I'm glad
Efter lite väntande på ackreditering (med tillträde till det mesta skulle det visa sig), hälsande på Yannick Tregaro och snurrande i Svenska Mässans korridorer så stod jag plötsligt uppe på regidelens balkong och kastades med mycket snabba instruktioner in i att vara headsetbärande kommunikatör mellan tävlingens regiansvarige och ledaren för alla löparrelaterade tävlingar nere på banorna.
iEM:s förtävling drog igång nästan omgående och jag fick improvisera en hel del. Lärorikt och trevligt, men stressigt.
Efter tävlingen tänkte jag pratat med den regiansvarige lite mer i lugn och ro om vad jag kunde tänkas få göra mer under helgen så att jag fick något hum, men det hanns inte med just då, istället blev det hux flux ett möte med alla de som ingick i teamet och där satt jag mitt i mötet med bland annat Christian Olsson. Det var bara att sitta och lyssna noggrant och se ut som om man hörde dit. Funkade ganska bra.
Efter detta blev det i alla fall tid för ett litet snack.
Lunch sen och hämta ut mästerskapsenliga kläder innan dags att åka hem.
---
Kvällen blir som vanligt lugn, tid för att ladda batterierna. Imorgon ska jag vara på plats på balkongen klockan nio så det är lite sovmorgon sista dagen på veckan.
Ska bli mäkta skoj att vara med på mästerskapet i vilket fall. Från ingenstans till allt detta. Det är bara att njuta, man vet aldrig när man får chansen att spana in ett sådant här mästerskap i Sverige igen.
Deltagarporträtt till helgens iEM - Check!
Praktiken flyter på!
Efter att ha jobbat över redan första dagen och en usel natts sömn inför det var jag helt död, men det gjorde inget.
Igår hade jag huvudvärk när jag kom hem, men det gjorde inget.
Idag kände jag mig en kort stund på väg från praktiken osårbar, en känsla jag inte känt på ett bra tag. Det gjorde definitivt inget.
Uppgifterna för mig hittills har som jag skrev senast främst fokuserats på utformande och skrivande av artiklar. Fyra av åtta artiklar ligger redan uppe här, imorrn kommer ytterligare två artiklar och på fredag kommer de avslutande två. Artiklarna är kortare porträtt på de åtta deltagare i helgens iEM som har Göteborgsanknytning. Morgondagens två porträtt är på två av våra bästa höjdhopperskor, Emma Green Tregaro och Ebba Jungmark. På fredagen kommer bland annat Alhaji Jeng.
Det verkar vidare som att jag ska hjälpa till med själva mästerskapet i helgen på något sätt, vilket jag får veta mer om imorgon.
I vilket fall som helst känns praktiken hur bra som helst och jag är rejält tacksam över att jag hamnade på Göteborgs Friidrottsförbund.
---
Nu ska jag äta semla, sen kolla klart Oscarsgalan som jag började se på igår.
Ha det fortsatt fint alla glada och må bättre alla ledsna!
We're still young
Dag 1 - Prima!
Sov uselt inatt. Först kan man inte somna eftersom dygnsrytmen inte är van vid att lägga sig runt tolv, sen halvsomnar man om vartannat och rycker till och tror att hela natten har gått, men efter en snabb titt på klockan är den bara två. Därefter sover man som en stock, men det känns inte så, istället känns det som man bara blundat några minuter och vips så är det dags att gå upp! Elakt är vad det är.
När man väl kom till jobbet var dock nattens vedermödor bortblåsta! Mycket bra dag, skrev huvudsakligen ett par kortare artiklar som kommer upp imorgon runt tio-tiden här.
Imorrn börjar man åtta. Upp klockan sex. Spelar FM med Claes till elva nu, sen kanske se på något kortare innan kapsejsa i säng. Skrev också ett ganska kritiskt mail till en av våra lärare förut. Kunde inte hålla mig längre efter snart tre års ojämnheter, det var dags.
Gött för övrigt att Argo van bästa film på Oscarsgalan, klart välförtjänt. Och även andra priser gick som de skulle i majoritet. Bästa manliga biroll till Waltz, bästa originallåt för Skyfall till exempel. Synd att jag inte fick se bara eftersom det tvunget skulle sammanfalla med praktikstarten. Kunde det inte varit Oscars en ynka natt tidigare? Nåja, vad är väl en bal hos Oscars..
I keep the wolves at bay.
10 veckor
Sista kvällen innan det är dags att ge sig ut i arbetslivet! I princip i alla fall, är ju "bara" praktik, men jag tänker göra det mesta av min praktik och ta på mig så mycket jag kan för att utvecklas.
Någon nervositet har jag inte känt av, vet ju hur det ser ut, vilka jag ska jobba närmast med och det kändes bekvämt när man var där. Bara inspirerande helt enkelt!
För övrigt är jag nu ägare till ett regionen runt-kort, det vill säga resa hur mycket man vill med Västtrafik i 30 dagar. Eftersom jag är student är det billigare med ett sådant än ett som bara täcker zonerna Göteborg och Kungälv. Gött mos! Så nu kan man hälsa på Henke i Uddevalla smidigt när som till exempel.
Ett krux imorrn dock gällande busstider. Enligt tabellen är den buss som går hemifrån markerad både som "Går inte perioden xx till xx" och "Går endast xx till xx", med samma datum där x:en är. Jaha? Den går endast då fast den går inte då? Finns den ens? Vi får se, annars får fader nödköra en övergiven son från hållplatsen till nästa hållplats från vilken man tar sig till lite större civilisation.
Nu lite FM med Claes ett par timmar till, sedan förbereda sig lite för imorrn, läsa lite papper och så :)
Ambivalent.
Deltävling 4
Man vet att det har gått långt när man tycker att en av kvällens två bästa låtar är Alcazars Stay the night som man ogillade när den väl var med på sin tid.
Den andra av kvällens bästa låtar var Per Anderssons 80-talsinspirerade ballad, också pausunderhållning.
Och hur var det med de låtar som faktiskt var med i tävlingen? Jaa.. det var inte mycket med dem denna vecka heller.
Army of Lovers - Rockin' the Ride: De var inte bra när de var populära och de har inte blivit bättre med åren. Uruselt, töntigt och tjatigt.
Lucia Piñera - Must Be Love: Hade denna kommit innan Adeles Rolling In The Deep så hade man tyckt den var okej men rätt tjatig. Nu är det bara ett dåligt, tunnare försök att spinna på Adeles succé.
Robin Stjernberg - You: En massa gnöl.
Sylvia Vrethammar - Trivialitet: Familjen Björkman är sällan enade när det gäller musik, men denna kväll var vi för en gångs skull enade om i princip allt. Åsikten var här att detta var kvällens enda låt som gick att lyssna på. Okej, men inget speciellt.
Ralf Gyllenhammar - Bed on Fire: Min tes om att det räcker med vilken rocklåt som helst (bara du är ensam inom genren i din delfinal) för att gå till final stämde även här. Ingen fantastisk låt någonstans. Mer eld och bröt än ljuv musik. Ralfs röst håller inte alltid.
Behrang Miri - Jalla Dansa Sawa: Fortsätter på temat tjatig och tillför ingenting.
Terese Fredenwall - Breaking the Silence: Tunn låt, tunn och svajig röst. Gäsp.
Ulrik Munther - Tell the World I'm Here: Att flickfavoriten Ulrik skulle gå till final var knappast några högre odds på. Tjatig (ja, igen) och mest en ljudmatta som försöker lyfta mot ingenting. Ulrik och hans röst borde hålla sig till akustiska, lugna låtar istället för att försöka köra arenapumpande maffigare musik.
Familjen Björkman enades efter denna sista delfinal om att det i år inte blir bra vad vi än skickar.
Pappa: -Och det här kallar de familjenöje??
Jag: -Jaa, familjen samlas i alla fall.. sen är väl nöjet i så fall att vi sitter och hånskrattar åt bidragen?
Nu är det andra chansen kvar, sedan finalen. Precis som vanligt sedan ett antal år tillbaka har jag redan från början mest sett fram emot Eurovision. Där finns fortfarande ett uns av musikalitet kvar hos vissa länder som anstränger sig för att bjuda på något. Att vi plötsligt vann förra året med Euphoria ändrar inget, det blir fortfarande bara generellt sämre och sämre utbud år efter år i melodifestivalen. Årets bidrag har sammantaget varit skrämmande usla.
Jag ser seriöst framför mig i många fall hur skivbolagsdirektörer och låtskrivare gräver längst ner i sin hög med kompositioner och tänker "Äntligen är det melodifestival! Nu kan vi till sist ha nytta av detta bottenskrap som G:son/Kempe skrev, hur fan ska vi annars tjäna pengar på det??"
Allt annat än bottenskrap.
Bloggens framväxt
Bloggar har funnits ganska länge nu. Historiskt nämns Justin Halls Links from the underground, skriven redan 1994, som den första personliga bloggen.
För egen del skulle jag säga att det började växa fram mest under Lunarstorms tid, då hette det dock dagboksinlägg.
Snacket om mer fristående bloggar märkte jag av snarare när Lunar så smått började dö ut och namnet Blondinbella började florera i media runt 2005.
Utvecklingen gick sedan relativt fort. Själv så tog jag in olika communitys i stadiga, eftertänksamma etapper. Jag har aldrig haft något behov av att kasta mig på allt nytt som kommer bara för att det är just nytt.
Jag började först använda Bilddagboken (numera Dayviews), därefter facebook och först efter det öppnade jag en egen blogg, denna blogg.
Bilddagboken var smidigt på så sätt att man kunde lägga upp bilder så lätt (det var lite bökigare på Lunar) och berätta just som en dagbok i bilder. Övergången till facebook blev nödvändig när Lunar började gå nedåt på allvar och allt fler flydde till facebook. På facebook fanns dock ingen dagboksfunktion, däremot en jävla massa applikationer i en salig röra, bland annat en sorts journalliknande sak som gjorde att jag kunde skriva lite där, men den var inte särskilt smidig och det blev inte många inlägg.
Slutligen, våren 2008, blev det alltså dags att öppna den egna bloggen vid sidan av facebook. Kontot på såväl Lunar som Bilddagboken hade jag kvar, men började använda mindre och mindre. 2010 gjorde Lunar det galna steget till nya, försämrade plattformen LS8 och dog snart permanent. Bilddagboken finns som sagt kvar under annat namn, men där har jag inte mycket mer aktivitet för mig än att titta på uppladdningar från ett par gamla vänner i princip, själv laddar jag aldrig upp något numer.
Sveriges äldsta ännu aktiva blogg sägs vara från 1997 och är i skrivande stund snart uppe i sisådär 5800 inlägg. Jag har en bit kvar dit kan man säga, men så länge jag tycker det är kul och känner att jag får ut något av det så kommer jag att fortsätta skriva.
Detta inlägg jag just skrivit är för övrigt nummer 1130.
Hörs senare ikväll!
Donnerstag
Finfin och lugn dag!
Hängt och spelat med broder, ryggen har fixat sig, kollat Så ska det låta och nu blir det någon gammal komedi med John Candy och Bill Murray.
Att Barca förlorade igår mot äckliga tur-Milan ska inte dra ner mitt humör i dyn (jaja, Milan var det bättre laget, men det första målet ska de inte ha, så är det bara). Leeds vann i alla fall mot Blackpool, alltid något! Det finns fortfarande en chans till playoff.
---
Bara helgen kvar tills praktiken. Känns verkligen inte som att något kan gå fel nu. Man har alltid sina perioder, men nu klättrar man mer och mer åt rätt håll.
Helgen har naturligtvis Melodifestivalen som höjdpunkt. Som bekant inte för att Melodifestivalen är någon fantastisk orgie i underbar musik utan för att det är en småtrevlig tradition där man kan vara god kritiker, that's it.
I övrigt ska jag läsa på lite papper inför praktiken och ha det allmänt gött.
Uppåt
Efter hemresan fick jag en massa ont i övre ryggen. Skitstörande verkligen.
Sov då tio timmar bara för att vakna upp och inse att smärtan i ryggen försvunnit och istället satt sig strax ovanför skinkorna. Tack?
Natten och förmiddagen idag sov jag cirka tolv timmar (undantaget några minuter då min käre bror ringde och väckte mig runt nio på morgonen bara för att fråga hur man fick internet på tåget som han inte skulle åka med förrän sju på kvällen). Använde sedan ett par timmar till att dammsuga hela huset och nu är smärtan i princip borta helt.
Det enda jag kan tänka på som orsakat det hela, förutom stillasittandet i åtta timmar på bussresan hem, är väl egentligen att kroppen nu äntligen kan slappna av från en massa saker för första gången på lång tid.
Praktiken som man jobbade länge på att få, skolgrejer som gått upp och ner, sociala saker som irriterat, vädret som varit föga upplyftande och så vidare.
Och känner kroppen att den kan slappna av så kommer saker smygande som har stötts bort innan för att det helt enkelt funnits tid till att hantera dem.
Men nu är man på stadig uppgång! Snart börjar praktik och våren närmar sig med stormsteg!
Siempre viva!
Ch-ch-ch-ch-changes
Så var man åter i Götets utkanter. Denna gång blir det dock en betydligt längre vistelse än senast. De tio veckornas praktik börjar på måndag och fram till dess.. jao, ska inte göra mycket vad jag vet.
Broder och fader är på en liten kortresa i Stockholm fram till på onsdag och Henke ska jobba hela veckan.
Moder föreslog att vi skulle se på Farmen idag. Jag är ytterst skeptisk, men kan väl se det en gång för att vara sällskaplig.
Troligen FM med Claes senare.
---
Förändringens vindar blåser tunga. Tunga men också uppfriskande. Bra förändringar tar tid, onödiga förändringar tar eoner.
Den närmaste överskådliga framtiden efter praktiken kommer innebära jobbsökande i första hand, allt annat i andra hand. Mentalt har jag lämnat skolan för längesedan, ungefär i samma veva som jag åkte upp i höstas för tredje och sista året. Egentligen hade jag velat börja jobbsökande redan då, men det känns ovärt att ens försöka innan man är väldigt nära att ha det där förbenade intyget i handen på att man läst något som har med kommunikation och information att göra.
Praktiken är utvecklingsmässigt det enda bra detta sista år. Övriga saker vi gjort har oftast varit en orgie i slöseri med tid och inget annat.
Jag är färdig med skoltiden, färdig med den delen av livet. Det har upptagit alla mina levnadsår utom två hittills. En gång sa jag att jag hade pluggat hela livet om jag hade kunnat. Det vill jag inte längre. Det ska bli skönt att ta nästa steg.
En något yngre Björkman, sisådär 20 år gammal.
Deltävling 3
Skippar något försnack och går direkt på omdömena.
Eddie Razaz - Alibi: Kass vers, tjatig och tråkig refräng. Låter som vilken modern skitklubblåt som helst. Eddie gör väl vad han kan för att rädda den.
Elin Petersson - Island: Gäsp. Känns som om den bygger upp och bygger upp, men aldrig kommer igång.
Ravaillacz - En riktig jävla schlager: ...varför? Varför gick du med på detta Tommy? En tunn revydänga, varken mer eller mindre. Inte ens rolig. Fattar inte hur Dorsin kan ha vart med och skrivit det här. Trams.
Amanda Fondell - Dumb: Tunn och intetsägande låt rakt igenom. Det enda bra är Amanda själv.
Martin Rolinski - In and out of Love: Helt okej syntpoplåt. Lite sköna 80-talsvibbar på framför allt refrängen.
Caroline af Ugglas - Hon har inte: Helt okej ballad, men långt ifrån "Snälla snälla" i kvalité om man ska jämföra.
State of Drama - Falling: Inget speciellt, men funkar att ha i bakgrunden.
Janet Leon - Heartstrings: Extremt tjatig. Svajig röst, tunn vers och när refrängen ska dra igång så drar den inte igång direkt. Mycket märklig komposition. Men det är ju Kempe som komponerat så..
Elin Petersson - Island: Gäsp. Känns som om den bygger upp och bygger upp, men aldrig kommer igång.
Ravaillacz - En riktig jävla schlager: ...varför? Varför gick du med på detta Tommy? En tunn revydänga, varken mer eller mindre. Inte ens rolig. Fattar inte hur Dorsin kan ha vart med och skrivit det här. Trams.
Amanda Fondell - Dumb: Tunn och intetsägande låt rakt igenom. Det enda bra är Amanda själv.
Martin Rolinski - In and out of Love: Helt okej syntpoplåt. Lite sköna 80-talsvibbar på framför allt refrängen.
Caroline af Ugglas - Hon har inte: Helt okej ballad, men långt ifrån "Snälla snälla" i kvalité om man ska jämföra.
State of Drama - Falling: Inget speciellt, men funkar att ha i bakgrunden.
Janet Leon - Heartstrings: Extremt tjatig. Svajig röst, tunn vers och när refrängen ska dra igång så drar den inte igång direkt. Mycket märklig komposition. Men det är ju Kempe som komponerat så..
Denna vecka i temat "Det var bättre förr" får ni denna gamla hit:
Sista kårkvällen
I alla fall på ett bra tag. På måndag drar jag ju som sagt ner till Götet för tio veckors praktik.
Hade två partajs att ta ställning till igår, antingen ett med tre av girlsen och massa okänt folk, eller också ett med grabbsen och FIFA-spelande.
Var egentligen inte jättesugen på FIFA, men valde till slut grabb-alternativet ändå. Blev sköj! Fick bekräftat att jag definitivt inte är sämst av alla på FIFA i vilket fall.
Kåren däremot var rätt så värdelöst. Tror jag köpte två öl. Höjdpunkten var typ tre korv med bröd i dörren innan man gick ut.
På bussen hem mådde jag plötsligt mindre bra. Innan den startade övervägde jag att springa ut ifall korvarna ville upp igen och satt mest och körde mantrat "Starta bussen, starta bussen, starta bussen.."
Hemma måste jag ha kapsejsat i säng relativt omgående. Just de sista vakna andetagen där minns jag inte. Vaknade upp fortfarande med tröja på och linser inne. Datorn hade jag tydligen också startat för skärmen var uppfälld och batteriet slut. Enligt internethistoriken har jag dock inte kommit längre än så.
Nu sitter jag och sänker min sedvanliga dagen efter-dricka; chokladhavredryck.
Ha en fortsatt trevlig lördag så återkommer jag som vanligt med melodifestivaltyckanden framåt kvällen!
Och jag står framför spegeln
Får se vartåt kvällen barkar, ännu inget bestämt.
Ska väl göra mig i ordning så smått snart ändå så man är förberedd på eventuella lustigheter som kan tänkas dyka upp. Lär väl i så fall också dra in till stan senare också och införskaffa rusdryck.
Fick lätt huvudvärk igårkväll som jag tänkte skölja bort med en god sherrylagrad whisky, men si det gick åt motsatt håll med ökad huvudvärk som följd istället. Bah. Höll i sig några timmar, men släppte runt två-tiden.
Lirade FM med Claes fram till tre ungefär, såg sedan på den i mitt tycke bästa Bröderna Marx-rullen, A Night at the Opera, med fyra klassiska scener i sig (kontraktsförhandlingen, den överfulla hytten, inredningen som byter rum, samt slutet där ridåer flyger upp och ner på operascenen).
Näe, göra sig i ordning var det ja. Drar väl på lite lagom hög musik också kan tänka.
Ha det!
"Nu är det den tiden på året igen!"
Veckan har fortlöpt i maklig takt efter debaclet i Sala och Avesta/Krylbo.
Redovisningen gick, den dåliga sömnen efter resan till trots, mycket bra. Alla tre var bekväma och avslappnade i sina roller och visste vad de skulle säga. Tekniska snajsiga hjälpmedel var inget vi varken använde eller kände att vi behövde då vi varit riktade på ren information. Ord som "sakligt" och "insatt" kan man sammanfatta vår redovisning med.
Efter redovisningarna var det FM hemma hos Claes fram till kvällen som gällde. På kvällen var det en sorts avslutningsmiddag på O'Learys eftersom det nu dröjer ett tag innan klassen ses igen.
Igår var en ren stanna-hemma-själv-och-slappa-dag för mig.
Idag är det alla hjärtans. Klart man önskar att man hade någon att hålla om och skämma bort lite idag, men nu är det inte så och då får man fokusera på något annat och vara glad för andras skull istället!
Usel kvalité men ändå. Riktiga Nalle Puh! Inte med dagens urusla dubbningar.
Den märkliga tågförseningen - Ständigt detta Sala
Vet inte hur många gånger jag haft problem med byten just i Sala. Oftast är det från Falu-hållet, men nu senast var det under min uppresa istället.
Man har slutat irritera sig så mycket över den själva ursprungliga förseningen i sig, det är mer kommunikationen därefter som är så dålig att man baxnar.
Förra gången jag skulle byta satt vi inne i stationshuset och väntade och väntade på ett försenat tåg ända tills skylten visade "Inställt" och ingen som helst vidare information. Tack? Efter ett tag kom en buss mot Västerås som chauffören REKOMMENDERADE att vi åkte med. Jaha? Tack igen för klara besked.
I måndags var det alltså så dags igen.
Resan flöt på fint från Göteborg, bytet i Katrineholm var inga problem. När vi närmade oss Sala däremot var vi några minuter försenade. I de urusla högtalarna hördes en mycket svag röst meddela något vagt om att vi som skulle till Falun skulle åka med buss hela vägen. Att vi hört rätt bekräftades när konduktören vandrade igenom vagnarna för att se till så att alla hört..
Eftersom jag som sagt varit med om förseningar från Sala innan så visste jag varifrån ersättningsbussar skulle gå till skillnad från till synes alla andra passagerare som försvann iväg mot stadens närliggande busstorg. Deras utflykt var dock väldigt kortvarig då de insåg att bussarna som stod där inte hade någon som helst lust att ta en tripp till varken Falun eller någon annan längre stans och snart irrade folket tillbaka mot mig. De flesta gick in i stationshuset medan några förutom mig stod kvar utomhus för att röka.
Efter några minuter kom bussen och alla gick ombord. Knappt en tredjedel av bussen fylldes. Någon vidare information från chaufför gavs inte om något mer än att vi inte alls skulle till Falun. Istället mumlades något om att vi skulle till Avesta/Krylbo där ett tåg väntade för sista sträckan mot Falun.
När bussen äntligen lämnade Sala och nästan hade kommit ur stan så vände den plötsligt tillbaka till stationen!
På stationen stod nu en fet ny hög människor som tydligen också skulle med denna enda buss. Att inte alla skulle få plats syntes på långt avstånd. Drygt en tredjedel av de nya passagerarna fick mycket riktigt vandra tillbaka in i stationshuset och vänta på en ny ersättningsbuss medan vi i den ursprungliga numer fullpackade bussen äntligen rullade iväg.
Väl framme i Avesta/Krylbo såg folk fortsatt förvirrade ut, medan jag följde de knapphändiga instuktioner vi fått och gick med bestämda steg mot tågstationen, kastade ett mycket snabbt öga i förbifarten på tåginformationsskylten, och gick till den perrong där tåget skulle rulla in.
Merparten av övrigt folk bakom mig följde snart efter (alla skulle inte till Falun, några skulle även vidare mot Stockholm med två ersättningsbussar som stod och väntade i Avesta/Krylbo).
Några minuter senare rullade tåget in från Faluhållet som sen alltså skulle vända uppåt igen med oss. Konduktören på detta tåg öppnade för oss och skyndade sedan snabbt av mumlandes några ord om att "Jag ska verkligen inte till Falun." ungefär.
Efter detta försvann även lokföraren med loket och den enda kvarvarande personal som nu fanns och skötte informationen var killen som också skötte bistron.
Lokförarens utträde ur historien medförde att vi inte hade någon ström att tala om i vagnarna där vi satt. Eftersom det föregående luffartåget inte ens haft eluttag så hade jag där gjort slut på den mesta av min ström i datorn. Jag antog givetvis att detta, det nästkommande tåget, skulle ha ström, inte att jag skulle sitta i ett loklöst vagnsekipage i Avesta/Krylbo på obestämd tid.
Förutom att jag inte kunde använda datorn någon längre stund så blev det även gradvis kallare och kallare i den kolsvarta vagnen. Det kaffe som bistrokillen aviserat att man kunde hämta en stund tidigare var inte tu tal om längre.
Vi får besked om att den nye lokföraren som ska hämta det nya loket och ta oss mot Falun tydligen är bland den kvarvarande gruppen i Sala och att det är därför vi får sitta här utan lok och ström.
Lite tid passerar innan bistrokillen meddelar att bussen till folket i Sala fortfarande inte kommit. Med tanke på att resan för oss i vagnarna ändå tog en stund med buss från Sala till Avesta/Krylbo så inser vi att detta kommer ta ett bra tag till.
En god stund senare möts vi av kvällens mest häpnadsväckande utrop. Nu är allt folk på plats men lokföraridioten har glömt kvar sin nyckel till loket i Sala! Va?! Skojar ni?? Och nu ska ni skicka tillbaka någon för att hämta den så att det tar ytterligare en massa tid?? Vad är detta?!
Cirka 3,5 timme försenat så blixtrar det till i lamporna och värmen börjar åter strömma ur elementen. Småfrusen kryper jag fram från min jack-kokong och startar datorn för lite Football Manager resten av resan. Vid det här laget är jag ganska trött på att sitta och bara lyssna på musik och stirra ut genom fönstren på godståg och övrig station.
Framme i Falun väntar snällaste Claes på stationen med sin fetingskåpbil och kör mig hem. Klockan är nu runt två på natten och vi ska upp runt åtta för redovisningen klockan nio. Jag somnar först runt klockan tre.
Vad jag tycker om resrutten via Sala? Aldrig mer. Detta var droppen. Ett par gånger är okej kring en och samma station, men inte så många gånger som det blivit nu.
FRÅGOR:
- Varför kunde inte bussarna kört oss som skulle till Falun hela vägen istället?
- Varför åkte inte lokföraren med första bussen så vi i den lasten åtminstone kunde haft ström på tåget i väntan på den andra lasten?
- Hur i helvete kan man glömma nyckel i Sala om man är lokförare? Hur dålig koll har man??
- Varför har man inte två bussar redo från början i Sala när man vet hur många som strandsatts?
- Hur svårt är det att ha en tydlig kommunikation? Kan inte folk bara tala ur skägget? Jag tänker då främst på bussarna som aldrig säger något mer än vart de ska, de bara kör från punkt A till punkt B. Liksom, det är ju okej för mig som är van resenär, jag vet ju hur det brukar funka (och inte funka) och hittar och finner på råd. Men tänk om man är elva år och ute på sin första långresa själv och hamnar i detta virrvarr? Inte kul.
Slutligen tycker jag mest synd om bistrokillen som lät alltmer som han ville skära sig eller något ju fler förseningar som uppstod. Hans sista livlösa ord när vi gled in till Falun var:
"Så var vi då framme i Falun...... äntligen....."
The unknown future rolls toward us
Mot Falun om ungefär tolv timmar. Redovisning på tisdag.
Helgen har vart riktigt bra. Förutom fixandet av praktik har jag hunnit gå på bio, fika i Götet gånger två, käka på restaurang och dricka några öl, gå på bio och se Gangster Squad, ha gammal hederlig melodifestival-myskväll med familjen, spela sällskapsspel med familjen, spela krigsspel med brorsan samt gå på försäsongsmatch med Henke.
Mycket mer än så kan man nästan inte maxa ut de dagarna som varit, såvida man inte struntar i att sova.
I Falun denna vecka är det inte direkt tisdagens redovisning jag ser fram emot, det är den O'Learys-kväll som följer efter.
Förutom detta är det inte så mycket kvar i Falun nu på ett bra tag. Praktiken börjar 25 februari och innan dess ska vi typ skriva rapporten som vi redan skrivit.
Framtiden är alltid oviss, men den ser ljusare ut än på länge.
Deltävling 2
Tramsdeltävling nummer två avklarad! Såg denna gång hela programmet och inte bara låtarna som förra gången eftersom vi ville återskapa lite gammalt hederligt familjemys med ostbågar och annat nice.
Bra var väl det eftersom de bästa låtarna som spelades inte var några som ingick i tävlingen..
Bästa låtar: Hanson, Carson & Malmkvists gamla dänga C'est La Vie och framför allt det korta klippet med Sound of Musics Alexandra.
Anton Edwald - Begging: Saade-kopian inledde kvällen med en menlös klubbpoplåt i mängden. Svajig röst, helt okej som dansare. Skräp.
Felicia Olsson - Make Me No 1: Låter ungefär som någon mindre bra Disney-låt med öststatsstuk. Ganska bra röst, men gäsp.
Joacim Cans - Annelie: Vad hände här? Tunn låt med fjantig text och någon mjukare form av hårdrockmoves från Hammerfalls frontman. Nej tack.
Swedish House Wives: Kvällens töntigaste gruppnamn. Urusel vers, men rent melodisk kvällens bästa refräng.
Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello Goodbye: Okej, småcharmig, men definitivt inget fantastiskt.
Louise Hoffsten - Only the Dead Fish Follow the Stream: Till final tydligen. Inget man direkt jublar sönder sig över, men går att lyssna på. Om den arrangerades om och gavs till typ Lisa Miskovsy skulle den kunna bli betydligt bättre. Nu mest ännu ett gäsp.
Rikard Wolff - En förlorad sommar: Måste jag välja en låt från kvällen så väljer jag väl den här. Inte mer än okej melodiskt, men kvällens överlägset bästa text.
Sean Banan - Copacabanana: Genom åren har jag tyckt Sean gjort några småroliga och helt okej inslag. Nu lyckades han gå till final med det tveklöst sämsta han varit med och producerat, uruselt. Det är en märklig värld vi lever i.
Jao det var väl så. Man får verkligen hoppas att det kommer bättre bidrag längre fram som går till final (mina förhoppningar på det ligger dock längre ner än Titanic) annars kommer vi skämma ut oss med råge i Eurovision.
Precis som förra veckan bjuder jag på en schlager från förr i väntan på nästa veckas hemskheter. Denna gång tar vi dock en vinnare från utlandet.
Prima år! Ännu bättre i studioversion för övrigt.
Praktik kirrad!
Så har man då äntligen fixat praktik! På Göteborgs Friidrottsförbund!
Klockan 12.00 var jag på plats i Friidrottens Hus i Göteborg och spanade ut över den imponerande inomhushallen. I mitten av ovalen fanns några personer. Det var svårt att urskilja ansiktena men ett av dem såg väldigt bekant ut och när jag sedan vagt hörde personen prata så insåg jag att det måste vara Yannick Tregaro som satt där och instruerade.
Klockan 12.15, efter att ha hälsat på personen jag skulle ha praktikmöte med, gick vi förbi den möjlige Tregaro lite närmre och visst var det Tregaro!
Praktikmötet gick prima. Efter lunchmöte med han som kommer vara min handledare så hade vi även möte med den person som jag tog kontakt med ursprungligen på förbundet och diskuterade vidare vad vi kan bidra med till varandra och så vidare.
Mycket intressanta visioner från förbundet överlag och inspirerande möjliga arbetsuppgifter för mig samt att stämningen på förbundet och personerna man träffat verkar jättetrevliga. Det hela känns helt enkelt prima!
25 februari och tio veckor framåt kommer jag alltså att befinna mig i Friidrottens Hus. Att uppleva våren göra sitt intåg samtidigt som man får jobba med det man vill och är intresserad av i en stad som man älskar kan inte bli annat än grymt bra.
Året har börjat ta fart på allvar!
Jag är glad för jag är nöjd!
West coast
Gött att vara en sväng i Kungälv och Göteborg igen!
Projektarbetet är klart i sin första version (vi har ju en vecka att ändra om vi känner för det efter muntliga redovisningen) och imorrn ska jag på praktikmöte i Götet.
Åker upp till Falun igen på måndag.
Sitter nu och kollar Sverige - Argentina. Andra halvlek har just börjat. Offensivt har Sverige sett rätt bra ut, men defensivt ofta en smärre katastrof.
Efter matchen blir det kanske LAN:a lite med broder och nå'n film.
Super Bowl - Ett jippo som förväntat
Lite snabba omdömen om kvällens jippo! Min premiär inom Super Bowlens värld!
Sällskapet? Mycket trevligt! Cirka tolv grabbar med humor och god stämning.
Maten? Fantastiskt gott! Jag är ingen fan av att käka á la grottmänniska utan bestick, men detta var ett gôtt undantag med mycket goda revben och kycklingvingar. Efterrättspajen var rejält smaskig!
Inför-snacket? Äckligt. Mådde nästan illa. Riktigt överamerikanskt och äckligt. Tusen gånger värre än på film. Trodde först det var parodi, men dessvärre inte.
Reklamen? Har hört så mycket snack om att reklamen i och kring Super Bowl ska vara så himla bra. Icke. Den var varken bättre eller sämre än någon annan reklam. Småfnissade åt typ två av alla otalet reklamer som kom ideligen. I övrigt var det usel reklamskit, kassa manus och dåliga försök till humor.
Halvtidsunderhållingen? Beyoncé stod för detta praktfiasko till underhållning. Det enda småintressanta var att hennes gamla grupp Destiny's Child återförenades för en kväll. Produktionen var också ganska snygg. Förutom detta var det genomkasst. Hon sjöng knappt på vissa låtar och ja.. hur kul blir det med Beyoncé? Hur många partajhits har hon? Inte många. För oss utanför USA krävs det väldigt mycket mer.
Själva "sporten"? Trams. Gjorde mitt bästa för att försöka hålla intresset uppe, men med alla pauser och att själva idén med sporten är urtråkig så hjälpte det föga. Somnade på allvar fjärde och sista perioden. När vinnaren sedan var korad så följde ett mycket platt segerjippo. Någon random pratade här, någon random pratade där. Dålig struktur och död fest. Men så är det ju i USA, när själva festen/jippot/showen är slut så bryr sig ingen om eftermälet. Man vill bara att nästa cirkus ska sätta igång.
När det hela var över blev det buss hem. Imorrn (eller ja, idag om några timmar) blir det plugg.
Vad jag tycker om amerikansk fotboll mer exakt? Se klippet nedan. Det beskriver min inställning ganska exakt.
Deltävling 1
Så var kvällens elände över!
Generell tanke: Trams i början med att artisterna ska tönta runt på catwalk. Vafan tystnad, tagning och sen kom ut på scen och sjung. Trams!
Trevligt att Lena PH dök upp i alla fall, även om det var ett övertöntigt pausnummer överlag.
Manus överlag för denna skittillställning är pinsamt.
David Lindgren - Skyline: Fruktansvärt ospännande. Låter som allt annat modernt tjafs fast ännu tunnare. Fjantig koreografi. Svajig röst.
Cookies 'N' Beans - Burning Flags: Okej, inte mer. Inget speciellt. Förvånansvärt bra för att vara katastrofkompositören Kempe ska väl sägas. Men det säger inte så mycket.
Jay-Jay Johansson - Paris: Rent skräp. Hissmusik är mer spännande.
Mary N'diaye - Gosa: Trams. Extremt tjatig. Svajig och jobbig röst. Glad tanke antar jag, men man blir mest irriterad.
Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora: Inget speciellt att skriva hem om här heller. Gillar trummorna och vissa slingor typ, that's it. Blir snabbt tjatig, men Gadd kan åtminstone sjunga.
Yohio - Heartbreak Hotel: Lyfter aldrig. Känns som nå'n icke-singel och utfyllnadsspår på en fullängdsskiva.
Anna Järvinen - Porslin: Äntligen något bra! Vacker låt, välkomponerat, bra röst.
Michael Feiner & Caisa - We're Still Kids: Saxofonen det enda bra. Låter som en bit ur temat till Alf. Resten är upprepande trams. Som min bror sa "Dom kunde kört saxofonslingan på repeat i 3 minuter istället."
David Lindgren - Skyline: Fruktansvärt ospännande. Låter som allt annat modernt tjafs fast ännu tunnare. Fjantig koreografi. Svajig röst.
Cookies 'N' Beans - Burning Flags: Okej, inte mer. Inget speciellt. Förvånansvärt bra för att vara katastrofkompositören Kempe ska väl sägas. Men det säger inte så mycket.
Jay-Jay Johansson - Paris: Rent skräp. Hissmusik är mer spännande.
Mary N'diaye - Gosa: Trams. Extremt tjatig. Svajig och jobbig röst. Glad tanke antar jag, men man blir mest irriterad.
Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora: Inget speciellt att skriva hem om här heller. Gillar trummorna och vissa slingor typ, that's it. Blir snabbt tjatig, men Gadd kan åtminstone sjunga.
Yohio - Heartbreak Hotel: Lyfter aldrig. Känns som nå'n icke-singel och utfyllnadsspår på en fullängdsskiva.
Anna Järvinen - Porslin: Äntligen något bra! Vacker låt, välkomponerat, bra röst.
Michael Feiner & Caisa - We're Still Kids: Saxofonen det enda bra. Låter som en bit ur temat till Alf. Resten är upprepande trams. Som min bror sa "Dom kunde kört saxofonslingan på repeat i 3 minuter istället."
Sådär! Det var omdömena. Och att Järvinen inte gick vidare bryr jag mig inte om. Jag kollar inte längre på detta för att heja vidare det jag gillar, jag kollar enkom för att hitta bra musik. Det händer mer och mer sällan som jag var inne på i förra inlägget, men nu hittade jag en låt i alla fall.
Stängde av sändingen nu också redan innan andra omröstningen (att det ens görs fler än en omröstning är också megatramsigt).
I väntan på nästa veckas spektakel bjuder jag på ännu en bra gammal schlager samt lite mer trams, vilket kom att bli kvällens ord!
I väntan på melodifestivalen
Upptäckte först för några dagar sedan att melodifestivalen börjar denna helg. Lite skillnad från förr kan man säga då jag hade stenkoll på när det började..
Alltså, det finns så mycket skit i melodifestivalen idag. Mer och mer för varje år som gått. Det är inte konstigt att mitt intresse dalat till bottennotering.
Varje år undrar man samma sak: Hur kommer det sig att denna skit kommit med i tävlingen? När man VET att det görs så mycket bra musik i vårt land. Liksom, man har kompisar som är helt okända men mer begåvade låtskrivare än vad majoriteten av bidragen som deltar har. Hur blev det såhär?
Det fanns en tid när tävlingen togs på lite mer allvar, när verkligt stora svenska artister deltog i tävlingen och gjorde det med välskrivna bidrag. Tänk bara på Tommy Körberg med "Stad i ljus" eller Björn Skifs med alla sina bidrag, eller Ted Gärdestad, eller ABBA.
Vad får vi idag? Kolla bara årets startfält så är det en sorglig syn. Och får man väl med någon större artist nuförtiden så har de väldigt ofta något uselt nästan plojbidrag och man hoppas att det ska räcka med att de är kända för vinst. Eller så tar man bara något kändare namn utan någon som helst musikkoppling och tänker att även det ska räcka (Ranelid till exempel..).
Med detta sagt har jag ännu mindre förväntningar än vanligt. Innan har jag gått in med inställningen att man i alla fall alltid brukar hitta EN låt man kan ta med sig varje år. Med årets startfält tror jag snarare att man får vara glad om man orkar genomlida allt.
.
.
Men visst, man ska väl inte säga något innan man gett alla bidrag en chans.. erfarenheten talar dock om att det inte blivit bättre med åren. Det var bättre förr, det var det..
Återkommer med någon form av omdöme när det hela är över.
Mer Picasso
Fick äntligen sova ut ordentligt idag. Somnade redan runt två inatt och sov sen till typ halv ett. Wunderbar!
Tagit en mycket lugn hemmadag i övrigt också. Diskande är väl den enda seriösa aktiviteten.
Efter mitt boxande i förrgår trodde jag definitivt att träningsvärken skulle kommit redan igår, men så blev inte fallet. Istället har överarmarna fått sin beskärda del idag.
Resten av kvällen? Ptjaa.. På Spåret, äta soppa och kolla någon film? Behöver man göra det mer avancerat än så?
---
Längtar för övrigt ganska hårt till Götet nu. Inget ont om Falun, men det känns generellt som att jag varit där för lite de senaste åren. Jag minns inte ens senast jag och Henke tog en öl på vårt lilla favorithak Picasso. Jag är ganska säker på att vi var där en gång under året som gick, men när har jag ingen aning om.
Sägas skall väl att vi tagit öl på andra ställen, men ändå. Hade man varit fler gånger i Götet hade också sannolikheten varit större att man hamnat fler gånger på Picasso.
