"Kött fifa..eh, Hans!"
Aaaah!! Äntligen en värdig Robinsonvinnare! Det har inte hänt på år och dag. Jimmy och Anders är egentligen inte ens värda att kommentera, men större grinhögar får man leta efter. Att påstå att Hans har dålig social kompetens när han får flest röster med sig och segrar är bara liiiite löjligt. Anders, den typiskt barnsliga, korkade typen av person som jag aldrig skulle umgås med. Sure, han är gladlynt och skämtsam, men på det överdrivna sättet som man inte orkar med speciellt länge. Och när han whinar går argumenten inte längre än näsan räcker.
Nog om detta! Sammanfattningsvis: vinner man nästan alla tävlingar man ställer upp i är man en värdig Robinson. Ligger man och sover bort halva programserien, paktar bort andra deltagare och vinner nå'n enstaka tävling först när den riktiga konkurrensen är utröstad så är man inte en värdig Robinson. Punkt.
---
Igårkväll var jag, Linus, Linus kompis Joel och dennes brorsa John ute i Götet. Ursprungsplanen var att se "Snabba Cash" på bio, men då ingen bokat biljetter i tid så fick vi snabbt ändra planerna i förrgår kväll och såg istället "Daybreakers" som vi knappt hört talas om. Helt okej för att vara en vampyrfilm faktiskt! Snygga visuella effekter och rätt bra ljud också. Den funkade absolut.
Efter bion letade vi efter ställe att käka och dricka öl. Valet föll till slut på Murveln inne i Nordstan. Själv har jag aldrig vart där och tyckte det var märkligt att sitta på en restaurang inne i Nordstan såpass sent. Att personalen dessutom inte vet skillnaden på Kilkenny och Guinness är helt häpnadsväckande.. Som tur var kostade Kilkenny och Guinness lika mycket där så jag brydde mig inte nämnvärt och beställde glatt in en falsk Kilkenny-Guinness till. Tog också en Staropramen som inte smakade som någon Staropramen jag förr druckit heller. Jaja.. man ska inte ha för höga förväntningar på ölkunskaperna på ett ställe där endast två av sju neonbokstäver lyser utanför entrén.
Eftersom vi stannade såpass länge på Murveln som till ett-tiden så gav vi upp idén att åka hem och försöka tajma bussar till Diseröd. Istället stack vi hem till Joel och John och spelade poker en stund.
Upp nio imorse och dra hemåt. Innan bussen tryckte jag i mig en McMuffin med ägg och bacon (en ny upplevelse då inte burgare börjar serveras förrän klockan tio) vid Stigs Center och en halv kaffe.
Nyss sågs Robinsonfinalen som jag ju redan avhandlat och resten av dagen blir garanterat lugn. Man blir rätt mör efter enbart fem timmars sömn, uppgång klockan nio och öldrickande kvällen innan.
Ha en fortsatt bra dag!
Nog om detta! Sammanfattningsvis: vinner man nästan alla tävlingar man ställer upp i är man en värdig Robinson. Ligger man och sover bort halva programserien, paktar bort andra deltagare och vinner nå'n enstaka tävling först när den riktiga konkurrensen är utröstad så är man inte en värdig Robinson. Punkt.
---
Igårkväll var jag, Linus, Linus kompis Joel och dennes brorsa John ute i Götet. Ursprungsplanen var att se "Snabba Cash" på bio, men då ingen bokat biljetter i tid så fick vi snabbt ändra planerna i förrgår kväll och såg istället "Daybreakers" som vi knappt hört talas om. Helt okej för att vara en vampyrfilm faktiskt! Snygga visuella effekter och rätt bra ljud också. Den funkade absolut.
Efter bion letade vi efter ställe att käka och dricka öl. Valet föll till slut på Murveln inne i Nordstan. Själv har jag aldrig vart där och tyckte det var märkligt att sitta på en restaurang inne i Nordstan såpass sent. Att personalen dessutom inte vet skillnaden på Kilkenny och Guinness är helt häpnadsväckande.. Som tur var kostade Kilkenny och Guinness lika mycket där så jag brydde mig inte nämnvärt och beställde glatt in en falsk Kilkenny-Guinness till. Tog också en Staropramen som inte smakade som någon Staropramen jag förr druckit heller. Jaja.. man ska inte ha för höga förväntningar på ölkunskaperna på ett ställe där endast två av sju neonbokstäver lyser utanför entrén.
Eftersom vi stannade såpass länge på Murveln som till ett-tiden så gav vi upp idén att åka hem och försöka tajma bussar till Diseröd. Istället stack vi hem till Joel och John och spelade poker en stund.
Upp nio imorse och dra hemåt. Innan bussen tryckte jag i mig en McMuffin med ägg och bacon (en ny upplevelse då inte burgare börjar serveras förrän klockan tio) vid Stigs Center och en halv kaffe.
Nyss sågs Robinsonfinalen som jag ju redan avhandlat och resten av dagen blir garanterat lugn. Man blir rätt mör efter enbart fem timmars sömn, uppgång klockan nio och öldrickande kvällen innan.
Ha en fortsatt bra dag!
Obetalbar losermin!
Sweet Home Dösebacka
Hemma-hemma igen (senaste riktiga "hemma" var ju i Falun och då fick hemma här i Dösebacka bli hemma-hemma). Känns bra, även om jag fortsatt är totalt förvirrad om framtiden. Men jag känner vartåt det lutar...
---
Robinson går alltmer mot sitt slut. Intressant att höra soporna Jimmy och Anders sitta och påstå att de är värdiga vinnare och låta som att de är mycket bättre än personer som Hans, Mats, Mikko osv. Skrattretande.. Enda anledningen att de äntligen lyckats vinna något nu på slutet är ju att det inte finns någon konkurrens längre..
Väldigt synd att bara en kan återkomma från de s.k. "halvdöda". Vinner Jimmy eller Anders (eller Veronika) är det som när fel låt vinner i Eurovisionen (vilket ju i princip alltid händer).
Jaja, vi får se. Jag har iallafall rätt garanterat majoriteten av folket med mig i den frågan. Nå't annat vore tragiskt.
---
Snart blir det en liten whisky eller två. Det känns välförtjänat.
---
Robinson är ett lustigt spel
Alltid röstas det galet fel
Ut åker ständigt de som är bäst
Kvar sitter bara en halvtaskig rest
Jimmy tror han är en gud
Anders raggar bara brud
Veronika ligger och solar
Sanna falsk Mumin gnolar
Mikko försöker att va' snäll
mot Fredrik som stör oss med sitt gnäll
Johan han är alltid glad
Förnuftige Mats håller starkt sin gard
Hans kan mycket om liv i natur
Annika har växt med stor bravur
Ni hör ju själva hur läget är
Må vinnaren vara av värdig karaktär!
//RB
---
Robinson går alltmer mot sitt slut. Intressant att höra soporna Jimmy och Anders sitta och påstå att de är värdiga vinnare och låta som att de är mycket bättre än personer som Hans, Mats, Mikko osv. Skrattretande.. Enda anledningen att de äntligen lyckats vinna något nu på slutet är ju att det inte finns någon konkurrens längre..
Väldigt synd att bara en kan återkomma från de s.k. "halvdöda". Vinner Jimmy eller Anders (eller Veronika) är det som när fel låt vinner i Eurovisionen (vilket ju i princip alltid händer).
Jaja, vi får se. Jag har iallafall rätt garanterat majoriteten av folket med mig i den frågan. Nå't annat vore tragiskt.
---
Snart blir det en liten whisky eller två. Det känns välförtjänat.
---
Robinson är ett lustigt spel
Alltid röstas det galet fel
Ut åker ständigt de som är bäst
Kvar sitter bara en halvtaskig rest
Jimmy tror han är en gud
Anders raggar bara brud
Veronika ligger och solar
Sanna falsk Mumin gnolar
Mikko försöker att va' snäll
mot Fredrik som stör oss med sitt gnäll
Johan han är alltid glad
Förnuftige Mats håller starkt sin gard
Hans kan mycket om liv i natur
Annika har växt med stor bravur
Ni hör ju själva hur läget är
Må vinnaren vara av värdig karaktär!
//RB
Entering workmode . . . ERROR! - User disturbed by personal thoughts!
Snöööööööö. Snö, mera snö, lite snö på det och snö till förbannelse, snööööö. Gör mig miljardär från ingenstans så lovar jag att bjuda alla jag känner på en resa till nå't soligt ställe i typ en vecka eller två. Helt ärligt, blir jag plötsligt miljardär så glömmer jag er inte. Jäklar vilken fest det skulle bli! MEN...
...nu känns det tyvärr inte så realistiskt. Drömma går ju. Ni hade väl inte tackat nej hoppas jag?
Det enda jag egentligen behöver pengar till för egen del sådär spontant är att betala csn-lånet och skaffa nå'nstans att bo. I övrigt har jag inget att lägga pengarna på som är livsviktigt. Har jag skitmycket pengar kommer det säkerligen bli några saker man unnar sig som pool, biljardbord, bar, äkta flipperspel osv, men egentligen är det roligare att ge saker till andra. Så när jag inrett klart den där herrgården med mina roliga prylar så är det ju inte liksom som att jag kommer att köpa Eiffeltornet eller slösa bort pengarna på egna onödiga nöjen. Vad är det för kul med det? Det är mycket roligare att dela med andra. Hålla lite partaj, resa runt i världen med några nära osv. Jag skulle inte vilja att andra kände att de stod i skuld till mig, absolut inte. Jag skulle göra mitt yttersta för att de deltagande skulle förstå att jag verkligen ville ge dem saker för att de är just de personerna som de är, inget annat! Vänner köper man sig inte, de förtjänar man. Er förtjänar man.
Jag är ledsen så som det är just nu att jag inte kan göra alla de sakerna jag skriver om. Att jag inte kan skämma bort er och flyga er alla till ett varmare ställe.
Jag är också ledsen för att jag inte hör av mig lika mycket som jag borde:
- Jag ringer i princip aldrig till er, eftersom jag inte är någon jättefan av att prata i telefon; jag vill hellre träffas ansikte mot ansikte t.ex.
- Jag messar ytterst sällan. Varför vet jag inte. Det är inte för att jag inte tänker på er för det gör jag - ofta. Det är lite samma grej där, sms känns lite opersonligt och inte samma sak som att ses.
- Jag skriver på facebook ibland, men problemet är att man inte alltid vet vad man ska skriva. Jag hör mig för nå'n gång ibland och frågar nå't, men.. jag vet inte. Jag är inte så bäst på att höra av mig där heller.
- Msn, mer förr än nu, men där är jag ändå ganska talför, iallafall med de närmaste.
Så.. om ni tycker jag verkar svåråtkomlig eller osocial eller tråkig osv.. det är inte min mening. Jag undrar ofta vad ni gör eller hur ni mår och om ni vill ses, men det blir bara inte av att jag hör av mig så ofta som jag borde.
Jag tänker mycket, som ni nog märkt och vet vid det här laget, på allt möjligt. Analyserar och grubblar. Inte bara om saker som händer mig själv, vart mitt liv ska ta vägen utan även som sagt hur det går för er andra. Så även om jag inte hör av mig så finns ni med mig.
Och vill ni ses så.. tjaa, hör av er ni också :) Jag lovar att inte sitta och grubbla er rätt i ansiktet. Jag kan ju vara en rätt rolig skit också ;)
Poängen med allt det här - Jag älskar människor, även om jag ofta går in i mig själv och förvandlas till tänkaren Björkman.
---
...nu känns det tyvärr inte så realistiskt. Drömma går ju. Ni hade väl inte tackat nej hoppas jag?
Det enda jag egentligen behöver pengar till för egen del sådär spontant är att betala csn-lånet och skaffa nå'nstans att bo. I övrigt har jag inget att lägga pengarna på som är livsviktigt. Har jag skitmycket pengar kommer det säkerligen bli några saker man unnar sig som pool, biljardbord, bar, äkta flipperspel osv, men egentligen är det roligare att ge saker till andra. Så när jag inrett klart den där herrgården med mina roliga prylar så är det ju inte liksom som att jag kommer att köpa Eiffeltornet eller slösa bort pengarna på egna onödiga nöjen. Vad är det för kul med det? Det är mycket roligare att dela med andra. Hålla lite partaj, resa runt i världen med några nära osv. Jag skulle inte vilja att andra kände att de stod i skuld till mig, absolut inte. Jag skulle göra mitt yttersta för att de deltagande skulle förstå att jag verkligen ville ge dem saker för att de är just de personerna som de är, inget annat! Vänner köper man sig inte, de förtjänar man. Er förtjänar man.
Jag är ledsen så som det är just nu att jag inte kan göra alla de sakerna jag skriver om. Att jag inte kan skämma bort er och flyga er alla till ett varmare ställe.
Jag är också ledsen för att jag inte hör av mig lika mycket som jag borde:
- Jag ringer i princip aldrig till er, eftersom jag inte är någon jättefan av att prata i telefon; jag vill hellre träffas ansikte mot ansikte t.ex.
- Jag messar ytterst sällan. Varför vet jag inte. Det är inte för att jag inte tänker på er för det gör jag - ofta. Det är lite samma grej där, sms känns lite opersonligt och inte samma sak som att ses.
- Jag skriver på facebook ibland, men problemet är att man inte alltid vet vad man ska skriva. Jag hör mig för nå'n gång ibland och frågar nå't, men.. jag vet inte. Jag är inte så bäst på att höra av mig där heller.
- Msn, mer förr än nu, men där är jag ändå ganska talför, iallafall med de närmaste.
Så.. om ni tycker jag verkar svåråtkomlig eller osocial eller tråkig osv.. det är inte min mening. Jag undrar ofta vad ni gör eller hur ni mår och om ni vill ses, men det blir bara inte av att jag hör av mig så ofta som jag borde.
Jag tänker mycket, som ni nog märkt och vet vid det här laget, på allt möjligt. Analyserar och grubblar. Inte bara om saker som händer mig själv, vart mitt liv ska ta vägen utan även som sagt hur det går för er andra. Så även om jag inte hör av mig så finns ni med mig.
Och vill ni ses så.. tjaa, hör av er ni också :) Jag lovar att inte sitta och grubbla er rätt i ansiktet. Jag kan ju vara en rätt rolig skit också ;)
Poängen med allt det här - Jag älskar människor, även om jag ofta går in i mig själv och förvandlas till tänkaren Björkman.
---
För att slutvinjetten är så vacker och lite vemodig
Working Class Hero
Nu börjar jag skriva, klockan är 13.08.
Koppar har klirrat i personalmatsalen, lunchen har ätits upp. Eftermiddagen börjar så sakteliga att förminskas allt mer för att så småningom nå sitt slutmål kvällen.
Vägen hit imorse var som vanligt kall och inramad av mina raska steg som bar mig framåt, en aning stressad som vanligt på morgonen. Musiken spelade i mina öron och vinterlandskapet låg tätt över stan.
På kontoret har jag tillbringat endast en bråkdel av dagen, då andra aktiviteter så som bytande av lysrör och letande av kartonger kommit i min väg. Letande av kartonger är inget spektakulärt, men byte av lysrör var en förstagångshändelse. Enkelt och långsamt tar människan sina små framsteg.
När jag går hem vid klockan fem kommer det ljus som jag nu ser genom rutan att helt ha ätits upp av det mörka som drabbar oss denna årstid. Som tur är vet vi att det ljusa snart äter sig tillbaka och lagom till sommaren är rollerna ombytta.
Mörker är något som inte bara syns på utsidan. Även på insidan kan det mörka långsamt förtära det ljus som finns. Inom oss går det inte med samma taktfasta automatik som på utsidan. På insidan påverkas andelen mörker kontra ljus av saker som händer oss, av väldigt mycket tillfälligheter. Det är en spiral som när man väl hamnat på nervägen mot mörker har svårt att vända på för att klättra uppåt igen, mot det ljusa.
Något surrar alltmer irriterande härinne på kontoret. Det kan vara lysrör, nätverkskablar, ryck i fönstren eller något annat jag inte kan se med blotta ögat. Bara för att något inte syns så innebär inte det att det inte finns. Problem finns alltid. Några syns, väldigt många gör det inte. Det osagda förblir osagt och stannar kvar som ett oändligt problem eftersom det aldrig blir sagt och kan lösas.
Det går att svara på nästan allt i livet med ett citat som någon annan redan gjort. Varför ska man försöka undvika att citera någon annan om det man vill säga redan har sagts så bra det går?
Idag har jag inget självklart citat. Det är inte alltid det behövs heller. Ofta förstås ändå det som är osagt, problem, mörkt och ont utan att man behöver säga något alls. Det är gåvan som människor har. Vi kan förstå, även om inget sägs. Vi tänker och finns till inte bara för oss själva. Vare sig vi inser det eller inte så tänker vi på andra och försöker förstå varandra. Ändå har många svårt att förstå andra människor, trots att man försöker. Det viktigaste är att vi aldrig slutar försöka. Det är när vi slutar som den svarta nedåtgående spiralen vinner och dagen förblir natt, vad vi än gör. Låt oss aldrig komma dit.
Aldrig.
Koppar har klirrat i personalmatsalen, lunchen har ätits upp. Eftermiddagen börjar så sakteliga att förminskas allt mer för att så småningom nå sitt slutmål kvällen.
Vägen hit imorse var som vanligt kall och inramad av mina raska steg som bar mig framåt, en aning stressad som vanligt på morgonen. Musiken spelade i mina öron och vinterlandskapet låg tätt över stan.
På kontoret har jag tillbringat endast en bråkdel av dagen, då andra aktiviteter så som bytande av lysrör och letande av kartonger kommit i min väg. Letande av kartonger är inget spektakulärt, men byte av lysrör var en förstagångshändelse. Enkelt och långsamt tar människan sina små framsteg.
När jag går hem vid klockan fem kommer det ljus som jag nu ser genom rutan att helt ha ätits upp av det mörka som drabbar oss denna årstid. Som tur är vet vi att det ljusa snart äter sig tillbaka och lagom till sommaren är rollerna ombytta.
Mörker är något som inte bara syns på utsidan. Även på insidan kan det mörka långsamt förtära det ljus som finns. Inom oss går det inte med samma taktfasta automatik som på utsidan. På insidan påverkas andelen mörker kontra ljus av saker som händer oss, av väldigt mycket tillfälligheter. Det är en spiral som när man väl hamnat på nervägen mot mörker har svårt att vända på för att klättra uppåt igen, mot det ljusa.
Något surrar alltmer irriterande härinne på kontoret. Det kan vara lysrör, nätverkskablar, ryck i fönstren eller något annat jag inte kan se med blotta ögat. Bara för att något inte syns så innebär inte det att det inte finns. Problem finns alltid. Några syns, väldigt många gör det inte. Det osagda förblir osagt och stannar kvar som ett oändligt problem eftersom det aldrig blir sagt och kan lösas.
Det går att svara på nästan allt i livet med ett citat som någon annan redan gjort. Varför ska man försöka undvika att citera någon annan om det man vill säga redan har sagts så bra det går?
Idag har jag inget självklart citat. Det är inte alltid det behövs heller. Ofta förstås ändå det som är osagt, problem, mörkt och ont utan att man behöver säga något alls. Det är gåvan som människor har. Vi kan förstå, även om inget sägs. Vi tänker och finns till inte bara för oss själva. Vare sig vi inser det eller inte så tänker vi på andra och försöker förstå varandra. Ändå har många svårt att förstå andra människor, trots att man försöker. Det viktigaste är att vi aldrig slutar försöka. Det är när vi slutar som den svarta nedåtgående spiralen vinner och dagen förblir natt, vad vi än gör. Låt oss aldrig komma dit.
Aldrig.
Igelkotten Ivar
På denna min bärbara dator (vars batteri snart dör) ser jag plöstligt att den bokstav på tangentbordet som är mest sliten är bokstaven i. Och..jaha? Är det verkligen den jag använder mest? Verkar märkligt.. Man tycker att det borde vara typ s eller a eller nå't. Mellanslag kanske, men nehej då.
I inser ingalunda intrikata irritationsmoment! Idag inbillas iallafall inkörsporten i incitamentet.
Hmm. Nej, så mycket används icke bokstaven i. Jaja, allt har en naturlig förklaring! Jag kanske trycker på den i sömnen för att jag är så in i bombens illasinnad. Äh. Jag kommer inte på nå'n förklaring, gör ni?
---
PIzzan från köket verkar alltmer lockande. Den blev kvar från Igårkväll. Det gIck verklIgen Inte att få I sIg hela. Satt över en halvtImme och försökte trycka ner den och tIll slut gav jag upp. Men snart jäklar!
I inser ingalunda intrikata irritationsmoment! Idag inbillas iallafall inkörsporten i incitamentet.
Hmm. Nej, så mycket används icke bokstaven i. Jaja, allt har en naturlig förklaring! Jag kanske trycker på den i sömnen för att jag är så in i bombens illasinnad. Äh. Jag kommer inte på nå'n förklaring, gör ni?
---
PIzzan från köket verkar alltmer lockande. Den blev kvar från Igårkväll. Det gIck verklIgen Inte att få I sIg hela. Satt över en halvtImme och försökte trycka ner den och tIll slut gav jag upp. Men snart jäklar!
It'll be forgotten when we're gone
- Nej, men du är aldrig nöjd. Du får precis allt det du vill ha.
- Vadå får allt som jag vill? Vad vet du om det? Vad fan vet du om det??
- Vadå får allt som jag vill? Vad vet du om det? Vad fan vet du om det??
Halvtid
Förra inlägget var faktiskt nummer 222 i ordningen, det ni!
Nu är det fredagsmyyyys. Alllll byyyy myyyyseeeelf!
Helgen kommer i smått användas för ren återhämtning av veckans förlorade sömnprocent. Jag har ju sovit tillräckligt länge i längd per dygn, men jag funkar ju inte så bra på morgonen som vi vet. Många energikrävande procent av sömnen har gått åt till att bara komma igång. Men nu är det fredag!
Ledigheten inleds med sändningen från avgörande handbollsmatchen om ca 20 minuter sen fortsätter det med "På Spåret" och "Skavlan" innan kvällen är oviss. Till allt detta blir det förmodligen några öl och lite vin som står i kylen.
Förresten, jag tycker både Lindström och Luuk gjort ett bra jobb som ersättare till Hellberg och Oldsberg. Det enda jag stör sönder mig på är att Luuk envisas med att försöka göra om frasen "Vart är vi på väg?" hela tiden. Det låter för tillgjort helt enkelt. Så.. säg det bara som en normal människa utan att överarbeta det, tack!
Hälsningar,
farfar Richard
---
Fick göra flera saker på jobbet idag som jag inte gjort förr. Utvecklande absolut!
---
Hade helst velat ha originalet (som jag såg igår på Magnus & Brasse-DVD:n jag fick av mams & paps i julklapp) men detta duger också bra :)
Nu är det fredagsmyyyys. Alllll byyyy myyyyseeeelf!
Helgen kommer i smått användas för ren återhämtning av veckans förlorade sömnprocent. Jag har ju sovit tillräckligt länge i längd per dygn, men jag funkar ju inte så bra på morgonen som vi vet. Många energikrävande procent av sömnen har gått åt till att bara komma igång. Men nu är det fredag!
Ledigheten inleds med sändningen från avgörande handbollsmatchen om ca 20 minuter sen fortsätter det med "På Spåret" och "Skavlan" innan kvällen är oviss. Till allt detta blir det förmodligen några öl och lite vin som står i kylen.
Förresten, jag tycker både Lindström och Luuk gjort ett bra jobb som ersättare till Hellberg och Oldsberg. Det enda jag stör sönder mig på är att Luuk envisas med att försöka göra om frasen "Vart är vi på väg?" hela tiden. Det låter för tillgjort helt enkelt. Så.. säg det bara som en normal människa utan att överarbeta det, tack!
Hälsningar,
farfar Richard
---
Fick göra flera saker på jobbet idag som jag inte gjort förr. Utvecklande absolut!
---
Hade helst velat ha originalet (som jag såg igår på Magnus & Brasse-DVD:n jag fick av mams & paps i julklapp) men detta duger också bra :)
Eternal Sunshine Of The Spotless Mind
Tjohej, nu kan jag logga in på radions nätverk! Dock kommer jag inte åt mailen ännu men det är nog bara en tidsfråga innan jag är tillbaka där också.
---
Igår var det ännu några hemska svenska resultat sportmässigt. Först det överlag unga och färska fotbollslandslaget som i träningsmatchen mot Oman bara lyckades peta in ett enda mål på en frispark av Anders Svensson. Förvisso var frisparken snygg, men Anders är ÄLDST i laget och den person som inte har något att bevisa på denna träningsturné. Matchen var ytterst tråkig och vi borde vunnit med minst ett par mål till sett till den talang som finns bland flera av de spelare som fick chansen. Men, men, man ska inte ropa bu efter en enda träningsmatch med ett i princip nytt lag. Några få imponerade ändå (t.ex. Tom Söderberg i backlinjen) och det finns definitivt en del av dessa man kommer få se mer av i framtiden i landslagssammanhang.
Det mest tragiska igår var dock Sveriges andra förlust i handbolls-EM. Sicka avslut...så uselt på frilägena rent ut sagt. Att Polens målvaktsskurk dessutom verkade göra sitt livs match hjälpte inte heller direkt. Eller att Robert Arrhenius är en jävla klant vars form de senaste åren verkar gå spikrakt nedåt. Gött dock att Kim Andersson började komma igång äntligen, det bådar gott inför morgondagens avgörande match mot Tyskland. Vinner vi där är vi vidare - och det känns inte alls som en omöjlighet. MEN DÅ MÅSTE FRILÄGENA SITTA!
---
Verkligen blandade känslor igår. Först ilska och uppgivenhet över handbollen, sen glädje och skratt till Magnus & Brasses "Varning för barn" och till sist sorg, vemod, mycket tankar och minnen med "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind". Den är fan en av de bästa och vackraste filmer som gjorts. Så är det. Längesen jag såg den senast. Kan ironiskt nog inte minnas hur längesen. Antingen strax innan, eller just i början av Falutiden iallafall.. Tror jag.. När jag sett klart den låg jag en lång stund och tänkte tillbaks på saker jag själv minns av typen som finns i filmen. Mitt livs lyckligaste minne kom fram och sken allra klarast. Ett enkelt minne, så avskalat och simpelt egentligen men ändå så vackert. Brukar skriva i princip allt här, men behåller detta för mig själv ett tag till. Att det har med kärlek att göra är ganska uppenbart, men det är inget i stil med förlora oskulden eller liknande. Jag vill helt enkelt bara ha minnet för mig själv. Personen det rör kommer ju också säkerligen ihåg det och som jag känner det så räcker det så just nu. Det är vårt minne. Jag tror dock inte att vi värdesätter just det ögonblicket lika. Som jag säger, det är inget speciellt med själva grejen, men det var vi två och jag var världens lyckligaste i en tid som verkligen känns alltmer som ett annat liv snarare än något som har hänt i detta livet.
Ingen av oss är densamma nu som då. Man går vidare. Man glömmer vissa saker, medan andra aldrig kommer att glömmas.
Man förändras och även om man många gånger önskar att man kunde glömma en del så är det ändå en massa man inte vill glömma när det väl kommer till kritan.
Budskapet i filmen är lika underbart som det är sorgligt. Man får inte glömma alla underbara stunder i livet, även om saker inte blev som man hade tänkt sig i slutänden.
---
Om en kvart slutar jag. Idag har det varit stressigt framåt eftermiddan och imorrn är jag själv här. Men det ska gå bra det också, jag har ju varit själv här förr.
Vi ses.
---
Håret fladdrade i fartvinden
En dag in i arbetet
Här är jag igen! Måndagen var inga konstigheter, bara åkande och tråkande tills jag var framme i E-tuna. Pratade om Irak med taxichaffisen på väg till Evelinas hus och väl framme stod maten färdig. Trevligt!
---
Igår blev det till en början en mjukstart. Dvs de första 45 minuterna när jag var enda teknikern på plats eftersom Ludde och Lars G båda började senare. Jag lallade runt lite och hade precis börjat hjälpa till med att få in en hf till studion när Ludde stormade in och sa att vi skulle skynda oss och dra ut. Jag såg ut som ett frågetecken och fick snabba instruktioner om att ta den lilla bussen, åka till ett närbeläget hus och parkera där. Väl där fattade jag vad vi skulle göra då Ludde med en större buss (samma buss som jag var och jobbade i på stockholmspraktiken en gång, när det var Stockholm Jazz Celebration :) började koppla in sig till huset som var ett kulturhus. Det kändes lite som förr i tiden, den svunna tiden i Falun (och Sthlm)..
Min buss var sändningsbussen, medan Luddes var mixningsbuss. Efter en massa kopplande och souncheck osv så var direktsändandet igång framåt ca 12.15-13.00 med en halvtimmes bandning efteråt. Även om jag inte är en gigantisk jazzfan så var bandet rätt bra! Var lite blandade jazzstilar, någon mer popig, någon mer gammaldags, så det funkade fint i mina musikkritiska ögon.
Vid kvart över fyra någon gång var vi tillbaka på radion och jag kunde äta lunch...
Förresten spelades någon eländig handbollsmatch nå'nstans igårkväll. Jag minns att jag tyckte Sverige spelade överlägset bäst, men att Slovenien ändå på något magiskt sätt gjorde en massa mål och vann inom de två sista minuterna.. fattar det inte. Ett mysterium för mig! Beutler storspelade, flera mål var skitsnygga, försvarsspelet såg stabilt ut, vi hade stora ledningar flera gånger, men ÄNDÅ gick det åt pipsvängen! Helt otroligt..
---
Idag...
...möter Sverige Polen. Känns inte bra om vi inte kan slå Slovenien. Polen vann ju dessutom mot Tyskland igår..
...blir det nog lite lugnare på radion.
...vaknade jag upp efter en dröm som var en mix av "American History X", "Paradise Hotel" och sångerskan Agnes. Rätt mysko.. var på världens party med skitmycket folk, varmt och gött, röj som fan och gratis alkohol. En av karaktärerna, Seth, i nämnda filmen och jag hade totalt olika åsikter men jag ville ändå behålla honom som bäste vän. Agnes och jag..well, vi verkade ha bråkat i vårt förhållande (!) och som sista scen innan jag vaknade satt vi ner bredvid varann och pratande gråtandes ut och kysstes. Hmm.. ganska svårtolkad dröm skulle jag säga. Men bra slut på en dröm för en gångs skull ;)
...snöar det i E-tuna.
...blir det Evelinas Tacopaj till lunch.
...lyssnade jag på följande låt på väg till jobbet:
Mot Kents förlovade land
Ja då åker jag imorrn då. Känns prima alltmer :) Visst är jag rostig, men det ordnar sig. Dessutom känner jag mig jättevälkommen till Evelina där jag ska hyra in mig också denna gång, precis som förra sejouren.
Vad mer kan man säga? Inte mycket annat än att jag förmodligen inte kommer ha något nät på kvällar och nästa helg. Troligtvis är det endast på jobbet jag kommer vara lite aktiv i form av bloggande osv. Men det är ju inget nytt, så var det förra och förrförra gången också.
Om jag har packat? O nej, inte än. Herregud, jag har ju hela natten på mig! Så svårt är det inte att packa. Kläder för tiden, mobilladdare och andra småpryttlar, bärbara datorn, tjo pang färdigt!
---
Nahepp. Där blev det tomt i skallen. Englands trupp ska tas ut i fm och mer än så hände inte i tankeverksamheten.
Nåja, vi hörs en annan dag!
Vad mer kan man säga? Inte mycket annat än att jag förmodligen inte kommer ha något nät på kvällar och nästa helg. Troligtvis är det endast på jobbet jag kommer vara lite aktiv i form av bloggande osv. Men det är ju inget nytt, så var det förra och förrförra gången också.
Om jag har packat? O nej, inte än. Herregud, jag har ju hela natten på mig! Så svårt är det inte att packa. Kläder för tiden, mobilladdare och andra småpryttlar, bärbara datorn, tjo pang färdigt!
---
Nahepp. Där blev det tomt i skallen. Englands trupp ska tas ut i fm och mer än så hände inte i tankeverksamheten.
Nåja, vi hörs en annan dag!
It's Friday I'm in love
Eller nja, in love var väl att ta i. Det är en bit kvar tills jag är där igen. Rätt tid, rätt plats, rätt tjej och allt annat rätt ska bara infinna sig först. Rena smådetaljer! Men jag biter ihop (det är ju det enda man kan göra).
Fredag är det i vilket fall och jag jobbade även idag några timmar på förmiddan. Speciellt tre av barnen ville inte riktigt låta mig gå hem utan skulle tvunget ha lite extra kramar medan jag snällt försökte säga hej då och bege mig mot bussen. Man blir generad, jag har ju knappt varit där liksom.. Men det är skitkul! Mer så'na små glädjeämnen i livet! Till sist kom jag ändå iväg och åkte hemåt medan solen stod som högst på himlen och speglade ett vinterparadis över åkrarna.
---
Hemma igen blev det FM fram till för nå'n timme sen med herr Erik där vi nu båda lyckats ta oss upp från Championship under vår första säsong (det är iofs alltid ett krav vilken fil vi än startar när det är i en lägre division). Jag gick upp direkt som tvåa efter skurkaktiga ettan Middlesbrough medan Erik med nöd och näppe lyckades krångla sig igenom kvalspel mot Derby och Newcastle (vann finalen mot sistnämnda på en 3-2-straff i absolut sista sekunden). Nu är det klara sig kvar i Premier League som gäller!
När Erik drog ut (han är i Paris, men vi kör ju över nätet) gick jag in och kollade bland mina "Favoriter" på youtube-kontot och såg på två videos jag sett ett antal gånger. Först en hyllningsvideo till Peter Rangmar och sedan när Amanda Jenssen sjöng "Hallelujah" i Idol. Nå't blött kröp fram i mina ögonvrår. Det var bara en så'n stund nu.
Så, nog om detta!
---
Nu blir det "På Spåret" och "Morden i Midsomer" på nätet.
It sure is Friday! But I'm not in love. Yet.
Fredag är det i vilket fall och jag jobbade även idag några timmar på förmiddan. Speciellt tre av barnen ville inte riktigt låta mig gå hem utan skulle tvunget ha lite extra kramar medan jag snällt försökte säga hej då och bege mig mot bussen. Man blir generad, jag har ju knappt varit där liksom.. Men det är skitkul! Mer så'na små glädjeämnen i livet! Till sist kom jag ändå iväg och åkte hemåt medan solen stod som högst på himlen och speglade ett vinterparadis över åkrarna.
---
Hemma igen blev det FM fram till för nå'n timme sen med herr Erik där vi nu båda lyckats ta oss upp från Championship under vår första säsong (det är iofs alltid ett krav vilken fil vi än startar när det är i en lägre division). Jag gick upp direkt som tvåa efter skurkaktiga ettan Middlesbrough medan Erik med nöd och näppe lyckades krångla sig igenom kvalspel mot Derby och Newcastle (vann finalen mot sistnämnda på en 3-2-straff i absolut sista sekunden). Nu är det klara sig kvar i Premier League som gäller!
När Erik drog ut (han är i Paris, men vi kör ju över nätet) gick jag in och kollade bland mina "Favoriter" på youtube-kontot och såg på två videos jag sett ett antal gånger. Först en hyllningsvideo till Peter Rangmar och sedan när Amanda Jenssen sjöng "Hallelujah" i Idol. Nå't blött kröp fram i mina ögonvrår. Det var bara en så'n stund nu.
Så, nog om detta!
---
Nu blir det "På Spåret" och "Morden i Midsomer" på nätet.
It sure is Friday! But I'm not in love. Yet.
Underbara ungar - Elvis för minst en dag
Igår ringdes jag om förfrågan att vikariera igen. Denna gången på Jörlandaskolan där jag inte varit tidigare. Tog det såklart och infann mig något stressad på skolgården fem minuter innan jag började vid åtta i morse. Den sena ankomsten pga att den mest lämpade bussen anländer dit just fem i åtta.
Den klass jag tog hand om var en andraklass, vilket jag inte haft förut, och det är rätt kul att se hur de olika årskurserna skiljer sig, liksom hur barnen är och hurdana framsteg de gör år för år. Denna klassen var i vilket fall jättemysig och snäll. Rätt omgående kallade någon mig för Elvis (jag färgade håret häromdan till svart vilket bidrar en hel del antar jag) och sen blev jag Elvis med hela klassen, vare sig man visste vem Elvis var eller inte. Efter mycket tjat om att jag skulle sjunga något så bjöd jag dem på första versen och refrängen till "In the ghetto". Det var enda stunden på dagen som det var helt knäpptyst i klassrummet (förutom mitt sjungande alltså) och när jag var klar sa någon "Varför är inte du med i Idol? Vad bra du sjunger!" och sen ville nå'n annan ha autograf. Och vill en ha autograf, ja då vill flera ha det. Tror i princip alla, om inte så iaf de flesta, fick minst en autograf på sin arm. Några ville ha en på andra armen också och det är klart de fick. Det är inte varje dag man får skriva autografer! Första gången :)
Så småningom var det lunchrast och framför allt tjejerna ville att jag skulle vara med på fotboll och vara i deras lag. Inte så mycket för att de spelade fotboll, de ville mest ha mig i laget. Jag var målvakt i kanske två minuter, sen byttes lagen och jag spelade nån form av libero resten av rasten tills allt fler droppade av och det ringde in. Inte mycket organisation direkt, men ändå. När jag frågade killen som utsett sig till lagkapten vilken position han ville ha mig på så blev svaret "Du ska passa, passningsspelare!" ungefär. Det säger mig inte så mycket, men lät väl ganska mycket som mittfält om något. Men det är försvara jag är bäst på så alternerade lite.
Sista lektionen (de första två var det böcker om ord, hur det stavas, dåtidform osv samt årstiderna) var lite mer fritidsaktigt och fritt, inget planerat. Så några fick spela kort, några byggde med klossar, några lekte affär, några ritade, några kittlade varann :P Ungefär så. Jag var med och lekte affär lite grann, byggde några klossformationer samt färglade en bild på Nasse. Så kul kan man ha :)
---
Nu är jag hemma, slutade 12.40, och fm med Erik över nätet väntar!
Tack och hej, farbror Frej
Den klass jag tog hand om var en andraklass, vilket jag inte haft förut, och det är rätt kul att se hur de olika årskurserna skiljer sig, liksom hur barnen är och hurdana framsteg de gör år för år. Denna klassen var i vilket fall jättemysig och snäll. Rätt omgående kallade någon mig för Elvis (jag färgade håret häromdan till svart vilket bidrar en hel del antar jag) och sen blev jag Elvis med hela klassen, vare sig man visste vem Elvis var eller inte. Efter mycket tjat om att jag skulle sjunga något så bjöd jag dem på första versen och refrängen till "In the ghetto". Det var enda stunden på dagen som det var helt knäpptyst i klassrummet (förutom mitt sjungande alltså) och när jag var klar sa någon "Varför är inte du med i Idol? Vad bra du sjunger!" och sen ville nå'n annan ha autograf. Och vill en ha autograf, ja då vill flera ha det. Tror i princip alla, om inte så iaf de flesta, fick minst en autograf på sin arm. Några ville ha en på andra armen också och det är klart de fick. Det är inte varje dag man får skriva autografer! Första gången :)
Så småningom var det lunchrast och framför allt tjejerna ville att jag skulle vara med på fotboll och vara i deras lag. Inte så mycket för att de spelade fotboll, de ville mest ha mig i laget. Jag var målvakt i kanske två minuter, sen byttes lagen och jag spelade nån form av libero resten av rasten tills allt fler droppade av och det ringde in. Inte mycket organisation direkt, men ändå. När jag frågade killen som utsett sig till lagkapten vilken position han ville ha mig på så blev svaret "Du ska passa, passningsspelare!" ungefär. Det säger mig inte så mycket, men lät väl ganska mycket som mittfält om något. Men det är försvara jag är bäst på så alternerade lite.
Sista lektionen (de första två var det böcker om ord, hur det stavas, dåtidform osv samt årstiderna) var lite mer fritidsaktigt och fritt, inget planerat. Så några fick spela kort, några byggde med klossar, några lekte affär, några ritade, några kittlade varann :P Ungefär så. Jag var med och lekte affär lite grann, byggde några klossformationer samt färglade en bild på Nasse. Så kul kan man ha :)
---
Nu är jag hemma, slutade 12.40, och fm med Erik över nätet väntar!
Tack och hej, farbror Frej
Morgonstund har..öhm..sand i ögonen?
Jo, det är sant. Jag skriver här NU, klockan inte ens sju på morgonen. Why? För att jag sover överlag kasst på det som anses som "normala" sovrutiner. Somnade vid tolv och ställde klockan på sju, ändå vaknar jag ca sex av mig själv.. Blöööö. Lika bra att gå upp och utnyttja dagen så mycket som möjligt, suga ut den liksom.
Vi får väl se om jag blir inringd, men känns inte som att det är så stor chans såhär precis i början av en termin. Folk vill nog hålla sig friska så att de kan starta upp terminen ordentligt.
---
I fm-världen (och nej, fm står fortfarande inte för fetisch/masochism om ni tror det är nå'n skum klubb jag ska prata om varje gång det begreppet dyker upp, men jag medger att det låter suspekt. Fm står fortfarande för Football Manager) ligger just nu Young Boys Bern på is. Inte för att det går dåligt, tvärtom, utan för att jag och Erik startat en fil över nätet i engelska Championship (andradivisionen för er som inte har koll, eller Coca Cola Championship som det så fint heter pga sponsorn). För min del gäller engelska landslaget och West Bromwich medan Erik kör engelska u-21 och Sheffield United. Dock har det gått lite annorlunda för mig och Erik. Landslagen är inget att säga om, där har vi båda framgångar, men klubblagsmässigt ligger jag uppe i toppen medan Erik verkar allt närmare att få sparken. Eriks tålamod räcker väl ett tag till, men om han nu får sparken ser jag det som ganska otroligt att han vill fortsätta filen. En intressant detalj när det gäller vårat tillvägagångssätt vid värvningar är att mitt lag ser lite mer ut som hans gjorde förr, medan hans lag påminner om så som mina såg ut. Det vill säga att han värvat billiga föredettingar och spelare som underpresterar. Jag däremot har skaffat in en enda föredetting, Carsten Jancker, som ren reserv och skaffat desto fler ungdomar som utvecklas. En lite "rolig" (eller snarare tragisk för Eriks del sett) anekdot är att hans starka anfallare Darius Henderson misslyckats så fort han fått chansen i klubblaget medan han däremot gjort ett mål på två matcher i landslaget för mig. Hans egenskaper gjorde att jag var tvungen att testa honom och.. tjaa. Så kan det gå. Att Eriks lag ligger i misär typ näst sist är dock inte roligt alls.
Slut på dagens fm-nyheter.
---
Ja! Nu kom jag äntligen helt själv på en film att skaffa hem som jag inte sett än! "This is England" borde jag sett för längesen men det har bara inte blivit av. Så, buss på!
Om det inte blir jobb så får jag ändock vänta ett antal timmar på att Erik ska vakna. Men jag är rätt bra på att fördriva tiden med ingenting viktigt. Kan anses som en av mina stora meningslösa talanger.
---
Uppdatering 07.50: Verkar inte bli nå't jobb idag, men det var inte därför jag valde lägga in en uppdatering. Jag måste bara få ur mig det som gnagde lite igårkväll. Jag kollade på "2 and ½ men" på sexan och lät sen TV:n stå på. Då börjar två avsnitt av "Paradise Hotel". Jag har nu sett tillräckligt och det kommer inte att upprepas. Mer än så kommer inte namnet på den serien nämnas i denna blogg, annat än om nå'n skriver nå't i kommentarerna. Det är allt jag har att säga om det här.
Så! Puh! Trevlig fortsättning på dagen!
Vi får väl se om jag blir inringd, men känns inte som att det är så stor chans såhär precis i början av en termin. Folk vill nog hålla sig friska så att de kan starta upp terminen ordentligt.
---
I fm-världen (och nej, fm står fortfarande inte för fetisch/masochism om ni tror det är nå'n skum klubb jag ska prata om varje gång det begreppet dyker upp, men jag medger att det låter suspekt. Fm står fortfarande för Football Manager) ligger just nu Young Boys Bern på is. Inte för att det går dåligt, tvärtom, utan för att jag och Erik startat en fil över nätet i engelska Championship (andradivisionen för er som inte har koll, eller Coca Cola Championship som det så fint heter pga sponsorn). För min del gäller engelska landslaget och West Bromwich medan Erik kör engelska u-21 och Sheffield United. Dock har det gått lite annorlunda för mig och Erik. Landslagen är inget att säga om, där har vi båda framgångar, men klubblagsmässigt ligger jag uppe i toppen medan Erik verkar allt närmare att få sparken. Eriks tålamod räcker väl ett tag till, men om han nu får sparken ser jag det som ganska otroligt att han vill fortsätta filen. En intressant detalj när det gäller vårat tillvägagångssätt vid värvningar är att mitt lag ser lite mer ut som hans gjorde förr, medan hans lag påminner om så som mina såg ut. Det vill säga att han värvat billiga föredettingar och spelare som underpresterar. Jag däremot har skaffat in en enda föredetting, Carsten Jancker, som ren reserv och skaffat desto fler ungdomar som utvecklas. En lite "rolig" (eller snarare tragisk för Eriks del sett) anekdot är att hans starka anfallare Darius Henderson misslyckats så fort han fått chansen i klubblaget medan han däremot gjort ett mål på två matcher i landslaget för mig. Hans egenskaper gjorde att jag var tvungen att testa honom och.. tjaa. Så kan det gå. Att Eriks lag ligger i misär typ näst sist är dock inte roligt alls.
Slut på dagens fm-nyheter.
---
Ja! Nu kom jag äntligen helt själv på en film att skaffa hem som jag inte sett än! "This is England" borde jag sett för längesen men det har bara inte blivit av. Så, buss på!
Om det inte blir jobb så får jag ändock vänta ett antal timmar på att Erik ska vakna. Men jag är rätt bra på att fördriva tiden med ingenting viktigt. Kan anses som en av mina stora meningslösa talanger.
---
Uppdatering 07.50: Verkar inte bli nå't jobb idag, men det var inte därför jag valde lägga in en uppdatering. Jag måste bara få ur mig det som gnagde lite igårkväll. Jag kollade på "2 and ½ men" på sexan och lät sen TV:n stå på. Då börjar två avsnitt av "Paradise Hotel". Jag har nu sett tillräckligt och det kommer inte att upprepas. Mer än så kommer inte namnet på den serien nämnas i denna blogg, annat än om nå'n skriver nå't i kommentarerna. Det är allt jag har att säga om det här.
Så! Puh! Trevlig fortsättning på dagen!
Söndag i sängen hos mig
Skum irriterande värk i högra sidan halsen eller vad man ska säga. Det går liksom inte att känna på där det gör ont. Det är på nå't konstigt ställe inombords, skyddat eller nå't. Blir bättre när man masserar högra sidan ovanpå huvudet av nå'n märklig anledning. Weird.. Jag är långtifrån en hypokondriker (undantaget när jag var liten och var rädd för att få blindtarmsinflammation typ hela tiden. Så fort det knep till i magen blev jag nervös) men en massa tankar och dumheter kommer alltid fram i huvudet när man upplever en värk eller sjukdomstillstånd man inte känner igen.
Jaja, det ger la sig om några timmar, så brukar det vara.
---
Struntade i att sova inatt (Aja baja barn! Rekommenderas inte utom i yttersta nödfall! Dvs om du t.ex. varit uppe hela natten och plötsligt kommer på att det är en rolig fotbollsmatch som spelas på morgonen på andra sidan jordklotet som du bara måste se) eftersom jag vill ställa om dygnet så smidigt som möjligt ifall det rings om jobb under veckan. Ikväll vid elvatiden kommer jag längta grovt efter sängen.. Hade jag däremot sovit som jag brukar nu på förmiddan och lagt mig vid elva ikväll så hade jag legat vaken och fått damp i sisådär fyra timmar istället.
Lyssnar nu på Svensktoppen.. Christer Sjögrens (det finns ju alltid minst en obligatorisk dansbandslåt på listan) låt påminner en hel del om Galenskaparna & After Shaves "Mitt lilla rugbylag" i refrängen. Men det är ju inget häpnadsväckande då alla dansbandslåtar påminner om varandra på ett eller annat sätt.
---
Cirka en vecka till jag åker till E-tuna. Ska bli spännande! Miljöombyte, träffa gamla bekanta och få lite utmaningar att sätta tänderna i. Känns alltmer dags.
---
Vitt och brett breds det vita
Leende snett, kölden bita
Kalla kårar stänger vår dörr
Bara dårar tror nu är förr
Knoppar flörtar, skänker hopp
Droppar störtar, dränker kropp
Värmen blinkar ständigt lurigt
Ärmen vinkar händigt klurigt
Njutning till sist, nu kan vi löpa
Somriga tankar fyller vår själ
Inget är trist, dagen vi döpa
Tills hösten bankar vill livet väl
Vitt och brett kommer snart det vita
Efter höstlöv och årets gång
Visst är tanken på vintern trång
Men då kan vi iallafall snöänglar rita
//RB
Jaja, det ger la sig om några timmar, så brukar det vara.
---
Struntade i att sova inatt (Aja baja barn! Rekommenderas inte utom i yttersta nödfall! Dvs om du t.ex. varit uppe hela natten och plötsligt kommer på att det är en rolig fotbollsmatch som spelas på morgonen på andra sidan jordklotet som du bara måste se) eftersom jag vill ställa om dygnet så smidigt som möjligt ifall det rings om jobb under veckan. Ikväll vid elvatiden kommer jag längta grovt efter sängen.. Hade jag däremot sovit som jag brukar nu på förmiddan och lagt mig vid elva ikväll så hade jag legat vaken och fått damp i sisådär fyra timmar istället.
Lyssnar nu på Svensktoppen.. Christer Sjögrens (det finns ju alltid minst en obligatorisk dansbandslåt på listan) låt påminner en hel del om Galenskaparna & After Shaves "Mitt lilla rugbylag" i refrängen. Men det är ju inget häpnadsväckande då alla dansbandslåtar påminner om varandra på ett eller annat sätt.
---
Cirka en vecka till jag åker till E-tuna. Ska bli spännande! Miljöombyte, träffa gamla bekanta och få lite utmaningar att sätta tänderna i. Känns alltmer dags.
---
Vitt och brett breds det vita
Leende snett, kölden bita
Kalla kårar stänger vår dörr
Bara dårar tror nu är förr
Knoppar flörtar, skänker hopp
Droppar störtar, dränker kropp
Värmen blinkar ständigt lurigt
Ärmen vinkar händigt klurigt
Njutning till sist, nu kan vi löpa
Somriga tankar fyller vår själ
Inget är trist, dagen vi döpa
Tills hösten bankar vill livet väl
Vitt och brett kommer snart det vita
Efter höstlöv och årets gång
Visst är tanken på vintern trång
Men då kan vi iallafall snöänglar rita
//RB
On the track
Klockan är runt fyra och allt är väl!
Idag (eller ikväll som det snart är) tänkte jag inte prata om något jätteallvarligt samhällsproblem direkt utan helt enkelt vara så fånig att jag tar en snabb åsiktsstund om gårdagens TV-underhållningar.
Då jag varken vet eller bryr mig om andra kanalers utbud än de man hör talas om på fredagskvällar (dvs SVT och TV4) så spelar det ingen roll för dagens blogginlägg om ni tycker att något program på 3:an igår var mycket mer värt att följa. Som sagt - jag har helt enkelt ingen koll på det. Däremot att Let's Dance visas på fyran är omöjligt att undgå. Inte för att jag kollar på det utan för att det nämns lite överallt.
Jag har aldrig varit en Let's Dance- Stjärnor på is- eller nå't liknandeälskare. Själva dansandet är inget fel på, jag tycker bra mycket mer om "riktig dans" än det fjanteriet som kallas för dans ute på krogen nuförtiden (men det är en helt annan diskussion). En stor anledning är istället valet av tävlande. Jag vill inte se äckliga Idolartister jag aldrig gillat eller galningar som Gudrun Schyman. Jag är ledsen, det kanske låter hårt, men så är det. Förvisso är Birro med, det är alltid nå't, men det räcker inte. Claudia Galli har jag aldrig vetat vad jag ska tycka om. Ena sekunden är hon rolig, andra är hon skitjobbig att höra på. Som ni märker är jag mer medvetande om programmet än jag vill vara.. Den största anledningen till att jag inte ser på Let's Dance är dock att alternativet på SVT är klasser bättre. Ur mitt perspektiv alltså. Som sagt, jag kan förstå om man gillar dansandet, jag säger inte att det är nå't fel på programmet alls, men för egen del så föredrar jag På Spåret. Jag vill lära mig saker och utmana mig själv, bli glad när jag kan saker som inte de i burarna kan. Som igår t.ex. kunde ingen namnet på japanska maffian, vilket gjorde mig lite förvånad. Men sen kan ju de tävlande en massa andra saker som inte jag kan. Förra veckan tog jag dock Palermo på 10 poäng pga ren fotbollsnördighet då en ledtråd handlade om rosa dräkter (Palermos fotbollslag spelar i rosa).
Efter på spåret blev det inte ett byte av kanal till Let's Dance för vad började då? Jo, Morden i Midsomer! Åter ett program där man får tänka och utmana sig själv, så'nt gillar vi :)
Dock måste jag ju säga att det finns en skitstörig person med i På Spåret i år också, nämligen en viss Björn Ranelid..brrrrr.. mannens namn är knappast värt att nämnas.
Sammanfattningsvis: Se på vad ni vill! Men föredrar ni Let's Dance, ja då blir det bråk om TV:n när ni kommer hem till mig en fredagkväll :P
Kraaam på er!
Idag (eller ikväll som det snart är) tänkte jag inte prata om något jätteallvarligt samhällsproblem direkt utan helt enkelt vara så fånig att jag tar en snabb åsiktsstund om gårdagens TV-underhållningar.
Då jag varken vet eller bryr mig om andra kanalers utbud än de man hör talas om på fredagskvällar (dvs SVT och TV4) så spelar det ingen roll för dagens blogginlägg om ni tycker att något program på 3:an igår var mycket mer värt att följa. Som sagt - jag har helt enkelt ingen koll på det. Däremot att Let's Dance visas på fyran är omöjligt att undgå. Inte för att jag kollar på det utan för att det nämns lite överallt.
Jag har aldrig varit en Let's Dance- Stjärnor på is- eller nå't liknandeälskare. Själva dansandet är inget fel på, jag tycker bra mycket mer om "riktig dans" än det fjanteriet som kallas för dans ute på krogen nuförtiden (men det är en helt annan diskussion). En stor anledning är istället valet av tävlande. Jag vill inte se äckliga Idolartister jag aldrig gillat eller galningar som Gudrun Schyman. Jag är ledsen, det kanske låter hårt, men så är det. Förvisso är Birro med, det är alltid nå't, men det räcker inte. Claudia Galli har jag aldrig vetat vad jag ska tycka om. Ena sekunden är hon rolig, andra är hon skitjobbig att höra på. Som ni märker är jag mer medvetande om programmet än jag vill vara.. Den största anledningen till att jag inte ser på Let's Dance är dock att alternativet på SVT är klasser bättre. Ur mitt perspektiv alltså. Som sagt, jag kan förstå om man gillar dansandet, jag säger inte att det är nå't fel på programmet alls, men för egen del så föredrar jag På Spåret. Jag vill lära mig saker och utmana mig själv, bli glad när jag kan saker som inte de i burarna kan. Som igår t.ex. kunde ingen namnet på japanska maffian, vilket gjorde mig lite förvånad. Men sen kan ju de tävlande en massa andra saker som inte jag kan. Förra veckan tog jag dock Palermo på 10 poäng pga ren fotbollsnördighet då en ledtråd handlade om rosa dräkter (Palermos fotbollslag spelar i rosa).
Efter på spåret blev det inte ett byte av kanal till Let's Dance för vad började då? Jo, Morden i Midsomer! Åter ett program där man får tänka och utmana sig själv, så'nt gillar vi :)
Dock måste jag ju säga att det finns en skitstörig person med i På Spåret i år också, nämligen en viss Björn Ranelid..brrrrr.. mannens namn är knappast värt att nämnas.
Sammanfattningsvis: Se på vad ni vill! Men föredrar ni Let's Dance, ja då blir det bråk om TV:n när ni kommer hem till mig en fredagkväll :P
Kraaam på er!
Skal
Jao, nå'n gång så ska jag väl komma ut mer ur mitt skal också, men det var inte riktigt det jag syftade på utan istället mitt nya mobilskal som äntligen kom idag. Detta är inget jag beställt för att det är mode, senaste nytt, trend, för att jag har shoppingbegär eller nå't annat liknande. Det är av ren nödvändighet eftersom jag som tidigare berättats fick baksidan av gamla skalet förstört nå'n gång under nyårsnatten. I vilket fall är det härligt att inte sätta in handen rätt i batteriet varje gång man ska plocka upp mobilen.
Så, då var dagens största glädje avhandlad. Resten av dagen var det mest spännande som hände att jag dammsög och har tretton matcher utan förlust i fm. Ungefär så.
---
Mina tankar om framtiden rullar vidare, men står samtidigt extremt still och slirar. Jag menar, jag vet verkligen inte vad jag vill. Å ena sidan vill jag såklart ha ett fast jobb, men inte med vadsomhelst, det ska ju vara något jag kan tillföra något i och som jag trivs med. Och dessvärre måste man ju ha 50 års erfarenhet idag för att hamna inom de jobben.. Å andra sidan finns en del av mig som inte känner sig klar med ungdomen i form av pluggande. Jag skulle klara en vända till. Börjar jag till hösten är jag 27 när jag är klar om det blir ett treårigt. Det är inte purungt, men det är inte gammalt heller. Fasen, när jag gick Skapa och Kunskapa-kursen så fanns där ju folk som var runt 40! Och det kändes inte som nå'n skillnad. På högskolan är alla lika.. så kändes det verkligen. Åldrar suddades ut.
Går jag efter andra linjen, att plugga igen, uppstår den svåra frågan: vad? Var har jag redan räknat ut.. vare sig föräldrar vill det eller inte så kan jag tänka mig en vända till i Falun. Jag vet att det är en bit bort, men jag tänker mycket ekonomiskt också. Jag vill inte ta ett till lån, vilket innebär att jag ska kunna leva på bara bidraget. Ju längre söderut man kommer - desto högre hyror. I Falun går det att överleva på bidraget, även om det blir knapert ibland. Den värsta kostnaden blir snarare internetuppkoppling..
Fan, ni märker! Jag har tusen saker och vinklar som snurrar i skallen. Det är inte bara frågan om "Ska jag plugga eller jobba? Tjofaderittan!" Nej skitmånga andra detaljer ska tänkas på för att komma fram till nå't beslut.. När jag pluggade första gången så var det ju liksom inget annat som fanns! Plugga, that's it!
Jag tror ni märker, trots min tvekan, att jag önskar att högskoletiden varat några år till..
Allt var bra då. Jag var i mitt esse. Jag hoppas verkligen inte att det var höjdpunkten på mitt liv. Att det bästa redan har passerat. Att det inte nå'nsin kommer nå upp till det igen. Usch..
---
Så, då var dagens största glädje avhandlad. Resten av dagen var det mest spännande som hände att jag dammsög och har tretton matcher utan förlust i fm. Ungefär så.
---
Mina tankar om framtiden rullar vidare, men står samtidigt extremt still och slirar. Jag menar, jag vet verkligen inte vad jag vill. Å ena sidan vill jag såklart ha ett fast jobb, men inte med vadsomhelst, det ska ju vara något jag kan tillföra något i och som jag trivs med. Och dessvärre måste man ju ha 50 års erfarenhet idag för att hamna inom de jobben.. Å andra sidan finns en del av mig som inte känner sig klar med ungdomen i form av pluggande. Jag skulle klara en vända till. Börjar jag till hösten är jag 27 när jag är klar om det blir ett treårigt. Det är inte purungt, men det är inte gammalt heller. Fasen, när jag gick Skapa och Kunskapa-kursen så fanns där ju folk som var runt 40! Och det kändes inte som nå'n skillnad. På högskolan är alla lika.. så kändes det verkligen. Åldrar suddades ut.
Går jag efter andra linjen, att plugga igen, uppstår den svåra frågan: vad? Var har jag redan räknat ut.. vare sig föräldrar vill det eller inte så kan jag tänka mig en vända till i Falun. Jag vet att det är en bit bort, men jag tänker mycket ekonomiskt också. Jag vill inte ta ett till lån, vilket innebär att jag ska kunna leva på bara bidraget. Ju längre söderut man kommer - desto högre hyror. I Falun går det att överleva på bidraget, även om det blir knapert ibland. Den värsta kostnaden blir snarare internetuppkoppling..
Fan, ni märker! Jag har tusen saker och vinklar som snurrar i skallen. Det är inte bara frågan om "Ska jag plugga eller jobba? Tjofaderittan!" Nej skitmånga andra detaljer ska tänkas på för att komma fram till nå't beslut.. När jag pluggade första gången så var det ju liksom inget annat som fanns! Plugga, that's it!
Jag tror ni märker, trots min tvekan, att jag önskar att högskoletiden varat några år till..
Allt var bra då. Jag var i mitt esse. Jag hoppas verkligen inte att det var höjdpunkten på mitt liv. Att det bästa redan har passerat. Att det inte nå'nsin kommer nå upp till det igen. Usch..
---
En dag i facebooks tecken
Ingenting kan smälta frosten på min kind
Aaah!!! Nätet funkar!!! Vi har räddat det!! Efter ett antal bedrövelser fick datorn stå och virusscanna i nästan två dygn från Kasperskys bootskiva. Ett antal virus raderades, mordfilen thudespp.sys gick äntligen att radera och nätet är nu återupplivat. Mohaha!! Jefla virus, tro inte att ni är nå't!
---
Nyss hemkommen från Götet och "Luftslottet som sprängdes" på bio samt mat på Lilla London med familjen. Filmen var lätt bästa av de tre i serien och maten superb. Extremt kallt ute dock. Som vanligt frös jag enbart om kinderna och öronen. Öronen går ju att täcka med mössa, men kinderna?? Gick oerhört chict med halsduken framför halva ansiktet lite då och då när det blåste som värst. Inget ovanligt med det i sig, men det är väl inget jag brukar gå omkring med. Halsduk överhuvudtaget är inget jag så ofta har på mig. Det märks att till och med jag fått vika mig och inse att det är lite kyligt.
Nu är vi hemma och det blir lite hjortronglögg.
---
---
Nyss hemkommen från Götet och "Luftslottet som sprängdes" på bio samt mat på Lilla London med familjen. Filmen var lätt bästa av de tre i serien och maten superb. Extremt kallt ute dock. Som vanligt frös jag enbart om kinderna och öronen. Öronen går ju att täcka med mössa, men kinderna?? Gick oerhört chict med halsduken framför halva ansiktet lite då och då när det blåste som värst. Inget ovanligt med det i sig, men det är väl inget jag brukar gå omkring med. Halsduk överhuvudtaget är inget jag så ofta har på mig. Det märks att till och med jag fått vika mig och inse att det är lite kyligt.
Nu är vi hemma och det blir lite hjortronglögg.
---
Jag vet att Du tvivlar på din verklighet
Efter all förlorad identitet
Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård
Vill jag krypa fram när det är svårt
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Se hur molnen hopas för att finna tröst
Ingen vill va ensam när det blir höst
Men ingenting kan smälta frosten på min kind
Mer än dina ord att Du är min
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
När Du ligger vaken, och längtar efter kraft
Och den trygga famn som Du aldrig haft
Som ett hav som rullar in mot naken strand
Vill jag svalka av din heta hand
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska.......
Efter all förlorad identitet
Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård
Vill jag krypa fram när det är svårt
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Se hur molnen hopas för att finna tröst
Ingen vill va ensam när det blir höst
Men ingenting kan smälta frosten på min kind
Mer än dina ord att Du är min
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
När Du ligger vaken, och längtar efter kraft
Och den trygga famn som Du aldrig haft
Som ett hav som rullar in mot naken strand
Vill jag svalka av din heta hand
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska vår ensamhet ta mark
När ögonen tror
Att ingenting gror
För en gångs skull låt kärleken slå rot
Oh Du låt kärleken slå rot
Och växa sig stark
Fast livet kan ta emot
För hur ska.......
Nätet sladdar vidare
Goddamn shite fucking babapopa! Eller mer renskrivet och tydliggjort: min dators trådlösa nätverkskort har fått ryck senaste veckan och fuckar upp hela nätverket så fort det startas. Det fula är att gå in på sidor är skitsegt osv, men allt som streamas, ja det går finemang! Ryckeri... Lösning? Kan inte komma på någon nu faktiskt. Känns som vi testat allt. Nästa steg blir nog att köpa nytt nätverkskort = INTE den lösningen jag ville ha. Alla lösningar som kostar pengar är dåliga lösningar. Just nu består den tillfälliga lösningen i en lååååååååång sladd från routern i Linus rum in hit till min dator. Mkt smidigt då man inte kan stänga några dörrar utan att krossa snubbeltrådssladden som går i en fin kringelkrok genom hallen. Jag antar att man inte ska klaga på så'na här småsaker, men det gör jag iallafall. Varför kan saker inte bara funka!?
---
Jag myser annars åt en viss seger som togs igår. Gamla fina storlaget Leeds spelade bort rivalerna United på bortaplan i FA-cupen! Det tål att nämnas mer än en gång för ett gammalt Leedsfan som mig :)
---
Jag vet att det inte är vår än men.. äsch! Pjosk!
---
---
Jag myser annars åt en viss seger som togs igår. Gamla fina storlaget Leeds spelade bort rivalerna United på bortaplan i FA-cupen! Det tål att nämnas mer än en gång för ett gammalt Leedsfan som mig :)
---
Jag vet att det inte är vår än men.. äsch! Pjosk!
---
Upptäckte den i filmen "Fjärilen i glaskupan"
---
Update 23.02: fungerade bara en kortare stund med sladd. Nu har vi testat det mesta som går för att få bort den förhatliga virusfilen thudespp.sys men verkligen INGET program verkar bita. Ni vet hur Kalle ser ut på julafton just när han blir galen pga fågeln? Precis innan han börjar härma den så får han ju ett ryck. Det rycket har jag fått ett antal gånger ikväll.
Nu sitter jag med den bärbara burken istället. Det får duga, for now.
2009 - Året som gick
Hur sammanfattar man bäst ett helt år? Det går inte på något enkelt och snabbt sätt. Jag får ta det lite som det kommer helt enkelt.
Förra året inleddes med att jag lyckades ta körkort efter en tid av körskola med ångest och depp (det finns med andra ord saker som är roligare än att gå i körskola.. :P ). I och med att jag lyckades så lyftes ett gigantiskt ok från axlarna och never again ska jag sätta min fot på en körskola. Lycka!
Månader gick och inte mycket hände, mer än att jag skickade iväg lite ansökningar om sommarjobb på SR:s olika lokalstationer samt organiserade allt mer en roadtrip. När jag en bit in på sommaren fått negativa svar från alla stationer utom en så ringde plötsligt denna sista station, i Eskilstuna, och vips så såg sommarens planering plötsligt helt annorlunda ut. Tanken blev att jag direkt efter roadtripen skulle dra till E-tuna och börja arbeta. Som vi kanske minns så blev dock roadtripen en hyfsat gigantisk flopp pga en viss dam som fått sitt körkort på postorder och det blev istället ett par veckor i Olofsbo (som vanligt..) Midsommaren firades med roadtripresenärerna Linus, Henke och Erik samt några andra ungdomar som bodde i närheten av stugan vi bodde i.
I Eskilstuna fick jag äntligen känna känslan av självständighet igen när jag bodde i en egen (eller ja, hyrd från ett äldre par, men i princip) lägenhet och fick göra något mer än att ligga hemma i soffan och tänka på en oviss framtid. Ansvar och lite krav, men mycket roligt också. Sändningsbussen var väl inte världens bästa åkdon, men den funkade helt okej och det var trevligt att få komma ut på vägarna och se omgivningen på sommarn med en massa härliga reporterkollegor :)
Förutom en tvåveckorssejour till i Eskilstuna i September så var hösten rätt händelselös. Dock får vi ju inte glömma att jag åkte och hälsade på Henke i Kalmar, eller den grymma kryssningen med Falun-folket, eller Tysklandsresan. Det fanns alltid något att se fram emot!
Plötsligt i November fick jag jobb som lärarvikarie! En spännande uppgift som jag hittills lyckats lösa rätt bra för att inte ha någon som helst utbildning inom området. Men jag har ju själv gått i skolan för inte så längesedan, så att få se det från "den andra sidan" är grymt lärorikt. Dessutom så hjälper det en t.ex. att våga prata inför större grupper. Jag har fått ha förskoleklass, 5:a, 6:a, 7:a, 8:a och 9:a. Huxflux var jag t.ex. idrottslärare! Det kunde man knappast tro när jag själv gick i högstadiet :)
Slutligen hade vi julafton och nyårsfirande. Julaftonen har jag gått igenom, men nyåret var ju lite mer nyligen om man säger så!
Runt fyratiden anlände Henke och vi samt Linus kunde börja dra igång kvällen så smått. Inledningsvis letade vi mest reda på passande kläder till det tema jag nämnde häromdagen och faktiskt lyckades sälja in, nämligen Jönssonligan! Rollerna var rätt klara. Henke är längst och känns helt enkelt mest Vanheden, Linus har alltid glasögon och känns mest Sickan, medan jag själv pendlade lite mellan Harry och Busé (mkt beroende på mitt hår som har ganska lätt att anta galna frisyrer á la Harry och Busé) men Harry kändes ändå rätt given. Kläder tog en stund, men vi blev jäkligt nöjda till slut iallafall :) Pappas garderober gömde en massa perfekta kläder och baskern, som jag trodde var i Olofsbo, fanns turligt nog här hemma! Den har för övrigt jag själv sytt en gång i syslöjden för 100 år sen.
När alla var klädda och tagit sig en inledande öl så brände vi av ett antal kort för att föreviga våra Jönsson-galenskaper. Därefter tog vi tag i maten som blev Ryggbiff, hasselbackspututis, sallad och egengjord rödvinssås. Jag stod för såsen och den blev grymt lyckad! Har aldrig lyckats bättre faktiskt i sås-väg. Till maten bjöds det rödvin och följdes sedan av efterrätt i form av moccamousse, som jag och Henke tyckte blev en aning torr, men Linus var av annan uppfattning och glufsade glatt i sig. En lakritsshot senare så var det dags att ge sig på fyrverkerierna och ropa in det nya året, och decenniumet, som kom. "Happy New Year" med ABBA spelades i bakgrunden, Champagnen korkades upp och raketer skjöts, tjoho!
Efter några timmar la vi ner smällandet och jag och Henke tog en promenad in mot byn. Vi hann inte jättelångt innan vi mötte Muffes (Fredrik, gammal klasskompis) lillebror Jesper som informerade om att Muffe var hemma! Vi gick då och hälsade på honom och stod där ett jäkla tag och snackade med honom och Jesper. Politik och fotboll främst (härlig kombo). När vi till slut begav oss hemåt hann jag bara komma utanför dörren innan jag likt en gammal pilsnerfilmshumorist gjorde världens snyggaste halkning och landade rätt på rumpan med en duns. Förutom detta misstag och det faktum att baksidan på min mobiltelefon försvann tidigare under kvällen så var det en grymt bra kväll!
...idag hittade jag till slut större delen av mobilens baksida. Efter en stunds letande i svinkallheten ute så fann jag den krossad och knäckt ute på vägen vid en av snökäpparna. Intressant! Ett nytt skal är redan beställt.. Mobilen funkar dock utan sin baksida, men det är ju inte direkt optimalt.
---
Vad kan vi då lära oss av året som gått? Jao, helt plötsligt hörde jag Ole Bramseruds berömda ord i huvudet: "Livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer!"
Det citatet ska jag försöka inpränta i mig ännu hårdare under det nya året, och nya decenniet för den delen. Det är något som egentligen också borde sammanfattas, det senaste decenniet. Men hur gör man det? Det är ännu svårare. Ungefär första halvan och runt mitten var iallafall till största delen den bästa perioden i mitt liv än så länge. Tiden i gymnasiet utvecklade mig grymt mycket och i högskolan hände ännu mer saker. Det är de perioderna jag främst vill minnas från årtiondet som gått. Gymnasiet och framför allt högskolan. Mer än så behöver jag egentligen inte säga. Det får räcka som sammanfattning :)
---
Årets...
Låt: Som vanligt nästan helt omöjligt att välja. Det är alltid lättare att minnas sådant som kommer under andra halvan av året än den första. Får nog säga jämt skägg mellan Kents På Drift? Donkeyboys Ambitions och Joel Almes Snart Skiner Poseidon.
Film: Har ju sett jefligt många i år så inte heller helt lätt. Men "Inglourious Basterds" var värt väntan kan man ju säga :)
Komiker: Fortsatt Johan Glans
TV-serie: Lost och Heroes
Skiva: Får bli Kents Röd, undantaget psalmen och Töntarna
Kvinna: Delad pall mellan grymma simmerskan Sara Sjöström och Elin Nordegren (jagar man sin otrogna man med en golfklubba så förtjänar man absolut denna titel!)
Man: Svårare, men Patrick Swayze, för att han kämpade med att hålla humöret och livsgnistan uppe så länge som han gjorde.
Tabbe: Att vi inte svängde av direkt till Tranemo utan tvunget skulle till Borås på roadtripen.
Fotboll: Werder Bremen - St. Pauli : 2-1 i tyska cupen var rätt skön, men inget slår såklart hemmapremiären på Gamla Ullevi när Djurgården krossades med 6-0. Vädret var underbart, publiken fantastisk, vi stod i nedre klacken och den nya sången gav rysningar när den sjöngs för första gången (vi står alltså nå'nstans bakom målet). Minne för livet.
Maträtt: Förutom rödvinssåsen från igårkväll så är definitivt det bästa jag ätit under året maten på restaurang Anatolia i förra veckan. Grymt färska grönsaker och champinjoner, perfekt grillat kött på spett, snyggt upplagt.. Mums!
Kärlek: Då den lyst med sin frånvaro i form av en kvinna så har årets stora kärlek istället varit filmens värld. Visst, man kan inte krama en film. Inte hålla om den, kyssa den, ge den sin ömhet och berätta saker för den. Inte se in i dess ögon och höra den skratta och le mot en. Men man kan tycka att den är vacker, att den kan beröra. Man får drömma sig bort i en film.
Ilska: Utbrottet jag fick på kvinnan som körde på oss.
Glädje: När barnen i skolan vid slutet av dagen vill att jag ska komma tillbaka och vara deras lärare igen.
Citat: "De unika är de som missförstås mest." Hörde det i filmen Red Cliff.
---
Nu blickar vi framåt! Ljusare tider närmar sig, sommaren (denna underbara tid..) är återigen inte så långt bort och saker kan alltid bli bättre.
Förra året inleddes med att jag lyckades ta körkort efter en tid av körskola med ångest och depp (det finns med andra ord saker som är roligare än att gå i körskola.. :P ). I och med att jag lyckades så lyftes ett gigantiskt ok från axlarna och never again ska jag sätta min fot på en körskola. Lycka!
Månader gick och inte mycket hände, mer än att jag skickade iväg lite ansökningar om sommarjobb på SR:s olika lokalstationer samt organiserade allt mer en roadtrip. När jag en bit in på sommaren fått negativa svar från alla stationer utom en så ringde plötsligt denna sista station, i Eskilstuna, och vips så såg sommarens planering plötsligt helt annorlunda ut. Tanken blev att jag direkt efter roadtripen skulle dra till E-tuna och börja arbeta. Som vi kanske minns så blev dock roadtripen en hyfsat gigantisk flopp pga en viss dam som fått sitt körkort på postorder och det blev istället ett par veckor i Olofsbo (som vanligt..) Midsommaren firades med roadtripresenärerna Linus, Henke och Erik samt några andra ungdomar som bodde i närheten av stugan vi bodde i.
I Eskilstuna fick jag äntligen känna känslan av självständighet igen när jag bodde i en egen (eller ja, hyrd från ett äldre par, men i princip) lägenhet och fick göra något mer än att ligga hemma i soffan och tänka på en oviss framtid. Ansvar och lite krav, men mycket roligt också. Sändningsbussen var väl inte världens bästa åkdon, men den funkade helt okej och det var trevligt att få komma ut på vägarna och se omgivningen på sommarn med en massa härliga reporterkollegor :)
Förutom en tvåveckorssejour till i Eskilstuna i September så var hösten rätt händelselös. Dock får vi ju inte glömma att jag åkte och hälsade på Henke i Kalmar, eller den grymma kryssningen med Falun-folket, eller Tysklandsresan. Det fanns alltid något att se fram emot!
Plötsligt i November fick jag jobb som lärarvikarie! En spännande uppgift som jag hittills lyckats lösa rätt bra för att inte ha någon som helst utbildning inom området. Men jag har ju själv gått i skolan för inte så längesedan, så att få se det från "den andra sidan" är grymt lärorikt. Dessutom så hjälper det en t.ex. att våga prata inför större grupper. Jag har fått ha förskoleklass, 5:a, 6:a, 7:a, 8:a och 9:a. Huxflux var jag t.ex. idrottslärare! Det kunde man knappast tro när jag själv gick i högstadiet :)
Slutligen hade vi julafton och nyårsfirande. Julaftonen har jag gått igenom, men nyåret var ju lite mer nyligen om man säger så!
Runt fyratiden anlände Henke och vi samt Linus kunde börja dra igång kvällen så smått. Inledningsvis letade vi mest reda på passande kläder till det tema jag nämnde häromdagen och faktiskt lyckades sälja in, nämligen Jönssonligan! Rollerna var rätt klara. Henke är längst och känns helt enkelt mest Vanheden, Linus har alltid glasögon och känns mest Sickan, medan jag själv pendlade lite mellan Harry och Busé (mkt beroende på mitt hår som har ganska lätt att anta galna frisyrer á la Harry och Busé) men Harry kändes ändå rätt given. Kläder tog en stund, men vi blev jäkligt nöjda till slut iallafall :) Pappas garderober gömde en massa perfekta kläder och baskern, som jag trodde var i Olofsbo, fanns turligt nog här hemma! Den har för övrigt jag själv sytt en gång i syslöjden för 100 år sen.
När alla var klädda och tagit sig en inledande öl så brände vi av ett antal kort för att föreviga våra Jönsson-galenskaper. Därefter tog vi tag i maten som blev Ryggbiff, hasselbackspututis, sallad och egengjord rödvinssås. Jag stod för såsen och den blev grymt lyckad! Har aldrig lyckats bättre faktiskt i sås-väg. Till maten bjöds det rödvin och följdes sedan av efterrätt i form av moccamousse, som jag och Henke tyckte blev en aning torr, men Linus var av annan uppfattning och glufsade glatt i sig. En lakritsshot senare så var det dags att ge sig på fyrverkerierna och ropa in det nya året, och decenniumet, som kom. "Happy New Year" med ABBA spelades i bakgrunden, Champagnen korkades upp och raketer skjöts, tjoho!
Efter några timmar la vi ner smällandet och jag och Henke tog en promenad in mot byn. Vi hann inte jättelångt innan vi mötte Muffes (Fredrik, gammal klasskompis) lillebror Jesper som informerade om att Muffe var hemma! Vi gick då och hälsade på honom och stod där ett jäkla tag och snackade med honom och Jesper. Politik och fotboll främst (härlig kombo). När vi till slut begav oss hemåt hann jag bara komma utanför dörren innan jag likt en gammal pilsnerfilmshumorist gjorde världens snyggaste halkning och landade rätt på rumpan med en duns. Förutom detta misstag och det faktum att baksidan på min mobiltelefon försvann tidigare under kvällen så var det en grymt bra kväll!
...idag hittade jag till slut större delen av mobilens baksida. Efter en stunds letande i svinkallheten ute så fann jag den krossad och knäckt ute på vägen vid en av snökäpparna. Intressant! Ett nytt skal är redan beställt.. Mobilen funkar dock utan sin baksida, men det är ju inte direkt optimalt.
---
Vad kan vi då lära oss av året som gått? Jao, helt plötsligt hörde jag Ole Bramseruds berömda ord i huvudet: "Livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer!"
Det citatet ska jag försöka inpränta i mig ännu hårdare under det nya året, och nya decenniet för den delen. Det är något som egentligen också borde sammanfattas, det senaste decenniet. Men hur gör man det? Det är ännu svårare. Ungefär första halvan och runt mitten var iallafall till största delen den bästa perioden i mitt liv än så länge. Tiden i gymnasiet utvecklade mig grymt mycket och i högskolan hände ännu mer saker. Det är de perioderna jag främst vill minnas från årtiondet som gått. Gymnasiet och framför allt högskolan. Mer än så behöver jag egentligen inte säga. Det får räcka som sammanfattning :)
---
Årets...
Låt: Som vanligt nästan helt omöjligt att välja. Det är alltid lättare att minnas sådant som kommer under andra halvan av året än den första. Får nog säga jämt skägg mellan Kents På Drift? Donkeyboys Ambitions och Joel Almes Snart Skiner Poseidon.
Film: Har ju sett jefligt många i år så inte heller helt lätt. Men "Inglourious Basterds" var värt väntan kan man ju säga :)
Komiker: Fortsatt Johan Glans
TV-serie: Lost och Heroes
Skiva: Får bli Kents Röd, undantaget psalmen och Töntarna
Kvinna: Delad pall mellan grymma simmerskan Sara Sjöström och Elin Nordegren (jagar man sin otrogna man med en golfklubba så förtjänar man absolut denna titel!)
Man: Svårare, men Patrick Swayze, för att han kämpade med att hålla humöret och livsgnistan uppe så länge som han gjorde.
Tabbe: Att vi inte svängde av direkt till Tranemo utan tvunget skulle till Borås på roadtripen.
Fotboll: Werder Bremen - St. Pauli : 2-1 i tyska cupen var rätt skön, men inget slår såklart hemmapremiären på Gamla Ullevi när Djurgården krossades med 6-0. Vädret var underbart, publiken fantastisk, vi stod i nedre klacken och den nya sången gav rysningar när den sjöngs för första gången (vi står alltså nå'nstans bakom målet). Minne för livet.
Maträtt: Förutom rödvinssåsen från igårkväll så är definitivt det bästa jag ätit under året maten på restaurang Anatolia i förra veckan. Grymt färska grönsaker och champinjoner, perfekt grillat kött på spett, snyggt upplagt.. Mums!
Kärlek: Då den lyst med sin frånvaro i form av en kvinna så har årets stora kärlek istället varit filmens värld. Visst, man kan inte krama en film. Inte hålla om den, kyssa den, ge den sin ömhet och berätta saker för den. Inte se in i dess ögon och höra den skratta och le mot en. Men man kan tycka att den är vacker, att den kan beröra. Man får drömma sig bort i en film.
Ilska: Utbrottet jag fick på kvinnan som körde på oss.
Glädje: När barnen i skolan vid slutet av dagen vill att jag ska komma tillbaka och vara deras lärare igen.
Citat: "De unika är de som missförstås mest." Hörde det i filmen Red Cliff.
---
Nu blickar vi framåt! Ljusare tider närmar sig, sommaren (denna underbara tid..) är återigen inte så långt bort och saker kan alltid bli bättre.
Kram och Gott nytt år och decennium!
