Varför engagerar jag mig så mycket? Varför ska jag alltid bli så känslomässigt påverkad av karaktärerna och händelserna i en lång serie, speciellt när kärlek och vänskap är inblandat?

 

HIMYM har nu tagit slut till sist och jag tänker inte gå in på slutet mycket mer än att jag inte gillade det alls. Jag kan förstå en viss tanke bakom det, det fanns en period när man trodde att det kunde sluta så, men det kändes som att de lämnade den vägen för lääängesedan och nu, precis i sista avsnittet, återvände man plötsligt dit igen.

 

Tänker inte spoila för folk som tänkt se serien, men låt oss säga att sättet det slutade på inte var alls som jag ville ha det. Det kändes för hafsigt, stressat och slarvigt ihopkomponerat, vilket är riktigt trist efter en säsong som i övrigt jag tyckt varit riktigt bra (speciellt avsnittet "How your mother met me").

 

Att jag engagerar mig såpass mycket känslomässigt som jag ändå gör irriterar mig. Vissa kan koppla bort serier och annat helt, men för mig stannar mycket kvar, på gott och ont. Jag är en känslomänniska, har alltid varit och kommer alltid att vara. Många gånger är det bra, men i såna här stunder sitter jag och blir på dåligt humör. Dels för att serien gick som den gick, dels för att jag blir såpass påverkad av det och blir grinig för att jag låter mig påverkas.

 

Vet att det låter löjligt att ta in det så mycket men ett sånt slut.. kan inte säga mycket mer utan att spoila. Jag känner bara en stor onödighetskänsla i att bygga upp en karaktär och ett antal skeenden så mycket under en säsong för att sedan i sista avsnittet ändra allt totalt.

 

Jag har ibland undrat för mig själv varför jag inte ser på så mycket serier som andra gör och just nu slog det mig att detta kanske har något med svaret att göra. Jag orkar helt enkelt inte känslomässigt med mer än någon serie åt gången och med lite distans emellan till nästa (för att förtydliga så kanske jag bör säga att jag inte är någon galning som går runt och tänker på serier hela veckorna eller går runt på stan och tror att jag är karaktärerna. Jag är bara väldigt känslomässigt engagerad som sagt).

 

Suck. Om någon vill pigga upp mig på vilka sätt som helst egentligen så.. now is the time.

 

Take care now, bye bye then.