Kårkväll i antågande

Jodå, visst gick det att få ihop över hundra års historia på tre sidor, men det var kämpigt som fan att hoppa över en massa saker.. IFK har en rätt diger historia. Ska väl bli minst godkänt, något annat väntar jag mig inte.

---

Dagens seminarie gick prima, som vanligt en massa luftande av åsikter och prat om saker man är insatt i. Känns skönt. Lite annorlunda mot när jag pluggade ljudteknik och själva tekniken kom på tal då mitt teknikintresse är aningen begränsat (det var ju det kreativa som gjorde att jag valde ljudtekniken).

---

Överraskande varmt när man gick ut idag. Extremt sen sensommar? Såhär brukar det kännas när vi åkt till Bremen i Tyskland med familjen fram i oktober varje år tidigare, men så ligger det ju längre ner på kontinenten också.

Man lär inte frysa när det är dags för kårkväll i vilket fall! Ska bli intressant med temat som som sagt är yrkesroller. Har dock fortfarande inte kommit på något bra alternativ till vad man ska vara. Inga av idéerna hittills har känts klockrena. Men, men, det kommer väl.

Sköj ska man i alla fall ha! Musiken skruvas upp, Fredrik är skickad att handla på systemet, jag har äntligen varit händig (nåja) och bytt ringklocka på cykeln, disken är snart diskad och.. ja, vad kan gå fel?



Hyfsat

Tre pers har varit inne på min blogg nu efter tolvslaget. Senaste inlägget som visades på fb skrev jag i morse. Med andra ord finns tre människor som bara känner för att besöka min blogg spontant mitt i natten. Sådant gillar vi!


Börjar undra lite smått när höstdeppet verkligen ska börja. Det brukar ju alltid komma någon gång liksom men nu har det gått ett jäkla tag utan en downperiod. Är det för att jag är rätt nöjd med tillvaron eller för att jag helt enkelt börjat resignera och acceptera att saker och ting är som de är? Vet inte riktigt än, det visar väl sig.

Det enda jag märkt av mörkare saker är att jag surar ur på småsaker rätt ofta. Kan vara någon småsak någon säger, att fb ändrar design, att läraren är ett nöt eller något annat mindre avgörande.
Men ja, jag blir inte skitsur någon längre stund, det blåser över nästan lika snabbt som det börjat. Och det är ju bra åtminstone antar jag.


Imorrn ska jag göra ett arbete om IFK:s historia till fotbollshistoriken i Malmö. Med tanke på radavstånd 1,5 och omfång 2-3 sidor och att referenser får tas var sm helst ifrån så lär det gå ganska snabbt och smärtfritt.

Spelar fm med Erik nu. Det går hyfsat.

Ordet "hyfsat" får mig alltid att tänka på Schyfferts The 90's när han pratar om vad som fanns på TV när han växte upp:

"Jo, ikväll visas långfilmen Utanför: Tjeckisk film om blind pojke. Pojken Kiuskio bor i norra Slovakien och är blind men har trots detta ett hyfsat liv!
[Till ung tjej i publiken]: För Charlotte, du kanske tror att det ska hända nå't, att han ska kunna bli osynlig eller hitta en tidsmaskin eller att det ska bli liksom.. näe, det är hyfsat kan jag säga, det är.. det är själva storyn! Han käkar lite fil, det känns hyfsat.. Det är det det är."


Nu ska jag spela vidare i fm. Det känns hyfsat!



Science Fiction

Man borde börja skriva (och jag ska börja skriva), men just för stunden har jag helt enkelt inte lust, inte svårare än så.

Uppgiften jag tänkt göra, till den meningslösa socialisationskursen, är dessutom busenkel så den kommer jag lalla igenom som ett jehu när jag väl tar tag i den.

Vi har även en annan uppgift, till distanskursen, som innebär att man ska skriva 2-3 sidor om något fotbollslags historia. Inte heller det ser jag kan ta särdeles mycket tid. Börjar nog med den sent inatt och gör klart imorgon.

But for now.. well, we'll see.

---

Tema yrkesroller på kåren på fredag. Intressant. Jag beklagade mig så sent som för några dagar sedan om att kåren borde anordna något igen så att det inte blir samma slentriankår gång efter gång.

Problemet är vad man ska ha på sig. Jag älskar maskerader men det kom ganska hastigt på denna gång. Har i ala fall några idéer så vi får se! Det svåra är att man ju inte kan komma i de yrkesroller man tänkt sig just nu, jag menar, hur ser en presschef ut? En informatör? Eller om vi ska gå tillbaka i tiden, en ljudtekniker? Visst, man kan fixa enstaka attribut till dessa (ljudtekniker/roddare har fördomsfullt långt hår etc.) men det kan ju vara vad som helst, inget man kan gissa sig till bums.

Aja, det löser sig.

---

The Rocky Horror Picture Show - Länge skjutit upp att se denna kultmärkta film men igår var det dags. Eftersom det är en musikalfilm så är skådespeleriet inte världens bästa och ofta överdrivet (det är ju så det ska vara..) men Tim Curry är alltid Tim Curry och är en som står ut från mängden i sin huvudroll som Dr. Frank-N-Furter.
Storyn är sisådär med ofta många ologiska skeenden (vilket har en förklaring i och för sig, men ingen otroligt bra sådan) och flertalet låtar är inga höjdare, men det var ändå en okej film. Man får ge cred för originaliteten, smink/kostym, Tim Curry och främst tre av låtarna, varav en, den bästa, är titellåten och en annan är Meat Loafs gästspel i filmen som rockig motorcyklist.
B B B, den lite småröriga storyn till trots.


Orphan - På imdb beskrivs den i genrerna "Mystik" och Thriller" men även lite "Rysare" tycker jag är på sin plats.
Som alltid med denna typen av filmer så sitter jag och stör sönder mig på hur karaktärer agerar och att folk verkar ha så fruktansvärt svårt att tro på varandra.
Vi har i filmen förmodligen världens sämsta psykolog och världens mest godtrogna make för att nämna de karaktärer jag stör mig mest på.
Utöver detta var filmen okej även om nästintill allt var förutsägbart enligt konstens alla regler. Bara en gång förutsåg jag fel skeende och allt detta gör självklart att mycket av den spänning man vill få ut av filmen går förlorad.
Vera Farmiga, som har huvudrollen som mamman i en familj som adopterar en 9-årig flicka, är alltid bra även om hon fått roller i flera mindre bra filmer under åren, hon förtjänar bättre.
B B+ för att den ändå lyckades bibehålla en hyfsad stämning samt hade en twist. Den slutade också på ett okej sätt vilket på intet sätt är någon spoiler då det kan betyda nästan vad som helst när jag bedömer en film. Det varierar från film till film.

---

FRUKOST!

Sämsta. Föreläsningen. Ever.

Seriöst. Jag skulle gjort som jag tänkte igår kväll, tagit en whisky innan "lektionen" så att den kanske blev lite roligare åtminstone.

Idag tänkte jag ge föreläsaren en ny chans. "Lektionen" hade rubiken "Idrott och media" vilket lät som något som äntligen kanske kunde vara lite relevant.

Icke.

Detta kan ha varit föreläsarns sista chans..

Vi kommer dit, fler från mediaprogrammet (vi går ju även med spm:are och idrottstränare) än vad som varit fallet på flera veckor, och möts av ett sorts formulär på en av whiteboardsen.
Klockslaget 9-10.20 är antecknat längst upp och jag listar genast ut vad det hela kommer att röra sig om, något som sedan bekräftas när föreläsarn äntrar rummet och förklarar det hela.

Vi ska alltså utnyttja vår lektionstid till att leta upp tio personer var i högskolan mellan klockan 9 och 10.20 för att fråga dem några frågor gällande på vilket sätt de läser medier bl.a. (internet eller pappersform). De svar vi får in ska sedan vår kära föreläsare använda som underlag till någon sorts forskning han gör.

Alltså: Han vill att vi gör det tråkigaste grovjobbet åt honom istället för att berätta viktiga saker gällande vårt framtida yrkesliv.

Seriously? Wtf? Vafan är det frågan om?

Det intressanta i sammanhanget är att de andra två klasserna vandrade ner och började plocka åt sig papper för att börja med uppgiften medan alla vi som ska jobba med media och information i någon form bara lämnade salen i smått vredesmod.
Vad säger det?
Antingen att vi är rutinerade rävar som är inne på vårt andra år och vet vad man kan sålla bort lektionsmässigt medan spm och idrottstränarna är inne på sitt första och inte hunnit få sållrutinen än, eller också att vi inte är dummare än att vi inser vad vi kommer ha nytta av i våra framtida arbeten.

Nivån på lektionerna i denna kurs har varit extremt låg. Jag menar, kom igen, gå ut i skolan och fråga tio pers några basic frågor? Det är högstadienivå! Inget vi lär oss på över huvud taget.

Man kan hävda att det är för att få en "aktuell överblick över hur medieanvändningen verkligen ser ut" men snälla nån.. vi går media och är inte dummare än att vi förstår att läsandet av papperstidningar minskat och läsandet av medier på nätet ökat samt att det är vanligare i yngre än äldre åldrar att man läser tidningen på nätet. Det är inget man behöver göra ett enkelt formulär om på högskolenivå, det är något man förstått om man är någorlunda vaken i dagens samhälle.

Dessutom, att ett femtiotal personer ska kunna hitta tio personer var klockan nio på morgonen som vill ställa upp.. hur lätt är det? Det är 500 personer vi snackar om som ska trollas fram från ingenstans.
Även om det skulle befinna sig 500 personer i skolan denna tid och alla skulle vara villiga att ställa upp, hur enkelt är det att hitta tio pers av dessa 500 som inte redan har blivit tillfrågad av någon annan? Den som arbetar långsammast med uppgiften kan komma att få ett helvete med att hitta tio pers.
Som vanligt har således inte vår "lärare" tänkt till alls och försöker bara komma enkelt undan.

Jag och Johan drog hem direkt efter "lärarn" förmedlat uppgiften. Vi var där kanske en kvart sammanlagt. Värt.

---

Dagens plussidor: Man är uppe och har en lång dag framför sig att utnyttja på många sätt. Ska börja med någon uppgift som förmodligen ger mer än alla föreläsningar gett sammanlagt hittills.

Fast.. det tar jag inte än. Just nu är jag av förståeliga skäl fruktansvärt opeppad och vill mest bara att det ska bli helg så jag kan parta lite.

Igår var jag för övrigt på match på kvällen med Johan och Fredrik. Vi stack till Borlänge och kollade Brage-Öster (0-0). En ganska tråkig match men den tände till lite i andra i alla fall, trots en del regn.
Jag var ändå nöjd, man får ta chanserna man får att gå på fotboll här uppe när man inte har något Blåvitt i närheten..

Blåvitt vann annars igår, borta mot Djurgården. Mycket härligt då DIF förnedrade oss i våras när jag var på plats, usch.. Men skit i det nu! Vi vann igår och jag drömmer mig tillbaka till 6-0 en vacker påskafton för ett par år sedan :)


 


Den förlorade symbolen

Vill ta tillfället i akt och vurma lite extra för denna bok. Dan Brown fick mig fast redan i Da Vinci-koden och Änglar och Demoner så att han skulle lyckas behålla sitt grepp i ännu en makalös historia med Robert Langdon i huvudrollen var inte så överraskande.

Jag tänker inte skriva så mycket om själva berättelsen mer än att den som sina föregångare innehåller en drös av intressanta fakta som man önskar att man själv tagit reda på.
Självklart är inte allt som skrivs i boken ren sanning, men de viktigaste delarna är det och sår ett frö som växer till nog mycket för att man ska vilja hålla med om det sista ord som skrivs innan boken tar slut (vilket det är får ni uppenbarligen ta reda på själva ;)

Som smakprov på vad boken kan väntas innehålla får ni här den text som finns precis innan det hela drar igång:

FAKTA

År 1991 låstes ett dokument in i ett stöldsäkert kassaskåp hos chefen för CIA. Dokumentet ligger där än idag. Dess kryptiska text innehåller hänvisningar till en uråldrig port och en okänd underjordisk plats. Dokumentet innehåller dessutom frasen "Det ligger begravt någonstans där ute".

Alla organisationer i den här romanen finns i verkligheten, inklusive frimurarna, Invisible College, CIA:s säkerhetsavdelning, SMSC och Institutet för noetikstudier.

Alla ritualer, naturvetenskapliga fakta, konstverk, monument och historiska byggnader i romanen överrensstämmer med verkligheten.

---

Så, som ni ser, det ligger en rätt bra grund till att skapa en spännande och trovärdig historia.

Faktum är att jag vill sträcka mig så långt att jag önskar att den blev obligatorisk skönlitteratur i skolan.
Om alla läste den någon gång skulle säkerligen många börja fundera själva och inte bara ta en massa saker för givet och/eller lämpa över alla förklaringar av världen på en enda källa utan att ifrågasätta den och dess historia.

Läser ni boken kommer ni förstå vad jag menar.

Ordo ab chao



Fiiiiiiiiiiiiiilm

Vet inte hur många filmer jag sett sen jag senast rexenserade något här, än mindre exakt vilka filmer, därför tar jag helt enkelt de senaste jag minns.

Paul - Sciencefiction-komedi där en av de nutida komiker jag gillar minst, Seth Rogen, har en roll. I sammanhanget vanliga fall är det jag stör mig mest på med Seth hans röst som jag inte riktigt kan ta på allvar, inlevelsen brukar vara dålig, det känns stelt och påklistrat, därför blev det så märkligt i denna film där han endast har en röstroll till den animerade rymdvarelsen Paul - och gör det bra! Kanske är det skönare att veta att man inte syns och bara kan fokusera på att höras?
Filmen handlar om två sciencefiction-nördar som åker från hemlandet England till USA för att utforska diverse platser där antingen mytomspunna saker ägt rum eller bara har någon form av nördfaktor.
Efter ett tag kraschar en bil framför dem och ur denna bil kommer en utomjording, Paul, som (precis som i så många andra filmer om utomjordingar) inget annat vill än att åka hem. Paul är dock en väldigt modern form av utomjording jämfört med stereotypen vi är vana vid, Paul fungerar som oss i mångt och mycket och är en skön snubbe. Problemet är att han jagas av FBI och plötsligt finner sig de två sciencefiction-älskarna i full färd med att hjälpa en mytomspunnen idol.
Som helhet var filmen helt okej men hade många chessy moments som kändes överdrivna eftersom det var en komdi snarare än ett romantiskt drama där de "lyckliga" och "gråtmilda" stunderna kändes lite obekväma och halvopassande i sammanhanget. Medvetet val av filmskaparna naturligtvis men det gör filmen lite hackig i sitt språk och minskar trovärdigheten på något sätt.
B B B ändå för en klart godkänd komedi.


Super 8 - En film jag garanterat hade tyckt varit ännu fräckare när jag var yngre, typ i huvudskådespelarnas åldrar, men den fungerar absolut nu också.
Året är 1979 och en grupp i tidiga tonåren, några killar och en tjej, är vid stadens tågstation och ska spela in en film. Plötsligt är ett tåg på väg vilket får gruppens regissör att jubla av lycka då det självklart ger gratis effekter till filmen. Från ingenstans dyker då en bil upp som kör upp på spåret och får tåget att kollidera och spåra ur.
Ungdomarna flyr från alla vrakdelar som yr och klarar sig med hårsmåner. De tar sig sedan från platsen just innan militären kommer dit och de inser genast att det är något skumt på gång. När de sedan ser på vad den välta kameran som de spelade in med vid tågstationen har snappat upp visar det sig att deras misstankar var berättigade..
Rätt trevlig film av en typ som inte görs så mycket längre av vad jag märkt, det vill säga mer seriösa filmer med ungdomar. Oftast känns det som det töntar ur totalt idag så fort man ska försöka göra något liknande och barn är inblandade, men denna var inget större fel på alls, sevärt tidsfördriv och stabila B B B+.


Hannah med H - Svensk film om Hannah som inte tycks vara som alla andra tonåringar och gör saker som faller henne in; skippar skolan när det känns bra, matar ankor och pratar med sig själv om livet samt läser böcker snarare än är ute och partar. Det mest charmiga karaktärsdraget i mina ögon är dock att hon vart hon än går sätter post it-lappar med korta egna dikter på för allmän beskådan.
En dag träffar hon på Jens på ett café, en man i medelåldern som säger sig vara lärare och är lika insatt som Hannah själv i böcker och filosofiska tankar. Ett givande meningsutbyte uppstår med andra ord och de ser till att ses igen. Efter detta möte börjar dock märkliga saker hända i Hannahs liv. Förutom att det börjar ringa i hennes  telefon på nätterna utan att någon säger ett ljud så får hon två nya vänner och plötsligt kan Hannah som tidigare varit väldigt singel välja mellan "En skild tvåbarnspappa, en 18-årig bosnier och en skinnskalle".
Sammanfattningsvis tyckte jag om denna film även om vissa skådespelare var mindre övertygande och dialogen ibland var hackig, främst under det första mötet mellan Hannah och Jens.
Betyget på imdb är under all kritik (3.9/10) och jag ger den B B B- (vilket på imdb-språk väl skulle vara någonstans i trakten av 6).
Gillar man Joel Kinnaman får man här se honom i en tidig roll (filmen är från 2003).


Biutiful - Javier Bardem spelar Uxbal, en ensamstående tvåbarnsfar hemmahörande i de ruffigare delarna av Barcelona. En dag blir Uxbal diagnosticerad med cancer och tvingas ta tag mer i sitt liv och försöka göra det bästa för sina barn allt mer vad tiden lider. Mamman lider av någon form av manodepressiv sjukdom och kan ena stunden vara den underbaraste kvinnan och mamman på jorden för att i nästa göra helt ologiska beslut som lämna barnen ensamma hemma för att dra ut och vara lösaktig mitt i natten.
Jag kan inte påstå att det var min typ av film, alldeles för mörk och inga andra ingredienser än yttepyttelite rörande kärlek mellan far och dotter i filmens slutscen. Ingen action, ingen humor, ingen spänning. Bara långsamt elände och det ska mycket till för att jag ska gå igång på enbart sådana filmer. Gillar man sådant så visst, den var bra gjord, bra dialoger och snyggt bildspråk, men ingen kioskvältare.
B B för alla de sistnämnda bitarna.


Cowboys & Aliens - Lika töntig titel som "Snakes on a plane" men likt Samuel Jackson i ormfilmen så gör Daniel Craig i princip aldrig en dålig roll. Visst, "Cowboys & Aliens" kommer inte få Oscar för bästa film, men den funkar absolut som ett actionfyllt tidsfördriv. Så vill du se kobåjsare och indianer som förenar sig för att fördriva utomjordingar från vår härliga planet är deta filmen för dig! Humor och action och lite allvar förenas för att låta dig slappa iväg några timmar.
B B B-


Limitless - Bästa filmen av de jag recenserar här idag. Bradley Cooper (känd från bl.a. "Baksmällan") spelar Eddie Morra, en smått misslyckad författare utan tillstymmelse till nya idéer. Hans tjej inser att deras liv inte fungerar längre och gör slut med honom.
Efter uppbrottet springer Eddie på sin före detta svåger, en tidigare knarkdealer som säger sig numera tillhöra rätt sida av lagen och är på väg att vara med om lanseringen av ett nytt och fullt legitimt piller som gör att man utnyttjar hjärnan till max och ser allt klarare.
Svågern ger Eddie ett piller för gammal vänskaps skull som Eddie motvilligt tar emot efter att svågern hävdar att det faktiskt är värt 800 dollar.
Så småningom tänker Eddie "Fuck it" och tar pillret. Nu börjar filmen på allvar..
En av de bättre filmerna jag sett på ett bra tag med några uns humor, en hel del allvar, lite thriller och action. En bra mix helt enkelt där Eddie plötsligt finner sig rollen som såväl upplyst som jagad från flera håll.
Rekommenderas! B B B B.

---

Nå får det räcka! Trevlig filmstund!

Trött men glad

Kvällen igår var mycket trevlig! Först röktes vattenpipa hemma hos Fredrik där han, jag, Sebbe och Peter körde nåt filmfrågespel. Förhandstippad till vinst som jag var så vann jag också till slut efter de underbara sista frågorna gällande filmen "Den galna professorn".

Efter ett par timmar drog Fredrik och Peter till fest hos sina blåbär medan jag och Sebbe partade med lite mer oldtimers hemma hos Sebbe, Doris och Jocke.

Denna andra förfest följdes sedan av kårendags där jag var väldans social och pratade med en massa skönt folk man lärt känna här och hade helt enkelt en mycket trevlig kårkväll. Musiken minns jag återigen inget av, precis som föregående helg. Att nämna att jag knappt ens var nära dansgolvet är väl nästan onödigt? ^^

När större delen av kvällen gått stack jag och Sebbe till Gandhis och sedan hem till Sebbe för lite sista tjôt och en whisky innan jag kraschade i bäddsoffan.


Vaknade idag runt halv tio och låg och såsade till skön musik på låg volym. Ett par timmar senare stack jag, efter att ha handlat frukost á la Risifrutti och iskaffe på vägen, hem till Fredrik för att så småningom beställa pizza samt se på fotboll.


Nu är jag rätt mör. Och mätt.

Blir en mycket slapp kväll och natt :)


Tack alla för gårdagskvällen!


Vill höra mer Queen av Freddies okände son..


Mycket besvär för ingenting sa kärringen som klippte grisen!

Dagens seminarie började med att vår kära föreläsare knappt visste att han skulle ha oss. Sen gick vi igenom 3-4 frågor av åtta lagom halvseriöst, that's it.

Sure, det är skönt att det var slappt och så men känns ovärt att ha segat igenom en seminarieuppgift på fyra sidor för typ ingenting.

Efter detta ofantliga seminarie stack jag ner på stan med några av grabbsen och käkade på Etage (lunchbuffé, det enda Etage duger till) följt av inhandlande av alkoholhaltig dryck på systemet.

Ikväll blir det häng på antingen ett eller flera ställen innan das Kår. We'll see hur det utvecklar sig, är lite rörigt utformat i skrivande stund.

---

Dexter är tillbaka! Den världen har man saknat ;)



A blast from the past

Efter dagens storhandling á 462 riksdaler lagade Richard ordentlig mat för att fira att han tagit tag i saker.
Det bjöds på stekt ryggbiff med rödvinssås och strips, MUMMA!

Hur kan man bli vegetarian eller vegan? Oxkött är så överdjävulskt gott! Speciellt när jag tillagar det själv, då blir det perfekt.
Att det är för djurens skull känns som en vag förklaring, även om tanken är fin i sig, men då tycker jag det är lika synd om växter som slits ur marken och bär som slits från sina växter.

Köttätare för livet, så är det bara.

---

Sitter och snackar på fb med en av mina allra äldsta vänner, Johan, min bästa vän i låg- och mellanstadiet innan vi gled isär och tidens tand kom emellan.

Senast vi snackade var på bussen hemma en gång för över ett år sedan, innan dess var det ett jäkla tag sedan.
Det är ju så med vissa man känt, tiden går, man hamnar i en ny klass, flyttar till ett annat ställe och så blir det inte att man hör av sig till varann på samma sätt.

Nästa gång jag är hemma ska vi försöka ses. Känns gött att knyta an igen, vi umgicks ändå jävligt mycket och hade förbaskat kul under framför allt de första sex grundskoleåren.

---

Nu ska jag fortsätta kolla "Jönssonligan på Mallorca" innan jag tar tag i lite seminarieskrivande.

Och ja, jag ska också dricka massvis av livets dryck, MJÖLK.


 


Shoppa käk

Handla mat, handla mat,
behöver käket på mitt fat
Handla mat, handla mat,
måste vara mindre lat

Handla dryck, handla dryck,
över tio spänn per styck
Handla dryck, handla dryck,
sluta slöa, få ett ryck

Komma hem, komma hem,
laga lite mat igen
Komma hem, komma hem,
upp med värmen på spisen

Bliva klar, bliva klar,
drycken ner i sturpen far
Bliva klar, bliva klar
Slut nu denna ramsa tar!

Natta

Sitter och tar ut spelare till Englands u21. I fm alltså.
På sätt och vis kan man säga att jag håller på med veckans seminarieuppgift. Den handlade bland annat om varför man är intresserad av idrott och cm/fm var ju en hyfsat stor del av det som väckte mitt idrottsintresse.

Imorgon/idag blir det till att skippa ännu en föreläsning. Skriva klart merparten av seminarieuppgiften istället, o ja.

Måste handla också. Insåg efter samtal med far att min senaste tids skumma tröttheter och det smått hallucinogena tillståndet häromnatten kan bero på att jag fått i mig alldeles för lite vitaminer på senare tid. Främst borde det vara för att jag de senaste två veckorna druckit nästan bara vatten. Det kan ju rent logiskt inte slå väl ut i min kropp som alltid knarkat mjölk i ofantliga mängder. Så ja, handla mjölk och juice blir prima.

För övrigt.. nej, kommer fan inte på något övrigt. Tjo!

Sí Qué What?

Har skolkat idag. Det är stor chans att så blir fallet även imorgon. Tydligen är jag enligt Sebbe ordförande i Bojkottsrådet sedan idag då jag övertygade även honom om att stanna hemma.

"Vad är nu då detta?" tänker ni. "Vad har hänt med plugghästs-Richard som alltid varit i tid, fått bra betyg och gått på alla lektioner? Är han ett minne blott?"

Nej då, jag är fortfarande ambitiös, men med måtta. Jag utför alla uppgifter, men jag lägger inte ner mer energi än nödvändigt på saker som ändå inte ger mig något.

De lektioner vi haft hittills i kursen jag nu går har varit en fullständig orgie i självklarheter. Då jag i morse satt och såg vad dagens lektion skulle handla om tänkte jag efter några sekunder och insåg att jag förmodligen inte skulle missa något vitalt denna gång heller. Vad jag förstod av de som ändå kämpade sig dit så var det heller ingen stor förlust jag råkat ut för.

Till slutet av denna vecka ska en seminarieuppgift vara inlämnad. Så kommer också att ske, välskrivet och precis så ambitiöst som krävs.

Nu tillbaka till fm och det chattande jag pysslar med med Erik och Jossan.



Kroppen lever sitt egna liv, hjärnspöken

Igår när jag skulle sova hände något mycket märkligt. Jag hade först kämpat järnet med att hålla mig vaken för att läsa klart kapitlet i "Den förlorade symbolen" som jag påbörjat och pressade mig mer än vad jag brukar göra (just nu kommer jag inte alls ihåg vad jag läste men det minns jag förhoppningsvis när jag öppnar boken sen).

När jag slutligen läst klart och lade ner boken hade jag känslan av att jag läst i inte helt vaket tillstånd, liksom som att man nästan läst i sömnen, lite halvvaket.
Jag kröp ner ordentligt, släckte lampan med en slö rörelse och skulle försöka sova. Då började skumma saker hända.

I tre omgångar var det som att en gigantisk ljudkuliss kom över mig och hela kroppen. Alla tre gånger väcktes jag självklart abrupt helt och kom ur mitt halvsovande tillstånd. Jag minns inte helt, men jag tror att den första gången var en massa extremt höga, skikande desperata röster och den sista någon form av kraschande, brakande ljud. Som att man låg med båda öronen mot tunnelbaneräls eller något. Svårt att beskriva. Den andra väckningens ljud minns jag inte exakt vad det var.
Parallellt med allt det här kändes kroppen som helhet allmänt skum. Vet inte alls vad jag ska likna det med, har aldrig känt så i hela mitt liv.

Efter den sista väckningen slängde jag mig om i sängen och svor högt över att jag tydligen inte fick sova och undrade vad fan det var frågan om. Alla ljud försvann då och jag låg och stirrade ut i luften, på golvet, på väggarna. Istället var det nu synintrycken som blev fucked up. Saker såg ut att röra sig, smeta sig runt, något kunde kanske liknas ett förvrängt ansikte ibland. Weird.

Jag tog några djupa andetag, intalade mig att detta var löjligt och ruskade på huvudet några gånger. Efter detta somnade jag till sist ganska omgående och fick som kompensation istället en väldigt trevlig dröm.

Men alltså.. vad fan var det som hände? Jag ser ju själv att det jag skriver låter helt sinnesrubbat.

Första tanken i och med de höga ljuden gick till hon som fick stroke i Robinson som sa att det lät som att stå i en flygplansmotor typ. Sen viftade jag bort den tanken rätt snabbt eftersom det inte var något ihållande jag råkade ut för.

Frågan kvarstår: Vafan hände?

Nästa gång lägger jag ner det jag läser direkt istället för att pressa mig över en orimlig gräns för det var fan ingen mysig eller ens mänsklig känsla..

Mysdepp

Hösten har kommit på allvar. Jag har inte tänkt på det förrän precis idag. Det var sådär soligt, fast man ser genom fönstret att det är kallt på något sätt ni vet.

Det har ändå varit en märklig övergång från sommar till höst i år. Sommarn bara gick upp i rök helt abrupt och tokdog. Sen har det varit en form av vädervakuum, man har inte riktigt vetat varken ut eller in.
Först idag har det alltså känts som att hösten är här på riktigt.

När jag var yngre hatade jag alltid hösten, den var så meningslös. Den var kall utan något roligt som hände, inte som julen som också är kall men har mys och julafton.
Numer ser jag det på ett annat sätt. Hösten har en helt annan sorts mysfaktor. Jag älskar fortfarande inte hösten och tycker det är den sämsta årstiden men inte lika sämst som innan.

På hösten är det liksom något visst med allting. Det är en lite nedstämd, nedtonad, ibland deppig, känsla som man får lov att bejaka.
Att slå på kent i lurarna och bara sitta och fundera, eller läsa en bok, eller se en viss typ av filmer blir liksom så mycket mer passande denna årstid.

Många tycker att det är totalt fel att deppa, att man ska vara glad jämt. Deppa, vad är det för strunt?!
Så tycker inte jag.
Man måste få gå in i det läget också ibland. Att enbart strutta runt och le åt allt funkar inte hur länge som helst.
Och med alla de känslor som en människa kan känna så vore det väl slöseri att bara använda några av dem?

Min höst började idag och kommer fortsätta i vad som nu i början alltid känns som en oändlig tid. Men den tiden kommer att vara mysdeppig.



S S S S S S

AHAAA! Så var man hemma igen efter kårkväll. Kan inte påstå att jag minns en enda låt som spelades där. Däremot var det mycket trevligt på förfestandet hemma hos Fredrik med honom, Johan, Peter, Sebbe, Anna, Anna, Matte och Linnéa.

Nu sitter man mätt och belåten efter att för en gångs skull beställt en god burgare (Unimi eller vafan den hette).

Nu blir det slösurfa ett litet tag till, sen sova sova sova säng säng säng!

Move it

Får skjuta upp inlägg om Englandsresan än mer. Ska snart ut och partaja så.. ja, så kan det gå!

Makaroner och köttbullar är på G, ölen på kylning, klädseln är på. Det närmar sig med andra ord.

Jag lyckades med uppdraget att få ner 165 boksidor till två självskrivna i alla fall.  En bedrift i sig. Ca 30 sidor på sida ett och resten på sida två. Galet.

Oc där var käket klart! In i dimman och ut med er, hörs imorrn, ciao!

Landat allt mer

Tar och berättar lite mer imorrn om Londontrippen.

Idag började dagen med att jag trots allt segade mig upp ur sängen för att cykla vid halv nio till skolan.
Medan jag står i köket och äter min macka och stilla stirrar ut mot cykelstället slås jag av den mycket irriterande insikten att jag faktiskt glömde min såväl hus som cykelnyckel i Fredriks bil igårkväll.
En stilla svordom senare hör jag av mig till cykelbuddy Johan och kollar om jag kan låna hans tjej Jessicas cykel. Jodå, det gick bra!

Klockan halv åtta cyklar således jag och Johan upp mot skolan på försvarshojarna. Ingen växlar, uppförsbacke hela vägen och eftersom Jessica är en aning kortare än jag så var min ben en aning ihoptrycka om jag inte stod upp och cyklade. Hela resan gick alltså väldigt trögt.

En stund senare var vi framme och traskar in i föreläsningssalen. I den tomma salen kommer våran seminarieledare från i fredags in och meddelar den rasande roliga nyheten att lektionen är inställd på grund av dubbelbokning och istället flyttats till torsdag.

HURRA! HURRA! Richard gick upp en tid som hans kropp hatar för en lektion som inte finns! YES!

Dagen gick dock inte helt till spillo. Efter det sega beskedet stack jag och Johan hem och väckte Peter samt tillkallade Fredrik och Linnéa för seminariearbete i några timmar.

Efter arbetandet stack jag hem och körde fm med Erik fram till kvällen då Barca - Milan hemma hos Stefan stod på programmet, en match där Barca dominerade men det var ju ständiga tur-milan man mötte så vad annat kan man förvänta sig än att de äckliga italienarna avgör i slutminuterna..

Nåja, jag blev mest smågrinig och uppgiven, inte skitarg. Man är liksom så van vid dessa scenarion när italienska lag, och i synnerhet Milan, är inblandade.

Nog om detta, nu glömmer vi det här och går vidare och kör mera fm.

London calling

Om lite mer än en timme sitter jag på väg till Västerås (om jag fattat saken rätt) där det ska sovas över till imorrn. Då sticker vi (jag, Fredrik, Peter och tre till) över till England och London. Det blir mitt andra Londonbesök, det första var ju redan -05 med Fokusklassen. Good times!

West Ham-Portsmouth står på schemat på lördagen och sedan på söndagen Fulham-Blackburn. Nice!

Packar lite halvt just nu. Är ju inte direkt mycket man behöver ha med sig. Underkläder, t-shirts, tandborste.. typ så. Jag reser lätt.

Tar ett avsnitt "En fyra för tre" som avkoppling tror jag, sen packar jag det sista.

Hörs på måndag igen!



Skickar en tanke till alla berörda

Dagens inlägg skulle egentligen ha handlat om filmrecensioner, men det känns inte så viktigt just nu så jag spar det till imorgon och låter istället detta helt tillägnas de drabbade i kraschen.

Vad säger man egentligen?
Finns inte så mycket mer man kan säga än att det är en väldigt tragisk händelse som inträffat såväl sportsligt som för allas de omkomnas familjer.
Mer än så finns inte direkt ord till.

Mitt hockeyintresse är inte enormt, men just Stefan Liv var ett namn som tidigt etsade sig fast i medvetandet i samma veva som mitt idrottsintresse började växa på allvar i början av 2000-talet då Liv debuterade och fick allt mer publicitet. Anledningen var främst att jag tyckte han alltid verkade så glad och inte rädd för att säga vad han tyckte. Att han sedan dessutom var en riktigt duktig målvakt gjorde ju inte saken sämre.

Detta inlägg får vara mitt sätt att visa att jag bryr mig om de liv som slocknat.
Må alla berörda parter ha kraften att gå vidare.

Sassa brassa mandelmassa!

Snart färdigtvättat. Gött.

Mellan tvättvarven spelas fm med ett Tottenham som går hyfsat knackigt. Men så är det nästan alltid första säsongen för mig i fm, man måste lära in vilka spelare som fungerar var och vilka som bör säljas ögonabums o.s.v.

För närvarande ser startelvan ut som följer:

Hassli    Lukaku    Goodwillie

Modric    v. d. Vaart

Sandro

Carioca    Bassong    Reinartz    Jung

Ruffier

Rätt olikt dagens Tottenham? Javisst, det säger väl en del om vad jag tycker om vissa spelare. Sen underpresterar dessvärre vissa i spelet till skillnad från verkligheten. Gallas spelar t.ex. som en kratta och Bale är hyfsat ojämn.

Övriga a-truppen vittnar ändå om hyfsad bredd:
Pletikosa (lån), King, Kaboul, Gallas, Woodgate, Khumalo, Hutton, Bale, Iturraspe (lån), Livermoore, Palacios, Kranjcar, Defoe, Dekelver (lån), Okazaki (lån), Guidetti (lån)

Tips: köp INTE Neymar. Han suger. Förmodligen min sämsta värvning någonsin i fm sett till pris och prestation. Jag lät dessvärre styrelsen sköta hela affären (hade aldrig testat detta innan så tänkte "Varför inte?"). Den galna styrelsen spenderar då 440 miljoner på pajasen och ger honom en lön på 38 mille om året. Efter det hade jag inte mycket att handla för och fick börja jobba allt hårdare på att sälja av vissa spelare.

Efter 12 ligamatcher, 1 mål och 1 assist med snittbetyget 6.65 skeppade jag iväg sopan på lån till Barca för 30 mille under vinterfönstret. Där kan han ruttna (eftersom inte spanska ligan är vald och han redan spelat Europaspel för mig så kommer han inte noteras för några matcher där i spelet, höhö) tills jag säljer honom till sommarfönstret.

Välj för övrigt inte heller Wales som landslag. De har ett överflöd av rätt bra centrala mittfältare men ingenting annat i princip.

---

Ikväll är det fotboll på riktigt som gäller. Efter Ungerndebaclet förväntar jag mig ett aggressivt manskap idag som går för fullt och vill ösa in mål. Mer om det hela står skrivet i Sportbloggen.

Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra nätet rassla!



För missar du så dissar du

Kollar "Fångarna på fortet". Glenn Hysén var ju med så var tvungen :)

Första riktiga skoldagen idag (förra veckans 20 minuters avhuggda info räknas ju knappt) och lektionen var ju.. mindre givande om man ska uttrycka sig milt. Speciellt när man har en lärare som inte har koll på sina fakta av det man känner till själv. Hur ska man då veta själv om andra saker han säger är korrekta som man själv inte känner till?

På lunchrasten gjorde jag en snabbsväng hem till Stefan och köpte ett par böcker billigt och bra till kursen innan jag lika snabbt svängde åt andra hållet mot Maxi för billig snabblunch (kycklingsallad) med övriga grabbs som tagit sig dit.

Seminarieuppgiften är som vanligt detta år (en viss kvinnlig lärares skrifter i våras var minst lika otydliga) tvetydigt och luddigt utformad men det är bara att göra som man tror är rätt, det som är mest rimligt helt enkelt.

Fotbollshistoriken däremot verkar betydligt mer intressant och började i förra veckan läsa lite kurslitteratur på eget bevåg där man lärde sig varför fotboll heter just fotboll.
Ni trodde precis som jag att det var för att man sparkade med fötterna? Fel! Tydligen så var det för att skilja sport som utfördes som ryttare på häst från sport som utfördes till fots.
Jag har lärt mig något jag tycker är intressant och har nytta av! På en kurs jag valt till utanför det ordinarie! För att jag ville läsa en kursbok!

Jag vet vad jag vill och kan, oh ja.


Diskberget avklarades äntligen. Det går rätt snabbt när man sjunger hela tiden för full hals.


A boozehound

ÄNTLIGEN är man tillbaka i partysvängen!

Efter en dag där ett mindre spännande flottrace, men ett mer spännande fösarkrig, utspelats så hamnade man hux flux framför Skottland vs. Tjeckien.
Matchen var definitivt skojigare att beskåda än gårdagens tragiska kollaps och slutade 2-2. Något orättvist kan tyckas då skottarna var bäst sett över 90 minuter och borde fått med sig tre poäng hem. Dessvärre dömde ännu en pajasdomare (verkar som vi inte kan få nog av dessa nuförtiden) och slutresultatet blev därefter.

Till sist så hände inte så mycket mer..

..jodå! Efter matchen stack jag och Johan över till Peters residens där det vankades förfest!
Ett antal spel senare och mycket tjôt så satt Richard plötsligt indränkt i öl. Tack Fredrik för din ovilja att dricka upp din Lambo ;)

Efter en (hyfsat snabb) dusch och klädbyte så var man redo igen (det är tur att man bor i Norslund så nära) och stack ner till Bishops med Johan.
Efter en stunds snack om film så dök Helen, Jessica, Nadine och Jennifer upp och vi joinade dessa damer för ännu mer snack.

Till slut började det kännas allt mer som hemgång och efter att på vägen konstaterat det tragiska i att kön till Max var lång (få saker hatar jag så mycket som att stå i kö..) så hamnade man till slut i hemmet utan käk.

Konklusion? Jag slapp alla boring uteställen och fick mig den puben jag ville med trevligt folk. Räcker väl så? :)



Now I wanna touch you right away

Flottrace nästa! Blir säkerligen ett intressant bevittnande när folk ska ge sig ut i det (förmodar jag) kalla vattnet med sina skapelser och rom i högsta hugg.

Är själv inte 100% kurant, men låt säga 85% åtminstone. Det funkar alldeles utmärkt och jag är partysugen. Om det blir något sådant idag återstår att se.


Nu ska jag skråla lite för full hals till följande låt och sen drar jag:


Hit the road Richard!

Tjohi, tjohej för ikväll blir jag social igen! Eller mer social, man kommer väl vara rätt inne i en viss match också ;)

Förkylningen är kvar lite smått men nu har man kommit till det stadie som inte gör en allmänt irriterad hela tiden.

Skrev just ett inlägg i sportbloggen om morgondagens flottrace som äger rum vid Bojsen Beach. Ska bli sköj att få komma ut och bevittna :)

Nu blir det dusch och frukost.

Heja Sverige, krossa Ungern!



This is a happy end

Har bestämt att jag imorrn ska ha en mycket snäll dag. Ska inte störa mig på någon eller något och bara vara glad åt att finnas till. Även om så Sverige förlorar mot Ungern på en feldömd straff i sista minuten ska jag inte gå runt och sura. Jag ska må bra, så är det.

Det tar bara på krafterna att störa sig på saker, ibland måste man släppa taget och bara vara istället, inte ta allt på största allvar. Imorrn blir en sådan dag.


Robinson - Åter fast i dess djävulska garn

Bara sett tre avsnitt av tretton (eller jag har gjort det när detta inlägg är färdigskrivet, just nu när jag börjar är det en av otaliga reklamer i det andra avsnittet..) av nya "Robinson".

Reflektioner hittills? Framför allt är jag arg över att jag började kolla. Nu måste man ju fortsätta. Fan.
I skrivande stund vann åtminstone laget jag redan håller på den första tävlingen. Alltid något.

I övrigt är produktionen ofta löjeväckande. Ljudet är flera gånger dåligt klippt (avhuggt) och man använder gärna ett citat som sagts flera gånger om.
Sämst är det otroligt töntiga inledande gällande killarnas intåg i tävlingen då de kommer ur ett flygplan och körs direkt till fängelset för att de saknar visum.. jag menar.. seriöst? Så jävla fjantigt. Det är ju så äckligt uppenbart att det hör till produktionen. Som att TV4 skulle missa att informera om visum liksom och att man får ha kamerateam med sig i fängelset.. mm, säkert.. Allt för att göra "bra TV" vilket ofta i dagens TV-värld betyder "kass och överdriven TV".

En annan sak jag aldrig förstått i alla säsonger av Robinson är folk som hoppar av för att det "inte var deras grej" eller "saknar folk och liv hemma".. jag menar kom igen, vafan sökte ni för då? Om det inte är er grej att överleva i naturen och ta er an ett äventyr så sök inte, lämna platsen åt någon annan och parkera baken hemma istället! Och om ni måste hem för att ni saknar familj o.s.v. så.. snälla, det håller på i 42 DAGAR, inte veckor, månader eller år!
Visst, har ni folk hemma som är svårt sjuka eller liknande eller små barn så är det fullt förståeligt att man saknar dessa, men då skulle man enligt min mening inte åkt från början.
Heja Paolo Roberto i vilket fall som alltid ställer folk med dessa tankar mot väggen.

Det som gör att jag aldrig sökt till Robinson är främst att jag inte vill ha en kamera uppkörd i ansiktet vart jag än går. I övrigt skulle jag inte ha några problem med det hela. Visst, jag skulle störa sönder mig på folk och hata illojaliteten som finns i "spelet" men att vara borta hemifrån i 42 dagar? Lätt. Överleva på lite mat? Visst. Delta i en massa påfrestande tävlingar? Med en stark vilja, inget annat, det är det jag alltid levt på. Jag kommer defintivit inte vara den som är bäst, men jag kommer komma långt på min envishet.

Men nu handlade detta inte främst om mig utan om årets Robinsontävling. Redan efter två program har två damer hoppat av och det är självklart inte de jobbigaste två. De jobbigaste två får man la dras med ett tag till är jag rädd, brukar vara så. Och då har inte ens killarna presenterat sig i tävlingen på allvar än, det är bara massa kvinns som tampas än så länge. Förvisso trevligt ur ett skönhetsperspektiv (jaja, så hade ni tjejer också sagt om det varit tvärtom ^^), men blir ju inte så bra dynamik.

Och där kom jag in på avsnitt tre! Intressant..

[Gööh, får snart damp på de två töntarna i ena laget, Louise och Sana. Såna jävla trähattar. Skulle nog orka umgås med dem i max fem minuter. Deras humor är ungefär lika rolig och fyndig som en debatt om sågspånskompostering.]

Första mannen som hamnade i ett lag har åtminstone ett fräsigt namn, Love Jarl. Låter som en gammal slagskämpe från medeltiden.

Är en väldans massa skånska tjejer med känns det som, tre från Helsingborg och två från Malmö. Ingen från Götet. Bland grabbsen finns en från Stora Höga och en från Onsala. Alltid nå't.

Jaha, grabbarnas första tävling blir att springa nakna. Också töntigt. Varför? Jo främst för att skulle det ens komma på förslag om en sådan tävling åt andra hållet, att tjejerna skulle göra det, så skulle det garanterat bli ett jävla liv. Men nu är det killar så då kommer det förmodligen inte sägas speciellt mycket om ens något. Höhö, kul liksom..
Om jag hade sprungit naken själv? Självklart, jag hade ju vart så illa tvungen, ge upp är inget alternativ. Är jag med i leken får jag leken tåla. Men jag hade inte uppskattat det och ser fortfarande väldigt lite humor i det hela.

Och jo, jag har humor. Ganska gott om det som ni borde veta vid det här laget. Men jag är också ganska observant och inte helt jävla pantad.

[Segerraden fortsatte just nu i tredje avsnittet för det starka laget utan de två trähattarna.]

Slutligen, vad jag saknar mest med de senaste säsongerna av Robinson: det gamla ledmotivet och den pampiga musiken emellan från The Rock som användes i flera år. Vad var det för fel på det ursprungliga introt liksom? Dagens är värdelöst. En intetsägande rocklåt, jahapp liksom. Var är det episka och storslagna?

Nå, nog om detta. Nu har jag haft mitt Robinsonklageri för ett bra tag framöver här.

RSS 2.0