"Come Josephine in my flying machine.."
Tiden är märklig. Alldeles nyss gick man och ojade sig i veckor, nästan månader, för att flyga till och från London och så vips är det över och det finns nya saker att invänta på olika sätt.
Jag har viss flygrädsla. Inte så att det är någon panik på något sätt, men visst obehag finns vid framför allt timmarna före och själva starten. Flygplatser i sig är inget jag får någon rädsla av, däremot tycker jag det är drygt med allt folk och bök, även om jag vet att böket är nödvändigt för allas säkerhet.
För att bli av med rädslor sägs det ju att man ska utsätta sig för det man är rädd för och absolut, så är det. Sedan jag började mitt nuvarande jobb har jag fått flyga ett antal gånger och visst blir det mindre och mindre oro för varje resa, även om den inte försvunnit helt.
Var börjar egentligen en rädsla att gro? Vad gäller min flygrädsla kan jag inte vara helt säker, men säkert har det med 9/11 att göra i viss mån och alla andra flygincidenter man envisats med att se klipp på och läsa om under åren efteråt.
Egentligen är det jättemärkligt att jag ens fått någon oro med tanke på min syn på flygning som barn och i viss mån fortfarande.
När jag var liten och upp i yngre tonåren älskade jag flygplan och var supertaggad första gången familjen skulle flyga (då till Rhodos), helt orädd för flygning, det var bara spännande. Jag drömde också väldigt ofta drömmar där jag själv hade flygförmåga.
Och fortfarande idag när man ska spela exempelvis krigsspel eller liknande på datorn så är bland det första jag gör att leta upp helikoptrar och flygplan och dra iväg.
Grejen med det sistnämnda är givetvis att i spel finns inga reella faror. Dör du i spelet dör du ju inte i verkligheten..
Bland alla framtida yrken jag funderade löst på ända upp i högstadiet fanns faktiskt pilot. När studievägledaren började dilla om en massa fysträning och krav på bra syn (utan glasögon eller linser) lades de planerna dock snabbt på is.
Kanske ligger en del av rädslan i att man inte har kontrollen själv snarare än själva flygandet. Det är ju samma sak om man sitter på pakethållaren på en cykel där den som cyklar verkar måttligt stabil i sin framfart. Inte är det att sitta på en cykel man är orolig över utan förarens förmåga att föra båda fram till målet i säkerhet, att man själv inte är den som har kontrollen.
Sen är det klart att det lär vara viss skillnad på känslan av att falla tiotusentals meter från himlen och på att köra i diket med en cykel..
Jag kommer förmodligen aldrig att bli pilot. Inte bara på grund av synen (det där med synfel är tydligen bara till en viss gräns, men exakt vilken har jag inte koll på) utan för att jag nog är för bekväm av mig med att riskfritt sitta hemma och gasa runt i spel snarare än sätta livet på spel i en dödsföraktande barrel roll i en riktig flygmaskin.
För stunden är jag dock mest sugen på att åka på en fet kryssning. Båtar och skepp är nämligen inget jag har någon som helst rädsla för (snarare tvärtom, jag tycker, till skillnad från många andra, att det är lite gött när fartygen gungar) trots att jag läst hur mycket som helst om Titanic (filmen från -97 är också en av mina favoritfilmer), Estonia och andra fartygskatastrofer.
Tiden är märklig och våra rädslor likaså.
Sanna Kallur
Jag har inte så många idoler, men Sanna Kallur är en av de få jag haft.
Under lördagen tog Sannas fantastiska karriär slut. Framgångarna kommer alla minnas och den kämpaglöd som funnits under skadeperioden saknar nog motstycke skulle jag säga. Få har slitit så hårt i sportsammanhang för att komma tillbaka från skador och åter nått toppen. Den målmedvetenhet Sanna visat är kort och gott ett föredöme.
Men en epok är nu över. En stark friidrottare man följt från talang till topp till motgång till slutet har nått vägs ände och det känns både vemodigt och bra. Det är rätt tid, hon får sluta på egna villkor och hon har uppnått enormt mycket på flera plan. Jag kan bara tacka för att jag fått ta del av allt från åskådarhåll och för att hon vågat vara så personlig som hon varit. Det är ett stort antal pusselbitar som gjort att hon blivit älskad av så många.
Självklart blir det också lite extra personligt för mig och de i min generation som hängt med från tonåren och framåt. Allt är liksom en del av ens uppväxt.
Nya stjärnor kommer att födas, men få kommer att vara lika minnesvärda. Tack för allt Sanna och lycka till i vad som än sker efter karriären. Du har varit en inspiration för oss alla.
Så fruktansvärt listigt!
Japp, det är dags! En liten lista minsann. Det var änna ett tag sedan. Tycker alltid sånt är kul, blir aldrig för gammal för listor, quiz och sådana saker.
Har du...
...folköl i kylen? Nope. Har i princip aldrig några folköl hemma, bara starköl. De enda folkisar jag gillar är Mariestads 3,5:or som avnjuts några enstaka tillfällen varma sommardagar. Tycket för dessa fattades på balkongen i Falun.
...något husdjur? Nix. Om inte datorn räknas förstås. Målet är dock en katt någon gång.
...någon favoriträtt? Egentligen inte någon specifik rätt. Grillat kött på sommaren är gött rent allmänt.
...några framtidsplaner? Planer har man alltid, men kanske inte några jättestora långsiktiga, mest saker som sker under detta år, efter det får man se. Klart jag skulle vilja säga "Om två år är jag rik, har fru och barn!" men man kan inte riktigt bestämma sådana typer av planer. :)
...någon sjukdom? Inte vad jag vet.
...gymkort? Vi har ett gratis gym på jobbet som jag nyttjar två dagar i veckan. Hade vi inte haft det hade jag tränat på egen hand. Köpa gymkort skulle aldrig falla mig in.
...några MVG:n? Jag hade en del sådana när det begav sig, svar ja.
...fikat idag? För- och eftermiddagsfika på jobbet. Vid eftermiddagsfikat var jag ensam kvar och läste filmfakta i lugn och ro med en kopp varm choklad.
...nagellack? Nej, det är inte min grej. Kan inte minnas att jag testat det ens på skoj som barn.
...någon vän som bor i ett annat land? Har inte någon nära vän som gör det längre nej.
Vem...
...avskyr du? Egentligen inga specifika personer, mer tankesätt som korrumperar personer.
...delar du mest minnen med? Familjen, Henke och Erik.
...längtar du mest efter? Familjen.
...stör du dig på? Se svar på första frågan i denna avdelning.
...lagar mat? Eftersom jag är singel så är det jag om det lagas alls, men jag äter mestadels ute. Aldrig tyckt det är särdeles kul att laga mat bara till mig själv. Ska jag laga så vill jag göra det till någon eller tillsammans med någon.
...diskar? Det gör tyvärr jag. Hade gärna haft en diskmaskin eller en lojal betjänt som utförde sysslan. Å andra sidan blir det ju inte så mycket disk med tanke på att jag som sagt oftast äter ute..
Vilken...
...tidning läser du? Den som ligger framme i fikarummet på jobbet, det vill säga BLT (Blekinge Läns Tidning). Fast ska jag vara ärlig hoppar jag direkt till serierna och skummar bara övriga nyheter därefter. Jag är inte så road av att läsa nyhetstidningar och har ganska mycket misstro mot journalister i allmänhet.
...buss åker du oftast? Karlskronas linje 1 som avgår ett kvarter bort raka vägen till jobbet.
...dag fyller du år? 28 augusti. Nästa gång det datumet nås innebär det ålderssiffra nummer 31. Sjukt.
...årstid föredrar du? Sommar, sommar och sommar. Okej, jag älskar julen, bästa högtiden, men som årstid är sommaren oslagbar.
...stad är du uppväxt i? Kungälv/Romelanda.
...folköl i kylen? Nope. Har i princip aldrig några folköl hemma, bara starköl. De enda folkisar jag gillar är Mariestads 3,5:or som avnjuts några enstaka tillfällen varma sommardagar. Tycket för dessa fattades på balkongen i Falun.
...något husdjur? Nix. Om inte datorn räknas förstås. Målet är dock en katt någon gång.
...någon favoriträtt? Egentligen inte någon specifik rätt. Grillat kött på sommaren är gött rent allmänt.
...några framtidsplaner? Planer har man alltid, men kanske inte några jättestora långsiktiga, mest saker som sker under detta år, efter det får man se. Klart jag skulle vilja säga "Om två år är jag rik, har fru och barn!" men man kan inte riktigt bestämma sådana typer av planer. :)
...någon sjukdom? Inte vad jag vet.
...gymkort? Vi har ett gratis gym på jobbet som jag nyttjar två dagar i veckan. Hade vi inte haft det hade jag tränat på egen hand. Köpa gymkort skulle aldrig falla mig in.
...några MVG:n? Jag hade en del sådana när det begav sig, svar ja.
...fikat idag? För- och eftermiddagsfika på jobbet. Vid eftermiddagsfikat var jag ensam kvar och läste filmfakta i lugn och ro med en kopp varm choklad.
...nagellack? Nej, det är inte min grej. Kan inte minnas att jag testat det ens på skoj som barn.
...någon vän som bor i ett annat land? Har inte någon nära vän som gör det längre nej.
Vem...
...avskyr du? Egentligen inga specifika personer, mer tankesätt som korrumperar personer.
...delar du mest minnen med? Familjen, Henke och Erik.
...längtar du mest efter? Familjen.
...stör du dig på? Se svar på första frågan i denna avdelning.
...lagar mat? Eftersom jag är singel så är det jag om det lagas alls, men jag äter mestadels ute. Aldrig tyckt det är särdeles kul att laga mat bara till mig själv. Ska jag laga så vill jag göra det till någon eller tillsammans med någon.
...diskar? Det gör tyvärr jag. Hade gärna haft en diskmaskin eller en lojal betjänt som utförde sysslan. Å andra sidan blir det ju inte så mycket disk med tanke på att jag som sagt oftast äter ute..
Vilken...
...tidning läser du? Den som ligger framme i fikarummet på jobbet, det vill säga BLT (Blekinge Läns Tidning). Fast ska jag vara ärlig hoppar jag direkt till serierna och skummar bara övriga nyheter därefter. Jag är inte så road av att läsa nyhetstidningar och har ganska mycket misstro mot journalister i allmänhet.
...buss åker du oftast? Karlskronas linje 1 som avgår ett kvarter bort raka vägen till jobbet.
...dag fyller du år? 28 augusti. Nästa gång det datumet nås innebär det ålderssiffra nummer 31. Sjukt.
...årstid föredrar du? Sommar, sommar och sommar. Okej, jag älskar julen, bästa högtiden, men som årstid är sommaren oslagbar.
...stad är du uppväxt i? Kungälv/Romelanda.
Klockan närmar sig minsann 4. Dags att dra sig tillbaka.
Fotboll, fotboll och mera fotboll
Och där avskräckte jag x antal potentiella läsare! Så kan det vara.
Ämnen som jag berörde mer förr, som hjärta och smärta, tycks få allt mindre plats när jag väl bloggar. Visst kan jag fortfarande få lite lust att skriva av mig ibland, men det känns som att jag sagt det mesta redan under åren som gått. Känslor förändrar sig inte i grunden, de bara återkommer vid olika tillfällen och i olika grad.
Nog om det, fotboll var det idag ja. Som bekant upptar ju den ädla sporten en stor del av min intressekvot.
Senaste tidens tankar följer nedan:
Nationellt
Det kan inte understrykas nog hur mycket jag ser fram emot att årets svenska tävlingssäsong drar igång. Svenska Cupen är bara några dagar bort och Allsvenskan cirka 1,5 månad.
Hastigt och lustigt blev Ljungskile klara för IFK:s grupp i cupen. Synd om Onsala BK som borde varit den glasklart rättmätiga ersättaren till ständigt pinsamma Ängelholm som drog sig ur. Onsala var det lag Ängelholm slog ut för att gå till gruppspelet. Mer motivering än så tycker jag inte ska behövas. Men kul för Ljungskile! Jag har inget emot dem. Det hade varit roligt att se Stiller tillbaka på planen i LSK-tröjan, men han har ju just lagt av för att vara sportchef på heltid för dem. Man kan dock gissa att det ryckte lite i benen när beslutet kom om LSK:s medverkan..
Den blåvita truppen ser faktiskt rätt trevlig ut. Fler ungdomar än på länge knackar på A-lagsdörren och det enda jag kan sakna är en högerytter egentligen. Pakas hälsostatus är ju fortsatt lite osäker (frisk ska han vara given, så enkelt är det) och Smedberg.. nja. Han ser jag mer som högerbacksbackup nu för tiden. Smedberg kan göra bra matcher, men det är alldeles, alldeles för sällan. Det måste in nytt blod där som kan sparra med Paka.
En annan position som är lite osäker är vänsterbacken. Scott har inte alls motsvarat förväntningarna och Billy, som jag hade velat se ordinarie, är ivägskeppad på lån. Då återstår Edvin Dahlqvist som jag sett på tok för lite för att kunna ha någon fast åsikt om. Visst, han har hoppat in på försäsongen och inte gjort något fel, men inget som gett mig någon tydlig bild positivt heller. För konkurrensens skull hoppas jag att han får lite chanser tidigt under säsongen, men det är inte så troligt att Jörgen gamblar där. Scott lär få fortsatt förtroende.
Internationellt
Champions League är igång igen och igår blev det en mycket otippad storförlust för Barca. Kan inte minnas senast jag såg dem så genomusla och loja. PSG gjorde det samtidigt bra så inget snack om att de var värdiga segern. Det känns rätt så kört för Barca till returen. De hade behövt få in Umtitis stolpträff i slutet, då hade det funnits stora möjligheter att vända, men nu.. näe, det händer inte. 4–0 är för mycket.
Leeds tog en seger igen efter en kort dipp. Sammantaget kan jag inte klaga på säsongen, det har inte varit så kontinuerligt bra spel på hög nivå (uppflyttningssäsongen i League One/Garbageship räknas ej..) sedan man började konkursa sig.
Jag tror det blir svårt att nå upp till direktplatsen, men playoff ska det banne mig bli. Man ligger nu på plats fem, näst sista playoffplatsen, och det är tight mellan lagen, men det får bara inte bli något ras. Man är värda chansen till uppflyttning nu. Hur det går i ett eventuellt playoff.. det vågar man knappt spekulera i. Men skulle det vara i sann kronkerianda så går man väl till final och torskar på ett misstag i minut 89 ungefär. Det är den inställningen man fått lära sig att leva med som Leeds-supporter helt enkelt.
Bremen.. Att man befinner sig i den prekära situation man gör inleddes egentligen lååångt mycket tidigare. Senast igår blev jag påmind om detta när man i Champions League-studion visade en tillbakablick på just den match där allt förändrades.
Efter många säsonger i toppen och en ligaseger 03/04 hade man 05/06 chansen att slå ut Juventus i Champions. Truppen innehöll riktigt bra spelarmaterial och efter 3–2 hemma fanns goda chanser att gå vidare. I returen tog man ledningen tidigt och även om Trezeguet kvitterade så storspelade Tim Wiese i Bremens mål och siffrorna hölls nere till 1–1 ända till minut 88. Då gjorde Wiese misstaget som kom att förfölja honom resten av karriären. En boll som enkelt skulle plockas i famnen fumlades i gapet på Emerson som kunde toffla in det mål som Juve behövde för att ta sig vidare. Allt Wiese gjort fram till dess var som bortblåst.
Det gör lika ont att tala om det och se klippen än idag. Bremen åkte ut, Wiese blev aldrig sig själv igen och laget från norra Tyskland som utmanade giganterna började så sakteliga falla isär.
Det gör lika ont att tala om det och se klippen än idag. Bremen åkte ut, Wiese blev aldrig sig själv igen och laget från norra Tyskland som utmanade giganterna började så sakteliga falla isär.
Visst, man slutade tvåa i Bundesliga samma vår, vann tyska cupen 08/09 och lyckades ta sig ända till final i UEFA-cupen 08/09, men de mentala skadorna hade redan spridit sig i klubben sedan den där kvällen mot Juventus.
Finalen mot Sjachtar förlorades och efter det har de senaste säsongerna mest handlat om att inte bli sämre än säsongen innan. I fjol klarade man sig kvar med nöd och näppe och i år är man farligt nära att åka ut.
Wiese? Han la av efter några säsonger och blev bodybuilder. Numera spelar han teater i wrestling (ni vet det där låtsasaggressiva kramkalaset som jänkarna kallar för sport).
Till sist
Football Manager är fortsatt något som jag ägnar stora delar av min fritid åt, oftast tillsammans med Erik via nätet. För stunden är det Frankrike som gäller där jag just håller på att rusta upp Dijon FCO som jag plockat upp till Ligg ÖH (Ligue 1).
Man lär sig en del på FM förutom lag och fotbollsspelare, geografi till exempel. Och sen brukar jag kolla upp lite hur städer vars lag jag tar över ser ut och om några kända personligheter kommer därifrån. En elektronisk artist, Vitalic, som jag har några låtar av i en spellista, är tydligen från Dijon. Man kan lära sig på allt!
Något annat som kan sägas med FM är att både jag och Erik fortfarande håller oss till 2015-upplagan. Vi tyckte så bra om -15 och hörde så mycket dåligt om -16 när det kom (både vad gäller recensioner och att det inte var några vettiga uppdateringar) att vi helt enkelt körde vidare. -16 är det första i serien vi inte skaffat och spelat alls sedan vi båda började säsongen 00/01.
När -17 kom så började vi åter få lite sug och tänka att "Ja men fan, nu känns det dags. Uppdaterat spel och så vidare, det känns konstigt att ha hoppat över -16..." Har vi skaffat -17 än? Nej.
Alltså, vi började på nytt kika på vad som uppdaterats och samma visa kändes igen. Det var inte så många vettiga nya saker, vi hade roliga saves igång i -15 och insåg att folk fortsätter ändå göra uppdaterade databaser med övergångar till -15. Varför ska vi skaffa -17?
Summa summarum så har suget för -17 försvunnit rätt så totalt. Vi kanske satsar på -18 istället om inte ett svinbilligt -17 finns att testa till sommaren möjligtvis. Det är ändå ungefär då som buggar fixats slutgiltigt till varje FM, cirka ett halvår efter släpp..
FM -15 förblir inte bara det mest spelade av alla FM:s för mig utan också ett av de mest framgångsrika. Titelskåpet är rätt packat med pokaler från diverse ligor och en taktik jag byggt själv fungerar precis så som jag vill att den ska fungera. Varför ska man då egentligen byta till något annat bara för att det är nytt?
Nice, men smått brutal video.
Davoda
Förra året styrdes kosan mot Sicilien för en veckas härliga upplevelser. Hotellet låg lite off, men utsikten och övrig service gick inte att klaga på. Gratis transporter med minibussar från hotellet till närliggande orter skedde kontinuerligt så att det låg avsides gjorde inte så mycket.
Vi hann uppleva tre närliggande städer/orter, den godaste risotto jag ätit, vandring på Etna och foten av Stromboli samt en kryssning mellan öar med obegränsat billigt vin, bara för att nämna lite.
Allt som allt var det en mycket trevlig resa som man kunde unna sig när man nu börjat tjäna lite pengar.
I år ligger fokus på ett annat europeiskt resmål. Igår bokades nämligen två veckor i Kroatien, ett land jag varit sugen på ett bra tag. Priset för denna resa är ungefär detsamma som för resan till Sicilien, men alltså en vecka ytterligare. Vi visste redan när vi valde Sicilien som resmål att det förmodligen skulle bli en av de dyraste reseplaneringarna vi startade med direkt, men så fick det vara. Har man bestämt sig så har man.
För min del började intresset för att åka till Kroatien väckas för några år sedan då Mästarnas Mästare spelades in där. Naturen och utsikten som visades med en massa vackra berg var helt enkelt för lockande för att inte bli nyfiken på.
Andra ytterst viktiga saker som lockar utöver natur och klimat är öl och ölpriser till exempel. Av de kroatiska öl jag druckit har jag gillat samtliga.
Stället vi ska till heter Baska Voda. För er som sett Johan Falk-filmerna och Carl Démans imitationer så blir nog detta inläggs rubrik mer förståelig. Davoda är namnet på en skurk och sägs lite lagom coolt av Johan Falk och i Démans imitationer.
Så fort vi hörde namnet Baska Voda blev det med bakgrund av ovanstående oundvikligt att vi varje gång började uttala det på samma "coola" sätt. Vi har god humor, oh ja!
Temperaturen beräknas ligga runt 30 grader när vi ska dit i sommar. Gångavstånd till strand, närliggande centrum och ett fett berg som fond som kan vandras i någon härlig dag.
Längtan är som ni kanske förstår rätt så stor.
Nytt år, nya synder!
2017 alltså. Siffrorna ser bara märkligare och märkligare ut för varje år man läser dem.
I vilket fall följer nedan en liten sammanfattning av senaste månaderna (bloggen påstår fräckt att jag inte skrivit något sedan i slutet av oktober):
November
Vad hände i november? Jag får fuska med jobbalmanackan och ser då att jag haft kommunikationsmöten, andra möten, problem med jobbtelefonen och besök hos vårdcentralen för problem med nån ömmande höftsätesmuskel.
Detta säger ju inte så mycket om min situation mer än att jag haft lite ont i en muskel (det onda har för övrigt fortfarande inte gett med sig och kommer och går).
Något som dock är positivt som jag beslutade redan innan läkaren uppmanade mig till detsamma var att börja träna. Inte bara fjösigt ibland utan verkligen komma igång.
Min kärlek till träning är ju som bekant måttlig som bäst, men jag vill tro att jag mår bättre av det och är lite piggare nu än innan jag började i vilket fall. Det känns bra när man är klar och vet att kroppen mår bra av det, även om man kanske inte ser dundersnabba effekter rent utseendemässigt än. Att jag klarar tyngre vikter nu än när jag började är dock bortom allt tvivel. Jag aspirerar inte på att bli Biffman (som Erik börjat kalla mig) utan bara hålla igång kroppen lite mer.
Hur jag brukar träna? 2–3 gånger i veckan på sjukhusets egna gym (grymt bra förmån!) där jag inleder med cirka 10 minuters cyklande och sedan går över till blandad styrketräning. Det har blivit mycket armar då jag inte velat skada den onda muskeln ytterligare, men efter att ha fått rådet av en osteopat i december att träna det området oavsett så har jag fört in mer bengrejer igen. Ärligt talat märker jag ingen skillnad på om jag tränar eller inte tränar det området, just vid träningstillfället gör det inte ont och i övrigt så kommer det och går som sagt.
Avslutningsvis var det cirka 1,5 veckas snö i Karlskrona och en förhoppning om en vit julmånad väcktes.
December
Äntligen julmånad!! Och snön den faller som.. näe, det blev ingen vit jul i år heller. Drömmarna om barndomens snöiga landskap fick återigen stryka på foten.
Utöver vädret var det dock en mycket trevlig månad som började med julmiddag med jobbet (där jag åt mig halvt fördärvad, men ändå tjock och lycklig på den långa vandringen hemåt i vinterkvällen) och sen fortsatte med föreläsning av tidigare landslagsläkaren Rickard Dahan, glöggmys hemma hos mig med kollegor samt julaktivitet med landstingsstaben innan jag den 20, efter julfrukost med kollegorna i vårt fikarum, åkte till familjen och västkusten.
Som julälskare fick jag det med andra ord verkligen maxat vad gäller mat och sådant i år. Som synes blev det flertalet aktiviteter där jag får säga att mitt eget glöggmys blev klart lyckat med ostar, kex, pepparkakor, ischoklad, flera sorters glögg och varma pajbitar.
När man sedan kom hem till familjen var allt fulländat och det blev en sedvanligt mysig jul med lekar, klappar, julfilmer och mammas goda mat.
Nyåret blev också det finfint med familjen och några uppskjutna raketer, Grevinnan och betjänten och härlig mat. Moder lagade hjort, jag och broder fixade till en finfin förrätt och pappa höll i ett musikquiz.
Heja familjen!
---
Som avslutning på min återkomst i bloggvärlden kan jag lägga in min recension av det jag gick på den 1 december: zonterapi.
Jag har testat runt lite olika massagegrejer i Karlskronaområdet (nu när man tjänar lite pengar så tycker jag definitivt att man ska våga unna sig själv lite extra ibland om man kan) och blev nyfiken på vad zonterapi kunde innebära. För er som inte har koll på zonterapi så är det typ tanken att fötterna är som en avslutning på kroppen där det finns ett antal punkter som representerar andra delar i kroppen. Genom att stimulera dessa kan man påbörja läkeprocesser i kroppen. Sägs det åtminstone.
Kort sammanfattning av upplevelsen? Smärta. Och inga som helst speciella effekter efteråt som jag märkte av i vilket fall.
Alltså.. förutom de sista typ fem minuterna där det blev en avslutande, go fotmassage så var det en timmes lidande mer eller mindre. Trycket på punkterna var bra mycket hårdare och ihärdigare än jag trodde det skulle vara och det gjorde riktigt, riktigt ont på sina ställen. Jag har ändå rätt hög smärttröskel, men det betyder inte att jag gillar smärta. Som tur var så var man inte öm efteråt alls, alltid nåt.
Jag kan istället rekommendera något jag gick på precis innan jag gick på julledighet: lomilomi-massage. Det var betydligt mer avslappnande (och oljigt). Mer gungande rörelser och mer strykande än hårt masserande på en massa stackars nerver.
Mina kollegor har efter mina eskapader (det finns ett antal fler än ovanstående) så smått börjat undra om jag inte snart ska skriva en bok med recensioner över alla typer och ställen jag varit på..
Nu ger vi oss för detta inlägg. Gott nytt år!
"Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut"
Nån som kan gissa låt bara på det (utan sökmotorfusk naturligtvis)?
Ännu en vecka har gått och julen närmar sig. Jo, så är det, som jullover räknar jag ner ända sedan oktober började ungefär. Visst, hösten har sin charm, men julen är en hyfsat större höjdpunkt för mig. Familjemys och trevlig stämning!
I övrigt då?
Jobbet trummar på, framtiden är ständigt i förändring och jag drömmer om kärlek och att vinna några fantastiljoner på lotto utan att behöva lägga pengar på att köpa en lott. Allt är med andra ord precis som vanligt!
Det är klart, jag köpte faktiskt, för ovanlighetens skull, en Bingolott härförleden. Det var ju trots allt jubileum och innehöll både Loket, Kronér och Oldsberg. Det gick liksom inte att motstå. Någon kvadriljoner dollar blev det dock inte tyvärr. Inte ens en sketen, ny monopolhundring blev det. Men det var kul ändå, lite nostalgimys. Att vi såg det på en liten tjock-TV gjorde inte saken sämre.
Nu ska jag öppna en öl och lira nåt spel med folk online. Barnsligt? Man gör det man tycker är kul och trivs med, så enkelt är det. Skoj och glädje har ingen åldersgräns.
Matkassen
Inledde dagen med att få ett trevligt samtal från City Gross om att jag vunnit en matkasse i tävlingen "Månadens kasse" där man skulle rösta på snyggaste målet från Allsvenskan och Superettan senaste månaden. Tråkigare start på dagen kan man få! Prisutdelaren tyckte också det var kul att jag röstat på ett mål från en Falkenbergsspelare trots att jag håller på IFK som hade en spelare nominerad. Klart jag röstar på det snyggaste målet, det var ju det tävlingen gick ut på. Att jag håller på IFK är en annan sak. :)
Kul att även förra vinnaren var IFK-supporter!
Om två veckor ska jag få kassen levererad hem. Då blir det matlagning vill jag lova! Om jag förstått det rätt ska det vara fyra middagar med fyra portioner per middag. Frysa in eller bjuda grannarna på käk? Att jag hinner stöta på nån trevlig donna jag kan bjuda är la för mycket begärt. Tur i spel och tur i kärlek ska väl inte gå hand i hand har jag hört, men jag bryter gärna det mönstret.
Kock-Richard återkommer med information om kassens innehåll och matlagningsresultaten när det beger sig!
I vilket fall mycket kul att få vinna. Jag har inte testat någon matkasse tidigare heller så det blir premiär.
---
Efter jobbet och lite fyndhandlande på Hemköp följde jag matchen MFF–IFK som utvecklades till misär. Givetvis skulle uslingarna från Malmö vinna och fortsatt ha starkast guldhäng. Usch.
Nåja, man kan inte få allt. Kassen vägde upp dagen rätt mycket. :)
Nu lite Boardwalk Empire.
30 bast alltså
Hej, hej, hallå dagboken!
Bara lite över två månader sedan sist, håhåjaja.
När det går så lång tid vet man inte riktigt var man ska börja. Låt oss säga att det nog kommer bli lite blandat framöver, lite nytt, lite som hänt.
Just nu sitter denna nyblivna 30-åring i sin goa etta i Karlskrona och käkar lite vindruvor. Nyss kom jag hem från ännu en produktiv dag på jobbet (inte lika intensiv som igår dock, då var det möten hela dagen, idag bara möten sisådär 1/3 av jobbtimmarna). Trivs fortsatt mycket bra med både jobb och stad!
Att fylla 30 då? Jovars, 25 kändes fortfarande som den klart jobbigaste siffran att passera. Åren därefter har liksom bara gått rent siffermässigt, det känns inte nåt särskilt mer än att det ser lite skumt ut med en trea först i sin ålder.
Min 30-årsdag var väl i sig inte den absolut bästa, men det gjorde absolut inget. Jag kommer till varför alldeles strax, men först en liten go låt och konstpaus!
Så, då går vi över till helgen som gick.
Peter, som jag lärde känna andra pluggperioden i Falun, fyllde 30 tidigare i år, men hade planerat in sin fest till den 27 augusti, det vill säga dagen innan en viss annan person fyllde 30 på riktigt.
Festen ägde rum i Västerås. Den resa som var mest prisvärd och framme i passande tid för mig som Karlskronabo tog en något ovärd rutt. Istället för en rak väg genom Svea rike så åkte jag nordväst till Jönköping, metropolen Bankeryd samt Falköping innan det slutligen var dags att svänga mer österut.
Partajet drog igång i en lokal en bit utanför stan och vi var ett 15-tal glada figurer som hade en trevlig kväll där gästerna bjöds på såväl alkoholhaltig dryck som kallskuret buffébord.
Framåt midnatt försvann ett antal av oss in till stan och smet förbi en kö gratis in på nåt knökat uteställe (en av oss kände tydligen vakten, môcke, môcke bra). Väl inne på stället kom plötsligt ett antal flaskor Heineken som vår födelsedagsfirande värd också bjöd på. Med andra ord var denna helg relativt ekonomiskt gångbar för mig. Med tanke på att kostnaden för resa till och från Västerås ändå kostade en slant så blir man extra glad när man blir bjuden på saker!
Strax efter midnatt kom också ett antal glada tillrop av festdeltagarna till mig som nu var den som faktiskt fyllde år. Likaså började hälsningar trilla in på Facebook och via sms.
Själva födelsedagen sen efter att man vaknat i soffan hemma hos Peter var en annan historia. Det kändes helt okej på förmiddagen, men efter en finfin, flottig pizza så började bakisheten smyga sig på alltmer. Lagom till jag skulle till tåget hem på eftermiddagen var den urkiga bakispeaken som dock passerades utan några större utfall än en massa stönanden och djupa andetag.
Resten av dagen åktes det tåg.
Är jag bitter för att själva dagen på födelsedagen, the big 30, spenderades på ovanstående sätt? Inte ett dugg. Det är inte själva dagen i sig som är det viktiga utan saker som sker runtom. Alla grattis (tack igen alla!), kvällen innan och hänget med trevliga människor, och vetskapen om att det kommer firas på riktigt även för mig framöver, det värmer och räcker väldigt gott.
Jag tycker fortfarande om att fylla år, det är bara det fysiska åldrandet jag inte gillar. Jag tycker om högtider överlag där ju julen alltid är min favorit.
Det känns inte mer annorlunda nu än för en vecka sedan, man blir inte gammal över en natt. Jag är fortfarande killen som tycker om att kolla på DuckTales nån gång ibland likväl som jag uppskattar klassisk musik när andan faller på. Det ena kan tolkas som barnsligt, det andra som att man är en stofil. Men ålder är bara en siffra, alla har olika intressen. Svårare än så är det inte.
Till helgen kommer familjen hit. Då blir det mer härligt firande. :)
Grattis till mig!
Sommartid
Livet just nu:
- Vädret är, sånär som på några dagar de senaste två veckorna, fortsatt gött.
- Jobbet trummar på och vi har en härlig stämning på kontoret.
- EM pågår – wunderbar i det stora hela!
- Hamrén fortsätter, precis som förväntat, att misshandla det svenska landslaget.
- Lägenheten är nästan helt i ordning. En matta och ett par barstolar på detta så.
- Semestern närmar sig med stormsteg.
Sistnämnda punkten, ja vad säger man? Från till synes oändlig "ledighet" (arbetslöshet) i mars till första riktiga semstern nu. För så är det faktiskt, jag har aldrig tidigare haft en semester från ett jobb på riktigt. Jag har haft timanställningar och vikariat med lediga kompensationsdagar, men inget fast jobb där jag fått planera semester. Sena vuxenpoäng!
Första semestern i livet påbörjas nu på torsdag. Då stämplar jag ut från jobbet runt 15:30 för att dra iväg västerut till familjen.
Midsommar awaits!
Det börjar dra ihop sig..
Vi har nått juni (Vafasen hände med maj? Swish sa det, så hoppade vi från april till idag!) och snart börjar en relativt späckad sommar. Jag börjar få en del inbokat i programmet, allt ifrån konfirmationsbevittnande i Olofsbo till resa till Sicilien. Men inte minst börjar snart... EM!!
Som man har längtat! Efter de senaste årens Hamrén-misär går jag in i denna hans sista turnering med verkligen noll förväntningar. Truppen är helt okej, bättre än många andra vår käre kostymnisse tagit ut, man får vara nöjd för det lilla, men vissa är ju med på ren och skär Hamrén-favoritsbasis snarare än för speltid i klubblag och prestationer på senare år (Sebastian Larsson *host, host*).
Samtliga trupper spikades slutligt igår och ska jag tippa något så tror jag på Frankrike eller Spanien. Tyskland är inte alls samma sammansättning av lag som vid guldet i VM och Belgien dras med stora mittbacksproblem. Det lär max stå mellan de fyra. Outsidern skulle väl möjligen (som vanligt) vara England. Portugal däremot kan mycket väl åka ut redan i gruppen och se Österrike och Island valsa vidare.
De officiella låtarna till årets mästerskap och vårt landslag är för övrigt de i särklass sämsta i den kategorin som jag upplevt under min tid som fotbollsintresserad. Mästerskapets egen låt är väldigt ojämn med några få halvhyfsade partier, men ändå inte i närheten lika kass som Sveriges totala bottennapp.
Den klart bästa inofficiella svenska låten jag hört hittills till årets turnering är en cover på David Lindgrens "We are your tomorrow" och driver delvis med en del uttalanden som herr Hamrén gjort under åren. Det blir till att pumpa den tillsammans med de gamla hitsen helt enkelt. Zlatan kan få ha sin kära "Mitt team"-låt för sig själv. ;)
Solen skiner, nu börjar vi tagga!
Recap
Dåså, då ska jag göra ett försök att skriva inte alltför långdraget om tiden som passerat sedan jag senast uppdaterade (7 april) om vad som skett i livet .
Hur gör man lättast en sammanställning? Antingen skriver man kronologiskt om allt i ett sjok eller också delar man upp det hela i sektioner/områden. Jag väljer denna gång det senare greppet.
Jobbet
Jag trivs fruktansvärt bra på jobbet med precis allt. Som jag skrev 7 april väntade direkt en konferensvecka i Göteborg. Konferensen innefattade bland annat såväl nationella som internationella kvalitetsregisterdagar, vilket gav mig en stor inblick direkt i den sfär jag nu hamnat i.
Uppgifterna är helt i linje med vad jag gjort tidigare, vad jag vill göra, vad jag är bra på att göra och vad jag i en perfekt takt kan utveckla mig inom ytterligare. Även om själva vårdområdet är ganska nytt för mig (det närmaste jag kommit tidigare är väl egentligen idrottsrelaterade skador och hälsofrågor vad gäller fysisk status för motions- och elitidrottare) så känner jag att jag fått riktigt bra stöd från kollegor och bra bemötande från vem jag än vänt mig till. Sådant borgar för att man snabbt känner sig bekväm och får en trygghet direkt i att komma med egna förslag och initiativ.
Boendet
Boendet sedan jag kom hit är en historia för sig och jag ska inte gå in i detalj på exakt allt som passerat, men låt oss säga så mycket som att jag inte direkt var nöjd med det första boende jag hyrde. Det boendet, en stuga på en privat tomt, var tänkt att fungera som en tillfällig lösning där jag i godan ro kunde leta efter något större med inflyttning kanske i juli eller augusti. Så blev det inte. På grund av diverse anledningar inleddes istället redan efter en vecka i Karlskrona en gedigen jakt på ett nytt boende.
Till vecka två här i Karlskrona blev jag erbjuden en lägenhetsvisning. Eftersom jag den veckan var på konferensen i Götet fick jag be mina välvilliga föräldrar att ta (ännu) en tripp till Karlskrona för att gå på visningen.
Ytterligare någon vecka senare gick jag själv på en spontan visning över lunchen i en tvåa som låg precis bredvid jobbet. Jag var absolut sugen och det lät som det hela var klappat och klart enligt personen som bodde där om jag ville ta över lägenheten, men så enkelt var det inte enligt bostadsförmedlaren. Jag hörde sedan aldrig något mer om den lägenheten.
Under tiden som lägenhetsletandet pågick hade jag lämnat det första boendet och alla mina tillhörigheter hade skeppats till ett förråd. Sammantaget bodde jag i det boendet en vecka och en dag, dagen då jag kom hem från konferensen. Därefter bodde jag på först ett vandrarhem i stan en helg, sen ett vandrarhem i utkanten av stan ett par veckor och till sist i vandrarhemmet i stan igen en natt. Efter detta kunde jag äntligen flytta in i en ny lägenhet.
Den nya lägenheten var en av de som föräldrarna hade varit och tittat på. Eftersom de åkt så långt tyckte värden att det var okej att de inte bara kollade på den jag fått visning på utan även två andra som jag sökt men annars inte skulle fått visningserbjudande om. Och tur som bara den var väl det för den ena av de som bonusvisades var en av de jag allra mest ville ha och sedan också fick.
Efter visningen och föräldrarnas feedback hade jag tydligt klargjort att det var lägenheten i fråga som jag var intresserad av. All påtryckning från mig och päronen måste ha gjort intryck för på fredagen, sista dagen i konferensveckan, när jag egentligen redan slutat hoppas på att få lägenheten (det var tydligen väldigt många på visningen och någon hade utropat redan på plats att hon var sugen), då kom samtalet – jag fick lägenheten!
Sällan har ett samtal känts så skönt. Nu kunde man äntligen planera på allvar för en inflyttning.
Det tog en halv dags slit för mig och mina föräldrar (brorsan var tyvärr redan bortlovad), men till slut kunde jag, den 2 maj 2016, äntligen flytta in i mitt första riktigt egna boende. Man kan hävda att lägenheten i Falun och lägenheten på Kungsholmen var före, men de var aldrig riktigt egna (delad lägenhet i Falun och andrahand + redan möblerat i Stockholm).
Jag bor nu i en fräsch och rymlig etta på 35 kvadrat med sovalkov. Genom fönstret har jag finfin utsikt över havskanalen mellan Trossö och Stumholmen. Ettan är belägen mycket centralt, jag har nära till allt egentligen i denna, som jag benämner den, Sveriges minsta storstad. Buss till jobbet från gatan ett kvarter bort tar 10 minuter, cykel tar cirka 15–20. Helt överkomliga avstånd!
Sedan jag flyttade in har jag packat upp pö om pö och börjat skissa på framtida möbler som ska in. Exempelvis lade jag minst två timmar idag på att googla runt efter den typ av bordsskiva med passande färg och mått som jag ville ha (mer besvärligt än man kunde tro med andra ord!). Skivan ska användas som ett barbord och typ förlängning av köket kan man säga.
Kort sagt är jag inne i en spännande period även vad gäller boende och donande.
Staden
Hade jag någon som helst koppling sen tidigare till Karlskrona? Nix, inte en endaste. Jag hade inte varit här innan, kände ingen och visste typ inget om staden. Nu kan jag desto mer.
Visste ni att Karlskrona är en stad som alltid är med i toppen av solligan (man vann till och med förra året)? Bara det är ett fetingplus. Förutom det är staden väldigt mysig med flera hus och gator i äldre stil, muséer finns ett flertal (marinmuséet med ubåtar och grejer har jag redan hunnit besöka två gånger) och det erbjuds också ett stort utbud av matställen. På minussidan kan möjligen sägas att man, trots sin placering vid kusten, inte har så många sandstränder att visa upp. En av de stränder som finns ligger dock på typ fem minuters gångavstånd från mig, på Stumholmen. Således kan jag inte klaga på detta heller (och kniper det kan jag ju bara resa hem till bästkusten och Olofsbo).
Epilog – Livet
Nästa steg i livet har börjat. Ett tag kändes pluggperioderna riktigt nära i sinnet, men på kort tid har de nu förbytts till något som känns väldigt avlägset. Jag har äntligen fått gå vidare och getts chansen att komma igång med något nytt. Det behövdes.
Nu sitter jag och lyssnar på go musik som dunkar ur min gamla grymma stereo och kan blicka ut över ännu en solig dag med glittrande vatten i kanalen. Jag har en fast punkt igen. Tack livet.
Till vänster ses den innan nämnda lilla stranden.
Det vita, avlånga huset närmast kameran är marinmuséet.
Till helgen
Lugna och fina! Jag har inte slutat blogga permanent, jag har bara skjutit på det något enormt på grund av allt nytt i livet.
Till helgen tänkte jag försöka göra någon form av sammanfattning av hur den senaste tiden varit och vad som hänt sedan jag flyttade till Karlskrona.
En sak är i alla fall säker: Jag stortrivs och min tid har äntligen kommit.
Gla' och go' Karlskronabo
Om jag trivs på jobbet? Som bara den!
Härliga kollegor, inspirerande arbetsuppgifter som passar mig perfekt, bra stämning, utvecklande möten att se fram emot och mycket mer. Jag har kommit in i väldigt mycket på kort tid. Skönt!
Just nu cyklar jag i diverse backar till och från jobbet (där jag bor ligger på en höjd och där jag jobbar ligger på en annan höjd), vilket är bra för kroppen, men mindre bra för min stackars gamla springares däck (ja, det är samma springare som följt mig i alla år, från Falutid nummer ett och framåt). Bakdäcket har redan behövts pumpas.
Boendemässigt då? Just nu bor jag tillfälligt på Hästö (allmänt benämnt som "skärgården") i ett litet gårdshus och letar på sikt efter något större, mer centralt och lägenhetsmässigt. När så sker så blir det lite mer inflyttningsfirande på allvar. :)
Närmast väntar konferensvecka i.. Göteborg! Trevligt värre!
Kollegorna tyckte att det var ju otur för mig att jag började just i år, innan har konferensen i fråga varit i t.ex. London, men då svarade jag glatt och entusiastiskt: "Vadå? Vi ska ju till Göteborg!!" :D Fina stad!
Imorrn blir det till att stiga upp i ottan. Tandläkartid 07:10.. göh. Men skönt att äntligen få gå till tandläkaren igen. På grund av all min rotlöshet/kringflyttandet har det gått på tok för lång tid sedan sist. Tandborstning i all ära, men det är en stor fräschhetskänsla varje gång man lämnar tandläkaren som man inte kan få tag i annars.
Packelipack
Kielkryssen var finemang sånär som på några småsaker utbudsmässigt och kvalitetsmässigt på båten.
Väl i Kiel hamnade vi efter en lång vandring på Kieler Brauerei. Själva avståndet dit från båten var inte långt, men vi gick runt en hel del först och kollade vad som fanns som var öppet (inte mycket skulle det visa sig, söndagar i Kiel runt klockan tio är tydligen en ganska död tid).
På KB var det riktigt bra! Prisvärt, god mat, öl jag gillar, go inredning och trevlig personal. Rekommenderas varmt!
På färjan fanns både på nedresan och hemresan ett musikquiz som hölls på kvällen.
På nedresan stannade vi på åtta rätt och delad tredjeplats, men på hemresan var det ystrare tongångar då vi med 10/10 rätt kammade hem segern!
Vinsten var en ny Kielresa någon gång under det närmaste året så ja, det är bara att planera in en ny tripp till KB förr eller senare med andra ord. Gött så!
Det går bra nu. :)
---
Idag har det varit en stor packdag för mig borta i Måsen där jag bott det senaste året.
Den ännu större packdagen sker på lördag, fast då är jag inte med vid inpackandet i släpet eftersom jag börjar jobbet på fredag och beger mig till Karlskrona redan imorrn. Vid uppackandet däremot får jag desto mer att göra.
Nu: Kaffe och bulle. Väl värd.
Nya tider
Då var det klart!
Igår tog jag och föräldrarna en dagstripp till Karlskrona där jag hann med att skriva på både jobb- och hyreskontrakt. Effektivt!
Så nu när det är helt officiellt kan jag kalla mig såväl anställd kommunikatör som Karlskronabo.
Känslan är svår att sätta ord på. Det hela har nog fortfarande inte sjunkit in riktigt.
Visst har det blivit lite glädjeyttringar hittills, både champagne med familjen och lite dansande för mig själv borta i Måsenstugan till go musik, men förutom det är det mer en stor känsla av lättnad.
Jag har sedan jag blev arbetslös hösten 2014 sökt i runda slängar 450 jobb. En ansenlig siffra om ni frågar mig.
Jobb att söka för kommunikatörer/informatörer finns definitivt, men det har också, som jag förstått det, varit i snitt 100 pers per tjänst. Tuff konkurrens med andra ord.
Av de 450 jag sökt har jag ju givetvis inte heller varit på 450 intervjuer. Stegen från skickad ansökan till anställd är lång, både stegmässigt och tidsmässigt i många fall.
Sägas skall också att jag inte enbart sökt rena kommunikatörstjänster utan också tjänster i form av exempelvis administratör, sekreterare och dylikt.
Sägas skall också att jag inte enbart sökt rena kommunikatörstjänster utan också tjänster i form av exempelvis administratör, sekreterare och dylikt.
Ju mer tid som har gått, desto mer har man ju också börjat känna att chansen till jobb minskar. Det som står senast på CV:t är trots allt en form av färskvara.
Därför är det nu till slut så obeskrivligt skönt att konstatera det som ibland har känts utopiskt att uppnå:
Jag har ett fast jobb inom det jag är utbildad till.
Jag har ett fast jobb inom det jag är utbildad till.
OCH jag hann få det innan jag fyllde 30. ;)
Tack alla ni som stöttat och peppat under tiden jag varit arbetslös. Ni är guld värda!
Livet ler åter mot mig. Jag ska fortsätta att le tillbaka.
Spontankryssning
Nästa helg drar jag och brorsan på en spontan tvådagarskryssning mellan Göteborg och Kiel.
Det är jäkligt gött att kunna känna känslan igen av att man kan göra lite mer saker, en större frihet.
Resan blir en sorts kombinerat firande av min förestående flytt och broderns födelsedag.
I övrigt har helgen varit relativt lugn! Lite firande med tacos, champagne och choklad i fredags (prima kombo) och sedan komma närmare en boendelösning under lördagen.
Förberedelser
Än så länge har tisdagen den 15 mars med god hjälp av min fader gått till att planera så smått för framtiden.
Det är ungefär så det kommer att se ut de närmaste veckorna, planering och förberedelser.
Att ha saker att göra med konkreta mål är aldrig fel. Man behöver liksom dem också för att även kunna ha möjligheter till spontana göromål. Allt hänger samman.
Jag tänker som vanligt en hel del och funderar över hur en sak leder till en annan, saker som påverkar varandra, hur ett tidigare nederlag kan vändas till positiva tankar i stil med "Tänk om det gått vägen, då hade jag ju inte kunnat få denna möjlighet som är ännu bättre!" och så vidare.
Känslan när ok lyfter från ens axlar, insikter om att vissa sysslor som man kämpat med äntligen kan läggas åt sidan för en bra tid framöver, sådant är ofta svårt att sätta ord på.
Ljuva måndag
Måndagen den 14 mars blev allt annat än en måndag i mängden för mig.
Nu får jag äntligen ta nästa steg i livet.
Längtar efter att få göra nytta.
Längtar efter att få göra nytta.
Möjligheter
Hopp. Det är det ord i dess olika varianter som jag mest har i huvudet nuförtiden.
Hopp om att saker ska lösa sig i mitt liv vad gäller jobb, bostad, framtida familj och så vidare.
Hopp om att saker ska lösa sig i mitt liv vad gäller jobb, bostad, framtida familj och så vidare.
Jag vet att sådant löser sig förr eller senare, jag har lyckats komma vidare för många gånger tidigare i livet för att på något sätt inte tro att saker förändras.
Dock spelar vetskapen om detta ingen roll vissa dagar. Ibland är man uppe, ibland är man nere, that's it. Bara att plöja vidare liksom.
Denna vecka har det varit saker som hänt varje dag. Intervjuresa i början av veckan och intervjuresa imorrn. Däremellan fixa ersättning för morgondagens resa från Arbetsförmedlingen samt flytta saker bort till Måsen (nu när vintern är över kan man åter nyttja ett eget krypin utan risk för förfrysta sommaranpassade rör).
Lördag kväll blir det hederligt familjemys till Melodifestivalen. I denna familj har vi allt lite trevliga traditioner! :)
