Idag behöver jag en så'n där dag då allting bara fungerar (puh, den meningen har jag velat skriva i en timme!)
Varje dag hittills har det varit minst en småsak som inte fungerat eller efterfrågats, vilket självklart jag är anställd för att lösa, men just idag behöver jag en av de där felfria dagarna. Självförtroendet är inte på topp så mentalt behöver jag vila lite. Helgen ska bli så obeskrivligt skön så det finns inte.. lite ensamtid och sovmorgon är inte fel liksom. Sen är det nyladdade batterier för sista veckan och sen äntligen resa till släkten i Tyskland.

Gud jag, jag ska bli bra! Jag vill bli bra!
Men så dyker nå't upp och då spricker allt rätt av,
ja visst ska jag bli bra, men inte idag!
Imorgon!

Jag är bra på att skjuta upp saker, om inte det framgår av Magnus Uggla-texten här ovan. Inte livsviktiga saker, men saker som jag anser onödiga och inte alls bråskande. Jag gillar inte heller stress om det innebär att någon ringer och säger "jag har ingen lyssning!" mitt i en sändning när det ska pratas med studion i vilken minut som helst och jag inte vet vad felet är. Då uppstår en smärre panikkänsla som jag inte alls är bekväm med. Men det är något jag får stå ut med, så'nt som händer liksom. Men det är en annan sak om jag har en deadline till vilken jag själv får planera hur arbetet utförs, alltså i min takt. Egentligen borde jag nog bli typ författare. Där har man deadline men får ändå arbeta själv i sin egen planerade takt. Visst skulle jag kunna skriva böcker, men det är inget jag kan säga såhär direkt, jag har ju ingen deadline att hålla = det kommer aldrig komma igång.. Moment 22.

Tycker ni jag är krånglig? Jamen dåså! Då är ju allt som det brukar!

Tjing! (Tjing..?)