Resan tillbax

När man var liten ville man lära sig saker, lära sig hur världen fungerade.
Nu som vuxen vet man hur världen fungerar och då vill man bara glömma det och komma tillbaks till tillståndet när man inte förstod och visste allting. Tillbaka till tiden när allt var enkelt. Tiden då alla stora problem egentligen var små. Problemet är att man inte förstod hur bra man hade det..


"Där har vi parken man lekte och var glad,
och där är vägen till skolan man gick varje dag.
Jag undrar ibland vad man tänkte på då,
när man va liten och inte kunde förstå,
vad livet innebar och vad man skulle göra,
hinner inte tänka mer och minnena förstöra.
Där är min gamla skola där man då fick driva,
lokalerna där jag har lärt mej läsa och skriva,
kiosken och husen och allt utanför,
ja mycket av dom saker som idag är förstört.
Men jag kan se tillbaks allt som de var,
inte mer än en tjuga för bussen till stan.
Man levde i en drömvärld utan massa knas,
får rysningar i kroppen när jag tänker tillbaks.
"




Sista matchen på G

Snart över till Johan för att se Sverige spela för bronset mot Spanien i handbolls-VM. Nu tar vi den där jävla medaljen!

---

Kvällen igår var som säkerligen märktes på förra inlägget mycket trevlig. Det går i vågor med kårkvällarna men igår var en sådan där man hamnade på toppen av en våg.
Var överallt utom på dansgolvet, vilket innebär en mycket perfa kväll. Ingen aning om hur karaoken med Scherbatsky lät, men kändes som vi gjorde det rätt bra i alla fall med den micken som fungerade :P

Dags att klä sig någorlunda ordentligt och dra mot handbollen. Höres!



Kååår, mit guests

Ajjemensan! Hemma efter skön kårkväll! Var värd åt ett par av Sebbes compadres. Skönt folk!

Kårsammanfattning:

Fick man kramar av vackert folk? Jadå!
Fick man vänta länge på att beställa? Icke, en gratis Newcastle av gästerna, sen ingen kö alls till lilla baren.
Fick man vinna i air hockey? Jadå, över herr Knutsson :)
Fick man språka med en massa skönt folk? Absolut!
Fick man beställa en massa god mat på Gandhis och hinna äta upp den innan man var hemma? Javisst!
Fick man sammanfattningsvis en jätteskön kårkväll? Fuck yeah!

Så.. ni märker. Inget att klaga på. "One of us is gonna die young" spelades just högt, vad kan man säga till det? Inget mer än.. life is good!

Jag ser allt. Glöm inte det. Vad ni gör och vad ni inte gör. Men jag tycker om er, vad ni än gör :)

Krams!



A beauty, won't you say? ^^

Orientera, orientera!

Närmar sig tid för avfärd mot herr Sinanders lya ute i förorten. Fotboll står först på schemat och alkohol skall börja intas. Därefter förmodad resa till förfest hos klasskamrat innan insparken för de nya blåbären på kåren. Blir nice!

Kent-t-shirt utanpå grön tröja, oh yes indeed (Y)

---

Dagens party-låt inför avresan blev lite otippat:



Snabb update

Efter det vita dygnet jag tog natten till igår och fortsatte med fram till ca halv fem inatt var man lite mör minst sagt. När seminariet (10.30-11.45 ca) och handlande på systemet var över igår fick jag en timmes sömn ungefär under eftermiddan, sen var det fm med Fredrik som gällde för hela slanten fram till säsongen i Portugal var färdigspelad.

För er som inte är särdeles fm-intresserade kan ett hopp göras ner till den raden som börjar med...

När vi startade ligan började säsongen bra. Jag tog ledningen med mitt Benfica medan Fredriks Porto letade efter den riktiga toppformnen. Mina framgångar blev dock allt mer slitsamma och avgöranden inom de sista tio minuterna var inte ovanligt. Till slut började de oavgjorda resultaten komma och spelet darrade allt mer. Plötsligt hade Fredrik gått om och såg ut att ha en ointaglig ledning. Men så hände något, jag bytte taktiska inställningar och rensade truppen och vips! Klättringen började. Tillslut stod jag som ligasegrare med en poäng mer än Fredrik och vann dessutom finalen i Portugisiska Cupen. En mycket lyckad säsong må jag säga!

...och för er som alltså inte ser ovanstående som något vettigt kan ni börja läsa här igen.

Snart ner på stan för china thai-mat *vattnas i munnen*. Var inte igår om man säger så! Bufféééé *ghaghahagha*

Planer för resten av dagen är sedan ovissa. Handboll blir det ju såklart, semifinal mot frankrike, men ananrs är det rätt öppet. Spana in mitt senaste Kelen-inlägg så länge vettja.


Ner på stan,
halva dan
Ni får ursäkta,
måste jäkta
Ni förstår,
klockan går
Så måste dra,
ha det bra!

Safe in my arms, you're only sleeping

Ska börja blogga, ska bara på toa... lyssna på det här så länge vettja:

 

 

Sådärja! Och efter den lilla signaturen går vi över till bedömning av filmen jag just såg:
The Kids Are All Right - Egentligen skulle detta kunna vara en film om vilket relationsdrama som helst där ett pars förhållande knakar i fogarna och den ena parten börjar titta åt ett annat håll. Twisten är att paret i det här fall är lesbiskt och det hållet som den ena börjar titta åt är deras barns biologiska pappa, en spermadonator, som barnen helt plötsligt bestämt sig för att ta kontakt med. Filmen är inte dålig, men att den är nominerad till Oscar för bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manliga biroll och bästa originalmanus är ett smärre skämt. Personligen tycker jag inte ens twisten är särskilt originellt. En godkänd film, men inget speciellt i sig. B B

Eftersom listan över nomineringar till Oscarsgalan släppts så har jag bestämt mig för att gå all in och se alla de filmer på listan som jag inte redan sett eller tänkt se/haft koll på. Ovanstående film är en sådan som jag inte kände till men som alltså blivit nominerad. Jag hoppas kvaliteten stiger..
Skall nämnas att jag med "alla" i det här fallet inte menar animerat, kortfilm och dokumentär. Bara spelfilm.

Seminarie imorrn. Måttligt (läs: inte alls) intresserad, men man måste ju dit så. Blir nog en film till från listan innan sovdags. Sova kan man göra i kistan.

Trevlig natt alla ni som varit och partat eller håller på att parta och alla ni som bara sitter hemma och myser eller sover!

Postade denna låt en annan gång också, men vad gör det?


Innan läggdags

Såg ett visst anti-Håkan-statusande på fb och för första gången på länge kände jag bara att.. näe, jag ska inte ge mig in i någon "debatt", jag pallar inte. Det tjänar liksom ingenting till. Jag skiter i vad folk tycker istället och bara lyssnar på det som ger mig något på riktigt.



H.I.M.Y.M.

Äntligen började man få en liten glimt av det man kom hit för, mediekommunikation med idrottsfokus. Inte så mycket nytt på föreläsningen, men ändå lätt det man känt sig mest nöjd över att gå på sedan man började.

I övrigt har det inte hänt speciellt mycket, diskade gårdagens disk och lagade mat för andra dagen i rad (I know! Duktigheten har bara exploderat över mig, var ska detta sluta? Är VD-positionen nära?)


Unstoppable - Rätt underhållande rulle om ett tåg med högexplosiv last som pga mänskligt felande trycker gasen i botten ut på huvudjärnvägen obemannad med riktning mot slutstationen i staden Stanton, inspirerat av en verklig händelse 2001.
Trevlig att se en kväll när man inte har så mycket annat för sig och vill ha lite spänning så smått, samt att Denzel Washington som alltid är bra. B B B-


Black Swan - Mycket speciell film om balettdansösen Nina som anstränger sig till max, både fysiskt och psykiskt, för att få huvudrollen i Svansjön och bli nästa stjärna. Att filmen utspelar sig i balettvärlden betyder på intet sätt att detta endast är ett drama. Det är snarare en thriller, eller dramathriller, med milda rysaringredienser.
Jag satt ofta och försökte lura ut vilka möjliga vägar det hela skulle kunna mynna ut i, vad det var vi egentligen såg och vad vi inte såg. Till slut får det hela naturligtvis sin förklaring, men det är en lång väg dit och många mörka och psykedeliska sekvenser blandat med verkligheten under resan.
Man skulle kunna tro att det är precis min typ av film (och det var det nästan), men den räckte inte riktigt ända fram. Exakt varför kan jag inte sätta fingret på. Absolut, den var bra, men den kändes märklig på fel sätt för att fullkomligt vinna över mig. Bland annat hade jag svårt att känna empati för någon karaktär helhjärtat, vilket brukar vara något jag värdesätter högt som betraktare. Delvis empati kände jag många gånger för i regel tre av karaktärerna, men det var alltid något som gjorde att man störde sig på dem samtidigt.
Kort sagt: B B B+


Jetzt:

Kraschad föreläsning och lagad mat

Inatt tog jag och åt en.. pirog.. men lugn! Det är bara två kvar nu! OCH: just nu kan man gå ut i köket och njuta av doften av diskmedel som snart går över i doften av mat. Herr Richard har nämligen diskat. Och ugnen har nu i sin mage grönsaker och potatisklyftor. Jojamensan, annat än pirog det! Även om pirog, som linus påpekade, faktiskt är ganska gott..

..bara inte i överflöd..

---

Introduktionen och föreläsningen idag var.. måttligt givande för att uttrycka sig otroligt snällt. Introt kunde man lika gärna skrivit kort sammanfattat på fronter och föreläsningen var en upprepning av sådant vi gått igenom i delkurs två.. alltså måttligt givande.

Jag gillar inte att varken missa eller gå ifrån lektioner. Det har ingenting med någon extrem nördighet eller gigantisk pluggvilja att göra. Det handlar om något av det jag värdesätter högst: lojalitet. Om jag tar mig an en uppgift så utför jag den, så är det bara. Det är det som får mig att i princip aldrig dissa en föreläsning. Men idag.. tvekade länge men till sist följde jag strömmen av likasinnade och lämnade i en paus. Känns rätt såhär i efterhand. Vafan, har ju hunnit diska nu! Klart värt. Men ja, lojalitetsådran är lite småsur.. men kommer över det.

Nu äta maten! Mumma!

Pirogveckan

Hemma efter en kväll som inleddes med underbar handboll hos Knutsson och Jejje. På TV alltså, vi sprang inte runt i lägenheten och spelade (om någon högst tveksamt skulle få den tanken) och avslutades med "The Green Hornet" i 3D på Falan.

Handbollen var en njutning. Visst, en del tekniska fel, men vad fan gör det när viljan är 100% och Kroatien får gå hem med svansen mellan benen efter förlust mot ett Sverige som gav vibbar om fornstora da'r? Och eftersom Danmark senare slog Argentina är vi nu klara för semifinal! Wunderbar! Mitt tips inför turneringen om brons som sämst lever alltjämt..
.. och visst kan det gå ännu längre än så. Länge leve pånyttfödelsen!


The Green Hornet - Den gav varken mer eller mindre än exakt det jag förväntade mig. Jag är ingen fan alls av Seth Rogen, så hans insats.. ja, den var väl helt okej, men som sagt, han är ingen favorit direkt. I övrigt fick man en dos av mindless action och kickade asses. Att ärkeskurken från Inglourious Basterds, Christoph Waltz, medverkade (också här som skurk) var lite otippat, men sure, han är grymt bra så. Dock i en roll extremt långt ifrån klassen i Basterds, men ändå.
Sammanfattningsvis godkänd film att slökolla på om man söker action, men inget episkt mästerverk. B B

---

Veckan som gått, tentaveckan, kommer alltid för mig bära epitetet "Pirogveckan". Why? För att jag inte direkt kört på någon särdeles varierad kost:
  • Måndagen lagades makaroner och köttbullar = disk. Detta plus att jag redan hade lite disk kvar från två dagar innan innebar att min diskhatande sida tar över helt och säger till mig att undvika att skapa mer disk. Ställa sig och diska under pågående hemtenta blir en överdos i tråkiga ting.
  • Tisdagen blir det således rostade brön och.. en pirog. Även lite glass OCH faktiskt en färdigmatslövbiff senare under natten.
  • Onsdagen: Samma kost, mackor och pirog.
  • Torsdagen: Pirog och mackor! Och min sista färdigmat, vilket var en kyckling jakob, senare på kvällen.
  • Fredagen: Mackor och pi..wait for it...rog! DOCK.. innebar denna dag avklarad tenta och utgång! Således kom man ur huset och när det började komma på tal om fyllekäk efter Kåren såg jag inget annat än Gandhis framför mig. Hungern och suktandet efter annat än pirog och mackor vällde upp som en inre tyfon.
    Efter att ha suttit och plågat mig igenom den visuella tortyren av Johans ätande av pizza på Maestro (och tiggt till mig en utsökt feferoni) stormar jag och Fredrik ut i riktning mot Gandhis. Jag går all in på två korvar med strips och räksallad + en ostburgare. Aldrig, jag säger ALDRIG, har fyllekäk smakat så gott.
  • Lördag: Tillbaka i hemmet och seg efter gårdagen. Alltså? Jajamensan, pirog och mackor!
  • Söndag: Hrrm, ehm ja, alltså.. en liten pirog och några mackor kanske..? OCH...tamtaram.. popcorn på bion!! Praktiskt taget grönsaker. Jag menar.. popcorn är ju ändå majs! Hehe..he..eh?
Så.. förstår vi alla vad jag menar med "Pirogveckan" nu? Gut. Case closed. När pirogpåsen är slut kommer jag inte köpa piroger på länge.

Ni undrar alla: Är detta vettigt? Är Richard galen? Har Venus mer än en måne?
Svaren på allting.. ptja, kanske det. Friheten av att få göra som man vill är i vilket fall svårslagen ;)

Tata!



Handboll it is! Fotbollen var bara en gäspning

Nahe, tänkte bloggat mitt veckovisa inlägg på Kelen, men tydligen är tidningen nere av någon anledning och man skickas vidare till kårsidan. Mysko :/

Nåväl, då kan jag väl bara här lite snabbt uttrycka min glädje över Sveriges mycket sköna seger över såväl Polen häromdagen som Serbien idag.
Serbienmatchen.. alltså, Kim Ekdahl Du Rietz säger jag bara, snacka om slutgiltigt genombrott! Och Sjöstrands räddningar! Och Carléns bomber! Och Jernemyrs och Karlssons stenhårda slit i försvaret! Vad säger man? Hatten av helt enkelt!

---

Snart vankas (om nätverket fungerar som det ska) lite fm, och senare lär det bli en omtitt på Inception (var ju ett tag sedan nu) och lite annat smått och gott.

På tal om gott.. jag är huuungriiig. Kan inte Gandhis ha sin vagn alldeles utanför dörrn här? Fan vad gott det var inatt.. fyllekäk är så obeskrivligt mycket bättre än nästan all annan mat. Det bara är så.




Ny dag, nya matcher!

Snart skutta över till Johan för Sydafrika u23 vs. Sveriges vinterlag (typ). Sen så småningom blir det dags för möte mot Serbien i handbollen. Men mer om dessa sporter på Kelens sportblogg senare ikväll/inatt.

---

Inget bakis idag. Det är rätt nice när man redan på vägen hem i bussen vet att man inte kommer vara bakis dagen efter. Känna sin kropp bra eller? Har till och med plockat undan burkarna sen förkröket här igår (Y)

Hmm.. funderar på bio imorrn. Kan vara en idé. Green Hornet kanske. Lite action för att rensa skallen. Sen kan det vara kul att se 3D igen, har bara gjort det med Avatar en gång än så länge. Bara att försöka sälja in idén till fler folk :)


"Ååh, titta på solen, dags att gå!"

Psykologi A

Tycker kvällen började bra, gick rätt så bra. Sen kom ifrågasättanden på kåren om ens person. Att jag inte skulle ha erfarenhet, att jag inte visste vad jag talade om, att jag skulle vara dryg av vissa anledningar. Sådant gör mig arg. Påståenden som bevisar att man inte vet vad man talar om. Antaganden totalt grundlösa.

Ja, jag kan verka dryg i vissa sammanhang, det är inget jag hymlar med, men när jag vet hur jag känner, vet hur jag fungerar, vet att jag faktiskt inte har svårt för vissa saker, förstår vad det hela handlar om - är det dryghet? Är det dryghet att veta hur man fungerar? Är det dryghet att kunna saker, utifrån livets erfarenheter? Är det dryghet att prata om sport när man faktiskt varit idrottare?

Svaret på alla frågor: nej. Naturligtvis inte.

I kursen vi gått har begreppet "att vara sin egen psykolog" tagits upp. Det är inget drygt i att säga att man varit sin egen psykolog i många år. Det är fakta, hur det är. Jag har under de två åren jag bott hemma efter förra pluggsejouren haft väldigt mycket tid att fundera på världen, mig själv och allt annat runtomkring.
Jag förstår att många lär sig av de kurser vi går nu. Jag förstår att mycket är nytt. Jag förstår intresset och att många finner det givande, fine det är bra för er, inga problem! Men att jag inte gör det har inget att göra med dryghet. Vad ska jag säga? Jag tycker inte saker vi gått igenom hittills är nya, ska jag då ljuga om det för att verka "mindre dryg"?

När folk försöker vara psykologer åt mig.. snälla. Jag vet mycket väl hur jag fungerar. Jag känner till mina brister. Jag har lärt mig av livet. Jag är inte perfekt. Det blir inte bättre av att någon försöker gå in och leka hobbypsykolog och påpeka saker. Det är fortfarande inget nytt. Visst, den dagen någon säger något nytt kommer jag att lyssna, men det känns inte som att någon ens varit i närheten än så länge. Allt är självklarheter. Vad begär ni att jag ska säga?

Sammanfattningsvis: Jag tycker om att diskutera med folk. Jag tycker om att bli lyssnad på, lika mycket som jag tycker om att lyssna på andra. Jag tycker inte om när folk börjar ifrågasätta min person med utgångspunkten att "du har fel!" och "såhär fungerar du!" Jag förespråkar en dialog. Jag tycker om att sitta och samtala om livet, luta mig tillbaka med en öl och bara vara. Den personen som helt förstått mig, den personen finns inte ännu i min närhet som jag vet om. Närmast att förstå är min bror, Linus.

Jag vill ha kul, njuta av livet, komma vidare. Det är jävligt svårt många gånger och mycket egentid och tänkande krävs, men det går. Jag tror att andra har lite liknande tankar. Kom vidare och ha kul. Jag funderar förmodligen alldeles för mycket, men jag kommer vidare. Bit för bit. Jag hoppas ni gör det också.


Don't stop believin'. Just don't.


What a wonderful world!

Wtf, bra start på dagen eller? (Jag gick upp vid två, så det är fortfarande lite av starten på dagen) Två biljetter till IFK:s hemmapremiär mot Örebro dimper ner i brevlådan. Tydligen har jag vunnit de i en drömelvantävling jag fyllde i för längesen. Vid en snabb titt nu på IFK:s hemsida märks det att jag inte varit så uppmärksam på min omvärld under lovet. Halelujah, belöning för avklarande av tenta eller vad? :D

 

Måndag 4:e april skiter jag fullständigt i vad vi har i skolan. Då är jag hemma i götet och tittar på en efterlängtad premiär.

 

För vi glööömmer aaaldrig ääääänglarna!

 

Tack och bock underbara lag!


Richard is slightly bored

Fråga A tar förvisso längre tid att göra än fråga C, men den är inte alls lika dryg. Fråga mig inte varför, den känns bara mer behaglig, även om den självklart är lika trist som en nedlagd fabrik i Ukraina.
Uppe i två sidor av tre nu iallafall. Kommer nog bli rätt lagom mängd på denna också när man är klar.

Poäng kommer skramla in i varierande mån på alla frågor, men hur mycket återstår att se. Är nöjd med ett G. Jag gör mitt bästa utifrån situationen, men min motivation är som jag upplyst om tidigare inte på topp. All work and no play makes Richard a dull boy..

Kommer ni ihåg när internet var i sin barndom och man tyckte det var jätteskoj med alla tusen gifbilder som dök upp på alla sidor man besökte?


This sucks. Let's go to the mall!

Närmar mig slutfasen av fråga C. PITT vad tråkig den har varit för att uttrycka sig så diplomatiskt det går. B var åtminstone 2% intressant, men detta.. nähe ni. Det är inte svårt någonstans, bara fruktansvärt ogivande.

Att klockan inte slagit tre än och jag "bara" har en punkt kvar att gå igenom på C får ändå ses som något magiskt. Vid tolvslaget undrade jag om det skulle bli färdigt innan klockan 06 med tanke på tråkigheten..

Om ni undrar hur mitt pluggande ser ut så är det ungefär:
06-ca14: Sova
Ca14: Sega sig upp
14-ca23: Fm, film, duscha, slappa, äta, you name it, ha ångest
Ca23: Börja skriva, bli av med en del av ångesten, ta paus efter några inledande rader
Ca23.30-04: Omväxlande skriva lite, fm, kolla film eller H.i.m.y.m, stressa upp mig, bli klar
04-06: Slappna av inledningsvis, sen börja få småångest för att gå upp och börja skriva på nästa fråga

Väldigt förenklat, men cirkus så går det till. Halvstrukturerat, rastlöst och effektivt när det väl skrivs.

Nu blir det ett avsnitt H.i.m.y.m. till, sen gör jag klart skiten för idag.

[Här skulle det varit en youtubevideo med "Let's go to the mall" men tydligen funkar inte det]


Äras den som äras bör

B klarades som lovat av under natten som gick. Om några timmar tas det tag i fråga C.

---

Rätt gissning har inkommit angånde citaten. Gissningen kom från Knutsson och rätt svar är alltså min favoritfilm "Den Osynlige". Vinst? Pris? Låt oss säga äran, om herrn inte har något bättre förslag.


---

Regler: Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).

1. Vad heter du: Richard
2. Ett ord på fyra bokstäver: Rasp
3. Flicknamn: Rebecka
4. Pojknamn: Ragnar
5. Yrke: Riddare
6. Färg: Röd
7. Klädesplagg: Rock
8. Mat: Rådjurssadel
9. Sak i badrummet: Rakapparat
10. Plats/stad: Romelanda
11. En orsak att vara sen: Regn
12. Något man skriker: Ratatosk!
13. Film: Reservoir Dogs
14. Något man dricker: Renat
15. Band: Raymond & Maria
16. Djur: Rovdjur
17. Gatunamn: Rådhusgatan
18. Bil: Riley
19. Sång: Ramlar


Så, nog med detta. Nu något ätbart.

Banemän

Månen ler, vandrar tyst i natten
Ensam, blickandes mot nya horisonter
Men allt är likadant
Leendet falnar för en stund,
när ett dunkelt moln svävar förbi
Gräset är svart under dunklet
Några få strimmor syns,
av det ljus som leendet visar

Timmar går, blir till dygn
Det svarta passerar
Månen flyr, slutar le,
precis som inom oss
Det svarta
Släpandes på egna begär
Konstgjorda andetag
En tunga utan saliv
Inga ord formas

Tomt letar vi efter nya leenden
Men alla är falska
Det räcker inte med luft
Tyngden är för stor
Den sista speldosan klingar ut
Vi är lämnade ännu en tyst natt

Skrivdag nr. 1

I dessa tentatider så känner jag mig som vanligt väldigt ambivalent. Ena timmen sitter jag stressat med ena benet hoppandes upp och ner, andra timmen är jag lugn som en filbunke. Samma tillstånd som alltid alltså.

Än så länge är word öppnat, rubriker skrivna och information till fråga B hittad. När jag börjar skriva? Det får vi se. Inte just nu, men senare under kvällen.

Ingen fara på taket, allt ordnar sig :)

---

Två felaktiga svar såhär långt angående filmcitatsfrågan. Lite ledtrådar är alltså på sin plats:
-Personerna som talar i citatet är en småtjuv som samarbetar med gymnasieungdomar samt en lugn och metodisk polis som beskriver sig "Ja, jag är ju mer en hockeykille."
-Rent krasst kan man säga att ett telefonsamtal är det som leder till filmens tragiska utveckling.

Det får räcka för stunden. Gissa på!

På tal om film kollade jag in en prima rulle igår:
The King's Speech - Filmen är baserad på verkligheten och utspelar sig från 20-talet och framåt tills andra världskriget pågår. Kort sammanfattat handlar det om Englands kung George VI som får ta över tronen efter sin fars bortgång och sin äldre broders abdikering. Problemet är bara att George VI (eller "Bertie" som han kallas, spelad av Colin Firth) stammar och därmed är helt oduglig när det gäller att hålla tal till folket, något som självklart på den tiden var helt nödvändigt i krigstider och man behövde en stark kung att stå bakom. För att bli av med sitt stammande träffar Bertie ett otal legitimerade läkare innan hans fru till slut söker sig till en herre som beskrivs som lite oortodox. Mannen, Lionel Logue (spelad av Geoffrey Rush), säger sig kunna få vem som helst att tala rent. Bertie går till slut med på att försöka och så börjar resan med alla de komplikationer som det innebär för en stolt kung att lita på en man av folket.
För många kan hela upplägget vid en första anblick säkert låta tråkigt, men själv tycker jag filmen var långt därifrån. Visst är det i grunden en seriös film om en man som måste ta sig an en av sina största personliga utmaningar, men det är också mycket humor och värme inblandat.
Lysande skådespeleri och utsökta, tidsenliga miljöer.
Betyg? Solklara B B B B

---

Jao, nu får man se vad man hittar på. Mat kanske. Ciao!

Vanlig Gallimatias

Okej, helt meningslöst var inte mötet. Vi fick ut det vi tyckte vi var värda. Sen i övrigt var det väl inte ett sådär jättegivande möte. Jag var nu också rätt passiv jämfört med förra gången om vi säger så. Hade ingen ork att ifrågasätta något egentligen. Förutom på en punkt, som jag överraskande nog fick medhåll i. Men hej! Nu lägger vi det bakom oss och fokuserar på handbollen som komma skall..

..för tentan ger jag inte fokus förrän imorrn..

Fortfarande inget rätt svar på frågan i föregående inlägg, bara herr Knutsson som gett sig på att gissa.
I nästa inlägg kanske jag dristar mig till en ledtråd. Men det får bli senare efter handbollen.



Monday Monday, can't trust that day

Efter det föregående natteliga långa inlägget om livet tar vi en liten tävling på skoj.
Från vilken film är följande hämtat:

-Du kan ju inte hålla mig. Ni har ju ingenting att hålla mig på!
-Marcus, det har varit en lång dag. Kan inte du bara.. va' tyst?

Nå? Gissningar?

---

Snart off till skolan för, ett förmodligen meningslöst, möte.

It's just that I've been losing so long

Ägnat sisådär 1,5 timme åt att gå igenom alla mina blogginlägg och leta efter de dikter jag skrivit in. Kändes dags att få dem sparade tillsammans. Hade nog tagit hälften så lång tid som det gjorde om damp-Word inte hade fuckat upp när jag skulle spara halvvägs igenom och tog bort allt jag hittat so far. Wordpad ska det vara, pålitlig skit!

---

Sitter och funderar som vanligt. På allt, stort som smått. Världen. Allt blir en så'n paradox.. Jag förstår världen, men jag förstår den inte. Alltså, jag förstår på vilket sätt saker blivit som de blivit, men jag förstår inte varför det var tvunget att bli just så. Varför har folk valt den vägen som lett till hela situationen och inte istället tittat på att det finns fler vägar och istället valt någon av dem?

Vägen jag valt smalnar allt mer. Den innebär att man står kvar med ena benet i den värld som varit och desperat försöker att påverka omvärlden så att den också inser att den vägen hade varit det bästa valet om vi alla tagit den. Inte många har valt den vägen, det är det som gör att jag kan bli mörkrädd mitt på ljusa dagen.

Acceptans för andra synsätt, absolut, som alltid så länge det inte skadar någon annan. Men när man står för en annan grundsyn blir det alltid så svårt.

Jag har så grymt svårt att se på kärlek på samma sätt idag som för bara 3-5 år sedan. Det känns inte som att omvärlden går i samma takt. Ämnet har berörts i bloggen ett otal gånger, men liksom.. vad gör man när det inte tycks finnas någon självklar lösning och ljusglimt på problemet?

Det ska bara vara en. Inte två, tre eller femton andra. En! Att pröva sig fram känns inte ens i närheten av intressant. Det ska kännas rätt, inte bara för stunden utan överhuvudtaget.

Strula när man är ute? Det händer inte. Jag försöker inte ens, det är inte därför jag drar ut. Drar ut gör man för att umgås, snacka, ha skoj och slippa sitta hemma ensam i lägenheten. Ensamtid är viktigt, men det ska man inte heller få för mycket av.
Grejen är bara att chansen att träffa en person som känns rätt på krogen är ungefär lika stor som att en elefant skulle kunna klämma in sig i ett russinpaket.

Jag är kräsen, men vad fan skulle man inte vara det för? Och det handlar avgörande mycket mer om personlighet än om utseende. Självklart är utseende viktigt, man vill vakna bredvid någon man tycker är söt och kan få kroppen till gelé med ett nyvaket leende på morgonen, inte bredvid någon man finner oattraktiv.
Personlighet är dock alltid det som har störst inverkan. Jag menar inte att man ska vara identiskt lika (det vore väldigt tråkigt, då får man ju aldrig något att diskutera) men det finns alltid en rad grejer som väger in.
Exempel? Humor, romantik, värderingar om omvärlden. För att bara nämna några. Det underlättar att hitta en tjej som har någorlunda samma behov av romans som en själv och inte enbart tycker om att säga hej på morgonen, ha sex och prata kort om vad som händer på jobbet. Det krävs lite mer än så.
Humorn är minst lika viktig. Ett förhållande där man inte kan få varandra att skratta är meningslöst.
Vad gäller värderingar så har det nog delvis märkts vad som menas (sen är det uteslutet att bli ihop med en rasist t.ex, men det säger ju sig självt i min värld).

Självklart är jag inte själv om att ha tagit den smala stigen. Det finns fler, men jag får allt svårare att se vilka som tagit den. Allt för ofta fastnar man i sina egna tankar, går in i en dimma och får svårt att se lika klart som förr. Min poäng är inte att någon väg är varken rätt eller fel, jag önskar bata att fler vandrade samma väg som en själv. Det blir liksom mindre ensamt då.


Är ganska så tom just nu. Varken glad eller ledsen. Mer apatisk och suckande om något.

Tänk om man fick pausa livet, spola tillbaka, och bygga om då och då, bara för att testa hur det skulle gått om saker gjordes annorlunda. Det hade varit både roligt och lärorikt.

Har tjatat om att sommaren inte kan komma fort nog alltför många gånger egentligen men.. det är så enkelt. En av sakerna som saknas mest är att kunna gå runt i Olofsbo och bara vara. Tjôta med Erik eller Linus om livet, sätta sig i solen, bara vara. Inga krav, inga jobbiga tankar. Bara ta det lugnt, ren terapi.


Du var ung, det var lätt
Du trodde svårt, men hade fel
Idag är det givet
Svaret var enkelt
Idag är det svårt
Inte då

Inuti: Forever young



Pokermästerskap @ Norslund

Efter ett sedvanligt slappt seminarium på dagen så rasade timmarna snabbt iväg och förvandlade dag till kväll.
Partysuget hos mig var stort och efter småölande med Johan och Fredrik at my place så stack vi iväg hem till Nina. Även Viberg var där, samt Peter und Sebastian som anlände senare.

När klockan närmade sig elva begav sig herrarna till Bishops medan damerna traskade till Etage.
I ett mycket sofistikerat hörn bland bokhyllor och sköna fåtöljer slog vi oss ner för att avnjuta ännu mer härligt kallt skummande öl. För min del var det främst en London Pride som fanns i blick och smakfånget.

Så småningom stack Petrus hem, följt av att vi andra käkade på Maestro och Sebbe hann med sin buss hem. Vi tre kvarvarande fick dock vänta ytterligare en lång stund på vår buss och hamnade därför inne på Bishops igen vid ett fönster med bra blick över hållplatsen. Jag och Fredrik satt mest och stirrade med blank blick ut genom fönstret mot den kalla vinternatten medan Johan plötsligt hade en spännande kvinna i 40-årsåldern att samtala med.

Till sist kom så bussen och hemgången var ett faktum. Datorn startades så fort jag man kom innanför dörren och nå'n statusuppdatering gjordes på fb gällande nå't om "en galen värld". Det var egentligen inte så mycket jag ville ha sagt med det, mest ett konstaterande. Jag tycker alltid att världen är mer eller mindre galen. Förutsägbar, men galen. Inte mycket överraskar.

---

Uppvaknandet idag skedde runt tiotiden första gången. Bakis begav jag mig ut i köket och drack nå'n halvliter vatten innan ytterligare ett par timmars sömn.

Framåt kvällen var det poker som gällde. Mina Texas Hold'em-erfarenheter är extremt sällsynta och få, men på något magiskt sätt så tog jag hem en hyfsat stor första giv och lyckades till sist vara ensam kvar med Fredrik innan han gjorde dödsstöten och tog hem spelet som innebar att jag kammade hem silverplatsen framför, i tur och ordning, Matte, Johan, Peter och Sebastian. Kan man vara annat än nöjd?

Nu blir det fm och förmodligen "På Spåret". Sweet Dreams!



Hadirajadiradirajadiradi!

Partande om några timmar, tills dess lär det bli fm för en gångs skull.

Inatt fick jag sovit runt 4,5 timmar eftersom jag förutom seminariepappret självklart var tvugnen att se klart den film jag påbörjat, hohum..


Munich - Baserat på en verklig händelse om den jakt på misstänkta terrorister som låg bakom dödsskjutningarna av israeliska friidrottare i München 1972. Kändes skumt att jag valde ut just den filmen på min lista över filmer att se med tanke på att vi berört just motsättningar till seminariet som var idag. Undermedvetet bra och passande val.
Filmen var som bäst fram till mitten ungefär när min favoritkaraktär dog (otippat.. brukar vara så det går för de skönaste karaktärerna). Vilken karaktär avslöjar jag självklart inte, ni får se själva. Det var inte själva dödsfallet som gjorde att filmen gick utför dock. Ville bara använda den som markering för att det var ungefär där det började. Fram till dess byggs filmen upp bra och har spänning. Därefter faller det långsamt mot ett slut som inte säger speciellt mycket mer än att det är dumt att bråka och kan ge men för livet. Krasst översatt.
I övrigt var min favoritskådespelare med, vilket jag inte hade koll på innan, Geoffrey Rush. Rush har en viktig roll, men är på intet sätt någon huvudperson.
Övriga skådespelare gör även de ett habilt jobb (roligt att notera är att tysken som spelar Josef Hillmann i Beck-filmerna har en av huvudrollerna och det är kul att äntligen få höra hur han låter egentligen, odubbad) och 70-talsmiljöerna är underbara med alla gamla bilar etc.
B B B för en väl utförd film, om än inget som kommer bli ett klassiskt mästerverk.


Hatten på, hej och hå!

Håna oss, vi rör oss ni står still

Småstressig dag. Upp 10-urk-30, samla ihop tvätt och pulsa fram till tvättstugan. Sedan under tiden första omgången gick blev det läsa om Huntingtons civilisationsfunderingar och Muhammedkarikatyrer samt diskutera det så smått med Helen.
Självklart hade torktumlaren damp för sisådär 281:a gången i ordningen under de åren jag bott här så det fick bli torkskåp istället = tar mycket längre tid att hänga upp än att bara kasta in skiten i torktumlaren = mindre tid till att läsa om uppgifterna.

När tvätten var klar stressplockade jag ihop allt, stressläste och skrev ut snabbihopplockad text samt stress-klädde på mig och började nästintill hyperventilera innan det var dags att snabbspatsera till bussen mot stan. På bussen kunde man varva ner lite..
I stan möta upp Helen på fik vid ca 15.15 och prata igenom seminarieuppgifterna.

---

Nu har jag medelhandlat (varken storhandlat eller handlat lite) och vart hemma ett tag. Strax dags att bege sig över till Johan och kolla öppningsmatchen i handbolls-VM, Sverige-Chile.

Forza Sverige!



23.27

Dagens tanke i dagens värld: Varför känner man sig alltid som the bad guy när man är the good guy?

---

Slipstenar dras, kastas långsamt
Varför?
Jaa.. varför inte?
Sluta dväljas i de mörkaste rummen
Ingen kommer titta in där ändå
Kottar, granar, barr
Ingen!
Släppa taget är alldeles för enkelt,
det funkar inte så
Hålla sig fast är det som krävs,
vare sig det är simpelt eller smärtar

Utan kokong flyger vi menlösa
Nakna utan varken vilja eller mål
Släppas fria?
Går inte.
Släppas i hage?
Kanske
Allt beror på herdarna
Vilken är din?

Komplikationer uppstår alltid
TV-serier, verklighet, liv
Vart du än tittar står det där,
på skylten som alla utom du själv tar ner
Inte alla orkar hålla fanan
Inte alla vill springa i motvind
Inte alla ger sig fan på att trotsa världen
Men vi kan
Viljan finns
Utan viljan.. vad vore det för mening?

Morning has broken

Vaknade redan 8.50.. "Why?!", you all ask. Well.. för att jag var helt död runt tio-tiden igårkväll. Antar att allt släppte då. All aggression inför konfrontationen som gjordes, all sista energi som uppbådades för att skriva seminariepappret och delta i seminariet. Till slut slappnade kroppen av och lämnade in helt enkelt.
Gick ifrån datorn, la mig ovanpå täcket insvept i morgonrocken och tänkte bara vila en stund. En stund blev till två timmars halvsömn som inte hjälpte ett skvatt. Det var bara att stappla upp, stänga datorn och krypa ner i sängen på allvar för att slockna.

Så.. nu sitter man här. Halvt morgontrött eftersom kroppen som vanligt inte uppskattar denna tid på dygnet trots att man sovit ut.

Får väl se vad man gör för att fördriva tiden till klockan 12.30 ca då bussen mot skolan beger sig.


Ungefär som en Richard känner sig på morgonen


Hungern i magarna på dagarna

Jovars, seminariet gick rätt bra. Med tanke på att jag blev klar med pm-skrivandet en kvart innan det var dags att gå till skolan så kan man inte klaga alls.
Taktiken från inatt fungerade hyfsat bra; se på en film, skriva halva uppgiften, sova, gå upp och skriva klart andra halvan. Tror jag fick sovit mer än vad jag skulle fått annars på något märkligt vänster.


The Road - Filmen som sågs på inatt var en postapokalyptisk historia från 2009. Bra skådespeleri? Från de flestas sida, speciellt Viggo Mortensen, men pojken som spelade hans son var dessvärre väldigt ojämn rakt igenom. Snygga miljöer? Snygga som i trovärdiga och bra gjorda ja, men som ni förstår är postapokalyptiska miljöer inte jättegranna och färgrika. Upplyftande? Inte någonstans egentligen. Några enstaka tillfällen kan man få se några glimtar av svag glädje, men det är raktigenom väldigt långt ifrån en feelgood-film. Till och med slutscenen, som jag antar skulle ses som lite positiv, kändes inte heller den bra, fast då därför att det mest kändes stelt och märkligt, inte för att det var särdeles deprimerande.
En helt okej film, men det är inte direkt hopp man fylls av som tittare varken under filmen eller när sluttexterna börjat rulla, snarare lite eftertanke om världen vi lever i och att allt är förgängligt.
Filmen kunde som sagt avslutats snyggare och det drar därför ner betyget något även om helheten är sevärd. B B


Vad har natten i sitt sköte? Det återstår att se! Nu blir det käk å det grövsta. Lever fortfarande, sen ca klockan 12.00, på några klunkar chokladhavredryck och ett tuggummi (tuggummit börjar bli lite småäckligt). Detta toppat med att Regementets matsal, där jag, Peter, Fredrik och Sebbe tänkte käkat, var stängt har inte gjort saken bättre. Att jag hamnade direkt framför datorn när jag kom hem var väl ingen högoddsare, men nu hoppar snart magen upp genom halsen och slår mig.

Tack och hej, matnyttig grej!

I keep dancing on my own

Efter olidligt sega föreläsningen om lesbisk identitet (och framför allt serien L-Word som man inte sett ett skit av) blev det konfrontation med personen dit mina ilskna tankar riktats den senaste veckan.

Teorin om varför det blivit som det blivit är glasklar, men den skulle personen självklart aldrig erkänna som fakta även om jag är 99% säker att det är så som det ligger till. Plus lite extra som framkom under samtalet.
Konfrontationen kommer förmodligen inte leda till ett skit, men nu har man iallafall försökt. I morse var jag inte alls säker på om jag skulle orka, men det gick till slut, även om det var på svag sparlåga.

På vägen hem köpte jag med mig kebabtallrik. Viljan att laga mat var liksom inte på topp. Handlade också lite småsaker på Willy:s i ett rasande tempo.

Så småningom tas väl tag i seminarieuppgiften till imorrn, men just nu blir det inget skolrelaterat.

Skönt att träffa folket från klassen igen iallafall, även om det blev lite kortfattat.

Nu: Super Mario World som brorsan gav mig i julklapp, senare kanske något skjutaspel så man får bort lite aggressioner (jag använder nämligen spel som ett sätt att avreagera mig från verkligheten, inte tvärtom att jag blir våldsam av spelen och vill ut och skjuta folk.. Datorspelsdynamik, nå'n?)


Granens topp II

Så var man ute. Tillfälligt förhoppningsvis, men jag gillar det inte. Hur lyckas man alltid hamna där?

Och så läsa artikel om måttligt intressanta saker. Och möta en viss inkompetent figur. Och lyssna på föreläsning.
Vart tog all ork vägen som man borde fått med sig i batterierna från lovet? Blir så trött.

Som jag nyss skrev på fb: "Förstår inte hur jag kan få något gjort alls just nu, hur kroppen tvingar sig att få minsta småsak gjord."
Ungefär så det känns. Det går på automatik och allt görs samtidigt. Ta på sig kläder, rosta mackor, prata på fb, skriva ut papper, läsa texter om lesbisk identitet, fundera på när man bör lämna huset för att ta ut pengar så man kan fylla på sitt busskort, fundera på hur man ska ta sig an den inkompetenta personen (och hur mycket ork till detta som finns kvar), äta mackorna, titta på klockan som en hök hela tiden, blogga..

Liksom, orken borde finnas efter 2,5 veckors ledighet, men det gör den inte. Och inte motivationen heller. Sitter mest och känner mig stressad och drömmer om sommar och mer ledighet. Ska det vara så? Nej, knappast. Och det har inget att göra med att jag skulle vara lat, det vet alla som sett mig arbeta när det gäller.

Får sluta klaga här nu iallafall, måste hinna med artiklarna innan det är dags att bege sig. Hoppas på att kraften stiger i takt med att man får se klassen.

Peace

Bättre lite senare än aldrig någonsin

Efter en hemresa med SJ utan några som helst problem (chocken har fortfarande inte lagt sig) så har man nu varit här i några timmar i lägenheten och packat upp och gjort sig hemmastadd. Känns bra. Saknar redan familj och Henke självklart, men dröjer ju max till mars när jag åker hem för The Ark-spelningen och får träffa dem igen.

---

Eftersom jag nu är tillbaka i Falun så har jag också laddat in alla bilder från jul och nyår. Laddar upp fler på fejjan så småningom, men här får det bli några iallafall:


La familia redo att hugga in på julkäket

Tomtefar gör entré..

..och delar paket ut som sig bör..

..till alla

 

Hux flux var det nyår och pulkaåkande med broder (bilden) och bäste vän

Föregående års Jönssonligantema följdes nu upp med Nile City

Maten var inte fel den heller, ackompanjerad av "Grevinnan och betjänten"

Sammanfattningsvis bestod kvällen av tre smått efterblivna figurer

 

Eftersom jag redan berättat om nyårets eskapader redan innan så hänvisar jag bara till det inlägget istället för att upprepa allt en gång till.

 

God Jul & Gott Nytt År på oss åter igen!

 


Perfekt afton

Erkänner att det varit en del negativa tongångar här på sista tiden så det ska ändras på i detta inlägg.

Igårkväll var det uppåt värre då jag, Henke, Linus och Joel inledde med att sticka till Adas nära Backaplan och käka plankstek. Efter denna kulinariska underbarhet stack vi vidare via buss och spårvagn (första gången jag åkt spårvagn på säkert fyra år, blir alltid att man går istället i centrum) till Bergakungen. Där spanade Linus och Joel in "The Town" medan jag och Henke tog oss an dramat "Winter's Bone".
När filmerna var avklarade, ungefär samtidigt, siktade vi in oss på Ölrepubliken som Åhrman tipsat om på den oändliga tågresan. Efter en liten stunds letande hittade vi också stället och parkerade bakarna vid det enda lediga bordet. Mången nyupptäckt öl och mycket trevligt och roligt prat senare så var klockan hux flux dags att åka hem runt halv två-tiden för att inte missa sista bussen Kungälv->Diseröd.

Mycket nice kväll och perfekt avslutning på lovet. Imorrn bär det upp till Falun igen.


Winter's Bone - Linus, som redan sett filmen, målade upp den som typ värdelös. Efter att jag och Henke sett klart den hörde vi också spridda ungdomars röster med budskapen "sämsta film jag sett" eller "så tråkig". Javisst, om man gick in med inställningen att detta skulle vara en fartfylld drama-action-thriller så förstår jag om man blev besviken. Men går man in, som jag och Henke gjorde, med inställningen att det var ett drama och värderar aspekter som lysande skådespeleri, hög trovärdighet och utmärkta miljöer så var filmen absolut helt okej. Huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence lär man få se mycket mer av framöver.
Visst var filmen ganska seg i några partier, men de andra aspekterna väger över och filmen landar stadigt på B B B.


Snart mat och sedan gårdagens "På Spåret". Toodles!

"Do you get a little kick out of being small minded?"

Man borde ligga och sova vid det här laget, men så har det inte blivit. För mycket tankar.

---

Ett stort skämt, det är vad det är. Ett stort jävla skämt.

Varför kommer inte sommarn?
Varför byggs inte fler klossar?
Byggbitar behövs alltid
Dessvärre tycks vissa bitar minska allt mer
Mönster går igen, pinsamt bekant
Pinsamt var ordet sa Bull
När man ser tillbaks så ser man det mörka
Det ljusa hamnar i skymundan
Alltid samma sak

Ett stort jävla skämt.



Moln och Moll

Så var det dags. Den där irriterande känslan som man vart med om så många gånger förut. Och skriver man exakt vad det handlar om här är man väl körd i framtiden också. De flesta fattar säkert ändå, om inte annat fattar de när de pratat med mig. Är ingen livsavgörande big deal egentligen, men jag har råkat ut för scenariot alldeles för många gånger för att bara vifta bort det som "det är så'nt som händer". Jag vet hur världen funkar.

Vad räckte inte till? Det är det som är den stora frågan. Vad skulle gjorts annorlunda? Vad gjorde andra så mycket bättre än en själv?

Jag är inte missunsam mot andra, men jag vill alltid veta för egen del vad som saknas.

Man kanske ska vara nöjd, men det ligger inte i min natur. Det är alltid lättare att fokusera på tillkortakommanden än sådant som faktiskt är bra.

Tills jag fått ett klart svar på varför det blivit som det blivit så nämner jag inte mer om saken. Inte mer än att dagen är ännu mörkare nu än himlen utanför var redan innan.



År 2010

Vi börjar med att skriva lite löst om året som gått och avslutar sedan med samma lista som Nyberg använde sig av häromdagen.

Vad har då hänt? Ptjaa.. inte så mycket.. haha, jodå.

I november förra året var jag rätt nertryckt i skosulorna av att bara gå hemma och göra ingenting. Det var roligt första halvåret, hösten -08, men med bara lite sporadiskt sommarjobb -09 och typ inget mer var det inte konstigt att humörspiralens dalande började ta ut sin rätt på allvar.
Som tur var har jag en bästa vän vars mamma jobbar inom skolväsendet. Efter Skapa & Kunskapa-kursen i förra Falusejouren var jag inte alls främmande för att jobba inom detta område, vilket gjorde att jag glatt ansökte via mammans tips till skolan om mig. Jag hann bara till bussen hem innan de ringde och gav mig mitt första uppdrag i en 5:e-klass och vips så var det hela igång.

Under våren i år utvecklades jag mer och mer personligen både socialt och pedagogiskt och hade vid terminens slut jobbat med alla årskullar och alla ämnen utom syslöjd och hemkunskap i princip.
På Stora Höga (förskola till årskurs nio) hade jag ironiskt nog varit idrottslärare 70% av tiden, medan jag i Jörlanda hade mer hand om det mesta och hann med att ha precis alla klasser (förskola till årskurs sex) utom en ynka. Den enda jag inte hade skulle jag egentligen också haft men blev surt nog sjuk just då så jag missade dessvärre det rekordet :P

Kort sagt var tiden som lärarvikarie mycket lärorik, men allt kommer till ett slut och mitt ökande självförtroende hade fått mig att åter ta tag i mitt liv och sökt ännu en utbildning. Ångesten över ytterligare studielån hade gått över och det kändes helt och hållet rätt att söka som jag gjorde, denna gång främst utifrån mina kunskaper och inte enbart som förra gången "för att jag gillade musik".
Jag gillar att skriva, men vill inte bli journalist. Valet att hamna på andra sidan pressbordet var därför en naturlig tanke. I nästa steg kom däremot det personliga intresset i dagen med tanke på att jag gillar fotboll. En framtid som pressansvarig inom något idrottsförbund är inte alls otänkbar.

Sommaren blev en behaglig upplevelse. Trots att Erik detta år var helt frånvarande från Olofsbo så vägdes det ändå upp av att jag äntligen jobbade fram att dra iväg på min första festival i Arvika. Detta efter ett mycket trevligt fotbolls-VM innebar att sommaren definitivt blev godkänd.

Fotbolls-VM blev detta år lite märkligt för min del, eftersom mitt fotbollsintresse föddes runt 00/01 och jag alltså enbart fått se Sverige vara med i mästerskap. När nu Sverige inte var med blev det en helt annan känsla, fast en positiv sådan. När inte Sverige var med blev fokuset för alla andra länder desto större och man kunde sätta sig in på ett annat sätt i turneringen som helhet. Dessutom var detta VM miljoner gånger mer spännande och roligt än det uruselt tråkiga VM -06 så vad mer kan man begära?

Arvikafestivalen - denna underbara händelse! Efter alla år man antingen inte vågat eller inte hittat folk som velat följa med så fick jag nog och letade och propsade tills jag hittade sköna Danne från Falutiden som definitivt var på. Därefter fick vi tag i bilresesällskap som vi sedan hängde med en del under festivalen. Jag kartlade noggrannt vilka musikakter jag ville besöka, vad som krockade med vad och tajmade under festivalen in så att jag fick se nästintill allt jag hade tänkt mig.
Vi bodde rätt bra och byggde in oss så att ingen passerade igenom lägret, hittade pallbitar att sitta på, lagade mat, drack halvljummen öl, badade i en sjö, svettades floder, vandrade runt, letade efter mataffär i stan och hade det allmänt supertrevligt! Mitt mål var musiken som nummer ett och övriga boendeupplevelsen som nummer två. Man kan säga att jag fick exakt det jag ville ha ut av det hela och det lär bli fler festivaler :)

Antagningsbeskedet som innebar att det blev storstilad comeback i Falun var högst välkommet. Mitt andrahandsval låg i Halmstad och hade i föräldraögon varit trevligare med tanke på det kortare avståndet, men för min del är det ingen hemlighet att jag trivdes jävligt bra i Falun förra gången och har drömt mig tillbaka många gånger.

Falun 2.0 har på många plan varit totalt olikt den förra sejouren. Jag visste nu vad som väntade, har kunnat ta tag i saker och förebygga, inte kännt någon rädsla eller ångest för saker som skall göras och vet var allt finns i princip.
Dessutom har jag under de två åren jag varit hemma, speciellt det sista halvåret innan Faluåterkomsten, haft mycket tid att fundera över livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Detta gör att man utvecklats på ett stadigt sätt och insett en massa olika saker.
Insparken förra gången var man liten och blyg, festade som aldrig förr och knöt försiktigt kontakter med några få. Denna gången däremot har jag tagit tag i saker från start. Börjat prata med flera personer, umgås med massa personer, tagit ut svängarna, hjälpt de som haft problem, gett råd, dragit ihop lite småfester i början för att få igång det hela (även om det alltmer har blivit färre fester hos mig eftersom alla andra fattat galoppen och anordnar innan man själv hinner göra något, haha). I skolan har jag snabbt fallit in i lunken och tar gärna på mig att skriva saker, dels för att utvecklas själv, men också för att ju mer man skriver, desto mer kan man visa upp samtidigt som det är kul att skriva.

Alla underbara människor som man träffat under våren och alla partyn och sociala tillställningar som skett under hösten bär jag med mig som något oerhört livsgnistehöjande och självförtroendestärkande. När vi skulle upp och presentera grupparbetet i delkurs tre var första gången jag inte var det minsta nervös inför en muntlig redovisning, och då var det ändå för runt 50 pers. En liknande sådan bekväm känsla kan jag inte minnas sedan gymnasiets sista år för ungefär fem och ett halvt år sedan. Med det sagt vill jag bara säga tack.

Slutligen har det varit en trevlig julafton och ett gott nytt år, som i princip alla högtider. De brukar ordna sig tll slut, vare sig man planerat långt i förväg eller inte :)


Och med allt detta sagt tar vi den lilla listan:


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Arvikafestivalen, jobbade som lärarvikarie

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Har slutat med sådant för ett antal år sedan

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp, några stycken

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Nix

5. Vilka länder besökte du?
Inga andra än Sverige för en gångs skull

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Stabilt humör utan dippar, en utlandsresa samt någon att hålla om

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
15:e-17:e Juli, Arvika :)

8. Vad var din största framgång 2010?
Alla sociala steg uppåt under hösten

9. Största misstaget?
Inget speciellt vad jag kan minnas. Har jag gjort något får ni gärna påminna mig :P

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade min sedvanliga supersjuka vecka i början av sommarn, självklart när Marcus var på besök för första gången på länge.

11. Bästa köpet?
Biljetterna till Arvika (A)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen räkningar, mat och sprit, haha

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Absolut. Alla gånger folk uppmuntrar en för småsaker. Bara att någon säger att man är rolig, skön eller snäll räcker för att förgylla dagen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
We no speak americano - Tyckte om den i början tills den spelades sönder som helvete. Håller mig hellre till originalet numer.
Waka waka - Mycket skön VM-låt som minner om ett härligt mästerskap.
Wavin' flag - Den andra VM-låten.
Låt kärleken slå rot - Gammal Gärdestadlåt som tillsammans med en drös andra låtar hjälpte när man var nere ett tag i våras. Den får representera dem alla.
Mahna Mahna - Behöver jag förklara? :P Ofta sjungen låt under insparken..
Det kanske kommer en förändring - Vilket det också gjorde, jämfört med när jag lyssnade på låten i våras :)
Highwayman - Nej, inte Hoffmaestros låt. Mycket bättre än så! Nötte sönder nästan när jag hade min sjuka vecka.
Who says - Får tala för de två veckor jag och Erik satt och slappade och snackade skit med FM i våras i ett småkyligt Olofsbo. Mycket skön låt.
Keep on loving you - När jag såg om Crank-filmerna upptäckte jag denna låts storhet på ett sätt jag inte uppfattat de första gångerna jag hörde den. Hittade bara live på tuben, men lyssna på Spotify annars!
Skisser för sommaren - Kent gjorde överraskande och snabb skivcomeback :) ni får leta på Spotify här också, Sony fuckar sig på tuben och tar bort allt möjligt och liveinspelningarna som finns gör inte låten rättvisa alls. Usel ljudkvalité på allt.
I wish - Babyshambles låt får vara den som representerar Arvikafestivalen på det positiva planet till skillnad från den uttjatade We no speak americano som gick varmare än glödande kol.
Please, Please, Please - Både She & Hims och Smiths versioner. Fick en liten aha-upplevelse efter filmen 500 days of summer.
Dancing on my own - Robyn har väl aldrig varit någon superartist låtmaterialsmässigt i mina ögon, men här växte hon enormt.
Dina händer är fulla av blommor - Mycket vacker låt från ett av banden som upptäcktes under Arvika.
Jag vet vilken dy hon varit i och River en vacker dröm - Håkan! Relativt snart på en scen nära mig.

Så, det får fan räcka. Finns självklart fler, men nu är det nog.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med året innan?

Gladare

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Inget direkt jag kan komma på. Badat i havet?

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Grubblat

18. Hur ska du tillbringa julen?

Den tillbringades med familjen samt mormor

19. Blev du kär under 2010?

Nix, inte i år heller. Intresserad snarare.

20. Favorittidning?

Offside

21. Favoritprogram på TV?

Ser ju knappt på TV, men.. jaa, kollas ju på nätet. På Spåret förmodligen och Dexter.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?

Nepp. Inte ofta jag hatar folk.

23. Bästa boken du läste i år?

Har inte läst någon tror jag, *host hrrm*.. Har fått massor att läsa i julklapp dock så i år blir det läsa av! 

24. Största musikaliska upptäckten?

Babyshambles kanske, om det är nya band som avses. Sen är det mest enstaka låtar av diverse artister.

25. Något du önskade dig och fick?

Böcker, IFK-prylar, portabelt minikylskåp, fortsatt prenumeration på Offside. Lite så.

26. Något du önskade dig men inte fick?

Nja, inte direkt. Är mycket nöjd som det är.

27. Årets bästa film?

Inception

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Var i Falun och gick på bio och såg Inception :)

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Var vi ju inne på lite innan. Stabilare humör, färre dippar och grubblerier. Och ökad aktivitet på kärleksfronten :)

30. Vad fick dig att må bra?

Musik, människor och film. Ja, det var en perfekt sammanfattning. Sommarvärme också.


Das war alles! Vi hörs imorrn eller en annan dag :) Hoppas 2011 fortsätter i samma stuk som 2010 slutade.

Ciao!



Jag är en tvivelaktig figur

Hrrm, skriva sammanfattning av året som gick var det ja. Mja, får nog vänta till jag vaknar om några timmar istället. Skrev ett litet inlägg på Kelen idag iallafall om något helt annat, alltid nå't!


För övrigt:
Cornelis - Får B B B B. Med andra ord gillade jag denna skildring av en av de vissångare som ses som en av de största i svenskt musikliv. Eftersom jag inte har järnkoll på hur Cornelis tedde sig i verkliga livet kan jag inte uttala mig om den exakta överrensstämmelsen med Hank von Helvetes tolkning, men det känns spontant väl utfört.
Scenen från Roskildefestivalen framåt slutet tar jag med mig som filmens höjdpunkt. Sevärd film, vare sig man är stort Cornelis-fan eller inte.


Medborgare om 100 år finns du ej längre till


Nytt år, nya tider

Gårdagen inleddes med att dra ner på stan med Henke och brorsan för handlande av öl, brut, mat och fyrverkerier.
När det hela var avklarat drog vi oss hit till Dösebacka för att ha minst lika sköj som förra året då vi också höll hus här.

Vi körde även ett tema detta år då förra årets Jönssonligan-utstyrslar nu följdes upp med Nile City. Dessvärre har jag glömt kvar sladden till kameran uppe i Falun så bilder på detta kan dessvärre inte komma på tal förrän om någon vecka när det är dags för comeback i Dalarna. Jag kan iallafall säga så mycket som så att Henke blev Sudden, Linus satsade på Glenn och jag själv höll mig till Weiron.

Vi körde också på att följa Kenneth Aalborgs julbord (fast i detta fall blev det ju att anpassa spriten till nyårssupén istället). Gick prima! Den stora julgroggen blev dock inte någon kulinarisk höjdare..

För att sammanfatta lite snabbt hann vi också med flertalet olika spel, såväl till bords som konsol, innan det var dags att snabba sig ut till tolvslaget.
Vädrets äckliga omställning från vintrigt till pissigt med regn och blåst försvårade dock de planer vi hade på att kanske ta en promenad in till samhället plus att den första raketen kom iväg först 00.05. Skandal! Dessutom var gasen i princip slut i samtliga tändare och de få tändstickor som fanns att tillgå försvann i en rasande takt. Den sista tändaren fann jag i närmast raseri långt in i en låda i hallen. Den räckte till sisådär tre knastersaker och en bränd högertumme, wuho!
Till slut stod vi på baksidan av huset, undangömda där det iallafall var lite lä, och tände tomtebloss med de sista futtiga tändstickorna. Tomtebloss brinner ju som bekant både längre och stabilare än tändstickor och kunde således användas till att få fyr på en hel radda med snabbt placerade raketer. Succé!
Efter detta hastade vi in och partade på ett bra tag till i vår tillfälligt surroundljuds-inredda källare. Vips var klockan 05.30, skumpan var slut, orken likaså och John Blund kom smygande tills vi stupade i våra respektive sängar.

Kort sagt ännu ett lyckat nyår! Konsten att få ett bra nyår är att inte måla upp det som typ det bästa som kommer hända i livet. Se det bara som en rolig händelse där du ska ha trevligt så blir det också så. Varför krångla till det?

Imorrn kör jag en liten sammanfattning av året som gått och de olika skepnader som livet tagit sig.

Med dessa små ord kan jag inte göra annat än att önska er ett riktigt superbt GOTT NYTT ÅR och hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot den framtid som vi alla vandrar mot.

Kram och hej!



RSS 2.0