Sound of music
Lite plötslig inspiration kom till mig! Alltid när jag får frågan om vilka band/artister jag lyssnar på så nämner man ju några, men inte med någon speciell struktur mer än att kanske de man lyssnar på mest nämns först. Så nu tänkte jag göra ett system där en hel del blir nämnda.
Min tanke är att jag tar ett band/en artist vars bokstäver börjar på samma som ordningen i alfabetet (ni fattar när ni kollar nedan). Kriterierna (som är lagom hårda):
- Det ska vara musik som man gillar och lyssnar på någorlunda mycket, inte bara om du hört nå'n enstaka låt med artisten.
- Endast en kandidat per bokstav!
- Det måste inte vara den artist man lyssnar på allra mest på bokstaven i fråga.
- Finns ingen på en speciell bokstav, eller om ingen dyker upp skallen så lämnas bara blankt.
- Band som har "The" som artikel räknas namnmässigt på det som kommer efter, d.v.s. Beatles på B t.ex.
- Personnamn går efter förnamnen (som att hela namnet räknas som artistnamn, t.ex. Michael Jackson på M).
Visst blir det en hel del artister som inte kommer med ändå eftersom de kanske är på samma bokstav som en annan man skriver, men ändå ett rätt bra system tycker jag för att visa på en del av det man gillar!
Well, let's get down to business, shall we?
A: ABBA
B: Broder Daniel
C: (The) Clash
D: Daft Punk
E: Elvis Presley
F: Foreigner
G: Green Day
H: Håkan Hellström
I: -
J: John Lennon
K: Kent
L: Lasse Lindh
M: Magnus Uggla
N: Nationalteatern
O: Orphei Drängar
P: Pink
Q: Queen
R: Robert Broberg
S: Sentenced
T: Timbuktu
U: U2
V: Veronica Maggio
W: (The) Who
X: -
Y: Yazoo
Z: -
Å: -
Ä: -
Ö: -
Det är fan att man inte kommer på någon på bokstaven i (förutom artister med enstaka låtar då, typ Irma Thomas - Time is on my side). Kom fram till att det finns rätt många jag gillar på B och E iallafall. Detta får vara nog för idag, kommer jag på på de andra för jag in det nå'n gång.
Here's looking at you kid
Min tanke är att jag tar ett band/en artist vars bokstäver börjar på samma som ordningen i alfabetet (ni fattar när ni kollar nedan). Kriterierna (som är lagom hårda):
- Det ska vara musik som man gillar och lyssnar på någorlunda mycket, inte bara om du hört nå'n enstaka låt med artisten.
- Endast en kandidat per bokstav!
- Det måste inte vara den artist man lyssnar på allra mest på bokstaven i fråga.
- Finns ingen på en speciell bokstav, eller om ingen dyker upp skallen så lämnas bara blankt.
- Band som har "The" som artikel räknas namnmässigt på det som kommer efter, d.v.s. Beatles på B t.ex.
- Personnamn går efter förnamnen (som att hela namnet räknas som artistnamn, t.ex. Michael Jackson på M).
Visst blir det en hel del artister som inte kommer med ändå eftersom de kanske är på samma bokstav som en annan man skriver, men ändå ett rätt bra system tycker jag för att visa på en del av det man gillar!
Well, let's get down to business, shall we?
A: ABBA
B: Broder Daniel
C: (The) Clash
D: Daft Punk
E: Elvis Presley
F: Foreigner
G: Green Day
H: Håkan Hellström
I: -
J: John Lennon
K: Kent
L: Lasse Lindh
M: Magnus Uggla
N: Nationalteatern
O: Orphei Drängar
P: Pink
Q: Queen
R: Robert Broberg
S: Sentenced
T: Timbuktu
U: U2
V: Veronica Maggio
W: (The) Who
X: -
Y: Yazoo
Z: -
Å: -
Ä: -
Ö: -
Det är fan att man inte kommer på någon på bokstaven i (förutom artister med enstaka låtar då, typ Irma Thomas - Time is on my side). Kom fram till att det finns rätt många jag gillar på B och E iallafall. Detta får vara nog för idag, kommer jag på på de andra för jag in det nå'n gång.
Here's looking at you kid
Munnen den ska skratta och va' glad
Vaknade av mobilväckningen 07.00 (som vanligt numer) i fredags och låg och halvsov i hela fyra minuter innan vikariesamordnaren ringde. Var rätt sliten, men tog mig ändå an att hoppa in på förskolan för första gången (tidigare har jag ju varit på mellanstadiet och högstadiet). Då jag ju inte bor direkt nästgårds så var jag inte där förrän klockan 9, men sen var det full fart fram till klockan 17 då jag slutade.
Det var absolut roligt att vara där och övervaka småbarnen, rita lite, spela fotboll (eller leka grym utrusande målvakt snarare, har aldrig känt mig så mycket som René Higuita som igår) och andra småsaker. Jag märker dock att jag blir alltmer barsk i tonen och får kortare tålamod jämfört med tidigare. Man lär sig mer helt enkelt med tiden hur man ska och inte ska agera i olika situationer. För snäll kan man inte vara hela tiden, tyvärr. Man är ju inte där som enbart kompis utan som lärare/ledare, vilket är en viktig skillnad.
På torsdag ska jag ha en förstaklass halva dagen, men i övrigt är det inget planerat än i veckan.
---
Är inne på mitt sista par linser eftersom jag velat och skjutit upp alltför länge vartifrån jag ska beställa nya. Nu blir det Synsam som vanligt och så snart som möjligt eftersom ena linsen självklart skulle gå sönder i detta mitt sista par. Det kunde inte göra det i något annat par då jag haft kommande månaders par som reserver, o nej! Det måste hända när det är de sista jag har, självklart. Resultatet av denna upptäckt igår morse var ett antal svordomar och frustrerade vankanden av och an i hallen innan jag bestämde mig för att köra mono och enbart ha inne den ena hela linsen, högerögats. Det funkar liksom också eftersom det "seende" ögat tar överhanden över det "dimmiga" men det är ju klart inte optimalt.
---
Mariette ur idol igår. Synd å ena sidan eftersom jag gillar henne, men hon får skylla sig själv när hon allt som oftast väljer så extremt intetsägande låtar. The Storm var okej, men inte mer.
Å andra sidan spelar det ingen jätteroll vem som åker ut eller vem som vinner längre eftersom jag för en gångs skull haft kvar alla mina fyra favoriter sen program ett tills igår. Det som stör mig något oerhört är när juryn överprisar deltagarna helt oförtjänt dock. Visst att Erik var bra igår, som vanligt, men inte SÅ bra som de får det att låta. Snarare stabilt med risk för slätstrukenhet.
Bästa av alla gårdagens framträdanden skulle jag nog säga var Toves version av U2:s Pride. Trodde inte hon klara den, men gjorde den till sin egen.
---
Till sist: Robinson snart. Får vi se en mer rättvis tävling denna gång? Eller ännu bättre: ett tjejlag som inte låter som att vunnit SM i kaxighet utan bara Robinsons 642:e tävling? För att inte detta skall misstolkas: jag sitter inte och automatiskt hejar på killarnas lag i en tävling. Jag bryr mig absolut inte om vilket kön de som vinner en tävling har, jag bryr mig enbart om personligheten och uppträdandet hos de som tävlar och vinner. Hittills, efter ett program, är det bara göteborgaren i killaget jag gillar någorlunda. Varför? Enkelt! Han är avslappnad, har humor och sitter inte och lägger massa energi på att snacka skit. Ingen gnällmåns som klagar på allt. Visst att han tror på sig själv och säger att han kan vinna tävlingen, men det är skillnad på att sitta och säga det för sig själv och att stå och öppet håna andra och försöka utmåla sig som världsbäst.
Reflektionerna om göteborgaren är dock bara från ett program och han kan ju vara annorlunda när man sett honom mer, men det tror och hoppas jag inte.
---
Lite om min livsfilosofi, hur jag tycker att man ska se på världen: man ska inte ta precis allt på FÖR stort allvar. Det måste finnas utrymme i vardagen för skoj och skämt. Det uppstår situationer då det är stort allvar (olycklig kärlek, krissituationer osv.) och allt annat måste sättas åt sidan, men i övrigt tycker jag världen måste unna sig att inte vara så stelt och tråkigt. Sträva efter att vara glada mot varandra! Tyck om varandra och krama varandra! Småretas med varandra och tyck olika, visst, men aldrig slåss.
Och nej, jag försöker inte säga att jag är förebilden nummer ett som alla måste göra samma sak som, men jag önskar att fler såg fördelarna med att vara lite lättsammare.
Med dessa ord avslutar vi med lite humor!
Det var absolut roligt att vara där och övervaka småbarnen, rita lite, spela fotboll (eller leka grym utrusande målvakt snarare, har aldrig känt mig så mycket som René Higuita som igår) och andra småsaker. Jag märker dock att jag blir alltmer barsk i tonen och får kortare tålamod jämfört med tidigare. Man lär sig mer helt enkelt med tiden hur man ska och inte ska agera i olika situationer. För snäll kan man inte vara hela tiden, tyvärr. Man är ju inte där som enbart kompis utan som lärare/ledare, vilket är en viktig skillnad.
På torsdag ska jag ha en förstaklass halva dagen, men i övrigt är det inget planerat än i veckan.
---
Är inne på mitt sista par linser eftersom jag velat och skjutit upp alltför länge vartifrån jag ska beställa nya. Nu blir det Synsam som vanligt och så snart som möjligt eftersom ena linsen självklart skulle gå sönder i detta mitt sista par. Det kunde inte göra det i något annat par då jag haft kommande månaders par som reserver, o nej! Det måste hända när det är de sista jag har, självklart. Resultatet av denna upptäckt igår morse var ett antal svordomar och frustrerade vankanden av och an i hallen innan jag bestämde mig för att köra mono och enbart ha inne den ena hela linsen, högerögats. Det funkar liksom också eftersom det "seende" ögat tar överhanden över det "dimmiga" men det är ju klart inte optimalt.
---
Mariette ur idol igår. Synd å ena sidan eftersom jag gillar henne, men hon får skylla sig själv när hon allt som oftast väljer så extremt intetsägande låtar. The Storm var okej, men inte mer.
Å andra sidan spelar det ingen jätteroll vem som åker ut eller vem som vinner längre eftersom jag för en gångs skull haft kvar alla mina fyra favoriter sen program ett tills igår. Det som stör mig något oerhört är när juryn överprisar deltagarna helt oförtjänt dock. Visst att Erik var bra igår, som vanligt, men inte SÅ bra som de får det att låta. Snarare stabilt med risk för slätstrukenhet.
Bästa av alla gårdagens framträdanden skulle jag nog säga var Toves version av U2:s Pride. Trodde inte hon klara den, men gjorde den till sin egen.
---
Till sist: Robinson snart. Får vi se en mer rättvis tävling denna gång? Eller ännu bättre: ett tjejlag som inte låter som att vunnit SM i kaxighet utan bara Robinsons 642:e tävling? För att inte detta skall misstolkas: jag sitter inte och automatiskt hejar på killarnas lag i en tävling. Jag bryr mig absolut inte om vilket kön de som vinner en tävling har, jag bryr mig enbart om personligheten och uppträdandet hos de som tävlar och vinner. Hittills, efter ett program, är det bara göteborgaren i killaget jag gillar någorlunda. Varför? Enkelt! Han är avslappnad, har humor och sitter inte och lägger massa energi på att snacka skit. Ingen gnällmåns som klagar på allt. Visst att han tror på sig själv och säger att han kan vinna tävlingen, men det är skillnad på att sitta och säga det för sig själv och att stå och öppet håna andra och försöka utmåla sig som världsbäst.
Reflektionerna om göteborgaren är dock bara från ett program och han kan ju vara annorlunda när man sett honom mer, men det tror och hoppas jag inte.
---
Lite om min livsfilosofi, hur jag tycker att man ska se på världen: man ska inte ta precis allt på FÖR stort allvar. Det måste finnas utrymme i vardagen för skoj och skämt. Det uppstår situationer då det är stort allvar (olycklig kärlek, krissituationer osv.) och allt annat måste sättas åt sidan, men i övrigt tycker jag världen måste unna sig att inte vara så stelt och tråkigt. Sträva efter att vara glada mot varandra! Tyck om varandra och krama varandra! Småretas med varandra och tyck olika, visst, men aldrig slåss.
Och nej, jag försöker inte säga att jag är förebilden nummer ett som alla måste göra samma sak som, men jag önskar att fler såg fördelarna med att vara lite lättsammare.
Med dessa ord avslutar vi med lite humor!
Obs! En liten uppdatering 21.11: Mixade lag i Robinson! Gött :D Balanser! Utjämning!
The most radical thing is to do what your heart tells you to
Idrott igår igen, men denna gången kan jag röra mig utan problem dagen efter! Och då rörde jag mig ändå bra mycket mer denna gången. Inte bara innebandy utan även en del basket. Att jag är lättränad om jag bara vill, det vet jag, men att det skulle vara såpass lätt det trodde jag inte. Med detta i åtanke kunde jag utan nå't som helst dåligt samvete proppa i mig lite choklad och de nya sourcream/bearnaisechipsen under kvällen. Chipsen var helt okej, men smakade inte överdrivet mycket bearnaise.
Ledig idag! Detta innebär mera fm med Erikski över nätet. Kroatiska ligan känns bra mycket mer motiverad än Jamaikanska som vi körde förra veckan. Den gick enbart totalt värdelöst och fick vårt tålamod att försvinna ut i tomma intet. Synd bara att Hajduk Split, klubben jag tagit över i Kroatien, ska snåla så. Hade jag bara haft ca 16 mille till så hade jag varit nöjd. Men, men fick ändå ihop det mesta jag ville ha. Nåväl, låt oss lämna detta intresse!
Nu när man har jobb lite då och då så känns det som att det händer lite iallafall. Inte bara som Broder Daniel sjunger "Life's an endless row of days, but the heart longs to get away" utan lite som stoppar känslan av att det bara är en massa dagar som passerar. Dock vill jag fortfarande ha en nystart på något sätt. Att plugga en andra sejour kan absolut vara en sådan start. Man är bara ung en gång, så är det! En enda gång! "Vuxen" har man från 30 och uppåt på sig att vara, men ungdomen tar en dag slut, vare sig man vill det eller inte. Inombords kommer jag säkert alltid känna mig ung i den meningen att jag har barnasinnet kvar, men utombords (kan man säga så utan att låta som en båtmotor?) förändras man dessvärre.
Nog om detta, låt oss istället avsluta med en låt av ett band som gör comeback med ny skiva till våren.
Ledig idag! Detta innebär mera fm med Erikski över nätet. Kroatiska ligan känns bra mycket mer motiverad än Jamaikanska som vi körde förra veckan. Den gick enbart totalt värdelöst och fick vårt tålamod att försvinna ut i tomma intet. Synd bara att Hajduk Split, klubben jag tagit över i Kroatien, ska snåla så. Hade jag bara haft ca 16 mille till så hade jag varit nöjd. Men, men fick ändå ihop det mesta jag ville ha. Nåväl, låt oss lämna detta intresse!
Nu när man har jobb lite då och då så känns det som att det händer lite iallafall. Inte bara som Broder Daniel sjunger "Life's an endless row of days, but the heart longs to get away" utan lite som stoppar känslan av att det bara är en massa dagar som passerar. Dock vill jag fortfarande ha en nystart på något sätt. Att plugga en andra sejour kan absolut vara en sådan start. Man är bara ung en gång, så är det! En enda gång! "Vuxen" har man från 30 och uppåt på sig att vara, men ungdomen tar en dag slut, vare sig man vill det eller inte. Inombords kommer jag säkert alltid känna mig ung i den meningen att jag har barnasinnet kvar, men utombords (kan man säga så utan att låta som en båtmotor?) förändras man dessvärre.
Nog om detta, låt oss istället avsluta med en låt av ett band som gör comeback med ny skiva till våren.
Rädslan den går över, men den där oron stannar kvar
Jag hade vissa problem med att röra mig igår. Idag gick det lite bättre. Så går det när man pga ojämna lag tvingas vara med i idrotten..
Jag hymlar aldrig med att jag inte direkt är världens mest gymifierade människa. Det finns verkligen inget tråkigare än att gå och träna. Den enda gången idrott är kul att delta i är om det är t.ex. i någon bollsport, någon match sådär. Då kan man stå ut med svettandet för att det är så kul. Bara gå till ett gym och studsa runt eller lyfta massa vikter och bli varm och svettig på kuppen? Nej tack. Jo, simma är kul också, om vi undantar bollsporterna, för då märks det inte att man slajmar ner sig med svett och värme, man blir automatiskt svalkad.
Med denna bakgrund så vill jag ha sagt att det var längesedan jag var så aktiv som när jag i fredags fick hoppa in som idrottslärare. Första två lektionerna var det innebandy och eftersom lagen som sagt ständigt var ojämna så fick jag kasta mig in och vara med. Största delen av tiden som målvakt, men även lite utespelare. Båda två gick förvånansvärt bra måste jag säga! Överraskade mig själv.
Priset för detta aktiva deltagande blev dock att knäna var ömma som satan, och även lite av vänstra foten pga felbelastning för att kompensera för högerknäet under en period. Inget som störde mig dock under sportutövandet, det ska till allvarligare krämpor än så. Däremot igår när jag vaknade upp som en stelopererad zombie från midjan och nedåt så var det inte lika kul. Rörde mig myyyycket försiktigt och långsamt större delen av dagen. Men det var absolut värt det denna gången.
---
Min bloggaktivitet på senare tid har inte varit lika aktiv som för ett par månader sedan. Vad det beror på vet jag inte riktigt, men jag har kanske inte lika mycket att få ur mig i små omgångar. När jag väl skrivit något det senaste så har det ju ofta blivit rätt långa inlägg. Man skriver väl av sig tillräckligt antar jag.
---
Snart mat, sen någon film eller nå't för att skingra tankarna. Har varit mycket intryck de senaste dagarna. Fattar egentligen inte hur fort allt gått. Jag har alltid varit en rätt nervös person när det gäller att prata inför grupp, iallafall INNAN själva händelsen, när man väl stått framför en massa folk och kommit igång så flyter det oftast på utan problem. Men tiderna runtom, när man får tänka en massa.. tänka, ständigt detta jävla tänkande.. människans förbannelse, att ha förmågan att analysera så mycket. Det är nog en av anledningarna till att man tycker att det var så mycket lättare när man var yngre - man tänkte inte så mycket på saker runtom det man höll på med just för stunden, man analyserade oftast inte längre än det som just hände.
Visst är det en gåva att kunna tänka så mycket som man gör, att kunna inse en massa saker och förstå saker. Men det kan också lika gärna vara ett helvete..
Scream and shout, over and out
Jag hymlar aldrig med att jag inte direkt är världens mest gymifierade människa. Det finns verkligen inget tråkigare än att gå och träna. Den enda gången idrott är kul att delta i är om det är t.ex. i någon bollsport, någon match sådär. Då kan man stå ut med svettandet för att det är så kul. Bara gå till ett gym och studsa runt eller lyfta massa vikter och bli varm och svettig på kuppen? Nej tack. Jo, simma är kul också, om vi undantar bollsporterna, för då märks det inte att man slajmar ner sig med svett och värme, man blir automatiskt svalkad.
Med denna bakgrund så vill jag ha sagt att det var längesedan jag var så aktiv som när jag i fredags fick hoppa in som idrottslärare. Första två lektionerna var det innebandy och eftersom lagen som sagt ständigt var ojämna så fick jag kasta mig in och vara med. Största delen av tiden som målvakt, men även lite utespelare. Båda två gick förvånansvärt bra måste jag säga! Överraskade mig själv.
Priset för detta aktiva deltagande blev dock att knäna var ömma som satan, och även lite av vänstra foten pga felbelastning för att kompensera för högerknäet under en period. Inget som störde mig dock under sportutövandet, det ska till allvarligare krämpor än så. Däremot igår när jag vaknade upp som en stelopererad zombie från midjan och nedåt så var det inte lika kul. Rörde mig myyyycket försiktigt och långsamt större delen av dagen. Men det var absolut värt det denna gången.
---
Min bloggaktivitet på senare tid har inte varit lika aktiv som för ett par månader sedan. Vad det beror på vet jag inte riktigt, men jag har kanske inte lika mycket att få ur mig i små omgångar. När jag väl skrivit något det senaste så har det ju ofta blivit rätt långa inlägg. Man skriver väl av sig tillräckligt antar jag.
---
Snart mat, sen någon film eller nå't för att skingra tankarna. Har varit mycket intryck de senaste dagarna. Fattar egentligen inte hur fort allt gått. Jag har alltid varit en rätt nervös person när det gäller att prata inför grupp, iallafall INNAN själva händelsen, när man väl stått framför en massa folk och kommit igång så flyter det oftast på utan problem. Men tiderna runtom, när man får tänka en massa.. tänka, ständigt detta jävla tänkande.. människans förbannelse, att ha förmågan att analysera så mycket. Det är nog en av anledningarna till att man tycker att det var så mycket lättare när man var yngre - man tänkte inte så mycket på saker runtom det man höll på med just för stunden, man analyserade oftast inte längre än det som just hände.
Visst är det en gåva att kunna tänka så mycket som man gör, att kunna inse en massa saker och förstå saker. Men det kan också lika gärna vara ett helvete..
Scream and shout, over and out
För att refrängen är grymt bra
Jobb och första dagen
Tänka sig - Henkes mamma hörde sig för, det konstaterades att vikarier var jättevälkomna och jag styltade in på espeditionen i onsdags för att anmäla mig som vikarie (för andra gången i livet, Kungälvsavdelningen har ju inte direkt varit snabba på knapparna) i Stora Högaskolan. När jag sedan var på väg hem hann jag inte längre än till bussen förrän mobilen ringde och det undrades om jag kunde ta en femteklass dagen därpå (alltså idag). Absolutely!
Så var det då min premiär idag som lärare. Gick rätt bra måste jag säga! Visst att jag var lite virrig ibland och fick improvisera en del för att följa den ordinarie lärarens anvisningar, men på det hela taget gick det prima! Barnen verkade gilla mig tycktes jag ana på den entusiasm som uppstod när jag sist på dan nämnde att jag skulle ha dem på måndag också :)
Nog om detta! Imorrn är det helt andra puckar som gäller då jag hipp som happ ska vara idrottslärare hela dagen för fyra högstadieklasser.
Så kan det gå i Richards liv. Alltid samma sak, antingen händer allt eller också ingenting :)
Just nu är jag skittrött eftersom jag bara sov cirka tre och en halv timme inatt eftersom jag låg och var smått nervös och kom på en massa kreativa idéer.
---
Rena Rama Rolf och kanske en fotbollskrönika innan sova? Mja, iallafall Rolf sen får vi se om jag fortfarande är vaken.
---
Till sist dagens i-landsproblem: vilken busskortstyp är mest lämplig för mig som då och då kommer pendla mellan Kungälv och Stora Höga? Luddiga Västtrafik...
Så var det då min premiär idag som lärare. Gick rätt bra måste jag säga! Visst att jag var lite virrig ibland och fick improvisera en del för att följa den ordinarie lärarens anvisningar, men på det hela taget gick det prima! Barnen verkade gilla mig tycktes jag ana på den entusiasm som uppstod när jag sist på dan nämnde att jag skulle ha dem på måndag också :)
Nog om detta! Imorrn är det helt andra puckar som gäller då jag hipp som happ ska vara idrottslärare hela dagen för fyra högstadieklasser.
Så kan det gå i Richards liv. Alltid samma sak, antingen händer allt eller också ingenting :)
Just nu är jag skittrött eftersom jag bara sov cirka tre och en halv timme inatt eftersom jag låg och var smått nervös och kom på en massa kreativa idéer.
---
Rena Rama Rolf och kanske en fotbollskrönika innan sova? Mja, iallafall Rolf sen får vi se om jag fortfarande är vaken.
---
Till sist dagens i-landsproblem: vilken busskortstyp är mest lämplig för mig som då och då kommer pendla mellan Kungälv och Stora Höga? Luddiga Västtrafik...
Dagen då mobboffren fick sina böner hörda
Runt 03.20 i lördags brann Torslandaskolan ner totalt. Troligtvis var branden anlagd och det är tragiskt naturligtvis att någon idiot inte har bättre saker för sig än att förstöra för stabiliteten i de flesta andra ungas vardag. Jag är helt övertygad om att den eller de som tänt på inte är en 60-årig förvirrad gubbe utan snarare någon som går på skolan och bara är väldigt skoltrött och vill ha ledigt från en massa plugg.
Dock får denna händelse mig direkt att tänka på en grupp av människor som förmodligen inte alls har något emot att skolan nu gått upp i rök: människor där som mobbas.
Torslandaskolan är en högstadieskola. För mig personligen var det en jobbig tid i högstadiet. Inte för att jag själv blev direkt mobbad, jag har alltid varit för stark i kärnan av mig själv även om jag samtidigt är en känslosam och bräcklig person som lätt tar åt mig saker. Jag var snarare blyg och hamnade därför inte i några större gäng eller liknande, men hade några vänner ändå så det var lugnt så sett även om jag självklart önskade mig mer umgänge och mer saker som hände, mindre hård skola. Eftersom jag sällan hittade på saker med andra på fritiden så la jag all energi på pluggandet istället och det var nog bra rent krasst sett. Men som sagt, lite mer ungdomligt leverne, partande osv hade jag inte dött av..
Jag har varit nära att mobbas en enda gång egentligen. Ett nöt något huvud längre än mig var ibland "skämtsamt" tyken och tog en dag strypgrepp på mig och tryckte upp mig hårt mot ett skåp. Jag blev inte rädd, mer tyckte jag att det var en irriterande och pinsam situation. Han släppte relativt snart eftersom vi ändå skulle ha lektion (kan ha varit musiklektion, bra sätt att värma upp strupen på!). Ganska snart efter incidenten satt jag vid en av datorerna i mitt klassrum när killen kom in i rummet. Jag minns inte om jag var själv där eller inte, men jag tror det var någon eller några fler därinne. Rätt ut i luften sa jag högt "Jag tycker du mobbar mig". Killen såg generad ut och gjorde något konstlat skratt följt av nå't förvånat svar innan han snabbt försvann in i sitt klassrum. Efter det sa han aldrig något "skämtsamt" igen eller rörde mig.
Med bakgrund av ovanstående så vill jag återkomma till det som detta inlägg handlade om; de människor som jublar inombords när en skola brinner ner. Mobboffren. Jag kan bara föreställa mig hur de måste känna sig inombords. Att inte tvingas gå till ett ställe där de ständigt måste må dåligt för att det finns nötter med hjärnor som inte ens TV-Shop skulle sälja. Att istället få stanna hemma ett tag och bara vara utan att behöva vara rädda. Att få tid till sig själv och sina egna behov istället för att fokusera på när nästa slag eller hånfulla ord ska komma. Att ett litet hopp till sist tänds inom en över att klasser och folk nu kanske splittras upp och nya möjligheter till vänner och framtid visar sig. Att ens böner, vad man än bett till, blir hörda.
Jag försvarar inte att en skola förstörs. Jag försvarar de svaga, de enda som kan se något reellt positivt med att skolan förstörs. De som bara jublar för att de får lite ledigt från skolan är ointressanta i sammanhanget.
En tanke slår mig att det kan vara ett av alla mobboffer som tänt på och visst, det är inte omöjligt. Isåfall är det lika idiotiskt - men mycket mer förståeligt. Iallafall för mig och alla andra som haft mörka eller väldigt mörka stunder och tankar.
V
Dock får denna händelse mig direkt att tänka på en grupp av människor som förmodligen inte alls har något emot att skolan nu gått upp i rök: människor där som mobbas.
Torslandaskolan är en högstadieskola. För mig personligen var det en jobbig tid i högstadiet. Inte för att jag själv blev direkt mobbad, jag har alltid varit för stark i kärnan av mig själv även om jag samtidigt är en känslosam och bräcklig person som lätt tar åt mig saker. Jag var snarare blyg och hamnade därför inte i några större gäng eller liknande, men hade några vänner ändå så det var lugnt så sett även om jag självklart önskade mig mer umgänge och mer saker som hände, mindre hård skola. Eftersom jag sällan hittade på saker med andra på fritiden så la jag all energi på pluggandet istället och det var nog bra rent krasst sett. Men som sagt, lite mer ungdomligt leverne, partande osv hade jag inte dött av..
Jag har varit nära att mobbas en enda gång egentligen. Ett nöt något huvud längre än mig var ibland "skämtsamt" tyken och tog en dag strypgrepp på mig och tryckte upp mig hårt mot ett skåp. Jag blev inte rädd, mer tyckte jag att det var en irriterande och pinsam situation. Han släppte relativt snart eftersom vi ändå skulle ha lektion (kan ha varit musiklektion, bra sätt att värma upp strupen på!). Ganska snart efter incidenten satt jag vid en av datorerna i mitt klassrum när killen kom in i rummet. Jag minns inte om jag var själv där eller inte, men jag tror det var någon eller några fler därinne. Rätt ut i luften sa jag högt "Jag tycker du mobbar mig". Killen såg generad ut och gjorde något konstlat skratt följt av nå't förvånat svar innan han snabbt försvann in i sitt klassrum. Efter det sa han aldrig något "skämtsamt" igen eller rörde mig.
Med bakgrund av ovanstående så vill jag återkomma till det som detta inlägg handlade om; de människor som jublar inombords när en skola brinner ner. Mobboffren. Jag kan bara föreställa mig hur de måste känna sig inombords. Att inte tvingas gå till ett ställe där de ständigt måste må dåligt för att det finns nötter med hjärnor som inte ens TV-Shop skulle sälja. Att istället få stanna hemma ett tag och bara vara utan att behöva vara rädda. Att få tid till sig själv och sina egna behov istället för att fokusera på när nästa slag eller hånfulla ord ska komma. Att ett litet hopp till sist tänds inom en över att klasser och folk nu kanske splittras upp och nya möjligheter till vänner och framtid visar sig. Att ens böner, vad man än bett till, blir hörda.
Jag försvarar inte att en skola förstörs. Jag försvarar de svaga, de enda som kan se något reellt positivt med att skolan förstörs. De som bara jublar för att de får lite ledigt från skolan är ointressanta i sammanhanget.
En tanke slår mig att det kan vara ett av alla mobboffer som tänt på och visst, det är inte omöjligt. Isåfall är det lika idiotiskt - men mycket mer förståeligt. Iallafall för mig och alla andra som haft mörka eller väldigt mörka stunder och tankar.
V
Vad de "vuxna" måste inse
Om en månad och tio dagar är det julafton. Poängen? Tiden fortsätter att rusa fram obönhörligt fort. Trots att inget händer så går det undan som fan.
Nästa år, då ska jag ta tag. Denna gången skojar jag inte. Detta funkar inte. Jag måste göra något. Antingen något sketjobb jag inte vill ha, eller plugga vidare för andra gången. Förmodligen det sistnämnda.
Varför det skulle jobbet bli ett "sketjobb jag inte vill ha"? Jo för att som vi vet så måste man ha utbildning till nästan allt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli t.ex. en snäll ledare på en fritidsgård, men så fort man kollar en platsannons så står det att man ska vara "utbildad förskollärare" eller liknande. Vafan liksom kom igen! Jag är helt övertygad om att det svåraste med att jobba på dagis osv är kontakten med föräldrar, inte själva barnen. Och har man bara någorlunda social kompetens i sig så är inte det heller något svårt. Allting går bara man inte är en total idiot.
Förr i tiden, då kunde man hoppa in på ett företag och vara lärling ett tag och sedan ledde det till att man kunde få anställning. Idag? Glöm det. Visst kan du få en kortare praktik ibland om du har tur, men att det leder till arbete? Då ska du ha en jävligt bra kontakt redan innan inom företaget för att möjligtvis få en plats. Men sanningen är snarare att de skulle säga: "Jaa, du har ju varit duktig och så, och du är jättetrevlig, men.. du har ingen erfarenhet och har inte gått någon utbildning." Wtf liksom?
1. Erfarenhet får man genom att fortsätta med det man påbörjat.
2. Eftersom man inte får fortsätta med det man påbörjat så får man heller ingen erfarenhet = tillbaka till utgångsläget som är att du inte kan bli anställd, hur duktig och trevlig du än är.
Den äldre generationen fattar inte detta, trots att de själva växt upp med just de förutsättningarna. De har konstigt nog anpassat sig till det moderna samhället och gått med på den helt vanvettiga inställningen att man måste ha 300 kg erfarenhet och utbildning innan man ska bli anställd.
Den perfekta, och omöjliga, arbetaren: 20 år med 50 års erfarenhet, doktorand inom ett 7-årigt program. Dock finns inte denna arbetare av rent realistiska skäl och istället är det de som redan sitter som ett köttberg och är 60 bast som nyanställs och hindrar oss brinnande ungdomar från att komma in i arbetslivet.
Vi brinner fortfarande! Ser ni inte det? Ni vill väl att vi alla ska slockna så att ni bara kan ta alla löner själva, prisa varandras förträfflighet och jäsa bort på någon guldkust och prata gamla minnen utan en tanke på det ni lämnar efter er: ungdomar som för längesedan tappat hoppet och plötsligt får en bra fast anställning först vid 30-35 års ålder utan att ha någon som helst glöd i sig.
Låt oss inte brinna ut! Häll på mer ved i elden! Vi behövs! FÖRSTÅ!
---
PLU
Nästa år, då ska jag ta tag. Denna gången skojar jag inte. Detta funkar inte. Jag måste göra något. Antingen något sketjobb jag inte vill ha, eller plugga vidare för andra gången. Förmodligen det sistnämnda.
Varför det skulle jobbet bli ett "sketjobb jag inte vill ha"? Jo för att som vi vet så måste man ha utbildning till nästan allt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli t.ex. en snäll ledare på en fritidsgård, men så fort man kollar en platsannons så står det att man ska vara "utbildad förskollärare" eller liknande. Vafan liksom kom igen! Jag är helt övertygad om att det svåraste med att jobba på dagis osv är kontakten med föräldrar, inte själva barnen. Och har man bara någorlunda social kompetens i sig så är inte det heller något svårt. Allting går bara man inte är en total idiot.
Förr i tiden, då kunde man hoppa in på ett företag och vara lärling ett tag och sedan ledde det till att man kunde få anställning. Idag? Glöm det. Visst kan du få en kortare praktik ibland om du har tur, men att det leder till arbete? Då ska du ha en jävligt bra kontakt redan innan inom företaget för att möjligtvis få en plats. Men sanningen är snarare att de skulle säga: "Jaa, du har ju varit duktig och så, och du är jättetrevlig, men.. du har ingen erfarenhet och har inte gått någon utbildning." Wtf liksom?
1. Erfarenhet får man genom att fortsätta med det man påbörjat.
2. Eftersom man inte får fortsätta med det man påbörjat så får man heller ingen erfarenhet = tillbaka till utgångsläget som är att du inte kan bli anställd, hur duktig och trevlig du än är.
Den äldre generationen fattar inte detta, trots att de själva växt upp med just de förutsättningarna. De har konstigt nog anpassat sig till det moderna samhället och gått med på den helt vanvettiga inställningen att man måste ha 300 kg erfarenhet och utbildning innan man ska bli anställd.
Den perfekta, och omöjliga, arbetaren: 20 år med 50 års erfarenhet, doktorand inom ett 7-årigt program. Dock finns inte denna arbetare av rent realistiska skäl och istället är det de som redan sitter som ett köttberg och är 60 bast som nyanställs och hindrar oss brinnande ungdomar från att komma in i arbetslivet.
Vi brinner fortfarande! Ser ni inte det? Ni vill väl att vi alla ska slockna så att ni bara kan ta alla löner själva, prisa varandras förträfflighet och jäsa bort på någon guldkust och prata gamla minnen utan en tanke på det ni lämnar efter er: ungdomar som för längesedan tappat hoppet och plötsligt får en bra fast anställning först vid 30-35 års ålder utan att ha någon som helst glöd i sig.
Låt oss inte brinna ut! Häll på mer ved i elden! Vi behövs! FÖRSTÅ!
---
PLU
På egen hand förlorade jag fotfästet och föll
Jag har mina små projekt för mig minsann. Ett antal dagar har jag ju suttit och varit helt spotifyierad och lyssnat igenom ett antal artisters alla alster mer eller mindre för att hitta guldkorn. Igår och i förrgår däremot var det fokus på att lägga till bilder i FM istället då jag nu tack vare Erik vet hur man gör detta. Så nu har ALLA ungdomar i IFK bilder :) Kul att få se hur framtiden ser ut.
Så, nu när vi avhandlat mitt meningslösa, men ack så roliga i mitt tycke, "arbete" så ska jag lägga fram en perfekt plan för hur mitt liv BORDE se ut:
- Jobb som scout för en fotbollsklubb. Jag är ingen större expert på att stå att skrika på träningar som tränare eller storfena på ekonomi som värvningsanvarig. Min obefintliga karriär som spelare själv är helt enkelt inget att ens fundera på då jag redan är 23 bast och förmodligen skulle bli en skadebenägen Jesper Blomqvist. Däremot tror jag utan tvekan att jobbet som scout skulle passa mig som handen i handsken. Jag har inte bara koll på ett helvetes stort antal spelare i huvudet, jag gillar dessutom att resa, har inget emot vilka arbetstider som helst, är noggrann och skulle aldrig rekommendera en spelare utan att kartlägga honom ordentligt, och brinner för fotboll på alla nivåer.
- Sångare i band åt rockhållet på fritiden. Behöver väl egentligen inte motiveras. Sjunga är liksom inget snack om att jag i smyg vill hålla på med och drömmen lever ännu. Bara ett band som saknas..
- Familj. En söt, smart, underbar flickvän som är min andra hälft, samt våra barn. Inga konstigheter här heller egentligen. Ungkarl och player osv har som vi vet alltid varit något jag förkastat. Även om jag på senare tid blivit allt mer avtrubbad betyder inte det att jag är död inuti ännu.
Jaa.. det var väl ungefär så! Det var det viktigaste i sin helhet. Var vi ska bo står skrivet i stjärnorna. Hur jag än försöker kan jag inte längre se något självklart boende framför mig. En herrgård hade inte vart fel, men å andra sidan skulle ett rött hus med vita knutar i dalarna inte vara fel heller så :P Jag är ganska flexibel där.
Kommer mitt liv att te sig som jag vill? På första punkten: förmodligen inte. Tyvärr. Klubbarna vet inte vad de går miste om, helt ärligt.
På andra punkten ser det väl inte helt omöjligt ut. Peter Stormare startade ju band ("Blonde from Fargo") i 50+åldern så time is on my side om man säger så.
Sista punkten? I hope so. I truly still hope so. Avtrubbad som sagt, men inte helt död.
Så, nu när vi avhandlat mitt meningslösa, men ack så roliga i mitt tycke, "arbete" så ska jag lägga fram en perfekt plan för hur mitt liv BORDE se ut:
- Jobb som scout för en fotbollsklubb. Jag är ingen större expert på att stå att skrika på träningar som tränare eller storfena på ekonomi som värvningsanvarig. Min obefintliga karriär som spelare själv är helt enkelt inget att ens fundera på då jag redan är 23 bast och förmodligen skulle bli en skadebenägen Jesper Blomqvist. Däremot tror jag utan tvekan att jobbet som scout skulle passa mig som handen i handsken. Jag har inte bara koll på ett helvetes stort antal spelare i huvudet, jag gillar dessutom att resa, har inget emot vilka arbetstider som helst, är noggrann och skulle aldrig rekommendera en spelare utan att kartlägga honom ordentligt, och brinner för fotboll på alla nivåer.
- Sångare i band åt rockhållet på fritiden. Behöver väl egentligen inte motiveras. Sjunga är liksom inget snack om att jag i smyg vill hålla på med och drömmen lever ännu. Bara ett band som saknas..
- Familj. En söt, smart, underbar flickvän som är min andra hälft, samt våra barn. Inga konstigheter här heller egentligen. Ungkarl och player osv har som vi vet alltid varit något jag förkastat. Även om jag på senare tid blivit allt mer avtrubbad betyder inte det att jag är död inuti ännu.
Jaa.. det var väl ungefär så! Det var det viktigaste i sin helhet. Var vi ska bo står skrivet i stjärnorna. Hur jag än försöker kan jag inte längre se något självklart boende framför mig. En herrgård hade inte vart fel, men å andra sidan skulle ett rött hus med vita knutar i dalarna inte vara fel heller så :P Jag är ganska flexibel där.
Kommer mitt liv att te sig som jag vill? På första punkten: förmodligen inte. Tyvärr. Klubbarna vet inte vad de går miste om, helt ärligt.
På andra punkten ser det väl inte helt omöjligt ut. Peter Stormare startade ju band ("Blonde from Fargo") i 50+åldern så time is on my side om man säger så.
Sista punkten? I hope so. I truly still hope so. Avtrubbad som sagt, men inte helt död.
Den är bättre i studioversion, men ändå grymt vacker här med.
Another shitty happening added to another shitty year
Ny förlust. Denna gången var det inte ens en jämn match. IFK sög, tyvärr. Kära IFK.. Varför måste det vara just AIK, varför? Vad har jag gjort för ont detta år? Vad??
Nästa år, då... dååååå!
Väs.
Nu blir det FM.
Ses och höres.
---
Jo, by the way, Kents nya skiva Röd kom ju ut igår. Mina farhågor iom singeln besannades inte. Skivan var inte som en ren konstig tysk syntmaskin. Det var Kent. En ljusglimt i misären :)
Konsert till våren. Då.. längtar.
Nästa år, då... dååååå!
Väs.
Nu blir det FM.
Ses och höres.
---
Jo, by the way, Kents nya skiva Röd kom ju ut igår. Mina farhågor iom singeln besannades inte. Skivan var inte som en ren konstig tysk syntmaskin. Det var Kent. En ljusglimt i misären :)
Konsert till våren. Då.. längtar.
Draft: Nov. 4, 2009, Spotify
Kalla mig seg, men nymodigheter måste oftast få sjunka in ett tag innan jag tar in dem ordentligt. I detta fallet är det Spotify som är i ropet. Eftersom jag i så'na här sammanhang är en snåljåp så vill jag ju såklart ha gratis Spotify, vilket man inte kan registrera hur som helst i Sverige. Däremot hittade min kära lillebror en väg runt det hela och sedan någon vecka tillbacka har jag nu Spotify - och är mycket glad över det!
Spotify är helt enkelt så.. smidigt! Projektet jag håller på med nu är att lyssna igenom artister jag inte har jättekoll på för att se om det finns några låtar jag inte hört förr som är bra. Listan som dessa låtar hamnar på har jag helt sonika döpt till "Upphittat". På denna lista får alltså inte bra låtar som jag tidigare hört plats. Vi kan ju säga som så att jag är glad över att jag inte köpt hem skivor med en del artister.. No offence Calle, men om vi tar t.ex. Thomas di Leva så skulle jag inte varit så nöjd om jag köpt hem hans skivor för att jag hoppades att alla låtar var lika bra som "Vi har bara varandra", för så är det inte.. Totalt hittade jag fem låtar på alla skivor jag lyssnade igenom som jag tyckte platsade på min lista. Visst är jag kräsen, men det ska man vara :)
Just nu lyssnar jag igenom Blink 182:s första skivor, men de är hittills inte direkt i samma klass som de senare om man säger så.. Vissa artister utvecklas sannerligen!
Well, nu ska jag återvända till detta lilla projekt samt "FM 2010" som äntligen kommit ut så att man äntligen kan lägga det miserabelt usla 2009 års upplaga till handlingarna.
Nedan kommer en av de låtar jag hittat och bums fastnade för. Enjoy!
Spotify är helt enkelt så.. smidigt! Projektet jag håller på med nu är att lyssna igenom artister jag inte har jättekoll på för att se om det finns några låtar jag inte hört förr som är bra. Listan som dessa låtar hamnar på har jag helt sonika döpt till "Upphittat". På denna lista får alltså inte bra låtar som jag tidigare hört plats. Vi kan ju säga som så att jag är glad över att jag inte köpt hem skivor med en del artister.. No offence Calle, men om vi tar t.ex. Thomas di Leva så skulle jag inte varit så nöjd om jag köpt hem hans skivor för att jag hoppades att alla låtar var lika bra som "Vi har bara varandra", för så är det inte.. Totalt hittade jag fem låtar på alla skivor jag lyssnade igenom som jag tyckte platsade på min lista. Visst är jag kräsen, men det ska man vara :)
Just nu lyssnar jag igenom Blink 182:s första skivor, men de är hittills inte direkt i samma klass som de senare om man säger så.. Vissa artister utvecklas sannerligen!
Well, nu ska jag återvända till detta lilla projekt samt "FM 2010" som äntligen kommit ut så att man äntligen kan lägga det miserabelt usla 2009 års upplaga till handlingarna.
Nedan kommer en av de låtar jag hittat och bums fastnade för. Enjoy!
Lev med det
Ja, någon gång kanske jag kan leva med det. Men fan inte nu. Mera skit i ett skitår, tack så mycket, tack tack, o tackar allra ödmjukast! Salt i såren, jajamensan, hela saltlagret är snart uttappat i mina själsliga sår, men inte fan kommer något som försöker rädda det? Nej då. Jag drar in det jag kommenterat på facebook för att sammanfatta tankarna om slutet på guldstriden:
Richard Björkman Det tråkigast spelande laget (italienarna AIK) mot det roligast spelande laget (spanjorerna IFK) tar tyvärr hem guldet. De vann inte på nå't orättvist sätt, men ändå. Det onda segrar mot det goda. Det är faktiskt så det känns. Verkligheten upprepar sig även i fotbollen.
Richard Björkman Det tråkigast spelande laget (italienarna AIK) mot det roligast spelande laget (spanjorerna IFK) tar tyvärr hem guldet. De vann inte på nå't orättvist sätt, men ändå. Det onda segrar mot det goda. Det är faktiskt så det känns. Verkligheten upprepar sig även i fotbollen.
Richard Björkman
Okej, ondska är lite starkt, men jaeeeh...ja e inte bitter!
Henrik Lundbjörk
Håller med om ovanstående resonemang. Själv är jag dock väldigt bitter...
Richard Björkman
Inte jag! Inte alls! Och jag är aldrig ironisk heller. Nej då.. Ser man på det rent krasst så borde AIK avgjort allt för längesedan eftersom de inte haft några skador i princip. Men de har klantat sig och vi har spelat med hjärta och själ och spelat över vår förmåga många gånger.. Nästa säsong, med allt detta i bagaget, kommer vi ha en jävligt bred trupp.
För övrigt är det bara en enda AIK:are jag unnar guld, och det är just Tjernström. Och han är inte ens stockholmare.. säger en del..
För övrigt är det bara en enda AIK:are jag unnar guld, och det är just Tjernström. Och han är inte ens stockholmare.. säger en del..
Henrik Lundbjörk
Jag kommer med största sannolikhet att tänka likadant om ett tag men just nu är det bara depp
Richard Björkman
Mm. Inget att tillägga där egentligen. Det blir minst en whisky i vilket fall. Jävla skitår.
Drömmar om guld
Nervös, nervös, redigt nervös.
Idag gäller det ju. Om ca en timme för att vara exakt. Då brakar den loss, en av de största svenska matcherna genom tiderna. Det är faktiskt så det är; IFK-AIK i en direkt avgörande match. Ärkerivalerna, Sveriges framsida mot huvudstaden, Änglarna mot Gnagarna, Blåvitt mot Gulsvart.
Jag tänker inte tippa något. Aldrig i livet, det går inte. Jag har ingen som helst aning om hur det kommer att gå. Två jämnstarka lag. Nej, shit... Inget tips från min sida.
Ska värma upp med lite IFK-musik tills det drar igång, sen får stilla bönder bes: må Hysén näta och blåvitt föras till guld.
Där har ni mina drömmar just nu i denna värld, drömmar om guld.
Idag gäller det ju. Om ca en timme för att vara exakt. Då brakar den loss, en av de största svenska matcherna genom tiderna. Det är faktiskt så det är; IFK-AIK i en direkt avgörande match. Ärkerivalerna, Sveriges framsida mot huvudstaden, Änglarna mot Gnagarna, Blåvitt mot Gulsvart.
Jag tänker inte tippa något. Aldrig i livet, det går inte. Jag har ingen som helst aning om hur det kommer att gå. Två jämnstarka lag. Nej, shit... Inget tips från min sida.
Ska värma upp med lite IFK-musik tills det drar igång, sen får stilla bönder bes: må Hysén näta och blåvitt föras till guld.
Där har ni mina drömmar just nu i denna värld, drömmar om guld.
