Nöjd? Aldrig nöjd?

Det är nog ganska bra att vi har detta projekt och att mina projektkumpaner jobbar som jag gjorde förra året, på Vasaloppet.
Eftersom de båda är lite mindre närvarande just nu så har jag fått ta ansvaret och det är bara bra.
Som jag skrivit om någon annan gång så är jag ingen fan av att ringa folk, speciellt inte folk jag inte känner, föredrar att skriva eller skicka sms.
I denna värld är det dock ganska viktigt att man kan ta tag i och ringa folk också, inte minst för att det går bra mycket snabbare än att få svar när man t.ex. mailat.

Imorrn/idag är det en sväng till Falu Kanotklubb som gäller. Blir intressant det också. Är de bara hälften så tillmötesgående som judoklubben så blir det en promenad i parken.

Är inte det minsta sugen på att sova just nu, men det måste man ju ändå, annars kommer man vara helt ofokuserad på mötet som är klockan tio.

Känner mig lite småtom och allmänt förnöjd. Gjorde på en hemsida ett smålöjligt test för ett tag sen som hette ungefär "Varför är du singel?" och svaret när jag var klar blev inte att man var för blyg eller ouppmärksam eller något sådant. Istället sa svaret något i stil med: "Du är antingen asexuell eller alldeles för nöjd med din nuvarande situation"...
Jag vet mycket väl att jag inte är asexuell så om man ska tro på ett löjligt random test så är jag alltså för nöjd med hur jag har det. Med andra ord spanar jag för lite, jagar för lite och lägger helt enkelt hellre energin på annat utan att jag mår sämre för det. Intressant.

Testet åsido så ligger det nog lite i det. Självklart vill jag hitta en tjej, och har så velat under en väldigt lång tid, men alltmedan tiden har gått och inget har hänt så kan det mycket väl vara så att jag trubbats av lite.
Fan, jag har inte känt någon känsla i närheten av kärlek på väldigt länge när man tänker efter. Jag har inte ens skrivit om sådana saker här på allvar på länge.
Eller alla dikter jag skrev förr. De finns fortfarande inom mig, men jag tar inte tiden att släppa ut dem längre.
Det känns väl inte lika viktigt längre att skriva om hur man känner på samma sätt som förr. Jag är för nöjd.

För att knyta an till inledningen av denna text så är det viktigt att man får tvingas ta ansvar för bara då kan man ta tag även i känslor och liknande som annars lätt viftas bort i det lättjesamma skimmer som annars lyser över studentdagarna, speciellt denna termin.


Ska nog vara uppe en stund till. Lägger jag mig nu efter att jag skrivit allt detta så kommer jag bara ligga och tänka en massa. Tar och lyssnar på Don't Stop Believin' istället och spelar lite fm.

Återkoppling

Det är intressant hur folk väljer att svara på vissa saker men inte andra.

Hemsidan till min distanskurs i Malmö bytte system för ett tag sedan och då var man tvungen att krångla och uppdatera saker där samt byta lösenord till ett som innehöll siffror (jag hatar när lösenord ska innehålla siffror).
Några veckor senare hade jag glömt att lösenordet ändrats och kom således inte in på sidan med det gamla lösen jag skrev in. Självklart skyllde jag det hela på att systemet inte fungerade och skickade ett mail till webbsupporten i Malmö. Resultat? Hmm..

efter ytterligare ett par veckor utan svar kom jag äntligen på att "Fan, man kanske bytte lösen??" och testade ett beprövat som jag borde kommit ihå och yes, det var rätt! Gött.
Mailade då webbsupporten igår och sa att problemen nu var lösta. Jag fick svar idag, en fucking dag senare. Jaja, när allt funkar, då går det bra att svara? Tss.. That's life antar jag. Finns det en bekväm väg förr oss människor att ta, då tar vi den.


---


Gick upp vid två och har sen dess hunnit boka in ett möte till till projektarbetet. Man jobbar på lite då och då och många bäckar små (aah, vad fint och puttenuttigt det lät!).

Dags att ta en frukostmacka (yeah, yeah, I know, klockan är snarare middag än lunch eller nå't, men så är det alltid, jag har ingen direkt klocka i mig gällande så'nt).


För övrigt kan jag ju passa på att tipsa er som är intresserade av typ electronica att spana in min electronica-lista på Spotify: Electronica
Den fylls på lite ibland när jag snubblar över något och innehåller just nu 140 låtar, 10 timmars musik. Man märker ganska snabbt vilken typ av elektronisk musik jag främst föredrar genom att lyssna på den :)

Näe nu blir det mackan, sen kanske fm och högst sannolikt Sopranos. Tjo!


Edit, en minut senare: Och just ja! Köpa semla äntligen :D

The Oscars

Såå, då vart det över! Och det gick väl ungefär som vanligt, priserna gick mestadels till bra filmer, men inte till de jag själv hade som favoriter.


Best Picture
Vill: The Help
Tror: The Artist
Vann: The Artist
Kommentar:
Som helhet tycker jag The Help bräckte The Artist på många punkter. Starkare story, grymt bra kvinnliga skådespelare t.ex. Men The Artist var min nummer två (och Moneyball/Extremely Loud typ nummer tre), så jag är absolut inte bitter. Bitter hade jag blivit om överskattade The Descendants eller prettofilmen The Tree of Life hade vunnit.

Best Director
Vill: Michel Hazanavicius, The Artist
Tror: Michel Hazanavicius, The Artist
Vann: Michel Hazanavicius, The Artist
Kommentar:
Jaa, inte så mycket att tillägga här va? Att lyckas få den känslan för att det ska vara en genuin stumfilm är knappast någon lätt uppgift. Övertygande jobb så det förslår.

Best Actor
Vill: Jean Dujardin, The Artist
Tror: Jean Dujardin, The Artist
Vann: Jean Dujardin, The Artist
Kommentar:
En av de svåraste kategorierna då alla i den gjorde väldigt bra ifrån sig i sina roller, men Jean stod ut lite extra i en ganska svår roll. Det är en sak att få uttrycka sig visuellt och muntligt, men att övertyga enbart visuellt kan inte vara det allre enklaste och få till den känsla för minspel etc. som fanns på stumfilmstiden. Gary Oldman var förmodligen min nummer två, men tight mellan honom och Pitt skulle jag säga.

Best Actress
Vill: Viola Davis, The Help
Tror: Meryl Streep, The Iron Lady
Vann: Meryl Streep, The Iron Lady
Kommentar:
Är väl kanske den kategori jag är mest grinig över. Tycker ingen var i närheten av att nå upp till Viola Davis prestation. Absolut, Meryl Streep var jättebra, men Davis var ännu bättre. Skulle säga att Streep var precis lika bra som alla sina andra konkurrenter förutom Davis som var en nivå över dem alla.

Best Supporting Actor
Vill: Max von Sydow, Extremely Loud & Incredibly Close/Jonah Hill, Moneyball
Tror: Max von Sydow, Extremely Loud & Incredibly Close
Vann: Christopher Plummer
Kommenar:
Enda kategorin jag inte kunde välja bara en. Dessvärre plockade ju ingen av dessa två herrar hem statyetten. Plummer, som medverkade i enda filmen på galan som gjordes redan 2010 (Jaha, varför är den ens med??), var helt okej i sin tolkning som en senior som kommit ut ur garderoben. Helt okej som sagt, men det var absolut inte den varken svåraste eller bästa rollen jämfört med de andra nominerade.

Best Supporting Actress
Vill: Jessica Chastain, The Help
Tror: Jessica Chastain, The Help
Vann: Octavia Spencer, The Help
Kommentar:
Var snudd på att jag skrev två stycken även på denna kategori för både Chastain och Spencer var mycket bra och övertygande. Att jag till slut lät valet falla på Chastain beror mycket på att hon hade en i mitt tycke svårare roll som hade ett än större spann av känslor och känslouttryck. Men att Spencer fick priset istället gör mig som sagt inget.

Best Original Screenplay
Vill: Michel Hazanavicius, The Artist
Tror: Michel Hazanavicius, The Artist
Vann: Woody Allen, Midnight in Paris
Kommentar:
Känns som Allen vann typ för att han är Allen. Tycker det är en bra mycket mer originell historia gällande The Artist än i Midnight in Paris. I den sistnämnda är det ju typ, kille hittar portal till annan tid, en typ av drömsk historia man sett flera gånger förr. Är väl möjligen för vissa detaljer, som att det är en masas kända personer nära porträtterade, som kan ha vägt till Allens fördel.

Best Adapted Screenplay
Vill: Aaron Sorkin and Steven Zaillian, Moneyball
Tror: John Logan, Hugo
Vann: Alexander Payne, Jim Rash, and Nat Faxon, The Descendants
Kommentar:
Att jag inte är någon jättefan av The Descendants är ingen hemlighet (helt okej film, varken mer eller mindre). Jag är nöjd att den bara plockade hem detta pris, men tycker absolut att det skulle gått till Moneyball. Läste själva historien bakom strax innan jag såg filmen och tycker de gjorde väldigt mycket av en idé som hos många kanske inte alls låter särskilt intressant - statistik bygger ett lag. Manuset gjorde absolut historian rättvisa.

Best Cinematography
Vill: The Artist
Tror: The Artist
Vann: Hugo
Kommentar:
Lite överraskad, men inte direkt bitter, Hugo var absolut snygg den också.

Art Direction
Vill: The Artist
Tror: The Artist
Vann: Hugo
Kommentar:
Samma här, inget fel på Hugo.

Film Editing
Vill: Hugo, Thelma Schoonmaker
Tror: The Artist, Anne-Sophie Bion and Michel Hazanavicius
Vann: The Girl With the Dragon Tattoo, Kirk Baxter and Angus Wall
Kommentar:
Men här minsann, där jag vill ha Hugo, där blir det annorlunda, såklart ^^ Nåja, var väl kul att en "svensk" film tog hem priset även om det var väldigt överraskande.

Makeup
Vill: The Iron Lady, Mark Coulier and J. Roy Helland
Tror: The Iron Lady, Mark Coulier and J. Roy Helland
Vann: The Iron Lady, Mark Coulier and J. Roy Helland
Kommentar:
Yey, en "rätt" utdelning igen. Tre filmer var nominerade, varav en jag inte har sett, senaste om Harry Potter. Men jag säger som en av de som kommenterade i streamen jag tittade på "Det är svårare att skapa verklighet än att skapa fiktion" ungefär. Så hur snygga än alla goblins etc. var i Harry Potter så är konsten att försöka återskapa en av historiens mest kända kvinnor en nivå högre i mitt tycke. Och tydligen i andras tycke också.

Sound Editing
Vill: Drive
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann: Hugo
Kommentar:
Hade ingen större förhoppning om att Drive skulle vinna även om jag tycker den var outstanding i hur man använde sig av och synkade med ljudet. Hugo i all ära, men tyckte inte den helt nådde upp till samma nivå även om den naturligtvis var mycket bra gjord även den på ljudområdet.

Sound Mixing
Vill: Transformers: Dark of the Moon
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann: Hugo
Kommentar:
Lite samma här som på föregående kategori, fast jag bryr mig inte lika mycket då Transformers och Hugo var närmare i klass än som i förra kategorin, Drive och Hugo.

Visual Effects
Vill: Rise of the Planet of the Apes
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann: Hugo
Kommentar:
En smärre stöld skulle jag säga. Blev uppriktigt överraskad av arbetet som lagts ner på Planet of the Apes, en film jag inte hade några större förväntningar på innan jag såg den. Hugo var snyggt gjord den med, men enligt min åsikt inte i närheten av aporna.


Så, sammanfattning?

Vill: Ofantliga tre rätt, men två var åtminstone bland de tyngsta kategorierna, bästa manliga huvudroll och bästa regissör. Sen var jag ju som sagt nöjd med många priser ändå då de som fick dem var nästintill lika bra.
Tror: Fyra rätt, verkar som jag inte vet hur juryn tänker i år heller :P

Själva galan var en rejäl uppryckning från förra året. Talen var väldigt varierande, filmerna emellan en perfekt mix av både humor och allvar, och en Billy Crystal som borde få livstidskontrakt. Glöm heller inte Sacha Baron Cohens entré på röda mattan och att han "råkade" spilla ut aska på en stackars finklädd Ryan Seacrest.

Vi ser fram emot ett bra filmår 2012 och väntar spänt på nästa Oscarsgala.

Tjo!



Röda Mattan

Har jag gjort något speciellt vettigt idag? Nej.

Har jag trevligt just nu? Jajamensan!

Vad gör jag? Kollar röda mattan inför Oscarsgalan.

Har jag sett de flesta filmerna? Yes, alla i de "viktigaste" kategorierna. Med andra ord har jag inte sett alla i t.ex. bästa animerade film (mycket i protest för att inte Tintin-filmen är nominerad).

Har jag gissat hur det kommer att gå? Jupp. Lägger in listan här nedan så får vi se facit sen när galan är slut. Har skrivit hur jag vill att det ska gå och hur jag tror att det kommer gå:




Best Picture
Vill: The Help
Tror: The Artist
Vann:

Best Director
Vill: Michel Hazanavicius, The Artist
Tror: Michel Hazanavicius, The Artist
Vann:

Best Actor
Vill: Jean Dujardin, The Artist
Tror: Jean Dujardin, The Artist
Vann:

Best Actress
Vill: Viola Davis, The Help
Tror: Meryl Streep, The Iron Lady
Vann:

Best Supporting Actor
Vill: Max von Sydow, Extremely Loud & Incredibly Close/Jonah Hill, Moneyball
Tror:Max von Sydow, Extremely Loud & Incredibly Close
Vann:

Best Supporting Actress
Vill: Jessica Chastain, The Help
Tror: Jessica Chastain, The Help
Vann:

Best Original Screenplay
Vill: Michel Hazanavicius, The Artist
Tror: Michel Hazanavicius, The Artist
Vann:

Best Adapted Screenplay
Vill: Aaron Sorkin and Steven Zaillian, Moneyball
Tror: John Logan, Hugo
Vann:

Best Cinematography
Vill: The Artist
Tror: The Artist
Vann:

Art Direction
Vill: The Artist
Tror: The Artist
Vann:

Film Editing
Vill: Hugo, Thelma Schoonmaker
Tror: The Artist, Anne-Sophie Bion and Michel Hazanavicius
Vann:

Makeup
Vill: The Iron Lady, Mark Coulier and J. Roy Helland
Tror: The Iron Lady, Mark Coulier and J. Roy Helland
Vann:

Sound Editing
Vill: Drive
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann:

Sound Mixing
Vill: Transformers: Dark of the Moon
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann:

Visual Effects
Vill: Rise of the Planet of the Apes
Tror: Transformers: Dark of the Moon
Vann:


Hörs efter galan!

Helg

Lugnt och trevligt igår.

Efter en sedvanlig slapp lektion stack man ner på stan och inhandlade lite rusdrycker följt av häng hemma hos Fredrik en stund.

Hem och handla lite, fixa mat och kolla på Bert. Sen göra sig i ordning och sticka tillbaka till Fredrik för lite förkrökande, snackande och filmquiz-spelande med honom och Martin.

Så småningom blev det som det brukar när man inte riktigt bestämt sig för vad man velat göra med kvällen: marsch mot kåren. Men det var inget fel på det. Träffade på Emma och Albin där och pratade med dem nå'n timme innan vi tre stack och åt oss feta på Max. Emma smugglade självmant ut min öl från kåren, rätta takter!

Eftersom vi alla bor åt olika håll så blev det solovandrande hemåt. Har för mig att jag var lite smågrinig där jag gick i min ensamhet och sippade på en chokladmilkshake. Varför vet jag dock inte och det var säkert över när jag kommit hem.

Fick världens hicka när jag lagt mig i sängen men somnade kort därefter.

Lugn och trevlig kväll som sagt!


Dagen idag har jag inte gjort många knop. Spelar gamla hederliga Red Alert med broder och inväntar melodifestivalen. Lasse Holms bidrag ska upp till bevis. Allt kan hända, det såg vi förra veckan..


1986 var ett prima år, oh ja


As desperation takes hold

Läste just kommentarerna på forumet för hälsopsykologin efter tentan. Alla som skrivit där låter helt förstörda. Jag vet inte vad det säger riktigt. De verkar tycka att det gick skit för dem, att de inte hann med, att de inte försod frågorna, att instuderingsfrågorna varit helt onödiga..

Jag, som tyckte det i all fall gick hyfsat för att inte ha pluggat nå't, kan bara tänka på hur det blir om jag blir godkänd och någon av de andra stackarna som pluggat stenhårt inte blir det. Nu är jag ganska tveksam till att det kommer hända, men ändå.

Så hemsk nivå tyckte jag dock inte att det var på tentan. Visst, om man, som någon skrev, just kommit från gymnasiet så är det en jäkla nivåhöjning, men för oss som är vana vid den här nivån så är det svåraste att plugga på rätt saker och sedan hitta dem när det är tentadags. Med tanke på att jag inte pluggat någonting så fick jag enbart förlita mig på mina skumläsningsskills och min sedvanliga effektivitet och att jag lärt mig något i livet. Ungefär så.

Jag hoppas vi alla i kursen klarar oss, men det är inte direkt hoppets fackla som spirar i forumet..


Anyhow, nu blir det till att fixa projektkursuppgiften till imorrn. Tata!

Stresshantering

Okej, efter mötet klockan två med Stein gällande kelens framtid (där jag nu bl.a. officiellt kan säga att jag är kelens ena chefredaktör) var klockan hux flux dags att traska hemåt för att spana in tentan i hälsopsykologin som jag var säker på att misslyckas med grovt då jag som ni vet fick boken i måndags och knappt har tittat i den.
Dock blev det som det alltid blir. Jag kan inte bara göra något kasst och skita i det.

Jag öppnade alltså onlinetentan och såg över frågorna. Frågorna kändes inte helt omöjliga, kanske skulle jag hinna få fram svaren till lervalsfrågorna och skriva lite lätt på de mer utvecklande essäfrågorna?

Efter en timme med mycket skummande och snabbläsning var jag klar och nöjd med flervalsfrågorna (där vet jag att jag i alla fall kommer få några poäng). Nu väntade den svårare biten, essäfrågorna.

Till en början var det lugnt. Jag kom igenom två uppgifter hyfsat snabbt och kände att "Fan, detta kan gå, jag kommer hinna svara en del på alla!"
När jag hade två av sex essäfrågor kvar (alla sex hade dessutom a- och b- eller a- b- och c-frågor) började stressen krypa sig på lite smått. Jag kände fortfarande att jag kunde hinna, men det var knappt en haltimme kvar och tiden började således rinna ut.

Sista frågan jag lämnat kvar kändes som helt rätt att lämna till sist dock. De andra gällde mer faktiska frågor medan denna var i stil med att jag själv skulle komma på en forskningsstudie. När ord som "hypotes" och "oberoende och beroende variabler" börajr nämnas vill Richard fly bort ungefär. Det är ord som har med matematik att göra (jag vet, det gäller inte x gånger y i detta fall, men ändå), sådant jag är allergisk mot och vill ödsla minst tid på, fastän jag egentligen behöver lägga mest tid på det.

Den frågan är således den jag blev minst nöjd med och som fick upp pulsen högt. Ironiskt med tanke på att tentan delvis handlade om stresshantering. Nu orsakade tentan om stresshantering stress med sin tidspress (man hade tre timmar på sig, från 16.00-19.00).

I vilket fall, även om jag blir underkänd så har jag svarat på allt och känner mig nöjd med att jag gjort mitt bästa under förutsättningarna. Klarar jag tentan så.. ja, då blir det chockat partaj.

Nu ska jag vila ett litet tag innan jag sätter betarna i uppgiften till morgondagens projektkurs. Puh.

And.. Cut!

Nu vart filmandet klart. Redigt tung i huvudet nu. Ville ju fan inte ställa mig och laga mat mitt i filminspelandet. Sen tänkte jag inte på att jag bara ätit en banan idag.. klockan halv tolv ungefär..

Nu piper mikron från köket! Plockade fram lite kebab jag stekte på tidigare i veckan.

Nu lär jag kolla på Sopranos stora delar av natten. Och nå'n film säkert. Såg Hugo inatt, men kommenterar den mer i nästkommande inlägg.


---


And.. Action!

Dags för filmstudio Norslund att tas i bruk!

Vardagsrummet i 80-talsstil ser betydligt bättre ut än vi har det i vanliga fall. Ska nästan försöka propsa på att vi behåller det som det är nu. Får se vad Joel säger.

Känns som att 1/3 av det möblemang som används kommer från mitt eget rum. Vad säger det om mig? Men ja, gillar man retro mer än modernt som jag gör så..

Hade tydligen tentan imorrn så nu har jag all tid i världen att spana in hur filmandet går.

Ska ta en titt igen.

Vardag

Efter gårdagens inlägg blev det handlande med Peter och Fredrik på Willy:s. Lite matigt var och sedan göra ett mäkta gott plockbord hemma hos Peter samt spela fm fram till runt fyra på morgonen. Mycket trevlig söndag!


När jag kommit hem kollade jag två avsnitt Sopranos och surfade lite och hoppsan så var klockan typ åtta, hrrm..
Höll precis på att somna när Joel drog igång dammsugaren och strax efter han slutat dammsuga så var klockan runt nio och de som skulle spela in sin filmscen klampade in genom dörren. Låg halvvaken ett tag till och somnade sen sött till en minut i två (vilket var exakt en minut innan klockan skulle ringt och väckt mig i vilket fall..)

Framåt halv sex fick jag bråttom. Jackan med busskortet i hängde inte i hallen. Fick småskutta hem till Peter och lyckligtvis se den hänga där. Hann med bussen med ungefär en halv minuts marginal.

Efter bussresan upp till Lugnet mötte jag upp med Linnéa för att träffa Falu Judoklubb. Mycket trevliga människor som jobbade där och som verkligen var måna om sin klubb. Bra start för oss också med andra ord som hade dem som första klubb att undersöka till vårt projekt.

Utanför idrottsanläggningen träffade Linnéa på två killar hon kände som jag inte ens kände igen flyktigt. Vi fyra gick kanske 50 meter ihop innan Linnéa svängde av mot parkeringen för att ta sikte på sin bil. I en situation som den här vet ni hur det blir, det finns sex alternativ:

1. Du står kvar och försöker hålla kvar och prata med personen du känner i hopp om att de som hon känner fortsätter gå dit de ska så du sedan kan gå själv efter en stund

2. Du säger hej då till personen du känner och går med de två du inte känner och försöker kallprata lite stelt om något som du hunnit snappa upp som finns gemensamt under de 50 meterna då alla gick samlade

3. Du säger hej då till alla tre och står kvar som ett fån lite otåligt en stund tills de försvunnit innan du börjar vandra själv

4. Du går åt andra hållet, helt fel håll, och låtsas att du har något ärende ditåt

5. Du följer med personen du känner och kommer på något viktigt ni borde prata om fram tills hon kommit till sin bil

6. Du lämnar lite halvoförskämt alla tre pratandes vid vägskälet direkt och går åt det håll du var på väg

Jag valde väl det mest naturliga, alternativ nummer två, men alla alternativen snurrade i huvudet medan vi höll på att säga hej då vid vägskälet och femman låg väl annars närmast till hands efter tvåan.

50 meter senare svängde de obekanta också av, in till högskolan, och jag vandrade vidare till busshållplatsen.

Bussen svängde in precis när jag kom fram och den enda på bussen var den glade och pratglade chauffören som tyckte jag skulle sitta längst fram och prata med honom. Nu var jag så socialt inkörd med projektmöte följt av kallprat så det kändes bara som ett naturligt steg att ta. Chaffisen var skön och snackade bl.a. om tanter som vill gå av mitt i trafiken utan att ens ha plingat på stoppskylten.

Efter bussbyte i stan till bussen hem satt jag mest och log och kände mig nöjd med att ha nästan varit mer social på två dagar än vad jag varit på över en månad. Det plus hur lätt det faktiskt kan vara att prata med folk man aldrig träffat (undantaget kontrasten med kallpratet under 50 meter då, även om det också är en form av bevis på att man kan prata med vem som helst).

---

Just det, till sist: Tarararaa, kursboken har kommit från England! Jag har prov på onsdag! Hela en dag på mig att läsa på! HURRAAAA!

..eller så hoppas jag på mirakel och gör imorrn istället uppgiften till journalistikkursen på onsdag. Och satsar på omtentan. Indeed I will.

---

Nu dubbelklickade jag på min lista kallad "Sommarslappande" på Spotify. Vill ha sommar nu som fan. Grilla, hell yeah!

Låten som random kom igång var följande:


Så jag ska krama hela högen, kanske någon blir glad


Allt och inget

De senaste två dagarna har jag sett händelser i huvudet i efterhand och undrat om de verkligen hänt och isåfall också exakt när.
De blandas ihop med liknande saker som jag vet hände och därför kan jag inte vara säker på om hjärnan fabricerat de andra för att de är liknande eller om de verkligen hänt.

Till exempel ser jag att jag lägger handen på en annan persons arm, liksom för att säga "Hej, allt bra med dig?" ungefär. Problemet är att jag inte ser något tillfälle där det kan ha skett. Det kan ha varit i fredags, men det kan lika gärna ha varit i onsdags. Förmodligen var det i onsdags men jag kan inte vara helt säker. Men det passar bättre med sammanhanget.
Detta var bara ett exempel.

Makes sense? Hjärnan spelar spratt, dagarna flyter ihop.

---

Imorrn påbörjas en vecka som blir mer arbetsam än de senaste två månaderna tillsammans. Ungefär.


Måndag: Möte med Falu Judoklubb gällande Utmärkt Förening samt börja plugga inför onsdagen.

Tisdag: Fortsätta plugga inför onsdagen.

Onsdag: Lektion i journalistikkursen samt onlinetenta i hälsopsykologin. Min bok till det sistnämnda har för övrigt inte kommit än. Heja.

Torsdag: Möjligt möte gällande Kelens framtid samt plugga inför fredagen

Fredag: Lektion i projektkursen


Ja, ni ser. Det är som vanligt, antingen händer inte ett skit eller så händer allt på en gång. Inget nytt på den fronten.

---

Imorrn ska det spelas in film i min lägenhet. Intressant. Ska tydligen ligga en tjej i Joels säng runt klockan nio på morgonen. Förmodligen sover jag igenom alltihop..

..dock snackas det om en till möjlig filminspelning här i framtiden då vårt vardagsrum ska användas. Den inspelningen skulle isåfall äga rum under kvällen och bl.a. innehålla en 19-åring som springer runt i lägenheten i underkläderna.

Det blir.. intressant.
Richard tänker inte protestera mot dessa inspelningar.




Allt är som vanligt

Man ska väl inte störa sig så mycket, jag är mer uppgiven.

Förutom att kvalitén överlag är skrämmande låg så skickar man till andra röstningsomgången vidare:

-ett plagiat och plagiat.
-ett intetsägande mindre tonsäkert boyband
-en snygg kille som går vidare för att han är just snygg
-ett egotrippat skämt som står och pratar lite halvpoetiskt ibland
-en hyfsad ballad

Vad som åkte ut direkt:

-en låt som inte är det bästa Pérez gjort, men åtminstone en helt okej och genuin låt som inte låter som alla andra bleka själlösa alster i tävlingen
-en låt med lite musikalitet och drag i med tre tjejer som faktiskt kan sjunga
-en blek ballad med en mindre tonsäker körsångerska

Sammanfattningsvis bryr jag mig inte så mycket vilken låt som går vidare eftersom båda jag åtminstone gillade lite åkte ut bums.

Men nu gick Molly vidare. Den enda jag nämnde som hyfsad av de fem. Alltid nåt.

Kan avsluta blogginlägget nu eftersom det inte spelar mig nån som helst roll vilken som går vidare som tvåa.

Satsar på ett kvalitetsprogram strax istället, "På Spåret" :D

Så länge hjärtat mitt slår

Jaa, vad händer idag? Ska väl bege mig mot Fredrik är väl tanken. Just nu ligger jag dock fortsatt i sängen och är lite seg.

Ska bli intressant att se hur min första tipsrad någonsin som jag tippade i förrgår utvecklar sig.

Ikväll del tre i melodifestivalen också. Fortfarande har inget bekräftat sagts om var vi ska vara och se den men förslag har lämnats så får se hur det blir.

Lyssna lite musik, hänga lite på nätet till.. sen drar jag väl bort.

Hörs senare.

Tjoflöjt!



The Kåår

Jajemen, nu är man hemma.

Sammanfattning?

Några trevliga timmar hemma hos Fredrik med några sköna grabbs, sen vidare till Martins beryktade näste. Residenset var helt okej, men levde inte upp till alla skrönor som sagts får man säga.
Det var rätt trevligt där också dock.

Kåren var inte heller det något att klaga på, snackade, förutom det sedvanliga snacket grabbgänget emellan, med en av de som insett att Kelen är på väg att dö och vad som ska göras åt det.

Hemma sedan någon timme tillbaka. Förutom att grannarna hörs som fan så är det prima och skönt. Ska försöka få igång Commandos 2 med Johan en stund. Nääjs.

See ya!

Frajdäj

Förra inlägget var nummer 800. Härligt att det blev dedicerat till en klagovisa om ett icke fungerande nät..

Var vaken redan vid nio, eftersom värden skulle komma på förmiddan (kom kvart över nio, så bra tid ställd på klockan, även om jag fortfarande var helt yrvaken och stapplade fram till dörrn med morgonrocken snett hängandes över axlarna)..

Nåväl, igårkväll dissade jag fotboll (inga spännande matcher jag brydde mig så mycket om) och valde istället att se Titanic på mediehusets bio med bl.a. Liza, Berg, Hed och Julia.
Kändes som ett tillfälle för bra att strunta i eftersom jag var 11 år gammal när Titanic kom på bio ursprungligen och således inte fick chansen att se den då eftersom jag ännu inte uppskattade drama speciellt mycket.
Mycket gött att få känna basen rulla i salongen när skeppet håller på att kapsejsa.

Minns inte när jag såg Titanic första gången, men jag minns hur jag kände efteråt. Eftersom jag alltid varit en känslomänniska så tänkte jag på alla liv som gick förlorade och blev rätt nere. Själva kärlekshistorien kom lite i skymundan just då eftersom den inte specifikt visade hur historien hade skett, vilket var mer intressant för mig då (och anledningen till att jag föredrog den TV-version i två delar som gjordes i samma veva med Catherine Zeta-Jones bl.a.).

Några år senare hade jag dock ändrat mig. Kärlekshistorien var den ingrediens som nu kom mer i fokus och bara gjorde en redan bra film ännu bättre. Effekterna, scenografin, kläderna, karaktärerna, castingen/skådespelarna, dialogerna, ljudet, musiken, klippningen.. Kort sagt är det inte mycket jag kan klaga på i detta mästerverk. Att ge betyg här på bloggen till gamla filmer jag redan sett hör inte till vanligheterna, men bara så ni vet var jag står:
B B B B B

---

Nätet då? Joo, man kan ställa den här frågan: Hur många man behövs för att byta en futtig kontakt/adapter i hallen?
Svar: Sju. Två växeltelefonister på Kopparstaden som inte har någon koll, tre felanmälanspersoner på Kopparstaden där först den sista verkar ta tag i saken och aktivt ringa på värden (som naturligtvis inte svarat när man blivit vidarekopplad dit av någon av personerna), samt två man som kom idag på morgonen för att fysiskt byta kontakten.

För att citera Linda Bengtzing; "Hur svårt kan det va'?"
För det första att inte värden svarar när folk ringer till honom (och då snackar vi alltså inte om en påringning utan minst fem stycken), för det andra att två man måste komma för att byta en kontakt. Ena mannen bytte kontakt och den andre höll i en liten ficklampa. Bra utnyttjande av resurser!
Och ja, nämnde jag att om man ringer numret som står nere i trapphuset som ska gå till värden så möts man av "Numret har ingen abonnent!"...?

Aja, nu funkar det i alla fall så bättre fem fåglar i handen än gråta över spilld mjölk i en grop åt andra.

---

Om ett par timmar kommer Lamptey och Linnéa för sista projektplugget innan mötet med judoklubben på måndag.

På kvällen blir det hängande med grabbsen innan besök hos Martins inflyttningsståhej. Därefter? We'll see.

Nu ska jag trycka i mig en macka innan magen börjar må helilla och slå mig.




En olycka kommer gärna i sällskap med andra

Min fantastiska vecka fortsätter! Efter tvättandet under förmiddan gick jag och la mig en stund. När jag vaknade hade adaptern till en av grejerna tillhörande nätverket dött och luktade bränt. Tjohi tjohej. Och vad var klockan? Jo, tio i fyra. Det vill säga både Kopparstaden och värden stängde snart, vid fyra.

Fungerade numret till värden? Näe, såklart inte "ingen abonnent", mm, säkert. Fick ringa pappa och fråga efter numret till Kopparstaden. Vad sa nötterna på Kopparstaden? "Kontakta din leverantör". Mmm, eller hur. Sa lite småirriterad att jag haft samma problem året innan och att värden då bara gav mig en ny adapter bums så fungerade det hela. "Jaha, jag kan koppla dig vidare till värden men han har nog slutat nu". Ja tack, frågade om jag inte kunde få hans nummer bara så jag hade det för framtiden? Nähe då, det fick de inte lämna ut..
Aja, blev vidarekopplad till en telefonsvarare typ. Heja. Får ringa imorrn med andra ord till Kopparstaden igen och tjata. Väs. Om inte adaptern lagar sig magiskt under natten då..

Nu sitter jag hemma hos Peter med honom och Fredrik. Här finns nät och Champions League.

A real hero

Snön har fallit ännu mer över Falun. Tjoho.

Dammit, ge mig sommar, grill, sol, kall öl och sköna tider!

Okej, man kan ha sköna tider på vintern också, men inte lika sköna och inte på samma sätt.


Drive - En film jag blev kär i direkt när förtexterna började spelas. Innan dess hade ett lovande intro utspelat sig med en iskall Ryan Gosling som flyktbilschaufför. När sedan förtexterna drog igång där Gosling kör genom mörklagda gator med en av mina favoritlåtar inom elektronisk musik, Kavinskys Nightcall, spelandes och en del synkronisation mellan bild och ljud på ett sätt jag också föredrar att göra så var det inget snack - detta kunde bara bli en bra film.
Resten av filmen gjorde mig inte besviken. Samspelet mellan Gosling och enbarnsmamman Irene (Carey Mulligan) var smått magiskt och musikvalen filmen igenom var perfekta.
Det enda jag skulle kunna sakna är att filmen pågick ännu längre. Det är ungefär det enda. Slutet är lite otippat, men mycket skönt gjort.
Hatten av för en mycket sevärd film (som för övrigt är nominerad till Oscar i just den kategori jag hyllat här ovan, ljudeditering).
B B B B+


Water for Elephants
- Film som utspelar sig runt depressionen i USA om ung kille (Robert Pattinson) som blir av med sina föräldrar i en bilolycka. Då alla ägodelar var belånade för att betala av hans veterinärsutbildning ger han sig av för att söka lyckan någon annanstans. När han följer ett tåg hoppar han på som fripassagerare. Tåget visar sig vara ett cirkuståg och Pattinson blir snart introducerad för cirkusens direktör (Christoph Waltz)..
Utan att berätta hela filmen kan man säga att det härefter blir en form av kamp mellan Waltz och Pattinson.
Filmen i sig är ingen makalös historia, men den är ett klart bra tidsfördriv, främst för att Christoph Waltz återigen lyckas göra en mycket trovärdig och mindre sympatisk karaktär.
B B B


A Separation
- Iransk film, nominerad till Oscar för både bästa originalmanus samt bästa icke engelskspråkiga film. Främst är filmens karaktärer extremt välspelade av alla skådespelare. Utöver detta är det en typ av vardagsdrama gällande exempelvis skilsmässa i en familj och pengaproblem i en annan. Det är inte någon glad saga vi bjuds på utan en film som bara känns väldigt verklighetstrogen.
Vissa stunder kan filmen te sig en aning långsam i tempot men detta glöms snabbt bort av att man verkligen vill följa de välskrivna dialoger som sker.
Ingen feelgood-film någonstans alltså utan mer en betraktelse av hur vardagen kan se ut.
B B B B


---


Har slutligen börjat kolla på Sopranos också. Ett avsnitt avklarat. Än så länge kan man väl mest hoppas på att det tar sig (vilket jag är helt säker på att det gör). Ett långt intro kändes det mer som än ett riktigt avsnitt i en serie.



It's hard to explain


Sagan om Tvättstugan

Dags för ännu en del i Richards vardagshistorier.

Hann som nämndes i tidigare inlägg till tvättstugan i tid och fick tvättat ett par omgångar medan jag stack tillbaka och spelade fm här i lägenheten.
När jag kom tillbaka ner efter andra tvättomgången och fyllde maskinerna för en tredje insåg jag att mitt tvättmedel var slut. Jahopp. Upp till lägenheten och be att få låna av Joel. Joels tvättmedel också slut. Jahopp. Räddning blev Joels vän Mattias som just var här och hälsade på och som bor i huset bredvid. Han sprang hem och hämtade så jag fick låna.

Klockan gick raskt och jag hade nu bara knappt 40 minuter på mig att tvätta innan tvättiden officiellt var slut. Eftersom min tid var den sista på dagen tänkte jag att det gör ju inget om jag drar över lite.
Jag häller i tvättmedel och trycker på start. Inget händer. Ser att strömmen är borta ur båda. Likaså ur torkskåpen. Det enda som fungerar är lampan i taket och torktumlaren. Jahopp. Kul, kul!

Efter några svordomar om att det inte verkar vara min dag idag heller så slänger jag in de blöta underkläder som finns sedan andra tvätten och startar torktumlaren åtminstone. Resten av det blöta (tröjor och byxor) tas med och hängs upp i lägenhetens hall. Återvänder sedan till tvättstugan och plockar med mig det som inte hunnit tvättas samt de numer torra underkläderna.

Nu sitter jag och sorterar strumpor. Tur att det jag inte hann tvätta mest bestod av t-shirts, en vara som jag har rikligt av.

Ny tvättid på onsdag morgon klockan 06.00. Hurra.



Inte okej..

..att vakna tio i sex. På kvällen.

Ställde jag klockan? Jadå, på klockan 13.00. Minns att jag till och med läste felskickat sms då. Sen måste jag ha slocknat som en stock bums. Göh.

Nåväl, gick upp och svor lite lagom, startade datorn, sa till Fredrik och jag bara skulle ta en dusch och sen kunde vi köra fm. Klev in i duschen, klockan hade tickat någon minut över sex.. "Hmm, där låg några smutskläder på golvet.. just det, tvättkorgen är på balkongen fortfarande för att jag ju ändå skulle tvät... Just fan. Tvättid. NU!"

Eftersom ens tvättid kan bli skurkad i detta system som finns här om du inte öppnat dörren till tvättstugan inom en halvtimme från tvättidens start så fick Richard lite bråttom. Duschandet gick mäkta snabbt, sen raskt ut på balkongen och rafsa ihop allt. Självklart har jag aldrig haft så mycket tvätt som just denna gång (lite sen innan jag åkte hem innan jul, en del som kommit sen jag kom tillbaka, samt det i skrubben som dykt upp efter allt krångel senaste dagarna).

Tjugo över sex var jag i tvättstugan och fyllde tvättmaskinerna med en första omgång. Nu ligger jag lugnt i sängen med två goa rostbröd i magen och spelar fm. Om en halvtimme ungefär blir det comeback i tvättstugan men nu är det ingen fara på taket.


Lars är för övrigt mitt ena andranamn.


Pescara

18 unika visningar och 54 (!) visningar totalt. Jag vet att jag inte varit inne själv så många gånger så.. vilka är det som beger sig till min blogg titt som tätt och hoppas på ett inlägg?
Alternativt så har alla 18 varit inne tre gånger vardera under dagen (54/18=3). Trevligt i vilket fall som helst!

Nu ligger jag på en bekväm säng igen, bäddad och fin. Inte hyfsat hård och stålfjädrig (extramadrassen som man sveper lakanet om åkte också ut på balkongen under dygnen som gick) och utan lakan och täcke. Inatt blir det inte bara morgonrocken och några lager kläder. Icke. Inatt sover man som en prins igen!

---

Extremely Loud & Incredibly Close - Är just nu min andrahandsfavorit till att vinna bästa film (har Hugo kvar att se också). Handlar om en pojke som är lite speciell, väldigt smart och envis. Han påstår själv att han har testats för Aspergers syndrom. Hans pappa (Tom Hanks) hjälper honom att träna upp sitt intellekt bland annat genom komplicerade typer av skattjakter (för att göra en förenklad beskrivning).
Jag vill egentligen inte säga så mycket alls om själva handlingen för att spoila, men 11:e september berörs på ett sätt i vilket fall. Mycket bra skådespeleri filmen igenom denna film som faktiskt är både är fin och ganska otäck stundtals på ett tankemässigt plan snarare än rent uppenbart uppvisat på bioduken.
B B B B+


Je vais bien, ne t'en fais pas - Eller I'm Fine på ren engelska. Fransk film (duh) om Lili (Mélanie Laurent) som kommer hem efter en resa till sin familj och får berättat för sig av sina föräldrar att hennes tvillingbror stormat ur hemmet efter ett gräl med pappan och tagit sin gitarr med sig och börjat resa runt för att klara sig själv. Lili blir alltmer oroad när hon inte hör av brodern och brodern inte svarar på sin telefon när hon ringer.
efter ett tag övergår Lilis oro till att hon slutar äta och tvångsintas på sjukhus. Då plötsligt får hon ett brev från sin bror..
Helt okej drama som Mélanie Laurent vann en César (Frankrikes motsvarighet till Guldbaggen) för bästa kvinnliga nykomling 2006, det vill säga några år innan en större massa lärde känna henne som Shosanna, kvinnan som eldar upp sin bio fylld med nazister i Inglourious Basterds.
B B B

---

Startat en ny fil på fm med herr Sinander. Det var inte igår! Senast vi körde en måste varit förra våren.
I vilket fall är det italienska Serie B som gäller. Min kompanjon valde Sampdoria och jag valde Pescara.
"Pescara?" tänker ni. "Sampdoria är ett större lag som hamnat på dekis så det är ett mer förståeligt val, men Pescara? Varför detta lilla lag?" Jo, förstår ni, för att i detta lag spelar en stortalang som heter Marco Verratti, 18 år. Ska man ta något lag i Serie B så kan man lika gärna ta det där denne kille finns så slipper man försöka köpa honom sen för dyra penningar. Smart va?

Det var fm-nördfaktan för idag.


Nu ska jag se på Så ska det låta, eftersom After Shave och Anders Eriksson ska gästa, och sedan blir det söva.

Gomorron!

När saker blir uppblåsta

Jävlar, det har inkommit skitlånga kommentarer huxflux från ingenstans till min lagom obskyra blogg. Intressant!

Dels är det intressant för att det gällde ett en veckas gammalt blogginlägg, dels för att folk hittat blogginlägget överhuvudtaget, och slutligen dels för att de kommentarer som plötsligt dykt upp inte verkar ha läst det jag skrivit och sett min poäng.

Poängen var inte att det är okej att tafsa på folk hur som helst (hallå eller) utan att belysa hur olika saker kan ses i olika sammanhang. Plus att aftonbladet är en skittidning som bara söker sensationer och att göra en höna av en fjäder.

Men nog om detta. Melodifestivalen skapar som vanligt debatter - dessvärre allt som oftast gällande annat än musiken som är huvudgrejen om jag inte är ute och cyklar..

--

Raskt går vi över till dagens festival.

Vad hände där? Ptja, inget jätteöverraskande. Möjligen trodde jag Sonja Aldén skulle komma åtminstone till andra chansen. Att David Lindgren skulle gå till final med sin menlösa låt som låter som allt annat skit som spelas på klubbar var väl ingen högoddsare direkt. Hade jag förhandslyssnat på låten och haft ett spelbolag så hade jag stängt bettandet på den innan omröstningen ens börjat. Så löjligt förutsägbart var det.

Att sen flickfavoriten Munther gick vidare stör mig väl inte lika mycket även om den låten inte heller var mycket att hänga i julgran.

Måste jag välja en låt så väljer jag Timoteijs. Klart förbättrad komposition jämfört med senast de var med.

Sonjas var väl hyfsad.

I övrigt.. näe.


Resten av kvällen var bättre! Då vart det spel på agendan med Linnéa, Anna, Doris och ett gäng andra. Slutligen hamnade vi alla framför någon dramaserie om järnvägsläggande i gamla amerikanska western.

Nu blir det eftersändning av "På Spåret."



Mot schlagern

Yes, det blir lite fler än mig som kollar schlager idag ändå, gut gut.

Innan dess kolla fotboll ett tag hos Fredrik. Och ringa igen upp och kolla om de hittat gröna tröjan på bowlingen.

Nåväl, blev kort detta, måste dra mig mot buss. Hajsapparajsa!

King of Spares

Efter nattens frysande blev dagen till slut finemang när jag tog bussen från Norslund (första gången jag lämnat Norslund på typ en vecka) hem till Fredrik. Handlande på systemet följt av mumsich mat från Subway (magiskt nog råkade det jag ville ha, tonfisk, sammanfalla med att vara dagens Subway = billigt und bra).

En match NHL och en del tjôt senare (Peter hade anslutit vi det här laget) så var det dags att bege sig upp mot Chrilles Bowling. På vägen plockade vi upp Stefan och framme vid bowlinghallen anslöt f.d. bandybesökande Johan.

Bowlingen gick fantastiskt bra, mina skruvade kast gick finfint och när vi var klara och skulle gå hem och tre serier spelats kunde jag summera två tredjeplatser, en vinst och tvåa i den totala räkningen. Mycket godkänt! Förmodligen min bästa serie någonsin och jag kan definitivt titulera mig Kungen av Spares.

När bowlingen var klar vandrade vi hemåt Fredrik och självklart när jag kommer innanför dörrn så inser jag att jag glömt min tröja på bowlingen. Jahopp, blir en sväng dit imorrn.
Tur i oturen var att jag hade en kvarlämnad tröja hos Fredrik (sedan en annan utekväll några veckor tillbaks) som jag kunde ha när vi jazzade ner i den kalla källaren för lite pingisspelande.
Pingisen däremot gick precis som förväntat, katastrofalt. Jag tog några poäng mot alla utom Stefan, det är jag mer än nöjd med, pingis är definitivt inte min sport och kommer nog aldrig vara.

Hemma nu och ska ta ett par mackor. Imorrn kolla fotboll med grabbsen på dagen och melodifestival utan grabbs på kvällen och förhoppningsvis lite sköna kvinnor.

That's how I roll.

Go'natt!

Genom en iskall vinter

Runt tolvtiden inatt började jag rasa ihop på allvar. Tröttheten vann till sist och jag la mig på sängen.
Istället för att svepa in mig i påslakanet så använde jag det som lakan och tog morgonrocken som täcke. En helt okej idé tills jag vaknade runt halv tre av att jag frös och legat hyfsat obekvämt för att få in hela kroppen i morgonrocken (som slutar någonstans vid vaderna i stående läge).
Jag försökte lägga mig raklång och vira in fötterna i påslakanet istället. Det funkade hyfsat, men jag vaknade säkert minst två gånger till, varav en jag vet säkert runt klockan halv sju då fötterna låg utanför och frös igen.

Det är rätt kallt i lägenheten överlag och duschen när jag gick upp vid tio var ganska väldigt mycket skön.
Alla duschhanddukar ligger ju dock på altanen. De enda handdukar jag har kvar inomhus är en liten vida handfatet samt en som låg ouppackad i plastförpackning med mitt namn insytt. Således får man klara sig med den fjuttiga Richard-handduken.

Två nätter till bara..



Richard "Radar" Björkman

Kanske är ännu mer klatschigt än The Exterminator.

Sagan om De Fördömda Krypen fortsätter nämligen i och med att jag skulle slänga dammsugarpåsen eftersom jag sugit upp i skåpen och inte vill att eventuella osynliga ägg ska ligga och gro i dammsugarn. Vad händer när jag tar bort slangen och öppnar sugaren? Jo, tror ni inte att en liten pälsängersjävel raskt och glatt rusar runt hålet till påsen. Den dog självklart bums. Richard började få lite nervösa ryckningar och vreden steg i kroppen.
Ner med tillfällig papperstuss som täppning, fram med Karlssons Klister, hälla rikligt med klister runt öppningen och ta första bästa papp i närheten (i detta fall en bit av ett gammalt kuvert) och stänga igen öppningen. Ut med påsen till sophuset och bye bye..

..fast det trodde väl ingen på? Att det var bye bye? Såklart inte.
Beslutade mig efter ett tag att lyda faders råd från i morse och även tömma skrubben (dammsugarens hem)på textilier. Sagt och gjort och balkongdörren går nu knappt att öppna, Richards loppis växer lavinartat.

När rensningen är gjord sitter jag i soffan i vardagsrummet några timmar och har de härliga fantomkänslorna av att kryp kryper över mig.
Efter några timmar kommer jag på att jag nog borde tejpa igen det hål som sladden från routern i mitt rum tar via skrubben till Joels rum så att inte eventuella kvarvarande as anfaller min borg. När jag gjort detta och tittar in i skrubben, vad ser jag om inte två små ledsna larver som ynkligt undrar vart deras mawt och husrum tagit vägen? Mord x2 följt av ännu ett mord på tröskeln till köket där en fullvuxen försökte fly.

Nästa del i sagan blev således att spatsera till Willy:s och köpa en flaska billig Radar som sedan fick sprayas in gott och väl i skrubben. Det var nästan så jag själv fick andnöd när dörren stängts och gasen förföljde mig till köket, men nu har jag låst in mig på mitt rum.

Dör de inte därinne nu så vetifan vad som kan ta kål på dem, men det ska fungera. Säger pappa att det fungerar så gör det det, enkel matematik.

Nu hoppas jag innerligt att hela denna historia kommit till sin ände (undantaget inplockandet av den gigantiska loppisen om några dagar samt bortsorterande av vissa saker som kan kasseras).

Radar tackar för sig för idag..

..om ingen välplanerad baggeattack dyker upp förstås..


Skönt med obefintlig ohyra


The Exterminator

Alla garderobens kläder, lakan, skor och handdukar förvisade till balkongen. Ser ut som jag har loppis.

Garderob dammsugd och sanerad med allrengöring.

Platsen där förmodligen allt uppstått, tvättkorgen (som stått fylld med smutsiga kläder över julledigheten, något som skurkbaggarna gillar, note to self i framtiden) är även den på balkongen. Platsen där den stod är rikligt sprayad och platsen där de kan ha tagit sig in, under badkaret, är en smärre pool av inte mindre än TVÅ olika rengöringsmedel.

Död, jag förespråkar ond bråd baggeDÖÖD.

Jag strök påslakanet så jag i alla fall har något att sova i. Själva täcket slängde jag också ut på balkongen ifall det hann sprida sig nåt skit den stund påslakanet hann sitta på.
Självklart var också lägenhetens strykbräda trasig så man måste lägga den på soffbordet som är mäkta lågt. Detta gör att jag nu har hyfsat ont i ryggen och inte orkar stryka lakanet som alltså även det hamnat på balkongen.
Blir tunt överdrag runt Richard kommande dagarna. Ett futtigt påslakan.

Tycker någon snäll tjej kan ta sitt ansvar och komma och värma mig.


Lagom morgonstämning..


Mysteriet löst

Eftersom jag antagligen krossade insekten redan när jag fick tag på den så var den nog inte så smal som den såg ut när jag tittade på den.

Förut på toagolvet såg jag en av samma kulör. Rundare. Den är nu död.

Efter att jag bytte sängkläder förut hittade jag mycket små larvliknande saker. Fuck. Rena fina sängkläder, men näe då.

Vi har med pälsängrar att göra. Vad innebär detta? Att jag inte tänker sova i dessa sängkläder.

Hur tar man sig då an dessa jävla as som flyttat in utan anledning? Jo, för att få t.ex. sängkläderna rena från eventuella ägg osv. så måste jag antingen:

1. torktumla dem
2. stryka dem
3. lägga dem i frysen i tre dygn

Kul. Jättekul, verkligen. Jag tänker inte ställa mig och stryka nu.. eller tänker jag.. ? Kan inte lägga skiten i frysen och vara utan sängkläder i tre dygn i vilket fall. Och tvättid har jag först på måndag. Dessutom så lär jag ju göra slag i saken med alla kläder som ligger i hallgarderoben. Plus att ju garderoben ska saneras typ. Får kanske ringa värden.

Jahopp, det var den torsdagen..

..eller så ser jag det som en utmaning, Richard the Exterminator vs. The little Creeps

Död skall åsamkas, mången döööd.

Mysteriet med den mystiska insekten

Man sitter lugnt och sansat i sin säng med sin laptop i knät. Man chattar med sin far på msn. Plötsligt är det något som rör sig i nacken. Reflexerna jobbar direkt och får tag i det som rör sig..

I handen syns en liten brunryggad gynnare, olik någon insekt jag känner till. Tar in den till toaletten (där pappa bytte glödlampa till en galet iskallt strålande en) och betraktar saken. Den försöker springa iväg från pappret jag har den på så naturligtvis krossar jag den bums (ledsen skalbaggen.. eller nej, det är jag inte alls din inkräktare).
Tillbaka i mitt rum googlar jag efter diverse skadedjur som kan tänkas finnas i hem. Ingen passar beskrivningarna. Den likaste är plattbaggen, men den stämmer inte heller så perfekt.

Djuret kan i och för sig också kommit in genom vädringsluckan mellan mina fönster som jag hade öppet ett bra tag igår. Den kan ju ha legat i ide och blivit glad när det öppnades så den kunde komma in från sina skrymslen i luckan till mitt fina rum.

I vilket fall som helst så fick jag städryck och styrde kosan mot köket där eventuella kolonier av skadedjur ju kan uppstå. Jag visste sedan länge att mycket gamla förpackningar fanns inneboende i min lägenhetspolares skåp. Eftersom dessa aldrig har slängts så kände jag att det lika gärna kunde göras av mig nu. Det blev sammanlagt en och en halv Willy:s-kasse med varor från mellan 2009-2011 i form av kryddor, o'boy, mjöl, såser med mera. Dessutom dammsög jag skåpshyllorna som hade diverse utspillt i hörnen.

Nu är det renare än någonsin i dessa skåpen förmodligen och jag kan sluta störa mig på saker som bara står och står utan att komma till ytterdörren. Kan bli en gåta, vad är det som går ut och går ut, men aldrig kommer till dörren? Någons gamla matvaror.

Mysteriet med insekten förblir olöst, men skitsamma. Den är död och borta. Mitt rum är återtaget.


Fucking insects.


Grannar

Sitter vid stationära datorn för en gångs skull igen. Har typ bara placerat mig på sängen med laptopen sedan jag skaffade den. Det är liksom lite bekvämare, plus att den är en aning snabbare, har mindre skit installerat och inte har en del buggar som denna dator har.
Anledningen till att denna kom igång idag var att ha två datorer tillgängliga vid projektarbetsmötet med Linnéa och Lamptey. Rotationssystem.

---

Fick klart för mig igår att kursboken jag beställt till hälsopsykologin plötsligt inte inkommer i lager förrän typ 21 februari, lägg därtill att det kommer ta säkert en vecka innan den kommer hit och jag har lite problem. Första deltentan är 24:e februari. Göh. Har bara lite sammanfattningar av kapitlen att läsa på distanskursens hemsida och kommer därmed skrapa ihop några ynka lätta poäng för att därefter misslyckas grovt, yeey!
Fullt fokus på omtentan helt enkelt.

---

Att jag fortfarande sitter vid stationära är för att stereon är kopplad och installerad via USB till denna dator och jag således får bästa ljud här med min musik.

Fråga: Efter att jag smådansat runt i rummet, lekt rockstjärna och skrålat för full hals i min röda hawaiiskjorta en stund ser jag genom fönstret att personerna i lägenheten i huset mittemot sätter upp ett A4-ark på vardera fönster och står där en stund. Varför detta?

Alternativ 1: De håller en form av presentation för övriga personer i köket och använder fönstren som en sorts retro powerpoint.

Alternativ 2: De är trötta på att se vintern utanför och har tagit första steget i att helt blockera sikten ut.

Alternativ 3: De ritar av trädet mittemellan husen.

Alternativ 4: Det är skyltar med poäng som de höll upp för att hylla min rockstjärneinsats.

Vad tror ni?

Mot en plats

Bridesmaids - Sensmoralen i denna film är ungefär att även om någon försöker fucka upp ditt liv och sno din bästa vän (en bästa vän som tydligen är totalt blind för detta faktum och tycker att det är du som är boven i dramat och inte den "nya" kompisen som hon bara känt en bråkdel i jämförelse med dig) så har du bara dig själv att skylla. Du får hoppas på att du lyckas dra dig själv upp ur skiten helt plötsligt helt enkelt och att saker börjar vända.
Och ja, hon som försökte fucka upp ditt liv bevisar att det tydligen går köpa sig vänskap genom att betala för överdrivet fanzyschmanzy saker till bröllopet..
Förutom detta så var filmen helt okej, smårolig ibland (kanske kunde vart lite tätare mellan de roligaste bitarna) och några sköna karaktärer som dessvärre suddades ut lite för mycket mot slutet. Man kan säga att mitten av filmen var den del som var mest sevärd och då det hände mest roliga saker. Sträckan fram dit var rätt seg och avslutningen var rätt förutsägbar.
B B B-

---

Filmer och musik etc. är en sak att klaga på, men pallar inte starta klagostrider om så mycket annat dessa dagar. Väljer att bara trivas istället och tycka om det jag gör istället för att störa mig för mycket på en massa småsaker (mer än inombords då såklart ^^). Inte som förr då jag gärna uttryckte mina åsikter ofta och väl. Det räcker att veta vad jag står för och svara om någon frågar istället. Det tar liksom för mycket onödig energi som man hellre kan lägga på annat (även om det kan vara väldigt kul att klaga också). Man får välja sina tillfällen snarare.


Tar Slaget om Sverige nu och sen blir det sofva. Tack och hej, leverpastej!




It's on

Melodifestivalen är till för att kommenteras, så är det bara.

Deltävling ett bjöd inte på några överraskningar mer än att inte de värsta bidragen gick till final (vilket är ganska ovanligt).
Snabbt sammanfattat kan man säga att jag tyckte refrängen på Sean Banans låt var det bästa och som hel låt var Thorsten Flincks komposition att föredra.
Loreen? Helt okej får man väl säga, men inte min cup of tea. Men hellre den än sömnpillret Abalone Dots, Afrodite som aldrig vart bra, Serneholts tjötlåt om salt och peppar och Moniker som fortsätter göra menlösa låtar.
Dead by April gick vidare för att de var ett rockband snarare än att de hade en bra låt, för själva låten sa absolut ingenting.

Nå, kommer Loreen eller Dead by April vinna hela tjottaballongen? Nej, vinnaren har vi inte fått se än, det är jag rätt så säker på.

En annan "höjdpunkt" var annars att se töntaftonbladets svarta rubriker efter att Thorsten Flinck lagt handen på Gina Dirawis rumpa efter att hon bett om en kram (bl.a. uttryckte sig någon krönikör om att det var hemskt, gubbsjukt, etc. etc.) Skönt nog såg man på kommentarerna att inte många höll med om något skandalöst. Inte jag heller. Varför? Ptja, en ren jämställdhetsfråga. Hade samma sak hänt åt andra hållet, en tjej hade tagit en kille på rumpan, så hade man inte sagt ett ord. Möjligen att det varit en rolig grej "Haha, så busigt av henne!" men inget mer. Jag ser det som en kul grej som hände bara i ett underhållningsprogram.
I Gäster med Gester senast slängde sig Robert Gustafsson över Carina Lidbom och typ hånglade upp henne. Hörde man något om att det var hemskt? Nepp. Men det är väl inte lika kul att skriva om då det inte är ett lika stort program och garanterat inte skulle ge så mycket klick för Aftonbladet..

Jämställdhet, ja tack! Åt båda hållen det vill säga. Man ska inte göra en höna av en fjäder. Och så är det med den saken.

---

Slapp dag i övrigt, spelat lite fm ett tag nu och snart blir det väl film. Huj!

Ålder?

Ibland tror jag att jag föddes för gammal. Fast bara ibland.

Ibland tror jag att jag inte åldras, medan andra gör det i en rasande fart. Fast bara ibland.

Spelkväll passerade ikväll. Efter två frågespel stack en deltagare hem, strax därefter en till. Så var jag och en till kvar. Jahopp. Vi och flickvännen till den andre satt och tjôtade en stund, mäkta trevligt! Sen stack jag hem.

Trevlig kväll over all, men.. som sagt, ibland undrar man om man är gammal eller ung, eller bara.. nåt konstigt mittemellan?

Jag vet inte. Ibland stirrar man på spegeln och undrar.

Disney, oh ja.


En dag kommer Belle igen.


Serverat? Nej, konserverat!

Höhöhö!

Yes, då jag inte är den snabbaste på att äta upp frukt jag har hemma så köpte jag på mig ett antal burkar konserverat. Visst, jag vet att det inte är i närheten lika nyttigt, men ändå bra mycket nyttigare än annat godis eller käkigt (nytt bra ord).

Om några timmar blir det lite alkohol, spelande och skitsnackande med grabbsen. Blir alldeles utmärkt, är inte direkt på dra-till-Kåren-humör så fine by me!

Kontoristens konstiga konst konserverades konstant kontrollerat. Det ni.



"I see... a rhinoceros!!"

Midnight in Paris - Rätt skön småromantisk komedi om den osäkre manusförfattaren Gil (Owen Wilson) som är på semester i Paris med sin flickvän och svärföräldrar. Gil känner sig som hemma i Paris där han känner at hans skrivlust växer allt mer. Hans vill egentligen bli en riktig författare och inte bara skriva manus. Flickvännen och svärföräldrarna förstår inte alls hans känslor för Paris och skrivandet och vill mest vända hemåt mot USA för sitt sedvanliga liv i sus och dus.
En kväll vandrar Gil ensam längs Paris gator och drömmer om svunna tider, 20-talets Paris, när plötsligt en gammal bil svänger in framför honom. Passagerarna i bilen ber honom hoppa in och därefter börjar allt som ger filmen dess charm..
Det finns inte speciellt mycket att klaga på egentligen. Filmen är perfekt tidsfördriv och miljöerna som återskapas i filmen är fantastiska. Dock blir filmens sensmoral lite småtunn och inte jätteövertygande (om än säkerligen ganska sann) och att den bara är en och en halv timme lång känns lite snopet. Man hade gärna dröjt sig kvar lite längre i de tider som väcks till liv.
Owen Wilson är helt okej och Marion Cotillard högst charmig, men det är alla andra historiska karaktärer runtom som är de man fastnar för, inte minst tolkningarna av Ernest Hemingway och Salvador Dalí.
B B B+

Beginners - Småseg historia om Oliver (Ewan McGregor) som nyligen mist sin far (Cristopher Plummer). Ett par månader efter förlusten träffar han Anna (Mélanie Laurent) på en maskerad. De två börjar kära ner sig i varann och vi får veta att fadern till Oliver kommit ut som gay några år tidigare, efter att frun dött. Oliver har inte riktigt hanterat sina känslor efter faderns död och har svårt att hålla sig kvar hos människor.
Kärlekshistorien och en mer tillbakablickande historia om tiden fram till faderns död tar dessvärre ut varandra. Det hade varit bättre om man la mer fokus på den ena eller andra. Kontentan blir istället att kärlekshistorien bara känns lite småmärklig och halvdåligt placerad ju längre den lider, medan historien om fadern blir mer moralkaka än den bra historia den kunnat bli. Ingen film jag kommer se om (till skillnad från Midnight in Paris som jag absolut kommer se om någon gång) i vilket fall. B B

Inte vilken hit som helst

Kollat igenom sjätte och sista delen i SVT:s miniserie "Hitlåtens Historia" (för övrigt enda delen jag sett). Eftersom det i detta avsnitt rörde sig om Don't stop believin' med Journey så var det helt enkelt givet att se.

Första gången jag hörde Don't stop believin' var inte vare sig i filmen Monster, slutscenen av Sopranos (en serie jag fortfarande inte tagit tag i) eller i serien Glee som alla tre nämns som återuppväckare. Inte heller var det via radio. Faktiskt kan jag inte helt hundra minnas hur jag första gången kom i kontakt med den. Vad jag vet är att jag laddade hem dem och två andra Journey-låtar redan runt 2004 eller 2005 när jag gick i gymnasiet. Jag har för mig dock att det var i den musikkanal som jag gick över till när MTV slutade spela musik och ZTV gick i graven, det vill säga VH1 som bjöd på en massa bra blandad musik.

Man kan ju inte påstå att låten i frågas popularitet dalat betänkligt på senare år. Det räcker att se på mina två kära kurskamrater som plötsligt blev helfrälsta och pushade hårt på att stycket skulle användas som themesong för de nya blåbär som de skolade in i höstas. Jag klagar inte! Mer god musik åt folket!

Vad låten betyder för alla är ju rätt individuellt, men för mig är det i alla fall en låt som ger många känslor, både från att vilja få ut frustration och sorg till glädje, kärlek och tanken om att inte ge upp (som ju är det mest uppenbara i titeln, duh).

Don't stop believin' är helt enkelt en av de låtarna som ligger i hjärnbiblioteket som innehåller de största favoriterna.

Bästa partiet i låten? Det som hela låten enligt avsnittet jag såg byggde på från början: versernas pianoackord med sin basgång.

---

Till sist: De klipp som visades från filmen Monster påminde mig om att jag inte sett denna film än. Den ligger nu och väntar. Så.. hejsvejs, nu går jag in i filmmode!



RSS 2.0