Två veckor. Så lång tid sen senast jag skrev. Känns inte så längesedan. Men äh, vem lurar jag, tiden nuförtiden svischar förbi obevekligt snabbt och jag känner inte alls samma ork att skriva här längre som förr. Jag kollar in på gamla inlägg någon gång ibland och ser på vilket sätt jag skrev då och på vilket sätt jag skriver nu. Sätten påminner om varandra, men det är inte alls detsamma nu som då.

 

Förr när jag skrev var jag mycket mer utlämnande och rak och öppen med åsikter och så vidare. Då brydde man sig inte alls på samma sätt som nu. Jag har fortfarande en massa åsikter, men det känns som att världen krympt snarare än blivit mer öppen. Och ju mer och mer jag kommit in i jobbvärlden desto mer har jag också hamnat om inte i rampljuset så i alla fall väldigt nära det. Man är mån om vad andra tycker på ett helt annat sätt än tidigare.

 

Jag tyckte om som det var förr, en mer öppen Richard, mer fri och troligen glad på ett annat sätt än idag. Idag är jag också glad, men jag vet mycket mer nu än jag gjorde då. Det är en svår balansgång detta liv, mycket svår. Det enda man vet är att tankarna kommer fortsätta flyga genom livet, vare sig jag är den drömska tonårs-Richard, den lite mer cyniska (men fortfarande drömska) unga vuxen-Richard eller framtids-Richard.

 

Se, nu blev det ett småflummigt nattligt inlägg ändå till sist. Det känns ändå skönt, jag borde göra det oftare. Att skriva har alltid varit en form av terapi. Alla behöver någon ventil och alla har någon ventil. Även de som försöker visa sig starka och vägrar erkänna sina svagheter har någonting som de vänder sig till för att fly från en eventuell fasad som de känner att de måste visa upp. Ingen är glad jämt och man får visa sig svag. Det är inget fult, vilket många tycks tro.

 

Jag skulle kunna skriva på som bara den hur länge som helst nu när jag väl öppnat den där ventilen, men det ska jag inte göra. Det finns ett slut på allt och jag har fler sätt att släppa ut känslor och tankar på än genom skrivande. Musik till exempel. Både genom att sjunga själv och genom att lyssna på musik är något som väldigt ofta hjälper. Detta inlägget igenom har jag lyssnat på en låt som passar perfekt i natten. En låt jag nyligen upptäckte genom en film. Film (för övrigt ännu en av mina ventiler) är ofta en bra plats att hitta nya låtfynd.

 

Mer och tydligare om vart mitt liv står just nu i nästa inlägg. Så länge får ni hålla till godo med låten: