Spammar jag? Skyll på facebugg.
Dröjer ett tag tills eftermiddagssolen behagar förgylla min balkong så till dess får man tålmodigt vänta.
Testade för övrigt fb:s hyfsat nya funktion (jag har inte noterat den innan i alla fall) "Fråga" förut. Den fungera strålande.. Skrev in min fråga, svarsalternativen jag ville ha med och klickade på "Dela". Vad händer? Nada, mer än det förhatliga meddelandet "Hoppsan! Något gick fel men vi jobbar på att fixa det så snabbt vi kan" typ. Tänkte att "Jaja, då är det väl bara att försöka klicka på "Dela" tills det behagar fungera, som det har funkat på andra grejer som buggat sig på fb förr.."
Icke.
Istället skrev min bror och Stillberg att jag ska sluta spamma och att typ tio exemplar av min välvilliga fråga ställts. Cp-fb. Jag kunde inte se detta någonstans förrän jag letade mig in på min profil och in bland fliken "Frågor" där man kunde se vilka jag ställt, besvarat osv. Blev lite raderande..
Men seriöst, jag minns inte att fb var så jävla buggat när man började använda det för några år sedan? Känns som att de bara vill pumpa in funktioner och skiter i att testa dem först. "Näe, men det kan vi göra sen! Bara de kommer ut så fb-användarna får massa skojsiga saker att hålla på med, istället för att njuta av en problemfri sida, tihi!"
Blöh. Aldrig gillat så'nt. Uppdaterande för uppdaterandets skull, inte för att något ska bli bättre/smidigare. Bara för att, för att visa att man inte ligger och sover utan vill "utvecklas".
Ta Lunar också t.ex. Inte för att jag är där överdrivet ofta längre, typ aldrig, men det har sina orsaker. Varför ändrade man helt utseende där och tog bort funktioner som "Quiz" (som jag i alla fall förr tyckte var den bästa och roligaste funktionen)?
Lite frukost på denna irritation. Det blir bra. Tjo.
Testade för övrigt fb:s hyfsat nya funktion (jag har inte noterat den innan i alla fall) "Fråga" förut. Den fungera strålande.. Skrev in min fråga, svarsalternativen jag ville ha med och klickade på "Dela". Vad händer? Nada, mer än det förhatliga meddelandet "Hoppsan! Något gick fel men vi jobbar på att fixa det så snabbt vi kan" typ. Tänkte att "Jaja, då är det väl bara att försöka klicka på "Dela" tills det behagar fungera, som det har funkat på andra grejer som buggat sig på fb förr.."
Icke.
Istället skrev min bror och Stillberg att jag ska sluta spamma och att typ tio exemplar av min välvilliga fråga ställts. Cp-fb. Jag kunde inte se detta någonstans förrän jag letade mig in på min profil och in bland fliken "Frågor" där man kunde se vilka jag ställt, besvarat osv. Blev lite raderande..
Men seriöst, jag minns inte att fb var så jävla buggat när man började använda det för några år sedan? Känns som att de bara vill pumpa in funktioner och skiter i att testa dem först. "Näe, men det kan vi göra sen! Bara de kommer ut så fb-användarna får massa skojsiga saker att hålla på med, istället för att njuta av en problemfri sida, tihi!"
Blöh. Aldrig gillat så'nt. Uppdaterande för uppdaterandets skull, inte för att något ska bli bättre/smidigare. Bara för att, för att visa att man inte ligger och sover utan vill "utvecklas".
Ta Lunar också t.ex. Inte för att jag är där överdrivet ofta längre, typ aldrig, men det har sina orsaker. Varför ändrade man helt utseende där och tog bort funktioner som "Quiz" (som jag i alla fall förr tyckte var den bästa och roligaste funktionen)?
Lite frukost på denna irritation. Det blir bra. Tjo.
Jag faller.. inte
Jag har liksom vart på väg att falla flera gånger de senaste två åren, men det har bara inte hänt, har snubblat på hinder till sist. Alltid varit kräsenhet, uppgivenhet eller liknande som kommit i vägen.
Med flera miljarder människor på jorden så vet jag mycket väl att fallandet kommer att ske. Men när?
"Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut?
Är det nu, nu som det tar slut?"
Med flera miljarder människor på jorden så vet jag mycket väl att fallandet kommer att ske. Men när?
"Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut?
Är det nu, nu som det tar slut?"
Går tillbaka in i mitt huvud
Satte mig igår natt och fortsatte läsa igenom mina gamla inlägg i Lunardagboken. Jag kom fyra sidor av 15 ungefär sen höll jag på att rasa ihop av trötthet. Inte för att inläggen var tråkiga, det fanns bara ingen energi kvar i kroppen och knoppen.
Jag känner fortfarande igen nästan varenda ord fastän det känns som ljusår sedan man skrev dem och det är forfarande intressant att se hur frispråkig man faktiskt var och hur man kände genom gymnasiet fram till någonstans i mitten av förra högskolesejouren.
Sparar också ner dem nu så de inte försvinner om Lunar skulle lägga ner på allvar. Kan vara kul att ha även i framtiden.
Ska fortsätta senare igen, men nu är det fortfarande lite FM som gäller med Gainsborough Trinity för min del och Boston United för Fredriks del.
---
Känns märkligt att se ut genom fönstret och veta att det är hyfsat varmt ute trots att träden är rätt kala och höstlika. Men jag klagar inte direkt på denna humör- och värmehöjda "för tidiga" sommarinledning. Det är prima.
När "Det ska va gött å leva" spelades på bergsprängaren igår ut på altanen i försommarsolen kändes det som att det inte fanns ett problem i världen.
Idag, eller rättare sagt just nu, däremot känner jag mig lite smånere bland de moln som befläckat himlen.
Kommer kännas bättre imorrn när man kommer ut bland lite folk och förmodligen drar på bio men just nu.. jag vet inte. Eller jo, jag vet, men vill inte kännas vid snarare. Äh.
Tillbaka till FM och volymhöjning av musiken. Blir bästa boten.
Jag känner fortfarande igen nästan varenda ord fastän det känns som ljusår sedan man skrev dem och det är forfarande intressant att se hur frispråkig man faktiskt var och hur man kände genom gymnasiet fram till någonstans i mitten av förra högskolesejouren.
Sparar också ner dem nu så de inte försvinner om Lunar skulle lägga ner på allvar. Kan vara kul att ha även i framtiden.
Ska fortsätta senare igen, men nu är det fortfarande lite FM som gäller med Gainsborough Trinity för min del och Boston United för Fredriks del.
---
Känns märkligt att se ut genom fönstret och veta att det är hyfsat varmt ute trots att träden är rätt kala och höstlika. Men jag klagar inte direkt på denna humör- och värmehöjda "för tidiga" sommarinledning. Det är prima.
När "Det ska va gött å leva" spelades på bergsprängaren igår ut på altanen i försommarsolen kändes det som att det inte fanns ett problem i världen.
Idag, eller rättare sagt just nu, däremot känner jag mig lite smånere bland de moln som befläckat himlen.
Kommer kännas bättre imorrn när man kommer ut bland lite folk och förmodligen drar på bio men just nu.. jag vet inte. Eller jo, jag vet, men vill inte kännas vid snarare. Äh.
Tillbaka till FM och volymhöjning av musiken. Blir bästa boten.
Gracias
Tillbaka i hemmet efter en trevlig fotbollsafton med Linnéa, Stefan och Johan. Trevligheten låg dock inte i själva matchen utan snarare resultatet. Det är svårt att njuta helt av en match där bara ett lag försöker spela fotboll.
Skönt nog blev det ingen repris på finalen i spanska cupen där det lag som inte försökte spela fotboll vann, nej denna gång vann det rättmätiga laget.
Filmningar? Det drällde av dem. Från båda sidor. Jag gillar det inte från något läger. Det är dock ganska uppenbart vilket lag som helst använder sig av detta spelförstörande. De klär sig i vitt och har en manager som tycker att dobbarna med sträckt ben i andra spelares vad inte är något att orda om.. samme manager skämmer gärna, när han inte kaxar sig i tron att han är någon form av gud, ut sig genom att håna domare som tar korrekta beslut i fallet med dobbarna i andras ben..
Nog om detta. Resultatet, 0-2, bortaseger för Barca efter två mål av Messi (perfekt inlägg av Afellay och sedan soloräd genom ett sovande Realfärsvar) smakar mumma och returen kommer förmodligen bli lite mer kul att se på spelmässigt då Real måste framåt och inte kan spela Grekland-EM-2004-fotboll.
---
Lyssnar igenom Maggios nya skiva tredje gången just nu. Första gången blev tidigare idag på balkongen med kall Mariestad, Läckbergs "Fyrvaktaren" och görskönt solken. Sådana stunder finns inte mycket i livet som kan kännas dåligt.
Trivs!
Skönt nog blev det ingen repris på finalen i spanska cupen där det lag som inte försökte spela fotboll vann, nej denna gång vann det rättmätiga laget.
Filmningar? Det drällde av dem. Från båda sidor. Jag gillar det inte från något läger. Det är dock ganska uppenbart vilket lag som helst använder sig av detta spelförstörande. De klär sig i vitt och har en manager som tycker att dobbarna med sträckt ben i andra spelares vad inte är något att orda om.. samme manager skämmer gärna, när han inte kaxar sig i tron att han är någon form av gud, ut sig genom att håna domare som tar korrekta beslut i fallet med dobbarna i andras ben..
Nog om detta. Resultatet, 0-2, bortaseger för Barca efter två mål av Messi (perfekt inlägg av Afellay och sedan soloräd genom ett sovande Realfärsvar) smakar mumma och returen kommer förmodligen bli lite mer kul att se på spelmässigt då Real måste framåt och inte kan spela Grekland-EM-2004-fotboll.
---
Lyssnar igenom Maggios nya skiva tredje gången just nu. Första gången blev tidigare idag på balkongen med kall Mariestad, Läckbergs "Fyrvaktaren" och görskönt solken. Sådana stunder finns inte mycket i livet som kan kännas dåligt.
Trivs!
Skrivande till fågelkvitter
Sex dagar sedan jag skrev sist. Vad hände?? Jo, påsk hände.
Efter min smärre dödgrävarhemresa och ett par sega dygn därefter så blev det hipp som happ skärtorsdag och Olofsbobesök.
I Olofsbo umgicks man med familjen samt Erik och hans familj. Lata dagar, i princip sommarväder och lite partande på lördags kväll/natt med Erik och broder.
Det var inte direkt världens hålligång när vi väl lämnade stugan för att vandra runt i områdena. Dessutom svarade varken Skogstorps Pizzeria eller pizzeria 2in1 när vi ville beställa mat plus att Kustkrogen var stängd trots att den skulle varit öppen. Detta var värst för Erik som inte ätit på ett tag och alkoholen tog också hårdare på honom därefter.
Under vandrandet i Olofsbo hände inte mycket mer än att Erik gastade "A I KÅÅÅÅ!!" Efter några 13-åringar som sköt fyrverkerier, klampade in i deras trädgård mycket hastigt, och satte sig så småningom vid en annan stuga och började prata med en sisådär 60-årig Rolf som satt och avnjöt vårkvällen. Rolf tjötade på och även jag och sedermera Linus fastnade där.
När vi till slut kom därifrån fick jag eskortera herr Erik till sängs och sedan var det hem och sova som gällde. Behöver jag nämna vem som åkte på baksmällan dagen efter? ^^
Nåväl, det var en skön kväll fram till vi lämnade stugan i princip. Lite som när man drar ut på krogen. Det blir klart bättre längre fram i sommar. Då kommer fler folk vara ute, värmen på kvällen vara ännu skönare och fler matställen finnas att tillgå.
---
Igår kändes det som vi tog oss an seguppgiften från hell, men det blev också klart till slut. Tur man hade sköna Nina och Lamptey i gruppen att tjôta med hela tiden. Det var inte att det var svårt, det var bara så jävlans tråkigt. Själva seminariet idag däremot gick fantastiskt smärtfritt istället. Överraskande lugnt.
Och nu... nu är det bara att njuta av resten av dagen! Dessvärre skiner inte solen så sitta på balkongen och sola går ej. Men hey, bara en ledig dag är gött :)
Vi avslutar detta inlägg med en smärre modern klassiker i sann glad och positiv anda:
Efter min smärre dödgrävarhemresa och ett par sega dygn därefter så blev det hipp som happ skärtorsdag och Olofsbobesök.
I Olofsbo umgicks man med familjen samt Erik och hans familj. Lata dagar, i princip sommarväder och lite partande på lördags kväll/natt med Erik och broder.
Det var inte direkt världens hålligång när vi väl lämnade stugan för att vandra runt i områdena. Dessutom svarade varken Skogstorps Pizzeria eller pizzeria 2in1 när vi ville beställa mat plus att Kustkrogen var stängd trots att den skulle varit öppen. Detta var värst för Erik som inte ätit på ett tag och alkoholen tog också hårdare på honom därefter.
Under vandrandet i Olofsbo hände inte mycket mer än att Erik gastade "A I KÅÅÅÅ!!" Efter några 13-åringar som sköt fyrverkerier, klampade in i deras trädgård mycket hastigt, och satte sig så småningom vid en annan stuga och började prata med en sisådär 60-årig Rolf som satt och avnjöt vårkvällen. Rolf tjötade på och även jag och sedermera Linus fastnade där.
När vi till slut kom därifrån fick jag eskortera herr Erik till sängs och sedan var det hem och sova som gällde. Behöver jag nämna vem som åkte på baksmällan dagen efter? ^^
Nåväl, det var en skön kväll fram till vi lämnade stugan i princip. Lite som när man drar ut på krogen. Det blir klart bättre längre fram i sommar. Då kommer fler folk vara ute, värmen på kvällen vara ännu skönare och fler matställen finnas att tillgå.
---
Igår kändes det som vi tog oss an seguppgiften från hell, men det blev också klart till slut. Tur man hade sköna Nina och Lamptey i gruppen att tjôta med hela tiden. Det var inte att det var svårt, det var bara så jävlans tråkigt. Själva seminariet idag däremot gick fantastiskt smärtfritt istället. Överraskande lugnt.
Och nu... nu är det bara att njuta av resten av dagen! Dessvärre skiner inte solen så sitta på balkongen och sola går ej. Men hey, bara en ledig dag är gött :)
Vi avslutar detta inlägg med en smärre modern klassiker i sann glad och positiv anda:
Liverpool
Tillbaka efter en märklig, men huvudsakligen trevlig, helg i Liverpool!
I fredags stack jag, Sinander och Ståhlbrand med bil till Skavsta för flyg över till John Lennon-flygplatsen i Liverpool.
Förutom att mina öron, i synnerhet det vänstra, inte direkt uppskattade tryckförändringarna under flygresan, så var det inga problem.
Framme i Pool gjorde vi första kvällen inte mycket mer än hittade vårt hostel, stod utanför och ringde på en klocka då vi inte kom in ända tills Peter ringde upp ägarna och de gav oss en kod till dörren. Att sen inte Peter kan prata i telefon och vrida handtaget åt rätt håll samtidigt är en annan sak..
..och klockan som vi ringde på hördes förmodligen endast av de andra stackars gästerna inne på hostelet.
Dag två, lördagen, stack vi iväg till Goodison, Evertons hemmaarena, och tog oss en frukost och några öl innan det var dags för match, min första PL-match, där Everton tog emot Blackburn.
Jag är egentligen hyfsat neutral gällande de två lagen (Fredrik är Evertonsupporter och Peter Blackburn) men jag höll trots allt lite på Blackburn en gång i tiden så. Dessvärre vann inte Blackburn, men det var ändå en upplevelse såklart!
Efter matchen letade vi pubar en stund innan vi insåg att vi borde söka oss längre ifrån arenan om vi ville hitta en pub med någorlunda mycket plats att vistas i. Det blev således taxi in mer mot centrum och parkerande inne på ett helt okej ställe där vi sänkte några öl och kollade City-United på TV.
När matchen var slut tog vi oss vidare till ett annat ställe där vi käkade lite och tog nån öl till samt en drink och kollade första halvlek av Real-Barca. Det var nu dags för hemgång tyckte vi.
Väl hemma började jag och Peter sänka fler öl och jag tryckte även i mig en stor Smirnoff Ice, medan Fredrik kröp ner i sängen. Klockan var bara barnet så det tyckte inte jag och Peter gick för sig. Fredrik tjatades upp och vi letade sedan efter någon närliggande bar.
När en bar hittats ville plötsligt herrar Sinander och Ståhlbrand sjunga karaoke. Jag hade gärna deltagit om det inte varit för det faktum att de två ville sjunga den urtråkiga låten "Smoke on the water".
När de båda stod redo att sjunga så började dock istället "Don't stop believin" spelas. De hade bytt låt till en awesome istället de lurendrejarna! Jaja, jag fick goda skratt istället och knäppte ett par kort med Peters kamera (har dock inte de korten tillgängliga än).
Hemgång skedde efter detta spektakel och sovande.. eller inte. Fredrik återtog förvisso sin plats under täcket, men jag och Peter var fortfarande inte färdiga, o nej. Peter ville se på film, men dessvärre var filmrummet låst. (Min teori är att detta rum var låst för att förtroendet för oss som sällskap naggats i kanten efter att en viss mr. P slarvat bort nycklarna till hostelet efter Goodison-besöket.. man vet aldrig :P)
I vilket fall gav Peter snart upp filmsuktandet (efter en snabbvisit på övervåningen där han klampade rätt in i någon annans rum för att kolla om även det var ett vardagsrum) och jag och Peter började istället med den fantastiskt skrattframkallande idén att belamra Fredriks säng med allehanda saker som fanns i vårt rum. Den halvsovande Fredrik verkade inte helt uppskatta detta prank och han kastade till slut av sig det hela likt en arg tjur.
Till slut gav vi upp och kraschade i säng.
Söndagen var bakfyllans dag, i alla fall för Peter och främst mig. Vi tog oss denna dag in till centrum och alla gallerior. Efter en sallad på ett soldränkt torg fyndade jag ett par tunna tröjor. Mycket mer än så kunde jag inte njuta av denna dag då jag som sagt var lite lagom bakis..
Sängdags vid 22-tiden.
Den hemska måndagen, uppstigning vid 04.00... uörk. På flygplatsen åts subwaymacka. Den subwaymacka som jag i kombo med mina pga lufttrycksförändringarna skadade balansorgan skyller för att göra min måndag smått outhärdlig.
Det började på flyget, jag mådde lite småkonstigt. När vi sen landat och satt i bilen på väg mot Katrineholm smög sig den konstiga känslan på allt mer. Under lunchande i Katrineholm började det bryta ut ordentligt. Fick knappt i mig maten och att bara sitta sen hemma hos Fredrik och slöa var väldigt skönt. Framåt eftermiddagen skulle dock Fredrik in till stan så jag följde med och varje steg som togs var ansträngande. Illamåendet blev bara värre och värre. När jag satt still var det överlevbart, men så fort jag rörde mig var det för jävligt.
Kulmen nåddes på tåget (för övrigt försenat en timme, skoj skoj) hem där jag en halvtimme in i tågresan inte pallade längre och var tvungen att småsnabbt ta mig till toan och spy. Fy fan säger jag.. det finns roligare saker än att spy på ett rullande tågs toalett skakandes på sina knän som någon försvagad random luffare..
Efter detta blev det ett uns bättre en liten stund i alla fall.
Väl framme i Götet hämtade mamma upp mig och bilresan hem präglades av min rastlöshet och många djupa andetag samtidigt som jag försökte berätta om resan ungefär. Ville inget annat än dricka vatten och komma i säng. När vi äntligen kom hem gjorde jag inte mer än exakt det (plus tandborstning) heller. Somnade hyfsat snabbt.
Idag har det varit betydligt bättre, men fortfarande inte återställd helt. Örk.
Trots denna horribla avslutning så var ändå resan värd och jäkligt sköj :) Imorrn: Olofsbo!
I fredags stack jag, Sinander och Ståhlbrand med bil till Skavsta för flyg över till John Lennon-flygplatsen i Liverpool.
Förutom att mina öron, i synnerhet det vänstra, inte direkt uppskattade tryckförändringarna under flygresan, så var det inga problem.
Framme i Pool gjorde vi första kvällen inte mycket mer än hittade vårt hostel, stod utanför och ringde på en klocka då vi inte kom in ända tills Peter ringde upp ägarna och de gav oss en kod till dörren. Att sen inte Peter kan prata i telefon och vrida handtaget åt rätt håll samtidigt är en annan sak..
..och klockan som vi ringde på hördes förmodligen endast av de andra stackars gästerna inne på hostelet.
Dag två, lördagen, stack vi iväg till Goodison, Evertons hemmaarena, och tog oss en frukost och några öl innan det var dags för match, min första PL-match, där Everton tog emot Blackburn.
Jag är egentligen hyfsat neutral gällande de två lagen (Fredrik är Evertonsupporter och Peter Blackburn) men jag höll trots allt lite på Blackburn en gång i tiden så. Dessvärre vann inte Blackburn, men det var ändå en upplevelse såklart!
Efter matchen letade vi pubar en stund innan vi insåg att vi borde söka oss längre ifrån arenan om vi ville hitta en pub med någorlunda mycket plats att vistas i. Det blev således taxi in mer mot centrum och parkerande inne på ett helt okej ställe där vi sänkte några öl och kollade City-United på TV.
När matchen var slut tog vi oss vidare till ett annat ställe där vi käkade lite och tog nån öl till samt en drink och kollade första halvlek av Real-Barca. Det var nu dags för hemgång tyckte vi.
Väl hemma började jag och Peter sänka fler öl och jag tryckte även i mig en stor Smirnoff Ice, medan Fredrik kröp ner i sängen. Klockan var bara barnet så det tyckte inte jag och Peter gick för sig. Fredrik tjatades upp och vi letade sedan efter någon närliggande bar.
När en bar hittats ville plötsligt herrar Sinander och Ståhlbrand sjunga karaoke. Jag hade gärna deltagit om det inte varit för det faktum att de två ville sjunga den urtråkiga låten "Smoke on the water".
När de båda stod redo att sjunga så började dock istället "Don't stop believin" spelas. De hade bytt låt till en awesome istället de lurendrejarna! Jaja, jag fick goda skratt istället och knäppte ett par kort med Peters kamera (har dock inte de korten tillgängliga än).
Hemgång skedde efter detta spektakel och sovande.. eller inte. Fredrik återtog förvisso sin plats under täcket, men jag och Peter var fortfarande inte färdiga, o nej. Peter ville se på film, men dessvärre var filmrummet låst. (Min teori är att detta rum var låst för att förtroendet för oss som sällskap naggats i kanten efter att en viss mr. P slarvat bort nycklarna till hostelet efter Goodison-besöket.. man vet aldrig :P)
I vilket fall gav Peter snart upp filmsuktandet (efter en snabbvisit på övervåningen där han klampade rätt in i någon annans rum för att kolla om även det var ett vardagsrum) och jag och Peter började istället med den fantastiskt skrattframkallande idén att belamra Fredriks säng med allehanda saker som fanns i vårt rum. Den halvsovande Fredrik verkade inte helt uppskatta detta prank och han kastade till slut av sig det hela likt en arg tjur.
Till slut gav vi upp och kraschade i säng.
Söndagen var bakfyllans dag, i alla fall för Peter och främst mig. Vi tog oss denna dag in till centrum och alla gallerior. Efter en sallad på ett soldränkt torg fyndade jag ett par tunna tröjor. Mycket mer än så kunde jag inte njuta av denna dag då jag som sagt var lite lagom bakis..
Sängdags vid 22-tiden.
Den hemska måndagen, uppstigning vid 04.00... uörk. På flygplatsen åts subwaymacka. Den subwaymacka som jag i kombo med mina pga lufttrycksförändringarna skadade balansorgan skyller för att göra min måndag smått outhärdlig.
Det började på flyget, jag mådde lite småkonstigt. När vi sen landat och satt i bilen på väg mot Katrineholm smög sig den konstiga känslan på allt mer. Under lunchande i Katrineholm började det bryta ut ordentligt. Fick knappt i mig maten och att bara sitta sen hemma hos Fredrik och slöa var väldigt skönt. Framåt eftermiddagen skulle dock Fredrik in till stan så jag följde med och varje steg som togs var ansträngande. Illamåendet blev bara värre och värre. När jag satt still var det överlevbart, men så fort jag rörde mig var det för jävligt.
Kulmen nåddes på tåget (för övrigt försenat en timme, skoj skoj) hem där jag en halvtimme in i tågresan inte pallade längre och var tvungen att småsnabbt ta mig till toan och spy. Fy fan säger jag.. det finns roligare saker än att spy på ett rullande tågs toalett skakandes på sina knän som någon försvagad random luffare..
Efter detta blev det ett uns bättre en liten stund i alla fall.
Väl framme i Götet hämtade mamma upp mig och bilresan hem präglades av min rastlöshet och många djupa andetag samtidigt som jag försökte berätta om resan ungefär. Ville inget annat än dricka vatten och komma i säng. När vi äntligen kom hem gjorde jag inte mer än exakt det (plus tandborstning) heller. Somnade hyfsat snabbt.
Idag har det varit betydligt bättre, men fortfarande inte återställd helt. Örk.
Trots denna horribla avslutning så var ändå resan värd och jäkligt sköj :) Imorrn: Olofsbo!
Rule Britannia!
Vid 18-tiden ikväll sticker jag, Fredrik och Peter över till England. Inget bloggande på några dagar alltså.
I good old Britain blir det boende i Liverpool där vi ska spana in Everton-Blackburn och insupa underbar engelsk kultur och öl.
Hemma i Schweden igen på måndag för en efterlängtad lovvecka. Förkylningen är som sagt i princip väck, så jag hade tur som fick den i början av veckan istället för nu till helgen.
---
Spenderade två timmar i småpanik och frustration över att det inte gick att logga in via högskolan på studera.nu. Fredagen är sista dygnet att ansöka kurser till hösten så när det bara kom upp felmeddelanden blev man ju inte så nöjd..
Alla andra som börjat här nu har liksom inloggning med personnummer och kod, men jag har sedan lång tid tillbaka, när jag pluggade förra gången, bara loggat in via högskolan och har du inget konto där man loggar in på det andra sättet. Skapade därför snabbt sådan kontoinloggning nu, men nähe, då behöver man nån pinkod jag inte har en aning om var den finns (nåt papper från när man registrerade sig första gången 2005, jo tjena).'
Man kunde skicka efter koden. Med post. Kommer om några dagar. JAAA, så praktiskt och snabbt! Prima när ansökningstiden går ut inom ett dygn!
Jag kunde med mitt nya inlogg alltså bara se vissa grejer, för att se sina meriter t.ex. och göra ansökan behövdes nyss nämna pinkod. Trodde jag, tills jag äntligen lyckades skurka mig förbi det hela. Genom att gå och söka kurser och lägga dem i ansökningskorgen så kunde jag komma dit jag ville den vägen. Så.. nu är allt fixat och klart, puh. Men jävla krångel.
Sovadags nu. Cheerio miss Sophie!
I good old Britain blir det boende i Liverpool där vi ska spana in Everton-Blackburn och insupa underbar engelsk kultur och öl.
Hemma i Schweden igen på måndag för en efterlängtad lovvecka. Förkylningen är som sagt i princip väck, så jag hade tur som fick den i början av veckan istället för nu till helgen.
---
Spenderade två timmar i småpanik och frustration över att det inte gick att logga in via högskolan på studera.nu. Fredagen är sista dygnet att ansöka kurser till hösten så när det bara kom upp felmeddelanden blev man ju inte så nöjd..
Alla andra som börjat här nu har liksom inloggning med personnummer och kod, men jag har sedan lång tid tillbaka, när jag pluggade förra gången, bara loggat in via högskolan och har du inget konto där man loggar in på det andra sättet. Skapade därför snabbt sådan kontoinloggning nu, men nähe, då behöver man nån pinkod jag inte har en aning om var den finns (nåt papper från när man registrerade sig första gången 2005, jo tjena).'
Man kunde skicka efter koden. Med post. Kommer om några dagar. JAAA, så praktiskt och snabbt! Prima när ansökningstiden går ut inom ett dygn!
Jag kunde med mitt nya inlogg alltså bara se vissa grejer, för att se sina meriter t.ex. och göra ansökan behövdes nyss nämna pinkod. Trodde jag, tills jag äntligen lyckades skurka mig förbi det hela. Genom att gå och söka kurser och lägga dem i ansökningskorgen så kunde jag komma dit jag ville den vägen. Så.. nu är allt fixat och klart, puh. Men jävla krångel.
Sovadags nu. Cheerio miss Sophie!
Då och nu
Fick för mig att jag skulle kolla in snabbt på mitt gamla lunarstorm-(eller ls8 som det heter nuförtiden)konto inatt.
Gick in i dagboken jag hade där innan begreppet "blogg" riktigt slagit igenom på allvar för mig och.. fan vad man skrev annorlunda förr.
Jag kände igen alla ord, men det är som jag sagt förut, det var i ett annat liv, ibland svårt att förstå att man verkligen skrivit ut dem.
En yngre, naivare Richard som inte insåg att kärlek kunde ta slut. En Richard som skrev precis allt i princip i klartext, visade upp och inte skämdes för någonting alls. För ingenting kunde ju gå fel, varför bry sig?
Slutade läsa efter en halvtimme ungefär. Dels för att klockan närmade sig 06 och dels för att jag inte orkade mer. Det fick räcka för då. Jag fick tillräckligt av det livets Richard för stunden.
Ser att det låter som att jag ogillar den Richard, men så är det inte helt. Visst, det är skönt nu, när man blivit vuxnare och insett hur världen ser ut, många problem blir lättare att hantera då för att man förstår dem bättre. Men det förtar inte den sköna känslan man hade då, den naiva som inte såg problemen alls utan bara trodde på spikraka vägar upp, att allt var som i sagor.
Ändå, killen som drömde om saker, han finns fortfarande. Han stiger bara inte fram så ofta längre. Men han finns.
Gick in i dagboken jag hade där innan begreppet "blogg" riktigt slagit igenom på allvar för mig och.. fan vad man skrev annorlunda förr.
Jag kände igen alla ord, men det är som jag sagt förut, det var i ett annat liv, ibland svårt att förstå att man verkligen skrivit ut dem.
En yngre, naivare Richard som inte insåg att kärlek kunde ta slut. En Richard som skrev precis allt i princip i klartext, visade upp och inte skämdes för någonting alls. För ingenting kunde ju gå fel, varför bry sig?
Slutade läsa efter en halvtimme ungefär. Dels för att klockan närmade sig 06 och dels för att jag inte orkade mer. Det fick räcka för då. Jag fick tillräckligt av det livets Richard för stunden.
Ser att det låter som att jag ogillar den Richard, men så är det inte helt. Visst, det är skönt nu, när man blivit vuxnare och insett hur världen ser ut, många problem blir lättare att hantera då för att man förstår dem bättre. Men det förtar inte den sköna känslan man hade då, den naiva som inte såg problemen alls utan bara trodde på spikraka vägar upp, att allt var som i sagor.
Ändå, killen som drömde om saker, han finns fortfarande. Han stiger bara inte fram så ofta längre. Men han finns.
Inlåst med mig själv
Känner att jag inte är världens mest sociala varelse just nu. Det är ganska självvalt.
När Richard blir sjuk så är liksom sociala aktiviteter inte det som ligger på första plats.
Det är inte min mening, men blir jag sjuk så vill jag mest låsa in mig och tycka synd om mig själv, det är så jag funkar.
Ingen mening med att andra ska behöva råka ut för min grinighet i onödan liksom.
Kört fm i flera dagar med herr Erik. Ska inte säga att jag tröttnat på varken det eller att slappa, men förkylningen gör ju sitt så att man bara kan "njuta" lite halvt.
Nä, nog nu med klagande. Grinputte, det är jag det.
När Richard blir sjuk så är liksom sociala aktiviteter inte det som ligger på första plats.
Det är inte min mening, men blir jag sjuk så vill jag mest låsa in mig och tycka synd om mig själv, det är så jag funkar.
Ingen mening med att andra ska behöva råka ut för min grinighet i onödan liksom.
Kört fm i flera dagar med herr Erik. Ska inte säga att jag tröttnat på varken det eller att slappa, men förkylningen gör ju sitt så att man bara kan "njuta" lite halvt.
Nä, nog nu med klagande. Grinputte, det är jag det.
Sicko
Väs. Sjuk för andra gången i år redan, vad är det frågan om?? Jäkla väderomställningar. Kan det inte bara vara sommar, så, fint, basta, avklarat, deal?
Hostandet från gårdagen har förvandlats till ömmande kropp och kliande/småsnuvande näsa samt nysningar som snart går igenom väggar, tak och golv.
Ovanpå allt det här har jag disk som måste diskas. Tvi vale, som mormor skulle sagt!
Struntade i dagens föreläsning. Hörde att de gått igenom median, medelvärde och procent. Med andra ord tog jag extremt rätt beslut i att stanna hemma..
Sitter väl här och nöter fm med Erik en timme till, sen blir det nå'n form av mat. Ska också söka kurser till hösten. Får se vad jag väljer att förkovra mig i. Känns ungefär som att vi har 1,5 valbara terminer istället för bara en, så som upplägget är.
Men man har ju vant sig nu. MKV innebär mycket eget ansvar för att kunna räta ut alla frågetecken man ställs inför i den oorganisation som ofta tycks råda. That's it.
Hostandet från gårdagen har förvandlats till ömmande kropp och kliande/småsnuvande näsa samt nysningar som snart går igenom väggar, tak och golv.
Ovanpå allt det här har jag disk som måste diskas. Tvi vale, som mormor skulle sagt!
Struntade i dagens föreläsning. Hörde att de gått igenom median, medelvärde och procent. Med andra ord tog jag extremt rätt beslut i att stanna hemma..
Sitter väl här och nöter fm med Erik en timme till, sen blir det nå'n form av mat. Ska också söka kurser till hösten. Får se vad jag väljer att förkovra mig i. Känns ungefär som att vi har 1,5 valbara terminer istället för bara en, så som upplägget är.
Men man har ju vant sig nu. MKV innebär mycket eget ansvar för att kunna räta ut alla frågetecken man ställs inför i den oorganisation som ofta tycks råda. That's it.
Videon är osynkad och ljudet lite dassigt, men var enda jag hittade
Inte bakis, trevligt!
Jag blev inte tillräckligt sjuk för att inte kunna dra ut igår, så min rehab i fredags betalade sig! Däremot är halsen lite värre idag, men det får man ta.
Efter en dag där man mest gjorde ingenting och värmde upp för kvällen så hamnade man först med Matte och Peter hos Johan. Kollade lite fotboll sänkte ett par whisky och snackade, sen begav vi oss till födelsedagspartajet hos och för Emma. Den nyblivna 20-åringen fick en korsordstidning av mig, vägen mot ålderdom är ju trots allt påbörjad nu.
Pratade med rätt många, försökte vara så social det gick, valde låtar som folk sjöng med i, drack upp en halv flaska genever och tvingade i mig 1/3 flaska kalua.
Så småningom begav sig de flesta folk ut till ställen som Victucella, medan jag och innan nämnda grabbs tog oss till Bishops Arms istället och intog några öl.
På vägen hem ville Johan och Matte käka på nyöppnade Max. Det går ju sisådär i hand med min nyhållna diet så jag skummade menyn efter nån sallad men såg inte direkt nån så spontanbeställde nån delifresh kycklingburgare eller vafan det hette med lökringar. Var inte den godaste burgare jag ätit om man säger så...
Vaknade upp idag efter en dröm som gick lite i liknande tecken som den jag beskrev senast. Vem den handlade om behåller jag dock för mig själv denna gång eftersom jag känner personen.
Egentligen drömmer jag inte så ofta, men i regel alltid när jag vart ute och partat. Alkohol tycks sätta fart på hjärnaktiviteten under sömn.
Nu ska vi se hur det gick i xpert, sen kanske lite fm. Ciao!
Efter en dag där man mest gjorde ingenting och värmde upp för kvällen så hamnade man först med Matte och Peter hos Johan. Kollade lite fotboll sänkte ett par whisky och snackade, sen begav vi oss till födelsedagspartajet hos och för Emma. Den nyblivna 20-åringen fick en korsordstidning av mig, vägen mot ålderdom är ju trots allt påbörjad nu.
Pratade med rätt många, försökte vara så social det gick, valde låtar som folk sjöng med i, drack upp en halv flaska genever och tvingade i mig 1/3 flaska kalua.
Så småningom begav sig de flesta folk ut till ställen som Victucella, medan jag och innan nämnda grabbs tog oss till Bishops Arms istället och intog några öl.
På vägen hem ville Johan och Matte käka på nyöppnade Max. Det går ju sisådär i hand med min nyhållna diet så jag skummade menyn efter nån sallad men såg inte direkt nån så spontanbeställde nån delifresh kycklingburgare eller vafan det hette med lökringar. Var inte den godaste burgare jag ätit om man säger så...
Vaknade upp idag efter en dröm som gick lite i liknande tecken som den jag beskrev senast. Vem den handlade om behåller jag dock för mig själv denna gång eftersom jag känner personen.
Egentligen drömmer jag inte så ofta, men i regel alltid när jag vart ute och partat. Alkohol tycks sätta fart på hjärnaktiviteten under sömn.
Nu ska vi se hur det gick i xpert, sen kanske lite fm. Ciao!
Mera drömmar
Denna gången var det inte direkt katastroftema över det hela som förra gången. Tvärtom.
Jag, Sanna Kallur och en grupp människor till var på en löparbana på en arena. Orange korkunderlag, ni vet, som det brukar vara.
Vi var inte där för någon tävling eller liknande. Det var bara någon form av besök vi gjorde, inga andra åskådare eller någonting.
Kallur och jag var en bit ifrån de andra. Hon sa att hon ville testa löparbanorna och tog av sig barfota eftersom det tydligen var bättre än att springa i de vanliga icke sprint-anpassade skor hon kom i.
Något springande blev det dock inte, istället satt jag ner och såg på henne när hon stretchade. Sen la hon sig bredvid mig på löparbanan..
Där låg vi i solskenet och såg in i varandras ögon tills hon lite trevande plötsligt kysste mig. Jag kysste tillbaks och vi rullade runt på löparbanan hånglandes en stund tills vi stannade upp, jag på rygg, hon halvsittandes på mig, tittandes in i varandras ögon, leende.
Ni vet känslan man ibland kan få i en dröm, att man inser att man drömmer, och efter det kan spela ut drömmen, mest bara vänta på att den ska ta slut utan att det spelar någon roll? Det händer inte direkt ofta, men jag fick den känslan (med rätta..) när vi låg där och såg in i varandras ögon. Men Kallur fick mig att inte tro på det och istället fortsatte drömmen med att jag var här i lägenheten i Norslund och gick ut rätt nöjd i vardagsrummet där Fredrik, Johan, Peter och någon mer satt. Det kändes ju än mer realistiskt liksom, men..
..direkt därefter vaknade jag.
Jag säger som Bert i början av första Bertavsnittet när han vaknar upp och fyller år och drömt att han fått en massa bra saker: "Skit. Jag visste väl det."
Jag, Sanna Kallur och en grupp människor till var på en löparbana på en arena. Orange korkunderlag, ni vet, som det brukar vara.
Vi var inte där för någon tävling eller liknande. Det var bara någon form av besök vi gjorde, inga andra åskådare eller någonting.
Kallur och jag var en bit ifrån de andra. Hon sa att hon ville testa löparbanorna och tog av sig barfota eftersom det tydligen var bättre än att springa i de vanliga icke sprint-anpassade skor hon kom i.
Något springande blev det dock inte, istället satt jag ner och såg på henne när hon stretchade. Sen la hon sig bredvid mig på löparbanan..
Där låg vi i solskenet och såg in i varandras ögon tills hon lite trevande plötsligt kysste mig. Jag kysste tillbaks och vi rullade runt på löparbanan hånglandes en stund tills vi stannade upp, jag på rygg, hon halvsittandes på mig, tittandes in i varandras ögon, leende.
Ni vet känslan man ibland kan få i en dröm, att man inser att man drömmer, och efter det kan spela ut drömmen, mest bara vänta på att den ska ta slut utan att det spelar någon roll? Det händer inte direkt ofta, men jag fick den känslan (med rätta..) när vi låg där och såg in i varandras ögon. Men Kallur fick mig att inte tro på det och istället fortsatte drömmen med att jag var här i lägenheten i Norslund och gick ut rätt nöjd i vardagsrummet där Fredrik, Johan, Peter och någon mer satt. Det kändes ju än mer realistiskt liksom, men..
..direkt därefter vaknade jag.
Jag säger som Bert i början av första Bertavsnittet när han vaknar upp och fyller år och drömt att han fått en massa bra saker: "Skit. Jag visste väl det."
Rehab
Hostar lite smått då och då. Hoppas min kureringsiver betalar sig när jag nu valde att stanna inne idag. Enda aktiviteten var den horribla tvättiden i morse. Brrr..
---
Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult - Pappa sa att han och mamma sett den häromdan och att den var rolig. Så jag tänkte att "vafan" och skaffade hem den..
Jaa, vad ska man säga. Johan Glans var bra. Egentligen den anledningen jag kan komma på till att man ska se filmen. Några småskämt var roliga ibland, men överlag var det en väldans platt film. Michael Segerström passade bra som Klabbarparn och Johan Rabaeus var överraskande bra som Sjökvesten. Men Kjell Bergkvist som Åsa-Nisse.. Redan när jag hörde det första gången tänkte jag "Eh.. är de dumma?" Passade inte alls. Bergkvist som lustifik gubbe är inte riktigt något som går hand i hand. Sitter bara och väntar på att det ska slippa ut något tyket hela tiden. Åsa-Nisse ska vara en både äldre och mycket mer gladlynt pajsare..
Flera från Grotesco-gänget är med och många andra stora svenska skådespelare eller humorister. Trots allt detta material lyckas man göra en rätt töntig film. Som sagt, ska ni se den, så se den för utmärkte (som alltid) Johan Glans skull. B (Sorry mams & paps!)
---
Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult - Pappa sa att han och mamma sett den häromdan och att den var rolig. Så jag tänkte att "vafan" och skaffade hem den..
Jaa, vad ska man säga. Johan Glans var bra. Egentligen den anledningen jag kan komma på till att man ska se filmen. Några småskämt var roliga ibland, men överlag var det en väldans platt film. Michael Segerström passade bra som Klabbarparn och Johan Rabaeus var överraskande bra som Sjökvesten. Men Kjell Bergkvist som Åsa-Nisse.. Redan när jag hörde det första gången tänkte jag "Eh.. är de dumma?" Passade inte alls. Bergkvist som lustifik gubbe är inte riktigt något som går hand i hand. Sitter bara och väntar på att det ska slippa ut något tyket hela tiden. Åsa-Nisse ska vara en både äldre och mycket mer gladlynt pajsare..
Flera från Grotesco-gänget är med och många andra stora svenska skådespelare eller humorister. Trots allt detta material lyckas man göra en rätt töntig film. Som sagt, ska ni se den, så se den för utmärkte (som alltid) Johan Glans skull. B (Sorry mams & paps!)
Inte världens bästa ljudkvalité, men hittade magin från i lördags iaf..
2011-04-08 @ 01:03:54
You gotta trust me and hold on
We gotta slow down baby
'cuz we're still young
But we are getting older
Our hearts are still warm
But they are getting colder
And this life is getting the best of me
And I'm down on my knees, oh please
Baby hold on
We gotta slow down baby
'cuz we're still young
But we are getting older
Our hearts are still warm
But they are getting colder
And this life is getting the best of me
And I'm down on my knees, oh please
Baby hold on
Helgen som gick i åtta bilder
Håkan
The Ark
IFK-ÖSK
A som i Avkopplande dag
Äntligen fick man sova ut ordentligt utan någonting alls på agendan. Wunderbar!
Resten av dagen har passerat genom kollande av lite spelare på fm med Erik, samt färdigtittande på första säsongen av "The Shield".
Nu på kvällen sågs nyss en trevlig match mellan Barca och Shakhtar som slutade 5-1 till mina spanska favoriter. Kändes skönt att i alla fall ett lag jag håller på går segrande ur striden den här veckan. Spurs kollaps efter Crouch's hjärnsläpp igår och domarpajasen på Gamla Ullevi i måndags var liksom tillräckligt.
Hur det går med min fina kosthållning? Jovars, idag bjöd köket på två smörgåsrån till frukost och en hamburgare (alltså bara burgaren, med grillkrydda, inget bröd) och ärtor toppat med Felix soltorkade tomatsås. Det dög bra.
Grejen med att ställa om kosten och inte äta enbart enkla saker och så mycket man skulle önska är att man uppskattar det man gör mycket mer. Man njuter av varje tugga.
Blev helt okej nöjd med artikelmaterialet till Kelens första samarbetsnummer med Metro Student som utkommer 20:e maj. Tog inte så fasligt lång tid att knåpa ihop en liten krönika. Kommer säkerligen att bli mer av den varan i framtiden.
Resten av dagen har passerat genom kollande av lite spelare på fm med Erik, samt färdigtittande på första säsongen av "The Shield".
Nu på kvällen sågs nyss en trevlig match mellan Barca och Shakhtar som slutade 5-1 till mina spanska favoriter. Kändes skönt att i alla fall ett lag jag håller på går segrande ur striden den här veckan. Spurs kollaps efter Crouch's hjärnsläpp igår och domarpajasen på Gamla Ullevi i måndags var liksom tillräckligt.
Hur det går med min fina kosthållning? Jovars, idag bjöd köket på två smörgåsrån till frukost och en hamburgare (alltså bara burgaren, med grillkrydda, inget bröd) och ärtor toppat med Felix soltorkade tomatsås. Det dög bra.
Grejen med att ställa om kosten och inte äta enbart enkla saker och så mycket man skulle önska är att man uppskattar det man gör mycket mer. Man njuter av varje tugga.
Blev helt okej nöjd med artikelmaterialet till Kelens första samarbetsnummer med Metro Student som utkommer 20:e maj. Tog inte så fasligt lång tid att knåpa ihop en liten krönika. Kommer säkerligen att bli mer av den varan i framtiden.
Att äta sig ur huset
Inleder nu ovanstående operation som går ut på att jag ska köra ett litet experiment med mig själv och se hur länge jag kan leva på bara precis de råvaror som finns i huset från och med nu.
Undantag när kost får införskaffas:
---
Ska över till Fredrik och kolla fotboll senare, Real-Spurs. Blir högst intressant! Synd inte Stålhammar dömer matchen, då hade hemmalaget Real legat risigt till..
Efter detta blir det en natt där jag spontant ska svänga ihop en artikel till nya numret av Kelen som kommer ut i maj. Var inte inställd på det från början, men vafan får man förfrågan så backar man inte ur. Det är ju skriva jag kan.
Så.. var var jag nu.. jo, just det:
MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT
Undantag när kost får införskaffas:
- Köp av dryck, detta får inhandlas i obegränsad mängd
- Resor från Falun (annars är nog risken för sjukdom eller dödsfall stor är jag rädd)
- Om det gäller någon tillställning eller är lång dag i skolan då man måste äta emellan för att orka med
---
Ska över till Fredrik och kolla fotboll senare, Real-Spurs. Blir högst intressant! Synd inte Stålhammar dömer matchen, då hade hemmalaget Real legat risigt till..
Efter detta blir det en natt där jag spontant ska svänga ihop en artikel till nya numret av Kelen som kommer ut i maj. Var inte inställd på det från början, men vafan får man förfrågan så backar man inte ur. Det är ju skriva jag kan.
Så.. var var jag nu.. jo, just det:
MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT
*ghaghahgha* Homerdregel...
Tillbaka i koppargruvorna
Det som sägs är till stora delar relevant, men när vi plötsligt kommer in på "datamatris" och blandar in x och y... wtf?
Även här uppskattar jag mer hur utlärningen såg ut förra gången jag pluggade.
Det vi går igenom med variabler, x och y, just nu är ungefär krasst sammanfattat: hur man gör en enkät och ställer upp svaren. Typ. Fast jävligt mycket krångligare och onödigt omständigt. Fattar inte riktigt vad hon sysslar med. Detta är inte att skriva uppsats, det är att göra matematiska lekar. Mer eller mindre. Det är inte matematiker vi ska bli, det är kommunikatörer. Vi ska skriva.
Visst, jag förstår att det är skillnad på att analysera 50 filmer som jag gjorde förra gången och en än mer kvantitativ undersökning på säg 3000 svar i en enkät, men det är skillnad på att förklara och förklara. Räcker det inte att man förklarar det som "Ni ska sammanställa och räkna ihop svarsalternativen i en överskådlig och korrekt tabell"..?
Föreläsningarnas validitet är inte top notch..
Även här uppskattar jag mer hur utlärningen såg ut förra gången jag pluggade.
Det vi går igenom med variabler, x och y, just nu är ungefär krasst sammanfattat: hur man gör en enkät och ställer upp svaren. Typ. Fast jävligt mycket krångligare och onödigt omständigt. Fattar inte riktigt vad hon sysslar med. Detta är inte att skriva uppsats, det är att göra matematiska lekar. Mer eller mindre. Det är inte matematiker vi ska bli, det är kommunikatörer. Vi ska skriva.
Visst, jag förstår att det är skillnad på att analysera 50 filmer som jag gjorde förra gången och en än mer kvantitativ undersökning på säg 3000 svar i en enkät, men det är skillnad på att förklara och förklara. Räcker det inte att man förklarar det som "Ni ska sammanställa och räkna ihop svarsalternativen i en överskådlig och korrekt tabell"..?
Föreläsningarnas validitet är inte top notch..
Mör
Känns inte riktigt som man har fått chansen att varva ner än. Det har varit så mycket att se fram emot och ingen tid till att vara trött så igårkväll när man kom hem från matchen var det liksom ingen ork kvar. Kroppen dog så smått och nerkrypandet i sängen var löjligt skönt.
På tåget upp nu. 1:a-klass (var bara runt 20 spänn dyrare än 2:a så vafan) fram till Örebro sen gäller ca en timmes väntan innan Tågkompaniet till Falun. Gäsp.
Sov trots mörheten i kroppen inte så mycket inatt. Ska spana in schemat för resten av veckan strax men jag hoppas det ser humant ut. Väl framme i Falun idag blir det bums marsch upp till skolan..
Sparar filmen jag tänker se, "Batman" med Nicholson som Jokern (som jag hör och häpna aldrig sett), till andra tågresan. Lika bra att utnyttja mitt internet som ingår så länge möjligheten finns.
På tåget upp nu. 1:a-klass (var bara runt 20 spänn dyrare än 2:a så vafan) fram till Örebro sen gäller ca en timmes väntan innan Tågkompaniet till Falun. Gäsp.
Sov trots mörheten i kroppen inte så mycket inatt. Ska spana in schemat för resten av veckan strax men jag hoppas det ser humant ut. Väl framme i Falun idag blir det bums marsch upp till skolan..
Sparar filmen jag tänker se, "Batman" med Nicholson som Jokern (som jag hör och häpna aldrig sett), till andra tågresan. Lika bra att utnyttja mitt internet som ingår så länge möjligheten finns.
Vi såg hur du halta', vi såg hur du sprang..
Efter en underbar helg i musikens tecken inleddes denna vecka ganska åt helvete. Ska bli kul att se om någon domare kan toppa den usla "insats" som vi fick bevittna utförd av pajasen Daniel Stålhammar. Det är första gången någonsin jag har önskat att Martin Hansson dömt en match (Hansson skulle dömt denna ursprungligen men blev dessvärre vadskadad). Det kunde omöjligt blivit sämre.
Självklart vann ÖSK till slut matchen. Även om IFK spelade okej med en man mindre (från typ 52:a minuten) så funkar det inte hur länge som helst. Inget agg mot ÖSK, de spelade rätt fair matchen igenom. Men minst oavgjort hade varit ett mer rättvist resultat.
Stackars Dyre och stackars Kalle..
Dagens trevliga (förutom att umgås med Henke som fick min andra vinstbiljett till förlusten och att IFK:s Tifo samt inmarschsjungandet var prima) var att vi stötte på Sara på bussen. Som Henke sa, det märks knappt att det gått nästan sex år sedan vi gick ut gymnasiet ihop. Visst, vi är alla vuxnare, men snacket var så naturligt och ledigt det bara gick och Sara var lika glad och sprudlande som alltid förr.
---
Imorrn är det tåg upp till Falun 06.04-12.31 och sen bums lektion. Kuuuuul.....
Självklart vann ÖSK till slut matchen. Även om IFK spelade okej med en man mindre (från typ 52:a minuten) så funkar det inte hur länge som helst. Inget agg mot ÖSK, de spelade rätt fair matchen igenom. Men minst oavgjort hade varit ett mer rättvist resultat.
Stackars Dyre och stackars Kalle..
Dagens trevliga (förutom att umgås med Henke som fick min andra vinstbiljett till förlusten och att IFK:s Tifo samt inmarschsjungandet var prima) var att vi stötte på Sara på bussen. Som Henke sa, det märks knappt att det gått nästan sex år sedan vi gick ut gymnasiet ihop. Visst, vi är alla vuxnare, men snacket var så naturligt och ledigt det bara gick och Sara var lika glad och sprudlande som alltid förr.
---
Imorrn är det tåg upp till Falun 06.04-12.31 och sen bums lektion. Kuuuuul.....
Det är så jag säger det, 'cause it takes a fool to remain sane.
Var ska man börja?
Lördagskvällen inleddes med uppvärmning inför Håkan hemma hos Hed/Knutsson med dessa samt Berg, Nadine, Viberg och Sahlbrand med syster. Mycket trevligt!
Efter detta var det äntligen dags att bege sig till Magasinet vid 20.30-tiden eller nå't. Runt 22 gick Håkan med band på och en lång tids musikalisk njutning påbörjades. Förutom Håkans briljans vill jag även lyfta fram saxofonisten, inte bara för att jag själv spelat sax utan för att han skapade grymt sväng och körde sköna solon.
Låtmässigt saknade jag "Den fulaste flickan i världen" och "Det är så jag säger det", men det gör absolut ingenting. Jag har ju trots allt fått höra båda de låtarna live en gång i tiden. Höjdpunkten blev som jag gissat och hoppats på när "Jag vet vilken dy hon varit i" började ljuda. Underbart. Vissa låtar går liksom in i en mer än andra på djupare sätt och betyder mer, blir mer personliga. Det bara är så. Det var inte alls långtifrån att en tår letade sig utanför ögonvrån, men det stannade vid lite fuktiga ögon.
När allt det prima var slut skulle jag väl egentligen dragit hem och lagt mig var tanken, men nej då, istället stack jag med in till stan med Viberg, Hed, Knutsson och Nadine för att försöka hitta någonstans att chilla med någon öl. Dock är det bara jag och Johan som farbrödigt nog är över 22, vilket var gräns på de lämpliga ställen vi ville besöka. Istället hade vi hux flux beställt mat på Maestro och stuckit hem till Viberg för en stunds häng och snackande. Även Jocke och Sebbe anslöt delvis till samtalet, dock inte vid samma tidpunkter.
Så småningom var jag hemma och var i säng vid tretiden. Dessvärre låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge innan jag somnade. Sen skulle man upp klockan sju..
..dock vaknade jag såklart redan klockan sex och låg och blängde på mobilen som jag visste skulle ringa en timme senare. Till slut gick jag i alla fall upp och gjorde mig i ordning, packade, skrev det korta förra inlägget och begav mig sedan till stationen i duggregn halva vägen och smuskurar andra halvan.
bussturen hem var ofantligt seg, 8.40-16.50. Halvsov några gånger, läste lite i fotbollsbilagan, såg på film tills datorn dog då det inte fanns uttag i bussen. Lite så.
Väl i Götet dumpade jag den lätta packningen till pappa och mötte upp Henke inne på centralen. Då jag inte ätit sedan en macka på morgonen slängde vi oss in på Burger King där jag frossade i mig dubbel whopper, pommes samt extra liten burgare. Dessvärre var Fantautsprutet paj så jag fick välja äcklig Cola eller, trodde jag, överkomlig Sprite. Spriten smakade dock enbart kemikalier och jag dumpade den halvdrucken.
Gång till Trädgår'n följde nu och en stunds köande innan vi kom in runt 18.40. Det var än så länge rätt lugnt då beräknad pågång får The Ark var 20.00. Vi gick upp en våning, tog en öl helt själva i baren däruppe och insåg att vafan, det går ju att vara på de två ståläktarna som finns (en på höger sida och en på vänster)! Vi begav oss bums och ställde oss med prima utblick från högra.
Publiken samlades i maklig takt tills det till slut var packat både nere på golvet och på båda läktarna. Det var dags! Ark gick på! Resten vill jag benämna som att musikalisk historia skrevs i Richards liv.
Om Håkan var awesome så var The Ark legendary. Efter snabb tillbakablick i skallen till Kent i Uddevalla får några år sedan så bestämde jag mig rätt snabbt att jo, det här är den bästa konsert jag varit på.
Med tanke på att The Ark ska lägga ner så fick man nästintill alla hits. Enda jag egentligen saknade av de större hitarna var "Echo Chamber", men med tanke på att jag fick allt annat så kan jag definitivt inte klaga.
Dessutom var det flera mellansnack av herr Salo, tänkvärda, roliga, djupa, känslosamma. Blanda detta med en superb energi där alla verkligen gav järnet och Jepsons gitarrsolo mitt i makalöst. Om Håkan med manskap igår gav 120% så gav väl Ark ungefär 180.
Jag nämnde ju att det var nära till tårar under den personligen känslosammaste låten hos Håkan. Den låten som ikväll hamnade under denna kategori var inte en av världens bästa, möjligen DEN bästa i mitt tycke, "Calleth you, cometh I" utan istället en annan extremt jävla bra låt, "It takes a fool to remain sane". Det som gjorde allt här var det snack Salo hade inför till enbart vagt musiken spelad av pianots toner i bakgrunden. Det handlade i grund och botten om att våga vara sig själv i vårt avlånga land vad än andra tycker. Det kan låta klyschigt när jag beskriver det bara såhär kort, men hade ni hört helheten, orden Salo använde ackompanjerat av pianot, då hade ni kanske förstått. Förutsatt att ni känt och associerat låten personligt på liknande sätt förstås.
Under denna låt övergick därför det fuktiga i ögonen till att bli en tår som sakta föll nedför vänster kind. Jag är en känslomänniska, så är det bara.
Mest drag under kvällen skapade något otippat "Let your body decide" medan allsången tillskrevs såväl "One of us is gonna die young" och "Calleth you, cometh I". Att jag högst otippat fick höra en av mina absoluta favoriter, "Disease" drar inte heller direkt ner betyget.
Förutom de många hyllningarna som Salo sa rätt ut gällande Göteborg så började han också mitt i "One of us is gonna die young" att sjunga på en viss låt jag hörde igår, "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Seriöst, det fanns inget som gick fel denna kväll!
Det kommer dröja innan jag får uppleva dels en helg med två så bra konserter, dels en så over the top underbart jävla bra konsert som idag.
Håkan kommer jag nog få se igen i framtiden, The Ark däremot.. det kändes verkligen som slutet. Visst, chansen att se dem i sommar finns, men det skulle inte kännas rätt. Det kunde inte bli ett bättre avslut än såhär.
Musikaliskt sett kan jag dö lycklig nu. Så bra var det.
Tills jag kommit upp till Falun igen och laddat in mina få bilder jag tog så får ni två av andras bilder jag hittade från de båda konserttillfällena:
Lördagskvällen inleddes med uppvärmning inför Håkan hemma hos Hed/Knutsson med dessa samt Berg, Nadine, Viberg och Sahlbrand med syster. Mycket trevligt!
Efter detta var det äntligen dags att bege sig till Magasinet vid 20.30-tiden eller nå't. Runt 22 gick Håkan med band på och en lång tids musikalisk njutning påbörjades. Förutom Håkans briljans vill jag även lyfta fram saxofonisten, inte bara för att jag själv spelat sax utan för att han skapade grymt sväng och körde sköna solon.
Låtmässigt saknade jag "Den fulaste flickan i världen" och "Det är så jag säger det", men det gör absolut ingenting. Jag har ju trots allt fått höra båda de låtarna live en gång i tiden. Höjdpunkten blev som jag gissat och hoppats på när "Jag vet vilken dy hon varit i" började ljuda. Underbart. Vissa låtar går liksom in i en mer än andra på djupare sätt och betyder mer, blir mer personliga. Det bara är så. Det var inte alls långtifrån att en tår letade sig utanför ögonvrån, men det stannade vid lite fuktiga ögon.
När allt det prima var slut skulle jag väl egentligen dragit hem och lagt mig var tanken, men nej då, istället stack jag med in till stan med Viberg, Hed, Knutsson och Nadine för att försöka hitta någonstans att chilla med någon öl. Dock är det bara jag och Johan som farbrödigt nog är över 22, vilket var gräns på de lämpliga ställen vi ville besöka. Istället hade vi hux flux beställt mat på Maestro och stuckit hem till Viberg för en stunds häng och snackande. Även Jocke och Sebbe anslöt delvis till samtalet, dock inte vid samma tidpunkter.
Så småningom var jag hemma och var i säng vid tretiden. Dessvärre låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge innan jag somnade. Sen skulle man upp klockan sju..
..dock vaknade jag såklart redan klockan sex och låg och blängde på mobilen som jag visste skulle ringa en timme senare. Till slut gick jag i alla fall upp och gjorde mig i ordning, packade, skrev det korta förra inlägget och begav mig sedan till stationen i duggregn halva vägen och smuskurar andra halvan.
bussturen hem var ofantligt seg, 8.40-16.50. Halvsov några gånger, läste lite i fotbollsbilagan, såg på film tills datorn dog då det inte fanns uttag i bussen. Lite så.
Väl i Götet dumpade jag den lätta packningen till pappa och mötte upp Henke inne på centralen. Då jag inte ätit sedan en macka på morgonen slängde vi oss in på Burger King där jag frossade i mig dubbel whopper, pommes samt extra liten burgare. Dessvärre var Fantautsprutet paj så jag fick välja äcklig Cola eller, trodde jag, överkomlig Sprite. Spriten smakade dock enbart kemikalier och jag dumpade den halvdrucken.
Gång till Trädgår'n följde nu och en stunds köande innan vi kom in runt 18.40. Det var än så länge rätt lugnt då beräknad pågång får The Ark var 20.00. Vi gick upp en våning, tog en öl helt själva i baren däruppe och insåg att vafan, det går ju att vara på de två ståläktarna som finns (en på höger sida och en på vänster)! Vi begav oss bums och ställde oss med prima utblick från högra.
Publiken samlades i maklig takt tills det till slut var packat både nere på golvet och på båda läktarna. Det var dags! Ark gick på! Resten vill jag benämna som att musikalisk historia skrevs i Richards liv.
Om Håkan var awesome så var The Ark legendary. Efter snabb tillbakablick i skallen till Kent i Uddevalla får några år sedan så bestämde jag mig rätt snabbt att jo, det här är den bästa konsert jag varit på.
Med tanke på att The Ark ska lägga ner så fick man nästintill alla hits. Enda jag egentligen saknade av de större hitarna var "Echo Chamber", men med tanke på att jag fick allt annat så kan jag definitivt inte klaga.
Dessutom var det flera mellansnack av herr Salo, tänkvärda, roliga, djupa, känslosamma. Blanda detta med en superb energi där alla verkligen gav järnet och Jepsons gitarrsolo mitt i makalöst. Om Håkan med manskap igår gav 120% så gav väl Ark ungefär 180.
Jag nämnde ju att det var nära till tårar under den personligen känslosammaste låten hos Håkan. Den låten som ikväll hamnade under denna kategori var inte en av världens bästa, möjligen DEN bästa i mitt tycke, "Calleth you, cometh I" utan istället en annan extremt jävla bra låt, "It takes a fool to remain sane". Det som gjorde allt här var det snack Salo hade inför till enbart vagt musiken spelad av pianots toner i bakgrunden. Det handlade i grund och botten om att våga vara sig själv i vårt avlånga land vad än andra tycker. Det kan låta klyschigt när jag beskriver det bara såhär kort, men hade ni hört helheten, orden Salo använde ackompanjerat av pianot, då hade ni kanske förstått. Förutsatt att ni känt och associerat låten personligt på liknande sätt förstås.
Under denna låt övergick därför det fuktiga i ögonen till att bli en tår som sakta föll nedför vänster kind. Jag är en känslomänniska, så är det bara.
Mest drag under kvällen skapade något otippat "Let your body decide" medan allsången tillskrevs såväl "One of us is gonna die young" och "Calleth you, cometh I". Att jag högst otippat fick höra en av mina absoluta favoriter, "Disease" drar inte heller direkt ner betyget.
Förutom de många hyllningarna som Salo sa rätt ut gällande Göteborg så började han också mitt i "One of us is gonna die young" att sjunga på en viss låt jag hörde igår, "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Seriöst, det fanns inget som gick fel denna kväll!
Det kommer dröja innan jag får uppleva dels en helg med två så bra konserter, dels en så over the top underbart jävla bra konsert som idag.
Håkan kommer jag nog få se igen i framtiden, The Ark däremot.. det kändes verkligen som slutet. Visst, chansen att se dem i sommar finns, men det skulle inte kännas rätt. Det kunde inte bli ett bättre avslut än såhär.
Musikaliskt sett kan jag dö lycklig nu. Så bra var det.
Tills jag kommit upp till Falun igen och laddat in mina få bilder jag tog så får ni två av andras bilder jag hittade från de båda konserttillfällena:
Kvickt innan jag drar
Hemskt att gå upp såhär tidigt, men vad gör man inte för konsten? The Ark ikväll och IFK-Örebro imorrn (Y)
Håkan igår var prima, såklart. Fatta att det är nästan tio år sedan jag såg honom förra gången. Sjukt. Den gången var det sista låten, "Det är så jag säger det", som gjorde allt. Igår var det "Jag vet vilken dy hon varit i". Ni som inte förstår Håkan och hans musik.. tycker synd om er.
I övrigt tycker jag också att "Känn ingen sorg för mig Göteborg" stod ut lite extra.
Nu hinner jag inte mer, måste dra. Ha d gött!
Håkan igår var prima, såklart. Fatta att det är nästan tio år sedan jag såg honom förra gången. Sjukt. Den gången var det sista låten, "Det är så jag säger det", som gjorde allt. Igår var det "Jag vet vilken dy hon varit i". Ni som inte förstår Håkan och hans musik.. tycker synd om er.
I övrigt tycker jag också att "Känn ingen sorg för mig Göteborg" stod ut lite extra.
Nu hinner jag inte mer, måste dra. Ha d gött!
Drömhus
Vad vaknade man av idag? Jo, av att någon i familjen under med ljus stämma sjunger med i någon arabisk låt. Mindre bra ska sägas..
Vaknade också efter en ganska ryckig dröm som började (så långt jag minns iaf) med att jag låg på vägen utanför vårt hus hemma. Ställde mig upp och vandrade mot uppfarten. På vägen stod en kraschad bil (vit volvo 740 kombi typ), en kundvagn fylld med skräp och en massa annat mojs runtomkring, träbitar och liknande.
Vände sedan blicken mot den plats där huset står och insåg när jag började vandra uppför uppfarten och trädgårdsgången att huset var helt väck. Det enda som återstod var en sandfärgad, ljus grund. Inte ens källarn och garaget fanns alltså kvar, bara det ljusa materialet. Träbitar och smått mojs låg även utspritt i trädgården. När jag kommit fram till den plats där trappan ska ligga så var plötsligt ett hus tillbaka på platsen. Dock ett hel annat hus i mörkbrunt lackat trä.
Folk fanns plötsligt i trädgården, folk jag inte kände, men som verkade vänliga. Jag gick in i huset. Därinne fanns fler folk jag inte kände, det verkade vara någon sorts sammankomst, men jag fick aldrig riktigt veta för vem eller vad. Började snacka med en mörkhyad kille som var trevlig, gick runt och inspekterade huset som verkade innehålla två plan, men aldrig någon trappa emellan så hur jag tog mig från första till andra planet och tillbaka är en gåta (som så mycket annat i drömmar).
Tiden gick sedan snabbt och efter att ha snackat lite med en tjej som verkade småintresserad så började folk gå och lägga sig lite överallt. Jag som inte var varken inbjuden eller hade sovattiraljer med mig började fundera på om man bara skulle krascha på en ledig yta eller bege sig hemåt (hemåt?! vart då?).
Efter ett tag lade jag mig i en säng. Dessvärre var det någon annans säng som inte såg mig och låg på något skumt vänster på mina ben. Jag ursäktade mig och lämnade rummet.
Jag hade nu inga kläder på mig längre förutom kalsongerna. När själva avklädandet skett har har jag ingen aning om. Alla kläder verkade inte heller ligga på samma ställe så fick gå runt överallt i huset och leta upp saker och ting.
Till slut var jag påklädd och lämnade huset. Det började nu redan bli morgon och jag tänkte att det är väl lika bra att vandra nedåt stan. Huset låg nu inte riktigt i samma omgivning som tidigare. Istället befann jag mig i någon italiensk stad där huset var beläget relativt högt upp på en sluttning. Vandringen ner mot stan gick ganska fort och väl nere i stan insåg jag att jag tagit på fel sko på högerfoten i letandet efter mina kläder. Istället för den svarta matchande mer spetsiga herrskon till vänsterdojjan hade jag dragit på någon kängliknande brun variant med rundare form. Inte ett dugg lik. Såg ju inte klokt ut. Jag fick alltså ta beslutet om att vandra tillbaka upp till huset igen.
Problemet var att jag inte kom ihåg vägen upp. Staden var ganska stor med många myllrande vägar att välja bland, trånga passager, människor som gick åt alla håll, så jag var redan osäker på vilka svängar jag tagit.
Jag fick alltså gå lite på chans för att hitta de rätta trappor som ledde uppåt.
Till en början gick jag förmodligen rätt, men sedan, just när man skulle välja väg till trapporna förmodligen, så svängde jag antingen för tidigt eller för sent och tog någon annan väg som jag trodde var samma.
Dessvärre var denna trappformation längsmed en vägg och blev bara smalare och smalare. När jag insåg att jag skulle få hålla väldigt bra balans en bit och sedan klättra nedåt och hoppa mellan två hustak för att komma vidare valde jag att vända tillbaka.
Längst ut dit jag kommit fanns inte ens något räcke eller mur att hålla i. När jag vände mig om och kom tillbaka till det parti där muren började igen tog jag stöd emot denna. Dumt gjort. Muren var alldeles söndervittrad på flera ställen och jag fick kasta mig in mot husväggen för att inte falla med den stora bit mur som föll de många långa metrarna ner mot gatan under. Enda jag hoppades var att ingen fick schabraket i huvudet. Inget skrik hördes så antar att det gick bra.
När jag vandrat tillbaka till där denna smala väg börjat så var det plötsligt ingen rak väg ner längre. Istället var det en ranglig stege där någon professorliknande typ stod och försäkrade om att detta var enda vägen ner. Jag fick alltså med hårt dunkande hjärta ta mig an den röda rostiga skapelsen till stege och långsamt klättra ner.
Väl nere tänkte jag att äh, jag skiter i skon, och började gå mot havet.
Plötsligt hör jag hur folk börjar skrika och springa mot mig. Jag höjer blicken och ser världens tsunamivåg närma sig bortom hustaken. Jag står nu framför en lobby och har någon kändis bredvid mig, minns dessvärre inte vem, men en manlig i vilket fall. Eftersom han inte verkar ha tagit notis om vad som händer så grabbar jag tag i hans arm och säger åt honom att springa.
Springandet går längs gator, små torg, trappor och terrasser mellan alla ljusa sandfärgade byggnadskomplex i sten i denna soliga stad. Folk skriker och vatten börjar forsa bakom oss i fjärran allt närmre.
Jag och kändisen ser efter varann, även om kändisen fortfarande är lite disträ och plötsligt börjar prata i mobiltelefon under allt rabalder.
Den småintresserade tjejen från tidigare är plötsligt vid oss. Hon är dock inte likadan utseendemässigt. Stilen är densamma (färgat svart långt hår som med en knut och sedan ned längs ryggen, piercing i tungan, svarta kläder, blågröna ögon, rosaaktigt läppstift), men hon har blivit tjockare och fulare (?!).
Tillsammans fortsätter vi tre att springa medan vattnet nu nått våra fötter och är två decimeter djupt ungefär..
Här slutar drömmen och jag vaknar av det arabiska ylandet. Så kan det gå!
Vaknade också efter en ganska ryckig dröm som började (så långt jag minns iaf) med att jag låg på vägen utanför vårt hus hemma. Ställde mig upp och vandrade mot uppfarten. På vägen stod en kraschad bil (vit volvo 740 kombi typ), en kundvagn fylld med skräp och en massa annat mojs runtomkring, träbitar och liknande.
Vände sedan blicken mot den plats där huset står och insåg när jag började vandra uppför uppfarten och trädgårdsgången att huset var helt väck. Det enda som återstod var en sandfärgad, ljus grund. Inte ens källarn och garaget fanns alltså kvar, bara det ljusa materialet. Träbitar och smått mojs låg även utspritt i trädgården. När jag kommit fram till den plats där trappan ska ligga så var plötsligt ett hus tillbaka på platsen. Dock ett hel annat hus i mörkbrunt lackat trä.
Folk fanns plötsligt i trädgården, folk jag inte kände, men som verkade vänliga. Jag gick in i huset. Därinne fanns fler folk jag inte kände, det verkade vara någon sorts sammankomst, men jag fick aldrig riktigt veta för vem eller vad. Började snacka med en mörkhyad kille som var trevlig, gick runt och inspekterade huset som verkade innehålla två plan, men aldrig någon trappa emellan så hur jag tog mig från första till andra planet och tillbaka är en gåta (som så mycket annat i drömmar).
Tiden gick sedan snabbt och efter att ha snackat lite med en tjej som verkade småintresserad så började folk gå och lägga sig lite överallt. Jag som inte var varken inbjuden eller hade sovattiraljer med mig började fundera på om man bara skulle krascha på en ledig yta eller bege sig hemåt (hemåt?! vart då?).
Efter ett tag lade jag mig i en säng. Dessvärre var det någon annans säng som inte såg mig och låg på något skumt vänster på mina ben. Jag ursäktade mig och lämnade rummet.
Jag hade nu inga kläder på mig längre förutom kalsongerna. När själva avklädandet skett har har jag ingen aning om. Alla kläder verkade inte heller ligga på samma ställe så fick gå runt överallt i huset och leta upp saker och ting.
Till slut var jag påklädd och lämnade huset. Det började nu redan bli morgon och jag tänkte att det är väl lika bra att vandra nedåt stan. Huset låg nu inte riktigt i samma omgivning som tidigare. Istället befann jag mig i någon italiensk stad där huset var beläget relativt högt upp på en sluttning. Vandringen ner mot stan gick ganska fort och väl nere i stan insåg jag att jag tagit på fel sko på högerfoten i letandet efter mina kläder. Istället för den svarta matchande mer spetsiga herrskon till vänsterdojjan hade jag dragit på någon kängliknande brun variant med rundare form. Inte ett dugg lik. Såg ju inte klokt ut. Jag fick alltså ta beslutet om att vandra tillbaka upp till huset igen.
Problemet var att jag inte kom ihåg vägen upp. Staden var ganska stor med många myllrande vägar att välja bland, trånga passager, människor som gick åt alla håll, så jag var redan osäker på vilka svängar jag tagit.
Jag fick alltså gå lite på chans för att hitta de rätta trappor som ledde uppåt.
Till en början gick jag förmodligen rätt, men sedan, just när man skulle välja väg till trapporna förmodligen, så svängde jag antingen för tidigt eller för sent och tog någon annan väg som jag trodde var samma.
Dessvärre var denna trappformation längsmed en vägg och blev bara smalare och smalare. När jag insåg att jag skulle få hålla väldigt bra balans en bit och sedan klättra nedåt och hoppa mellan två hustak för att komma vidare valde jag att vända tillbaka.
Längst ut dit jag kommit fanns inte ens något räcke eller mur att hålla i. När jag vände mig om och kom tillbaka till det parti där muren började igen tog jag stöd emot denna. Dumt gjort. Muren var alldeles söndervittrad på flera ställen och jag fick kasta mig in mot husväggen för att inte falla med den stora bit mur som föll de många långa metrarna ner mot gatan under. Enda jag hoppades var att ingen fick schabraket i huvudet. Inget skrik hördes så antar att det gick bra.
När jag vandrat tillbaka till där denna smala väg börjat så var det plötsligt ingen rak väg ner längre. Istället var det en ranglig stege där någon professorliknande typ stod och försäkrade om att detta var enda vägen ner. Jag fick alltså med hårt dunkande hjärta ta mig an den röda rostiga skapelsen till stege och långsamt klättra ner.
Väl nere tänkte jag att äh, jag skiter i skon, och började gå mot havet.
Plötsligt hör jag hur folk börjar skrika och springa mot mig. Jag höjer blicken och ser världens tsunamivåg närma sig bortom hustaken. Jag står nu framför en lobby och har någon kändis bredvid mig, minns dessvärre inte vem, men en manlig i vilket fall. Eftersom han inte verkar ha tagit notis om vad som händer så grabbar jag tag i hans arm och säger åt honom att springa.
Springandet går längs gator, små torg, trappor och terrasser mellan alla ljusa sandfärgade byggnadskomplex i sten i denna soliga stad. Folk skriker och vatten börjar forsa bakom oss i fjärran allt närmre.
Jag och kändisen ser efter varann, även om kändisen fortfarande är lite disträ och plötsligt börjar prata i mobiltelefon under allt rabalder.
Den småintresserade tjejen från tidigare är plötsligt vid oss. Hon är dock inte likadan utseendemässigt. Stilen är densamma (färgat svart långt hår som med en knut och sedan ned längs ryggen, piercing i tungan, svarta kläder, blågröna ögon, rosaaktigt läppstift), men hon har blivit tjockare och fulare (?!).
Tillsammans fortsätter vi tre att springa medan vattnet nu nått våra fötter och är två decimeter djupt ungefär..
Här slutar drömmen och jag vaknar av det arabiska ylandet. Så kan det gå!
A kiss in the night
Weho, bloggen går med uppsving! Stadiga sisådär 17-18 besökare. Inte illa! Antingen skriver jag intressant eller så skriver jag provocerande. Att skriva om tråkiga saker ur vardagslivet skulle ni väl inte följa.. eller? ^^
I vilket fall spenderade jag plötsligt kvällen hemma hos Peter med syster. Jag, han, syrran samt Sinander och Berg spelade diverse spel. Dock utnämnde sig i efterhand plötsligt herr Ståhl/Sahlbrand till vinnare. Det gillas icke. Då båda spelen avbröts i förtid, icke av mig, anser jag det extremt orättfärdigt att peka ut herr Ståhlbrand som vinnare bara för att han råkade vara i ledning när spelen avbröts. Rätten och juryn anser att herr Ståhlbrand gjort sig skyldig till orättmätigt förfarande samt förtal och pekar därför på ett klargörande uttalande där denne uttrycker sig mer neutralt och ödmjukt gentemot sina motståndare då inget av spelen fullföljdes..
..sägas skall också att skillnaden mellan herr Ståhlbrand och mer än tydligt underskattade herr Björkman i kortspelet inte var särskilt stort ;)
Jag må vara långsynt och dryg i vissa sammanhang, men jag är rättvis.
---
Nu ska jag.. ptja, lägga mig? Spela Sims 3? Leta spelare på fm? Inte riktigt bestämt mig än, Det löser sig, som allt annat.
Cheerio miss Sophie!
I vilket fall spenderade jag plötsligt kvällen hemma hos Peter med syster. Jag, han, syrran samt Sinander och Berg spelade diverse spel. Dock utnämnde sig i efterhand plötsligt herr Ståhl/Sahlbrand till vinnare. Det gillas icke. Då båda spelen avbröts i förtid, icke av mig, anser jag det extremt orättfärdigt att peka ut herr Ståhlbrand som vinnare bara för att han råkade vara i ledning när spelen avbröts. Rätten och juryn anser att herr Ståhlbrand gjort sig skyldig till orättmätigt förfarande samt förtal och pekar därför på ett klargörande uttalande där denne uttrycker sig mer neutralt och ödmjukt gentemot sina motståndare då inget av spelen fullföljdes..
..sägas skall också att skillnaden mellan herr Ståhlbrand och mer än tydligt underskattade herr Björkman i kortspelet inte var särskilt stort ;)
Jag må vara långsynt och dryg i vissa sammanhang, men jag är rättvis.
---
Nu ska jag.. ptja, lägga mig? Spela Sims 3? Leta spelare på fm? Inte riktigt bestämt mig än, Det löser sig, som allt annat.
Cheerio miss Sophie!
Kluff, barg, simp, glåp, mursk, tvigg
Vaknar av någon idiotjävel till granne spelar svinhög äcklig RIX FM-musik. Var först bergsäker på att det var Joel eftersom det var så tydligt, men när jag öppnade min dörr till resten av lägenheten så nähe, kom ovanifrån eller underifrån. Han dock inte utröna exakt varifrån eftersom självklart, nu när jag äntligen stigit upp, så slutade musiken. Gaaah.
Det kan alltså antingen komma från småbarnsfamiljen Akram nedanför eller de två ungdomarna ovanför. Då Akram vanligtvis ogillar hög ljudvolym och nötterna ovanför gärna går som elefanter 24/7 så är min gissning inte så svår. As. Fredag förmiddag dammit! Vanliga Richardar sover! Spela gärna högt framåt eftermiddan och kvällen åtminstone..
Funderar på att koppla stereon till datorn, dra på lite BRA musik och äga dem. Men nej, så barnslig skulle jag väl ändå inte kunna vara?! Jodå, om jag ville.. Får fundera på saken.
---
Ska bege mig till tågstation så småningom och hämta ut tågbiljetten till hemresan. När jag beställde kunde man tydligen inte få den vare sig som e-biljett eller utskrift så för första gången på flera år måste jag hämta ut i automat.
Aja, är bra att jag får komma ut lite ur denna tentahåla.
Ikväll blir det lugnt, vill inte riskera att vara bakis till morgondagens kvällsevent när Håkan gästar på Magasinet :)
Förresten, jag fick in den blåa boken i tentan. Det gick med någon halvvettig mening. Jag är nöjd.
Det kan alltså antingen komma från småbarnsfamiljen Akram nedanför eller de två ungdomarna ovanför. Då Akram vanligtvis ogillar hög ljudvolym och nötterna ovanför gärna går som elefanter 24/7 så är min gissning inte så svår. As. Fredag förmiddag dammit! Vanliga Richardar sover! Spela gärna högt framåt eftermiddan och kvällen åtminstone..
Funderar på att koppla stereon till datorn, dra på lite BRA musik och äga dem. Men nej, så barnslig skulle jag väl ändå inte kunna vara?! Jodå, om jag ville.. Får fundera på saken.
---
Ska bege mig till tågstation så småningom och hämta ut tågbiljetten till hemresan. När jag beställde kunde man tydligen inte få den vare sig som e-biljett eller utskrift så för första gången på flera år måste jag hämta ut i automat.
Aja, är bra att jag får komma ut lite ur denna tentahåla.
Ikväll blir det lugnt, vill inte riskera att vara bakis till morgondagens kvällsevent när Håkan gästar på Magasinet :)
Förresten, jag fick in den blåa boken i tentan. Det gick med någon halvvettig mening. Jag är nöjd.
Lite tryck á la detta ska väl passa fint nu? Stereon är igång.. det är ju eftermiddag..
KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR
Färdigt, korrekturläst och inlämnat. Bara det jag ville säga. Nu ska jag slappa och ha det kul i några dagar!
