I've still got the scars that the sun didn't heal
I vilket fall ska det bli grymt kul att träffa Henke igen, enda pålanerna vi har hittills är att spana in "Inglourious Basterds" på bio samt att bänka oss framför IFK-GAIS på måndagen. I övrigt lär vi dra ut att parta minst en gång, oh yes!
Satt uppe ett antal timmar inatt och knåpade ihop en liten video. Blev ganska personligt så begär inte direkt att alla ska fatta precis alla val av bilder eller klipp, men jag gjorde den mest för mig själv, för att jag verkligen ville få ur mig något till låten eller vad man ska säga.. Den är ganska mycket mig. Sen att Tuva sjunger gör det inte sämre :)
It's too hot to sleep time is running away
Feel like my soul has turned into steel
I've still got the scars that the sun didn't heal
There's not even room enough to be anywhere
It's not dark yet, but it's getting there
Well my sense of humanity has gone down the drain
Behind every beautiful thing there's been some kind of pain
She wrote me a letter and she wrote it so kind
She put down in writing what was in her mind
I just don't see why I should even care
It's not dark yet, but it's getting there
Well, I've been to London and I've been to gay Paree
I've followed the river and I got to the sea
I've been down on the bottom of a world full of lies
I ain't looking for nothing in anyone's eyes
Sometimes my burden seems more than I can bear
It's not dark yet, but it's getting there
Back zu Hause igen - Deutschland hat ja passiert
Tio över åtta ska tåget gå. Richard är snål och vägrar lägga ut pengar på en taxi. Evelina har inte längre någon bil och hennes cykel kan ju Richard inte bara ta och ställa på stationen. Helt sonika går herr Björkman mot stationen med sin packning klockan 19.40 cirka. Klockan tickar framåt i samma takt som allt fler svettdroppar utbryter på Richards panna och axlarna slits av datorväskans ojämna guppande. Till slut når han ändå fram till stationen och har nästan tio minuters marginal. Det är då första bakslaget kommer: försening med 25 minuter. Svordomarna haglar inombords då detta uppdagas och vetskapen om att stressen och svetten kunde varit betydligt mindre.
Tiden går och pga det signalfel som sägs ha orsakat det hela så står det plötsligt ännu en senare tid, och sedan ännu en, och ännu en. Varje gång klockjäveln börjat närma sig den utlovade tiden så inkommer en ny, glatt med den stora texten "NY TID", som att detta vore något fantastiskt och trevligt, en nyhet, hurra! Ny tid!!
Efter nära två timmars hoppande och stampande för att behålla värmen, samt konverserande med två Norrköpingsbor och en, hör och häpna, Kungälvare, så kom äntligen tågsatan inrullandes i maklig takt på stationen. Den stackars konduktörskan såg helt färdig ut och jag tyckte verkligen synd om henne som ändå fick vara ansiktet utåt för misslyckandet. Dock gjorde hon vad hon kunde för att lugna oss med anslutningar och när vi väl kommit fram till bytessamhället Katrineholm så visade hon alla bägen till bussen och så vidare innan hon raskt fick skynda sig tillbaka till tåget igen. Stackare.. (jag är här inte ironisk för en gångs skull, ett undantag).
Efter en extremt tråkig, obekväm och långdragen bussresa (istället för det snabba bekväma C2000 som det skulle ha varit) så anlände vi 15-talet tappra själar som skulle till slutstationen Göteborg. Där fick vi vänta säkert en halvtimme på taxi åt alla (sista bussarna hade gått för lääängesedan) eftersom alla taxinöt stod på andra sidan stationshuset och ingen hade koll på det.
Klockan 04.55 klev jag innanför dörren här hemma. Då kan man tänka sig att jag skulle stupa i säng? Icke sa nicke! Rask ompackning, frukost och utpackning i bilen för avresa med familjen mot Bremen. Jag var inte vaken mycket av den bilresan...
Jaa, så kan det gå ibland. Hur det var i Tyskland? Bara jättebra! Verkligen kanoners. Fasters 60-årsfest inledde så att säga veckan förra lördagen med mycket god stämning, mat, sällskap och faktiskt en Richard som intog dansgolvet överraskande mycket. Vad hände där kan man fråga sig?
Resten av veckan blev det idel utflyckter och umgänge med familjen, kusinbarnen t.ex. Det är svårt att tröttna på en 8-åring som skiner upp som ett helt solsystem när man besöker hans fotbollsmatch, eller en 6-åring som säger att jag är hennes bästa kompis pussar på en och vill gifta sig med en i framtiden. Det är svårt att värja sig mot så'na stunder även om man rest en halv dag eller bara är dödstrött ändå. På nå't sätt kommer det fram en extra varm energi som räcker hur länge som helst åt dessa kusinbarn. Det är härligt att ha familj :)
Vid halv åtta-tiden idag var vi inpackade och hemkomna hit och jag börjar till slut känna att jag kan varva ner på allvar för första gången på nästan tre veckor. Det ska bli skönt att få andas lite, även om man aldrig får nog av Tyskland och familjen.
Gonatt!
People ask me why I never find a place to stop and settle down, down, down
Mindre än en timme kvar av sista arbetsda'n (för denna gång). Idag har varit en bra dag, började segt, men ju mer tiden gick, desto bättre och trevligare. Kommer att sakna folk såklart, även om det mest är Tyskland som ligger i huvudet. Men jag har ju alltid satt nöje före arbete så det är inte så konstigt om Tysklandsresan nu är mer i fokus än jobbframtiden...
Varför jag sätter nöje först? Det är det jag mår bra av, arbete är något nödvändigt för att överleva i denna världen. Att kunna förena jobb och nöje är få förunnat, men jag försöker så gott det går i och med valet av karriär.
---
Nu blev det skrivkramp igen, men det har ju inte stoppat mitt ordbajsande förut! Hej hopp i lingonskogen..
Lingonben var en Povel Ramel-dänga vi sjöng i låg- och mellanstadiet. Kommer ihåg flera rader ur den, men favoriten bland alla (kändes det som iallafall) var nog att klämma i på "Hästen heter Sverker!!"
..var det någon som hängde med på det jag just skrev..?
---
IFK vann igår i cupen mot skåningarna! Hohoho, så ska en slipsten dras minsann! Vi och AIK är sannerligen stora utmanare om båda pokalerna i år.. Dagen till ära har jag också min Glenn-T-shirt på mig, den som bara jag och 8000 andra har, eftersom vi hade sittplats på IFK-MFF-matchen i våras. Härligt initiativ av sponsorn KIA och trevligt för oss unika 8000 :)
---
Igår stod jag bakom Pia i studion under sms-önskningshalvtimmen och sms:ade in en önskning som kom med. Tänka sig :) "Born to be alive" med Patrick Hernandez, alltid lika grymt bra! Och det roliga med detta? Jo, att idag i programmet Lunchtid så hör jag plöstligt en välbekant låt spelas.. "Born to be alive"! Kan man tänka sig! Är det en tillfällighet att den aldrig spelas på radio, jag önskar den, och sen kommer den igen dagen efter?? Måste ju vara musikansvarige som sett låten som nyss spelad och tagit in den! Hoppas det iallafall och att den börjar köras allt mer. Då har jag gjort en insats ;)
---
Fick just höra värmande farvälord av Inger i receptionen här. Är alltid skönt att höra att man kommer att saknas. Så'na saker som gör det lite mer värt att gå upp ur sängen om man säger så.
Mot Götet!! (vid åttatiden) Låt mig upprepa: MOT GÖTEBORG!
Tack alla återigen för andra sejouren här! Alla ni som jag träffade i somras och ni nya bekantskaper också även om jag knappt hann lära känna er.
Vilken låt avslutas ett sådant här inlägg med om inte den alltid lika sköna;
Tre dagar kvar
Har säkert sagt det innan, men ska verkligen bli så skönt att komma till Tyskland. Det har ändå alltid känts som mitt andra land på nå't sätt iom att man varit där varje år och har släkt där. Men liksom, det är en helt annan känsla där, och verkligen något man förknippar med hösten. Det är ladda batterierna, njuta av annan kultur, umgås med familjen och få en speciell tid för sig själv kan man säga.
Det finns många minnen från Tyskland under åren. Bara ett ytterst dåligt, resten bra och roliga. Ett av alla minnen jag förknippar lite speciellt är ändå ganska otippat ett år då det var kväll och mörkt ute. Min fasters man, Manfred, körde deras svarta SAAB och i baksätet satt jag och tittade ut genom fönstret på omgivningen och ljusen som svischade förbi. I öronen spelades "Anything but ordinary" med Avril Lavigne. Jag vet inte varför just det minnet satt sig så starkt, men det var ett så'nt där ögonblick när man bara kände sig trygg och fick vara.
Tre dagar kvar..
Alla som läser får, om ni vill, en kram idag. Känner mig helt enkelt bara snäll och mysig efter inläggets sista rad :)
Klockan närmar sig fyra och det har faktiskt blivit en smärtfri dag, just en sådan jag ville ha. Lagom stora problem som jag kunnat lösa. Skön känsla.. peppar, peppar dock som man säger, kanske att utmana ödet att skriva så när det trots allt är lite tid kvar och saker kan gå fel, även om riskprocenten minskar hela tiden.
Jag känner bara att jag måste klargöra att jag inte menar, varken med detta eller förra inlägget, att jag har något emot att hjälpa folk och få påringningar om felaktigheter, det är ju mitt jobb! Så absolut inget negativt så sett! Men idag kändes verligen som jag behövde en mjuk dag, för självförtroendets skull. Just att få en fråga om något man inte har full koll på och förväntas kunna på några minuter är fortfarande en nervpärs för mig. När det går bra och jag löser problemet kommer en skön känsla av att man gjort något bra, men när paniken bara stiger inom en och man märker att man verkligen inte har full koll och måste ha hjälp själv.. då är det jobbigt.
Jag tar alltid jobbrelaterade misslyckanden väldigt personligt, även om jag vet att shit happens och livet går vidare så hatar jag att svika folk. Det finns inte mycket som är värre. Lika mycket som jag avskyr att själv bli sviken. Jag är en jäkligt lojal person, på gott och ont. Gott eftersom det innebär att man i grunden kan lita på mig och att jag inte sviker klara överrenskommelser, ont eftersom det är lätt att sätta sig själv i andra hand. Det är inte ofta jag blir förbannad och ställer stora klagomål och bråkar offentligt på jobbet direkt. Varje konflikt är för mig ett misslyckande, ett tecken på att något är fel. I min värld ska folk vara vänner, även om de har olikheter. Man ska antingen kunna skämta och prata utan att såra varandra och ha en lättsam ton, eller vara ett stöd om någon mår dåligt. Att bråka är inget tredje alternativ..
HÅLL SAMS, HA HUMOR OCH UPPSKATTA VARANDRA!
---
Avvek halvt från ämnet som vanligt oc flummade iväg, hoho.. Very well, nu har jag slutat! :D Haha, helgen är här! Ska bara ta en sista sväng förbi finska redaktionen och se så att de har koll inför kvällens sändningar. Harri Mänty är för övrigt gäst där idag har jag fått berättat!
Vi hörs efter helgen som ska ägnas åt sovmorgnar, Beck-maraton, presentinköp och annat slappande.
Till sist:
Peace, Love & Understanding! (Det är bara en så'n dag :)
Fredag morgon...det är inte mänskligt att gå upp före nio...
Varje dag hittills har det varit minst en småsak som inte fungerat eller efterfrågats, vilket självklart jag är anställd för att lösa, men just idag behöver jag en av de där felfria dagarna. Självförtroendet är inte på topp så mentalt behöver jag vila lite. Helgen ska bli så obeskrivligt skön så det finns inte.. lite ensamtid och sovmorgon är inte fel liksom. Sen är det nyladdade batterier för sista veckan och sen äntligen resa till släkten i Tyskland.
Gud jag, jag ska bli bra! Jag vill bli bra!
Men så dyker nå't upp och då spricker allt rätt av,
ja visst ska jag bli bra, men inte idag!
Imorgon!
Jag är bra på att skjuta upp saker, om inte det framgår av Magnus Uggla-texten här ovan. Inte livsviktiga saker, men saker som jag anser onödiga och inte alls bråskande. Jag gillar inte heller stress om det innebär att någon ringer och säger "jag har ingen lyssning!" mitt i en sändning när det ska pratas med studion i vilken minut som helst och jag inte vet vad felet är. Då uppstår en smärre panikkänsla som jag inte alls är bekväm med. Men det är något jag får stå ut med, så'nt som händer liksom. Men det är en annan sak om jag har en deadline till vilken jag själv får planera hur arbetet utförs, alltså i min takt. Egentligen borde jag nog bli typ författare. Där har man deadline men får ändå arbeta själv i sin egen planerade takt. Visst skulle jag kunna skriva böcker, men det är inget jag kan säga såhär direkt, jag har ju ingen deadline att hålla = det kommer aldrig komma igång.. Moment 22.
Tycker ni jag är krånglig? Jamen dåså! Då är ju allt som det brukar!
Tjing! (Tjing..?)
E-tuna -> U-sala?
"Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik!" En bra textrad i en gammal slagdänga, men man får ju även tänka på det främsta med musik i kontext till denna låts budskap: att det ofta GER glädje. Rättare sagt ger musik känslor överhuvudtaget. Det är det jag ser som viktigast med musik. Att förmedla känslor, genuina känslor. Det är stor skillnad på snabbproducerad själlös musik och musik med äkta känsla i.
Varför rabblade jag just upp ovanstående självklarheter? Mest för att jag plötsligt kom på att jag lyssnar på alltför lite musik här på jobbet. Jag är såpass beroende av musik att det behövs allt som oftast för att må bättre. Inte så att man ska sitta och lyssna på musik hela sin arbetstid, men då och då när man är på kontoret bör en låt slås på. Lätt blir det att jag sitter i tystnaden och bara hör ekot av mina egna tankar ackompanjerat av slentrianmässigt nätsurfande. Det är faktiskt ingen ljuv musik..
---
Igår var för övrigt en av de sämsta matcher jag någonsin sett när Sverige ytterst turligt bärgade hem lagom ostabila tre poäng från Valetta. Bäst för alla sopåkare (Hysén, Isak, Mellberg, Safari och Berg undantaget) att de lyfter sig sisådär 425 klasser till nästa ödesmatch mot pölsemännen.
Rubrik? Det blir Kirbur baklänges! Och? Tja.. säg det?
Vad vill jag ha sagt? Inget. Som vanligt med andra ord.
Förstår mig inte. Men det vet jag inte om jag någonsin har gjort. Jag vet att jag inte är ensam iallafall, det finns så grymt många personer som inte förstår sig själva och inte kan förklara varför de mår som de gör. Visst har jag alltid vissa hum om vad som drar ner mig, men ändå borde jag inte bli såpass nere som jag ändå blir när man tänker på hur mycket positivt som faktiskt finns. Se, nu börjar jag grubbla iväg igen.
För att citera Bertil Enstöring i Skrot-Nisse: "Det är den där Björkman igen!"
Off-topic är det förresten väldigt få bra barnprogram som görs nuförtiden. 70-80-90-talet säger jag bara. Astrid Lindgren, Mumin, Skrot-Nisse, Pat & Mat, Trasdockorna, Ducktales, Björnes Magasin, Teppas, Pingu (det har gjorts nya avsnitt av Pingu har jag sett, men dessa SUGER), Doktor Snuggles, Nalle Puh, Bumbibjörnarna, Lilla Tiger & Lilla Björn, Pulvret, Lilla spöket Laban; I could go on and on and on! Vad är det för skit idag liksom? Barnprogramledare som fjantar runt utan minsta försök till att ha åtminstone lite vuxna inslag och seriositet (inte att de ska vara tråkiga, men det känns som att de fördummar barnen, undantaget är Johan på SVT som fortfarande är kvar sen jag var liten och alltid kommer vara favoriten). Och programmen som dessa överdrivna programledare visar är extremt fult ritade och utan någon som helst pondus, precis som programledarna, eller också är det animerat i 3D. Jag HATAR billiga 3D-animerade serier. Ska det vara 3D så ska det vara så bra det går, t.ex. i Wall-E som är grymt bra gjord. Varför gör man billigt producerade skitgrejer, med dessutom överdrivna värdelösa röster, istället för att lägga ner arbete på att hitta bra skådespelare, bra manus, och att teckna snyggt? Vackra bakgrunder och miljöer som i Nalle Puh t.ex, eller ännu bättre i alla klassiska gamla kortfilmer som Disney gjort med Kalle, Musse, Långben eller Pluto. Varför lägger man inte ner någon energi på att underhålla barnen längre? Istället ska de fördummas och få plastiga substitut.
Fy fan..
Som sagt, extremt off-topic, men iallafall nå't som jag fick avreagera mig på lite.
Allt var inte bättre förr, men mycket.
Hemgång!
Vet inte vad det är med mig. Nå'nting stör mig såfort jag inte har något att göra eller tänka på. Jag sitter bara och mår smådåligt Varje gång jag är ensam med mina tankar. Och då behöver jag inte ens tänka på något speciellt, det är mest bara att jag sitter och mår skumt. Tomt på något sätt..
När jag umgås med folket är det alltid ur ett av två perspektiv:
1. Det ena och bästa, där jag trivs som fisken i vattnet i sällskapet och pratar lätt med folk som pratar lätt tillbaka, känner mig trygg.
2. När jag sitter mer tyst och bara analyserar personerna runtom mig. Något tredje alternativ där jag sitter med folk som jag enbart ogillar och känner mig obekväm med uppstår nästan aldrig så det är inget alternativ egentligen att ta upp.
Varför är man en sån satans grubblare?? Hade vart så mycket lättare om man typ var mindre smart eller nå't och bara tänkte enkelt. Fast då hade man kanske å andra sidan varit svår att tycka om för att man var så enkelspårig så det funkar inte heller.
Slutsats? Hellre omtyckt av omvärlden och komplicerad med alldeles för mycket grubblande än icke omtyckt och ständigt på g, enkel och uppåt.
Jag vet knappt vad jag pratar om längre. Jag kanske är korkad ändå. Grubblande as..
E-tuna II
Sov inte möe natten till söndagen eftersom jag ville vända på dygnet snabbt och burdust. Sov/halvsov ungefär 45 minuter och var sen lovligt trött på tåget hit. Dock återkom energin så småningom och det var ändå lite småsvårt att somna vid halv tolvtiden. Kom fram vid 12-tiden på dan, sen satt vi mest och snackade under kvällen och såg även på "Patrik 1,5".
---
Mitt självförtroende är ganska ojämnt har jag märkt. Så är det.
En låt jag blivit alldeles kär i de senaste dagarna
Z, kvällens bokstav!
Nå, nog med sympati! Heja att vi tog ett oerhört skönt steg mot en eventuell playoffplats!
Lagerbäck visade upp en ovanligt knickedickig sida inför matchen och han har väl också slutligen insett att det inte gör någon skillnad att han är tråkig och butter hela tiden, att han lika gärna kan kosta på sig att vara lite mänsklig när vi nu ändå måste köra full fart framåt i matcherna som är kvar. Lika lite som Sverige har att förlora på att satsa allt hårt på att vinna återstående matcher, lika lite har Gråskallen att förlora på att försöka avgå med flaggan någorlunda i topp och inte bara minnas som en grinputte som alla ville avsätta efter varje match.
Imorrn (läs: idag) drar jag till E-tuna igen och detta kunde inte bli en bättre present att ha i själen när jag drar.
Zlatan es un rey mejor!
"Norge, Norge, det är ett ruttet land"
1. Föräldrarnas skivstapel: DJ Ötzi - Never Stop The Alpenpop (Tänk er att pappa fick den en jul! Kunde blivit betydligt värre val från den stapeln om man säger så, brr.. Var mycket nära att det blev Peter LeMarc vilket har sisådär 0% party i sig)
2. Min ena stapel: Fame Factory volym 6 (Det var faktiskt ett riktigt bra program! Är lite skillnad med ett program där de flesta verkligen gör sin egen musik istället för som i idol sjunger 300 covers)
3. Linus stapel: Casper Ghost Dance (Massa härlig Eurodance/disco- musik, 90-talet, jajamensan! Minns bara "This must be a dream" med Basic Element eller "Scatmans World" med Scatman)
4. Föräldrarnas stapel igen: Aktuell musik 21 (Svensk samlingsskiva med hits som "Kom och ta mig" med Brandsta City Släckers, "Världen utanför" med Barbados och "Vem e' de' du vill ha" med Kicki, Bettan och Lotta... Ja, jag säger då det..)
5. Min andra stapel: Ramones - The Chrysalis Years (Bra skiva, dock inte min så det blev ju lite fusk..)
Sen blev det ingen mer faktiskt! Några timmar med varierad musik iallafall minst sagt.
---
Till sist: kollade lite halvt på damfotbollen mot Norge. Eller rättare sagt, jag försökte kolla för en gångs skull, men vad fick man för det? En usel insats och förlust med 1-3. Pinsamt. Mot Norge av alla länder.. Kan vi inte enas med Norge igen och förena våra krafter?
Torsdag
Annars har dagen vart slö (surprise, surprise), men det märkliga uppåttjack jag fick i mig igår sitter konstigt nog kvar även idag. Lyssnade på en massa skön 80-talsmusik och mådde allmänt bra igår. Därför var det en mycket ovanlig känsla idag när jag lyssnade på en massa musik som vanligtvis hörs på i deppiga stunder och fortfarande var uppåt. Har aldrig mått såpass bra och lyssnat på den underbara musiken samtidigt. Skumt, skumt..
Som låt idag bjuder jag på en som fanns med i soundtracket till "Transporter 3" som jag såg inatt. Är väl medveten om att denna typ av musik inte passar alla, men tänk er in i biljakten i hög fart som visas i klippet :) Drag!
Dagens gardering
Från Aftonbladet:
Trots 4-0 så håller Tobias Hysén fortfarande Elfsborg som favorit till SM-guldet.
- De är bättre än oss på hemmaplan, så de är favoriter.
- Men ni är ju obesegrade på Gamla Ullevi?
- Ja jo, men de är bättre än oss på bortaplan.
Kändes inte som att Hysén ville sätta något favorittryck på ungtupparna i Blåvitt.
:D
