Det är bortom min kontroll
Har just lyssnat på nya kent-låten och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag lämnar låten med en känsla jag inte vill känna, en dålig känsla.
Soundet kan jag köpa, inget fel på det, man har börjat inse att det inte kommer att låta riktigt som förr mer. Men texten, det är där jag får den underliga känslan..
Något som i princip alla kentlåtar har gemensamt för mig är att jag kan identifiera mig med om inte en hel låt så i alla fall någon textrad, alternativt kan förstå tanken och drömma mig iväg.
I den nya låten, La Belle Epoque, får jag inte de tankarna alls. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med texten, den säger mig inget, ger mig ingenting. Och det är något som skapar tomhet och frustration, något som jag aldrig förr känt med en kent-låt.
Fan. Måtte kommande övriga alster på skivan väga upp detta för såhär vill jag inte känna för ett av mina favoritband.
Låten som förde mig in i kents musik från början. Jag gick i högstadiet, någon form av event skedde i en pingstkyrka i Kungälv och musikelever från Ytterby spelade Socker. Tjejen som sjöng fick mig helt att smälta. Efter det framträdandet var jag fast i kents musik för alltid.
Kommentarer
Trackback