Ja, någon gång kanske jag kan leva med det. Men fan inte nu. Mera skit i ett skitår, tack så mycket, tack tack, o tackar allra ödmjukast! Salt i såren, jajamensan, hela saltlagret är snart uttappat i mina själsliga sår, men inte fan kommer något som försöker rädda det? Nej då. Jag drar in det jag kommenterat på facebook för att sammanfatta tankarna om slutet på guldstriden:




Richard Björkman Det tråkigast spelande laget (italienarna AIK) mot det roligast spelande laget (spanjorerna IFK) tar tyvärr hem guldet. De vann inte på nå't orättvist sätt, men ändå. Det onda segrar mot det goda. Det är faktiskt så det känns. Verkligheten upprepar sig även i fotbollen.