Töntburgare

Okej, jag var kanske lite hård igår. Men bara lite. Alla får tycka och göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan, det brukar vara min gyllene regel. Grejen är att jag tycker att man skadar riktigt bra musik med att gilla och framhäva mindre bra och simpel musik.. but maybe that's just me.

Jaja, vi droppar det nu. Att vara långsint är inte min grej. Så, borta, nya tag!

---

Snart frisk! Halsontet i princip borta, bara lite snorighet kvar, ögonens rödhet minskar alltmer och varken gråter av sig självt eller kliar mer.

Har lyckats se klart alla DuckTales-avsnitt som jag skaffat hem och inte sett förut. Det var typ alla av de "gamla" (säsong 1) och bara tre från de "nya" säsongerna (2, 3, 4). Skillnaden mellan nya och gamla för er som inte vet är att rösterna skiljer sig lite och lite ny bakgrundsmusik tillkommit i de nya. En del karaktärer tillkommer också medan några har försvunnit mer eller mindre. Rent generellt känns historierna mer genomtänkta i de nyare säsongerna.
Jag har i princip alla "nya" inspelade på fina gamla VHS:er nere i källarn så de har man ju sett några gånger, men de går ändå inte att tröttna på på samma sätt som många av de "gamla" avsnitten.
Det mest irriterande med de gamla är överanvändandet av begreppet "Förstår du/ni!" Av någon anledning måste det ha översatts lite märkligt från engelskan som är originalspråk. När man sett igenom halva serien (ca 30 avsnitt av 60) så börjar man få smått damp på att karaktärerna avslutar varannan mening med "Förstår du, ni!"
En annan sak är att musiken snabbt blir tjatig eftersom det bara finns ett fåtal slingor som används om och om igen. Det får också till följd att det ibland valts totalt opassande musik till någon händelse (typ knattarna öppnar ett fönster och det kommer jättedramatisk musik).

Har ni sett en massa på DuckTales så förstår ni nog vad jag menar. Om inte: skaffa hem och se! :D



Kommentarer

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback