ansenlig ålder får man säga. Jag själv har inte vart där på flera år så det kändes på tiden.
---
Nu lite film och annat. Tjo!
Skisser
Just skickat iväg lite frågor till en god vän i klassen inför Kelens september-nummer. Ska sen när svar inkommit från denne skicka andra frågor inom samma ämne till en annan vän. Det är gött med kontakter.
..och där tog det så lång tid från att jag började skriva detta inlägg tills nu när jag fortsatte så jag har redan fått svar. Prima!
Funderar på att göra något småsköj till bloggen senare, vi får se. en favorit i repris kan man säga. Men först ska det bli en dusch.
Tallyaho!
..och där tog det så lång tid från att jag började skriva detta inlägg tills nu när jag fortsatte så jag har redan fått svar. Prima!
Funderar på att göra något småsköj till bloggen senare, vi får se. en favorit i repris kan man säga. Men först ska det bli en dusch.
Tallyaho!
What's your favorite scary movie?
Henke fick förhinder på jobbet så jag drog in till götet med fader istället. Efter bion blev det snack, öl och och lasagne på Picasso innan hemfärd.
The Trip - Var faktiskt precis så som jag föreställde mig; helt okej, småtrevlig och inget speciellt. Några roliga scener och en massa vackra engelska miljöer, men så mycket mer än så var det inte. Handlar om Steve Coogan som ska ut och skriva artiklar om några olika hotell och deras mat med sin flickvän, men då flickvännen sticker till USA istället så tar Coogan med sin gamle vän Rob. De båda skämtar och gnabbas som gamla vänner gör och det är ungefär det som filmen går ut på, deras personkemi och påvisandet av skillnader mellan de båda och var de står i livet. B B
Scream 4 - Tog mig an denna senaste (och förmodligen sista?) delen i skräck light-genren natten mot idag. Inget mästerverk och det är alltmer fokus på att driva med hela Screamkonceptet, men jag tycker ändå att den är helt okej och långt mycket bättre än trean i serien som var rätt kalkon i min bok.
En av de grejer som gör denna del helt okej är att man lagt ner energi på att vilseleda titaren. Jag satt i princip och misstänkte alla fram till dess att avslöjandet kom. Små subtila hintar gjordes liksom hela tiden som fick en att tänka "Ja, men där kom ju han/hon tillbaka lägligt.. det är mycket möjligt att vi här har den skyldige, eller..? Hmm.."
Scream-filmerna är ju inte direkt några deckare, men om man jämför med första filmen i serien så var ju båda mördarkaraktärerna lätta att misstänka på grund av sina småpsykotiska tendenser filmen igenom. Här däremot.. ja, som sagt sitter man och misstänker verkligen alla. Och det är en bra egenskap av en film i denna serie i sig.
B B
---
Ska ta mig an filmen "Unknown" om ett tag, den får jag för mig bräcker båda ovanstående. När gjorde Liam Neeson senast en dålig roll?
The Trip - Var faktiskt precis så som jag föreställde mig; helt okej, småtrevlig och inget speciellt. Några roliga scener och en massa vackra engelska miljöer, men så mycket mer än så var det inte. Handlar om Steve Coogan som ska ut och skriva artiklar om några olika hotell och deras mat med sin flickvän, men då flickvännen sticker till USA istället så tar Coogan med sin gamle vän Rob. De båda skämtar och gnabbas som gamla vänner gör och det är ungefär det som filmen går ut på, deras personkemi och påvisandet av skillnader mellan de båda och var de står i livet. B B
Scream 4 - Tog mig an denna senaste (och förmodligen sista?) delen i skräck light-genren natten mot idag. Inget mästerverk och det är alltmer fokus på att driva med hela Screamkonceptet, men jag tycker ändå att den är helt okej och långt mycket bättre än trean i serien som var rätt kalkon i min bok.
En av de grejer som gör denna del helt okej är att man lagt ner energi på att vilseleda titaren. Jag satt i princip och misstänkte alla fram till dess att avslöjandet kom. Små subtila hintar gjordes liksom hela tiden som fick en att tänka "Ja, men där kom ju han/hon tillbaka lägligt.. det är mycket möjligt att vi här har den skyldige, eller..? Hmm.."
Scream-filmerna är ju inte direkt några deckare, men om man jämför med första filmen i serien så var ju båda mördarkaraktärerna lätta att misstänka på grund av sina småpsykotiska tendenser filmen igenom. Här däremot.. ja, som sagt sitter man och misstänker verkligen alla. Och det är en bra egenskap av en film i denna serie i sig.
B B
---
Ska ta mig an filmen "Unknown" om ett tag, den får jag för mig bräcker båda ovanstående. När gjorde Liam Neeson senast en dålig roll?
Bättringsvägen
Mormor var ännu piggare idag. Igår var det hon och en gubbe i rummet och idag fanns ytterligare två gubbar. Tydligen får mormor och den piggaste gubben vara stand-in-sköterskor och påkalla hjälp ibland åt de andra två nissarna som inte är lika pigga.
Känns i vilket fall som att mormor är strongt på bättringsvägen och kanske kan vara hemma inom hyfsat snar framtid igen om allt fortsätter åt samma håll.
---
Imorrn blir det förmodligen (om vi är "först till kvarn") bio med Henke på bio Roy, f.d. Royal. Om vi inte hinner dit i tid så blir det nog en sedvanlig sväng till Picasso istället.
På dagen har jag tänkt börja knåpa ihop frågor till en intervju inför Kelens septembernummer.
Onsdagen blir först slapp (om inte fader vår som ligger och sover hittar på 94 ohyggligt spännande arbeten att utföra i trädgården) sedan hänger jag nog med en sväng till kyrkogården och hälsar på syrran.
Nu? Ptja, säg det. Film eller kanske lite nystartad fil på fm. Får se. Ciao!
Känns i vilket fall som att mormor är strongt på bättringsvägen och kanske kan vara hemma inom hyfsat snar framtid igen om allt fortsätter åt samma håll.
---
Imorrn blir det förmodligen (om vi är "först till kvarn") bio med Henke på bio Roy, f.d. Royal. Om vi inte hinner dit i tid så blir det nog en sedvanlig sväng till Picasso istället.
På dagen har jag tänkt börja knåpa ihop frågor till en intervju inför Kelens septembernummer.
Onsdagen blir först slapp (om inte fader vår som ligger och sover hittar på 94 ohyggligt spännande arbeten att utföra i trädgården) sedan hänger jag nog med en sväng till kyrkogården och hälsar på syrran.
Nu? Ptja, säg det. Film eller kanske lite nystartad fil på fm. Får se. Ciao!
På fri fot
Håller på och boka tåg till i helgen. Ska ju först tur och retur med buss till Uppsala, men sen på söndagen ska jag ta tåg från Nisse när jag hoppat av bussen. Skojsigt att det enda tåget går två timmar efter att bussen är framme. Finns mycket spännande att hitta på då på en terminal har jag hört. Allting lär ju vara stängt.
Som mamma föreslog blir det väl till att läsa en god bok..
Som mamma föreslog blir det väl till att läsa en god bok..
