Påskhelg finito
Påskhelgen gick både snabbt och långsamt på något sätt. När man varit mitt uppe i den har den passerat långsamt och gött, men nu när den är över så känner man att fan, det gick rätt fort ändå. Tid, ett märkligt begrepp.
Haft en bra helg i vilket fall. Imorrn morgon ska jag tydligen bogsera bil, eller rättare sagt styra den bilen som blir bogserad. Det betyder i detta fall att jag måste upp mycket tidigare än vad jag hade tänkt mig. Nåja, kan väl kanske vara bra att ställa om dygnet lite igen då jag ska upp i ottan och åka snortidigt tåg (06.35) på onsdag morgon med destination Stockholm.
Ska blir trevligt att se huvudstaden i solsken (enligt prognoserna) igen. Senast jag var där så var det lite smågrått och mitt besök bestod ungefär i att vara i två lägenheter samt ett dyrt uteställe. Man ser inte så mycket av stan då kan man ju säga. I vilket fall är det en ganska kort visit, åker på onsdag morgon och kommer hem torsdag middag. Sen bär det inte helt otroligt ner till sommarstugan igen.
Har inte nåt alls med detta inlägg att göra. Återupptäckte den bara för några veckor sedan. Diggade hårt när den kom.
Konstant förändring
Alltid redo, alltid vaken
Alltid här
Släpper aldrig helt
Något finns alltid kvar
Inget är helt förgängligt
Det enda som kan gå,
det enda som kan försvinna,
det enda som kan dra iväg..
..det finns inte på riktigt
Det finns ett slut, det finns en start
Men det finns inte bara en av varje
Oändlighet
Vi finns, vi fanns, vi dyker upp igen
Mening?
Mål?
Mål?
Nej, meningar och flera mål
Aldrig stängda dörrar,
bara miljoner som öppnas
Alltid redo, alltid vaken
Alltid där
Långfredag - Varför lång?
Från Wikipedia:
"I Sverige heter det långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. Under 1870-talet klädde sig många i svart. Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. I och med detta präglades dagen av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat. Inte minst för barnen, som inte fick leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig. Många barn var tvungna att vara finklädda, vilket dock även gällde andra helger. Sveriges Radio spelade kristna sånger, men inte världsliga."
Namnet beror alltså inte på att dagen är extra maffigt lång och det känns inte riktigt som att ovanstående i övrigt gäller längre kan man säga:
- Svart klär sig många i, men inte nödvändigtvis av religiösa skäl. Fråga lite hårdrockare, gothare och emos.
- Nöjesetablissemangen av idag vill knappast se chansen till att få en massa fredagsgäster flyga sin kos. Stillhet är färre och färre som söker verkar det som i vår rastlösa värld där alltfler ständigt söker nya äventyr.
- Barnen leker i allra högsta grad under påskhelgen. Även om det är påskafton som ska vara höjdpunkten så börjar ju barn redan i början av påskveckan med påskpyssel och sedan klär man ut sig såväl på skärtorsdag som långfredag och påskafton. Gärna säkert också på påskdagen och annandagen. Finkläder är nog bara något som inträffar om man ska på verkligt speciella och fina tillställningar.
- Sveriges Radio spelar definitivt inte bara kristna sånger. Möjligen att P2 skulle göra det en begränsad period.
Så, sammanfattningsvis: Långfredag betyder egentligen inget speciellt nuförtiden (om man inte är religiöst intresserad då) mer än en ledig dag i slutet på veckan.
Ha en trevlig långfredag på er, vad den än betyder för er!
Förmodligen min favoritpsalm.
---
Och ja just det, detta måste naturligtvis uppmärksammas efter en härlig insats på skärtorsdagen:
Möteöteöteöteöte
Så stod det länge i förrförra FM när det var dags för möte med tränarstaben. En fin konstig språkbugg helt enkelt. Efter någon patch eller två hade de dock fixat det så att det bara stod "möte".
Nästa vecka ska jag till huvudstaden för ett möte och efter det vet jag lite mer hur den närmaste framtiden ser ut. Kan passa på att besöka Erik också naturligtvis och utnyttja besöket till fullo så får hoppas han är zu Hause.
---
Idag är en husspekulant här på besök. Vi ska ju sälja kåken i år. Det börjar kännas mer och mer på riktigt ju mer saker görs i ordning här hemma och ju fler gamla saker som åker till tippen i omgångar. Häromdan slängde vi exempelvis min gamla sulky. Den har man åkt i många gånger som liten.. och släppt iväg ner för en liten trädgårdsgång vid ena gaveln av huset också ett antal gånger för att se hur snabbt den rullade iväg och kraschade in i busken som fanns i slutet av gången på den tiden ^^
Det är först när man ser alla sådana saker slängas som man inser att delar av ens tidigare liv verkligen är långt borta.
---
Just nu chattar jag på fb samt lyssnar igenom electronica-musik för att hitta nya fynd att lägga till spellistan.
Lite småmolnigt ute, men överlag känns detta som en riktigt bra dag, bara sådär liksom. Imorrn drar vi ner till sommarstugan över påsken och hälsar på broder truck.
Damn, klockan är bara halv tolv. Känns ovant nuförtiden haha.. Gick upp nio för att dammsuga inför spekulantens besök. Jag gillar ju att utnyttja natten, men det är väldans gött att känna känslan av att ha hela dagen framför sig också :)
Ny vecka, nya möjligheter samt påsk
Förra veckan avslutades med att hänga med Henke i Götet. Först bio, Noah, sedan stack vi till John Scotts pub där det blev fåraherdepaj och ett par öl och en whisky. Alltid trevligt att hänga med Henke och alltid trevligt att hänga i Götet.
Resten av helgen blev inte riktigt lika händelserik. Det blev mest hänga med familjen och spela FM i princip, samt att få ihop tre artiklar igår. Men man behöver verkligen inte alltid saker som händer heller.
Idag? Först få klart en artikel, sen ligger resten av dagen öppen. Till artikeln serveras spotifymusik via stereon och min sångröst.
---
Påsk om några dagar. Påsken var en trevlig högtid när man var liten med en massa påskpyssel och påskgodis. Min syn på påsken nu när man vuxit upp (nåja, vuxit upp lite i alla fall) är ganska så exakt denna:
Sparkcykel-Björkman
Inne i stan en kort sväng igår och tog en kaffe och tjôtade lite med Peter från Falu-tiden. Det gäller att hitta på lite saker då och då och inte bara ligga hemma hela tiden, även om det i viss mån också är väldigt skönt.
---
Idag har jag fått ihop en liten artikel och hjälpt fader bygga duschkabin. Större delen av tiden stod jag förvisso snarare och tittade på och höll sällskap vid kabinen, men kom även med avgörande insikter gällande bruksanvisningen. Låt oss säga att jag hellre studerar ritningarna än bygger det som finns på ritningarna (såvida det inte gäller Legobyggsatser, men det var ett tag sen).
---
Vad jag då menar med detta inläggs rubrik? Jo, i fredags när jag fortfarande var i Olofsbo blev jag plötsligt påmind om att jag lovat att klippa gräset borta vid farmors stuga. Klockan började gå mot kvällen och dagen efter skulle jag ju åka till Götet för jobb. Med andra ord var det inget att vifta på, fort bort och klippa helt enkelt.
Jag gick till förrådet för att plocka fram en cykel. Den enda lättillgängliga som inte var insyltad bland en gammal trampbil och annat mojs var pappas gamla vita springare. Ut med den och hoppar upp för att börja trampa iväg, men inser direkt att detta går ju inte - den vänstra trampan är helt borttagen, alltså inte ens staget själva trampan ska sitta på är där, bara ett hål. Jag vet att det varit problem med denna trampa förr, men tänkte ju inte på att den kunde vara väck nu.
Jahopp, vad göra? Antingen börja röja ut mojs och plocka fram en ny cykel eller också.. går det att delvis sprakcykla, delvis cykla med ett ben tro?
Givetvis, envis som jag är, så väljer jag det senare allternativet. Att sparkcykla med en stadig herrcykel är dock inte det smidigaste här i världen. Några korta perioder körde jag även trampa-med-bara-en-trampa-metoden eftersom högerbenet blev helt slut av att stå upp hela tiden (jag kunde dessvärre inte sitta och sparkcykla ty då nådde jag knappt marken med det sparkande vänsterbenet).
Förmodligen såg det hela jättelustigt ut får de få förvånade ortsborna som var ute och såg mig sparkandes förbi, men skitsamma. Fram kom jag, väl uppvärmd för att klippa gräs. Det är nämligen inte bensingräsklippare vi snackar borta vi den lilla yta som omger farmors hus utan handgräsklippare. Som tur var valde jag rätt klippare som inte var totalt slö och klippte ganska snart klart det hela. Dags så för hemfärd igen, väl medveten om att det innebar att jag skulle bli ännu mer slut.
Det kanske inte låter som något jättejobbigt att sparkcykla med en cykel sisådär 500 meter i vardera riktning, men tro mig.. det är det. Statiskt jobbigt för högerbenet som sagt, jobbigt för armarna som måste hänga och styra, samt för konditionen som ska se till att vänsterbenet pumpar på friskt. Balansfaktorn på det och det är en del som kroppen får jobba med. Jag tog det ju inte heller lugnt utan gasade på friskt.
Varför jag inte gick istället? Jag ville ju blir av med detta fort. Såhär i efterhand hade det dock varit betydligt smartare att bita i sura äpplet och röja ut en funktionsduglig cykel istället.. tror att äpplet jag fick bita i genom att sparkcykla var betydligt surare än utplocknings-äpplet hade varit.
Bra motion fick jag i alla fall!
Friidrottens Hus, gästspel
Under helgen har fingrarna smattrat på ordentligt. Arbetet har bestått i att vara med på löpartränarutbildning och notera det som förelästs om för deltagarna så att de kunde ta med sig det hem. Mycket text blev det och jag hann med det mesta, men man måste sålla ibland. Det blev ett antal sidor till slut från de två dagarna i alla fall. Dag ett pågick cirka 10.00-20.30 och dag två cirka 9.00-16.00. Det blir mången timme att smattra på. Jag tog även en del kort.
---
Ny vecka, nya möjligheter. Detta är dock en vecka där jag för en gångs skull inte har något alls inplanerat än. Trots att jag varit arbetslös/mellan två jobb/arbetssökande (eller vad man nu vill kalla det, för min del spelar det ingen roll vilken benämning som används) har jag alltid haft minst en sak på kalendern varje vecka. Det är ganska bra ändå tycker jag.
Märkte precis att jag är lite Word-skadad från helgen. Jag flyttade muspekaren upp mot vänstra hörnet för att säkerhetsspara det jag hittills skrivit, meneh.. detta är ju inte direkt Word utan webbläsaren..
Vad ska jag då hitta på denna vecka? Skriva några sedvanliga artiklar och hjälpa till här hemma är väl det aktiva som ligger på agendan i första hand, samt söka nya jobb då. I övrigt får jag sysselsätta mig med fritidsaktiviteter som FM, vara social, film etcetera. Det blir en fin vecka detta också.
Och ikväll är det en ganska viktig match på G, hemmapremiär! IFK tar emot MFF. Det blir något att följa det!
Oh yes I can. And I will.
Dagen innan lite jobb, fotbollsminnen blossar upp
Imorrn ska jag till Friidrottens Hus igen och jobba lite, vara med på en löptränarutbildning och skriva och ta kort.
Utöver det gör jag mina frilansartiklar då och då. Har avsagt mig en genre av dem dock eftersom de inte fungerade att göra med den efterfrågade ganska korta tidsramen och min okunskap inom ämnet. För mycket energi var tvungen att läggas på väldigt lite så att säga.
Det är ju så i livet, man kan inte ta sig an allting, ibland måste man lära sig att säga nej också. Visst, det är pengar, men om du bara blir stressad och mår dåligt och får dåligt betalt i paritet med tiden du uträttar arbetet i fråga så är det bättre att välja bort uppdraget i fråga om så är möjligt. Det känns ju heller inte okej att andra projekt halkar efter (såväl från företaget i fråga som från andra håll) bara för att man måste lägga allt fokus just på en liten del i det hela.
Nåväl, det är nuvarande officiella jobbsituationen. Jag återkommer med andra framtida saker när jag vet mer klart hur saker och ting blir. Men det kan bli bra om allting klaffar.
---
Igår skedde årets andra grillning. Eftersom vår stora grill står längst in i förrådet bakom cyklar och skit så körde vi på den lilla road trip-grillen istället som stod mycket bättre placerad i gäststugan. Nu behövde jag ändå leka Fångarna på fortet och vara smidig som en balanskonstnär för att komma in till grillen längst in i förrådet där gallerskraparen låg och stirrade retfullt mot mig, men jag slapp i alla fall bröta ut allt för att få ut grillen.
Kyckling stod på menyn (som jag för övrigt tycker är det svåraste att grilla) och det blev finemang med lite potatissallad och saltgurka till.
Prima road trip-grill. Och prima "bord".
---
Solen skiner ute och jag funderar på att gå ut till något närliggande mål och kicka lite boll. Why not liksom, fotbollsnerverna kliar av iver. Jag är på intet sätt något äss på att spela fotboll, men jag gillar att göra det. Det enda jag är bra på är egentligen att vara jobbig för motståndarna, markera, skava och tackla, men det behövs ju sådana spelare också. Det är sällan jag löpt offensivt när jag spelat fotboll.
Jag har heller aldrig tillhört något lag, men jag har ställt upp i några plojmatcher och ett par skolturneringar (jag räknar inte med när jag var lärarvikarie och antingen var rena väggen i mål eller dribblade bort alla småbarn, det känns inte riktigt som någon prestation). I alla dessa matcher har jag haft ett defensivt tänk. Varje gång jag försökt spela på enbart offensiv position har det ofta slutat i katastrof eftersom jag varken kan dra min gubbe eller är särdeles snabb. Har jag haft defensiv utgångspunkt har det fungerat desto bättre.
I vänskapsmatcher stannar jag defensivt nästan hela tiden. Bara om jag verkligen ser en lucka så sticker jag, vilket är ytterst sällan. Enda gången jag gjort mål mot hyfsat svårt motstånd i vänskapssammanhang var under en varm dag i Falun när några från vår klass mötte några från årskullen under. I just den matchen var jag det defensiva ankaret (jag menar absolut inte att jag är någon Carles Puyol, men i denna match kände jag mig bra) och försvaret darrade betänkligt när jag ställde mig i mål en stund för att alla skulle få spela utespelare (jag gillar att stå i mål också trots mina 177 cm, men i vänskapsmatcher tenderar de flesta att främst vilja gå framåt undantaget mig, vilket ju då nu betydde att den enda superdefensiva backen försvann in i mål).
Nåväl, målet var det ja: Jag såg plötsligt en hel allé av yta att sticka fram på rätt i mitten, sopren gata. Jag älgade fram, fick en perfekt låg passning, kom fri med målvakten och hade redan bestämt mig för att vänta ut honom och placera in istället för att gå på kraft - det lyckades utmärkt. Bollen inplacerad och en slutkörd och otränad Richard bjöd på ett målvrål i hettan efter sitt enda mål under matchen och som sagt också det enda någonsin mot hyfsat svårt motstånd. Ser ofta just det målet framför mig och spelar upp sekvensen i mitt huvud. Inget märkvärdigt alls egentligen, men det är en liten, liten egoboost att veta att även jag kunde få göra ett mål.
Konsten att uppskatta de små sakerna i livet helt enkelt.
Ciao!
Det svänger snabbt..
..här i världen. Mycket mer än så kan jag inte säga just nu. Vi får hoppas att saker och ting går i rätt riktning. Kan i alla fall säga att idag har varit en bra dag för självförtroendet på alla sätt och vis. Både från släkt, vänner och andra.
De två förstnämnda kategorierna tycker jag om så mycket att det nästan gör ont ibland.
---
Imorrn är det torsdag. Hela dagen idag har känts som torsdag så det är gött att det inte har varit det. På fredag åker jag åter till Kungälv och Götet. Lite jobb i helgen!
Spelar FM just nu. Ska ta och se en film sen. Vet inte vilken än dock, men har säkert någon trevlig på listan.
And I'll be back again, and again, and again, and again, and again..
Onödigt
Varför engagerar jag mig så mycket? Varför ska jag alltid bli så känslomässigt påverkad av karaktärerna och händelserna i en lång serie, speciellt när kärlek och vänskap är inblandat?
HIMYM har nu tagit slut till sist och jag tänker inte gå in på slutet mycket mer än att jag inte gillade det alls. Jag kan förstå en viss tanke bakom det, det fanns en period när man trodde att det kunde sluta så, men det kändes som att de lämnade den vägen för lääängesedan och nu, precis i sista avsnittet, återvände man plötsligt dit igen.
Tänker inte spoila för folk som tänkt se serien, men låt oss säga att sättet det slutade på inte var alls som jag ville ha det. Det kändes för hafsigt, stressat och slarvigt ihopkomponerat, vilket är riktigt trist efter en säsong som i övrigt jag tyckt varit riktigt bra (speciellt avsnittet "How your mother met me").
Att jag engagerar mig såpass mycket känslomässigt som jag ändå gör irriterar mig. Vissa kan koppla bort serier och annat helt, men för mig stannar mycket kvar, på gott och ont. Jag är en känslomänniska, har alltid varit och kommer alltid att vara. Många gånger är det bra, men i såna här stunder sitter jag och blir på dåligt humör. Dels för att serien gick som den gick, dels för att jag blir såpass påverkad av det och blir grinig för att jag låter mig påverkas.
Vet att det låter löjligt att ta in det så mycket men ett sånt slut.. kan inte säga mycket mer utan att spoila. Jag känner bara en stor onödighetskänsla i att bygga upp en karaktär och ett antal skeenden så mycket under en säsong för att sedan i sista avsnittet ändra allt totalt.
Jag har ibland undrat för mig själv varför jag inte ser på så mycket serier som andra gör och just nu slog det mig att detta kanske har något med svaret att göra. Jag orkar helt enkelt inte känslomässigt med mer än någon serie åt gången och med lite distans emellan till nästa (för att förtydliga så kanske jag bör säga att jag inte är någon galning som går runt och tänker på serier hela veckorna eller går runt på stan och tror att jag är karaktärerna. Jag är bara väldigt känslomässigt engagerad som sagt).
Suck. Om någon vill pigga upp mig på vilka sätt som helst egentligen så.. now is the time.
Take care now, bye bye then.
Drömmer mig bort istället.
Blåvitt har äntrat scenen
Efter slutsignalen skrev jag såhär på Facebook:
"Sååå skööönt! Hjärtat har lugnat ner sig, dansken lekte Hysén och Mané påminner om Werder Bremens gamle köttbulle till måltjuv Aílton. Lägg därtill en storspelande Alvbåge. Underbar känsla!"
Utöver det behöver man inte säga så mycket mer, sammandraget talar för sig självt:
Fruktansvärt skön seger!
Festen som kom av sig och blev något vidrigt
En dag som skulle vara en glädjens dag. Solen sken på många håll och äntligen var allsvenskan här efter den evinnerliga vinterväntan. Svensk fotboll skulle åter spelas på hög nivå och många glada supportrar skulle äntligen få se sina lag igen. Men vad hände?
Jag sitter här och mår smått illa. Eller inte smått, jag mår illa på riktigt. Att dessa jubelidioter till huliganer ska få fortsätta förstöra för alla oss som är supportrar och älskar fotboll är sanslöst. För att förtydliga: Dessa personer är INTE supportrar som vissa politiker felaktigt benämner dem som. Personerna är huliganer, förstörare. En supporter stöttar sitt lag och hjälper det framåt. Att ta livet av någon annan eller rusa in och hetsa och förstöra på plan är inte att hjälpa sitt lag.
Detta är liksom inte första gången det går överstyr. De senaste åren har det varit flera gånger som folk till synes har kunnat göra lite som de vill på och i samband med matcher. Vad allt detta beror på låter jag vara osagt, men människor har alltid ett val. Man går på match för att stötta sitt lag och ha trevligt och titta på sporten som man älskar (alternativt går dit i sällskap med någon som älskar laget), inte för något annat. Inget, absolut inget, försvarar de korkade uppträdanden som uppvisats det senaste dygnet.
Imorrn kommer jag följa AIK vs. IFK via stream och jag hoppas innerligt att det är en trevlig fotboll jag får se på och åskådare som sköter sig. Någon fest blir det nog inte vem som än vinner då fotbollssorgen gäller hela landet. Det har ett antal huliganer sett till.
Sunny
Soldränkt dag! Wunderbar!
Inledde dagen med att skriva en artikel innan jag studsade in i duschen och därefter ut på den naturligt soluppvärmda altanen. Gött é de'!
Ändrar lite ytterligare i databasen med Erik. Snart är det allsvenskedags, både i reell och fiktiv form!
---
Ostbågar hemma! Nomnom! De kommer gå åt i en rasande takt idag känner jag. Äter ju inte så mycket onyttigheter nuförtiden så de små frasiga läckerheterna kommer vara som gudasända.
---
Det finns många "borden" i livet (inte köksborden och soffborden utan saker man bör göra). Jag nöjer mig i nuläget med att sålla lite bland dessa och göra de viktigaste sakerna man bör. Sen går resten av den lilla tiden som återstår till saker jag vill göra. Det har blivit ganska lite av den varan senaste året egentligen. Mycket borden och måsten och skall med bara sporadiska inslag i större utsträckning av vill.
Men i år blir ett bra år. Det finns garanterat saker att lära sig på arbetslösheten också. Det känns redan som att jag fått göra en massa saker jag innan inte ens reflekterat över och som jag kan ha nytta av senare i livet. Inget ont som inte för något gott med sig brukar man ju säga. Det gäller inte allt, men väldigt mycket tror jag.
Trevlig fredag på er!
Any time, night or day
Konstruktivt och trevligt möte igår på Hisingen. Inte jättegivande, men helt okej, möte på AF idag.
Det trummar på helt enkelt!
---
Artiklarna jag skriver lite då och då har tidigare kommit ganska sporadiskt, men nu kom helt plötsligt en drös inom bara ett par dagar. Kunde planerats och getts till mig bättre känner jag.
Till imorrn ska jag i vilket fall ha fått ihop två stycken. Tänkte först skrivit den ena inatt, men jag orkar fasen inte. Är ganska slut i huvudet av alla saker att hålla reda på och alla papper som ska skickas hit och dit. Det är nästan mer att göra som arbetslös än som arbetande. Världen är logisk, oh ja.
---
Zzz.. sitter och fixar i databasen för FM med Erik. Vi gör Allsvenskan tipp topp med rätt övergångar och så vidare. Men nu börjar jag säcka ihop allt mer.. zzz...
25 år
Så gammal blir min broder idag, GRATTIS bror! Presenter inhandlades som sagt igår, men även idag (han läser nästan aldrig min blogg så skulle nästan kunna säga vad han ska få, men hoppar det för säkerhets skull).
Jag och fader kom nyss hit till sommarstugan. Fadern kastar sig direkt ut och börjar jobba med något som hör huset till medan jag har lite ledigt med FM.
Imorrn åker vi tillbaka till Kungälv. Jag hoppar dock av för ett jobbmöte i Göteborgstrakten som eventuellt kan leda till något i sommar, så det ska bli spännande.
Sitter på altanen nu med 60-talsmusik strömmandes ur högtalarna. Sommaren känns närmre och närmre. Såhär behaglig övergång från vinter till vår har jag nog inte varit med om i mannaminne (dock skall sägas att mars inte är slut och jag alltid förväntar mig att en elak sista snöstorm ska dyka upp när man minst anar det så.. jag avvaktar med att jubla för högt.
Senare på kvällen ska vi på restaurang och sedan ska jag ta och söka några jobb när vi kommer hem.
Framtiden är fortsatt oviss, men jag ser den betydligt mer ljus än mörk i nuläget.
Trollhättan helgen som gick. Och klubbchef? Jag?
I helgen åkte jag och hälsade på Fredrik i Trollhättan. Även en annan från Falu-tiden, Filip, bor där så efter en lördagseftermiddag fylld av snack och fotboll kom han också över plus en kompis till honom.
Ölintaget började någon gång till första matchen, Chelsea-Arsenal, och fortsatte under kvällen.
Framåt tio stack vi ut till baren Butlers där vi beställde in lite mat och snackade. Jag gjorde dock en liten felbeställning då det jag beställde var betydligt mindre än vad jag hade hoppats på. När jag såg vad Filip och Fredrik fått in surade min mage lite. När sedan Filip fick halva över och lät den gå till spillo grät min mage lite till. Nåja, två stora öl senare var jag mätt på ölen istället.
Vi gick hemåt relativt tidigt och jag låg och chattade på mobilen nedbäddad i sovsäck redan runt tvåtiden.
Att jag sedan hade halsbrännan från helvetet är en annan sak.
Trevlig helg i vilket fall, det får vi göra om!
---
Under söndagen fick jag ett lite roligt, positivt och trevligt mail. Jag skickade ju ut ett antal spontanansökningar för en tid sedan till ett stort antal idrottsföreningar där jag förklarade vem jag var, vad jag jobbat med, inom vilket område jag sökte tjänst och så vidare. Några saker har lett till visst intresse, men de flesta har varit nekande eller icke svarande.
Söndagens mail var även det negativt beskedsmässigt, men ändock positivt kan man säga och det mest överraskande. Mailet jag fick tackade mig nämligen för att jag ansökt till jobbet som klubbchef, men att de nu gått vidare till andra sökande. Hade ingen aning om att de letade det där. Att de ens övervägt mig såpass att de svarat mig angående detta jobb känns förvånande, men smickrande. Tänk att bli kallad till intervju som klubbchef helt plötsligt! Det hade varit grymt trevligt naturligtvis.
---
Vad jag gjort idag? Kollat platsannonser, skrivit en artikel, chattat, rensat lite sten ute i trädgårslandet på gaveln samt åkt till stan och köpt födelsedagspresent till brodern som fyller år imorrn.
Snart käk, sen blir det lite cyklande.
Ur "Cyklar" från 1985.
Sköna fredag
Även om man är ledig mest hela tiden nu känns det som jag varit inne på tidigare lite göttigare än de andra vardagarna att det är fredag och sen helg. Det bara är så.
Efter ytterligare två komponerade artiklar de senaste tio timmarna känner jag mig nu förtjänt av en liten whisky eller två innan det är dags att laga lite mat.
Katten ligger och snusar (alltså sover för er som inte har koll på det gamla ordet, hon ligger inte och slafsar med en fet prilla vid huggtänderna) bakom mig och det är fridfullt och lugnt här ute på landet.
Ikväll blir det kanske FM och någon film eller två samt läsa Offside.
På med musiken och ha en trevlig fredag!
The dreams I dream demand their rights.
Sex..
..dagar sedan senaste inlägget? Kasst. Värdelöst. Uselt helt enkelt.
Tiden går fort när man har.. roligt? Nja. Mycket att göra? Mja och njej.
Alltså, jag har saker att göra på schemat hela tiden känns det som, och då har jag det ändå inte. Jag menar.. jag har en massa timmar, men jag har också en massa småsaker att göra som jag pysslat med eller pysslar med senaste tiden:
-Starta eget företag.
-Skriva artiklar på frilansbasis.
-Hålla koll på möten och mail med diverse potentiella arbetsgivare för mindre projekt.
-Hålla koll Alfakassan och Arbetsförmedlingen som jag nyligen börjat komma in i (huruvida det känns värt eller ej för allt krångel med papper och möten går att diskutera..)
-Hjälpa till med att fixa iordning barndomshemmet som ska säljas i år.
-Umgås med familj och vänner.
-Få egentid och se någon film eller läsa något någon gång.
-Söka jobb.
-Fundera på framtida saker överlag.
-Blogga.
Det är de saker jag kommer på spontant. Mycket ledig tid som sagt, men många saker att hålla reda på ändå (I know, när jag väl får barn kommer det bli sisådär 436 saker till att hålla reda på, men det kommer jag så gladeligen att göra då).
Imorgon ska jag i vilket fall åka på en liten endags-road trip med Calle. Vi siktar på Fjällbacka eller ännu högre beroende på vädret som är ytterst osäkert.
Grillning är målet så vi får se hur det går! Ska bli trevligt att bara dra iväg lite i vilket fall och snacka skit.
Solen lockar med en ljusnande framtid
Lugn dag. Tog en sväng till stan och handlade. Solen sken och ur bilens högtalare poppade jag She & Him. Kändes mäkta vårigt och gött.
Har också postat papper om att starta eget företag. Det har blivit mycket papper på senare tid.. papper, papper. Och alltmer siffror och siffor. Måttligt road av så'nt, men det måste göras.
Under kvällen och natten ska jag se någon film och skriva ihop en artikel, det är ungefär så långt jag kommit i planeringen. Åker nog till sommarstugan igen i helgen om inget oförutsett dyker upp.
Vill ha sommar så grovt just nu.
Det är bortom min kontroll
Har just lyssnat på nya kent-låten och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag lämnar låten med en känsla jag inte vill känna, en dålig känsla.
Soundet kan jag köpa, inget fel på det, man har börjat inse att det inte kommer att låta riktigt som förr mer. Men texten, det är där jag får den underliga känslan..
Något som i princip alla kentlåtar har gemensamt för mig är att jag kan identifiera mig med om inte en hel låt så i alla fall någon textrad, alternativt kan förstå tanken och drömma mig iväg.
I den nya låten, La Belle Epoque, får jag inte de tankarna alls. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med texten, den säger mig inget, ger mig ingenting. Och det är något som skapar tomhet och frustration, något som jag aldrig förr känt med en kent-låt.
Fan. Måtte kommande övriga alster på skivan väga upp detta för såhär vill jag inte känna för ett av mina favoritband.
Låten som förde mig in i kents musik från början. Jag gick i högstadiet, någon form av event skedde i en pingstkyrka i Kungälv och musikelever från Ytterby spelade Socker. Tjejen som sjöng fick mig helt att smälta. Efter det framträdandet var jag fast i kents musik för alltid.
