Vägen mot friskheten går i helt rätt riktning. Idag fick det vara nog med att ligga inne, jag börjar bli lagom rastlös. Fortfarande inte helt hundra, men mitt sinande skafferi krävde påfyllning och jag krävde att få komma ut. Jag trodde inte att jag skulle bli så trött på att vara hemma, men jag antar att citylivet påverkat en en del ändå de senaste två åren, först lite lätt i Götet och sedan exploderande nu i Stockholm.

 

Missförstå mig rätt, jag har inga direkta problem med att ligga hemma en vecka och bara ta det piano, men vanligtvis när det har inträffat förr så har jag antingen haft massa filmer hemma att sysselsätta mig med eller surfat runt på nätet. Här har jag inget nät, mer än via mobilen, vilket inte räcker i full hastighet i evighet. Jag kan inte direkt skaffa hem massa film eller kolla på serier med andra ord, vilket är ungefär det man pallar göra när man är sjuk. Och jag har inte heller tillgång till min egen filmsamling då den ligger i ett förråd i Varberg eller Falkenberg.

Det som slog mig mest på vägen hem från affären är att man är fysiskt helt ur gängorna efter en vecka där man endast lämnat lägenheten en gång för att hasa sig till pizzerian i huset bredvid. En vecka gör mycket och man känner sig inte direkt som Arnold Schwarzenegger när man ska ta sig upp för de sista trapporna och svetten lackar i pannan. Sjukdom och inaktivitet i en vecka = ett pinsamt vrak. Sedan är jag ju sådan att jag aldrig skulle slå av på takten när jag vandrar heller, sjuk eller ej. Jag har ett ganska snabbt tempo när jag går, hur jag än mår och vilket väder det än är. Mycket för att jag främst vill komma fram till min destination fort och inte är någon jättefan av att gå och springa överlag. Nyttigt dock med högt tempo, men kanske inte det smartaste när man inte är helt fräsch än och dessutom kånkar på ett par matkassar.

 

Trevliga erbjudanden i affären för övrigt! Jag behövde mer te (har knarkat slut hela paketet jag hade de senaste dagarna) och härligt nog fanns fem spänns rabattkupong för just mitt favoritte. Sen var jag sugen på tunnbröd också och givetvis var det kampanjvara så istället för typ 24 spänn kostade ett paket endast 10 riksdaler. Heja! Kom till pappa två paket tunnbröd! Till detta kom nio kronors härliga pantkvittopengar på lite skrutt jag hade med mig.

 

Ibland är det lätt att bli glad för det lilla.

 

---

 

Nu ska jag ägna mig åt att fördriva lite mer tid. Det är trots allt en talang jag har. Imorgon börjar en ny vecka och då jävlar bestämmer jag att jag är tillräckligt frisk för att göra annat än bara ligga här. Jag ska fixa klart en hemsida, gå på synundersökning, kolla EM-kval, hänga med Erik, söka jobb, gå ut, shoppa. Jao, helt enkelt leva lite igen och inte bara vara en teknarkande lägenhetsmumie.

 

Tata!