Inne i stan en kort sväng igår och tog en kaffe och tjôtade lite med Peter från Falu-tiden. Det gäller att hitta på lite saker då och då och inte bara ligga hemma hela tiden, även om det i viss mån också är väldigt skönt.

 

---

 

Idag har jag fått ihop en liten artikel och hjälpt fader bygga duschkabin. Större delen av tiden stod jag förvisso snarare och tittade på och höll sällskap vid kabinen, men kom även med avgörande insikter gällande bruksanvisningen. Låt oss säga att jag hellre studerar ritningarna än bygger det som finns på ritningarna (såvida det inte gäller Legobyggsatser, men det var ett tag sen).

 

---

 

Vad jag då menar med detta inläggs rubrik? Jo, i fredags när jag fortfarande var i Olofsbo blev jag plötsligt påmind om att jag lovat att klippa gräset borta vid farmors stuga. Klockan började gå mot kvällen och dagen efter skulle jag ju åka till Götet för jobb. Med andra ord var det inget att vifta på, fort bort och klippa helt enkelt.

 

Jag gick till förrådet för att plocka fram en cykel. Den enda lättillgängliga som inte var insyltad bland en gammal trampbil och annat mojs var pappas gamla vita springare. Ut med den och hoppar upp för att börja trampa iväg, men inser direkt att detta går ju inte - den vänstra trampan är helt borttagen, alltså inte ens staget själva trampan ska sitta på är där, bara ett hål. Jag vet att det varit problem med denna trampa förr, men tänkte ju inte på att den kunde vara väck nu.

 

Jahopp, vad göra? Antingen börja röja ut mojs och plocka fram en ny cykel eller också.. går det att delvis sprakcykla, delvis cykla med ett ben tro?

Givetvis, envis som jag är, så väljer jag det senare allternativet. Att sparkcykla med en stadig herrcykel är dock inte det smidigaste här i världen. Några korta perioder körde jag även trampa-med-bara-en-trampa-metoden eftersom högerbenet blev helt slut av att stå upp hela tiden (jag kunde dessvärre inte sitta och sparkcykla ty då nådde jag knappt marken med det sparkande vänsterbenet).

 

Förmodligen såg det hela jättelustigt ut får de få förvånade ortsborna som var ute och såg mig sparkandes förbi, men skitsamma. Fram kom jag, väl uppvärmd för att klippa gräs. Det är nämligen inte bensingräsklippare vi snackar borta vi den lilla yta som omger farmors hus utan handgräsklippare. Som tur var valde jag rätt klippare som inte var totalt slö och klippte ganska snart klart det hela. Dags så för hemfärd igen, väl medveten om att det innebar att jag skulle bli ännu mer slut.

 

Det kanske inte låter som något jättejobbigt att sparkcykla med en cykel sisådär 500 meter i vardera riktning, men tro mig.. det är det. Statiskt jobbigt för högerbenet som sagt, jobbigt för armarna som måste hänga och styra, samt för konditionen som ska se till att vänsterbenet pumpar på friskt. Balansfaktorn på det och det är en del som kroppen får jobba med. Jag tog det ju inte heller lugnt utan gasade på friskt.

 

Varför jag inte gick istället? Jag ville ju blir av med detta fort. Såhär i efterhand hade det dock varit betydligt smartare att bita i sura äpplet och röja ut en funktionsduglig cykel istället.. tror att äpplet jag fick bita i genom att sparkcykla var betydligt surare än utplocknings-äpplet hade varit.

 

Bra motion fick jag i alla fall!