Vi är goa gubbar allihopa
I all min musikaliska glädjeyra igår glömde jag helt att nämna ett annat underbart resultat tidigare under kvällen. "Det nya landslaget" slog ju Bosnien med finfina 4-2 och ja.. framtiden känns ljusare än på länge! Senast det kändes så bra att se Sverige spela var, undantaget EM-kvalmatchen -06 mot Spanien där såväl Petter Hansson som Elmander överpresterade, i EM -04. På den tiden var Tommy Söderberg fortfarande i delat ledarskap med Lagerbäck. Efter Tommys utträde gick det utför allt mer med Gråskallen vid rodret som ensam diktator.
Nu har Hamrén tagit över! Och med honom vågas det satsas på rappa, spännande yttrar (Bajrami, Olsson) och ett offensivt spel. Inte tröga defensiva yttrar som Holmén och Elm.
Nåja, EN sak ska vi faktiskt ge Lagerbäck: han skolade in Behrang Safari som vänsterback. Det är typ det jag tar med mig som det bästa Lagerbäck gjort. Safari är numera opetbar från vänsterbacken.
Mot EM-kvalet! Förra sommarens u21-hjältar mixat med rutinerade gamlingar som viking-Mellberg och tydligt pånyttfödde Anders Svensson kommer att räcka långt.
In Hamrén we trust!
Nu har Hamrén tagit över! Och med honom vågas det satsas på rappa, spännande yttrar (Bajrami, Olsson) och ett offensivt spel. Inte tröga defensiva yttrar som Holmén och Elm.
Nåja, EN sak ska vi faktiskt ge Lagerbäck: han skolade in Behrang Safari som vänsterback. Det är typ det jag tar med mig som det bästa Lagerbäck gjort. Safari är numera opetbar från vänsterbacken.
Mot EM-kvalet! Förra sommarens u21-hjältar mixat med rutinerade gamlingar som viking-Mellberg och tydligt pånyttfödde Anders Svensson kommer att räcka långt.
In Hamrén we trust!
Heavenly!!!
Det finns rättvisa ändå i världen! Musiken är inte död än! Min grinighet från häromdagen är helt bortglömd. Det finns hopp, ni är inte alla tondöva! Kanske har alla med smak insett allvaret och gjort uppror, lagt sig i, tagit tag i saken, tagit sitt ansvar och bestämt sig för att ta tillbaka makten?
Haha, i vilket fall är jag jävligt nöjd med att Tyskland vann med den överlägset bästa låten. Både Belgien och Rumänien kom dessutom högt upp, ännu mer underbart helt enkelt!
Charmigare vinnare blir svårt att hitta också. Min känsla från när jag såg videosnutten av låten första gången stämde med personen live.
Da capo är på G, jag är i princip frisk, världen ler mot mig.
Ni som är missnöjda med resultatet får ursäkta, men.. ni är galna.
LOVE OH LOVE!
Haha, i vilket fall är jag jävligt nöjd med att Tyskland vann med den överlägset bästa låten. Både Belgien och Rumänien kom dessutom högt upp, ännu mer underbart helt enkelt!
Charmigare vinnare blir svårt att hitta också. Min känsla från när jag såg videosnutten av låten första gången stämde med personen live.
Da capo är på G, jag är i princip frisk, världen ler mot mig.
Ni som är missnöjda med resultatet får ursäkta, men.. ni är galna.
VICTORY!
LOVE OH LOVE!
Töntburgare
Okej, jag var kanske lite hård igår. Men bara lite. Alla får tycka och göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan, det brukar vara min gyllene regel. Grejen är att jag tycker att man skadar riktigt bra musik med att gilla och framhäva mindre bra och simpel musik.. but maybe that's just me.
Jaja, vi droppar det nu. Att vara långsint är inte min grej. Så, borta, nya tag!
---
Snart frisk! Halsontet i princip borta, bara lite snorighet kvar, ögonens rödhet minskar alltmer och varken gråter av sig självt eller kliar mer.
Har lyckats se klart alla DuckTales-avsnitt som jag skaffat hem och inte sett förut. Det var typ alla av de "gamla" (säsong 1) och bara tre från de "nya" säsongerna (2, 3, 4). Skillnaden mellan nya och gamla för er som inte vet är att rösterna skiljer sig lite och lite ny bakgrundsmusik tillkommit i de nya. En del karaktärer tillkommer också medan några har försvunnit mer eller mindre. Rent generellt känns historierna mer genomtänkta i de nyare säsongerna.
Jag har i princip alla "nya" inspelade på fina gamla VHS:er nere i källarn så de har man ju sett några gånger, men de går ändå inte att tröttna på på samma sätt som många av de "gamla" avsnitten.
Det mest irriterande med de gamla är överanvändandet av begreppet "Förstår du/ni!" Av någon anledning måste det ha översatts lite märkligt från engelskan som är originalspråk. När man sett igenom halva serien (ca 30 avsnitt av 60) så börjar man få smått damp på att karaktärerna avslutar varannan mening med "Förstår du, ni!"
En annan sak är att musiken snabbt blir tjatig eftersom det bara finns ett fåtal slingor som används om och om igen. Det får också till följd att det ibland valts totalt opassande musik till någon händelse (typ knattarna öppnar ett fönster och det kommer jättedramatisk musik).
Har ni sett en massa på DuckTales så förstår ni nog vad jag menar. Om inte: skaffa hem och se! :D
Jaja, vi droppar det nu. Att vara långsint är inte min grej. Så, borta, nya tag!
---
Snart frisk! Halsontet i princip borta, bara lite snorighet kvar, ögonens rödhet minskar alltmer och varken gråter av sig självt eller kliar mer.
Har lyckats se klart alla DuckTales-avsnitt som jag skaffat hem och inte sett förut. Det var typ alla av de "gamla" (säsong 1) och bara tre från de "nya" säsongerna (2, 3, 4). Skillnaden mellan nya och gamla för er som inte vet är att rösterna skiljer sig lite och lite ny bakgrundsmusik tillkommit i de nya. En del karaktärer tillkommer också medan några har försvunnit mer eller mindre. Rent generellt känns historierna mer genomtänkta i de nyare säsongerna.
Jag har i princip alla "nya" inspelade på fina gamla VHS:er nere i källarn så de har man ju sett några gånger, men de går ändå inte att tröttna på på samma sätt som många av de "gamla" avsnitten.
Det mest irriterande med de gamla är överanvändandet av begreppet "Förstår du/ni!" Av någon anledning måste det ha översatts lite märkligt från engelskan som är originalspråk. När man sett igenom halva serien (ca 30 avsnitt av 60) så börjar man få smått damp på att karaktärerna avslutar varannan mening med "Förstår du, ni!"
En annan sak är att musiken snabbt blir tjatig eftersom det bara finns ett fåtal slingor som används om och om igen. Det får också till följd att det ibland valts totalt opassande musik till någon händelse (typ knattarna öppnar ett fönster och det kommer jättedramatisk musik).
Har ni sett en massa på DuckTales så förstår ni nog vad jag menar. Om inte: skaffa hem och se! :D
Another one bites the dust
Bli arg tjänar inget till, det är som det brukar.
Jag pratar om eurovisiontävlingen.
Syftet med att ha en bra låt som skulle vinna försvann för flera år sedan. Nuförtiden premieras tondövhet, intetsägande dunk, ballader utan själ och variation osv osv, I could go on and on.
I tisdags fick jag vidare en bra låt av två möjliga:
Slovakien
Belgien
Idag fick jag också med mig en bra av två möjliga:
Sverige
Rumänien
Sammanlagt har jag i lördagens final fyra bidrag totalt som jag kan gå med på att de vinner:
Belgien
Rumänien
Tyskland (direktkvalificerat)
Frankrike (direktkvalificerat)
Av de fyra hoppas jag helst att Tyskland tar hem hela tjottaballongen, därefter Rumänien eller Belgien och Frankrike på en fjärdeplats. Frankrikes låt är på gränsen till att vara en kass klubblåt, men på grund av soundet och att det finns en lite skum vemodig melodi mitt i partajandet så får den ändå lite själ. Videon till låten suger dock, men det är inget som är särskilt relevant.
Att Sverige inte gick till final? Ingen överraskning. Låten var för bra för att europas kretiner ska förstå det hela med allt sitt vax i öronen. Ursäkta, var jag elak nu? Buhu då, så bra, det kan de ha alla de som inte röstade på Anna eller möjligtvis Rumänien.
Puh. Nu andas vi lite.
Musik är ett känslomässigt krig som jag inte tror någon sida någonsin kan vinna. Jag anser mig stå för den mer själfyllda sidan. På den sidan finns inte totalt känslokalla dussinlåtar som ManBoy eller medialt upptrissade platinablonda sångerskan jag vägrar nämna med namn annat än LG.
Men visst, fine. Vill ni stå på den sidan som, om den växer, till slut kommer att döda musiken så gör det då. Skulle ni nå'n gång lyckas har jag för längesedan försvunnit från denna värld och kan leva vidare med en själ som inte är förstörd.
And I'll be back again, and again, and again, and again, and again, and again, and again...
Jag pratar om eurovisiontävlingen.
Syftet med att ha en bra låt som skulle vinna försvann för flera år sedan. Nuförtiden premieras tondövhet, intetsägande dunk, ballader utan själ och variation osv osv, I could go on and on.
I tisdags fick jag vidare en bra låt av två möjliga:
Slovakien
Belgien
Idag fick jag också med mig en bra av två möjliga:
Sverige
Rumänien
Sammanlagt har jag i lördagens final fyra bidrag totalt som jag kan gå med på att de vinner:
Belgien
Rumänien
Tyskland (direktkvalificerat)
Frankrike (direktkvalificerat)
Av de fyra hoppas jag helst att Tyskland tar hem hela tjottaballongen, därefter Rumänien eller Belgien och Frankrike på en fjärdeplats. Frankrikes låt är på gränsen till att vara en kass klubblåt, men på grund av soundet och att det finns en lite skum vemodig melodi mitt i partajandet så får den ändå lite själ. Videon till låten suger dock, men det är inget som är särskilt relevant.
Att Sverige inte gick till final? Ingen överraskning. Låten var för bra för att europas kretiner ska förstå det hela med allt sitt vax i öronen. Ursäkta, var jag elak nu? Buhu då, så bra, det kan de ha alla de som inte röstade på Anna eller möjligtvis Rumänien.
Puh. Nu andas vi lite.
Musik är ett känslomässigt krig som jag inte tror någon sida någonsin kan vinna. Jag anser mig stå för den mer själfyllda sidan. På den sidan finns inte totalt känslokalla dussinlåtar som ManBoy eller medialt upptrissade platinablonda sångerskan jag vägrar nämna med namn annat än LG.
Men visst, fine. Vill ni stå på den sidan som, om den växer, till slut kommer att döda musiken så gör det då. Skulle ni nå'n gång lyckas har jag för längesedan försvunnit från denna värld och kan leva vidare med en själ som inte är förstörd.
And I'll be back again, and again, and again, and again, and again, and again, and again...
Må detta vinna. Musik man blir glad av helt enkelt.
Riktig musik. Så enkelt är det.
I'll find a place to rest my spirit if I can
Jag antar att jag håller på att friskna till, även om det går väldans segt. Halsen gör bara lite ont i höger sida, ögonen är mer smårosa än röda och näsan behöver inte stoppas upp med 4 kg papper hela tiden. Inatt har jag till och med sovit utan att vakna till mitt i natten en enda gång! Prima!
---
Efter sista Lostavsnittet, som ju fokuserade en del på liv och död och vad som händer sedan, så postade en gammal bekant en låt på facebook som jag inte hört förr och också var inne lite på det temat. Nu har jag haft den i huvudet nästan konstant sedan dess.
Vemod, sorg, glädje och hopp. En märklig blandning som jag fylls med efter både serien och låten, men alla ingredienser behövs för att skapa något vackert. Det finns inget perfekt, allt och alla har någon brist. Brister är en del av oss för att kunna känna alla känslor i livet och ta till oss allt. Perfekta vore vi defekta.
---
Efter sista Lostavsnittet, som ju fokuserade en del på liv och död och vad som händer sedan, så postade en gammal bekant en låt på facebook som jag inte hört förr och också var inne lite på det temat. Nu har jag haft den i huvudet nästan konstant sedan dess.
Vemod, sorg, glädje och hopp. En märklig blandning som jag fylls med efter både serien och låten, men alla ingredienser behövs för att skapa något vackert. Det finns inget perfekt, allt och alla har någon brist. Brister är en del av oss för att kunna känna alla känslor i livet och ta till oss allt. Perfekta vore vi defekta.
Lost - I'll see you in another life brother
Så plötsligt var det över. Sex års följande av tv-serien Lost har kommit till sitt slut. Inatt sågs sista avsnittet.
Inte många serier har påverkat mig lika mycket och på samma sätt, om ens någon. Säga vad man vill om slutet, men det kändes ändå värdigt trots att det, liksom resten av serien, var rätt komplicerat. Jag bävade länge för en annan typ av slut som hade fått allt att verka meningslöst, men till slut satt man ändå där med en skum känsla av stor sorg och saknad att det nu faktiskt var över, delat med känslan av att det ändå kändes som att det var dags.
När vårt eget jordeliv tar slut kommer kanske samma känsla vara där igen. Stor sorg och saknad över att den tid som varit till slut är över, men att det faktiskt är dags.
Lost började för mig som en serie om en massa olika människor som kraschat på en öde ö och skulle försöka ta sig därifrån. Frågorna låg främst på vad som var så mystiskt med ön och vilka hemligheter som den skulle ha i beredskap. Men ju mer tiden gick, desto mer lärde man känna personerna och fokuset förflyttades till att man ville veta mer om de vanliga människorna än den mystiska ön.
Allt övernaturligt kom för mig mer och mer i skymundan, trots att det visades mer och mer av det i serien. Empatin för människorna, karaktärerna man kommit att ta till sig och älska var så mycket större än att få svar på vad själva ön egentligen var.
Lost är inte en serie om en "magisk ö", det är bara en förklädnad. Lost är en serie om vänskap och kärlek. Om hur människor påverkar varandras liv, tar hand om varandra och kämpar tillsammans.
Egentligen är Lost en komprimerad form av hela livet, kryddat med det magiska och övernaturliga som inte kan förklaras. Precis som vi inte kan förklara hur universum kommit till eller helt säkert kan säga vad som händer efter döden så ger heller inte Lost alla svar.
Från början trodde jag att det precis som i alla andra serier skulle ges svar på precis allt man undrat relativt omgående, men många av svaren dröjde till sista säsongen då en drös svar vräktes över en. Allt besvarades dock inte med självklarheter. Det var aldrig skaparnas tanke att skriva oss på näsan. Många av svaren fick vi själva räkna ut eller nästan hitta på själva. Frustrerande kan tyckas, men jag gillar det. För en gångs skull får man en känsla av att inte dumförklaras av uppenbara saker. Det är som sagt som i livet - vi har inte svar på allt.
Om vi visste allt om allt och alla, vad vore det då för mening? Om allt redan var en uträknad karta som du kunde se så fort du blev förmögen att tänka själv som barn, hur roligt skulle det vara?
Även om vi säger att våra liv nu skulle vara förutbestämda så kan vi ändå inte veta hur kartan ser ut och därmed söker vi efter svaren och har en mening med livet. Hade vi haft kartan och vetat allt skulle vi förmodligen gått runt som apatiska zombies och bara accepterat allt som hände eftersom det ändå tillhörde "livskartan" och vi visste vad som skulle hända. Ingen nyfikenhet, inget nytt, all vänskap och kärlek bara för att. Ingen mening - inget liv.
Som ni märker drog jag iväg en bit nu i tankegångarna, men det är just det som man fått göra hela tiden när man sett på Lost..
Försöker vi enbart få svar på allting så tappar vi bort det som är viktigt i livet, ens vänner och de man älskar. Vi måste inte veta allt, det är okej ändå. I slutet när vi ska summera våra liv är det ändå inte svaren på alla frågor vi kommer att tänka på och värdera mest. Det är alla minnen av alla saker man gjort och alla människor man älskat. Det är vi människor som gör varandras liv värda och leva.
Utan varandra, det är då vi verkligen är lost.
Tack för allt, kära serie. Nu väntar verkligheten.
Inte många serier har påverkat mig lika mycket och på samma sätt, om ens någon. Säga vad man vill om slutet, men det kändes ändå värdigt trots att det, liksom resten av serien, var rätt komplicerat. Jag bävade länge för en annan typ av slut som hade fått allt att verka meningslöst, men till slut satt man ändå där med en skum känsla av stor sorg och saknad att det nu faktiskt var över, delat med känslan av att det ändå kändes som att det var dags.
När vårt eget jordeliv tar slut kommer kanske samma känsla vara där igen. Stor sorg och saknad över att den tid som varit till slut är över, men att det faktiskt är dags.
Lost började för mig som en serie om en massa olika människor som kraschat på en öde ö och skulle försöka ta sig därifrån. Frågorna låg främst på vad som var så mystiskt med ön och vilka hemligheter som den skulle ha i beredskap. Men ju mer tiden gick, desto mer lärde man känna personerna och fokuset förflyttades till att man ville veta mer om de vanliga människorna än den mystiska ön.
Allt övernaturligt kom för mig mer och mer i skymundan, trots att det visades mer och mer av det i serien. Empatin för människorna, karaktärerna man kommit att ta till sig och älska var så mycket större än att få svar på vad själva ön egentligen var.
Lost är inte en serie om en "magisk ö", det är bara en förklädnad. Lost är en serie om vänskap och kärlek. Om hur människor påverkar varandras liv, tar hand om varandra och kämpar tillsammans.
Egentligen är Lost en komprimerad form av hela livet, kryddat med det magiska och övernaturliga som inte kan förklaras. Precis som vi inte kan förklara hur universum kommit till eller helt säkert kan säga vad som händer efter döden så ger heller inte Lost alla svar.
Från början trodde jag att det precis som i alla andra serier skulle ges svar på precis allt man undrat relativt omgående, men många av svaren dröjde till sista säsongen då en drös svar vräktes över en. Allt besvarades dock inte med självklarheter. Det var aldrig skaparnas tanke att skriva oss på näsan. Många av svaren fick vi själva räkna ut eller nästan hitta på själva. Frustrerande kan tyckas, men jag gillar det. För en gångs skull får man en känsla av att inte dumförklaras av uppenbara saker. Det är som sagt som i livet - vi har inte svar på allt.
Om vi visste allt om allt och alla, vad vore det då för mening? Om allt redan var en uträknad karta som du kunde se så fort du blev förmögen att tänka själv som barn, hur roligt skulle det vara?
Även om vi säger att våra liv nu skulle vara förutbestämda så kan vi ändå inte veta hur kartan ser ut och därmed söker vi efter svaren och har en mening med livet. Hade vi haft kartan och vetat allt skulle vi förmodligen gått runt som apatiska zombies och bara accepterat allt som hände eftersom det ändå tillhörde "livskartan" och vi visste vad som skulle hända. Ingen nyfikenhet, inget nytt, all vänskap och kärlek bara för att. Ingen mening - inget liv.
Som ni märker drog jag iväg en bit nu i tankegångarna, men det är just det som man fått göra hela tiden när man sett på Lost..
Försöker vi enbart få svar på allting så tappar vi bort det som är viktigt i livet, ens vänner och de man älskar. Vi måste inte veta allt, det är okej ändå. I slutet när vi ska summera våra liv är det ändå inte svaren på alla frågor vi kommer att tänka på och värdera mest. Det är alla minnen av alla saker man gjort och alla människor man älskat. Det är vi människor som gör varandras liv värda och leva.
Utan varandra, det är då vi verkligen är lost.
Tack för allt, kära serie. Nu väntar verkligheten.
Før helvede!
Det verkar inte gå med stormsteg att bli frisk från denna förkylning. Tror inte jag varit såpass sjuk sen typ våren 2007. Fast då tror jag inte halsen var paj, bara näsan och att kroppen febrades. Nu är jag yr, febrig, halsen har känts som ett slagfält och näsan rinner ojämnt som ett läckande stuprör i tropiskt regn. Gah.
Imorgon ska jag egentligen jobba, men dessvärre känns det i nuläget rätt långt borta. Jag skulle kanske palla att ta mig dit och plåga mig igenom de timmar som krävdes, men risken att smitta ner barnen och den förmodade minimala kraften för att ta hand om dem är två faktorer som stänger vägen till jobb helt.
Det var vaaaaaaaaarmt att följa med Marcus till dennes buss i fredags. Först tog vi bilen till pendelparkeringen och sen åkte jag med honom på bussen in till centralen. Feber och yrhet är inte att rekommendera en kokhet dag när man dessutom ska köra bil. På vägen när jag körde hem kändes det som om jag snarare var full än sjuk.
Många galningar ute och sprang Göteborgsvarvet också såg vi genom bussfönstret. Jag kommer aldrig förstå grejen med att delta där..
Plåga sig och springa över två timmar som många gör, svettas floder, kanske kollapsa av värmen, få skavsår osv osv.. jag kommer aldrig förstå var det roliga i det hela ligger någonstans.
Bästa kuren mot ond hals är inte Strepsil eller annan sugtablett. Svaret är helt enkelt den underbara drycken te! Har knarkat det sedan halsen började leka Pearl Harbour och börjar bli rätt så beroende.
Imorgon ska jag egentligen jobba, men dessvärre känns det i nuläget rätt långt borta. Jag skulle kanske palla att ta mig dit och plåga mig igenom de timmar som krävdes, men risken att smitta ner barnen och den förmodade minimala kraften för att ta hand om dem är två faktorer som stänger vägen till jobb helt.
Det var vaaaaaaaaarmt att följa med Marcus till dennes buss i fredags. Först tog vi bilen till pendelparkeringen och sen åkte jag med honom på bussen in till centralen. Feber och yrhet är inte att rekommendera en kokhet dag när man dessutom ska köra bil. På vägen när jag körde hem kändes det som om jag snarare var full än sjuk.
Många galningar ute och sprang Göteborgsvarvet också såg vi genom bussfönstret. Jag kommer aldrig förstå grejen med att delta där..
Plåga sig och springa över två timmar som många gör, svettas floder, kanske kollapsa av värmen, få skavsår osv osv.. jag kommer aldrig förstå var det roliga i det hela ligger någonstans.
Bästa kuren mot ond hals är inte Strepsil eller annan sugtablett. Svaret är helt enkelt den underbara drycken te! Har knarkat det sedan halsen började leka Pearl Harbour och börjar bli rätt så beroende.
Sjuk
Det händer nästan aldrig. På ett och ett halvt år har jag varit sjuk två gånger, i november och nu. Klart att det skulle vara precis när Marcus kom på besök. Jag försökte plåga mig igår och vara uppe och social och parta lite, men till slut gick det inte mer och halsen begravde sig mer eller mindre medan näsan störde allt mer. Jag höll ut till tretiden iallafall..
Inatt sov jag genomuselt. Vaknade typ var tredje timme av att jag var tvungen att byta ställning. Jag hatar att sova på rygg, men till slut fick jag inse att det ändå var det bästa alternativet. Blä. Halsen gick knappt att svälja med.
Nu på morgonen har halsen ändå bättrat sig och jag har en förhoppning om att det värsta är över.
Jag blir inte rolig när jag blir sjuk. De i min omgivning brukar märka det rätt tydligt. Irritationen stiger, svaren är korta och griniga. Därför blev det också så märkligt att försöka vara positiv nu när Marcus är här. Jag har ju väntat på det ett bra tag liksom och det skulle inte sjukdom få förstöra! I slutänden gjorde den ändå just det, förstörde. Kvällen igår blev som sagt inte så rolig som den skulle ha blivit om jag varit frisk.
Tidigare på dagen däremot så gick vi ute på stan och då var det hanterbart, så det var egentligen bara det sista som pajades.
Nog om detta, vid femtiden åker herr Icardi hem.
---
CL-final ikväll! Hoppas Bayern tar hem det, mest för att jag inte tål äckel-kax-Mourinho.
I övrig fotbollsväg så närmar sig VM med stormsteg...
Inatt sov jag genomuselt. Vaknade typ var tredje timme av att jag var tvungen att byta ställning. Jag hatar att sova på rygg, men till slut fick jag inse att det ändå var det bästa alternativet. Blä. Halsen gick knappt att svälja med.
Nu på morgonen har halsen ändå bättrat sig och jag har en förhoppning om att det värsta är över.
Jag blir inte rolig när jag blir sjuk. De i min omgivning brukar märka det rätt tydligt. Irritationen stiger, svaren är korta och griniga. Därför blev det också så märkligt att försöka vara positiv nu när Marcus är här. Jag har ju väntat på det ett bra tag liksom och det skulle inte sjukdom få förstöra! I slutänden gjorde den ändå just det, förstörde. Kvällen igår blev som sagt inte så rolig som den skulle ha blivit om jag varit frisk.
Tidigare på dagen däremot så gick vi ute på stan och då var det hanterbart, så det var egentligen bara det sista som pajades.
Nog om detta, vid femtiden åker herr Icardi hem.
---
CL-final ikväll! Hoppas Bayern tar hem det, mest för att jag inte tål äckel-kax-Mourinho.
I övrig fotbollsväg så närmar sig VM med stormsteg...
Inför Eurovision - Del 4
Efter gårdagens hjärnaktiverande film så ska vi nu gå över till betydligt mer lättsmält underhållning i form av det sista inför-programmet till Eurovision. Sista hoppet för att hitta fler fempoängare än Sveriges bidrag alltså. Jag hoppas, men tror knappast på några mirakel.
Irland - Ingen dålig låt, men inget fantastiskt heller. Inte direkt nyskapande och händer inte så mycket. Som så många andra låtar så låter den som ett hopkok av flera låtar man redan hört ett antal gånger. Jag vet att jag upprepar mig, men vadå? Det gör ju låtarna också.. Bra sångerska skall sägas och vi säger 3.
Bulgarien - Tydligen är sångaren stor i sitt hemland och har komponerat låten själv. Kul för honom! Men mer kul än så blir det dessvärre inte. Rätt trist låt som säkert funkar bland all annan intetsägande klubbmusik som görs idag. Refrängen har jag svårt att kalla refräng nästan, den är snarare en extra vers med lite mer power än den riktiga versen. 2 poäng kan den få för att den kanske, kanske går att dansa till för vissa.
Cypern - Årets tema verkar vara "Gäsp". Händer inte mycket i denna låt heller, men iallafall lite, lite, lite mer variation än i Bulgariens låt. Singer songwriter som nöter in sin refräng till förbannelse framåt slutet. Kunde nog funkat som en låt i soundtracket till en amerikansk dramaserie, typ Dawsons Creek eller liknande. Om man bara spelar en liten kort bit vill säga. 3.
Kroatien - Några ganska vackra instrumentala partier kryddat med tre ylande damer blir lite tvetydigt. Hade varit betydligt mer behagligt om det var enbart instrumentalt. Sången är inte dålig, men det blir lite väl gapigt i de ljusare partierna bara. Måste ändå säga att jag gillar den som helhet. Vi slår till med 3 poäng.
Bonusinfo: mycket löjligt namn på tjejgruppen som framför, Feminnem.
Georgien - Ballad med rätt bra refräng men skittrist, närmast usel, vers. Mycket irriterande att låten skjuts i sank av versen. Stark sångröst. 3.
Turkiet - Det korta introt lät lovande, men sen kom det in en tråkig hiphopvers i bilden följt av en lite småtrist softrockig refräng. Ingen speciellt bra låt. Tjatig. 1.
Spanien - OLÉ! Lite småmysig låt från ett land som brukar bjuda på rätt usla bidrag, iallafall de senaste åren. Inte något jättespännande nummer, men det går att lyssna på. Kan se mig sittandes på någon skön uteservering i en mindre spansk stad sippandes una cerveza. Det har lätt funnits värre bidrag med i år. 2.
Norge - Låter bitvis som en mycket stulen hybrid mellan Idolvinnarlåten "Higher", Robbie Williams "Angels" och allra mest "You raise me up". Inte något direkt världsomspännande nytt med andra ord (vilket är föga överraskande när mästaren av slätstrukna ballader, Fredrik Kempe, har skrivit låten), men okej ändå och mycket bra sångare! Norrmännen hade hellre fått vinna med denna förra året i vilket fall än fiolhobens hemskhet. Många minuspoäng för att den låter extremt plagierad, men sången väger upp lite iallafall. 2, nästan enbart för sången.
Storbritannien - Sångaren tror att han kommer att bli klar segrare. ÅHOHOHO säger jag, lagom oprofessionellt. Men ärligt talat.. killen sjunger rätt kasst och låten är riktigt genomusel. 0 poäng.
Frankrike - Eftersom låten också ska användas som Frankrikes VM-låt så kan man vänta sig att den är seriös, till skillnad från föregående skämt från brittiska öarna. Och jadå, det är party, sommar, och överraskande skön melodi. Tro det eller ej, men Richard gillar! 4. Videon, som panelen klagar på är sexistisk, kollade jag inte ens på. Återigen (för vilken gång i ordningen?) vill jag framhäva att det är song contest.
Tyskland - Bryter mönstret lite, nice och trallvänlig, mycket härlig sångröst. Charmigt för en gångs skull att artisten har bruten engelska, det blir lite skönt på något sätt. Kan lätt gå och digga den i mp3:n. 4 starka poäng, jävligt nära fem. Definitely my cup of tea!
Jahopp! Då var alla bidrag spelade! Några jag gillade lite mer än andra fick jag ändå fram. Om jag minns rätt är det, utan inbördes ordning, följande:
-Slovakien
-Belgien
-Sverige
-Rumänien
-Frankrike
-Tyskland
Må ett av dessa bidrag ta hem segern!
---
Btw, vad sägs om den nya headern?
Irland - Ingen dålig låt, men inget fantastiskt heller. Inte direkt nyskapande och händer inte så mycket. Som så många andra låtar så låter den som ett hopkok av flera låtar man redan hört ett antal gånger. Jag vet att jag upprepar mig, men vadå? Det gör ju låtarna också.. Bra sångerska skall sägas och vi säger 3.
Bulgarien - Tydligen är sångaren stor i sitt hemland och har komponerat låten själv. Kul för honom! Men mer kul än så blir det dessvärre inte. Rätt trist låt som säkert funkar bland all annan intetsägande klubbmusik som görs idag. Refrängen har jag svårt att kalla refräng nästan, den är snarare en extra vers med lite mer power än den riktiga versen. 2 poäng kan den få för att den kanske, kanske går att dansa till för vissa.
Cypern - Årets tema verkar vara "Gäsp". Händer inte mycket i denna låt heller, men iallafall lite, lite, lite mer variation än i Bulgariens låt. Singer songwriter som nöter in sin refräng till förbannelse framåt slutet. Kunde nog funkat som en låt i soundtracket till en amerikansk dramaserie, typ Dawsons Creek eller liknande. Om man bara spelar en liten kort bit vill säga. 3.
Kroatien - Några ganska vackra instrumentala partier kryddat med tre ylande damer blir lite tvetydigt. Hade varit betydligt mer behagligt om det var enbart instrumentalt. Sången är inte dålig, men det blir lite väl gapigt i de ljusare partierna bara. Måste ändå säga att jag gillar den som helhet. Vi slår till med 3 poäng.
Bonusinfo: mycket löjligt namn på tjejgruppen som framför, Feminnem.
Georgien - Ballad med rätt bra refräng men skittrist, närmast usel, vers. Mycket irriterande att låten skjuts i sank av versen. Stark sångröst. 3.
Turkiet - Det korta introt lät lovande, men sen kom det in en tråkig hiphopvers i bilden följt av en lite småtrist softrockig refräng. Ingen speciellt bra låt. Tjatig. 1.
Spanien - OLÉ! Lite småmysig låt från ett land som brukar bjuda på rätt usla bidrag, iallafall de senaste åren. Inte något jättespännande nummer, men det går att lyssna på. Kan se mig sittandes på någon skön uteservering i en mindre spansk stad sippandes una cerveza. Det har lätt funnits värre bidrag med i år. 2.
Norge - Låter bitvis som en mycket stulen hybrid mellan Idolvinnarlåten "Higher", Robbie Williams "Angels" och allra mest "You raise me up". Inte något direkt världsomspännande nytt med andra ord (vilket är föga överraskande när mästaren av slätstrukna ballader, Fredrik Kempe, har skrivit låten), men okej ändå och mycket bra sångare! Norrmännen hade hellre fått vinna med denna förra året i vilket fall än fiolhobens hemskhet. Många minuspoäng för att den låter extremt plagierad, men sången väger upp lite iallafall. 2, nästan enbart för sången.
Storbritannien - Sångaren tror att han kommer att bli klar segrare. ÅHOHOHO säger jag, lagom oprofessionellt. Men ärligt talat.. killen sjunger rätt kasst och låten är riktigt genomusel. 0 poäng.
Frankrike - Eftersom låten också ska användas som Frankrikes VM-låt så kan man vänta sig att den är seriös, till skillnad från föregående skämt från brittiska öarna. Och jadå, det är party, sommar, och överraskande skön melodi. Tro det eller ej, men Richard gillar! 4. Videon, som panelen klagar på är sexistisk, kollade jag inte ens på. Återigen (för vilken gång i ordningen?) vill jag framhäva att det är song contest.
Tyskland - Bryter mönstret lite, nice och trallvänlig, mycket härlig sångröst. Charmigt för en gångs skull att artisten har bruten engelska, det blir lite skönt på något sätt. Kan lätt gå och digga den i mp3:n. 4 starka poäng, jävligt nära fem. Definitely my cup of tea!
Jahopp! Då var alla bidrag spelade! Några jag gillade lite mer än andra fick jag ändå fram. Om jag minns rätt är det, utan inbördes ordning, följande:
-Slovakien
-Belgien
-Sverige
-Rumänien
-Frankrike
-Tyskland
Må ett av dessa bidrag ta hem segern!
---
Btw, vad sägs om den nya headern?
S. I.
Så har även jag sett "Shutter Island" nu. Och vad säger man? Den typen av mindfuckande filmer har jag sett förr så inget nytt på det sättet. Man var liksom beredd på att en hel del saker kunde hända, hjärnan blev så att säga på alerten och tog in och behandlade allt som hände med någon form av erfarenhet.
Jag grubblar ju mycket på allt möjligt även i vanliga fall, balanserar på gränsen mellan realism och surrealism, och det är som en träning inför den typen av filmer som "Shutter Island" är.
Mycket mer än så ska väl inte avslöjas.
Vad jag tyckte om den? Rätt bra, sen kan man säga vad man vill om slutet. Både bra och dåligt, men inte riktigt som jag uppskattar ändå. Å andra sidan; görs det inte filmer med olika typer av slut så tröttnar man säkert rätt snart på det man gillar i vanliga fall.
Rent visuellt så var det förvisso många snygga sekvenser, interiörer och landskap, men det var också alldeles för många misstag/dåliga klippningar (typ att någon står med armarna på ett visst sätt från en vinkel och sedan är det inte likadant när en annan kameravinkel används).
Som helhet blir det B B B för en väl genomförd film där huvudrollsinnehavaren Di Caprio är lika stadig som alltid.
---
Now.. back to the world of dreams. Or sleep as some may call it.
Jag grubblar ju mycket på allt möjligt även i vanliga fall, balanserar på gränsen mellan realism och surrealism, och det är som en träning inför den typen av filmer som "Shutter Island" är.
Mycket mer än så ska väl inte avslöjas.
Vad jag tyckte om den? Rätt bra, sen kan man säga vad man vill om slutet. Både bra och dåligt, men inte riktigt som jag uppskattar ändå. Å andra sidan; görs det inte filmer med olika typer av slut så tröttnar man säkert rätt snart på det man gillar i vanliga fall.
Rent visuellt så var det förvisso många snygga sekvenser, interiörer och landskap, men det var också alldeles för många misstag/dåliga klippningar (typ att någon står med armarna på ett visst sätt från en vinkel och sedan är det inte likadant när en annan kameravinkel används).
Som helhet blir det B B B för en väl genomförd film där huvudrollsinnehavaren Di Caprio är lika stadig som alltid.
---
Now.. back to the world of dreams. Or sleep as some may call it.
Spontanhelg
"Vart tog han vägen?" undrar ni. Jo, i onsdags åkte jag till Olofsbo och umgicks med Erik i två dagar, sen åkte han hem till Paris och Martin kom ner på fredagen istället. Eftersom familjen och jag skulle hem på lördagen så förkortade också Martin sin vistelse och frågade om jag ville hänga med honom hem till Alingsås istället. Och ja, varför inte?
Igår åkte vi således, efter besök på systemet i Falkenberg, till Alingsås där vi slöade lite och stack och partade på kvällen.
Massa nya ansikten under förfestandet och massa namn som de flesta redan är bortglömda. Det är ju så det blir :)
Efter det rätt roliga förfestandet drog några få av oss in till "Hotellet" där jag sedan hade min lätt mest ovärda krogvistelse någonsin. 100 ockerdyra kronor i inträde och sedan var vi där i kanske en halvtimme-45 minuter. Jag hann med att dricka en Gin & Tonic samt gå en olovlig vända in i det öde köket och där rycka i x antal låsta dörrar i min jakt på toalett. Roligare än så blev det inte där. Både Martin och jag kände att vår alkoholnivå blivit en smula missberäknad i kombination med att det helt enkelt inte kändes kul där så då stack vi hem.
På vägen hem blev Martin hamburgarsugen så vi svängde in på McDonalds. Jag tog QP-menyn och knarkade i mig alla pommes fritsen och milkshaken rätt snabbt. Burgaren däremot lade jag bredvid sängen i sin oöppnade förpackning och sen somnade jag. Frukosten idag blev följaktligen mikrad QP.
---
Hemma och slö
Var är min mö?
Utan ett ord
sliter mitt bord
Gräset är grönt
sen blir det hö
Livet är skönt
Hemma och slö
Igår åkte vi således, efter besök på systemet i Falkenberg, till Alingsås där vi slöade lite och stack och partade på kvällen.
Massa nya ansikten under förfestandet och massa namn som de flesta redan är bortglömda. Det är ju så det blir :)
Efter det rätt roliga förfestandet drog några få av oss in till "Hotellet" där jag sedan hade min lätt mest ovärda krogvistelse någonsin. 100 ockerdyra kronor i inträde och sedan var vi där i kanske en halvtimme-45 minuter. Jag hann med att dricka en Gin & Tonic samt gå en olovlig vända in i det öde köket och där rycka i x antal låsta dörrar i min jakt på toalett. Roligare än så blev det inte där. Både Martin och jag kände att vår alkoholnivå blivit en smula missberäknad i kombination med att det helt enkelt inte kändes kul där så då stack vi hem.
På vägen hem blev Martin hamburgarsugen så vi svängde in på McDonalds. Jag tog QP-menyn och knarkade i mig alla pommes fritsen och milkshaken rätt snabbt. Burgaren däremot lade jag bredvid sängen i sin oöppnade förpackning och sen somnade jag. Frukosten idag blev följaktligen mikrad QP.
---
Hemma och slö
Var är min mö?
Utan ett ord
sliter mitt bord
Gräset är grönt
sen blir det hö
Livet är skönt
Hemma och slö
Inför Eurovision - Del 3
Ny vecka, nytt införprogam. Let's roll!
Litauen - Jahopp. Vi inleder med en intetsägande pissepaus till låt. Tjatig redan efter några sekunder i princip. "Funk", som det lanceras som stilmässigt, var väldigt mycket att ta i... Den kan få 1 för att jag är snäll.
Armenien - Njaäe. Är väl lyssningsbart, men beatet är på gränsen till vad jag klarar av. Och lite väl svajig melodi. För tråkigt. Vi säger 2.
Israel - Har aldrig tyckt språket är särskilt vackert, men för en gångs skull var Israels låt ändå helt okej. Inte mer dock. 3:a.
Danmark - Låter som en låt man hört minst 643 gånger förut. Eller som en sammansättning av låtar man hört 643 gånger förut rättare sagt. Småcatchy refräng ändå, men totalt sett ganska tråkig. 2.
Schweiz - En låt jag faktiskt kan drista mig till att gilla för att den flörtar lite med 80-talets synterier. Småskön melodi. 3 poäng.
Sverige - Jaa, denna vet vi ju vad jag tycker om :) 5 stabila poäng. För att jag är svensk? Nej, definitivt inte. Hade Sveriges låt sugit hårt så hade jag sagt det, men det gör den inte. Är fortfarande lite förbluffad över att den faktiskt slog ut typ Manboy och andra usla bidrag (detta år när det var typ 95% skit, värst någonsin, i Svenska uttagningarna), att vårt kära folk tog förnuftet till fånga till sist. Som vanligt kommer vi förmodligen inte vinna, men är det någon gång vi ska sluta topp tio så är det nu. Jag tror faktiskt det.
Azerbajdzjan - Några sekunder i uppbyggnaden till refrängen var sköna, väldigt bra till och med, men resten var kalkondåligt nästan. 1 poäng för den bra korta sekvensen.
Ukraina - Om P!nk hade gjort denna låten hade den nog kunnat bli rätt så fräck faktiskt. Det blir dock inte riktigt lika charmigt med den taskiga engelskan som ukrainskan som framför bidraget har. Känns lite tunt instrumentalt också, så om man arrangerade om en del och gav den till P!nk så hade det kunna bli något spår under andra hälften av en ny skiva eller nå't. Men i sin nuvarande form.. nej. Svårbedömd, det får bli en 2:a.
Holland - Tjoflöjt, holländskt dansband svänger loss. Det är väl inte det sämsta jag någonsin hört, men det är definitivt inte speciellt bra heller. Och även om den inte är jättebra så är den ändå bra mycket bättre än många andra skräps i år, vilket iofs inte säger så mycket. 2 pinnar för att den är dansant och glad åtminstone.
Rumänien - Lite småmärklig, men också rätt skön. Modern, men ändå inte och rumäniens musikscen kanske är något man borde titta närmare på om denna hybridstil finns i högre utsträckning än bara i schlagern? Lätt den jag gillat bäst hittills ikväll förutom vårt eget bidrag. 4 poäng överraskande nog.
Slovenien - Mera dansband, nu i slovensk tappning. Eller ja, kanske inte exakt dansband, aningens mer gubbrockigt, men ändå. Kan tänka mig att pappa gillar den.. För egen del blir det något som passerar ganska obemärkt förbi. 2 kan väl den få också, som Holland. Av lite samma anledning, mest för att det finns horriblare bidrag.
Helt otroligt, jag var inte snålast! Slagen med en poäng (27 kontra 26) av den hemska människan Kayo.
Bara en omgång med bidrag kvar. Jag bävar. Om inte något magisk händer och alla bra bidrag finns i just sista delen så är detta inte bara Sveriges sämsta schlagerår utan även Europas.
Jag skäms alltmer över att följa denna tävling, men kan jag bara hitta en enda låt per år som är riktigt bra så är det värt skammen. Faktiskt.
Puh, som avslutning tar vi ett exempel på ett bra bidrag som var med för några år sedan som tyvärr inte vann, men ändå gick rätt bra i tävlingen:
Litauen - Jahopp. Vi inleder med en intetsägande pissepaus till låt. Tjatig redan efter några sekunder i princip. "Funk", som det lanceras som stilmässigt, var väldigt mycket att ta i... Den kan få 1 för att jag är snäll.
Armenien - Njaäe. Är väl lyssningsbart, men beatet är på gränsen till vad jag klarar av. Och lite väl svajig melodi. För tråkigt. Vi säger 2.
Israel - Har aldrig tyckt språket är särskilt vackert, men för en gångs skull var Israels låt ändå helt okej. Inte mer dock. 3:a.
Danmark - Låter som en låt man hört minst 643 gånger förut. Eller som en sammansättning av låtar man hört 643 gånger förut rättare sagt. Småcatchy refräng ändå, men totalt sett ganska tråkig. 2.
Schweiz - En låt jag faktiskt kan drista mig till att gilla för att den flörtar lite med 80-talets synterier. Småskön melodi. 3 poäng.
Sverige - Jaa, denna vet vi ju vad jag tycker om :) 5 stabila poäng. För att jag är svensk? Nej, definitivt inte. Hade Sveriges låt sugit hårt så hade jag sagt det, men det gör den inte. Är fortfarande lite förbluffad över att den faktiskt slog ut typ Manboy och andra usla bidrag (detta år när det var typ 95% skit, värst någonsin, i Svenska uttagningarna), att vårt kära folk tog förnuftet till fånga till sist. Som vanligt kommer vi förmodligen inte vinna, men är det någon gång vi ska sluta topp tio så är det nu. Jag tror faktiskt det.
Azerbajdzjan - Några sekunder i uppbyggnaden till refrängen var sköna, väldigt bra till och med, men resten var kalkondåligt nästan. 1 poäng för den bra korta sekvensen.
Ukraina - Om P!nk hade gjort denna låten hade den nog kunnat bli rätt så fräck faktiskt. Det blir dock inte riktigt lika charmigt med den taskiga engelskan som ukrainskan som framför bidraget har. Känns lite tunt instrumentalt också, så om man arrangerade om en del och gav den till P!nk så hade det kunna bli något spår under andra hälften av en ny skiva eller nå't. Men i sin nuvarande form.. nej. Svårbedömd, det får bli en 2:a.
Holland - Tjoflöjt, holländskt dansband svänger loss. Det är väl inte det sämsta jag någonsin hört, men det är definitivt inte speciellt bra heller. Och även om den inte är jättebra så är den ändå bra mycket bättre än många andra skräps i år, vilket iofs inte säger så mycket. 2 pinnar för att den är dansant och glad åtminstone.
Rumänien - Lite småmärklig, men också rätt skön. Modern, men ändå inte och rumäniens musikscen kanske är något man borde titta närmare på om denna hybridstil finns i högre utsträckning än bara i schlagern? Lätt den jag gillat bäst hittills ikväll förutom vårt eget bidrag. 4 poäng överraskande nog.
Slovenien - Mera dansband, nu i slovensk tappning. Eller ja, kanske inte exakt dansband, aningens mer gubbrockigt, men ändå. Kan tänka mig att pappa gillar den.. För egen del blir det något som passerar ganska obemärkt förbi. 2 kan väl den få också, som Holland. Av lite samma anledning, mest för att det finns horriblare bidrag.
Helt otroligt, jag var inte snålast! Slagen med en poäng (27 kontra 26) av den hemska människan Kayo.
Bara en omgång med bidrag kvar. Jag bävar. Om inte något magisk händer och alla bra bidrag finns i just sista delen så är detta inte bara Sveriges sämsta schlagerår utan även Europas.
Jag skäms alltmer över att följa denna tävling, men kan jag bara hitta en enda låt per år som är riktigt bra så är det värt skammen. Faktiskt.
Puh, som avslutning tar vi ett exempel på ett bra bidrag som var med för några år sedan som tyvärr inte vann, men ändå gick rätt bra i tävlingen:
Richard borde gå och lägga sig
Men, ja. Det är mycket man borde, det är annat vad man vill. Just nu vill jag stanna uppe lite till och då gör jag det.
---
NU ska jag sova och IMORRN (läs: IDAG) ska jag jobba. Go' natt :)
"43 FRÅGOR DU TROLIGTVIS ALDRIG FÅTT PÅ EN GÅNG!"
1. Det första du tvättar i duschen? Armhålorna
2. Gillar du kaffe? Jadå
3. Hur mår du just NU? Som en multipel personlighet, men övervägande åt det bra hållet! Jag ser på framtiden med tillförsikt.
4. Vad är sista bokstaven i namnet på personen du har en crush på? Har ingen direkt crush just nu, men vissa blir man ju intresserad av, så är det ju bara, och hamnar automatiskt där i bakhuvudet eller vad man ska säga. Saker kan ju utvecklas. Y, G och K får jag väl nämna då.
5. Berätta om din senaste dröm: Haha, nej! Jag drömmer inte så ofta, men inatt drömde jag faktiskt. Den drömmen var barnförbjuden.
6. Skulle du kunna äta din favoritmat under en hel månad utan att tröttna på det? Mormors mat i en månad alltså. Lätt!
7. Vad vill du ha just nu? Evigt liv, love of my life, miljarder på banken, förmågan att kunna äta hur onyttigt som helst och inte bli påverkad fysiskt, förmågan att kunna bli osynlig, förmågan att kunna stanna tiden, förmågan att kunna läsa tankar, samt förmågan att kunna flyga. Och ja, vara grym på att spela piano. Det var det för stunden.
8. Har du räknat till 1000 någon gång? 500+500=1000, sådär! Men från 1 till 1000? Nej, varför skulle jag?
9. Biter du i din glass eller slickar du bara på den? Kombination
10. Använder du smileys? Ja, förmodligen alldeles för mycket.
11. Har du träffat någon kändis? Flera.
12. Gillar du keso? Helt okej. Tänk de gånger man gick i skolan och maten inte dög. Då blev det ibland ett berg Keso istället bara för att.
13. Vilken låt hade du sist i huvudet? Governor Andy - Koppen
14. Hur många länder har du besökt? Nio om man räknar med Sverige.
15. Är dina föräldrar stränga? Mina föräldrar är snälla, inte så stränga.
16. Skulle du kunna hoppa fallskärm? Japp, det ligger på min lista över saker att göra någon gång i livet.
17. Glittrar någonting i ditt rum just nu? Njäe, men ljuset från en lampa blänker i några CD-skivor i hallen.
18. Brukar du hyra film? Det var ett bra tag sedan.. Så nej, det brukar jag inte.
19. Var kommer du vara på lördag? I Olofsbo.
20. Var du med och upplevde när World Trade Center föll i NY? Med i NY - nej. Med och levde när det hände - ja. Hur gammal var man då, 2001.. 15 bast. Satt nere i källarn här hemma och kollade på TV hur det utvecklade sig. Första tornets fall så jag på TV, det andra tornets ras hörde jag om på radion när jag och pappa hade stuckit ut för att köpa mig ett nytt skrivbord.
22. Vad åt du till lunch? Köttbullar och makaroner samt sallad.
23. Har du lockigt hår? Nja, bara om det blir långt i nacken. Då vill det gärna skruva sig.
24. När grät du senast? Har för mig att jag fick tårar i ögonen av någon låt för ett par veckor sedan, men mer grät var nog till någon film. Händer inte direkt så ofta att jag gråter för att jag mår dåligt eller så, det var extremt längesen.
25. Har du gått in i en vägg någon gång? Ja, en glasvägg när jag gick i spegelhuset på Liseberg. Efter alla speglar kommer det som en labyrint som egentligen är rätt enkelt att se vart man ska, men när man var liten var det svårare att se vad som var öppet och vad som var glasvägg så en gång gick jag tjoff rätt in i en av väggarna med näsan före och stupade baklänges i golvet.
26. Favoritårstid? Sommar såklart.
27. Vem höll du senast i handen? Något av fritidsbarnen på Solen.
28. Sover du med TVn på? Ehm.. nej? Somna ifrån TV:n är ytterst sällsynt då jag knappt ens ser på TV alls.
29. Tycker du att du är gammal? Det har jag nog alltid tyckt. Fast ändå inte, svårt att förklara. JAg känner mig gammal, men ändå med barnasinne. Det kanske är den perfekta mixen?
30. Är du mörkrädd? Nja, jag har inte lust att springa rätt ut i skogen en mörk kväll, men jag dör ju inte av att gå en kortare sträcka i mörker liksom.
31. Gillar du ditt liv just nu? Jao, just nu är det rätt bra, men manuset bearbetas.
32. Har du någon gång valt att ta ett bad istället för att duscha? Ja..?
33. Har du bra syn? Om jag har linser på mig ja, annars inte särskilt :P
34. Var är dina föräldrar just nu? Pappa sover i sin säng, mamma är i sommarstugan med mormor.
35. Vad har du på dig just nu? T-shirt, strumpor och kalsonger. Sängen närmar sig.
36. Vad var det senaste du köpte? Jaa, vad var det.. jo, några öl och Smirnoff Ice.
37. Hatar du mer än 3 personer? Hatar är ett starkt ord. Nej, det gör jag inte. Men ogillar gör jag väl ett antal.
38. Använder du sushipinnar? Har försökt mig på det någon gång ja.
39. Äger du ett vapen? Jag gjorde en eldgaffel i träslöjden en gång, samt ett dolkliknande föremål. De ligger på vinden någonstans. I övrigt är min humor mitt vapen.
40. Gillar du ditt hår? Inte direkt. Jag skulle gärna ändra färg och tjocklek, hokus pokus.
41. Gillar du dig själv? I stort sett ja. Inte så mycket jag skulle vilja ändra.
42. Vem står dig närmast, din mamma eller pappa? Om någon av dem varit massmördare hade det varit lätt att välja, men nu är de inte det så då går det inte att välja. Båda.
43. Hur ofta använder du MSN? Inte så ofta som förr. Varannan dag?
---
NU ska jag sova och IMORRN (läs: IDAG) ska jag jobba. Go' natt :)
Snabbis i Olofsbo
Tillbaka efter en snabbhelg (från igår till idag) i Olofsbo. Gjorde inte så mycket där nere mer än umgicks med familj, slöade, åt mat och spelade lite kort.
Det lätta dietandet jag pysslar med går hyfsat, sallads- och grova brödshalten har definitivt gått upp på bekostnad av mer onyttiga alternativ. Dessvärre går det inte att följa nyttighetsprinciperna slaviskt när man blir bjuden på godsaker av släktingar. Blir man bjuden så blir man! Och nu är det dessutom helg och då kan man unna sig saker på ett annat sätt. Unnar man sig inget så förgås man snart av mattristess.
Igår kväll skapades ännu en ny del i "Filmen"-serien. Dessa fantastiska episka mästerverk kan inte ses som något annat än crème de la crème av konstnärlighet!
Det enda som krävs är paint, lite tid, musik (helst hämtade från "Backpacker 2"), lagom usel humor och Windows Movie Maker. Har du dessa ingredienser kan även du skapa underverk!
Första delen kom till under övertrötthet och sena timmar någon gång hösten 2008. Har ni konstig humor och, mot förmodan, vill se de andra fristående delarna så är det bara att klicka sig vidare:
Det lätta dietandet jag pysslar med går hyfsat, sallads- och grova brödshalten har definitivt gått upp på bekostnad av mer onyttiga alternativ. Dessvärre går det inte att följa nyttighetsprinciperna slaviskt när man blir bjuden på godsaker av släktingar. Blir man bjuden så blir man! Och nu är det dessutom helg och då kan man unna sig saker på ett annat sätt. Unnar man sig inget så förgås man snart av mattristess.
Igår kväll skapades ännu en ny del i "Filmen"-serien. Dessa fantastiska episka mästerverk kan inte ses som något annat än crème de la crème av konstnärlighet!
Det enda som krävs är paint, lite tid, musik (helst hämtade från "Backpacker 2"), lagom usel humor och Windows Movie Maker. Har du dessa ingredienser kan även du skapa underverk!
Första delen kom till under övertrötthet och sena timmar någon gång hösten 2008. Har ni konstig humor och, mot förmodan, vill se de andra fristående delarna så är det bara att klicka sig vidare:
---
Till sist: Leeds klara för uppflyttning! ÄNTLIGEN! År av misär i League 1 är över!
Inlägg nummer 300
Firar vi detta med någon speciell pompa och ståt? Nej, inte direkt, men grattis iallafall till min blogg! Inte ofta man firar ett hundratalsjubileum :)
Härlig dag idag med sol och värme och snälla barn! Imorgon är sista dagen i tvåveckorsperioden jag haft. Känns både bra och dåligt. Bra för att det ju är skönt med variation, dåligt för att jag börjat lära mig allas namn och det känns tryggt att veta i förväg när och vart man ska gå och jobba istället för att ha random arbetstider och platser då och då. Men det är så det är som vikarie! Jag är van och gillar variationen som sagt.
---
Dåså, dags för inläggets egentliga ärende: Inför Eurovision del 2.
Vi kör igång direkt utan en massa förhandstjôt.
Belgien - Faktiskt en riktigt bra låt, positivt överraskad! Belgien som floppat duktigt ett antal år nu kan säkerligen kamma hem en hel del poäng med denna singer/songwriterlåt. Lugn och skön som man kan slappa till. Och det första "experten" Kayo kommenterar är kläderna.. för helvete, ge er! LÅTEN gäller som alltid för mig. SONG Contest, inte CLOTHING Contest. Och när det gäller kläderna ser de helt okej ut om jag måste tycka om den saken. Låten får en 4:a.
Malta - Börjar kännas som att Malta snöat in rejält på att skicka samma typ av sångerskor och låtar. I år är Chiaraversionen en modell mindre och har en rätt intetsägande låt. Refrängen kan jag väl sträcka mig till är okej, men inget speciellt. 2:a.
Albanien - Har för mig att jag brukar gilla Albaniens bidrag, men det här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om.. det är inte speciellt bra iallafall. Bara märklig up-tempo med halvfartspartier då och då och lite småbillig elektronisk grund. Extremt tjatig refräng. Helt enkelt tråkig. 1 poäng. "Den här kommer att spelas ihärdigt runtom i Europa" säger Kayo. "Yeah, right.." säger jag. Möjligen i Albaniens grannländer..
Grekland - Oj vad jag gillar den direkt! Inte.. Ytterst monoton och repetetiv. Instämmer med Tomas "Hela den här låten är som en enda irriterande ringsignal". Tondöva Kayo gillar den naturligtvis: "Med alla de här snygga killarna!". Hon är en idiot, as simple as that. Hemska ytliga människa. Musik, vad är det? Tss.. Dessvärre lär låten få en massa poäng av diverse andra tondöva folk á la Kayo. Tack och hej, skräp. 0 poäng.
Instick: jag börjar bli väldigt trött på dansar-Rennie Mirros åsikter om själva framträdandet med koreografi etc. Jag upprepar: SONG Contest. Resten är bara bisaker.
Portugal - Piano och Sibel-liknande artist. Funkar detta? Jodå, helt okej ändå. Portugal har artat sig på senare år från att ha skickat horribla bidrag en period. Inget überfantastiskt bidrag och lite väl yligt i vissa partier, men efter Greklands tortyr här alldeles nyss så är jag rätt öppen för annat om man säger så.. I vilket fall får den en 3:a, klart godkänd.
Makedonien - Makedonierna skickar återigen ett lite rockigt bidrag. Det gillar jag naturligtvis, men det är inte direkt ett uppbyte från förra årets låt om man säger så. Den funkar väl, men sångaren sjunger sisådär och vissa partier i den lite slätstrukna låten känns konstigt sammansatta (rap och segt gitarrsolo t.ex.) 2 pinnar.
Vitryssland - Låter Disney-ballad (jag sa det före Lena PH, höhö) så det står härliga till! Fast till en B-rulle och framförd på halvtaskig engelska.. Ändå okej, 2 poäng.
Island - Efter att ha blivit rånade på den seger de skulle haft förra året så resignerade tydligen Island helt och skickar nu en falsk Björk i discoformat. Wtf? Visst, dansant och så med okej melodi ibland, men nej.. 2 svaga poäng. Tomas röker på och ger den en full femma.
16 poäng delade jag ut totalt idag! Snålast som vanligt i jämförelse med "expertjuryn". Förvånar mig inte alls. Mohaha. Låt mig ta horribla Kayos plats till nästa år, snälla.
Härlig dag idag med sol och värme och snälla barn! Imorgon är sista dagen i tvåveckorsperioden jag haft. Känns både bra och dåligt. Bra för att det ju är skönt med variation, dåligt för att jag börjat lära mig allas namn och det känns tryggt att veta i förväg när och vart man ska gå och jobba istället för att ha random arbetstider och platser då och då. Men det är så det är som vikarie! Jag är van och gillar variationen som sagt.
---
Dåså, dags för inläggets egentliga ärende: Inför Eurovision del 2.
Vi kör igång direkt utan en massa förhandstjôt.
Belgien - Faktiskt en riktigt bra låt, positivt överraskad! Belgien som floppat duktigt ett antal år nu kan säkerligen kamma hem en hel del poäng med denna singer/songwriterlåt. Lugn och skön som man kan slappa till. Och det första "experten" Kayo kommenterar är kläderna.. för helvete, ge er! LÅTEN gäller som alltid för mig. SONG Contest, inte CLOTHING Contest. Och när det gäller kläderna ser de helt okej ut om jag måste tycka om den saken. Låten får en 4:a.
Malta - Börjar kännas som att Malta snöat in rejält på att skicka samma typ av sångerskor och låtar. I år är Chiaraversionen en modell mindre och har en rätt intetsägande låt. Refrängen kan jag väl sträcka mig till är okej, men inget speciellt. 2:a.
Albanien - Har för mig att jag brukar gilla Albaniens bidrag, men det här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om.. det är inte speciellt bra iallafall. Bara märklig up-tempo med halvfartspartier då och då och lite småbillig elektronisk grund. Extremt tjatig refräng. Helt enkelt tråkig. 1 poäng. "Den här kommer att spelas ihärdigt runtom i Europa" säger Kayo. "Yeah, right.." säger jag. Möjligen i Albaniens grannländer..
Grekland - Oj vad jag gillar den direkt! Inte.. Ytterst monoton och repetetiv. Instämmer med Tomas "Hela den här låten är som en enda irriterande ringsignal". Tondöva Kayo gillar den naturligtvis: "Med alla de här snygga killarna!". Hon är en idiot, as simple as that. Hemska ytliga människa. Musik, vad är det? Tss.. Dessvärre lär låten få en massa poäng av diverse andra tondöva folk á la Kayo. Tack och hej, skräp. 0 poäng.
Instick: jag börjar bli väldigt trött på dansar-Rennie Mirros åsikter om själva framträdandet med koreografi etc. Jag upprepar: SONG Contest. Resten är bara bisaker.
Portugal - Piano och Sibel-liknande artist. Funkar detta? Jodå, helt okej ändå. Portugal har artat sig på senare år från att ha skickat horribla bidrag en period. Inget überfantastiskt bidrag och lite väl yligt i vissa partier, men efter Greklands tortyr här alldeles nyss så är jag rätt öppen för annat om man säger så.. I vilket fall får den en 3:a, klart godkänd.
Makedonien - Makedonierna skickar återigen ett lite rockigt bidrag. Det gillar jag naturligtvis, men det är inte direkt ett uppbyte från förra årets låt om man säger så. Den funkar väl, men sångaren sjunger sisådär och vissa partier i den lite slätstrukna låten känns konstigt sammansatta (rap och segt gitarrsolo t.ex.) 2 pinnar.
Vitryssland - Låter Disney-ballad (jag sa det före Lena PH, höhö) så det står härliga till! Fast till en B-rulle och framförd på halvtaskig engelska.. Ändå okej, 2 poäng.
Island - Efter att ha blivit rånade på den seger de skulle haft förra året så resignerade tydligen Island helt och skickar nu en falsk Björk i discoformat. Wtf? Visst, dansant och så med okej melodi ibland, men nej.. 2 svaga poäng. Tomas röker på och ger den en full femma.
16 poäng delade jag ut totalt idag! Snålast som vanligt i jämförelse med "expertjuryn". Förvånar mig inte alls. Mohaha. Låt mig ta horribla Kayos plats till nästa år, snälla.
"The bittersweet symphony, så har det vart i hela mitt liv" - Arvika nästa?
Helt plötsligt fick jag ett jättesug att sticka på festival i sommar. Och det suget har bara växt den senaste timmen.
I förra veckan berättade en av killarna jag jobbar med att han skulle på Sweden Rock i sommar och frågade i samma veva om jag hade varit på någon festival. Jag svarade som det var, att det bara inte blivit av, men att jag vill.
Jag vet inte varför det inte har blivit av. Jag antar att jag helt enkelt bara inte tagit tag i det.
Förra sommaren hade jag en liten plan på att ta Peace & Love i Borlänge samtidigt som roadtripen, men det föll bort efter ett tag. I år däremot är det ingen roadtrip inplanerad så jag känner mer fokus på att satsa på en festival och sedan vara i Olofsbo och njuta resten av tiden, varvat med lite tid i Götet också såklart.
Now.. first question: Vilken festival skulle jag således kunna tänka mig? Rätt många är svaret, men det finns en rätt stor faktor just i år som gör att när festivalen äger rum spelar stor roll. Det är nämligen ett visst fotbolls-VM som går av stapeln 11:e juni till 11:e juli. Denna faktor gör att alla festivaler mellan de datumen går fetbort (ja, jag är en fotbollsnörd, det vet vi om, och i sommar ska jag knarka matcher helt enkelt) vilket innebär att det i sin tur blir lite lättare att välja vart man ska eftersom alternativen minskar.
Bland alternativen så fick jag genast syn på Arvikafestivalen som utspelar sig 15-17 juli. Kalas! Bland artisterna som kommer dit finns också Kent. Mera kalas!
Förutom några få till mer kända artister, typ Markus Krunegård, så fanns det inte lika många "välkända" namn som hos t.ex. Hultsfredsfestivalen. Vad gör man då med denna upptäckt? Jo, jag har snabblyssnat igenom ca 20 av artisterna som ska dit och gillat alla utom en hittills. Musik helt i min smak! Svårt att beskriva egentligen, men så mycket bra musik samlat som jag inte har haft koll på har jag inte varit med om sedan jag och Marcus gick på typ indiepopkväll i Falun. Får jag med mig en eller flera pajsare på denna idén så blir det ord och inga visor, JAG SKA DIT!
Jag säger det igen som jag sagt förr om år 2010: I år är året! Det är i år det händer! Det finns inget som kan gå dåligt i år, jag bara känner det. Saker kommer falla på plats, jag kommer att leva.
Eller som Michael Jackson hade sagt: "This is it"
I förra veckan berättade en av killarna jag jobbar med att han skulle på Sweden Rock i sommar och frågade i samma veva om jag hade varit på någon festival. Jag svarade som det var, att det bara inte blivit av, men att jag vill.
Jag vet inte varför det inte har blivit av. Jag antar att jag helt enkelt bara inte tagit tag i det.
Förra sommaren hade jag en liten plan på att ta Peace & Love i Borlänge samtidigt som roadtripen, men det föll bort efter ett tag. I år däremot är det ingen roadtrip inplanerad så jag känner mer fokus på att satsa på en festival och sedan vara i Olofsbo och njuta resten av tiden, varvat med lite tid i Götet också såklart.
Now.. first question: Vilken festival skulle jag således kunna tänka mig? Rätt många är svaret, men det finns en rätt stor faktor just i år som gör att när festivalen äger rum spelar stor roll. Det är nämligen ett visst fotbolls-VM som går av stapeln 11:e juni till 11:e juli. Denna faktor gör att alla festivaler mellan de datumen går fetbort (ja, jag är en fotbollsnörd, det vet vi om, och i sommar ska jag knarka matcher helt enkelt) vilket innebär att det i sin tur blir lite lättare att välja vart man ska eftersom alternativen minskar.
Bland alternativen så fick jag genast syn på Arvikafestivalen som utspelar sig 15-17 juli. Kalas! Bland artisterna som kommer dit finns också Kent. Mera kalas!
Förutom några få till mer kända artister, typ Markus Krunegård, så fanns det inte lika många "välkända" namn som hos t.ex. Hultsfredsfestivalen. Vad gör man då med denna upptäckt? Jo, jag har snabblyssnat igenom ca 20 av artisterna som ska dit och gillat alla utom en hittills. Musik helt i min smak! Svårt att beskriva egentligen, men så mycket bra musik samlat som jag inte har haft koll på har jag inte varit med om sedan jag och Marcus gick på typ indiepopkväll i Falun. Får jag med mig en eller flera pajsare på denna idén så blir det ord och inga visor, JAG SKA DIT!
Jag säger det igen som jag sagt förr om år 2010: I år är året! Det är i år det händer! Det finns inget som kan gå dåligt i år, jag bara känner det. Saker kommer falla på plats, jag kommer att leva.
Eller som Michael Jackson hade sagt: "This is it"
Värmen och ljuset ger kraft
Sådär, huvudvärken har till slut lagt sig och kvällen lider mot natt.
Natten mot idag såg jag på den gamla Al Pacino-rullen "Dog Day Afternoon" från 1975. Eftersom jag nyligen sett dramatiseringen av Norrmalmstorgsdramat, som bygger på samma koncept, så kändes det inte så spännande att se samma typ av film igen. Men det har ju inget med själva filmens kvalité att göra.
Filmen i sig var rätt bra och hade några uns svart humor inblandat, men klart övervärderad på imdb (8.2) och rätt seg i ett flertal partier. Pacino som vanligt stabil i sin rollprestation och övriga (inte så kända) skådisar skötte sig också bra. B B B blir betyget.
---
Idag var det jobb på fritids, liksom resten av veckan.
På bussen hem träffade jag Johan, min bästa vän i låg- och mellanstadiet. Tydligen läste han till astronom, imponerande! I övrigt var han sig rätt lik och det kändes inte som att det gått typ fem år sedan vi sågs senast (galet.. men så längesedan är det faktiskt). Kändes som vi lika gärna kunde setts igår.
---
Sommaren stormar mot oss! Jag känner redan doften av grill, vänner, öl och fotbolls-VM. Ett fyrfaldigt leve för Sommaren, den leve; hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!
Natten mot idag såg jag på den gamla Al Pacino-rullen "Dog Day Afternoon" från 1975. Eftersom jag nyligen sett dramatiseringen av Norrmalmstorgsdramat, som bygger på samma koncept, så kändes det inte så spännande att se samma typ av film igen. Men det har ju inget med själva filmens kvalité att göra.
Filmen i sig var rätt bra och hade några uns svart humor inblandat, men klart övervärderad på imdb (8.2) och rätt seg i ett flertal partier. Pacino som vanligt stabil i sin rollprestation och övriga (inte så kända) skådisar skötte sig också bra. B B B blir betyget.
---
Idag var det jobb på fritids, liksom resten av veckan.
På bussen hem träffade jag Johan, min bästa vän i låg- och mellanstadiet. Tydligen läste han till astronom, imponerande! I övrigt var han sig rätt lik och det kändes inte som att det gått typ fem år sedan vi sågs senast (galet.. men så längesedan är det faktiskt). Kändes som vi lika gärna kunde setts igår.
---
Sommaren stormar mot oss! Jag känner redan doften av grill, vänner, öl och fotbolls-VM. Ett fyrfaldigt leve för Sommaren, den leve; hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!
En lagom utpumpad Erik lutandes mot pappas cykel tidigt på morgonen efter någon partajsommarnatt förra året.
Mot sommaren vi vandra tillsammans hand i hand
Jag är inte tjock, men jag är inte heller smal. Jag är helt enkelt rätt normal. Ändock vill jag få bort iallafall lite överflöd till sommaren så det inte gör något om man då fyller på med ett antal bärs.
Jag är inte speciellt fåfäng egentligen, men ska man ändå strutta runt med bar överkropp lite då och då så känns det liksom bättre på något sätt.
Frågan nu blev alltså hur detta ska gå till? Jo:
Jag har inga svårigheter med att tappa i vikt. Inte alls faktiskt. Det jag har svårigheter med är att ta tag i hela grejen med att få bort kilon, bestämma mig. Dels för att jag är lite hälsosamt lat ibland, men mest för att jag älskar mat (vem gör inte det?).
Det finns tre sätt att gå ner i vikt på:
1. Träna som ett svin
2. Skära ner markant på maten och satsa på nyttigare och automatiskt mindre goda alternativ
3. En kombination av båda
Eftersom jag hatar att träna (undantaget typ simma i havet eller spela fotboll på skoj) så faller två av alternativen bort och endast alternativ nummer två återstår som jag med framgång utövat förr.
Men som sagt.. det är så jääävla svååårt att ignorera god mat som finns överallt. Bara det enkla i att sitta vid frukosten och proppa i sig massa goda mackor med diverse pålägg måste försvinna.
I morse bestämde jag mig för att det var dags. Latheten och matälskandet fick stryka på foten och bara en macka åts och sköljdes ner med juice som en liten uppvärmning. Vid middagen fanns massor med goda köttbullar i sås, men det blev bara fyra stycken och två potatishalvor samt lite tomat och gurka. GAH. Disciplin.
Om jag kommer att klara att följa min nystartade matnoja? Självklart. Jag är lojal i allt och har jag bestämt mig för något så utförs det...
...men scheisse vad tråkigt det kommer att bli att stirra på den tråkiga och/eller minimala kosten som väntar min suktande mage.
Jaja, hej sommaren här kommer jag!
---
Igår var vi hemma hos mormor och kollade igenom en massa gamla kort på gamla släktingar. Min morfar var överraskande lik Henke som ung. Märkligt.
Är alltid lika kul att se hur stiligt allt var förr. Klass och finess! Hattar och klänningar, gamla bilar som gjorts med omsorg. Men jag hade knappast bytt bort hur strikt det var då mot friheten idag.
Mormors mamma var en riktig pingla som ung för övrigt.
---
Jag är inte speciellt fåfäng egentligen, men ska man ändå strutta runt med bar överkropp lite då och då så känns det liksom bättre på något sätt.
Frågan nu blev alltså hur detta ska gå till? Jo:
Jag har inga svårigheter med att tappa i vikt. Inte alls faktiskt. Det jag har svårigheter med är att ta tag i hela grejen med att få bort kilon, bestämma mig. Dels för att jag är lite hälsosamt lat ibland, men mest för att jag älskar mat (vem gör inte det?).
Det finns tre sätt att gå ner i vikt på:
1. Träna som ett svin
2. Skära ner markant på maten och satsa på nyttigare och automatiskt mindre goda alternativ
3. En kombination av båda
Eftersom jag hatar att träna (undantaget typ simma i havet eller spela fotboll på skoj) så faller två av alternativen bort och endast alternativ nummer två återstår som jag med framgång utövat förr.
Men som sagt.. det är så jääävla svååårt att ignorera god mat som finns överallt. Bara det enkla i att sitta vid frukosten och proppa i sig massa goda mackor med diverse pålägg måste försvinna.
I morse bestämde jag mig för att det var dags. Latheten och matälskandet fick stryka på foten och bara en macka åts och sköljdes ner med juice som en liten uppvärmning. Vid middagen fanns massor med goda köttbullar i sås, men det blev bara fyra stycken och två potatishalvor samt lite tomat och gurka. GAH. Disciplin.
Om jag kommer att klara att följa min nystartade matnoja? Självklart. Jag är lojal i allt och har jag bestämt mig för något så utförs det...
...men scheisse vad tråkigt det kommer att bli att stirra på den tråkiga och/eller minimala kosten som väntar min suktande mage.
Jaja, hej sommaren här kommer jag!
---
Igår var vi hemma hos mormor och kollade igenom en massa gamla kort på gamla släktingar. Min morfar var överraskande lik Henke som ung. Märkligt.
Är alltid lika kul att se hur stiligt allt var förr. Klass och finess! Hattar och klänningar, gamla bilar som gjorts med omsorg. Men jag hade knappast bytt bort hur strikt det var då mot friheten idag.
Mormors mamma var en riktig pingla som ung för övrigt.
---
bd
"Jag var länge ledsen över att ingen stod upp och sa att vi var bäst, utan alla var fega och undrade vad alla andra skulle tycka, och höll sig på en ljummen nivå. Alla var så rädda för att ha tyckt fel.
Men det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa. Och om man själv är den branden som man lägger en fuktig trasa på så är det... det är så hemskt, för det är som om man är osynlig på något sätt."
- Henrik Berggren
Men det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa. Och om man själv är den branden som man lägger en fuktig trasa på så är det... det är så hemskt, för det är som om man är osynlig på något sätt."
- Henrik Berggren
