Jao, nå'n gång så ska jag väl komma ut mer ur mitt skal också, men det var inte riktigt det jag syftade på utan istället mitt nya mobilskal som äntligen kom idag. Detta är inget jag beställt för att det är mode, senaste nytt, trend, för att jag har shoppingbegär eller nå't annat liknande. Det är av ren nödvändighet eftersom jag som tidigare berättats fick baksidan av gamla skalet förstört nå'n gång under nyårsnatten. I vilket fall är det härligt att inte sätta in handen rätt i batteriet varje gång man ska plocka upp mobilen.

Så, då var dagens största glädje avhandlad. Resten av dagen var det mest spännande som hände att jag dammsög och har tretton matcher utan förlust i fm. Ungefär så.

---

Mina tankar om framtiden rullar vidare, men står samtidigt extremt still och slirar. Jag menar, jag vet verkligen inte vad jag vill. Å ena sidan vill jag såklart ha ett fast jobb, men inte med vadsomhelst, det ska ju vara något jag kan tillföra något i och som jag trivs med. Och dessvärre måste man ju ha 50 års erfarenhet idag för att hamna inom de jobben.. Å andra sidan finns en del av mig som inte känner sig klar med ungdomen i form av pluggande. Jag skulle klara en vända till. Börjar jag till hösten är jag 27 när jag är klar om det blir ett treårigt. Det är inte purungt, men det är inte gammalt heller. Fasen, när jag gick Skapa och Kunskapa-kursen så fanns där ju folk som var runt 40! Och det kändes inte som nå'n skillnad. På högskolan är alla lika.. så kändes det verkligen. Åldrar suddades ut.
Går jag efter andra linjen, att plugga igen, uppstår den svåra frågan: vad? Var har jag redan räknat ut.. vare sig föräldrar vill det eller inte så kan jag tänka mig en vända till i Falun. Jag vet att det är en bit bort, men jag tänker mycket ekonomiskt också. Jag vill inte ta ett till lån, vilket innebär att jag ska kunna leva på bara bidraget. Ju längre söderut man kommer - desto högre hyror. I Falun går det att överleva på bidraget, även om det blir knapert ibland. Den värsta kostnaden blir snarare internetuppkoppling..

Fan, ni märker! Jag har tusen saker och vinklar som snurrar i skallen. Det är inte bara frågan om "Ska jag plugga eller jobba? Tjofaderittan!" Nej skitmånga andra detaljer ska tänkas på för att komma fram till nå't beslut.. När jag pluggade första gången så var det ju liksom inget annat som fanns! Plugga, that's it!

Jag tror ni märker, trots min tvekan, att jag önskar att högskoletiden varat några år till..

Allt var bra då. Jag var i mitt esse. Jag hoppas verkligen inte att det var höjdpunkten på mitt liv. Att det bästa redan har passerat. Att det inte nå'nsin kommer nå upp till det igen. Usch..

---