Hemma, ett brett ord
Hemma igen efter besök hos Henke i Uddevalla!
Efter fredagens arbetande tog jag tåget bums från centralen till Uddevalla och mötte upp med Henke. Därefter lite införskaffande av alkoholhaltig dryck samt käk för att sedan ägna kvällen åt tjôt, Fifa 13 och Jönssonligans största kupp. Klart lagom kväll!
Igår blev det mer snack och Fifa innan hemfärd med buss via Trollhättan och Lilla Edet.
I övrigt har jag börjat med att söka lägenheter i Göteborgsregionen. Sannolikheten att jag ska få tag i någon inom den närmaste framtiden är ganska obefintlig, men man ska aldrig säga aldrig. Större under har skett. Det är bara att leta på och söka i de områden och prisklasser som känns aktuella.
Alltså, det är ju inte det att jag inte trivs med att bo hemma hos föräldrarna (speciellt just nu när man har "eget" hus då övriga familjen är i sommarstugan), men man vill ju ha något eget, så är det ju. Och gärna mer centralt än här ute på landet i Romelanda..
Sen vet man ju inte hur länge man kommer att vara kvar här i Göteborgsregionen heller så det är inget brådskande på något sätt.
Sen vet man ju inte hur länge man kommer att vara kvar här i Göteborgsregionen heller så det är inget brådskande på något sätt.
Det lär döja innan man kan bo i centralaste Göteborg naturligtvis, men drömma får man. Jag har aldrig älskat Göteborg så mycket som efter den här våren och början på sommaren. Det känns helt enkelt hemma.
En icke träningsnarkomans bekännelse - och väg mot bättring.
Jag har aldrig varit den mest fysiska, aktiva snubben. Som liten började jag aldrig med någon idrott, istället sjöng jag i kör, spelade i blåsorkester och gick i scouterna. Dels var inte idrott något som familjen var överdrivet intresserad av, dels var jag själv inte sugen på fysiska aktiviteter annat än när det gällde typ lekar (när vi lekte På Rymmen i skolan fick man springa en del, men än mer använda list och hitta nya gömställen).
Först i tonåren började jag bli idrottsintresserad på allvar och då via ett fotbollsspel, Championship Manager. VM 2002 ser jag som det evenemang där jag på allvar började bli smått fotbollsnördig.
Någon hejare på fotboll själv var jag dock inte eftersom jag knappt försökt spela under uppväxten. Istället fick jag upp ögonen för handboll och tränade med Kungälvs HK ett tag. Förvisso tog jag aldrig ett enda avslut och passade bara runt samt trivdes aldrig riktigt i laget, men det var i alla fall en bra erfarenhet.
Istället fick jag upp ögonen för golf och tog grönt kort. Strax efter jag tagit grönt kort tappade jag dock sugen även för golfen. Plötsligt började en massa tjat om att jag skulle ut och sänka mitt handikapp "Vad har du för handikapp? Mitt är blalala." Det roliga försvann. När jag var som "bäst" vann jag i alla fall över familjen och de som inte spelade golf. Numer blir det inte så ofta några rundor. Kanske något att ta upp när man blir gammal?
Någon hejare på fotboll själv var jag dock inte eftersom jag knappt försökt spela under uppväxten. Istället fick jag upp ögonen för handboll och tränade med Kungälvs HK ett tag. Förvisso tog jag aldrig ett enda avslut och passade bara runt samt trivdes aldrig riktigt i laget, men det var i alla fall en bra erfarenhet.
Istället fick jag upp ögonen för golf och tog grönt kort. Strax efter jag tagit grönt kort tappade jag dock sugen även för golfen. Plötsligt började en massa tjat om att jag skulle ut och sänka mitt handikapp "Vad har du för handikapp? Mitt är blalala." Det roliga försvann. När jag var som "bäst" vann jag i alla fall över familjen och de som inte spelade golf. Numer blir det inte så ofta några rundor. Kanske något att ta upp när man blir gammal?
Utöver ovanstående har mitt idrottande begränsats till skolidrotten. Så när den försvann sista året i gymnasiet blev det i princip ingenting mer än några sporadiska egna träningsryck då och då, men inget bestående.
Jag har nu nått en brytpunkt.
När man jobbar på ett ställe som det jag jobbar på nu är det omöjligt att inte smittas av den iver, entusiasm och glädje som finns inom idrotten och tränandet.
Under stora delar av våren har jag känt mer och mer att jag borde röra mer på mig, göra i alla fall något.
Det jag i huvudsak inte gillar med träning är inte att man blir trött eller att det gör ont. Sådant gör mig inget, jag har relativt hög smärttröskel. Det jag inte gillar är att bli varm och svettig. Egentligen borde jag hålla på med simning. I vilket fall känner jag inte att det är någon ursäkt längre.
Många hatar att hoppa upp på träningscykeln och älskar att dra ut och springa. Jag är mer tvärtom. Inte att jag älskar att träningscykla, men jag har inget emot det. Däremot är inte springande min grej, mest för att jag inte är byggd för det, plattfot och så'nt trams så även om jag har hyfsad smärttröskel är det inte motiverat att dra ut och springa om det troligen gör ont de flesta av stegen. Då blir det mer en psykisk plåga.
Sedan i söndags har jag tagit tag i min aktivering på allvar. Jag hoppade upp på träningscykeln i källaren och körde tio minuter med en del motstånd, som att cykla i smärre uppförsbacke hela tiden. Då jag är totalt otränad började låren jävlas redan efter fem minuter och de återstående fem bestod av en hagel av svordomar och eget påhejande.
Dagen efter, måndagen, gjorde jag åter tio minuter, men denna gång hur lätt som helst, inte tillstymmelse till plågade lår. Det är som det brukar, bara jag kommer igång så är det bara att fortsätta sen.
Min tanke är i vilket fall att lägga på fem minuter varannan dag. Således cyklade jag en kvart igår och idag, också det utan några större problem. Imorgon blir det 20 minuter.
Pappa var snabb med att påpeka att om jag fortsätter med min strategi så kommer jag sitta på cykeln halva dagarna inom några månader. True dat, men jag kommer nog slutligen stanna på en nivå och tid som känns rimlig. Leva mitt liv på cykeln var inget jag hade tänkt ^^
Sammanfattningsvis: Jag kommer aldrig att bli en träningsnarkoman, men jag kommer heller inte vara helt inaktiv, det håller inte. Alla människor kan förändra sig, även om vi inte tror att vi gör det så gör vi det ändå hela tiden.
En annan sport jag borde pröva på?
Hjálmar, Hjálmar-Hjálmar, Hjálmar-Hjálmar, Hjálmar-Hjálmar Jónsson!
Veckan har börjat och ännu en artikel är skriven (jag har ju inte direkt länkat till alla artiklar jag gjort, dels bloggar jag ju inte varje gång jag skriver en och dels så känns det lite överdrivet om jag skulle promota mitt eget skrivande gång efter annan, vill man läsa allt jag gör är det bara att spana in på GFIF:s hemsida då och då), denna gång lite recap från midsommarhelgens olika tävlingar. Och imorrn påbörjas fler skrifter!
Lyssnade för övrigt på Chopin typ hela dagen i lurarna. Perfekt arbetsmusik, oftast lugn och inspirerande. Lite motvikt till helgens förfestspel och lyssnande på en skränig punkskiva som gick i bakgrunden kan man ju säga ^^
---
IFK vann nyss mot Mjällby med 4-2. Hjalmar lyckades vara på båda Mjällbys mål, det ena en ofrivillig styrning, den andra lite mer medveten placering, hjärnsläpp. Men vad gör det när vi har ett anfallsspel som plötsligt fungerar lika grymt som ett självspelande piano? Och Robin Söder - Äntligen tillbaka på allvar!
Fin dag överlag med andra ord!
Home Alone
Yes, nu har jag eget hus en tid framöver. Fader och moder semestrar i sommarstugan så då har Richard, snart 27 år gammal, FF i uppväxtkåken ^^
Midsommarafton blev som förväntat, gött häng med familjen först och sen lite småpartande till fram på morgonkvisten. Min tipspromenix var uppskattad, nivån och variationen på frågorna gillades.
Förutom att jag hjälpte pappa vända vår båt upp och ner så gick gårdagen i latmaskens tecken. Kollade lite på Lag-Em i Dublin, lanade samt såg på film.
Idag åkte jag hit till Dösebacka. Fick åka med faster och kusin som ändå skulle till Oslo på några dagars tripp och passerade Kungälv på vägen.
Här har jag inte gjort så mycket mer än att kolla på andra och avslutande dagen av Lag-EM (Sverige tog en andraplats och är nu tillbaka i högstadivisionen!) och se filmen Intouchables (En oväntad vänskap).
Snart blir det en film till och imorrn blir det jobbelijobb. Huj!
Dan före dan
Eller vad man ska kalla det.
Kom till sommarstugan igår efter ett par dagar med mer artikelskrivande.
Drog in till stan tidigare idag och handlade ett par flak öl till oss till morgondagen. Tog sen en promenad runt Olofsbo och lyssnade på musik, satte mig på stranden och ringde Claes, njöt av solen och gick hem och ringde Erik.
Såg nyss klart på IFK Norrköping - Blåvitt. Blåvitt var pressade flera gånger och oavgjort eller Norrköpingsseger hade inte varit orättvist, meneh.. så blev det icke! Blåvit seger med två mål mot ett, finfin uppladdning för midsommarafton! Slog nyss på Spanien - Tahiti i fönstret bredvid, lär bli en intressant match ^^
Nu ska jag ta och knåpa ihop en tipspromenad till imorrn och vara lite lekledare. Lär bli det mesta inblandat mellan himmel och jord utom matematikfrågor ungefär.
Om jag inte skriver något här imorrn så önskar jag glad midsommar nu, ha det riktigt gött vilket väder det än blir!
Gött är det
Sååå... lite andrum!
Det blev mycket på slutet nu och det är bara positivt.
Hela förra veckan bestod av artikelskrivande, införartiklar av olika slag, till lördagens Grand Prix på Slottsskogsvallen.
På lördagen tog jag mig in till elvatiden. Jag skulle börja rapportera i och med förtävlingarna som började 13.00, men av erfarenhet så vet man att saker kanske inte klaffar som man tänkt och mycket riktigt, jag saknade både ström och internetkabel där jag skulle sitta. Detta vållade dock inga större problem eftersom presschefen Göran var fantastisk på att få saker gjorda och såg till att det eldades på hos de som hade hand om nättekniken. Strömkabeln fixade han själv.
Jag hade fått en fin position tilldelad mig uppe i tornet vid målgången, samma våning som radio och TV4 som satt på andra sidan balkongen. Därifrån hade jag finfin utsikt över ena kurvan och framför allt höjdhoppsmattan. Stavmattan såg jag bra om jag ställde mig upp ungefär.
När det var dags för rapportering fick jag hjälp en trevlig tränare som ställde upp som min expertkommentator kan man säga. På förtävlingarna hade jag rapporterat till största delen utan hjälp och då gick det helt okej eftersom det som mest var två saker som hände samtidigt, men på huvudtävlingarna pågick lite mer saker än så samtidigt. Tränaren levererade saker från allt som hände på löpande band och jag sållade fram det mest intressanta jag hann med och skrev så fingrarna glödde. Egentligen hann jag i många perioder inte titta upp och uppleva allt som hände med egna ögon, istället levde jag snarare genom tränarens sagda och mina skrivna ord många gånger. Ett idogt jobb, men roligt!
När det var dags för rapportering fick jag hjälp en trevlig tränare som ställde upp som min expertkommentator kan man säga. På förtävlingarna hade jag rapporterat till största delen utan hjälp och då gick det helt okej eftersom det som mest var två saker som hände samtidigt, men på huvudtävlingarna pågick lite mer saker än så samtidigt. Tränaren levererade saker från allt som hände på löpande band och jag sållade fram det mest intressanta jag hann med och skrev så fingrarna glödde. Egentligen hann jag i många perioder inte titta upp och uppleva allt som hände med egna ögon, istället levde jag snarare genom tränarens sagda och mina skrivna ord många gånger. Ett idogt jobb, men roligt!
Efter rapporterandet, som pågick hela tävlingen utan paus, det vill säga cirka 13 till strax efter 17, så gick jag med raska steg till förbundskansliet. Där printade jag snabbt ut 70 exemplar av utvärderingsformulär till de aktiva, svidade om till skjorta och mummade mig, för att sedan raskt bege mig till Marklandsgatan och ta åttans spårvagn till Korsvägen och Liseberg.
Efter att ha smitit förbi kön in till restaurangen (hallå, jag har ju viktiga ärenden att uträtta här, kan inte stå och vänta på folk som väntar på bord) kom jag in till förbundets bokade bord och placerade snabbt och lätt ut alla formulär på borden tillsammans med pennor. Strax därefter kom min chef med alla aktiva i snällt släptåg. Middagen kunde börja!
Efter att ha smitit förbi kön in till restaurangen (hallå, jag har ju viktiga ärenden att uträtta här, kan inte stå och vänta på folk som väntar på bord) kom jag in till förbundets bokade bord och placerade snabbt och lätt ut alla formulär på borden tillsammans med pennor. Strax därefter kom min chef med alla aktiva i snällt släptåg. Middagen kunde börja!
På Lisebergs huvudrestaurang har jag vart två eller tre gånger innan, alla när det varit julbord. Precis som vid julbord var det även idag buffé uppdukad till oss besökare. När väl de aktiva hämtat mat kunde man börja slappna av och jag begav mig mot buffén. Som bestod av julmat. Typ.
Prinskorvar, köttbullar, en jäkla massa sill och lite annat smått och gått. Fattades bara lutfisken typ. Men det gör inte mig något! Jag älskar både köttbullar och prinskorv, hejsan sommarjulbord!
Framåt nio hade himlen öppnat sig ute och viljan bland de besökande att strosa runt på Liseberg var måttlig. Bara några stycken hade försvunnit, resten åkte gärna med bussen hem bums. Så även jag, fast med Grön istället för hotellbussen då.
En stressig, men mycket rolig dag avklarad med jobb väl utfört. Över tvåtusen unika besökare på mitt liverapporterande. Då känner man att man gjort något vettigt, något som folk faktiskt kan ha haft nytta av.
På söndagen var jag på bio och såg Jurassic Park i 3D. Rätt nice! Jurassic Park tröttnar man aldrig på och gött att äntligen få se den på bio.
Idag har jag jobbat vidare och skrivit en sammanfattning av Göteborg Grand Prix. Är man sugen på att läsa den finns den här.
Nu ska jag ta och se en Johan Falk-rulle. Håller på att plöja igenom dem.
Och just det, jag fick ett VG också på examensarbetet. I sista arbetet någonsin på Högskolan Dalarna hamnade jag back on track helt oväntat, som i fornstora dar. Nöjd Richard slutar med flaggan i topp.
GP imorrn!
Mindre än ett dygn kvar och jag borde kanske börja bli nervös, men nej, överraskande nog har så inte blivit fallet. När man är helt uppe i något under en period antar jag att man blir mer och mer avslappnad och inkörd.
Dagen idag har spenderats med att skriva ett par artiklar till samt se över några utvärderingsmallar och gå på presskonferens.
På presskonferensen var ett flertal sköna namn; Dayron Robles, Emma Green Tregaro, Fabiana Murer, Angelica Bengtsson, Michel Tornéus, Kim Amb och Ruth Beitia.
Avslappnad presskonferens och jag skrev ner lite saker som kanske blir en sista inför-artikel senare ikväll.
För övrigt är Beitia ganska lång. Man tänker inte på det när man ser på TV på samma sätt, men kvinnan är 192 centimeter, det ni.
Dagens höjdpunkt, från presskonferensen, är jag småfånig och behåller för mig själv ett tag :)
Kom gärna till Slottsskogsvallen imorrn eller titta in på förbundets förstasida HÄR där jag kommer lägga upp min liverapporteringsartikel imorgon som man sedan kan uppdatera och följa genom tävlingen.
Det närmar sig Göteborg Grand Prix
Oj, har änna försummat bloggen en aning, men så blir det när man börjar jobba och skriver hela dagen, man blir liksom lite mätt när man kommer hem.
Denna vecka har jag producerat en artikel om dagen. De två första var ganska skonsamma, men den igår tog tio timmar att göra. Själva skrivandet kan egentligen gå på nolltid, men det är ju all research som tar tid. Är alla namn verkligen med eller har någon fallit ifrån? Vilka resultat har de gjort? Och så vidare.
Uppladdningen för lördagens Göteborg Grand Prix står i fokus och de artiklar som hittills skrivits sen jag började arbeta på förbundet (jag gjorde ju en drös när jag hade praktik också) är följande:
Den sista är lite mer allmänt hållen med info om själva tävlingen medan de andra som synes fokuserar på deltagarna.
Imorrn kommer en intervju med GP:ns ansvarige för de aktiva och på lördag ska jag liverapportera på vår hemsida ifrån själva tävlingen. Hoppas verkligen det blir bättre väder än vad denna dag har uppvisat.
Tack för alla år MKV
Trolig grill om ett tag och sedan landskampen. Gråa moln hopar sig ute, det blåser lite.
En vinst ikväll skulle höja humöret. Just nu börjar en tomhet smyga sig in, en tomhet i att mitt livs sista pluggdagar är över. En del av livet som passerat och att man nu går in i en ny fas.
Jag kommer inte sakna plugget. Min studiemotivation, som förr i livet brunnit så stark, dog helt inför sista året. Det jag kommer sakna är hänget med en massa underbara människor. Många av dem kommer man kanske aldrig stöta på igen medan man kommer ha tät kontakt med andra. Det är så det är, livet går vidare, förändras.
Jag älskar inte förändring, det har jag aldrig gjort, men den här gången känns det helt okej.
Denna andra studietid har bjudit på såväl toppar som dalar, med- och motgång. Mest tar jag med mig alla minnen från de första två åren då det var som mest saker som hände och det ännu var flera som inte hade hoppat av.
Alla glada stunder kommer för alltid att finnas i hjärtat och följa med i livet och jag kommer inte glömma någon av er.
Tack för alla år MKV och ha ett fortsatt bra liv!
All around me is fast moving
Det är över nu, but it's a livin' thing
Redovisningen igår gick finfint. Körde helt spontant och det bara flöt på. Sen efteråt hade jag och Claes en liten sista handledning var innan vi stack ner på stan. Handledningar kan ju alltid gå hursomhelst. Man är alltid orolig att det kommer 532 mordsaker man ska ändra, speciellt när det är i sista stund och man känner sig klar. Men icke! Bara några småsaker, yeah!
Nere på stan mötte vi upp med Peter, Sinander och Johan och tog några öl och käk på Pitchers. Mycket passande firande av att redovisningen gick bra och adjö till Claes och några andra som kom förbi som man inte kommer se i skolsammanhang mer.
På kvällen var det förpartaj utanför mig i Norslund. Också väldans trevligt! Sedan blev det en sista kårkväll och efter en orgie av sedvanligt urusel "musik" så blev det rätt bra de sista 20 minuterna innan stängningsdags.
På hemvägen var Max stängt (är ju bara onsdag) och det blev därför rätt lång kö på Statoil för att få körv med mos.
Idag vaknade man runt tiotiden och mådde helt okej. Tog mig upp, såg över det småfattiga utbudet i köket och körde på nudlar med köttbuljongtärning i till frukost.
Därefter packade jag ihop lite mojs och stack mot Bojsen Beach, med handlings-pit stop på vägen, och joinade tjejerna för en eftermiddag i solen.
Jag gick all in på grillandet denna sista dag med girlsen och grillade entrecôte och rödlök med potatissallad och lime-aioli till. Löjligt fint!
Lite volleyboll, snack, öl- och Smirnoff ice-drickande senare var det dags att ta adjö. Cyklade hem nöjd och glad och hänger sedan dess med grabbsen.
Imorrn blir det en lugn dag följt av O'Learys och den meget viktiga landskampen mot Österreich.
Livet är gött!
Uppåt marsch
Lättnaden och känslan av att vara klar verkar inte riktigt vilja sjunka in. Fast det beror nog på att jag hatar att ta ut saker i förskott. Samtidigt är jag expert på att tänka ut olika scenarios på hur saker kan utveckla sig.
I vilket fall blev jag slutligen klar runt halv elva på kvällen i söndags med skolmojset. Därefter följde en rätt kass natts sömn. Vaknade tidigt på morgonen med ont i magen som vägrade försvinna. Låg och halvsov ett tag innan det blev dags att gå upp och sticka till jobbet.
Väl på förbundet började det kännas lite bättre och ju mer dagen gick desto mindre ryckade sig magen. Jobbet gick finemang, trivs fortsatt som fisken i vattnet. Börjat strukturera upp inför tävlingen, kontakta tävlande och skriva artikel. sämre jobb kan man ha :) Det enda som störde var väl att man är skolarbetsskadad och plötsligt i artikelskrivandet kommer på sig med att sitta och fundera över hur många ord man är uppe i..
Idag är det resa mot Falun som gäller. Sitter på bussen just nu, beräknas vara framme runt halv nio. Redovisning imorrn. Och eftersom den är kvar samt att man väntar på mer respons från handledaren på det "färdiga" arbetet plus att det sedan också ska godkännas av examinator så kan man inte helt slappna av ändå.
Miniveckan i Falun (åker hem på söndag lunch) blir för övrigt väl uppbokad. Förutom redovisning väntar party på onsdagskvällen, grilldag på torsdag och O'Learys och VM-kval på fredag. Lördagen är enda lediga dagen just nu, men blir säkerligen något där också.
"En pojke från förr är tillbaks igen.
Han bara står där, och stirrar mig rakt ner i själen."
Snart över
Så var den här, den stora, sista riktiga, skrivardagen. Ska ägna all tid möjligt att bli klar nu. Saker som ska in: mer teori, koppling av sagda teori till resultaten, samt utökande av diskussion och möjlig koppling av tidigare forskning till resultat och diskussion. Ungefär så. Ska bli jättelajbans!
Igår blev det grill, punsch, lite öl, kortspel och lite fm. Kunde inte koppla av till fullo med tanke på ovanstående hängandes, men tillräckligt i alla fall och vädret var gött stora delar av dagen.
Nu ska jag äta, sen går jag in i en skrivarbubbla. Hörs när jag kommer ut igen.
