Adjö min fina Piffi
Igår blev jag av med min lilla kisse. I 16 år har hon funnits i familjen. Ska jag vara ärlig så har jag inte grinat så mycket på sju år. Och jag har inga problem med att vara ärlig med sånt. Helt otroligt hur mycket en liten gosig hårboll som vill ligga och spinna i ens knä kan betyda.
Första gången jag träffade henne visste jag ganska snabbt att det var just den katten jag skulle ha. Min bästa vän då när jag var 12 hade en katt som just fått ungar och jag och till viss del min lillebror tjatade ihärdigt på våra föräldrar att vi skulle få en av kattungarna. Vi hade haft en katt i familjen tidigare, men den dog när vi var små så man mindes inte direkt mycket av den.
Tjatet gav i alla fall resultat och jag var hemma hos kompisen för att välja ut en av kattungarna som inte redan var bortlovad. Jag satt på golvet bland alla små kissar som rumlade runt mig. En av dem började dock klättra upp på mig istället. En med en orange färgstrimma i pannan. Det var ganska lätt för mig att välja just henne, eller det var ju inte ens jag som valde henne, hon valde mig.
Namnet hon fick var Piffi, ett kryddnamn, vilket varit som en tradition i familjen. Den andra katten vi hade som jättesmå hette till exempel Curry.
Många år har gått sedan dess och många minnen finns. Allt ifrån första gången hon smet utomhus när ett fönster stod på glänt och sedan satt livrädd inkrupen i ett källarfönster, till att hon åkte pulka med oss i lite mer mogen ålder. Och alla julaftnar hon myst runt i huset, ibland med röd rosett runt halsen, och tyckt det varit det bästa som finns när hela familjen är samlad, som liten lekandes bland allt presentpapper och som äldre bara liggandes på mattan njutandes av gemytet.
Eller när man kom hem från skolan och alltid möttes av en katt som kom springande och jamandes emot en och sedan sprang efter en in i huset.
Hur många minnen som helst.
Nu är allt gosande med Piffi slut och enda gångerna jag kommer få höra hennes jamande är på videoinspelningar..
Det gjorde obeskrivligt ont igår och det kommer dröja länge innan det känns riktigt bra igen. Så mycket betydde hon ändå. Det kan låta konstigt att en liten katt kan generera så mycket kärlek, men det är inte bara ett husdjur, det är en familjemedlem.
Du fanns alltid där. Tack för allt, alla minnen, mys och fina år min lilla fina älskade kisse.
"Där vemod är det enda som finns kvar"
Idag är en skitdag. Inget kommer att muntra upp, det är bara en dag att genomlida.
Så enkelt är det med det.
Så enkelt är det med det.
"Jag börjar förstå vad mamma menar när hon säger
att livet går snabbare än stora kattdjur springer."
We're all in the mood for a melody
Åter i Stockholm sedan i fredags. Dagarna och veckorna går verkligen galet fort nu. Det är ju för fasiken strax oktober! Vad hände med september??
"Här måste ske något radikalt!"
Inflyttningsfest igår. Temat var Mexiko, vilket innebar att maskeradälskande Björkman begav sig ut på stan för att hitta något lämpligt att ha på sig. Först tänkte jag kört på Mexikos flagga som bandana och en mexikansk landslagströja. Efter besök i ett antal affärer insåg jag dock att detta inte skulle gå att finna, istället styrde jag kosan mot inrättningen som aldrig sviker i maskeradsammanhang: Myrorna!
På Myrorna hittade jag omgående en jacka (förvisso damjacka enligt prislappen, men skitsamma) som hade Mexikos färger (den hade lika gärna kunnat användas till en italiensk fest skall sägas, då jackans skapare hette något italienskt och det alltså var italien som var ursprungssyftet, men spela roll, rätt färger). Sedan hittade jag också ett par illgröna byxor som satt hur perfekt som helst. Heja Myrorna!
Trevlig inflyttningsfest söder om söder där en del sombreros och ponchos vandrade runt. Rätt mycket folk också. Min inflyttningspresent bestod av ett antal olika örtplantor, liksom för att spinna lite på det kryddiga temat som festen hade plus att det ju luktar gött i var kök som har sånt. (Japp, där plockade jag en enorm drös machopoäng igen, eller inte ^^)
Jag kom hem framåt sextiden i morse efter att ha avhandlat ett uteställe och sedermera lite käk på söder. Somnade runt sjutiden. Vaknade på eftermiddagen av att Erik ringde och nu är jag åter i hans lägenhet sedan halv femtiden. FM as usual. FM und tjôt.
Imorrn ska det sökas jobb, kollas på film och kontempleras. Typ så.
Awesome
En låt jag älskade när den kom och när man här ovan dessutom lägger till min favoritgitarrist från det enligt mig bästa bandet genom tiderna blir det ju bara snuskigt bra.
När låten kom ville jag för övrigt innerst inne ha samma stil som sångaren Gerard Way har i musikvideon. Att jag på allvar vill ha samma stil som någon annan är inte särskilt vanligt. Det är nog egentligen bara då och när man var liten skulle jag gissa. Men jag kan ju inte påstå att det var något jag gick runt och sa direkt, att jag ville se ut som Gerard. Tänk om man hade anammat den stilen, haha.. Inte för att jag hade vantrivts i den och ångrat mig, knappast, men det hade vart kul att se folks reaktioner. Den inre Richard kryper fram och bestämmer liksom och ingen fattar nånting. Sånt är kul.
Men det hände aldrig. Och kommer aldrig att hända. Inte mer än möjligen på någon maskerad om temat är kändisar kanske. Nåja, tiderna går och en grym låt består :)
Ifrån havets djup det kommer
Såhär i natten flyger många tankar genom huvudet. Eller natt och natt, morgon snarare va?
Tiden går, från dag till dag
Vem undrar något och vem är jag?
Omöjliga frågor med grundlösa svar
Det som stannar är det som finns kvar
Att tänka oändligt är ganska svårt
Men tiden den känner, lätt som hårt
Jag kommer alltid finnas, det är så det är
Vad någon än säger, energin jag bär
För vissa finns himlen, för vissa ett hål
I hålet finns inget, jag ej den syn tål
Jag tror på makter, nån form av mystik
Ingen religion, men känslan är lik
Att tillbe nån makt är inte min grej
Jag tror på film, musik, en söt tjej
För mig finns det skönhet i allt i vår värld
Det viktiga är inte lyx eller flärd
När jag öppnar ögat är inget sig likt
Att vakna på nytt är långt från antikt
Så snälla häng med mig, ge inte upp
Sluta att hata, var del av min trupp
Jag tror på kärlek, naivt eller ej
Men sanningen är att det är rätt okej
Jag vet att jag inte kan få alla med
Men får jag blott nån är njutningen bred
Jag har alltid önskat en riktigt stadig och kyrklig kör/orgelversion på denna. Skulle nog bli maffigt.
Resan som blev av
Ute och åker thååååhg! Fick lika härlig kupé och plats som förra gången med prima nät. Sitter och kollar på Marathon Man från 1976 just nu.
Beräknad ankomst till Götet 18.55, sen blir det vidare tåg till Falkenberg och la familia 19.10.
Planer för ikväll? Broder är ute på galej så man får se när han kommer hem. Antar att jag lär umgås med päronen, klappa gamla goa katten och kolla på Doobidoo och Idol. Sen får vi se. Kanske blandar man till sig nån go drink eller tar en whisky. Enkla nöjen helt enkelt!
Så, det var updaten för stunden. Back to movie land!
Hej, hej Asterix!
Efter en massa dagars (med undantag för en sväng hemåt över måndagsnatten) FM:ande på söder så sticker jag imorrn till västkusten och hälsar på familjen en vecka. Jag är inte trött på stan på något sätt, men däremot så vill jag röra lite på mig rent allmänt samt hänga med broder till exempel.
Hemsidan är i princip så klar den kan bli. Det är egentligen bara småsaker som saknas och information som ska in, men grundplåten är satt till typ 85%.
Skräp-TV följer jag i fråga om Paradise Hotel och Big Brother. Och så kan man ju diskutera vad Idol är som jag just börjat följa så smått när alla uttagningsprogram äntligen är över. Och så inväntar jag Så mycket bättre. Det är väl vad man kan säga om TV-fronten egentligen. Och just det, Doobidoo kollar jag på också.
Suckar ni åt att jag kollar på de två förstnämnda eller flera av ovanstående? Sucka på, jag underhålls i vilket fall. ^^
Har i övrigt minskat på matintaget senaste veckan och försökt äta nyttigare överlag. Det kändes änna dags efter de tidigare veckornas småsvullande. Problemet med att man äter mindre är att man lättare bli sugen när man väl vet vad som finns i matframtiden. I eftermiddags köpte jag en baguette som jag ska fylla med tonfisksallad till tågresan. Jag har fan gått och sett fram emot den där baguetten sedan dess, fastän jag ätit andra saker under kvällen. Gah. Jag vet hur jäkla god den kommer vara.. *ghahghaghahghgaggh*
Min senaste favoritgrönsak är avokado.
Heja Roger Storm!
The future is not set
Detta inlägg kommer inte fokusera främst på politik. Jag känner dock att jag borde säga någonting och det är följande en gång för alla:
ÄLSKA, inte hata. Det gäller samtliga, från vänster till höger. Detta val har varit en orgie i intolerans av sällan skådat slag från båda sidor. Ha debatter, ta saker sakligt, men sluta kasta skit åt höger och vänster ideligen. Kärlek bygger relationer och förändrar saker till det bättre, inte hat.
Jag hatade inte någon innan valet och jag hatar inte någon efter valet. Däremot önskar jag givetvis att det resonerades på annat sätt på många håll. Men hata? Nej. Jag består inte av hat.
Med detta sagt lämnar jag valet 2014 och inväntar framtida konstellationer som ska bli av i detta splittrade land.
---
Efter några dagars häng hos Erik är jag nu hemma en vända. Solen har strålat hela dagen och det är lugnt på gator och torg. Den största aktivitet jag såg på vägen hem var ungdomar som glatt orienterade i Rålambshovsparken (det kan inte vara så svårt att orientera i en vidöppen park..?)
Under kvällen lär jag ta det piano och ha egentid med serier, film och musik. Även om det alltid är grymt kul att umgås med kompisar en massa så behöver man sin egentid ibland, det behöver med största sannolikhet alla, även de som påstår att de måste ha en massa folk runt omkring sig jämt.
Imorrn är jag dock tillbaka i Eriks residens igen, ty då väntar Champions League-match, Juventus-MFF. Jag håller tveklöst på Juve.
Dagens stora fråga för mig är vad jag ska äta till middag. Alternativen är risgrynsgröt, köttbullar, hot dogs eller fisksoppa. Köttbullarna går förmodligen bort då jag åt det igår och helt enkelt inte är så sugen på dem. Risgrynsgröt är väl egentligen något jag borde inmundiga imorgon som stadig frukost istället.. Då återstår fisksoppan eller hot dogs. För att göra någon av dessa tarvas att jag diskar antingen stekpannan eller kastrullen jag har. Alternativt är jag en duktig pojk och diskar båda med detsamma när jag ändå håller på. Det löser dock inte ursprungsfrågan gällande vad jag skall äta..
Äh, jag börjar diska skiten så får vi se vad magen säger under diskandets gång. So be it. För övrigt är stekpannan en aning svart i botten då jag inte hade något riktigt stekfett hemma när jag skulle steka köttbullar senast. Istället blev det nödlösning med Lätta. Det funkade, men var ju inte direkt optimalt och köttbullarna blev sisådär. Oh, well.
Hmm.. jag borde egentligen skapa lite tavlor eller något att hänga på väggarna. I nuläget är det väldigt kalt här. Väldigt rent och vitt, vilket ger en fräsch känsla, men lite mer egna saker och färg skulle nog pigga upp nu när hösten satt igång. Det enda som hänger uppe just nu är ett foto i köket på mina kusinbarn med en hjärtformad ram runt. Det gör en glad varje gång man kommer ut i köket :)
Vi får se när jag tar fram färgpennorna och skissar ihop något. Bild eller dikt, vi får se. Först är det som sagt disk som gäller följt av mat.
Ciao!
Sisådär!
Blandade ämnen i korthet med en annalkande höst
Dagar går och Richard består!
Egentligen har jag inte så mycket att säga. Jag hänger mest med Erik, snackar skit och FM:ar. Och så jobbar jag också såklart med att bygga hemsida.
Varför inte lista några ämnen nedan och ge en kort kommentar till varje, bara sådär? Ja, så gör vi!
Nöje
Nöjesfaktorn i mitt liv just nu är lite varierande. Som sagt blir det en hel del FM. Till det kan läggas att jag följer Paradise Hotel och ser någon film då och då. Och så lyssnar jag givetvis på en drös med musik, som alltid. Men förutom detta så är det inte något större nöjesfokus just nu. Inflyttningsfesten för ett par helger sedan innan jag blev sjuk var ett undantag, ett mäkta roligt undantag. Jag träffade nytt folk, klagade tillsammans med några andra på den usla musiken på stället dit vi gick och skrattade en hel del.
Mat
Min mathållning kunde nog vara lite bättre just nu. Jag borde laga mer, men är ju hos Erik en hel del och då blir det lätt att man blir lat och köper färdiga saker istället för att ställa sig och laga något mer avancerat. Har dock åtminstone börjat skära bort en massa onyttigheter och satsar på frukt och grönt istället. Tänkte haft mig en Kelda Thaisoppa idag med paprika och avokado i, men avokadon var tydligen obefintlig i affären så blir bara paprika. Såvida inte banan passar..? Why not, banan passar till allt. Vi får se.
Politik
Ja, jag har röstat, naturligtvis. Att rösta blankt/ligga på sofflocket finns inte i min värld. Har man en röst så ska man använda den. Gick in på någon form av skola i torsdags på väg till tunnelbanan och fick iväg de tre kuverten. Det är allt jag har att säga om politik just nu som jag är fruktansvärt trött på.
Sport
Sverige spelade 1-1 mot Österrike. Relativt blek match och inte något direkt att hurra över, men det såg åtminstone lite, lite bättre ut defensivt än tidigare, mer balanserat. Alltid något. Och nyss såg jag damlandslaget vinna över Bosnien i VM-kvalet ganska komfortabelt. Känns positivt!
Mycket fotboll här, men under en sommar fylld med härlig friidrott så har ju fotbollen fått komma i skymundan så man kan väl säga att jag tar igen mycket nu. Imorrn spelar Blåvitt mot Elfsborg borta, det ser jag fram emot att följa via stream.
Jobb
Som sagt så jobbar jag på med hemsidan då och då. Utöver det söker jag diverse kommunikativa typer av jobb. Om någon har något passande på lager så är det bara att hojta till.
Kärlek
Ptja, det är som vanligt. Ganska dött på den fronten. "Varför kan jag aldrig finna just den där?" som Uggla säger. Kan inte ens minnas när jag hade starkare känslor/var lite kär senast. Lite skillnad mot när man var yngre och var kär i massvis i omgångar. Det hade nästan känts bättre om jag var olyckligt kär typ, då hade man åtminstone trånat efter någon. Som det är nu är det bara att man är. Men jag antar att någon dyker upp förr eller senare. Får väl vara kär i kärleken på nåt sätt så länge. Jag är som alltid fortsatt en sucker för känslosam romantik i filmer exempelvis, eller låttexter för den delen.
Boende
Jag trivs perfa där jag bor just nu och Stockholm är en bra stad att bo i. Helst vill jag egentligen bo kvar och jobba här, mycket beroende på att jag tycker det börjar kännas så rotlöst med allt runtflyttande som jag haft för mig de senaste tio åren. Visst, sex av åren har jag bott på samma plats i Falun, något som kändes extremt hemma, men förutom det har man bott på så många andra platser under olika långa perioder. Förutom lägenheten här i Stockholm finns liksom inget riktigt hemma längre. Barndomshemmet (som nu dessutom är sålt) har inte känts riktigt hemma sedan jag flyttade första gången. Och sommarstugan kommer för alltid vara sommarstuga där man hälsar på snarare än bor liksom. Sen har jag ju rest runt och bott på hotell en massa denna sommar också så det har inte heller direkt känts så stabilt, även om jag gillar att resa överlag.
Men visst, får jag jobb någon annanstans så flyttar jag ju, inte mer med det. Menar bara att det hade bara varit skönt att vara fast på ett ställe ett tag och få känna sig lite mer rotad.
Djur
Djur
Jag saknar min katt då och då. I övrigt vet jag inte om jag har så mycket att säga om djur ^^ Insekterna har inte varit så speciellt jävliga denna sommar så jag kan inte direkt lacka ur på dem heller.
Kläder
Egentligen borde jag shoppa loss en massa kläder, men det blir aldrig av. Det är inte jättekul att gå och handla själv och jag vet inte vem jag skulle gå och shoppa med egentligen. Jag har aldrig direkt haft något emot att shoppa/gå i affärer.
Ekonomi
Just nu är pengaflödet i princip enbart utgående, men hemsidejobbet ger i alla fall lite ingående. Min fördel är att jag kan vara grymt ekonomisk om jag vill och har aldrig någonsin satt mig i skiten på denna punkt. Samtidigt vill man ju kunna leva ibland och jag har blivit bättre på att unna mig saker med åren. När jag var yngre var jag mycket mer restriktiv mot mig själv.
Alkohol
Alkohol har det inte blivit så överdrivet mycket av senaste två veckorna. Beror ju i och för sig på att jag var sjuk en vecka, men i övrigt så har det inte blivit av. Partytillfällena har inte uppenbarat sig. Igår kväll drack jag dock en liten flaska punsch och ett par öl. Idag tänker jag festa loss på en flarra vitt vin. Lite lagom helgnöje sådär.
Natur
Naturbesöken blir inte så omfattande när man bor i storstaden. Det finns ju grönytor, meneh.. det är inte direkt samma sak som att gå ut i naturen en småfuktig och go höstdag. Får söka mig till det någon gång de närmaste veckorna.
Humör
Mitt humör är ändå rätt bra får jag säga. Har inte haft dippar på ett bra tag egentligen. En ganska hög lägstanivå skulle man kunna säga för att snacka sportspråk. Igår kväll var jag mycket yster till exempel!
Hösten
Jag gillar hösten skarpt. Det är en sorts mörk och dyster, men samtidigt romantisk tid och man får känslor som man inte kan få någon annan årstid. En skön mix. Jag blir nog som mest kreativ under hösten också, suget efter att skriva dikter (vilket jag ju pysslade med väldigt mycket mer när jag var yngre) blossar upp bland mycket annat och man blir drömsk.
Jao, det kan väl räcka så med ämnen for now!
Höstfeeling.
Det går framåt för mumien
Vägen mot friskheten går i helt rätt riktning. Idag fick det vara nog med att ligga inne, jag börjar bli lagom rastlös. Fortfarande inte helt hundra, men mitt sinande skafferi krävde påfyllning och jag krävde att få komma ut. Jag trodde inte att jag skulle bli så trött på att vara hemma, men jag antar att citylivet påverkat en en del ändå de senaste två åren, först lite lätt i Götet och sedan exploderande nu i Stockholm.
Missförstå mig rätt, jag har inga direkta problem med att ligga hemma en vecka och bara ta det piano, men vanligtvis när det har inträffat förr så har jag antingen haft massa filmer hemma att sysselsätta mig med eller surfat runt på nätet. Här har jag inget nät, mer än via mobilen, vilket inte räcker i full hastighet i evighet. Jag kan inte direkt skaffa hem massa film eller kolla på serier med andra ord, vilket är ungefär det man pallar göra när man är sjuk. Och jag har inte heller tillgång till min egen filmsamling då den ligger i ett förråd i Varberg eller Falkenberg.
Det som slog mig mest på vägen hem från affären är att man är fysiskt helt ur gängorna efter en vecka där man endast lämnat lägenheten en gång för att hasa sig till pizzerian i huset bredvid. En vecka gör mycket och man känner sig inte direkt som Arnold Schwarzenegger när man ska ta sig upp för de sista trapporna och svetten lackar i pannan. Sjukdom och inaktivitet i en vecka = ett pinsamt vrak. Sedan är jag ju sådan att jag aldrig skulle slå av på takten när jag vandrar heller, sjuk eller ej. Jag har ett ganska snabbt tempo när jag går, hur jag än mår och vilket väder det än är. Mycket för att jag främst vill komma fram till min destination fort och inte är någon jättefan av att gå och springa överlag. Nyttigt dock med högt tempo, men kanske inte det smartaste när man inte är helt fräsch än och dessutom kånkar på ett par matkassar.
Trevliga erbjudanden i affären för övrigt! Jag behövde mer te (har knarkat slut hela paketet jag hade de senaste dagarna) och härligt nog fanns fem spänns rabattkupong för just mitt favoritte. Sen var jag sugen på tunnbröd också och givetvis var det kampanjvara så istället för typ 24 spänn kostade ett paket endast 10 riksdaler. Heja! Kom till pappa två paket tunnbröd! Till detta kom nio kronors härliga pantkvittopengar på lite skrutt jag hade med mig.
Ibland är det lätt att bli glad för det lilla.
---
Nu ska jag ägna mig åt att fördriva lite mer tid. Det är trots allt en talang jag har. Imorgon börjar en ny vecka och då jävlar bestämmer jag att jag är tillräckligt frisk för att göra annat än bara ligga här. Jag ska fixa klart en hemsida, gå på synundersökning, kolla EM-kval, hänga med Erik, söka jobb, gå ut, shoppa. Jao, helt enkelt leva lite igen och inte bara vara en teknarkande lägenhetsmumie.
Tata!
"Can't rain all the time."
Hmm, hade hela åtta besökare igår av någon anledning! Okej, åtta besökare låter kanske inte som någon hejdundrande siffra med tanke på de x antal besökare som bloggar á la Mode Modesson och dylikt har, men i min statistik så är det en prima siffra.
Vad hände då just igår som fick dessa åtta att besöka mig? Var det åtta personer som saknat att höra ifrån mig och undrar om jag lever? Eller var det helt enkelt en stor slump där folk hade en mycket händelsefattig torsdagskväll och kände att "Näe, om man skulle ta och besöka den där Björkmans blogg och se om det hänt något!"?
I vilket fall som helst så kan jag ju tala om att jag är fullt levande, om än inte helt i fullgott skick. Jag började i måndags kväll känna den där härligt riviga känslan längst bak i gommen som i mitt fall alltid indikerar att en förkylningsvåg är på väg. Tjohej. Jag hade då varit hos Erik och lirat FM nästan hela tiden sedan återkomsten till Stockholm i fredags. Undantaget var när vi drog ut på inflyttningsfest på lördagskvällen (kanske var det där förkylningsbacillerna plockades upp?).
I tisdags kravlade jag mig hemåt och har hållit mig här hemma sedan dess utan alltför många knop.
Resan tillbaka till Stockholm i fredags var för övrigt finemang. Jag och Erik åkte Blå Tåget från Götet och fick prima fönsterplatser i egen kupé med förvånansvärt starkt WiFi så att vi kunde köra FM hela vägen. I samma vagn satt också Henke och hans tjej som skulle till Stockholm över helgen. Att de skulle upp visste jag, men det blev en glad överraskning när man såg dem i samma tåg och vagn. Vad gäller WiFi:t så har jag och Erik en stark misstanke om att vi stal mycket av bandbredden från övriga resenärer. Först kom tågvärden in och skämtade typ om att det väl "..inte gick så bra att spela med deras nät, det brukar buffra hela tiden!", sen efter resan berättade Henke att han och Malin blev utloggade hela tiden. Hmm.. Jag och Erik satt mest och hyllade nätet. Faktum är att vi aldrig haft ett bättre nät när vi lirat FM. Det brukar alltid bli så att det segar eller att Erik blir utkastad från spelet någon gång. Här flöt det perfekt och inte ens tunnlar förstörde våran uppkoppling som hade full styrka från start till mål. Galet.
---
Framtiden är nu ännu mer vidöppen än innan (mer om det nån annan gång) och jag vill ut och göra saker, men jag pallar ingenting när jag är förkyld. Sån är jag. När jag är förkyld och känner att jag inte kan njuta av saker fullt ut så låser jag helst in mig och flyr från världen totalt tills jag är frisk igen och kan visa mig från min bästa sida. Man känner sig inte ens pratvänlig via sociala medier liksom. Jag hatar att vara sjuk, även om det bara är en sketen förkylning. It makes Richard a dull boy. Att jag skriver detta inlägg beror mest på att jag har väldigt lite att göra.
---
Efter gårdagens vinst fick man lite blandade besked. Backlinjen såg fortsatt tvivelaktig ut (kul att se att Granen verkar vara på G igen i alla fall), och offensivt var det flera stunder stillastående och gångtempo i spelet. Men vi vann med 2-0 mot ett lag som ska vinnas mot, Zlatan slog rekord och det fanns ändå en bättre balans i laget än man sett på ganska länge. Och glimtvis bjöds också på ganska bra offensiva initiativ. Fortsätter man på samma sätt så kanske man kan få till något som håller i längden och på högre nivå, men det krävs fortfarande en hel del arbete för det.
Nu ska jag ta mig an lite FM igen och fördriva tid. Tid är det jag har absolut mest av just nu. Mer tid än såhär kommer jag nog aldrig känna att jag har. Jag hatar att vara sjuk, men jag blev det i alla fall i helt rätt tid den här gången.
"Buildings burn, people die, but real love is forever."
1986-08-28, 28 år
Firade egentligen redan igår eftersom broder är bortrest idag, men nu är jag i vilket fall 28 bast på allvar. Många åttor inblandade nu, 1986-08-28, 28 år.
Närmsta familjen och delar av Tysklandssläkten var på besök under kvällen igår och det sjöngs och åts och öppnades presenter. Och så tutades det i härliga partytutor som jag införskaffat för att höja stämningen ytterligare. Det var lite mer känsla av barnkalas än för en 28 år gammal ung herre som bor själv i Stockholm. Men det gör mig inget alls, jag gillar en stor variation av kalastyper. Och barnasinnet har jag absolut kvar. Förlorar man det tror jag inte man får ett så roligt liv överlag.
Bland det jag fick kan nämnas en bok från föräldrarna om Håkans spelning på Ullevi som jag var på. Prima läsgodis :) Annat var exempelvis teckning från ena kusinbarnet, ett multiverktyg från broder, smidiga grilltermometrar från ena kusinen och ett presentkort från faster. Jag är nog ganska svår att köpa presenter till för jag önskar mig nästan aldrig något. Jag tycker inte att jag behöver så mycket helt enkelt och jag blir glad bara över att veta att folk bryr sig och tar sig tid att vilja ge mig något. Så fungerar jag.
Sure, jag hade gärna önskat mig ett fast jobb till exempel, men det är en måttligt realistisk önskning haha.. Sen eftersom jag är singel vill jag självklart ha en go tjej, men det är inget som jag kan önska som present. Om vi då glider in på barnasinnet igen så tänker jag bara på anden i Aladdin när jag kommer inte på ämnet om att önska sig kärlek. Det känns bara fel, kärlek är något som uppstår och som man förtjänar, inget man bara kan trolla till sig. För att citera andens regler:
"Regel nummer ett: Jag kan inte döda någon. Så be mig inte! Regel nummer två: Jag kan inte få nå'n att bli förälskad i nå'n annan. Din lilla pussgurka där! Regel nummer tre: Jag kan inte återkalla folk från de döda. Det är ingen vacker syn, JAG GILLAR INTE SÅNT!!"
Kort sagt så kräver jag inte så mycket här i livet haha. Bara att ha hälsan, kunna älska och bli älskad, familj och vänner som mår bra, eget boende och egen familj samt fast jobb. Tycker inte det är för mycket begärt faktiskt. Och jag har mycket av det redan :)
Imorgon åker jag upp till Stockholm igen, tillbaka till det jag nuförtiden kallar hem.
Jag är 28 år med en vidöppen framtid full av möjligheter. Det är så jag väljer att se på saken.
Att växa upp är ganska relativt. En del av en kommer alltid att vara en liten pojke.
Then you'll be afraid
Verkar som jag lyckats få igång bloggverktyget på Facebook igen så att mina inlägg syns där. Ingen aning om hur länge det varit paj, men ett bra tag gissar jag. Facebook med sina värdelösa uppdateringar som förstör alla applikationer.. Filmtipsets app går fortfarande inte att få funktionell just nu. Kasst!
På tal om film så såg jag Maleficent igår eftermiddag. Mäkta bra! Jag var aldrig något fan av Disneys tecknade Törnrosa, men den här både vackra och mörka versionen av sagan är något helt annat. Det finns allt man kan kräva egentligen i sagoväg och lite till. Man både får ont och blir varm i hjärtat flera gånger om. Jolie är perfekt i rollen som den mångbottnade Maleficent. Stabil fyra gav jag den på Filmtipset.
---
Kräftskiva i lördags med släkt samt Erik och besök igår till idag av Calle. Lagom aktiv och social helg med andra ord!
Inför kräftskivan spenderade jag först eftermiddagen på att göra en dubbel tipspromenad. Dubbel i den bemärkelsen att det var 17 vuxenfrågor och 17 barnfrågor. Alltid sköj att komponera sånt! Mindre trevligt var det att sätta upp frågelapparna utomhus i snålblåsten. Jag lyckades också med att redan vid uppsättning av fråga ett skära upp ett fint blodigt snitt vid tummen med de vassa tejphållartaggarna.
Själva kräftskivan gick sedan i trevlighetens tecken och mycket snack, musik och lite spel passerades.
Calle kom vid åttatiden på kvällen igår. Vi begav oss relativt snart in mot Falkenberg för att leta upp någonstans att äta som inte var typ pizzeria (då hade vi lika gärna kunnat stanna kvar i Olofsbo och ringt efter hemkörning).
Vårt första mål var Harrys, men nej då. De stängde klockan 21 och klockan var 20.50. Något insläpp var det inte tal om. Man såg glada människor sitta innanför fönstren och äta och dricka gott. Bah. Vi sökte oss sedan vidare till ställe efter ställe som hade öppen dörr och öppen bar, men på alla ställen så blev det samma sak "Tyvärr, köket har stängt!". Jaha, skit i't då. På ett ställe stod det till exempel att man hade öppet till 22, men när vi gick in så påstods att de redan stängt klockan 21. Trots att det satt folk i baren. Stället var rejält sunkigt luktmässigt märkte vi när vi klevade in genom dörren så det var nog lika bra att vi lämnade stamfolket som satt i ett hörn vid den "stängda" baren.
Efter många om och men gav vi upp. Inte ens Grand Hotel serverade käk. Det slutade med att vi käkade burgare på Torggrillen några meter ifrån där vi ställt bilen. Tjohej.
När vi käkat klart blev det en liten handlingsräd på ICA efter diverse onyttigheter innan vi tog oss till farmors stuga och intog den för natten. Där blev det lite FM, musik och tjôt. Trevligt!
Idag inledde vi dagen med att handla frukost, vilket blev nybakat bröd, räkost, persiljesmör och apelsinjuice. Persiljesmöret skulle visa sig mycket värdefullt några timmar senare när vi försökte grilla några härliga, marinerade köttbitar vi köpt. Ursprungsplanen var att grilla igår kväll, men vädret tillät ej detta. Idag kom dock en liten lucka bland allt regn och vi ställde snabbt fram grillen och hällde upp.. mycket lite kol. Påsen var nästan slut. Jahopp. Klockan gick och vi pallade inte gå och handla igen. Således öste vi på med tändvätska och ett antal tändstickor i blåsten (husets enda tändare fungerade givetvis inte) och fick fyr på den sorgliga kolsamlingen.
En timme senare satt vi redo att äta köttet. Det blev inte grillat. Några blev förbrynta på grillen och sedan stekta, några stekta direkt. Det var här persiljesmöret hade gjort sin comeback då vi inte hade något annat stekfett i stugan. Det fungerade utmärkt och köttet smakade perfa.
Efter diskning var det dags för Calle att bege sig uppåt landet igen. Något sommarvackert Olofsbo fick han inte ta del av denna gång.
Som slutkläm på Calles besök kan sägas att hade han istället kommit idag vid denna tid så hade han fått solsken.. Kan inte minnas senast vi umgicks och det var sol faktiskt. Vi har i princip aldrig tur med vädret.
---
Mitt sinne är fortsatt fångat i filmen.
A fading thing
Två veckor. Så lång tid sen senast jag skrev. Känns inte så längesedan. Men äh, vem lurar jag, tiden nuförtiden svischar förbi obevekligt snabbt och jag känner inte alls samma ork att skriva här längre som förr. Jag kollar in på gamla inlägg någon gång ibland och ser på vilket sätt jag skrev då och på vilket sätt jag skriver nu. Sätten påminner om varandra, men det är inte alls detsamma nu som då.
Förr när jag skrev var jag mycket mer utlämnande och rak och öppen med åsikter och så vidare. Då brydde man sig inte alls på samma sätt som nu. Jag har fortfarande en massa åsikter, men det känns som att världen krympt snarare än blivit mer öppen. Och ju mer och mer jag kommit in i jobbvärlden desto mer har jag också hamnat om inte i rampljuset så i alla fall väldigt nära det. Man är mån om vad andra tycker på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag tyckte om som det var förr, en mer öppen Richard, mer fri och troligen glad på ett annat sätt än idag. Idag är jag också glad, men jag vet mycket mer nu än jag gjorde då. Det är en svår balansgång detta liv, mycket svår. Det enda man vet är att tankarna kommer fortsätta flyga genom livet, vare sig jag är den drömska tonårs-Richard, den lite mer cyniska (men fortfarande drömska) unga vuxen-Richard eller framtids-Richard.
Se, nu blev det ett småflummigt nattligt inlägg ändå till sist. Det känns ändå skönt, jag borde göra det oftare. Att skriva har alltid varit en form av terapi. Alla behöver någon ventil och alla har någon ventil. Även de som försöker visa sig starka och vägrar erkänna sina svagheter har någonting som de vänder sig till för att fly från en eventuell fasad som de känner att de måste visa upp. Ingen är glad jämt och man får visa sig svag. Det är inget fult, vilket många tycks tro.
Jag skulle kunna skriva på som bara den hur länge som helst nu när jag väl öppnat den där ventilen, men det ska jag inte göra. Det finns ett slut på allt och jag har fler sätt att släppa ut känslor och tankar på än genom skrivande. Musik till exempel. Både genom att sjunga själv och genom att lyssna på musik är något som väldigt ofta hjälper. Detta inlägget igenom har jag lyssnat på en låt som passar perfekt i natten. En låt jag nyligen upptäckte genom en film. Film (för övrigt ännu en av mina ventiler) är ofta en bra plats att hitta nya låtfynd.
Mer och tydligare om vart mitt liv står just nu i nästa inlägg. Så länge får ni hålla till godo med låten:
Update från Umeå
En vecka har gått sedan sist och nu börjar det dra ihop sig. Med det syftar jag dels på att det är SM från imorgon till och med söndag, dels att det är det sista jag gör på sommarviket. Efter söndagens hemflygning till Stockholm är det dagar utan något alls på schemat som gäller. För en som spenderat majoriteten av sommaren ständigt jobbandes kommer det bli en lite märklig omställning. Jag räknar inte riktigt den lediga vecka jag just hade då jag även där hade saker planerade nästan varje dag, även om det var nöjesrelaterade saker.
På tal om nöje så kan man ju absolut säga att denna sommaren varit ett rent nöje. Förtroende från start, trevliga kollegor, trevliga friidrottare och ledare, bra tävlingar, många rekord och upplevelser av nya och gamla platser. Jag kan faktiskt inte klaga på någonting egentligen. Visst, hade det pågått i samma takt lite längre så hade man blivit totalt utsliten eftersom ledigheten inte funnits då jag ju jobbat nästan varje dag, men för den perioden det nu varit så har det gått fantastiskt bra tycker jag. Tiden har helt bara flugit iväg, jag tror inte att någon sommar har gått lika fort. Jag är klart nöjd med det jag uträttat.
Och vädret! Herre jesus. Inte nog med att vädret varit riktigt gött på alla tävlingar undantaget ett blåsigt Braunschweig, det var också något av en värmetopp förra veckan då jag var ledig, vilket ju passade helt perfekt när först brorsan och sen Faluvännerna kom på besök. Jag kan helt ärligt säga att jag inte upplevt en sådan rekordvarmt underbar sommar sedan jag var riktigt liten. Underbart.
Som någon sorts grädde på moset fick jag idag träffa Sanna Kallur i samband med presskonferensen inför SM. För en gångs skull blev man lite starstruck. Sanna är ändå en friidrottare man beundrat under väldans lång tid och det är fruktansvärt kul att man äntligen ska få se henne i ett stort mästerskap igen. Och dessutom live.
Nu ligger jag här på hotellrummet efter en dag med tidig uppstigning (05.00), tåg till Arlanda, flyg till Umeå, shoppande på stan inför lördagens bankett och sist men inte minst presskonferens på kvällen och lite jobbande.
Just det, shoppandet. Banketten krävde tydligen klädkod "kavaj" så lånade en kavaj av Erik igår men behövde till det en kortärmad skjorta (palla en långärmad, räcker att man ska kronka runt i en varm kavaj) och ett par finskor då mina finskor är kvar i väst.
Efter att jag varit på lunch med några kollegor från tiden på GFIF styrde jag kosan mot köpcentret MVG. Jag tänkte först gått till Esprit, men det var tydligen nedlagt sedan ett halvår tillbaka, bara skylten på fasaden satt kvar. Efter ett långt sökande i ett flertal butiker som inte hade kvar ("De har gått åt som smör i värmen!"), alternativt inte hade några snygga, prisvärda eller med bra passform, så återstod en enda butik, KappAhl. Därinne fanns på rea en perfa skjorta, tadaa! Skam den som ger sig, billigt och bra för 200 spänn.
Roligt med skjortan var också att det var en small. Den överraskande känslan som infinner sig när båda expediterna tycker att en small sitter perfa på en. Jag tyckte själv den satt bra, men när en som i princip alltid haft medium prövar en small blir man direkt lite osäker på om ens omdöme är rätt eller ej.
Skor gick lite snabbare att hitta, krävdes bara tre skoaffärsbesök och en hjälpsam expedit som snörade om ena skon och fick en att verka lite efterbliven. Men snäll var hon och skrattade åt mina skämt gjorde hon, precis som övriga jag pratat med under dagen.
Sammanfattningsvis är mitt första intryck av Umeå mycket positivt. Jättetrevliga och hjälpsamma människor, fint upplagd stad, lättförstådd kollektivtrafik, flygplats jättenära hotellet, gångavstånd till egentligen allt och en massa fina björkar. "Björkarnas stad" stämmer absolut. Det passar en Björkman!
Tävlingarna börjar imorgon efter klockan ett. Då är jag på plats på arenan redo att leverera i mitt sista mästerskap för den här sommaren. Heja våra svenska friidrottare!
Det rår inte stjärnorna för
Halvvägs in i den lediga veckan och jag är relativt avslappnad i alla fall. Broder har varit här från fredag till idag så vi har hunnit med att umgås och gå på Skansen till exempel. Det var ett tag sedan vi sågs nu så det kändes gött att få hänga lite igen.
Nästa vecka är min sista jobbvecka. Vet inte riktigt hur jag ska känna över det. Åkte in en sväng till jobbet idag för att fylla i ett par reseräkningar och man kände redan att man saknade det, trots att man bara varit borta några dagar. Samtidigt har det varit skönt att få koppla bort och fokusera på sig själv lite igen, det har inte blivit så mycket av den varan på ett tag. Alla egna tankar har så att säga fått flyttas åt sidan, på gott och ont. Gott eftersom man då inte riskerar att tänka för mycket, ont eftersom man blir mer och mer sliten och mer maskin ju mer tiden går.
Det här, bloggandet, är ju en sak som inte får plats när den egna tiden krymper, när man kopplar bort några sladdar.
Stockholm på sommaren är i vilket fall fint. Jag trivs bra så sett, men hade gärna haft mer tid att träffa folk. Till helgen blir det i vilket fall häng med grabbsen från Falutiden. Ska bli nice! Imorgon ska jag diska och dammsuga. Inte lika nice.
---
I augusti är det Olofsbo som gäller. Tid att umgås med familjen och börja bestämma vilka saker jag ska börja med att ta med upp hit till lägenheten. Bo kvar häruppe ska jag ju göra. Det är bara den där detaljen med att hitta ett jobb som ska lösa sig. Men jag känner ingen stress över det, inte än. Den stressen får komma senare när den är mer befogad. I nuläget ser jag framåt till och med augusti, sedan får vi se efter det hur resten av året artar sig.
---
Älskling jag vet hur det känns.
Karlstad vid lunchtid
En lugn dag såhär långt i Karlstad. Annat var det igår när man åkte tåg hit och sedan direkt slussbåt med flytande presskonferens följt av ihopskrivande av uttalanden från densamma.
Under eftermiddagen och kvällen är det dags för Folksam GP i Karlstad. Går säkert bra. Solen skiner just nu!
Imorgon tillbaka till Stockholm igen och direkt till kontoret för att jobba klart med en massa innan jag tar en veckas semester. Sen jobbar jag en vecka till innan det är augusti och "mellan två jobb" som gäller igen. Synd att det är slut, men ska också bli väldigt skönt att få lite längre ledighet. Det har verkligen gått i ett sedan jag började jobba här. Full fart och mycket utmaningar, men allt har löst sig och varit givande!
Ska bege mig iväg snart. Äta nåt och sedan blir det mer jobb.
---
Min sinnesstämning är som den brukar för övrigt. Härligt blandad!
Dagen efter Malmö och Tyskland
Så har en vecka passerat igen och en tid sedan jag skrev. Jag har varit ute och rest en del igen, den här gången till Malmö. Jag åkte ner i torsdags med Magnus som jag jobbar med som var ansvarig för tävlingen vi skulle till, SM-milen. Sammanfattat kan man säga att evenemanget gick bra och många var nöjd, stämningen var god. Ska man brodera ut Malmö-besöket lite är det dock några händelser som sticker ut lite extra:
Vi bodde på våning 17 på Scandic Triangeln med en finfin utsikt över staden. Rummet var fräscht och man kunde göra kaffe själv på rummet med vattenkokare och snabbkaffe som stod inställt. Några saker som dock var mindre bra var hotellets parkeringsgarage och restaurang.
I parkeringens fall blev vi varse när vi skulle betala första nattens parkering att det kostade 300 kronor per natt. Rabatt för att man faktiskt bor på hotellet? Icke. Dessutom visade biljettautomaten vid bommen ut att vi skulle betala 160 kronor till i "restavgift", say what? Det blev inget med det, maskinen hade gjort fel och vi fick komma ut efter ett samtal till hotellet. Resterande nätter stod vi parkerade borta Malmö Stadion där loppet hade sitt epicentrum.
Vad gäller hotellets restaurang så var den ett skämt. Vi gick ner och skulle äta något snabbt eftersom Magnus behövde jobba och jag ville se på bronsmatchen som snart skulle börja. Vi bestämde oss båda för tapas, men när kyparen kom så sa han åt oss att inte ta det för det var flera som skulle ha och det skulle ta minst 45 minuter att få in vår beställning. Okej, då beställde vi varsin caesarsallad istället. Ingick det något mer än sallad, sås och krutonger i caesarn? Icke, det fick man beställa extra tydligen, så jag valde bacon och Magnus kyckling. Kyparen sade när vi beställt "Det går snabbt, det tar fem minuter!" En halvtimme senare hade fortfarande inte maten kommit och vår irritation var stor. Kyparen vi beställt av hade tydligen också gått hem för han var försvunnen. Magnus viftade till sig en falskt överglad kypare som kom tillbaka med våra sallader inom en minut... Magnus fick sin med kyckling men fick jag mitt bacon? Nähe då, jag fick istället räkor, som inte ens fanns att välja på i menyn! När vi sedan stressat i oss maten och skulle betala så var den andre kyparen också borta, likaså damen i baren som jag upptäckte ståendes vid receptionen pratandes med en kollega. När hon väl kom tillbaka och jag småirriterat påpekade skillnaden mellan min mat och det som fanns att välja på i menyn tycktes hon inte röra en min utan bara göra klart betalningen halvnickandes utan att ta någon egentlig notis. Jahopp.
Ovanstående var de negativa bitarna med besöket. Desto roligare var att jag slutligen, efter åtta år, mötte upp med min "brevvän" (eller rättare sagt msn-, sms- och Facebookvän) Linda som bor i Skåne. Lite nervöst och väldigt ovanligt att träffa någon som man pratat med så mycket och som man känner så väl men aldrig träffat tidigare. Det kändes hur som helst inte konstigt alls när vi väl börjat snacka och vandra omkring, det kändes tvärtom bara normalt, som när vi pratar i vanliga fall, fast mycket trevligare att se personen i fråga på riktigt.
Den största utmaningen under arrangemanget var att jag skulle ut och cykla loppet runt för att filma, dels för att ha filmmaterial nu, dels för att ha när man ska promota nästa år. Problemet med denna idé? Flera problem skulle det visa sig. Det största problemet är att man inte direkt har utrymme att cykla där löparna löper, naturligtvis. Och på trottoarerna är det en massa annat folk som det inte alltid går snabbt att ta sig förbi. Således försökte jag ta en del genvägar då och då. I en stad jag knappt kan och bara lärt mig några kvarter sedan vi kom dit. Det sista är det näst största problemet, att man inte hittar. Till en annan gång kommer jag att föreslå att någon som verkligen kan staden i fråga är den som tar sig runt och filmar. Nu lyckades jag på magiskt vis ändå hitta dit jag skulle. Tid att stanna för att fiska upp mobilen och kolla karta var inte att tänka på då man skulle kommit för långt efter. Och tid att stanna och filma när det väl fanns bra filmtillfällen var inte heller det lättaste då man skulle hänga med för att inte komma för långt efter. En enda gång plockade jag upp mobilen och då hade jag cyklat länge och väl i samma riktning, på ren känsla, med enda mål att ta mig till tillbaka till stadion och hinna till prisutdelning samt få lite bilder från folk vid målgången. I samma stund som jag plockade upp mobilen och såg var jag var så hörde jag speakern i fjärran. Jag hade kommit precis till utkanten av den park som låg bredvid stadion. Bra lokalsinne, jajamensan! Efter en vild färd genom parken kom jag fram till Malmö Stadion och kunde hoppa av för att filma lite därifrån samt prisutdelningen. Jag hade inte ens tid att vara anfådd, så uppe i varv och fokuserad var jag. Jag reflekterade inte ens över om stresscyklandet hade varit jobbigt. Låt oss säga att jag dagen efteråt däremot var något mör..
Jo förresten, en negativ sak till kom jag på. Under hela tävlingsdagen var det uppehåll, men det höll sig tyvärr inte över kvällen när jag och Magnus var ensamma kvar på arenan och skulle riva ner banderoller och packa in i bilen. Då regnade det. Härligt, tack.
Äsch, sammanfattningsvis som sagt så var helgen bra. Nya upplevelser och erfarenheter!
---
Igårkväll.. jaa, vad ska man säga? Jag dansade Thomas Müllers fuldans x antal gånger. Sällan har man varit så lättad och glad efter en match. ÄNTLIGEN! Ända sedan jag började fastna för fotboll på allvar och sedan snöpligt såg Tyskland förlora mot Brasilien i VM-finalen 2002 har jag väntat och längtat och hoppats på att det som jag ser som mitt andra hemland skulle ta hem en mästerskapstitel igen. Nu när det hände, mot Greklandsaktiga, tråkspelande Argentina, var det obeskrivligt skönt! Ein schöner Sieg!
Nu ska jag slappa lite, sedan är det lite sovande innan det är dags att återigen resa iväg. Imorgon är det Karlstad som gäller.
Hej hopp!
Hemma hos Erik, där jag såg matchen, gick denna fantastiska dans varm i mina ben.
Skönhet inuti
Borås överraskade. Varmt och soligt väder stora delar av tiden och en massa glada miner vart man än gick. Det nästan enda jag kan ge något minus för var möjligen hotellmaten, men annars kan jag inte klaga på så mycket mer än att jag släpade runt banderollerna jag snackat om tidigare helt i onödan. Självklart insåg folket på plats på arenan när de fick se banderollerna att "Jaha, det där känner jag igen, de har jag sett.. men de var av annat material än övriga så jag trodde inte de hörde till." Bravo. Rulla ut och kolla kanske..?
Hotell-livet i övrigt funkade perfa. På fredagskvällen låg jag och roomien och kollade Tysklandsmatchen (som ju gick prima!) och sedermera när hon somnat kollade jag själv på Brasilien-Colombia.
Dagen därpå försvann roomien tidigt till Ryavallen medan jag själv hade sovmorgon och såsade mig ner till frukosten lagom sent tillsammans med ett antal friidrottare från Spårvägen och Hammarby. Efter frukosten blev det en liten march till turistbyrån för att hämta ackreditering och sedan vidare till Ryavallen för bevakning av Lag-SM.
Efter avslutad tävling liftade jag mot Götet med ett par aktiva och en tränare från GFIF-tiden med yoghurtglassätande på avenyn som avslutning på en finfin tävlingsdag.
---
Idag vaknade man upp för en av de sista gångerna i Dösebacka. Efter denna lilla sejour vet jag inte hur många fler gånger det blir som man kommer hit och bor här, om det ens blir någon mer alls. I mitten av augusti lämnar vi ifrån oss nycklarna permanent.
Dagen har gått åt till samma aktivitet som senast jag var här, det vill säga fortsatt röjande av saker. Nu när jag bestämt mig för att bo kvar i Stockholm så är det lite lättare att planera saker som ska plockas med härifrån.
Under kvällen sökte jag mig ner i källaren som så många gånger förr genom åren när det är varmt på övervåningen. Här nere är det ständigt en behaglig, sval temperatur.
Alla VHS-band från uppväxten är nu nedpackade. Tänk så många gånger man suttit här och kollat på VHS, framför allt med Disney på. Vad kunde nu då vara bättre som en sorts avslutning på allt än att se min favorit-Disneyfilm på VHS? Det roliga är att jag aldrig sett just den på VHS här hemma. Jag ägde den aldrig som liten, Skönheten och Odjuret. Jag köpte den på VHS för bara några månader sedan för fem riksdaler. Varför VHS när det finns DVD? Framför allt för att få rätt intro och utan en värdelös tillagd scen som finns på DVD-utgåvan. Berättarrösten på introt finns i flera versioner. Originalet på VHS var för skrämmande i betoningen enligt vissa och därför gjorde man en omdubbning med lite mjukare betoningar till DVD-versionen. Trams! Det var ju den lite otäcka känslan i introt som man gillade, mer inlevelse, mer realistiskt.
Jag känner mig nöjd nu. Jag har bockat av allt som har med mitt barndomshem att göra. Och att få avsluta med Disney känns ganska talande för hur jag klarat mig genom livet från uppväxten här på landet, till skolgången i Kungälv och Falun till storstadslivet i Göteborg och nu Stockholm. Disney handlar alltid i slutänden om att vara sig själv, våga gå sin egen väg och att allt ordnar sig till slut. Jag har alltid försökt vara mig själv och gått min egen väg, vilket självklart inte alltid varit problemfritt men alltid både känts och varit rätt. Och visst ordnar sig saker till sist, även för mig.
Skrotnisse och Björkman
Mycket lugn dag på jobbet för en gångs skull, men saker att göra ändock som fyllde ut naturligtvis, bara inte så stressiga saker.
Imorgon bitti åker jag buss till Borås och Lag-SM. Mest intressant med själva resan ner är att jag plötsligt fick i uppdrag att ta med mig två banderoller från vårt förråd för att ersätta ett par som saknas. Hur ursprungsbanderollerna kunnat försvinna är mycket märkligt då de ska ha packats tillsammans med allt annat från senaste tävlingen. Hur som helst så fick jag snabbt rulla ihop reservbanderollerna och trycka ner dem i en väska med rätt sponsring för att slippa ta dem under armen tillsammans med ett par datorer och filmkamera som jag också ska ta med mig. Enda kruxet med denna enda väska att tillgå är att den fram tills nu har innehållit otvättade landslagskläder. En härligt småunken doft ryms alltså i väskan, men det är inte mycket att göra åt. Möjligen att jag packar om det hela till min egen väska, men jag tror att det ska ha vädrat ur sig till imorgon.
---
Inget VM igår, inget VM idag. Abstinens. Har också sett igenom säsong 6 av SoA och åter sett igenom Macken. Alternativen nu är därmed att läsa en bok, kolla på någon av de filmer jag har på datorn eller kolla på den andra DVD:n jag plockade med mig hit förutom Macken, nämligen Skrotnisse och hans vänner.
Det kommer att bli det sistnämnda, ackompanjerat av lite gröt, mackor, choklad, mjölk och kanske något mer.
