Love will tear us apart
Egentligen borde jag gå och lägga mig och försöka somna bums, annars riskerar jag att bara ligga och tänka. I förrgår var en bra natt, inatt kan bli en dålig.
Sett på två filmer under kvällen, en komedi och ett romantiskt drama.
Le dîner de cons - Fransk komedi från -98 om huvudpersonen Pierre Brochant som ska ta med sig en random "idiot" till en middag där andra av mannens vänner tagit med sig egna idioter. Personerna som är idioter är ovetandes om att de är ditbjudna som en typ av korkad underhållning åt de mer snobbiga värdarna.
Idioten som Pierre valt denna gång, Francois Pignon, komplicerar dock hans vanliga liv och någon middag kommer de aldrig iväg till..
en rolig liten rulle som var som bäst i mitten. Framåt slutet trubbades den av lite, men som helhet en klart godkänd kvällsunderhållning! B B B.
The Time Traveler's Wife - Från komedi slängde jag och Linus oss raskt in i motsatsen, ett tänkvärt romantiskt drama.
Pga ett genetiskt fel har Harry förmågan att förflytta sig i tiden. Tidsresandet är inget han kan kontrollera, vilket gör hela hans liv med sitt livs kärlek Clare väldigt komplicerat.
Jag brukar ha en tendens att fastna för sorgliga och vackra romantiska filmer och denna var inget undantag. Övertygande skådespeleri av Eric Bana och Rachel McAdams, väl utvalda miljöer och genomtänkt story.
En film jag klart rekommenderar. B B B B.
Enda problemet med sistnämnda film är att jag nu som sagt riskerar att ligga och tänka en massa. Kärlek och livet är tunga ämnen (no shit!) som jag tenderar att ta på väldigt allvar ibland, trots att jag förespråkar att man inte ska ta allt på så stort allvar och leva i nuet. Jag är bra på att motsäga mig själv i den frågan.. Jag tar nog ofta saker på mer allvar än jag vill erkänna.
Usch, jag vill inte ha en tänkarnatt nu. Iallafall inte utan någon att dela den med, då är det en annan sak. Det svåra är att hitta de personerna och synka så att man ses just när båda är i det mer livsbejakande tillståndet.
Nu svävade jag iväg igen, aldrig att jag kan skriva bara en kort mening om hur jag känner. Men om ni träffade mig, umgicks med mig, så skulle ni se i mina ögon när jag hamnade i det grubblande stadiet. Ni skulle veta utan att ord sades.
Känslomänniska. Vad är kyla?
"Get a taste in my mouth as desperation takes hold.
Is it something so good, just can't function no more."
Sett på två filmer under kvällen, en komedi och ett romantiskt drama.
Le dîner de cons - Fransk komedi från -98 om huvudpersonen Pierre Brochant som ska ta med sig en random "idiot" till en middag där andra av mannens vänner tagit med sig egna idioter. Personerna som är idioter är ovetandes om att de är ditbjudna som en typ av korkad underhållning åt de mer snobbiga värdarna.
Idioten som Pierre valt denna gång, Francois Pignon, komplicerar dock hans vanliga liv och någon middag kommer de aldrig iväg till..
en rolig liten rulle som var som bäst i mitten. Framåt slutet trubbades den av lite, men som helhet en klart godkänd kvällsunderhållning! B B B.
The Time Traveler's Wife - Från komedi slängde jag och Linus oss raskt in i motsatsen, ett tänkvärt romantiskt drama.
Pga ett genetiskt fel har Harry förmågan att förflytta sig i tiden. Tidsresandet är inget han kan kontrollera, vilket gör hela hans liv med sitt livs kärlek Clare väldigt komplicerat.
Jag brukar ha en tendens att fastna för sorgliga och vackra romantiska filmer och denna var inget undantag. Övertygande skådespeleri av Eric Bana och Rachel McAdams, väl utvalda miljöer och genomtänkt story.
En film jag klart rekommenderar. B B B B.
Enda problemet med sistnämnda film är att jag nu som sagt riskerar att ligga och tänka en massa. Kärlek och livet är tunga ämnen (no shit!) som jag tenderar att ta på väldigt allvar ibland, trots att jag förespråkar att man inte ska ta allt på så stort allvar och leva i nuet. Jag är bra på att motsäga mig själv i den frågan.. Jag tar nog ofta saker på mer allvar än jag vill erkänna.
Usch, jag vill inte ha en tänkarnatt nu. Iallafall inte utan någon att dela den med, då är det en annan sak. Det svåra är att hitta de personerna och synka så att man ses just när båda är i det mer livsbejakande tillståndet.
Nu svävade jag iväg igen, aldrig att jag kan skriva bara en kort mening om hur jag känner. Men om ni träffade mig, umgicks med mig, så skulle ni se i mina ögon när jag hamnade i det grubblande stadiet. Ni skulle veta utan att ord sades.
Känslomänniska. Vad är kyla?
"Get a taste in my mouth as desperation takes hold.
Is it something so good, just can't function no more."
Update in the natt
Sen jag kom hit till Dösebacka igen i söndags har jag fastnat i den vanliga lunken. Dvs man går upp och parkerar röven i soffan framför datorn. Motivationen att gå ut är helt enkelt inte lika stor här som i Olofsbo. I sommarstugan vandrar man liksom ut, sitter lite på altanen, kanske drar och badar eller tar en promenad runt områdena, passar lite fotboll med någon. Lite så.
Idag har jag dock varit ute. Och plockat pinnar. Warm and sweaty. Fast grannarnas son och dotter var värre, de var ute halva dagen och hackade bort stenar och ogräs ur sin ännu till 95% sandiga slänt. Sedan de byggde sitt hus och skapade slänten så har det inte direkt blivit en tropik där så jag antar att de nu tar saken i egna händer.
Vad det intressanta var med den lilla anekdoten? Ingen alls egentligen, mer än att jag ville påvisa att jag varit ute ytterst sporadiskt sen i söndags.
---
Undras hur det blir att komma till Falun nu, med all distans man fått. Jag är ingen öppen, oskriven novis längre, jag är en erfaren, garvad student. Hur kommer den skillnaden att te sig? Hoppas det inte för något negativt med sig, att man är slöare och mer avståndstagande. Fast det tror jag inte, förra gången var jag lite blyg precis i början men det försvann tämligen omgående när partandet eskalerade och det sociala livet exploderade.
Lägenhetskontraktet är påskrivet, om cirka två veckor sticker vi upp med merparten av mina grejer.
Undras vem man får bo med denna gång? Bara det inte är en total slashas så..
---
Natt och dimma
varmt och tungt
Svetten limma
andas lugnt
Två ihop
värmen stiger
Pojken bockar
flickan niger
Tätt de kramas
kyssen öm
Utan pyjamas
utan söm
Värmen stiger
kroppen domnar
Båda tiger
ler och somnar
//RB
Idag har jag dock varit ute. Och plockat pinnar. Warm and sweaty. Fast grannarnas son och dotter var värre, de var ute halva dagen och hackade bort stenar och ogräs ur sin ännu till 95% sandiga slänt. Sedan de byggde sitt hus och skapade slänten så har det inte direkt blivit en tropik där så jag antar att de nu tar saken i egna händer.
Vad det intressanta var med den lilla anekdoten? Ingen alls egentligen, mer än att jag ville påvisa att jag varit ute ytterst sporadiskt sen i söndags.
---
Undras hur det blir att komma till Falun nu, med all distans man fått. Jag är ingen öppen, oskriven novis längre, jag är en erfaren, garvad student. Hur kommer den skillnaden att te sig? Hoppas det inte för något negativt med sig, att man är slöare och mer avståndstagande. Fast det tror jag inte, förra gången var jag lite blyg precis i början men det försvann tämligen omgående när partandet eskalerade och det sociala livet exploderade.
Lägenhetskontraktet är påskrivet, om cirka två veckor sticker vi upp med merparten av mina grejer.
Undras vem man får bo med denna gång? Bara det inte är en total slashas så..
---
Natt och dimma
varmt och tungt
Svetten limma
andas lugnt
Två ihop
värmen stiger
Pojken bockar
flickan niger
Tätt de kramas
kyssen öm
Utan pyjamas
utan söm
Värmen stiger
kroppen domnar
Båda tiger
ler och somnar
//RB
"You find a glimmer of happiness in this world, there's always someone who wants to destroy it."
Sett lite film på senare tid som självklart bör betygsättas. Vi vet ju alla att det egentligen är jag som borde vara recensent för såväl musik som film på alla betydande mediala instanser ;) Åtminstone bör alla som jobbar med det nu få sparken. Typ. Eller så kan jag helt enkelt fortsätta att försöka ignorera nötterna som skriver..
Nog om det, över till filmerna:
Any given sunday - Mitt intresse för amerikansk fotboll är nästan lika obefintligt som det är för baseball, men såg ut på imdb som att detta ändå kunde vara en intressant film (Al Pacino är aldrig fel). Sport är trots allt sport och även om det vid vissa tillfällen blev lite väl amerikanskt pump-upped pep-talk så var det ändå inte såpass ofta att jag störde mig på det. Istället mer en skildring över hur fragil en sportsmans karriär kan vara, hur snabbt man kan gå från allt till inget eller från inget till allt med alla påfrestningar som det innebär.
På det hela taget en väl sammansatt film även om den ibland känns en aning seg och lång. Klart godkänd och sevärd, främst om man gillar sport men även om man vill förstå lite av psykologin inom idrottens värld i de mer fysiskt kortvariga sporterna (blir du bågskytt kan du och din kropp hålla på rätt så mycket längre än om du satsar på amerikansk fotboll..)
B B B.
¡Three Amigos! - Kände för att se någon film med Chevy Chase som jag inte hade sett innan och fick tag på denna som handlar om de tre skådespelarna Three Amigos (Chase, Martin Short och Steve Martin) som plötsligt blir arbetslösa. I tron att de bara ska komma och visa upp sig för en show så antar de ett erbjudande från en kvinna (som sett dem i en film och inte insett att det är just en film) om att komma och jaga bort banditer från hennes lilla by. Dock är det ingen show de ska utföra utan ett högst reellt försvarande av byn..
Filmen var väl okej, men inget jag skulle överrekommendera om man inte typ är just Chevy Chase-fan. Beklagligt nog är det störst fokus på Steve Martin, som jag aldrig rankat särskilt högt, och inte på Chevy Chase. Chase är dock alltid Chase och därmed är han också med sina uttryck filmens behållning, som så många gånger förr.
B B.
Snabba Cash - Mycket haussad film som jag också hade stora förväntningar på. De trailers man sett inför höjde iallafall mina förhoppningar. Dessvärre blev jag rätt så besviken. Fram till ungefär mitten tycker jag att den höll måttet av det jag hoppades på, men därefter gick det stadigt utför till ett slut som bara kändes "Jaha..?" Jag såg på filmen med broder Linus, som läst boken filmen är baserad på, och frågade omgående om det finns material för en uppföljare då författaren skrivit en andra bok. Linus, som konstigt nog inte verkade riktigt lika besviken som jag, upplyste mig om att näe, här var det slut. Andra boken använder bara vissa av första bokens karaktärer mer i periferin. Detta stör mig rätt mycket då jag tycker att man blev hängande med ett antal frågor i luften. Frustrerande. Det verkar inte som att man heller i bokversionen får reda på så mycket mer heller. Linus tyckte mest att det var fel val av skådespelare på någon punkt och att det var för mycket detaljer som utelämnades, men verkade ändå tycka att filmatiseringen var helt okej. Jag, som vet att jag stör sönder mig när detaljer fattas, hade alltså förmodligen tyckt att filmen varit ännu sämre om jag innan också läst boken..
Nu har jag inte läst boken och bedömer därmed filmen utan bokbakgrund och bokförväntningar. Den började bra, gick utför och lämnade en med frågetecken värdiga att få iallafall några små svar. Godkänd som film, men vill man se den här typen av historier i svenskt format så rekommenderar jag starkt att man istället vänder blickarna mot tv-serien "Tusenbröder" från 2002. B B, klart överhypad.
Sherlock Holmes - Trodde att detta skulle vara en lite fånig modernt Disney-aktig film, men skenet bedrog. Snarare lite i stil med "The Prestige" och "The Illusionist" varvat med Robert Downey Jrs och Jude Laws mycket sköna rolltolkningar av Holmes och Watson. Klart över förväntan och oväntad blandning av råhet och humor. Prima kvällsunderhållning helt enkelt!
B B B.
Airplane! - En av de uslaste filmer jag någonsin sett. Komedi från 1980 där den enda lilla saken ens värd att hålla fram som någorlunda positiv är Leslie Nielsens insats som doktor Rumack. Handlingen: Flygplan lyfter, flera passagerare och båda piloterna blir matförgiftade, enda räddningen är den från flygandet förtidspensionerade stridspiloten Ted Striker som turligt nog inte ätit just av den dåliga maten. Mycket mer spännande än så blir det inte, större delen av filmen utspelar sig i planets cockpit med dialog mellan Rumack, Striker och Strikers flamma Elaine. Värdelösa skämt haglar och att jag lyckades plåga mig igenom hela filmen är en smärre bragd. Var nära att stänga av flera gånger men kände att jag då inte skulle kunna ge en värdig (nåja) bedömning av filmen här.
Tillåt mig förära denna film med ett praktexemplar av B.
Finding Neverland - En gång i tiden, när filmen var ny, skulle jag egentligen gått med en tjej och sett den på bio. Tyvärr blev det då aldrig av och istället sköt jag upp.. och sköt upp.. glömde bort.. Så köptes filmen hem i ett flerpack av film en dag och då tänkte jag att nu, nu blir det snart av. Icke. Åren gick, det blev inte av. Men så i förrgår så kom plötsligt den där märkliga lusten man ibland får. Ni vet, ena dagen kan man titta på ett filmomslag och stöna högt: "Neej.. inte den.", och sen helt plöstligt så kommer bara känslan av att "Joo, fan.. den blir det!"
Jag plockade sålunda med filmen, bäddade ner mig, och startade.
En halvtimme in i filmen började ögonlocken rasa ihop och jag undrade när det skulle hända något, vad meningen var. Gäsp. Hade Linus, som redan sett filmen, haft rätt om att den var jättetråkig? Jag beslutade mig för att sova och ge den en ny chans kvällen därpå.
Inatt var det som en helt ny film. Den inledande halvtimmen var bara just en inledning, därefter utvecklade sig filmen trevligare och trevligare, mysigare och mysigare, tänkvärdare och tänkvärdare. Mycket märklig film, svår att sätta ord på. "Vacker" är ett av mina favoritord och det är just det jag vill sätta på hela filmen; Vacker.
Jag vet inte helt varför, men den berörde något inom mig. Jag blev uppslukad. Scenen där huvudkaraktären, spelad av Johnny Depp, pjäs har premiär och de av honom 25 reserverade platserna börjar fyllas av för den övriga publiken oväntade gäster är en klar höjdpunkt. Bara vackert.
Jag trodde filmen skulle vara om enbart fantasier och magiska platser, men det var så mycket mer. Det var om verkligheten. Smärtsamt och vackert.
Och nu har jag inte ens sagt ett ord om skådespelarinsatserna. Ni kan ju själva tänka er med Depp och Winslet i huvudrollerna.
B B B B.
Har ni vuxit upp, men trots det har kvar barnet inom er kommer ni att veta vad jag menar.
Nog om det, över till filmerna:
Any given sunday - Mitt intresse för amerikansk fotboll är nästan lika obefintligt som det är för baseball, men såg ut på imdb som att detta ändå kunde vara en intressant film (Al Pacino är aldrig fel). Sport är trots allt sport och även om det vid vissa tillfällen blev lite väl amerikanskt pump-upped pep-talk så var det ändå inte såpass ofta att jag störde mig på det. Istället mer en skildring över hur fragil en sportsmans karriär kan vara, hur snabbt man kan gå från allt till inget eller från inget till allt med alla påfrestningar som det innebär.
På det hela taget en väl sammansatt film även om den ibland känns en aning seg och lång. Klart godkänd och sevärd, främst om man gillar sport men även om man vill förstå lite av psykologin inom idrottens värld i de mer fysiskt kortvariga sporterna (blir du bågskytt kan du och din kropp hålla på rätt så mycket längre än om du satsar på amerikansk fotboll..)
B B B.
¡Three Amigos! - Kände för att se någon film med Chevy Chase som jag inte hade sett innan och fick tag på denna som handlar om de tre skådespelarna Three Amigos (Chase, Martin Short och Steve Martin) som plötsligt blir arbetslösa. I tron att de bara ska komma och visa upp sig för en show så antar de ett erbjudande från en kvinna (som sett dem i en film och inte insett att det är just en film) om att komma och jaga bort banditer från hennes lilla by. Dock är det ingen show de ska utföra utan ett högst reellt försvarande av byn..
Filmen var väl okej, men inget jag skulle överrekommendera om man inte typ är just Chevy Chase-fan. Beklagligt nog är det störst fokus på Steve Martin, som jag aldrig rankat särskilt högt, och inte på Chevy Chase. Chase är dock alltid Chase och därmed är han också med sina uttryck filmens behållning, som så många gånger förr.
B B.
Snabba Cash - Mycket haussad film som jag också hade stora förväntningar på. De trailers man sett inför höjde iallafall mina förhoppningar. Dessvärre blev jag rätt så besviken. Fram till ungefär mitten tycker jag att den höll måttet av det jag hoppades på, men därefter gick det stadigt utför till ett slut som bara kändes "Jaha..?" Jag såg på filmen med broder Linus, som läst boken filmen är baserad på, och frågade omgående om det finns material för en uppföljare då författaren skrivit en andra bok. Linus, som konstigt nog inte verkade riktigt lika besviken som jag, upplyste mig om att näe, här var det slut. Andra boken använder bara vissa av första bokens karaktärer mer i periferin. Detta stör mig rätt mycket då jag tycker att man blev hängande med ett antal frågor i luften. Frustrerande. Det verkar inte som att man heller i bokversionen får reda på så mycket mer heller. Linus tyckte mest att det var fel val av skådespelare på någon punkt och att det var för mycket detaljer som utelämnades, men verkade ändå tycka att filmatiseringen var helt okej. Jag, som vet att jag stör sönder mig när detaljer fattas, hade alltså förmodligen tyckt att filmen varit ännu sämre om jag innan också läst boken..
Nu har jag inte läst boken och bedömer därmed filmen utan bokbakgrund och bokförväntningar. Den började bra, gick utför och lämnade en med frågetecken värdiga att få iallafall några små svar. Godkänd som film, men vill man se den här typen av historier i svenskt format så rekommenderar jag starkt att man istället vänder blickarna mot tv-serien "Tusenbröder" från 2002. B B, klart överhypad.
Sherlock Holmes - Trodde att detta skulle vara en lite fånig modernt Disney-aktig film, men skenet bedrog. Snarare lite i stil med "The Prestige" och "The Illusionist" varvat med Robert Downey Jrs och Jude Laws mycket sköna rolltolkningar av Holmes och Watson. Klart över förväntan och oväntad blandning av råhet och humor. Prima kvällsunderhållning helt enkelt!
B B B.
Airplane! - En av de uslaste filmer jag någonsin sett. Komedi från 1980 där den enda lilla saken ens värd att hålla fram som någorlunda positiv är Leslie Nielsens insats som doktor Rumack. Handlingen: Flygplan lyfter, flera passagerare och båda piloterna blir matförgiftade, enda räddningen är den från flygandet förtidspensionerade stridspiloten Ted Striker som turligt nog inte ätit just av den dåliga maten. Mycket mer spännande än så blir det inte, större delen av filmen utspelar sig i planets cockpit med dialog mellan Rumack, Striker och Strikers flamma Elaine. Värdelösa skämt haglar och att jag lyckades plåga mig igenom hela filmen är en smärre bragd. Var nära att stänga av flera gånger men kände att jag då inte skulle kunna ge en värdig (nåja) bedömning av filmen här.
Tillåt mig förära denna film med ett praktexemplar av B.
Finding Neverland - En gång i tiden, när filmen var ny, skulle jag egentligen gått med en tjej och sett den på bio. Tyvärr blev det då aldrig av och istället sköt jag upp.. och sköt upp.. glömde bort.. Så köptes filmen hem i ett flerpack av film en dag och då tänkte jag att nu, nu blir det snart av. Icke. Åren gick, det blev inte av. Men så i förrgår så kom plötsligt den där märkliga lusten man ibland får. Ni vet, ena dagen kan man titta på ett filmomslag och stöna högt: "Neej.. inte den.", och sen helt plöstligt så kommer bara känslan av att "Joo, fan.. den blir det!"
Jag plockade sålunda med filmen, bäddade ner mig, och startade.
En halvtimme in i filmen började ögonlocken rasa ihop och jag undrade när det skulle hända något, vad meningen var. Gäsp. Hade Linus, som redan sett filmen, haft rätt om att den var jättetråkig? Jag beslutade mig för att sova och ge den en ny chans kvällen därpå.
Inatt var det som en helt ny film. Den inledande halvtimmen var bara just en inledning, därefter utvecklade sig filmen trevligare och trevligare, mysigare och mysigare, tänkvärdare och tänkvärdare. Mycket märklig film, svår att sätta ord på. "Vacker" är ett av mina favoritord och det är just det jag vill sätta på hela filmen; Vacker.
Jag vet inte helt varför, men den berörde något inom mig. Jag blev uppslukad. Scenen där huvudkaraktären, spelad av Johnny Depp, pjäs har premiär och de av honom 25 reserverade platserna börjar fyllas av för den övriga publiken oväntade gäster är en klar höjdpunkt. Bara vackert.
Jag trodde filmen skulle vara om enbart fantasier och magiska platser, men det var så mycket mer. Det var om verkligheten. Smärtsamt och vackert.
Och nu har jag inte ens sagt ett ord om skådespelarinsatserna. Ni kan ju själva tänka er med Depp och Winslet i huvudrollerna.
B B B B.
Har ni vuxit upp, men trots det har kvar barnet inom er kommer ni att veta vad jag menar.
"Young boys should never be sent to bed... they always wake up a day older."
333
Lite fräsigt nummer är det ändå, att detta är inlägg nummer 333 (och en bra ursäkt till att inte behöva hitta på någon fyndigare rubrik för en gångs skull).
---
Fucking hosta! Sen jag kom tillbaka från arvika så har halsen varit ett uns slemmig, men mest killat fram hostattacker. Dessa attacker renderar sen några timmar tillbaka att det gör ont i högra höften (!) varje gång jag hostar. Är det normalt..?
Jag hostar vidare och konstaterar att imorrn skiter jag i om hostan är väck eller inte, imorrn SKA jag dricka öl. Har skitit i det hela veckan för att inte på något sätt förvärra sjukligheten. Men imorrn.. fuck it! Då får ölen verka som meducin istället.
För övrigt är det kräftskiva imorrn. I JULI. Känns en smula märkligt då vi brukar köra det i slutet på augusti annars, men är mkt beroende på att mormor är här och hon fyller år samtidigt så det blir dubbelfirande. Jag klagar inte, kräftor är gott! Och så en (läs: många) snaps till det. Och så en öl till, ÖL TILL?? Jaa tack, gärna för mig!
Lyssnar just nu på en Babyshambles-låt. Blev änna lite såld på dem efter Arvika. Lyssnade igenom både dem, Chromeo och Alice in Videoland igår, så nu är min "Upphittat"-lista i spotify ytterligare utökad.
---
Fucking hosta! Sen jag kom tillbaka från arvika så har halsen varit ett uns slemmig, men mest killat fram hostattacker. Dessa attacker renderar sen några timmar tillbaka att det gör ont i högra höften (!) varje gång jag hostar. Är det normalt..?
Jag hostar vidare och konstaterar att imorrn skiter jag i om hostan är väck eller inte, imorrn SKA jag dricka öl. Har skitit i det hela veckan för att inte på något sätt förvärra sjukligheten. Men imorrn.. fuck it! Då får ölen verka som meducin istället.
För övrigt är det kräftskiva imorrn. I JULI. Känns en smula märkligt då vi brukar köra det i slutet på augusti annars, men är mkt beroende på att mormor är här och hon fyller år samtidigt så det blir dubbelfirande. Jag klagar inte, kräftor är gott! Och så en (läs: många) snaps till det. Och så en öl till, ÖL TILL?? Jaa tack, gärna för mig!
Lyssnar just nu på en Babyshambles-låt. Blev änna lite såld på dem efter Arvika. Lyssnade igenom både dem, Chromeo och Alice in Videoland igår, så nu är min "Upphittat"-lista i spotify ytterligare utökad.
Oh-oh-oh-oohh-oh..
Arvikafestivalen
Då var jag tillbaka i den slappa lunken igen efter drygt en vecka i Arvikas tecken (tur- och returresa två av dagarna, tre dagars festival). Hur det var? Tjaa..
Det var mycket, mycket, mycket bra! Trevligt sällskap, massa grym musik, sol ibland och härlig stämning.
Att det regnade en del vissa tider gjorde att man skippade några få band, men allt som allt hann jag mer eller mindre med 23 stycken.
Det var mycket, mycket, mycket bra! Trevligt sällskap, massa grym musik, sol ibland och härlig stämning.
Att det regnade en del vissa tider gjorde att man skippade några få band, men allt som allt hann jag mer eller mindre med 23 stycken.
Onsdag:
Framme och tälten är uppsatta i Camp Samlag (vi lagade mat tillsammans och bjöd på en hel del, alltså samlagade...). Tältet längst till höger beboddes av mig och Daniel, medan samåkarna Madeleine och Angelica bodde längst till vänster och Paul näst längst till vänster.
Efter uppackandet stack vi grabbar in till stan en sväng och letade nästan förgäves efter en mataffär. När vi så smått började undra om folk i Arvika levde på luft så hittade vi äntligen Coop, som naturligtvis hade stängt för 20 minuter sedan. Paul handlade lite linser och nudlar i en orientalisk butik sen stack vi till campet igen.
[Kommer ladda upp betydligt färre bilder än vad jag tänkte mig eftersom uppladdningen här i sommarstugan på mitt skurkade nät går äckligt långsamt. Det får bli mer när jag kommer hem om en vecka istället, men förmodligen då på fb istället. Begränsar mig nu till max två bilder per festivaldag.]
[Kommer ladda upp betydligt färre bilder än vad jag tänkte mig eftersom uppladdningen här i sommarstugan på mitt skurkade nät går äckligt långsamt. Det får bli mer när jag kommer hem om en vecka istället, men förmodligen då på fb istället. Begränsar mig nu till max två bilder per festivaldag.]
Torsdag:
I början av dagen öste regnet ner, men vi fick ändå se det mesta vi ville, halva Johnossis spelning t.ex.
Och så Kent förstås..
Fredag:
Efter att ha varit och badat (välbehövligt) på eftermiddan hann vi lagom tillbaka för att se det mesta av Markus Krunegård
Efter en vända tillbaka till campet återvände sedan till festivalområdet för att inledningsvis höra Dum Dum Girls.
Lördag:
Alice in videoland, lätt en av de bästa spelingarna.
Babyshambles, den bästa av spelningarna jag såg. Man kan tänka sig att jag färgat skulle välja Kent som den bästa, men icke. Babyshambles klar nummer ett med Kent och Alice in videoland som delad tvåa.
Söndag:
Baksätesfolket på hemresan hade inte sovit ett skit sista natten och var liiite sega..
..medan förar-Daniel och jag själv hade fått åtminstone några timmars sömn och försökte hålla humöret uppe.
I början av dagen öste regnet ner, men vi fick ändå se det mesta vi ville, halva Johnossis spelning t.ex.
Och så Kent förstås..
Fredag:
Efter att ha varit och badat (välbehövligt) på eftermiddan hann vi lagom tillbaka för att se det mesta av Markus Krunegård
Efter en vända tillbaka till campet återvände sedan till festivalområdet för att inledningsvis höra Dum Dum Girls.
Lördag:
Alice in videoland, lätt en av de bästa spelingarna.
Babyshambles, den bästa av spelningarna jag såg. Man kan tänka sig att jag färgat skulle välja Kent som den bästa, men icke. Babyshambles klar nummer ett med Kent och Alice in videoland som delad tvåa.
Söndag:
Baksätesfolket på hemresan hade inte sovit ett skit sista natten och var liiite sega..
..medan förar-Daniel och jag själv hade fått åtminstone några timmars sömn och försökte hålla humöret uppe.
Sådär! Det var väl en liten snabb sammanfattning ändå i bildform. Men för att skriva lite mer just nu så kan jag ju åtminstone i tidsordning lista de band jag såg. Med "såg" menar jag minst två låtar iallafall (i vissa fall hann man höra slutet av en annan konsert när den man just lyssnat på tagit slut).
Torsdag:
-Dufvan
-Johnossi
-[ingenting]
-Regina Spektor
-Robyn (stack efter bara några låtar för att hamna långt fram på Kent som började efter)
-Kent
-Chromeo
Fredag:
-Deportees
-Markus Krunegård
-Dum Dum Girls
-VNV Nation
-The Big Pink
-In Flames (efter tre låtar pallade jag inte mer och lämnade, helt enkelt inte min musik)
-The Golden Filter
Lördag:
-Alice in videoland
-donkeyboy
-Love is all
-Shout out louds
-Volbeat
-Teddybears
-Babyshambles
-S.P.O.C.K.
-Danger
Sammantaget kan man säga att jag är jävligt nöjd. Klart värt all skitighet, bajamajadoft och vissa jobbiga människor (inofficiell skriktävling klockan 06.00 på morgonen första natten var inget jag uppskattade att höra t.ex.). Med tanke på all musik man faktiskt hinner med att höra och gå på om man planerar bra så är de drygt 1.200 kronorna som biljetterna kostade ett kap.
Festivaloskulden är tagen, Camp Samlag ett nyvunnet begrepp och jag är trött i kroppen även idag. Heja Arvika!
Torsdag:
-Dufvan
-Johnossi
-[ingenting]
-Regina Spektor
-Robyn (stack efter bara några låtar för att hamna långt fram på Kent som började efter)
-Kent
-Chromeo
Fredag:
-Deportees
-Markus Krunegård
-Dum Dum Girls
-VNV Nation
-The Big Pink
-In Flames (efter tre låtar pallade jag inte mer och lämnade, helt enkelt inte min musik)
-The Golden Filter
Lördag:
-Alice in videoland
-donkeyboy
-Love is all
-Shout out louds
-Volbeat
-Teddybears
-Babyshambles
-S.P.O.C.K.
-Danger
Sammantaget kan man säga att jag är jävligt nöjd. Klart värt all skitighet, bajamajadoft och vissa jobbiga människor (inofficiell skriktävling klockan 06.00 på morgonen första natten var inget jag uppskattade att höra t.ex.). Med tanke på all musik man faktiskt hinner med att höra och gå på om man planerar bra så är de drygt 1.200 kronorna som biljetterna kostade ett kap.
Festivaloskulden är tagen, Camp Samlag ett nyvunnet begrepp och jag är trött i kroppen även idag. Heja Arvika!
I'm back, back in the Falun groove!
Det är svårt för er som inte haft de känslor jag hade för Falun att förstå hur det här känns.
När jag lämnade för ungefär två år sedan så var det som ett stort hål uppstod inom mig. Det hade ju liksom varit hemma i tre år, mitt egna, första hemma. Nya vänner, kärlek, växa som människa och allt det där jag nämnt ett antal gånger här i bloggen.
Jag återvände med Marcus en snabb gång samma höst året jag lämnade för en form av examensceremoni (som bara jag och Marcus hade tagit på allvar då vi var de enda från vår klass där). Efter det så var jag helt säker på att det aldrig mer skulle bli något Falun. Studerandet var jag klar med, det var leta jobb som gällde, studentlivet var över.
Men så gick tiden, Richard förändrades ännu mer och insåg att.. jo, jag orkar en gång till. Än är jag inte slut. Jag ska vara ung till fullo en sista gång.
Att mitt förstaval bland utbildningar låg just i Falun är det första sjuka i händelseförloppet.
Idag gick jag in på studera.nu och kollade om något besked hade kommit: "antagen". Antagen till förstavalet, för andra gången i livet. För andra gången i Falun. Vi är nu uppe i tre sjuka grejer. Men en till kom timmarna efter. ett ännu sjukare.
Efter att jag sett mitt besked stack jag ner till duschen, skrålade "Don't stop me now" för full hals och gav mig sedan direkt in i jakten på lägenhet. Just den jakten är en jakt som jag inte tycker man ska skjuta upp. Ju snabbare man ger sig in i sökandet, desto troligare är det att man får bo där man vill. Det går snabbt i Falun, bostadsgaranti för studenter, inga långa väntetider där inte.
Jag visste redan att jag ville bo i samma område som förra gången, Norslund. Där var det nära till allt. Med cykel ca 7 minuter till skolan, 10 minuter till järnvägsstationen och centrum, extremt nära att gå till vårdcentral, tandläkare, Willy:s, apotek och bank. Vad mer kan man begära? Dessutom överrenskomlig hyra om man delar med en annan person, som förra gången (man kan ju bo skitbilligt i t.ex. Britsarvet också, men det är ju korridorsboende och allmänt kök, en person att dela med räcker. Dessutom bor man längre från både skola, centrum och andra grejer som jag räknade upp).
Efter att ha svurit över bortglömd pinkod ett antal gånger så lyckades jag till sist få Kopparstadens (Faluns stora bostadsförmedling) griniga hemsida att skicka mig användaruppgifterna som fanns kvar sedan jag bodde där förra gången. Sökandet efter lägenhet hade börjat på allvar och den lägenhet som jag till slut fastnade för är det största sjuka i allt detta:
Kopparvägen 49B, andra våningen. Med andra ord har jag fått tillbaka min gamla lägenhet. Är inte det sjukt så vet jag inte vad.
Varför jag valde den igen? Det huset ligger bäst till av de alternativ som fanns att välja på. En lägenhet i ett annat hus, ännu närmare affären, som såg intressant ut var för kvinnliga sökande och de andra aktuella husen hade ingen lägenhet ledig. Jag tänker inte sitta och vänta på att det öppnas en chans för någon av de lägenheterna att plötsligt bli lediga så.. jag tog det absolut bästa alternativet. Den lyxen att ha samma koll på området har inte många andra.
Puh!
Mycket text blev det. Mycket förklarande. Men nu fattar ni varför jag är i lite smått märklig chock.
Visst har jag styrt det mycket själv baserat på erfarenheten från förut så det är såklart inte helt en galen slump, men:
- Det jag helst ville läsa ligger i just Falun
- Jag kom in utan krusiduller på detta förstavalet
- Min gamla lägenhet är ledig (tydligen har han som flyttade in efter mig bara gått något tvåårigt och inte treårigt som ju är det vanligaste.. alternativt flyttat till annat studentboende av outgrundlig anledning)
- Tidsgränsen för intresseanmälan på "min" lägenhet gick, likt de flesta andra som fanns i Norslund, ut just idag
- Ingen annan har tydligen anmält sitt intresse för den då jag fick erbjudandet om den på direkten. Med andra ord är den alltså min innan jag knappt hann blinka.
Och ja.. en grej till.. man bor ju som sagt två i lägenheten och delar på allt utom varsitt eget rum. Ett lite mindre där först Petter och sedermera Marcus bodde och så mitt lite större. Gissa vilket av rummen det var som fanns ute på bostadsförmedlingen och som jag nu alltså fått..
Snart är jag "hemma" igen. Det är bara sjukt.
När jag lämnade för ungefär två år sedan så var det som ett stort hål uppstod inom mig. Det hade ju liksom varit hemma i tre år, mitt egna, första hemma. Nya vänner, kärlek, växa som människa och allt det där jag nämnt ett antal gånger här i bloggen.
Jag återvände med Marcus en snabb gång samma höst året jag lämnade för en form av examensceremoni (som bara jag och Marcus hade tagit på allvar då vi var de enda från vår klass där). Efter det så var jag helt säker på att det aldrig mer skulle bli något Falun. Studerandet var jag klar med, det var leta jobb som gällde, studentlivet var över.
Men så gick tiden, Richard förändrades ännu mer och insåg att.. jo, jag orkar en gång till. Än är jag inte slut. Jag ska vara ung till fullo en sista gång.
Att mitt förstaval bland utbildningar låg just i Falun är det första sjuka i händelseförloppet.
Idag gick jag in på studera.nu och kollade om något besked hade kommit: "antagen". Antagen till förstavalet, för andra gången i livet. För andra gången i Falun. Vi är nu uppe i tre sjuka grejer. Men en till kom timmarna efter. ett ännu sjukare.
Efter att jag sett mitt besked stack jag ner till duschen, skrålade "Don't stop me now" för full hals och gav mig sedan direkt in i jakten på lägenhet. Just den jakten är en jakt som jag inte tycker man ska skjuta upp. Ju snabbare man ger sig in i sökandet, desto troligare är det att man får bo där man vill. Det går snabbt i Falun, bostadsgaranti för studenter, inga långa väntetider där inte.
Jag visste redan att jag ville bo i samma område som förra gången, Norslund. Där var det nära till allt. Med cykel ca 7 minuter till skolan, 10 minuter till järnvägsstationen och centrum, extremt nära att gå till vårdcentral, tandläkare, Willy:s, apotek och bank. Vad mer kan man begära? Dessutom överrenskomlig hyra om man delar med en annan person, som förra gången (man kan ju bo skitbilligt i t.ex. Britsarvet också, men det är ju korridorsboende och allmänt kök, en person att dela med räcker. Dessutom bor man längre från både skola, centrum och andra grejer som jag räknade upp).
Efter att ha svurit över bortglömd pinkod ett antal gånger så lyckades jag till sist få Kopparstadens (Faluns stora bostadsförmedling) griniga hemsida att skicka mig användaruppgifterna som fanns kvar sedan jag bodde där förra gången. Sökandet efter lägenhet hade börjat på allvar och den lägenhet som jag till slut fastnade för är det största sjuka i allt detta:
Kopparvägen 49B, andra våningen. Med andra ord har jag fått tillbaka min gamla lägenhet. Är inte det sjukt så vet jag inte vad.
Varför jag valde den igen? Det huset ligger bäst till av de alternativ som fanns att välja på. En lägenhet i ett annat hus, ännu närmare affären, som såg intressant ut var för kvinnliga sökande och de andra aktuella husen hade ingen lägenhet ledig. Jag tänker inte sitta och vänta på att det öppnas en chans för någon av de lägenheterna att plötsligt bli lediga så.. jag tog det absolut bästa alternativet. Den lyxen att ha samma koll på området har inte många andra.
Puh!
Mycket text blev det. Mycket förklarande. Men nu fattar ni varför jag är i lite smått märklig chock.
Visst har jag styrt det mycket själv baserat på erfarenheten från förut så det är såklart inte helt en galen slump, men:
- Det jag helst ville läsa ligger i just Falun
- Jag kom in utan krusiduller på detta förstavalet
- Min gamla lägenhet är ledig (tydligen har han som flyttade in efter mig bara gått något tvåårigt och inte treårigt som ju är det vanligaste.. alternativt flyttat till annat studentboende av outgrundlig anledning)
- Tidsgränsen för intresseanmälan på "min" lägenhet gick, likt de flesta andra som fanns i Norslund, ut just idag
- Ingen annan har tydligen anmält sitt intresse för den då jag fick erbjudandet om den på direkten. Med andra ord är den alltså min innan jag knappt hann blinka.
Och ja.. en grej till.. man bor ju som sagt två i lägenheten och delar på allt utom varsitt eget rum. Ett lite mindre där först Petter och sedermera Marcus bodde och så mitt lite större. Gissa vilket av rummen det var som fanns ute på bostadsförmedlingen och som jag nu alltså fått..
Snart är jag "hemma" igen. Det är bara sjukt.
Rime frost
night of silence, night of winds
night of cloudy, messy sins
one to wake them, one to call them
make us all to be the fallen
cry in anger, cry in vain
sleep as though there where no pain
sloppy crusts of shattered dreams
nothing as it ever seems
reaching light is not to see
awakened we belong to thee
left alone to rot and flake
the narrow mind begins to shake
lust and hunger burning holes
reaping from the darkest bowls
leaving sane is not to be
for them, for you, not even me
//RB
night of cloudy, messy sins
one to wake them, one to call them
make us all to be the fallen
cry in anger, cry in vain
sleep as though there where no pain
sloppy crusts of shattered dreams
nothing as it ever seems
reaching light is not to see
awakened we belong to thee
left alone to rot and flake
the narrow mind begins to shake
lust and hunger burning holes
reaping from the darkest bowls
leaving sane is not to be
for them, for you, not even me
//RB
Living out a memory of a love that died
Börjar bli lite smått otålig nu. Dels för att jag vill dra till Arvika och dels för att jag vill veta vart jag ska ta vägen de kommande tre åren.
Jag är inte orolig, det har jag liksom kommit ifrån. Livet är ett ständigt äventyr och blir det man gör det till.
Flera personer höjde på ögonbrynen när jag sa att jag skulle plugga igen och alla undrade "Hur orkar du plugga en gång till??", men jag har aldrig sett pluggandet som något hemskt så länge man får plugga det man vill. Föreläsningarna i Falun under första kursen med audioteknologi var la inte riktigt min cup of tea, men i övrigt så gillade jag det mesta jag pluggade i Falun.
Mitt kommande äventyr spänner bågen för hur livet kommer att fortsätta. Tiden i Falun känns i efterhand mer som en tid som fick mig att växa, utvecklas, vidga mina vyer, få erfarenhet av livet snarare än leda till vad jag ska jobba med i framtiden. Jag ångrar inte tiden där det minsta.
Denna gång är det dock med en helt annan syn jag ger mig in i det hela. Visst, det kommer bli nya upplevelser och mer utveckling som människa, men denna gången tror jag verkligen mer på att det kommer att ordna sig efteråt med jobb osv.
Framtiden är min och jag tänker fanimig behålla den!
Jag är inte orolig, det har jag liksom kommit ifrån. Livet är ett ständigt äventyr och blir det man gör det till.
Flera personer höjde på ögonbrynen när jag sa att jag skulle plugga igen och alla undrade "Hur orkar du plugga en gång till??", men jag har aldrig sett pluggandet som något hemskt så länge man får plugga det man vill. Föreläsningarna i Falun under första kursen med audioteknologi var la inte riktigt min cup of tea, men i övrigt så gillade jag det mesta jag pluggade i Falun.
Mitt kommande äventyr spänner bågen för hur livet kommer att fortsätta. Tiden i Falun känns i efterhand mer som en tid som fick mig att växa, utvecklas, vidga mina vyer, få erfarenhet av livet snarare än leda till vad jag ska jobba med i framtiden. Jag ångrar inte tiden där det minsta.
Denna gång är det dock med en helt annan syn jag ger mig in i det hela. Visst, det kommer bli nya upplevelser och mer utveckling som människa, men denna gången tror jag verkligen mer på att det kommer att ordna sig efteråt med jobb osv.
Framtiden är min och jag tänker fanimig behålla den!
Ljusblåa dagar seglar förbi
Eller ja, idag är det mest ljusgrått med inslag av blå nyans, men ändå.
Dagarna ramlar på och VM närmar sig sitt slut.. sen är det fyra långa års väntan igen.
Något annat närmar sig också; om tio dagar är jag i Arvika, det blev av! Sticker dit med en gammal ljudkumpan från Falutiden och minst två andra ännu okända (samåkning sänker ju bensinkostnader såväl som sparar miljön) som får samåka i vår bil.
Tält är fixat, regler lästa. Glasflaskor är t.ex. förbjudna på campingområdet liksom knivar och större saxar. Med andra ord blir det burköl (plastflaskor ger jag inte mkt för).
Närmast blir att lyssna igenom lite lätt de band man inte har jättekoll på (vilket faktiskt är en del) men största aha-upplevelserna lär ju ske på plats.
Mot framtiden!
---
Det har varit lite sparsmakat med filmrecensioner på senare tid, så nu får ni några stycken i ett sjok:
Simon & Malou - Kände att det var dags att kolla om det fanns nån film med Tuva att ladda hem som jag inte sett och eftersom hon bor i Danmark numer så är det inte en högoddsare att hon gjort några danska filmer jag inte har koll på. Mycket riktigt fann jag en sådan i "Simon & Malou", en romantisk komedi där Tuva spelar Malou, en inrutad kvinna i karriären som flyttar till Danmark för ett nytt jobb. När hon ska flytta in i den lägenhet som företaget ordnat åt henne möts hon dock av den mycket mer lössläppta författaren Simon som fortfarande inte flyttat ur denna sin "gamla" lägenhet. Simon har ingenstans att ta vägen och ber att få stanna några dagar åtminstone tills han hittat något nytt. Därefter rullar filmen på där de tvås olika personligheter krockar.
Tuva gör mig aldrig besviken och bara en gång har hon varit inblandad i en film jag tyckt varit rätt kass (Close to heaven från 2005). Denna rulle är även den ett väl valt projekt och en klart sevärd trevlig liten film.
Extra mycket vill jag lyfta fram Dejan Cukic som spelar Simon. Har sett honom en gång tidigare i filmen Original som jag även den skaffade hem av anledningen att Tuva var med i den.
I "Simon & Malou" övertygar han mycket i sin roll och jag kommer ha koll på den jugoslaviske dansken även i framtiden.
Tydligen ska Dejan även ha en roll i "Snabba Cash" (som jag dessvärre fortfarande inte sett, det blir av inom snar framtid, jag lovar) och det verkar ju lovande bara det!
Filmen får klart B B B B.
Ghost Town - Låter på titeln som en usel skräckfilm, men är så långt ifrån det man kan komma. Ricky Gervais spelar den rätt odräglige Pincus som verkar se människor som något ont mer än något som kan hjälpa en i livet.
En dag får han dock av en märklig händelse förmågan att kommunicera med döda, vilket får honom att vidga sina vyer för de levande. Mer än såhär tänker jag inte säga om själva handlingen.
För er som minns så nämnde och rekommenderade jag "Invention of lying" tidigt i år där Gervais också innehade huvudrollen. "Ghost Town" kom året innan och de båda filmerna har lite liknande teman i grunden och i stilen. Humorn är i princip samma och Gervais har på bara dessa två filmer hux flux växt till en komiker jag alltmer håller högt upp på plusskalan.
Jag gav inget betyg till "Invention of lying" då jag nämnde den, men skulle ge den ungefär B B B B+ och "Ghost Town" B B B B.
Capitalism: A Love Story - Inte alls lika bra som Michael Moores tidigare alster ("Sicko", "Fahrenheit 9/11", "Bowling For Columbine") och ibland på gränsen till krånglig med sitt ekonomifokus, men klart en se- och tänkvärd film för alla som fortsatt vill spä på sitt rättmätiga U.S.A.-ogillande. B B.
Super Size Me - Borde sett för längesedan egentligen, men det dröjde tills det blev av.
För er som inte sett den går den ut på att filmens regissör Morgan Spurlock ska leva på enbart mat från McDonalds i en månad för att se hur ohälsosamt det faktiskt kan vara.
Jag trodde att jag skulle bli mer äcklad och avskräckt av att han konstant käkade McDonaldskost, men så blev det inte alls. Jag kan ju inte säga att jag satt och var avundsjuk på honom, men speciellt i början var jag iallafall väldigt sugen på pommes frites. Nej, det som äcklade mig i filmen var inte själva ätandet, utan McDonalds som företag. Det är inte det företag man vill supporta och göda i pengaväg efter man sett filmen om man säger så..
Klat en film man bör se och välförtjänta B B B i betyg, snudd på fyra B.
The Bad Lieutenant: Port of Call - New Orleans - Krånglig titel och småskum film, men en bra sådan. Belv skeptisk direkt när Linus föreslog den eftersom Nicholas Cage, som jag inte tyckt varit bra sen "Con Air" och "Face Off", har huvudrollen. Dock var min skepsis obefogad då Cage gjorde sin bästa prestation på många, många år i rollen som den ganska så märklige polisen Terence Mc Donagh. Egentligen är det flera halvt B-aktiga skådisar med i filmen som av någon märklig anledning lyckats prestera bra från ingenstans (Eva Mendes, Jennifer Coolidge, Val Kilmer, Xzibit), vilket tyder på en bra regissörsinsats av tysken Werner Herzog. Fairuza Balk i en liten roll nämner jag definitivt inte som B-aktig skådis då hon alltid presterat bra, likaså här.
Ju mer filmen lider, desto mer överraskande är den på ett oväntat sätt, men vilket lämnar jag åt er att upptäcka.
Betyget blir starka B B B+.
---
Sådär! Där fick ni en hel drös med filmer som kompensation för mitt uteblivna både bloggande och recenserande.
Till sist: Bara Sofia har gjort ett tappert försök att gissa på den lilla tävlingen jag hade häromnyssens. Skäms på er andra! Det blir bannemig inga glassar utdelade här inte!
Svaret var inte "Fucking Åmål" som smart föreslogs utan "Fröken Sverige". Det som är gemensamma nämnaren mellan dessa två filmer är att Alexandra Dahlström har en huvudroll i båda.
"Fröken Sverige" är absolut en film som rekommenderas för övrigt, i synnerhet om man gillar svensk film såklart, men främst som ungdomsfilm.
Bonusrecension: B B B B för den som undrar :)
Dagarna ramlar på och VM närmar sig sitt slut.. sen är det fyra långa års väntan igen.
Något annat närmar sig också; om tio dagar är jag i Arvika, det blev av! Sticker dit med en gammal ljudkumpan från Falutiden och minst två andra ännu okända (samåkning sänker ju bensinkostnader såväl som sparar miljön) som får samåka i vår bil.
Tält är fixat, regler lästa. Glasflaskor är t.ex. förbjudna på campingområdet liksom knivar och större saxar. Med andra ord blir det burköl (plastflaskor ger jag inte mkt för).
Närmast blir att lyssna igenom lite lätt de band man inte har jättekoll på (vilket faktiskt är en del) men största aha-upplevelserna lär ju ske på plats.
Mot framtiden!
---
Det har varit lite sparsmakat med filmrecensioner på senare tid, så nu får ni några stycken i ett sjok:
Simon & Malou - Kände att det var dags att kolla om det fanns nån film med Tuva att ladda hem som jag inte sett och eftersom hon bor i Danmark numer så är det inte en högoddsare att hon gjort några danska filmer jag inte har koll på. Mycket riktigt fann jag en sådan i "Simon & Malou", en romantisk komedi där Tuva spelar Malou, en inrutad kvinna i karriären som flyttar till Danmark för ett nytt jobb. När hon ska flytta in i den lägenhet som företaget ordnat åt henne möts hon dock av den mycket mer lössläppta författaren Simon som fortfarande inte flyttat ur denna sin "gamla" lägenhet. Simon har ingenstans att ta vägen och ber att få stanna några dagar åtminstone tills han hittat något nytt. Därefter rullar filmen på där de tvås olika personligheter krockar.
Tuva gör mig aldrig besviken och bara en gång har hon varit inblandad i en film jag tyckt varit rätt kass (Close to heaven från 2005). Denna rulle är även den ett väl valt projekt och en klart sevärd trevlig liten film.
Extra mycket vill jag lyfta fram Dejan Cukic som spelar Simon. Har sett honom en gång tidigare i filmen Original som jag även den skaffade hem av anledningen att Tuva var med i den.
I "Simon & Malou" övertygar han mycket i sin roll och jag kommer ha koll på den jugoslaviske dansken även i framtiden.
Tydligen ska Dejan även ha en roll i "Snabba Cash" (som jag dessvärre fortfarande inte sett, det blir av inom snar framtid, jag lovar) och det verkar ju lovande bara det!
Filmen får klart B B B B.
Ghost Town - Låter på titeln som en usel skräckfilm, men är så långt ifrån det man kan komma. Ricky Gervais spelar den rätt odräglige Pincus som verkar se människor som något ont mer än något som kan hjälpa en i livet.
En dag får han dock av en märklig händelse förmågan att kommunicera med döda, vilket får honom att vidga sina vyer för de levande. Mer än såhär tänker jag inte säga om själva handlingen.
För er som minns så nämnde och rekommenderade jag "Invention of lying" tidigt i år där Gervais också innehade huvudrollen. "Ghost Town" kom året innan och de båda filmerna har lite liknande teman i grunden och i stilen. Humorn är i princip samma och Gervais har på bara dessa två filmer hux flux växt till en komiker jag alltmer håller högt upp på plusskalan.
Jag gav inget betyg till "Invention of lying" då jag nämnde den, men skulle ge den ungefär B B B B+ och "Ghost Town" B B B B.
Capitalism: A Love Story - Inte alls lika bra som Michael Moores tidigare alster ("Sicko", "Fahrenheit 9/11", "Bowling For Columbine") och ibland på gränsen till krånglig med sitt ekonomifokus, men klart en se- och tänkvärd film för alla som fortsatt vill spä på sitt rättmätiga U.S.A.-ogillande. B B.
Super Size Me - Borde sett för längesedan egentligen, men det dröjde tills det blev av.
För er som inte sett den går den ut på att filmens regissör Morgan Spurlock ska leva på enbart mat från McDonalds i en månad för att se hur ohälsosamt det faktiskt kan vara.
Jag trodde att jag skulle bli mer äcklad och avskräckt av att han konstant käkade McDonaldskost, men så blev det inte alls. Jag kan ju inte säga att jag satt och var avundsjuk på honom, men speciellt i början var jag iallafall väldigt sugen på pommes frites. Nej, det som äcklade mig i filmen var inte själva ätandet, utan McDonalds som företag. Det är inte det företag man vill supporta och göda i pengaväg efter man sett filmen om man säger så..
Klat en film man bör se och välförtjänta B B B i betyg, snudd på fyra B.
The Bad Lieutenant: Port of Call - New Orleans - Krånglig titel och småskum film, men en bra sådan. Belv skeptisk direkt när Linus föreslog den eftersom Nicholas Cage, som jag inte tyckt varit bra sen "Con Air" och "Face Off", har huvudrollen. Dock var min skepsis obefogad då Cage gjorde sin bästa prestation på många, många år i rollen som den ganska så märklige polisen Terence Mc Donagh. Egentligen är det flera halvt B-aktiga skådisar med i filmen som av någon märklig anledning lyckats prestera bra från ingenstans (Eva Mendes, Jennifer Coolidge, Val Kilmer, Xzibit), vilket tyder på en bra regissörsinsats av tysken Werner Herzog. Fairuza Balk i en liten roll nämner jag definitivt inte som B-aktig skådis då hon alltid presterat bra, likaså här.
Ju mer filmen lider, desto mer överraskande är den på ett oväntat sätt, men vilket lämnar jag åt er att upptäcka.
Betyget blir starka B B B+.
---
Sådär! Där fick ni en hel drös med filmer som kompensation för mitt uteblivna både bloggande och recenserande.
Till sist: Bara Sofia har gjort ett tappert försök att gissa på den lilla tävlingen jag hade häromnyssens. Skäms på er andra! Det blir bannemig inga glassar utdelade här inte!
Svaret var inte "Fucking Åmål" som smart föreslogs utan "Fröken Sverige". Det som är gemensamma nämnaren mellan dessa två filmer är att Alexandra Dahlström har en huvudroll i båda.
"Fröken Sverige" är absolut en film som rekommenderas för övrigt, i synnerhet om man gillar svensk film såklart, men främst som ungdomsfilm.
Bonusrecension: B B B B för den som undrar :)
Summer Nights
Ja ni.. vad ska man säga? Känner gammal, men på ett ungt sätt. Svårt att förklara. Jag känner liksom hungern efter kärlek på samma sätt som jag gjorde som yngre, med skillnaden att jag känner mig samtidigt äldre och mer erfaren. Det är rätt bra I guess.. men hungern efter kärlek, den är ingen lätt bortviftad sak direkt.
Det slog till inatt när jag hade en mysig dröm (mysig som kyssvänlig, inte mysig som i mer än så) som triggade känslor när jag vaknade som jag hade förr i världen. På den tiden jag var ung, oerfaren, törstande, liten och naiv. Det är en mycket märklig känsla att få känna det nu helt plötsligt, en sida hos mig som varit död i flera år, borttappad, gömd, invävd i hjärtat. Att känna det ungdomliga kärlekssuget nu med lugnheten och den historia som livet gett mig hittills det.. går inte att beskiva. När man var yngre var det liksom inga konstigheter; man var ung, dum, visste inget och suget var helt naturligt. Nu? En krock, men en skön krock, jag har letat efter känslan (hur plågsam den än kan vara i ensamma stunder) länge.
Jag svamlar.. men det tar inte bort faktumet: jag finns igen, född lite på nytt.
Jag kommer hitta dig. Jag vet att du finns, jag vet bara inte var än.
Det slog till inatt när jag hade en mysig dröm (mysig som kyssvänlig, inte mysig som i mer än så) som triggade känslor när jag vaknade som jag hade förr i världen. På den tiden jag var ung, oerfaren, törstande, liten och naiv. Det är en mycket märklig känsla att få känna det nu helt plötsligt, en sida hos mig som varit död i flera år, borttappad, gömd, invävd i hjärtat. Att känna det ungdomliga kärlekssuget nu med lugnheten och den historia som livet gett mig hittills det.. går inte att beskiva. När man var yngre var det liksom inga konstigheter; man var ung, dum, visste inget och suget var helt naturligt. Nu? En krock, men en skön krock, jag har letat efter känslan (hur plågsam den än kan vara i ensamma stunder) länge.
Jag svamlar.. men det tar inte bort faktumet: jag finns igen, född lite på nytt.
Jag kommer hitta dig. Jag vet att du finns, jag vet bara inte var än.
En plats i solen
Överraskningen var stor när det för någon månad sedan meddelades att Kent släppte ett nytt album så tätt inpå det som kom sent i höstas. Mina förväntningar växte också stort när de två singelspåren "Gamla Ullevi" och främst "Skisser för sommaren" släpptes i samband med kungörandet att den nya skivan var på väg.
"Skisser för sommaren" är en mäkta bra Kentlåt och gav känslan av "gamla" Kent och en förhoppning om att nya skivan kanske i majoritet skulle vara mer åt det hållet. Dessvärre var den förhoppningen felaktig.
Där förra skivan "Röd" blev en positiv överraskning efter att man bävat för det värsta när "Töntarna" släpptes som singel så blev känslan med "En plats i solen" det motsatta, lite besvikelse.
Är inne på min tredje genomlyssning av skivan nu. Första gången jag hör igenom en skiva lyssnar jag inte helt aktivt, den får gå medan jag gör något annat och om någon låt är tillräckligt bra så kommer jag att fastna för den vad jag än håller på med.
Andra gången kollar jag samtidigt i texten och lyssnar aktivt på allt och bestämmer mig för om mina första spontana intryck i första genomlyssningen var de som stämde (vilket oftast är fallet).
Nu tredje gången vet jag vilka låtar jag gillar och därmed också vilka jag kan hoppa över.
Tredje spåret, "Skisser för sommaren", är utan tvekan den bästa av låtarna på denna platta och den följs upp av de två starka "Ärlighet Respekt Kärlek" och "Varje gång du möter min blick".
Åttonde spåret, "Gamla Ullevi", är på gränsen till att vara för elektroniskt för det Kent jag vill höra, men det håller sig på rätt sida och blir också ett av de starka korten på skivan.
Sist ut såväl på skivan som bland de spår jag tycker om på "En plats i solen" är "Passagerare". Lugn och fin låt som man verkligen kan slappa till i sin egen plats i solen. Duettkörandet av Rebecka Törnqvist höjer något enormt.
De övriga fem spåren på skivan; "Glasäpplen", "Ismael", "Ensam lång väg hem", "Team Building" och "Minimalen" tycker jag är rätt bleka för att vara Kent och däri ligger också besvikelsen. De är snarare B-sidor på något sätt (platsade inte på "Röd"?)
Skivan är godkänd pga sina fem starka spår, men den kommer inte bli en av mina mest snurrade Kentskivor.
---
Solen skiner, jag har hittat ett internet att skurka och somrig musik från min sommarslappande spellista i Spotify spelar. Bara en drink med jordgubbar i som fattas sen mår man bra! Fast vänta.. det står faktiskt en kall Newcastle i kylen. Det duger bra :)
"Skisser för sommaren" är en mäkta bra Kentlåt och gav känslan av "gamla" Kent och en förhoppning om att nya skivan kanske i majoritet skulle vara mer åt det hållet. Dessvärre var den förhoppningen felaktig.
Där förra skivan "Röd" blev en positiv överraskning efter att man bävat för det värsta när "Töntarna" släpptes som singel så blev känslan med "En plats i solen" det motsatta, lite besvikelse.
Är inne på min tredje genomlyssning av skivan nu. Första gången jag hör igenom en skiva lyssnar jag inte helt aktivt, den får gå medan jag gör något annat och om någon låt är tillräckligt bra så kommer jag att fastna för den vad jag än håller på med.
Andra gången kollar jag samtidigt i texten och lyssnar aktivt på allt och bestämmer mig för om mina första spontana intryck i första genomlyssningen var de som stämde (vilket oftast är fallet).
Nu tredje gången vet jag vilka låtar jag gillar och därmed också vilka jag kan hoppa över.
Tredje spåret, "Skisser för sommaren", är utan tvekan den bästa av låtarna på denna platta och den följs upp av de två starka "Ärlighet Respekt Kärlek" och "Varje gång du möter min blick".
Åttonde spåret, "Gamla Ullevi", är på gränsen till att vara för elektroniskt för det Kent jag vill höra, men det håller sig på rätt sida och blir också ett av de starka korten på skivan.
Sist ut såväl på skivan som bland de spår jag tycker om på "En plats i solen" är "Passagerare". Lugn och fin låt som man verkligen kan slappa till i sin egen plats i solen. Duettkörandet av Rebecka Törnqvist höjer något enormt.
De övriga fem spåren på skivan; "Glasäpplen", "Ismael", "Ensam lång väg hem", "Team Building" och "Minimalen" tycker jag är rätt bleka för att vara Kent och däri ligger också besvikelsen. De är snarare B-sidor på något sätt (platsade inte på "Röd"?)
Skivan är godkänd pga sina fem starka spår, men den kommer inte bli en av mina mest snurrade Kentskivor.
---
Solen skiner, jag har hittat ett internet att skurka och somrig musik från min sommarslappande spellista i Spotify spelar. Bara en drink med jordgubbar i som fattas sen mår man bra! Fast vänta.. det står faktiskt en kall Newcastle i kylen. Det duger bra :)
