Hövvet uppe
Yeah, det gick till slut! Första headern *nynnar glatt á la Homer Simpson*. Den funkar för att bara tagit en 20 minuter att göra :)
Tackar Stillberg för hjälpen! Mycket uppskattat.
Tackar Stillberg för hjälpen! Mycket uppskattat.
Headerache
Har lite slumpartat lärt mig några uns photoshop och gjort en liten header jag ville testa, men dessvärre vet jag inte hur/var man lägger upp den och orkar inte leta efter random guider för stunden.
Calle ställde just den fråga på msn som är lika självklar att förr eller senare dyka upp som "Hur känns det?", "Hur mås det idag?" eller "Vad görs?". Frågan är "Vad händer ikväll?". På det svarade jag:
Calle ställde just den fråga på msn som är lika självklar att förr eller senare dyka upp som "Hur känns det?", "Hur mås det idag?" eller "Vad görs?". Frågan är "Vad händer ikväll?". På det svarade jag:
-Enligt den rådande meningen som jag grundat på en omfattande statistik så påtalas att det i afton inte ämnar inträffa något av händelserik karaktär. Eller på begriplig svenska: inte ett sket.
Mycket mer behöver väl inte tilläggas i det ärendet.
Jetzt will ich die Zeitung lesen und dann vielleicht ein film sehen.
Ris och ros? Jag vill ha gos.
Tillbaka från stan och intervjun. Gick bra som jag trodde och skrev upp mig på nästan alla områden. Enda platsen jag ratade var Marstrand för att det kändes lite väl långt bort, och de enda ämnena jag kommer ihåg att jag ratade var sy- träslöjd, matte och NO. Why? Träslöjd fick jag inte i vilket fall, man skulle ha nå'n specialgrej där, men varken det eller syslöjd känner jag att jag är speciellt behjälplig i (även om jag alltid gillade syslöjd och kom hem med 645 gosedjur). Matte skulle jag la klara av i de lägsta åldrarna och lite till, men om man hamnar som mattevikarie i en niondeklass så är jag rätt körd (algebra!!). Faktiskt. Med extremt stor möda skulle jag klara av det kanske, men då får jag återvända till arkiv i hjärnan som glatt legat och sluppit det sen gymnasiet. (Jag blir hemskt glad om jag hittar en tjej som är grym på matte. Då är alla sifferrelaterade framtida problem lösta i hushållet. Jag hjälper ungarna med historia och så'nt istället, deal? :P ) NO då? Njaa..biologi kan vara intressant, och även om man gör nå't experiment i kemi, men sammantaget så är jag inte så kunnig i det. Däremot kryssade jag glatt i bild, svenska, tyska, engelska, SO, idrott, och nå't mer (tror jag kryssade i musik, men blev väldans osäker på det förut. Hoppas det iaf, annars får man la komplettera med det sen.)
Nåväl, nu finns man iallafall registerad där! Tänk, det trodde jag never för bara två år sedan. Men det var innan "Skapa och kunskapa".
Vad har jag gett mig in på? Haha, inte den blekaste nästan. Men det löser sig. Det gör det alltid. Jag har gått i skolan själv, iakttagit lärare, sett egenskaper jag inte ska tillämpa och egenskaper jag ska tillämpa. Är mer spänd och nyfiken än rädd över att kasta mig in när det blir aktuellt med vikariat. Det hemskaste är att det förmodligen kommer att ringa klockan 7 på morgonen i så fall...brrr, varför kan inte barn gå i skola på natten? (A) Men jag anpassar mig. Jag må vara orutinerad, men jag är obrottsligt lojal.
Nu blir det ut och plocka lite ris (nej, inte sådant man har till sushi) och slänga det i den ständigt växande grenhögen.
För er som noterade att jag kryssade i idrott och nästan fick en chock så kan jag lugna med att det kommer gå alldeles utmärkt. Jag är inte så lost som ni kan tyckas tro. Teoretiskt är det inga problem alls, praktiskt är jag förvisso ingen maratonlöpare (och kommer heller aldrig bli vare sig det eller Zlatan) men jag har intresset, viljan och inga som helst problem med att vara i rollen som idrottslärare. Hur mycket gör egentligen idrottslärarna på lektionerna? Nästan naadaaa. De domderar och pekar ut hur hinderbanan ska se ut, förklarar hur en bollsport fungerar, eller kanske är domare. Deltagande i det som utövas sker nästan bara om det är ett lag som är en man kort eller liknande. Iallafall har detta beskrivna alltid varit fallet med idrottslärare jag har haft. Möjligtvis att han vi hade i högstadiet hoppade längdhopp en gång för att visa..men det var inte jättemycket mer :)
Jag är förspråkare för bollsporter ska nämnas så här blir det fan inte mycket hinderbanor, gym och löpningar och skit. Hoho...Näe, men sannolikheten att jag skulle hamna en enda gång som idrottslärare är väl inte så stor. Men skulle jag göra det skulle jag spela rollen mycket väl anpassat, det lovar jag.
Man kanske skulle blivit skådespelare istället? Nå't att tänka på. Som så mycket annat.
Nej, ris var det! Tjo!
Nåväl, nu finns man iallafall registerad där! Tänk, det trodde jag never för bara två år sedan. Men det var innan "Skapa och kunskapa".
Vad har jag gett mig in på? Haha, inte den blekaste nästan. Men det löser sig. Det gör det alltid. Jag har gått i skolan själv, iakttagit lärare, sett egenskaper jag inte ska tillämpa och egenskaper jag ska tillämpa. Är mer spänd och nyfiken än rädd över att kasta mig in när det blir aktuellt med vikariat. Det hemskaste är att det förmodligen kommer att ringa klockan 7 på morgonen i så fall...brrr, varför kan inte barn gå i skola på natten? (A) Men jag anpassar mig. Jag må vara orutinerad, men jag är obrottsligt lojal.
Nu blir det ut och plocka lite ris (nej, inte sådant man har till sushi) och slänga det i den ständigt växande grenhögen.
För er som noterade att jag kryssade i idrott och nästan fick en chock så kan jag lugna med att det kommer gå alldeles utmärkt. Jag är inte så lost som ni kan tyckas tro. Teoretiskt är det inga problem alls, praktiskt är jag förvisso ingen maratonlöpare (och kommer heller aldrig bli vare sig det eller Zlatan) men jag har intresset, viljan och inga som helst problem med att vara i rollen som idrottslärare. Hur mycket gör egentligen idrottslärarna på lektionerna? Nästan naadaaa. De domderar och pekar ut hur hinderbanan ska se ut, förklarar hur en bollsport fungerar, eller kanske är domare. Deltagande i det som utövas sker nästan bara om det är ett lag som är en man kort eller liknande. Iallafall har detta beskrivna alltid varit fallet med idrottslärare jag har haft. Möjligtvis att han vi hade i högstadiet hoppade längdhopp en gång för att visa..men det var inte jättemycket mer :)
Jag är förspråkare för bollsporter ska nämnas så här blir det fan inte mycket hinderbanor, gym och löpningar och skit. Hoho...Näe, men sannolikheten att jag skulle hamna en enda gång som idrottslärare är väl inte så stor. Men skulle jag göra det skulle jag spela rollen mycket väl anpassat, det lovar jag.
Man kanske skulle blivit skådespelare istället? Nå't att tänka på. Som så mycket annat.
Nej, ris var det! Tjo!
Matdags!
Okej, jag hade fel, vi vann inte. Inte ens med 1-0. Men så som matchen såg ut så är 0-0 absolut ett godkänt resultat. Försvarsspelet var världsklass, speciellt Majstorovic och Isaksson, och det fanns helt enkelt inte att Portugal skulle peta in en boll igår. Det kändes nästan bestämt efter första halvlek. Sverige hade också några chanser såklart, men det märks tydligt att vi saknar den där anfallaren som verkligen är i sitt esse.
Sammanfattningsvis ska vi vara nöjda med 0-0 och nu ska vi spöa dansk ass!
Filmade lite idag (fatta, jag kom igång med något, helt otroligt) så vi får se hur det utvecklas. En tagning, ett antal minuters material att välja bland. Inget avancerat som tidigare aviserat..bara för att fördriva tiden med något. Men det krävs x antal fler scenarion med inspelat material för att få ihop det som byggts i mitt huvud under några dagar.
Imorrn på en form av arbetsintervju som förskole/fritids/lärarvikarie typ. Ska bli intressant, spännande. Är inte nervös nu, men imorrn bitti vet jag mycket väl hur jag kommer att vara fram till att jag ser människan jag ska prata med. Så'n har jag alltid vart; precis innan något, vare sig det är hålla tal, spela pjäs, ringa någon, göra prov, osv osv, så är jag grymt nervös. Men sen när man väl hamnat i situationen så är det inga problem längre, då är allt över, man är igång med det man ska göra. Så själva mötet med kvinnan i fråga är jag inte nervös över egentligen, men ovissheten fram till dess är det som ger mig osäkerhet och stress.
Nåväl, jag vet hur det kommer att gå rent socialt. Jag brukar kunna ta alla möjliga människor :) Sen om jag inte är kvalificerad för det som söks är en annan sak, men det är ett skönare nej att ta än om man skulle vara socialt handikappad.
Anyways, nu är det käkdags!
Magen skriker
Nu är det dags
Hungern ej viker
Det blir inte lax
Kött från igår,
Det vet jag bestämt
Hungern är svår!
Det är inget skämt!
Nu måste jag gå
Ty annars jag dör
Köttbiten grå,
men smaskig och mör!
//RB
Sammanfattningsvis ska vi vara nöjda med 0-0 och nu ska vi spöa dansk ass!
Filmade lite idag (fatta, jag kom igång med något, helt otroligt) så vi får se hur det utvecklas. En tagning, ett antal minuters material att välja bland. Inget avancerat som tidigare aviserat..bara för att fördriva tiden med något. Men det krävs x antal fler scenarion med inspelat material för att få ihop det som byggts i mitt huvud under några dagar.
Imorrn på en form av arbetsintervju som förskole/fritids/lärarvikarie typ. Ska bli intressant, spännande. Är inte nervös nu, men imorrn bitti vet jag mycket väl hur jag kommer att vara fram till att jag ser människan jag ska prata med. Så'n har jag alltid vart; precis innan något, vare sig det är hålla tal, spela pjäs, ringa någon, göra prov, osv osv, så är jag grymt nervös. Men sen när man väl hamnat i situationen så är det inga problem längre, då är allt över, man är igång med det man ska göra. Så själva mötet med kvinnan i fråga är jag inte nervös över egentligen, men ovissheten fram till dess är det som ger mig osäkerhet och stress.
Nåväl, jag vet hur det kommer att gå rent socialt. Jag brukar kunna ta alla möjliga människor :) Sen om jag inte är kvalificerad för det som söks är en annan sak, men det är ett skönare nej att ta än om man skulle vara socialt handikappad.
Anyways, nu är det käkdags!
Magen skriker
Nu är det dags
Hungern ej viker
Det blir inte lax
Kött från igår,
Det vet jag bestämt
Hungern är svår!
Det är inget skämt!
Nu måste jag gå
Ty annars jag dör
Köttbiten grå,
men smaskig och mör!
//RB
Det börjar dra ihop sig
Drabbningen i Portugal är nära. Först ska såklart "Robinson" ses, men sen är det all fokus på vårt kära landslag med Gråskallen, som Laul brukar benämna honom, vid rodret.
Jag är mycket optimistisk och tror på seger med 2-0, alternativt 2-1. Varför? En rad olika naledningar, men mycket beroende på att jag tror verkligen att spelarna verkligen vill vinna den här matchen och göra bra ifrån sig. Flera är matchotränade eller har haft det lite tungt i sna klubblag och andra vill på allvar bli fasta i startelvan. Sådant slår Cristiano Ronaldo-klass väldigt många gånger.
På tal om Ronaldo så är det egentligen han som är den enda spelare jag är lite orolig för i Portugal. Allt för många bra spelare har antingen lagt av, underpresterat eller är skadade för att kunna spetsa till denna trupp. Liksom i mål en snubbe inte ens jag har koll på med en (!) ynka landskamp bakom sig. Förutom Ronaldo: var är spelare av gammal kaliber som Luis Figo, Rui Costa, Nuno Gomes, Vitor Baia osv osv...möjligen att Simao kan åstadkomma något också.
Heja Schweden!
Jag är mycket optimistisk och tror på seger med 2-0, alternativt 2-1. Varför? En rad olika naledningar, men mycket beroende på att jag tror verkligen att spelarna verkligen vill vinna den här matchen och göra bra ifrån sig. Flera är matchotränade eller har haft det lite tungt i sna klubblag och andra vill på allvar bli fasta i startelvan. Sådant slår Cristiano Ronaldo-klass väldigt många gånger.
På tal om Ronaldo så är det egentligen han som är den enda spelare jag är lite orolig för i Portugal. Allt för många bra spelare har antingen lagt av, underpresterat eller är skadade för att kunna spetsa till denna trupp. Liksom i mål en snubbe inte ens jag har koll på med en (!) ynka landskamp bakom sig. Förutom Ronaldo: var är spelare av gammal kaliber som Luis Figo, Rui Costa, Nuno Gomes, Vitor Baia osv osv...möjligen att Simao kan åstadkomma något också.
Heja Schweden!
Richard, Organisatören
Hur lätt är det att göra en musikvideo? Min kameraresurs är ju nästan obefintlig, men att skiten inte kan spela in ljud spelar ju ingen roll. Jag vill helst inte ha nå'n kameraman (vilket skulle bli min bror) heller utan göra det själv, men det blir inte helt lätt. Sen vill jag ha några till "aktörer" men det känner jag inga haha. Men jag är uppfinningsrik, så vill jag så kan jag. Och nej, det är ingen låt som är min det skulle vara till, bara en låt jag gillar. Det finns så många värdelösa billiga videos för övrigt så att jag skulle göra en kass skulle inte vara hela världen (men det trorjag inte på att det skulle bli). Nåja, jag har ju ändå inget att göra så..vi får kika på det där.
Musik kan göra nästan vad som helst vackert.
Sen har jag startat upp, efter påtryckning av Linnéa (som uttryckte att jag verkar vara en organiserad människa), ett event på fb för alla gamla gymnasiefokusar. Hittills har 6 anmält intresse får en reunion, men jag är övertygad om att fler kommer att droppa in så småningom. Skulle det mot all förnuftig förmodan inte göra det så är 6 pers ändå tillräckligt för att dra ihop ett partaj. Så jag ser framtiden an med samma tillförsikt som vanligt.
Tiden går framåt - hur man än väljer att disponera den.
Musik kan göra nästan vad som helst vackert.
Sen har jag startat upp, efter påtryckning av Linnéa (som uttryckte att jag verkar vara en organiserad människa), ett event på fb för alla gamla gymnasiefokusar. Hittills har 6 anmält intresse får en reunion, men jag är övertygad om att fler kommer att droppa in så småningom. Skulle det mot all förnuftig förmodan inte göra det så är 6 pers ändå tillräckligt för att dra ihop ett partaj. Så jag ser framtiden an med samma tillförsikt som vanligt.
Tiden går framåt - hur man än väljer att disponera den.
Judgement Time
Hemma igen från familjekväll i Götet med födelsedagsmiddag för Linus och biobesök.
"Män som hatar kvinnor" var filmen som sågs (om det undgått någon efter min närmast besatta läsning det senaste dygnet) och jag vet inte hur jag ska formulera det riktigt. Linus är den enda i familjen som inte läst boken, och tyckte att filmen var bra. Inte heller mamma (som inte kom ihåg alla detaljerna korrekt ändå från när hon läste boken) eller pappa verkade ha mycket att invända mot boken, mer än att man måste ju förstå att filmskaparen måste välja ut det han anser kan användas för bästa effekt från filmen, och vad som ska väljas bort. Jag däremot som har boken extremt fräscht i minnet satt och störde mig på alla detaljer som saknades. Självklart inser jag att inte allt kan tas med från boken, men fan...det jag söker i en deckare är pusselbitar och en spänning som byggs upp under lång tid för att man ska sitta och fundera och vrida och vända på lösningar själv, precis som huvudpersonen/erna i boken/filmen. Det kändes ungefär som att första halvan av boken gick på en kvart och andra halvan de återstående två timmar och femton minuterna. Och i den där första halvan av boken fanns väldigt mycket med som jag tycker är viktigt. Hur omgivningarna ser ut, vilka de misstänka är för personer osv. Allt sånt avklarades snabbt utan omsvep och helt plötsligt satt huvudpersonen/erna där med den viktiga pusselbit som det i boken får kämpas en hel del för. Jag blev helt enkelt överraskad över hur fort allt gick.
Hux flux var filmen slut, med lite annan avlutning än den i boken, och många obesvarade frågor (om man inte läst boken) om vilka vissa personer i Mikael Blomqvists liv är.
Nu låter det som om jag är extremt negativ, men det fanns faktiskt ljusglimtar också. Noomi Rapace var skitbra som Salander och Taube passade utmärkt som Henrik Vanger (även om denna karaktär var med extremt lite jämfört med i boken). Mikael Nyqvist däremot..blev jag lite besviken på. Det är knappast hans fel, men han kändes inte alls som den karaktär jag lärt känna i boken.
Nåja...man kan inte få allt här i världen...I huvudet kan man som tur är spela in sin egen film. Kul att Linus gillade den iallafall :P
Nu ska jag fundera lite mer på Fokus-reunion innan jag stupar i säng eller nå't. After all, jag har inte sovit som sig bör på snart 1½ dygn..
"Män som hatar kvinnor" var filmen som sågs (om det undgått någon efter min närmast besatta läsning det senaste dygnet) och jag vet inte hur jag ska formulera det riktigt. Linus är den enda i familjen som inte läst boken, och tyckte att filmen var bra. Inte heller mamma (som inte kom ihåg alla detaljerna korrekt ändå från när hon läste boken) eller pappa verkade ha mycket att invända mot boken, mer än att man måste ju förstå att filmskaparen måste välja ut det han anser kan användas för bästa effekt från filmen, och vad som ska väljas bort. Jag däremot som har boken extremt fräscht i minnet satt och störde mig på alla detaljer som saknades. Självklart inser jag att inte allt kan tas med från boken, men fan...det jag söker i en deckare är pusselbitar och en spänning som byggs upp under lång tid för att man ska sitta och fundera och vrida och vända på lösningar själv, precis som huvudpersonen/erna i boken/filmen. Det kändes ungefär som att första halvan av boken gick på en kvart och andra halvan de återstående två timmar och femton minuterna. Och i den där första halvan av boken fanns väldigt mycket med som jag tycker är viktigt. Hur omgivningarna ser ut, vilka de misstänka är för personer osv. Allt sånt avklarades snabbt utan omsvep och helt plötsligt satt huvudpersonen/erna där med den viktiga pusselbit som det i boken får kämpas en hel del för. Jag blev helt enkelt överraskad över hur fort allt gick.
Hux flux var filmen slut, med lite annan avlutning än den i boken, och många obesvarade frågor (om man inte läst boken) om vilka vissa personer i Mikael Blomqvists liv är.
Nu låter det som om jag är extremt negativ, men det fanns faktiskt ljusglimtar också. Noomi Rapace var skitbra som Salander och Taube passade utmärkt som Henrik Vanger (även om denna karaktär var med extremt lite jämfört med i boken). Mikael Nyqvist däremot..blev jag lite besviken på. Det är knappast hans fel, men han kändes inte alls som den karaktär jag lärt känna i boken.
Nåja...man kan inte få allt här i världen...I huvudet kan man som tur är spela in sin egen film. Kul att Linus gillade den iallafall :P
Nu ska jag fundera lite mer på Fokus-reunion innan jag stupar i säng eller nå't. After all, jag har inte sovit som sig bör på snart 1½ dygn..
The Reader
Tamtararamtamtaaaa! Gliiip!
Slutligen färdigläst!
Jag tycker det är rätt bra av mig att knarka sisådär 500 sidor på ett dygn.
Nu har jag alltså bott i den där boken i 24 timmar, nästan nonstop.
Ska bli mycket intressant att se filmen nu när verkligen alla detaljer är så färska i minnet.
Kan väl inte vara så många som är lika galna som jag..?
Slutligen färdigläst!
Jag tycker det är rätt bra av mig att knarka sisådär 500 sidor på ett dygn.
Nu har jag alltså bott i den där boken i 24 timmar, nästan nonstop.
Ska bli mycket intressant att se filmen nu när verkligen alla detaljer är så färska i minnet.
Kan väl inte vara så många som är lika galna som jag..?
Tänk vad jag kan om jag vill
Mindre än hundra sidor kvar. Jag känner segervittring.
//RB
//RB
And so, the reading continues
Över hälften läst, cirka 240 sidor kvar, strax under en timmes sömn, Linus firad. Jag ger mig INTE!
Das Buch
Mer än en tredjedel läst! Det går framåt och jag följer händelseförloppet med stort intresse. Dock fick jag avbryta läsandet i ca 40 minuter för att fixa Linus present. Det kan ju liksom vara bra att förbereda lite och inte hipp som happ överräcka nå't utan tanke. Det är liksom något jag alltid tänker på när jag ger presenter; att det finns en tanke bakom. Själva presenten i sig blir liksom mycket mer rolig att få då (skulle jag själv tycka i vilket fall) än om man bara ger något t.ex. för att det är dyrt, eller för att det är populärt. Jag kan inte ge bort en parfym som luktar skunk med motiveringen "jojomän, den kostade allt en hel del!", enda undantaget är om personen som får den verkligen bara brinner för dyra saker, men sådana personer vet jag i nuläget inte om att jag är bekant med.
I vilket fall så bestod "fixandet" i detta fall av ett sorts grattis-kort jag snabbt byggt ihop. Ifall min kära bror av någon anledning får för sig att vakna upp nu mitt i natten och läsa min blogg (sanningshalt sisådär 0,004% men ändå) så avslöjar jag inte mer än så.
Nu ska jag fortsätta med boken. Den SKA bli färdigläst till imorgon (läs: idag) kväll. Tänk vad effektiv jag kan vara om jag har ett mål/är under press.
Tata!
I vilket fall så bestod "fixandet" i detta fall av ett sorts grattis-kort jag snabbt byggt ihop. Ifall min kära bror av någon anledning får för sig att vakna upp nu mitt i natten och läsa min blogg (sanningshalt sisådär 0,004% men ändå) så avslöjar jag inte mer än så.
Nu ska jag fortsätta med boken. Den SKA bli färdigläst till imorgon (läs: idag) kväll. Tänk vad effektiv jag kan vara om jag har ett mål/är under press.
Tata!
Män som läser böcker
Jag trodde jag skulle få lite mer tidsfrist på mig att läsa ut "Män som hatar kvinnor", men icke! Har som tidigare nämnts nyss börjat att läsa den, mycket beroende på att jag vill se filmen. Vad jag inte tänkte på var att min kära lillebror fyller 20 imorrn, vilket också innebär att det blir som en present att gå och se på filmen i fråga. Här ska alltså läsas som satan till imorrn kväll. Jag är ju trots allt på kapitel sex, dvs 3/4 av boken kvar (ser det ut som iallafall), så detta ska nog gå.
Jag säger som Bagheera: "Nåja, det går väl ganska fort..."
Jag säger som Bagheera: "Nåja, det går väl ganska fort..."
Bloggen ett år
Tänka sig att den funnits ett år nu! Trodde jag aldrig. Jag är ju rätt motståndskraftig mot förändringar och det tog ett bra tag innan jag tog det här med bloggande på allvar. Men nu finns den och har blivit ett någorlunga fast inslag i vardagen ändå. Hipp, hipp, hurra eller nå't!
Antar att det blir en promenad senare idag. I övrigt har jag börjat läsa "Män som hatar kvinnor" efter diverse påtryckningar, och för att jag är nyfiken på filmen. Hittills, efter fyra kapitel, är det absolut inget att klaga på! Mycket bra skriven än så länge.
Försöker skapa musik lite då och då, men damn vad segt det går. Jag arbetar bäst under press och sådan har jag då rakt inte nu. Därmed går det också extremt långsamt..
Åsså togs ju Nannskog ut i landslaget efter Rosenbergs skadeavhopp; mycket trevligt! Inte att stackars Rosenberg skadades såklart, men att chansen att se Nannskog hoppa in mot Portugal finns. Skulle inte förvåna mig om han avgjorde hela matchen om han fick chansen..
Som ni trogna läsare (typ en, två pers?) har längtat efter sista delen i diktkvartetten! Som ni trånat och suktat!
Okej, en till
Sluta aldrig förvånas
Inget är någonsin likt
Så sluta låtsas
Det blir inte bättre för det
Tro mig,
Tro mig, så dum är jag inte
Att helt släppa det, nej
Men försök förstå
Allt handlar inte om lycka
Jag önskar att det vore så
Tro mig, så dum är jag inte
Andas,
Så, andas
Lugn...
Jag finns här
Våga ta min hand
Våga.
Antar att det blir en promenad senare idag. I övrigt har jag börjat läsa "Män som hatar kvinnor" efter diverse påtryckningar, och för att jag är nyfiken på filmen. Hittills, efter fyra kapitel, är det absolut inget att klaga på! Mycket bra skriven än så länge.
Försöker skapa musik lite då och då, men damn vad segt det går. Jag arbetar bäst under press och sådan har jag då rakt inte nu. Därmed går det också extremt långsamt..
Åsså togs ju Nannskog ut i landslaget efter Rosenbergs skadeavhopp; mycket trevligt! Inte att stackars Rosenberg skadades såklart, men att chansen att se Nannskog hoppa in mot Portugal finns. Skulle inte förvåna mig om han avgjorde hela matchen om han fick chansen..
Som ni trogna läsare (typ en, två pers?) har längtat efter sista delen i diktkvartetten! Som ni trånat och suktat!
Okej, en till
Sluta aldrig förvånas
Inget är någonsin likt
Så sluta låtsas
Det blir inte bättre för det
Tro mig,
Tro mig, så dum är jag inte
Att helt släppa det, nej
Men försök förstå
Allt handlar inte om lycka
Jag önskar att det vore så
Tro mig, så dum är jag inte
Andas,
Så, andas
Lugn...
Jag finns här
Våga ta min hand
Våga.
"Vad är det för dynga du pratar?"
Ojoj...min bloggstatistik går på knäna. Men det är väl inte så otippat när man inte varken skriver om mode eller marknadsför sig. För det är helt enkelt inte min grej. Pracka på alla andra ens blogg? Glöm det. De som vill läsa får läsa. Jag är för snäll för att tvinga på andra att läsa den lagom obetydliga smörja som jag inpräntar. Jag skriver en "vanlig" dagbok, det har jag nog nämnt nå'n gång, men den är fanimej långt ifrån det som jag skriver här. I den "riktiga" skriver jag kort om vad som hänt under dagen och kanske en innersta tanke. Här skriver jag vad jag känner i stunden, det som inte alls får utrymme i den "riktiga", trots att det kanske borde innefattas där.
Skriver jag flummigt så beror det på den enkla anledningen alkohol. Men jag försöker att rätta alla stavfel och ytterligare som jag ser. De som känner mig vet att jag är rätt noga med grammatiken :P Ända sedan mellanstadiet Störde jag mig på stavfel...aj ämm a bitt åff a nööörd samtajms.. :P
Nåväl...
Tänkte infogat ett youtubeklipp nu, men uppenbarligen har jag blivit helt oteknisk och sitter och svär över att jag inte vet hur man gör. Jag blir så trött. Varför kan aldrig, ALDRIG, något vara enkelt??
Skriver jag flummigt så beror det på den enkla anledningen alkohol. Men jag försöker att rätta alla stavfel och ytterligare som jag ser. De som känner mig vet att jag är rätt noga med grammatiken :P Ända sedan mellanstadiet Störde jag mig på stavfel...aj ämm a bitt åff a nööörd samtajms.. :P
Nåväl...
Tänkte infogat ett youtubeklipp nu, men uppenbarligen har jag blivit helt oteknisk och sitter och svär över att jag inte vet hur man gör. Jag blir så trött. Varför kan aldrig, ALDRIG, något vara enkelt??
Var, när och hur?
Det är just nu jag behöver henne.
Hon som säger att allt kommer ordna sig, att allt kommer att bli bra igen.
Hon som håller om mig och lugnar mig.
Hon som smeker min kind och får mig att förstå att jag får känna mig liten ibland, att det är okej.
Hon som ler när hon ser in i mina ögon och vet hur jag känner.
Hon som hjälper mig upp och vet att jag är hennes, att jag skulle göra samma sak för henne.
Det är nu jag behöver henne.
---
Livet är en ständig orientering. Har jag missat några kontroller?
Hon som säger att allt kommer ordna sig, att allt kommer att bli bra igen.
Hon som håller om mig och lugnar mig.
Hon som smeker min kind och får mig att förstå att jag får känna mig liten ibland, att det är okej.
Hon som ler när hon ser in i mina ögon och vet hur jag känner.
Hon som hjälper mig upp och vet att jag är hennes, att jag skulle göra samma sak för henne.
Det är nu jag behöver henne.
---
Livet är en ständig orientering. Har jag missat några kontroller?
"Motorn håller på att gå sönder! Måste sätta kurs mot stan!"
Skrev rubriken innan jag och Linus åkte till stan så den känns ju rätt opassande nu, men ändå. För den som undrar och känner igen repliken så kommer den från "Skrotnisse".
I stan gick vi en promenad i vårsolen, tyvärr med en isande kall vind runt oss hela tiden. Då var det bra mycket mer behagligt att köra bil och lyssna på 60-talsmusik och Bob Marley.
Dagar man kan ha solbrillor är bra dagar.
Just skalat potatis. En oerhört givande uppgift med tanke på att jag dessutom inte är jätteförtjust i potatis i sin vanliga form. Som mos, pommes frittes eller kroketter är det finemang, men som vanligt...näe. Då ska det till en jäkligt god sås eller nå't.
Why do all good things come to an end?
I stan gick vi en promenad i vårsolen, tyvärr med en isande kall vind runt oss hela tiden. Då var det bra mycket mer behagligt att köra bil och lyssna på 60-talsmusik och Bob Marley.
Dagar man kan ha solbrillor är bra dagar.
Just skalat potatis. En oerhört givande uppgift med tanke på att jag dessutom inte är jätteförtjust i potatis i sin vanliga form. Som mos, pommes frittes eller kroketter är det finemang, men som vanligt...näe. Då ska det till en jäkligt god sås eller nå't.
Why do all good things come to an end?
Kalmar: Part 2
Så har jag då nu återvänt från Kalmar efter en grymt lyckad helg.
Efter att Henke äntligen lyckats komma in på ticnet och boka U2-biljetterna så drog vi ut på stan och kollade affärer. Jakten på nya handskar slutade på Cityväskan och ett kap gjordes. Är mycket nöjd. Därefter styrde vi kosan mot det självklara Systembolaget och skaffade helgens stash.
Väl hemma igen fixade vi mat och lirade fifa 09 ett bra tag tills tummarna värkte lite lagom sådär, och några öl intogs. Fredagen blev inte mycket mer spännande än så.
Lördagen inleddes med fika på stan med Maria och vi satt väl där alla tre och tjôtade i säkert två timmar tills de flesta affärerna runtom hade stängt. Då började det kännas dags att dra sig och vi begav oss åt varsitt håll.
Hemma hos Henke igen gjordes hamburgare innan vi parkerade framför TV:n och schlagerfestivalen. Aldrig har det väl varit så spännande? Både jag och Henke hade Molly Sandén som nr. 1 och det bästa med hela upplösningen var varken för mig eller Henke sålunda att Malena Ernman vann utan att de sliskiga bidragen vi avskyr försvann en efter en. Måns, bye bye! Alcazar, ciao! E.M.D, so long! Äntligen en omröstning där något speciellt vinner istället för nyss nämnda plastiga fabrikspop. Jag kan sträcka mig till att Måns första halva av refrängen är okej, men det är också det enda på en tre minuter lång låt. Det håller icke, icke I say.
"Snälla, Snälla" var min nr. 2 och stannade också så i tävlingen. Personligen sätter den sig mer i hjärtat än min nr. 3 (Ernman) och så'nt är viktigare för mig än en såpass felfri röst som Malenas. I det stora hela var både jag och Henke mycket nöjda med resultatet, även om det är ett fabulöst stort grubbleri att Molly inte fick en enda ynka poäng av vare sig jury eller folk. Två, TVÅ, små poäng av den meningslösa internationella juryn. Enda förklaringen jag kan ha är att alla balladröster istället gick till Ugglas. Nåväl...
Efter resultatet var det helt enkelt parta som gällde och kåren dissade vi omgående då vi båda vet hur det kommer bli. Vi sätter oss i ett hörn, tjurar över värdelös musik och vet att hemma finns det billigare alkohol. Nej, då stannade vi kvar hemma och körde en hederlig gammal hemmafest på två pers. Ingen nöd gick det på oss när Henke har partyspelet "Trodde du ja!", ett spel där man ska svara på frågor om fördomar man kan ha, vad man tycker och uppdrag som ska utföras. Nu behövde man vara minst tre för att spelet skulle funka så vi sket rätt snabbt i frågekorten och körde bara raskt igenom så många utförandekort som vi hann. Känner man varann så väl som vi gör så skäms man inte heller för dumheterna som står i korten, haha.. T.ex. började det rätt oskyldigt med att jag fick köra små grodorna i lägenheten där, för att sedan klockan fem på morgonen springa runt huset i kalsipperna. Det var friskt må jag säga! Detta sista tilltag stod dock inte med i korten utan var vårt straff nr. 2 om man vägrade utföra något på korten. Straff nr. 1 var en klunk ur en extremt vidrig drink bestående av vodka, mjölk, bostongurka, ketchup, kaviar...och säkert nåt mer jag har glömt. Det var värt att springa runt kvarteret halvnaken kan jag säga...
Framåt halv sju var orken helt borta och vi stupade rätt omgående.
Söndagen segade vi oss upp och drog ut och sparkade lite boll (spelade är ett för fint ord för våra otekniska missöden). Men det var ju inte vårat fel att vi sög, planen var klafsig och hal (drattade på ändan omgående) bollen för hård, inga fotbollsskor, vädret tråkigt, inga lagkamrater osv osv..
På kvällen in till stan och bio; "Wallander: Hämnden", rätt bra, följt av kinarestaurang.
Hemma igen "Revenge of the pink panther" och lite xbox.
Måndag hemåt igen efter rent slöande. Löste typ korsord och såg lite Robert Gustafsson-sketcher. Inte mycket mer att förtälja där!
Nu får vi hoppas att jag får nåt att göra här hemma och inte längtar tillbaka till Kalmar som ett as. För med sin bästa vän är det aldrig tråkigt, helgen var helt enkelt kanon.
Flykten från vardagen var nödvändig.
Nu några bilder från helgen. Fler lägger jag in på bilddagboken.
Små grodorna, små grodorna...
Redan en kultförklarad bild med Rudi Völler och kocken i "Lilla Sjöjungfrun"
Just det, det var majonnäs i den utsökta drinken också
Efter att Henke äntligen lyckats komma in på ticnet och boka U2-biljetterna så drog vi ut på stan och kollade affärer. Jakten på nya handskar slutade på Cityväskan och ett kap gjordes. Är mycket nöjd. Därefter styrde vi kosan mot det självklara Systembolaget och skaffade helgens stash.
Väl hemma igen fixade vi mat och lirade fifa 09 ett bra tag tills tummarna värkte lite lagom sådär, och några öl intogs. Fredagen blev inte mycket mer spännande än så.
Lördagen inleddes med fika på stan med Maria och vi satt väl där alla tre och tjôtade i säkert två timmar tills de flesta affärerna runtom hade stängt. Då började det kännas dags att dra sig och vi begav oss åt varsitt håll.
Hemma hos Henke igen gjordes hamburgare innan vi parkerade framför TV:n och schlagerfestivalen. Aldrig har det väl varit så spännande? Både jag och Henke hade Molly Sandén som nr. 1 och det bästa med hela upplösningen var varken för mig eller Henke sålunda att Malena Ernman vann utan att de sliskiga bidragen vi avskyr försvann en efter en. Måns, bye bye! Alcazar, ciao! E.M.D, so long! Äntligen en omröstning där något speciellt vinner istället för nyss nämnda plastiga fabrikspop. Jag kan sträcka mig till att Måns första halva av refrängen är okej, men det är också det enda på en tre minuter lång låt. Det håller icke, icke I say.
"Snälla, Snälla" var min nr. 2 och stannade också så i tävlingen. Personligen sätter den sig mer i hjärtat än min nr. 3 (Ernman) och så'nt är viktigare för mig än en såpass felfri röst som Malenas. I det stora hela var både jag och Henke mycket nöjda med resultatet, även om det är ett fabulöst stort grubbleri att Molly inte fick en enda ynka poäng av vare sig jury eller folk. Två, TVÅ, små poäng av den meningslösa internationella juryn. Enda förklaringen jag kan ha är att alla balladröster istället gick till Ugglas. Nåväl...
Efter resultatet var det helt enkelt parta som gällde och kåren dissade vi omgående då vi båda vet hur det kommer bli. Vi sätter oss i ett hörn, tjurar över värdelös musik och vet att hemma finns det billigare alkohol. Nej, då stannade vi kvar hemma och körde en hederlig gammal hemmafest på två pers. Ingen nöd gick det på oss när Henke har partyspelet "Trodde du ja!", ett spel där man ska svara på frågor om fördomar man kan ha, vad man tycker och uppdrag som ska utföras. Nu behövde man vara minst tre för att spelet skulle funka så vi sket rätt snabbt i frågekorten och körde bara raskt igenom så många utförandekort som vi hann. Känner man varann så väl som vi gör så skäms man inte heller för dumheterna som står i korten, haha.. T.ex. började det rätt oskyldigt med att jag fick köra små grodorna i lägenheten där, för att sedan klockan fem på morgonen springa runt huset i kalsipperna. Det var friskt må jag säga! Detta sista tilltag stod dock inte med i korten utan var vårt straff nr. 2 om man vägrade utföra något på korten. Straff nr. 1 var en klunk ur en extremt vidrig drink bestående av vodka, mjölk, bostongurka, ketchup, kaviar...och säkert nåt mer jag har glömt. Det var värt att springa runt kvarteret halvnaken kan jag säga...
Framåt halv sju var orken helt borta och vi stupade rätt omgående.
Söndagen segade vi oss upp och drog ut och sparkade lite boll (spelade är ett för fint ord för våra otekniska missöden). Men det var ju inte vårat fel att vi sög, planen var klafsig och hal (drattade på ändan omgående) bollen för hård, inga fotbollsskor, vädret tråkigt, inga lagkamrater osv osv..
På kvällen in till stan och bio; "Wallander: Hämnden", rätt bra, följt av kinarestaurang.
Hemma igen "Revenge of the pink panther" och lite xbox.
Måndag hemåt igen efter rent slöande. Löste typ korsord och såg lite Robert Gustafsson-sketcher. Inte mycket mer att förtälja där!
Nu får vi hoppas att jag får nåt att göra här hemma och inte längtar tillbaka till Kalmar som ett as. För med sin bästa vän är det aldrig tråkigt, helgen var helt enkelt kanon.
Flykten från vardagen var nödvändig.
Nu några bilder från helgen. Fler lägger jag in på bilddagboken.
Små grodorna, små grodorna...
Redan en kultförklarad bild med Rudi Völler och kocken i "Lilla Sjöjungfrun"
Just det, det var majonnäs i den utsökta drinken också
Kalmar: Part 1
Yey, finally i Kalmar! Var lagom seg när jag äntligen var framme igår. Märks att det var ett tag sen jag åkte tåg..då kändes sex timmar inte som så farligt, medan fyra timmar nu kändes extremt segt.
Gjorde inte så mycket igår, mest segade, käkade pizza och såg på "Gladiator". Idag däremot blir det andra bullar! Efter att Henke suttit halva morgonen i kö till Ticnet för att beställa U2-biljetter så kan vi nu äntligen bege oss mot stan.
Bit ihop och kom igen då! Kom igen då! De gamla de sitter där hemma!
Gjorde inte så mycket igår, mest segade, käkade pizza och såg på "Gladiator". Idag däremot blir det andra bullar! Efter att Henke suttit halva morgonen i kö till Ticnet för att beställa U2-biljetter så kan vi nu äntligen bege oss mot stan.
Bit ihop och kom igen då! Kom igen då! De gamla de sitter där hemma!
Richard, mitt i krönikan
Yes, sitter här igen med en gammal krönika, denna gång från VM -94. Underbara VM -94 som jag inte såg när det gick, fastän jag kunnat. Men fotboll var liksom inte något jag skattade speciellt högt på den tiden. Jag samlade hockeykort, det var min grej. Idag är det ganska sjuk kontrast egentligen om man tänker på detta eftersom jag älskar fotboll nu och är nästintill helt ointresserad av hockey. Jag tror mest att jag samlade på hockeykort när jag var liten för att det var populärt helt enkelt. Det var häftigt att ha ett favoritlag och en pärm med massa bilder, vara som de andra. Vad jag minns såg jag dock inte en enda hockeymatch. Fotbollen för mig däremot, där sitter det i hjärtat. Fastän jag aldrig började spela fotboll eftersom jag var ointresserad som liten så finns det ingen sport som starkare berör mig. Skönhet i spel och mål, styrka och järnviljor i försvaret, glädje, sorg, ilska, lättnad. Alla känslor blandade till en enda fantastisk kompott.
Jag har spelat match i fotboll en enda gång i livet, i en skolturnering. Vårt lag/klass bestående av fem killar och nästan dubbelt så många tjejer (inte på planen, men ni fattar) ställdes i första matchen mot det lag som sedermera skulle komma till final och vinna hela turneringen. Vi höll ut bra och gick som jag minns det bara bort oss två gånger. Jag spelade högerback och var inblandad i båda dessa tillfällen. Det första var när en av deras spelare kom relativt fri rakt framför mål vid straffområdeskanten och sköt ett hyfsat hårt skott som jag lyckades hinna i vägen för och få rakt i ansiktet, faran avvärjd och näsan en aning rödare än innan. Andra gången försvann markeringen totalt i mittförsvaret och jag rusade in från högerbacksplatsen för att avstyra det anfall som stormade fram. Resultatet blev att visst stoppades anfallet upp centralt, men eftersom jag säkrat upp i mitten var det ju nu fri gata på högerbacken, vilket resulterade i ett mål trots vårt lags helhjärtade insatser. Framåt fick vi helt enkelt inte till det och matchen slutade 1-0 till motståndarnas favör. Utslagna men inte nedslagna kan vi se tillbaka på denna turnering och stolt säga att vi iallafall åkte ut mot vinnarna. Med bara 1-0. I finalen slog de sina motståndare med runt 4 mål om jag inte minns fel.
Efter denna match har min enda aktiva kontakt med fotbollen varit några korta sejourer med några få vänner på diverse planer på somrarna. Men det gör inget. Att jag heller aldrig kommer bli någon världsspelare som tjänar miljoner gör inget heller. Får jag bara ibland röra vid en boll blir jag lycklig och det betyder mer än miljoner på banken.
---
Imorrn drar jag till Henke i Kalmar, äntligen bort från denna ort som gör mig galen av tristess. Ska bli så grymt kul! Kommer jag sänka en och annan alkoholhaltig dryck? Jadå. Kommer jag se på schlagerfinalen? Självklart. Kommer jag och Henke se på något som har med antingen Jönssonligan eller Macken att göra? Säkerligen.
I och med denna resa så lär jag dessvärre inte bli jätteaktiv här under dessa dagar, men jag ska se vad jag kan göra.
In any case: take care now, bye bye then!
Jag har spelat match i fotboll en enda gång i livet, i en skolturnering. Vårt lag/klass bestående av fem killar och nästan dubbelt så många tjejer (inte på planen, men ni fattar) ställdes i första matchen mot det lag som sedermera skulle komma till final och vinna hela turneringen. Vi höll ut bra och gick som jag minns det bara bort oss två gånger. Jag spelade högerback och var inblandad i båda dessa tillfällen. Det första var när en av deras spelare kom relativt fri rakt framför mål vid straffområdeskanten och sköt ett hyfsat hårt skott som jag lyckades hinna i vägen för och få rakt i ansiktet, faran avvärjd och näsan en aning rödare än innan. Andra gången försvann markeringen totalt i mittförsvaret och jag rusade in från högerbacksplatsen för att avstyra det anfall som stormade fram. Resultatet blev att visst stoppades anfallet upp centralt, men eftersom jag säkrat upp i mitten var det ju nu fri gata på högerbacken, vilket resulterade i ett mål trots vårt lags helhjärtade insatser. Framåt fick vi helt enkelt inte till det och matchen slutade 1-0 till motståndarnas favör. Utslagna men inte nedslagna kan vi se tillbaka på denna turnering och stolt säga att vi iallafall åkte ut mot vinnarna. Med bara 1-0. I finalen slog de sina motståndare med runt 4 mål om jag inte minns fel.
Efter denna match har min enda aktiva kontakt med fotbollen varit några korta sejourer med några få vänner på diverse planer på somrarna. Men det gör inget. Att jag heller aldrig kommer bli någon världsspelare som tjänar miljoner gör inget heller. Får jag bara ibland röra vid en boll blir jag lycklig och det betyder mer än miljoner på banken.
---
Imorrn drar jag till Henke i Kalmar, äntligen bort från denna ort som gör mig galen av tristess. Ska bli så grymt kul! Kommer jag sänka en och annan alkoholhaltig dryck? Jadå. Kommer jag se på schlagerfinalen? Självklart. Kommer jag och Henke se på något som har med antingen Jönssonligan eller Macken att göra? Säkerligen.
I och med denna resa så lär jag dessvärre inte bli jätteaktiv här under dessa dagar, men jag ska se vad jag kan göra.
In any case: take care now, bye bye then!
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag
Kunde verkligen inte sova alls imorse (ja imorse, jag lägger mig ju inte så kristligt direkt) utan låg bara och mådde skit för att jag ville härifrån och ville jobba så jag får nå't att göra. Så vad gör jag? Sätter igång datorn och letar raskt upp ett jobb som verkar lovande och söker det. Bums i säng och somnar som ett barn. Jag säger då det..
Upp rätt sent och in till stan för en ytterst kort rundvandring med Linus innan hem igen och dammsuga. Här i föräldrahemmet betalar man nämligen inte hyra, man dammsuger och hjälper till med källarrenovering istället! Finurlig lösning.
På kvällen har det bölats till "Spårlöst" och nu blir det "183 dagar".
-So what did you guys do?
-Oh, you know, we just drank some beer and...Mike played with the boundaries of normal social conduct..
-It's true, I did!
Upp rätt sent och in till stan för en ytterst kort rundvandring med Linus innan hem igen och dammsuga. Här i föräldrahemmet betalar man nämligen inte hyra, man dammsuger och hjälper till med källarrenovering istället! Finurlig lösning.
På kvällen har det bölats till "Spårlöst" och nu blir det "183 dagar".
-So what did you guys do?
-Oh, you know, we just drank some beer and...Mike played with the boundaries of normal social conduct..
-It's true, I did!
En sång säger mer än mycket annat
Det finns så grymt många bra sångtexter som fångar om inte allt så nästan allt man känner och kan relatera till. Tänkte ta ett litet urval av sådana texter här nedan till den episod i livet som ni vet jag ältar till förbannelse. Nu har jag varnat iallafall.. :)
---
Känns allt bättre nu, nu när du är fri
Blev din önskan allt du ville att den skulle bli
Du sa det aldrig högt men dina ögon skrek
Nu såg jag färgerna när allt du sa var kallt och blekt
Tog du med min låt, den jag sjöng för dig
Minns du texten på var orden börja' staka sig
Jag spelar den ibland med helt andra ord
De ligger tysta och väntar.
Ingen vet när om ett tag är,
men det är då jag vet vi ses igen
Ingen vet hur långt ett liv är,
men jag lovar att vi ses igen
Alla visste om att du ville gå,
Men ändå känns det som det är först nu jag kan förstå
Jag kör ibland förbi din gamla lägenhet
Den lyser inte som förut
Vi ses igen - Vildsvin
---
Har du gjort vad du ska
Är han bättre än jag, är du
Lika lycklig som du var
Ja det är trist att vara den som sitter kvar här ännu
Jag tål inte att se er två tillsammans
Bor du kvar där du bor
Jag fick ett flyttkort där du fråga mig hur livet var
Är inte som du tror
Du ville att jag skulle hälsa på och se vad ni har
Men jag tål inte att se er två tillsammans
I dina ögon
Var det lättare och va
I dina ögon
Jag trivdes bättre i dina ögon
Du sa; jag vet vad du vill
Jag sa; jag vet vad du tror, jag tror
Bara vänta lite till
Så får du tro vad du tror
Du vet vart jag bor
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret
I dina ögon - Lars Winnerbäck
---
And I know we were both too young way back when we had our thing
And you're not the one that I think of everytime that the telephone rings
And I know that what we had would not be called love by the ones we know
And I know it's been many years and a hundred love-affairs ago
I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...
And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time, and how bitterly it always ends
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know that our communication didn't always work out right
I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
And I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...
And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I
Calleth You, Cometh I - The Ark
---
Well...inte mycket mer att tillägga till det här.
Tjo.
---
Känns allt bättre nu, nu när du är fri
Blev din önskan allt du ville att den skulle bli
Du sa det aldrig högt men dina ögon skrek
Nu såg jag färgerna när allt du sa var kallt och blekt
Tog du med min låt, den jag sjöng för dig
Minns du texten på var orden börja' staka sig
Jag spelar den ibland med helt andra ord
De ligger tysta och väntar.
Ingen vet när om ett tag är,
men det är då jag vet vi ses igen
Ingen vet hur långt ett liv är,
men jag lovar att vi ses igen
Alla visste om att du ville gå,
Men ändå känns det som det är först nu jag kan förstå
Jag kör ibland förbi din gamla lägenhet
Den lyser inte som förut
Vi ses igen - Vildsvin
---
Har du gjort vad du ska
Är han bättre än jag, är du
Lika lycklig som du var
Ja det är trist att vara den som sitter kvar här ännu
Jag tål inte att se er två tillsammans
Bor du kvar där du bor
Jag fick ett flyttkort där du fråga mig hur livet var
Är inte som du tror
Du ville att jag skulle hälsa på och se vad ni har
Men jag tål inte att se er två tillsammans
I dina ögon
Var det lättare och va
I dina ögon
Jag trivdes bättre i dina ögon
Du sa; jag vet vad du vill
Jag sa; jag vet vad du tror, jag tror
Bara vänta lite till
Så får du tro vad du tror
Du vet vart jag bor
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret
I dina ögon - Lars Winnerbäck
---
And I know we were both too young way back when we had our thing
And you're not the one that I think of everytime that the telephone rings
And I know that what we had would not be called love by the ones we know
And I know it's been many years and a hundred love-affairs ago
I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...
And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time, and how bitterly it always ends
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know that our communication didn't always work out right
I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
And I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...
And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I
Calleth You, Cometh I - The Ark
---
Well...inte mycket mer att tillägga till det här.
Tjo.
Humörsvängningar
Klockan börjar bli lite lagom sent sådär och humöret har som vanligt pendlat. Nu är det på den positiva sidan om strecket :) Sitter här och kollar på krönikan från VM 1990 i Italien. Bara en så'n sak.
"Fotboll! sa Skalman, och somnade"
Premiären i allsvenskan närmar sig med stormsteg och det firar jag med att fylla i det quiz som spelarna har fått fylla i på IFK Göteborgs hemsida.
FAKTA OM RICHARD
Namn: Richard Björkman
Smeknamn: Björkman
Tröjnummer: 32
Född: 28 Augusti, 1986.
Vikt: 74 kg.
Längd: 177 cm.
Födelsestad: Göteborg (Mölndal)
Moderklubb: -
Antal a-lagsmatcher i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Antal a-lagsmål i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Landskamper: -
DET HÄR ÄR OCKSÅ JAG
Andra idrotter i yngre år: Handboll, Golf.
Namnet på min första skola: Diserödsskolan.
Träningsmoment jag uppskattar: Träningsmatch.
Senaste betyg i musik: MVG.
Min första utlandsresa: Tyskland.
NIO FOTBOLLSFRÅGOR
Bästa medspelare jag haft: Martin Friskopp.
Bästa motståndare jag mött: Martin Friskopp.
Favoritlag i England: Leeds, Margate.
Favoritlag i Italien: Fiorentina.
Favoritlag i Spanien: Barcelona.
Min första fotbollsidol: Martin Dahlin.
Tvåa bakom oss 2009: Elfsborg.
Min största supporter: Familjen.
Nummer ett i världen: Fotbollsmässigt: Leo Messi just nu.
FEM SNABBA
Bloggare jag gillar: Följer inte nå'n speciell, men Robert Lauls är väl okej. Sen mer "okända" bloggare som sofiaelviranyberg.blogg.se, whataboutlinda.blogg.se och amria.blogg.se t.ex.
Vassaste fotbollsexpert/krönikör: Jag själv? Annars Marcus Birro.
Världens bästa klubblag: Just nu Barcelona, trots vissa knackigheter på sistone.
Senaste bok jag läst: Håller på med "Gomorra". Mycket segläst.
Café nummer 1: Får la bli "Du & Jag" i Falun.
FYRA FAVORITER
Semestermål: London, still going strong.
Artist/Band: Vägrar välja en.
Skådis: Tuva Novotny.
Idrottsutövare: Sanna Kallur.
TRE ORD SOM BESKRIVER IFK GÖTEBORG
"Bäst i Sverige."
TVÅ PERSONER JAG SKULLE VILJA ÄTA MIDDAG MED
Tuva Novotny - Ingen överraskning direkt. Fortsätter att i mina ögon vara den vackraste kvinnan på jorden.
Farfar - Eftersom jag aldrig hann träffa honom.
ENGÅNGSBLOGGEN
Jag skriver ju "flergångsblogg" redan. Men nu ska det fortsättas ses på VM-krönikan och drickas mer mjölk innan den blir ljummen och äcklig. Tjo!
"Fotboll! sa Skalman, och somnade"
Premiären i allsvenskan närmar sig med stormsteg och det firar jag med att fylla i det quiz som spelarna har fått fylla i på IFK Göteborgs hemsida.
FAKTA OM RICHARD
Namn: Richard Björkman
Smeknamn: Björkman
Tröjnummer: 32
Född: 28 Augusti, 1986.
Vikt: 74 kg.
Längd: 177 cm.
Födelsestad: Göteborg (Mölndal)
Moderklubb: -
Antal a-lagsmatcher i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Antal a-lagsmål i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Landskamper: -
DET HÄR ÄR OCKSÅ JAG
Andra idrotter i yngre år: Handboll, Golf.
Namnet på min första skola: Diserödsskolan.
Träningsmoment jag uppskattar: Träningsmatch.
Senaste betyg i musik: MVG.
Min första utlandsresa: Tyskland.
NIO FOTBOLLSFRÅGOR
Bästa medspelare jag haft: Martin Friskopp.
Bästa motståndare jag mött: Martin Friskopp.
Favoritlag i England: Leeds, Margate.
Favoritlag i Italien: Fiorentina.
Favoritlag i Spanien: Barcelona.
Min första fotbollsidol: Martin Dahlin.
Tvåa bakom oss 2009: Elfsborg.
Min största supporter: Familjen.
Nummer ett i världen: Fotbollsmässigt: Leo Messi just nu.
FEM SNABBA
Bloggare jag gillar: Följer inte nå'n speciell, men Robert Lauls är väl okej. Sen mer "okända" bloggare som sofiaelviranyberg.blogg.se, whataboutlinda.blogg.se och amria.blogg.se t.ex.
Vassaste fotbollsexpert/krönikör: Jag själv? Annars Marcus Birro.
Världens bästa klubblag: Just nu Barcelona, trots vissa knackigheter på sistone.
Senaste bok jag läst: Håller på med "Gomorra". Mycket segläst.
Café nummer 1: Får la bli "Du & Jag" i Falun.
FYRA FAVORITER
Semestermål: London, still going strong.
Artist/Band: Vägrar välja en.
Skådis: Tuva Novotny.
Idrottsutövare: Sanna Kallur.
TRE ORD SOM BESKRIVER IFK GÖTEBORG
"Bäst i Sverige."
TVÅ PERSONER JAG SKULLE VILJA ÄTA MIDDAG MED
Tuva Novotny - Ingen överraskning direkt. Fortsätter att i mina ögon vara den vackraste kvinnan på jorden.
Farfar - Eftersom jag aldrig hann träffa honom.
ENGÅNGSBLOGGEN
Jag skriver ju "flergångsblogg" redan. Men nu ska det fortsättas ses på VM-krönikan och drickas mer mjölk innan den blir ljummen och äcklig. Tjo!
Faller i gamla spår
Damn it. Trodde inte de känslorna skulle börja komma igen. Det var ju så längesen. När bli man för gammal för vissa känslor? Kan man bli för gammal?
Jag har varit deppig ett antal gånger de senaste två åren, speciellt sedan jag slutgiltigt lämnade Falun. Men det finns verkligen olika sorters depp. När jag var liten var jag t.ex. rädd för att bli stor och det värsta som kunde komma över mig var dödsångest. Det är fan inte rätt att man ska behöva ha dödsångest som liten, men jag tänkte mycket redan då. Den känslan, den maktlösa dödsångestkänslan, har återkommit ett fåtal gånger även som vuxen. Men den går att hantera nu, går över lika snabbt som den kommer. Under ett par år hade jag det inte alls, det fanns inte, tankarna var uppfyllda med så mycket annat så man hann helt enkelt inte börja grubbla över saker man inte borde.
I högstadiet mådde jag skit av helt andra anledningar än dödsångest. Kärleken åkte på några törnar och var nästan obefintlig, tryggheten från låg- och mellanstadiet hade försvunnit och man slussades in med massa okänt folk, skaffade inte jättemånga nya vänner, många ämnen var sjukt tråkiga, osv.
Gymnasiet blev ett uppsving, inte på stört, men efter ungefär halva tiden. Från att ha haft svart som favoritfärg, grubblat sönder mig, sett på "Fucking Åmål" varje natt i två veckor, exakt samma tid (I know, I know...), och ångestsjungit Broder Daniel-låtar under sommarfyllor, så började jag istället ha grönt som favoritfärg, engagera mig ännu mer i skolan och folket i klassen och må mycket bättre med alla underbara personer där.
Efter studenten blev det Falun och depp fanns inte längre på kartan. Allt var på topp, kamrater, kärlek, rolig skola, självständighet, allt precis allt blomstrade! Broder Daniel kan jag inte påstå att jag hörde på mycket under de åren. Nästan inte alls förrän några gånger under sista året då kärleken fick sig en törn igen. Men kamraterna och det andra fanns ju kvar så det var ändå okej även om vissa stunder var ett helvete. De som känner mig vet att jag värderar kärlek ganska högt..
Så är jag då tillbaka "hemma" igen. Kamrater, som förut nämnts, lite utspridda, kärleken ånyo obefintlig, arbetslös. Och mitt i allt detta så råkar jag nu lyssna på Broder Daniel-låten "Whirlwind" från "Fucking Åmål". Skillnaden mellan de få gånger jag hörde den i Falun är bara att nu infinner sig känslan av ungdom. Ångesten, sommarfyllan, känslor som legat och växt igen av mossa. Känslor jag borde vara för gammal för.
Men som sagt..går det att bli för gammal för en känsla?
Jag har varit deppig ett antal gånger de senaste två åren, speciellt sedan jag slutgiltigt lämnade Falun. Men det finns verkligen olika sorters depp. När jag var liten var jag t.ex. rädd för att bli stor och det värsta som kunde komma över mig var dödsångest. Det är fan inte rätt att man ska behöva ha dödsångest som liten, men jag tänkte mycket redan då. Den känslan, den maktlösa dödsångestkänslan, har återkommit ett fåtal gånger även som vuxen. Men den går att hantera nu, går över lika snabbt som den kommer. Under ett par år hade jag det inte alls, det fanns inte, tankarna var uppfyllda med så mycket annat så man hann helt enkelt inte börja grubbla över saker man inte borde.
I högstadiet mådde jag skit av helt andra anledningar än dödsångest. Kärleken åkte på några törnar och var nästan obefintlig, tryggheten från låg- och mellanstadiet hade försvunnit och man slussades in med massa okänt folk, skaffade inte jättemånga nya vänner, många ämnen var sjukt tråkiga, osv.
Gymnasiet blev ett uppsving, inte på stört, men efter ungefär halva tiden. Från att ha haft svart som favoritfärg, grubblat sönder mig, sett på "Fucking Åmål" varje natt i två veckor, exakt samma tid (I know, I know...), och ångestsjungit Broder Daniel-låtar under sommarfyllor, så började jag istället ha grönt som favoritfärg, engagera mig ännu mer i skolan och folket i klassen och må mycket bättre med alla underbara personer där.
Efter studenten blev det Falun och depp fanns inte längre på kartan. Allt var på topp, kamrater, kärlek, rolig skola, självständighet, allt precis allt blomstrade! Broder Daniel kan jag inte påstå att jag hörde på mycket under de åren. Nästan inte alls förrän några gånger under sista året då kärleken fick sig en törn igen. Men kamraterna och det andra fanns ju kvar så det var ändå okej även om vissa stunder var ett helvete. De som känner mig vet att jag värderar kärlek ganska högt..
Så är jag då tillbaka "hemma" igen. Kamrater, som förut nämnts, lite utspridda, kärleken ånyo obefintlig, arbetslös. Och mitt i allt detta så råkar jag nu lyssna på Broder Daniel-låten "Whirlwind" från "Fucking Åmål". Skillnaden mellan de få gånger jag hörde den i Falun är bara att nu infinner sig känslan av ungdom. Ångesten, sommarfyllan, känslor som legat och växt igen av mossa. Känslor jag borde vara för gammal för.
Men som sagt..går det att bli för gammal för en känsla?
We're going through changes
Även om jag inte är en överdrivet stor bandyfantast så värmer det en Kungälvsbo med gammalt Faluhjärta att se dessa resultat bredvid varandra:
Var inne i stan idag och gick runt med Linus. Det som slår mig mer och mer är att man känner igen allt färre ungdomar här, vilket ju beror på att man själv blir äldre och de som var runt ens egen ålder slutat skolan och säkerligen flyttat många av dem. Det kryllar av ungdomar som inte ens Linus känner igen och då märker man att tiden börjat gå. Känns både uppfräschande och sorgligt på samma gång. Uppfräschande att se massa nya ansikten, men sorgligt att allt förändras så snabbt. Känns inte alls som det var så längesedan som det faktiskt är som man gick i skolan här. Tre års frånvaro sätter sannerligen sina spår. Det går inte att vara borta och rota sig i en helt annan stad, få det att bli "hemma", och sedan flytta tillbaka och återgå till det gamla. Det går bara inte. Jag är inte samma person som när jag lämnade. Då skulle jag alltid bo här! Det fanns ingen bättre stad än Kungälv!
Nu..nu vill jag inget hellre än att flytta härifrån igen och skaffa ett eget, nytt liv. Det känns inte som det finns något för mig här längre. Visst finns några vänner kvar, men de flesta har jag utspridda på ett antal platser i Sverige (Trollhättan, Alingsås, Stockholm, Linköping, Kalmar, Uppsala) så vad är meningen med att bo kvar? Jag hittar överallt vilket ger en trygghet såklart, men också en tristess. Det mest positiva med Kungälv är att det finns en massa vackra damer överallt, det har det alltid funnits, men det räcker liksom inte för att väga upp allt det andra. Och jag vet mycket väl att det finns skönheter i andra städer as well :)
Jag vill som vanligt inte ha så mycket sagt, men det blir ändå en lång harrang av beskrivande ord. "Den är jag!"
Håll ut, tiden är vår vän
Var inne i stan idag och gick runt med Linus. Det som slår mig mer och mer är att man känner igen allt färre ungdomar här, vilket ju beror på att man själv blir äldre och de som var runt ens egen ålder slutat skolan och säkerligen flyttat många av dem. Det kryllar av ungdomar som inte ens Linus känner igen och då märker man att tiden börjat gå. Känns både uppfräschande och sorgligt på samma gång. Uppfräschande att se massa nya ansikten, men sorgligt att allt förändras så snabbt. Känns inte alls som det var så längesedan som det faktiskt är som man gick i skolan här. Tre års frånvaro sätter sannerligen sina spår. Det går inte att vara borta och rota sig i en helt annan stad, få det att bli "hemma", och sedan flytta tillbaka och återgå till det gamla. Det går bara inte. Jag är inte samma person som när jag lämnade. Då skulle jag alltid bo här! Det fanns ingen bättre stad än Kungälv!
Nu..nu vill jag inget hellre än att flytta härifrån igen och skaffa ett eget, nytt liv. Det känns inte som det finns något för mig här längre. Visst finns några vänner kvar, men de flesta har jag utspridda på ett antal platser i Sverige (Trollhättan, Alingsås, Stockholm, Linköping, Kalmar, Uppsala) så vad är meningen med att bo kvar? Jag hittar överallt vilket ger en trygghet såklart, men också en tristess. Det mest positiva med Kungälv är att det finns en massa vackra damer överallt, det har det alltid funnits, men det räcker liksom inte för att väga upp allt det andra. Och jag vet mycket väl att det finns skönheter i andra städer as well :)
Jag vill som vanligt inte ha så mycket sagt, men det blir ändå en lång harrang av beskrivande ord. "Den är jag!"
Håll ut, tiden är vår vän
Vandring ånyo
Ännu en eftermiddag med "orientering"! Dock denna gång ledd av min käre bror och inte lika långt bort i evigheten som jag var. Denna gång var det mer en liten upptäcksfärd, över den livsfarliga grustagsklyftan här i närheten, än den smärre överlevnadskamp jag körde i veckan. Ett antal sköna kort blev det också samt en klåfingrig bror som inte kunde låta bli att pilla på den lilla färgade "boll" som låg nere i grustaget/moppepojkshaket. Bollen var dessvärre ingen boll utan en gammal kvarglömd paintballkula som inte alls uppskattade Linus testande av dess hållbarhet. Tvärtom gick den sönder och skvätte glatt färg över delar av bror och min ena sko. Tänka sig, jag kom lindrigt undan för en gångs skull.
Såg "Slumdog Millionaire" häromnatten, vad annat kunde jag göra efter den stora hypen den fått? Den var absolut bra, och jag kan förstå att den blev årets film helt klart, men för mig så..jag har jättesvårt att sätta fingret på vad, men det var något som fattades. Jag borde blivit mer berörd än jag blev. Jag blir lätt berörd i vanliga fall, men i denna filmen var det egentligen bara två saker som jag riktigt kände i kroppen. Utan att vilja avslöja för de som inte sett så var det ena ett rätt makabert sätt att handikappa någon för egen vinning. Det andra, som är det jag tar med mig mest från filmen och som spelat i mitt huvud nästan hela tiden sen jag såg den, är den melodi, det tema som återkommer flertalet gånger i filmen, "Latika's Theme". Det må låta lite konstigt att i en ca två timmar lång film om slumlivet i Indien så är det jag fastnar mest för en melodi. Men ibland är det så, musik kan beröra så oerhört mycket mer och vara så mycket vackrare än bilder och saker man ser..
I vilket fall är filmen klart sevärd och ni kommer märka vilken melodi jag menar när/om ni ser den.
The fukt was in the air
Någon mer än jag som tycker den stigen ser lite smått opålitlig ut..?
Aah, frisk luft och håret åt helvete! Vad mer kan man begära?
Det sägs att livet är en gåta. Men...gåtor har ju svar..? Så..vem är det som under alla år suttit och tjuvhållit på svaret?
Såg "Slumdog Millionaire" häromnatten, vad annat kunde jag göra efter den stora hypen den fått? Den var absolut bra, och jag kan förstå att den blev årets film helt klart, men för mig så..jag har jättesvårt att sätta fingret på vad, men det var något som fattades. Jag borde blivit mer berörd än jag blev. Jag blir lätt berörd i vanliga fall, men i denna filmen var det egentligen bara två saker som jag riktigt kände i kroppen. Utan att vilja avslöja för de som inte sett så var det ena ett rätt makabert sätt att handikappa någon för egen vinning. Det andra, som är det jag tar med mig mest från filmen och som spelat i mitt huvud nästan hela tiden sen jag såg den, är den melodi, det tema som återkommer flertalet gånger i filmen, "Latika's Theme". Det må låta lite konstigt att i en ca två timmar lång film om slumlivet i Indien så är det jag fastnar mest för en melodi. Men ibland är det så, musik kan beröra så oerhört mycket mer och vara så mycket vackrare än bilder och saker man ser..
I vilket fall är filmen klart sevärd och ni kommer märka vilken melodi jag menar när/om ni ser den.
The fukt was in the air
Någon mer än jag som tycker den stigen ser lite smått opålitlig ut..?
Aah, frisk luft och håret åt helvete! Vad mer kan man begära?
Det sägs att livet är en gåta. Men...gåtor har ju svar..? Så..vem är det som under alla år suttit och tjuvhållit på svaret?
