Update från Umeå

En vecka har gått sedan sist och nu börjar det dra ihop sig. Med det syftar jag dels på att det är SM från imorgon till och med söndag, dels att det är det sista jag gör på sommarviket. Efter söndagens hemflygning till Stockholm är det dagar utan något alls på schemat som gäller. För en som spenderat majoriteten av sommaren ständigt jobbandes kommer det bli en lite märklig omställning. Jag räknar inte riktigt den lediga vecka jag just hade då jag även där hade saker planerade nästan varje dag, även om det var nöjesrelaterade saker.
 
På tal om nöje så kan man ju absolut säga att denna sommaren varit ett rent nöje. Förtroende från start, trevliga kollegor, trevliga friidrottare och ledare, bra tävlingar, många rekord och upplevelser av nya och gamla platser. Jag kan faktiskt inte klaga på någonting egentligen. Visst, hade det pågått i samma takt lite längre så hade man blivit totalt utsliten eftersom ledigheten inte funnits då jag ju jobbat nästan varje dag, men för den perioden det nu varit så har det gått fantastiskt bra tycker jag. Tiden har helt bara flugit iväg, jag tror inte att någon sommar har gått lika fort. Jag är klart nöjd med det jag uträttat.
 
Och vädret! Herre jesus. Inte nog med att vädret varit riktigt gött på alla tävlingar undantaget ett blåsigt Braunschweig, det var också något av en värmetopp förra veckan då jag var ledig, vilket ju passade helt perfekt när först brorsan och sen Faluvännerna kom på besök. Jag kan helt ärligt säga att jag inte upplevt en sådan rekordvarmt underbar sommar sedan jag var riktigt liten. Underbart.
 
Som någon sorts grädde på moset fick jag idag träffa Sanna Kallur i samband med presskonferensen inför SM. För en gångs skull blev man lite starstruck. Sanna är ändå en friidrottare man beundrat under väldans lång tid och det är fruktansvärt kul att man äntligen ska få se henne i ett stort mästerskap igen. Och dessutom live.
 
Nu ligger jag här på hotellrummet efter en dag med tidig uppstigning (05.00), tåg till Arlanda, flyg till Umeå, shoppande på stan inför lördagens bankett och sist men inte minst presskonferens på kvällen och lite jobbande.
 
Just det, shoppandet. Banketten krävde tydligen klädkod "kavaj" så lånade en kavaj av Erik igår men behövde till det en kortärmad skjorta (palla en långärmad, räcker att man ska kronka runt i en varm kavaj) och ett par finskor då mina finskor är kvar i väst.
Efter att jag varit på lunch med några kollegor från tiden på GFIF styrde jag kosan mot köpcentret MVG. Jag tänkte först gått till Esprit, men det var tydligen nedlagt sedan ett halvår tillbaka, bara skylten på fasaden satt kvar. Efter ett långt sökande i ett flertal butiker som inte hade kvar ("De har gått åt som smör i värmen!"), alternativt inte hade några snygga, prisvärda eller med bra passform, så återstod en enda butik, KappAhl. Därinne fanns på rea en perfa skjorta, tadaa! Skam den som ger sig, billigt och bra för 200 spänn.
Roligt med skjortan var också att det var en small. Den överraskande känslan som infinner sig när båda expediterna tycker att en small sitter perfa på en. Jag tyckte själv den satt bra, men när en som i princip alltid haft medium prövar en small blir man direkt lite osäker på om ens omdöme är rätt eller ej.
Skor gick lite snabbare att hitta, krävdes bara tre skoaffärsbesök och en hjälpsam expedit som snörade om ena skon och fick en att verka lite efterbliven. Men snäll var hon och skrattade åt mina skämt gjorde hon, precis som övriga jag pratat med under dagen.
 
Sammanfattningsvis är mitt första intryck av Umeå mycket positivt. Jättetrevliga och hjälpsamma människor, fint upplagd stad, lättförstådd kollektivtrafik, flygplats jättenära hotellet, gångavstånd till egentligen allt och en massa fina björkar. "Björkarnas stad" stämmer absolut. Det passar en Björkman!
 
Tävlingarna börjar imorgon efter klockan ett. Då är jag på plats på arenan redo att leverera i mitt sista mästerskap för den här sommaren. Heja våra svenska friidrottare!
 
 
 

Det rår inte stjärnorna för

Halvvägs in i den lediga veckan och jag är relativt avslappnad i alla fall. Broder har varit här från fredag till idag så vi har hunnit med att umgås och gå på Skansen till exempel. Det var ett tag sedan vi sågs nu så det kändes gött att få hänga lite igen.
 
Nästa vecka är min sista jobbvecka. Vet inte riktigt hur jag ska känna över det. Åkte in en sväng till jobbet idag för att fylla i ett par reseräkningar och man kände redan att man saknade det, trots att man bara varit borta några dagar. Samtidigt har det varit skönt att få koppla bort och fokusera på sig själv lite igen, det har inte blivit så mycket av den varan på ett tag. Alla egna tankar har så att säga fått flyttas åt sidan, på gott och ont. Gott eftersom man då inte riskerar att tänka för mycket, ont eftersom man blir mer och mer sliten och mer maskin ju mer tiden går.
 
Det här, bloggandet, är ju en sak som inte får plats när den egna tiden krymper, när man kopplar bort några sladdar.

Stockholm på sommaren är i vilket fall fint. Jag trivs bra så sett, men hade gärna haft mer tid att träffa folk. Till helgen blir det i vilket fall häng med grabbsen från Falutiden. Ska bli nice! Imorgon ska jag diska och dammsuga. Inte lika nice.
 
---
 
I augusti är det Olofsbo som gäller. Tid att umgås med familjen och börja bestämma vilka saker jag ska börja med att ta med upp hit till lägenheten. Bo kvar häruppe ska jag ju göra. Det är bara den där detaljen med att hitta ett jobb som ska lösa sig. Men jag känner ingen stress över det, inte än. Den stressen får komma senare när den är mer befogad. I nuläget ser jag framåt till och med augusti, sedan får vi se efter det hur resten av året artar sig.
 
---
 
 
Älskling jag vet hur det känns.

Karlstad vid lunchtid

En lugn dag såhär långt i Karlstad. Annat var det igår när man åkte tåg hit och sedan direkt slussbåt med flytande presskonferens följt av ihopskrivande av uttalanden från densamma.
 
Under eftermiddagen och kvällen är det dags för Folksam GP i Karlstad. Går säkert bra. Solen skiner just nu!
 
Imorgon tillbaka till Stockholm igen och direkt till kontoret för att jobba klart med en massa innan jag tar en veckas semester. Sen jobbar jag en vecka till innan det är augusti och "mellan två jobb" som gäller igen. Synd att det är slut, men ska också bli väldigt skönt att få lite längre ledighet. Det har verkligen gått i ett sedan jag började jobba här. Full fart och mycket utmaningar, men allt har löst sig och varit givande!
 
Ska bege mig iväg snart. Äta nåt och sedan blir det mer jobb.
 
---
 
Min sinnesstämning är som den brukar för övrigt. Härligt blandad!
 
 

Dagen efter Malmö och Tyskland

Så har en vecka passerat igen och en tid sedan jag skrev. Jag har varit ute och rest en del igen, den här gången till Malmö. Jag åkte ner i torsdags med Magnus som jag jobbar med som var ansvarig för tävlingen vi skulle till, SM-milen. Sammanfattat kan man säga att evenemanget gick bra och många var nöjd, stämningen var god. Ska man brodera ut Malmö-besöket lite är det dock några händelser som sticker ut lite extra:
 
Vi bodde på våning 17 på Scandic Triangeln med en finfin utsikt över staden. Rummet var fräscht och man kunde göra kaffe själv på rummet med vattenkokare och snabbkaffe som stod inställt. Några saker som dock var mindre bra var hotellets parkeringsgarage och restaurang.
 
I parkeringens fall blev vi varse när vi skulle betala första nattens parkering att det kostade 300 kronor per natt. Rabatt för att man faktiskt bor på hotellet? Icke. Dessutom visade biljettautomaten vid bommen ut att vi skulle betala 160 kronor till i "restavgift", say what? Det blev inget med det, maskinen hade gjort fel och vi fick komma ut efter ett samtal till hotellet. Resterande nätter stod vi parkerade borta Malmö Stadion där loppet hade sitt epicentrum.
 
Vad gäller hotellets restaurang så var den ett skämt. Vi gick ner och skulle äta något snabbt eftersom Magnus behövde jobba och jag ville se på bronsmatchen som snart skulle börja. Vi bestämde oss båda för tapas, men när kyparen kom så sa han åt oss att inte ta det för det var flera som skulle ha och det skulle ta minst 45 minuter att få in vår beställning. Okej, då beställde vi varsin caesarsallad istället. Ingick det något mer än sallad, sås och krutonger i caesarn? Icke, det fick man beställa extra tydligen, så jag valde bacon och Magnus kyckling. Kyparen sade när vi beställt "Det går snabbt, det tar fem minuter!" En halvtimme senare hade fortfarande inte maten kommit och vår irritation var stor. Kyparen vi beställt av hade tydligen också gått hem för han var försvunnen. Magnus viftade till sig en falskt överglad kypare som kom tillbaka med våra sallader inom en minut... Magnus fick sin med kyckling men fick jag mitt bacon? Nähe då, jag fick istället räkor, som inte ens fanns att välja på i menyn! När vi sedan stressat i oss maten och skulle betala så var den andre kyparen också borta, likaså damen i baren som jag upptäckte ståendes vid receptionen pratandes med en kollega. När hon väl kom tillbaka och jag småirriterat påpekade skillnaden mellan min mat och det som fanns att välja på i menyn tycktes hon inte röra en min utan bara göra klart betalningen halvnickandes utan att ta någon egentlig notis. Jahopp.
 
Ovanstående var de negativa bitarna med besöket. Desto roligare var att jag slutligen, efter åtta år, mötte upp med min "brevvän" (eller rättare sagt msn-, sms- och Facebookvän) Linda som bor i Skåne. Lite nervöst och väldigt ovanligt att träffa någon som man pratat med så mycket och som man känner så väl men aldrig träffat tidigare. Det kändes hur som helst inte konstigt alls när vi väl börjat snacka och vandra omkring, det kändes tvärtom bara normalt, som när vi pratar i vanliga fall, fast mycket trevligare att se personen i fråga på riktigt.
 
Den största utmaningen under arrangemanget var att jag skulle ut och cykla loppet runt för att filma, dels för att ha filmmaterial nu, dels för att ha när man ska promota nästa år. Problemet med denna idé? Flera problem skulle det visa sig. Det största problemet är att man inte direkt har utrymme att cykla där löparna löper, naturligtvis. Och på trottoarerna är det en massa annat folk som det inte alltid går snabbt att ta sig förbi. Således försökte jag ta en del genvägar då och då. I en stad jag knappt kan och bara lärt mig några kvarter sedan vi kom dit. Det sista är det näst största problemet, att man inte hittar. Till en annan gång kommer jag att föreslå att någon som verkligen kan staden i fråga är den som tar sig runt och filmar. Nu lyckades jag på magiskt vis ändå hitta dit jag skulle. Tid att stanna för att fiska upp mobilen och kolla karta var inte att tänka på då man skulle kommit för långt efter. Och tid att stanna och filma när det väl fanns bra filmtillfällen var inte heller det lättaste då man skulle hänga med för att inte komma för långt efter. En enda gång plockade jag upp mobilen och då hade jag cyklat länge och väl i samma riktning, på ren känsla, med enda mål att ta mig till tillbaka till stadion och hinna till prisutdelning samt få lite bilder från folk vid målgången. I samma stund som jag plockade upp mobilen och såg var jag var så hörde jag speakern i fjärran. Jag hade kommit precis till utkanten av den park som låg bredvid stadion. Bra lokalsinne, jajamensan! Efter en vild färd genom parken kom jag fram till Malmö Stadion och kunde hoppa av för att filma lite därifrån samt prisutdelningen. Jag hade inte ens tid att vara anfådd, så uppe i varv och fokuserad var jag. Jag reflekterade inte ens över om stresscyklandet hade varit jobbigt. Låt oss säga att jag dagen efteråt däremot var något mör..
 
Jo förresten, en negativ sak till kom jag på. Under hela tävlingsdagen var det uppehåll, men det höll sig tyvärr inte över kvällen när jag och Magnus var ensamma kvar på arenan och skulle riva ner banderoller och packa in i bilen. Då regnade det. Härligt, tack.
 
Äsch, sammanfattningsvis som sagt så var helgen bra. Nya upplevelser och erfarenheter!
 
---
 
Igårkväll.. jaa, vad ska man säga? Jag dansade Thomas Müllers fuldans x antal gånger. Sällan har man varit så lättad och glad efter en match. ÄNTLIGEN! Ända sedan jag började fastna för fotboll på allvar och sedan snöpligt såg Tyskland förlora mot Brasilien i VM-finalen 2002 har jag väntat och längtat och hoppats på att det som jag ser som mitt andra hemland skulle ta hem en mästerskapstitel igen. Nu när det hände, mot Greklandsaktiga, tråkspelande Argentina, var det obeskrivligt skönt! Ein schöner Sieg!
 
Nu ska jag slappa lite, sedan är det lite sovande innan det är dags att återigen resa iväg. Imorgon är det Karlstad som gäller.
 
Hej hopp!
 
Hemma hos Erik, där jag såg matchen, gick denna fantastiska dans varm i mina ben.

Skönhet inuti

Borås överraskade. Varmt och soligt väder stora delar av tiden och en massa glada miner vart man än gick. Det nästan enda jag kan ge något minus för var möjligen hotellmaten, men annars kan jag inte klaga på så mycket mer än att jag släpade runt banderollerna jag snackat om tidigare helt i onödan. Självklart insåg folket på plats på arenan när de fick se banderollerna att "Jaha, det där känner jag igen, de har jag sett.. men de var av annat material än övriga så jag trodde inte de hörde till." Bravo. Rulla ut och kolla kanske..?
 
Hotell-livet i övrigt funkade perfa. På fredagskvällen låg jag och roomien och kollade Tysklandsmatchen (som ju gick prima!) och sedermera när hon somnat kollade jag själv på Brasilien-Colombia.
Dagen därpå försvann roomien tidigt till Ryavallen medan jag själv hade sovmorgon och såsade mig ner till frukosten lagom sent tillsammans med ett antal friidrottare från Spårvägen och Hammarby. Efter frukosten blev det en liten march till turistbyrån för att hämta ackreditering och sedan vidare till Ryavallen för bevakning av Lag-SM.
 
Efter avslutad tävling liftade jag mot Götet med ett par aktiva och en tränare från GFIF-tiden med yoghurtglassätande på avenyn som avslutning på en finfin tävlingsdag.
 
---
 
Idag vaknade man upp för en av de sista gångerna i Dösebacka. Efter denna lilla sejour vet jag inte hur många fler gånger det blir som man kommer hit och bor här, om det ens blir någon mer alls. I mitten av augusti lämnar vi ifrån oss nycklarna permanent.
Dagen har gått åt till samma aktivitet som senast jag var här, det vill säga fortsatt röjande av saker. Nu när jag bestämt mig för att bo kvar i Stockholm så är det lite lättare att planera saker som ska plockas med härifrån.
 
Under kvällen sökte jag mig ner i källaren som så många gånger förr genom åren när det är varmt på övervåningen. Här nere är det ständigt en behaglig, sval temperatur.
Alla VHS-band från uppväxten är nu nedpackade. Tänk så många gånger man suttit här och kollat på VHS, framför allt med Disney på. Vad kunde nu då vara bättre som en sorts avslutning på allt än att se min favorit-Disneyfilm på VHS? Det roliga är att jag aldrig sett just den på VHS här hemma. Jag ägde den aldrig som liten, Skönheten och Odjuret. Jag köpte den på VHS för bara några månader sedan för fem riksdaler. Varför VHS när det finns DVD? Framför allt för att få rätt intro och utan en värdelös tillagd scen som finns på DVD-utgåvan. Berättarrösten på introt finns i flera versioner. Originalet på VHS var för skrämmande i betoningen enligt vissa och därför gjorde man en omdubbning med lite mjukare betoningar till DVD-versionen. Trams! Det var ju den lite otäcka känslan i introt som man gillade, mer inlevelse, mer realistiskt.
 
Jag känner mig nöjd nu. Jag har bockat av allt som har med mitt barndomshem att göra. Och att få avsluta med Disney känns ganska talande för hur jag klarat mig genom livet från uppväxten här på landet, till skolgången i Kungälv och Falun till storstadslivet i Göteborg och nu Stockholm. Disney handlar alltid i slutänden om att vara sig själv, våga gå sin egen väg och att allt ordnar sig till slut. Jag har alltid försökt vara mig själv och gått min egen väg, vilket självklart inte alltid varit problemfritt men alltid både känts och varit rätt. Och visst ordnar sig saker till sist, även för mig.
 
 

Skrotnisse och Björkman

Mycket lugn dag på jobbet för en gångs skull, men saker att göra ändock som fyllde ut naturligtvis, bara inte så stressiga saker.
 
Imorgon bitti åker jag buss till Borås och Lag-SM. Mest intressant med själva resan ner är att jag plötsligt fick i uppdrag att ta med mig två banderoller från vårt förråd för att ersätta ett par som saknas. Hur ursprungsbanderollerna kunnat försvinna är mycket märkligt då de ska ha packats tillsammans med allt annat från senaste tävlingen. Hur som helst så fick jag snabbt rulla ihop reservbanderollerna och trycka ner dem i en väska med rätt sponsring för att slippa ta dem under armen tillsammans med ett par datorer och filmkamera som jag också ska ta med mig. Enda kruxet med denna enda väska att tillgå är att den fram tills nu har innehållit otvättade landslagskläder. En härligt småunken doft ryms alltså i väskan, men det är inte mycket att göra åt. Möjligen att jag packar om det hela till min egen väska, men jag tror att det ska ha vädrat ur sig till imorgon.
 
---
 
Inget VM igår, inget VM idag. Abstinens. Har också sett igenom säsong 6 av SoA och åter sett igenom Macken. Alternativen nu är därmed att läsa en bok, kolla på någon av de filmer jag har på datorn eller kolla på den andra DVD:n jag plockade med mig hit förutom Macken, nämligen Skrotnisse och hans vänner.
 
Det kommer att bli det sistnämnda, ackompanjerat av lite gröt, mackor, choklad, mjölk och kanske något mer.
 
 
 

Fridfullt

Ännu en dag har passerat. Det är alltid likadant, man har ett antal grejer man ska göra som man tror kommer avklaras relativt snabbt, men sedan dyker det upp en massa annat och vips så har hela dagen gått och man har precis på tjillevippen hunnit med det man tänkte göra. Saker tycks alltid lösa sig i slutänden.
 
Imorgon blir det en dag på kontoret igen innan jag sticker till Borås för Lag-SM över helgen.
 
---
 
Framtidsplanen just nu är att ha kvar lägenheten, bo kvar i Stockholm, vare sig jag får jobba vidare på förbundet eller ej. Det blir till att söka jobb helt enkelt. Om inget oförutsett händer så har jag i alla fall augusti som en ledig månad till att börja med. Då blir det sommar, min sommar.
 
---
 
Stad, land, rymd
Ingen tanke blir undanskymd
Vändningar åt alla håll
Ständigt liv och hård kontroll
 
Väsen utanför min hjärna
Om lugnet ska vi alla värna
Men känslan stannar ändå kvar
Jag styr mitt allt, vart än jag far
 
Att släppa in är svårt ibland
Barnet räcker ut sin hand
Vi greppar tag och andas ut
Det finns hopp om allt till slut
 
 

Ledig dag 2, lugnet efter tyskpärsen

Eller ja, helt lugnt är det inte, jobbar lite hemifrån.
 
Pärsen igår.. ujuj. Jag håller ju ganska hårt på Tyskland så det var en mycket jobbig match att följa. Uruselt spel med en massa bolltapp och värdelösa passar. Fattar inte vad de höll på med. Sen var Algeriet absolut bra också, men det var ju rejält onödigt av tyskarna att hjälpa dem på traven och göra dem ännu bättre.
Vinst, absolut, men den satt fruktansvärt hårt inne. Detta duger då rakt inte för att slå ut Frankrike, nivån måste höjas avsevärt.
Jag satt som på nålar hela tiden hemma i Eriks lägenhet och stånkade, svettades och förbannade klanteri efter klanteri tills det förlösande målet kom. Och även efter det kunde man inte känna sig helt säker. Inte förrän 2-0 kom började jag slappna av i alla fall lite. Men det var fan inte långt ifrån att det plötsligt blev 2-2 efter att Algeriet reducerat till 2-1. Jobbigaste matchen på mycket länge. Aber ein Sieg!
 
---
 
Nu ska jag äta lite, sedan blir det förberedande av lite saker inför eftermiddagen jobbmässigt följt av ett avsnitt SoA eller två.
 
Hej hopp!
 
 

RSS 2.0