Vad de "vuxna" måste inse
Om en månad och tio dagar är det julafton. Poängen? Tiden fortsätter att rusa fram obönhörligt fort. Trots att inget händer så går det undan som fan.
Nästa år, då ska jag ta tag. Denna gången skojar jag inte. Detta funkar inte. Jag måste göra något. Antingen något sketjobb jag inte vill ha, eller plugga vidare för andra gången. Förmodligen det sistnämnda.
Varför det skulle jobbet bli ett "sketjobb jag inte vill ha"? Jo för att som vi vet så måste man ha utbildning till nästan allt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli t.ex. en snäll ledare på en fritidsgård, men så fort man kollar en platsannons så står det att man ska vara "utbildad förskollärare" eller liknande. Vafan liksom kom igen! Jag är helt övertygad om att det svåraste med att jobba på dagis osv är kontakten med föräldrar, inte själva barnen. Och har man bara någorlunda social kompetens i sig så är inte det heller något svårt. Allting går bara man inte är en total idiot.
Förr i tiden, då kunde man hoppa in på ett företag och vara lärling ett tag och sedan ledde det till att man kunde få anställning. Idag? Glöm det. Visst kan du få en kortare praktik ibland om du har tur, men att det leder till arbete? Då ska du ha en jävligt bra kontakt redan innan inom företaget för att möjligtvis få en plats. Men sanningen är snarare att de skulle säga: "Jaa, du har ju varit duktig och så, och du är jättetrevlig, men.. du har ingen erfarenhet och har inte gått någon utbildning." Wtf liksom?
1. Erfarenhet får man genom att fortsätta med det man påbörjat.
2. Eftersom man inte får fortsätta med det man påbörjat så får man heller ingen erfarenhet = tillbaka till utgångsläget som är att du inte kan bli anställd, hur duktig och trevlig du än är.
Den äldre generationen fattar inte detta, trots att de själva växt upp med just de förutsättningarna. De har konstigt nog anpassat sig till det moderna samhället och gått med på den helt vanvettiga inställningen att man måste ha 300 kg erfarenhet och utbildning innan man ska bli anställd.
Den perfekta, och omöjliga, arbetaren: 20 år med 50 års erfarenhet, doktorand inom ett 7-årigt program. Dock finns inte denna arbetare av rent realistiska skäl och istället är det de som redan sitter som ett köttberg och är 60 bast som nyanställs och hindrar oss brinnande ungdomar från att komma in i arbetslivet.
Vi brinner fortfarande! Ser ni inte det? Ni vill väl att vi alla ska slockna så att ni bara kan ta alla löner själva, prisa varandras förträfflighet och jäsa bort på någon guldkust och prata gamla minnen utan en tanke på det ni lämnar efter er: ungdomar som för längesedan tappat hoppet och plötsligt får en bra fast anställning först vid 30-35 års ålder utan att ha någon som helst glöd i sig.
Låt oss inte brinna ut! Häll på mer ved i elden! Vi behövs! FÖRSTÅ!
---
PLU
Nästa år, då ska jag ta tag. Denna gången skojar jag inte. Detta funkar inte. Jag måste göra något. Antingen något sketjobb jag inte vill ha, eller plugga vidare för andra gången. Förmodligen det sistnämnda.
Varför det skulle jobbet bli ett "sketjobb jag inte vill ha"? Jo för att som vi vet så måste man ha utbildning till nästan allt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli t.ex. en snäll ledare på en fritidsgård, men så fort man kollar en platsannons så står det att man ska vara "utbildad förskollärare" eller liknande. Vafan liksom kom igen! Jag är helt övertygad om att det svåraste med att jobba på dagis osv är kontakten med föräldrar, inte själva barnen. Och har man bara någorlunda social kompetens i sig så är inte det heller något svårt. Allting går bara man inte är en total idiot.
Förr i tiden, då kunde man hoppa in på ett företag och vara lärling ett tag och sedan ledde det till att man kunde få anställning. Idag? Glöm det. Visst kan du få en kortare praktik ibland om du har tur, men att det leder till arbete? Då ska du ha en jävligt bra kontakt redan innan inom företaget för att möjligtvis få en plats. Men sanningen är snarare att de skulle säga: "Jaa, du har ju varit duktig och så, och du är jättetrevlig, men.. du har ingen erfarenhet och har inte gått någon utbildning." Wtf liksom?
1. Erfarenhet får man genom att fortsätta med det man påbörjat.
2. Eftersom man inte får fortsätta med det man påbörjat så får man heller ingen erfarenhet = tillbaka till utgångsläget som är att du inte kan bli anställd, hur duktig och trevlig du än är.
Den äldre generationen fattar inte detta, trots att de själva växt upp med just de förutsättningarna. De har konstigt nog anpassat sig till det moderna samhället och gått med på den helt vanvettiga inställningen att man måste ha 300 kg erfarenhet och utbildning innan man ska bli anställd.
Den perfekta, och omöjliga, arbetaren: 20 år med 50 års erfarenhet, doktorand inom ett 7-årigt program. Dock finns inte denna arbetare av rent realistiska skäl och istället är det de som redan sitter som ett köttberg och är 60 bast som nyanställs och hindrar oss brinnande ungdomar från att komma in i arbetslivet.
Vi brinner fortfarande! Ser ni inte det? Ni vill väl att vi alla ska slockna så att ni bara kan ta alla löner själva, prisa varandras förträfflighet och jäsa bort på någon guldkust och prata gamla minnen utan en tanke på det ni lämnar efter er: ungdomar som för längesedan tappat hoppet och plötsligt får en bra fast anställning först vid 30-35 års ålder utan att ha någon som helst glöd i sig.
Låt oss inte brinna ut! Häll på mer ved i elden! Vi behövs! FÖRSTÅ!
---
PLU
Kommentarer
Trackback
