Det verkar inte gå med stormsteg att bli frisk från denna förkylning. Tror inte jag varit såpass sjuk sen typ våren 2007. Fast då tror jag inte halsen var paj, bara näsan och att kroppen febrades. Nu är jag yr, febrig, halsen har känts som ett slagfält och näsan rinner ojämnt som ett läckande stuprör i tropiskt regn. Gah.

Imorgon ska jag egentligen jobba, men dessvärre känns det i nuläget rätt långt borta. Jag skulle kanske palla att ta mig dit och plåga mig igenom de timmar som krävdes, men risken att smitta ner barnen och den förmodade minimala kraften för att ta hand om dem är två faktorer som stänger vägen till jobb helt.

Det var vaaaaaaaaarmt att följa med Marcus till dennes buss i fredags. Först tog vi bilen till pendelparkeringen och sen åkte jag med honom på bussen in till centralen. Feber och yrhet är inte att rekommendera en kokhet dag när man dessutom ska köra bil. På vägen när jag körde hem kändes det som om jag snarare var full än sjuk.

Många galningar ute och sprang Göteborgsvarvet också såg vi genom bussfönstret. Jag kommer aldrig förstå grejen med att delta där..
Plåga sig och springa över två timmar som många gör, svettas floder, kanske kollapsa av värmen, få skavsår osv osv.. jag kommer aldrig förstå var det roliga i det hela ligger någonstans.


Bästa kuren mot ond hals är inte Strepsil eller annan sugtablett. Svaret är helt enkelt den underbara drycken te! Har knarkat det sedan halsen började leka Pearl Harbour och börjar bli rätt så beroende.