Ja ni.. vad ska man säga? Känner gammal, men på ett ungt sätt. Svårt att förklara. Jag känner liksom hungern efter kärlek på samma sätt som jag gjorde som yngre, med skillnaden att jag känner mig samtidigt äldre och mer erfaren. Det är rätt bra I guess.. men hungern efter kärlek, den är ingen lätt bortviftad sak direkt.
Det slog till inatt när jag hade en mysig dröm (mysig som kyssvänlig, inte mysig som i mer än så) som triggade känslor när jag vaknade som jag hade förr i världen. På den tiden jag var ung, oerfaren, törstande, liten och naiv. Det är en mycket märklig känsla att få känna det nu helt plötsligt, en sida hos mig som varit död i flera år, borttappad, gömd, invävd i hjärtat. Att känna det ungdomliga kärlekssuget nu med lugnheten och den historia som livet gett mig hittills det.. går inte att beskiva. När man var yngre var det liksom inga konstigheter; man var ung, dum, visste inget och suget var helt naturligt. Nu? En krock, men en skön krock, jag har letat efter känslan (hur plågsam den än kan vara i ensamma stunder) länge.

Jag svamlar.. men det tar inte bort faktumet: jag finns igen, född lite på nytt.

Jag kommer hitta dig. Jag vet att du finns, jag vet bara inte var än.