I'm back, back in the Falun groove!

Det är svårt för er som inte haft de känslor jag hade för Falun att förstå hur det här känns.

När jag lämnade för ungefär två år sedan så var det som ett stort hål uppstod inom mig. Det hade ju liksom varit hemma i tre år, mitt egna, första hemma. Nya vänner, kärlek, växa som människa och allt det där jag nämnt ett antal gånger här i bloggen.
Jag återvände med Marcus en snabb gång samma höst året jag lämnade för en form av examensceremoni (som bara jag och Marcus hade tagit på allvar då vi var de enda från vår klass där). Efter det så var jag helt säker på att det aldrig mer skulle bli något Falun. Studerandet var jag klar med, det var leta jobb som gällde, studentlivet var över.
Men så gick tiden, Richard förändrades ännu mer och insåg att.. jo, jag orkar en gång till. Än är jag inte slut. Jag ska vara ung till fullo en sista gång.

Att mitt förstaval bland utbildningar låg just i Falun är det första sjuka i händelseförloppet.

Idag gick jag in på studera.nu och kollade om något besked hade kommit: "antagen". Antagen till förstavalet, för andra gången i livet. För andra gången i Falun. Vi är nu uppe i tre sjuka grejer. Men en till kom timmarna efter. ett ännu sjukare.

Efter att jag sett mitt besked stack jag ner till duschen, skrålade "Don't stop me now" för full hals och gav mig sedan direkt in i jakten på lägenhet. Just den jakten är en jakt som jag inte tycker man ska skjuta upp. Ju snabbare man ger sig in i sökandet, desto troligare är det att man får bo där man vill. Det går snabbt i Falun, bostadsgaranti för studenter, inga långa väntetider där inte.
Jag visste redan att jag ville bo i samma område som förra gången, Norslund. Där var det nära till allt. Med cykel ca 7 minuter till skolan, 10 minuter till järnvägsstationen och centrum, extremt nära att gå till vårdcentral, tandläkare, Willy:s, apotek och bank. Vad mer kan man begära? Dessutom överrenskomlig hyra om man delar med en annan person, som förra gången (man kan ju bo skitbilligt i t.ex. Britsarvet också, men det är ju korridorsboende och allmänt kök, en person att dela med räcker. Dessutom bor man längre från både skola, centrum och andra grejer som jag räknade upp).
Efter att ha svurit över bortglömd pinkod ett antal gånger så lyckades jag till sist få Kopparstadens (Faluns stora bostadsförmedling) griniga hemsida att skicka mig användaruppgifterna som fanns kvar sedan jag bodde där förra gången. Sökandet efter lägenhet hade börjat på allvar och den lägenhet som jag till slut fastnade för är det största sjuka i allt detta:
Kopparvägen 49B, andra våningen. Med andra ord har jag fått tillbaka min gamla lägenhet. Är inte det sjukt så vet jag inte vad.
Varför jag valde den igen? Det huset ligger bäst till av de alternativ som fanns att välja på. En lägenhet i ett annat hus, ännu närmare affären, som såg intressant ut var för kvinnliga sökande och de andra aktuella husen hade ingen lägenhet ledig. Jag tänker inte sitta och vänta på att det öppnas en chans för någon av de lägenheterna att plötsligt bli lediga så.. jag tog det absolut bästa alternativet. Den lyxen att ha samma koll på området har inte många andra.

Puh!

Mycket text blev det. Mycket förklarande. Men nu fattar ni varför jag är i lite smått märklig chock.

Visst har jag styrt det mycket själv baserat på erfarenheten från förut så det är såklart inte helt en galen slump, men:
- Det jag helst ville läsa ligger i just Falun
- Jag kom in utan krusiduller på detta förstavalet
- Min gamla lägenhet är ledig (tydligen har han som flyttade in efter mig bara gått något tvåårigt och inte treårigt som ju är det vanligaste.. alternativt flyttat till annat studentboende av outgrundlig anledning)
- Tidsgränsen för intresseanmälan på "min" lägenhet gick, likt de flesta andra som fanns i Norslund, ut just idag
- Ingen annan har tydligen anmält sitt intresse för den då jag fick erbjudandet om den på direkten. Med andra ord är den alltså min innan jag knappt hann blinka.

Och ja.. en grej till.. man bor ju som sagt två i lägenheten och delar på allt utom varsitt eget rum. Ett lite mindre där först Petter och sedermera Marcus bodde och så mitt lite större. Gissa vilket av rummen det var som fanns ute på bostadsförmedlingen och som jag nu alltså fått..



Snart är jag "hemma" igen. Det är bara sjukt.




Kommentarer
Postat av: Henrik Carlsson

Välkommen "hem" i så fall! :) Har läst din blogg i några månader nu och gång på gång funderat på att kommentera, men inte riktigt kommit mig för. Men nu var ju läget perfekt.

/Henke

2010-07-13 @ 00:14:04
URL: http://kalkyl.nu/blogg

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback