Inlägg nummer 500 (går allt snabbare mellan hundratalen märker jag, inlägg 400 var så sent som i slutet av oktober).

Har jag något glatt sätt att fira detta på? Nej, inte direkt. My body forces me to step down from such efforts.

Egentligen har jag bara saker att gnälla på. Inte nog med att man mår skit, ryggen strålar av smärta så fort man böjer sig fram och man måste upp 08.30 till lektion som börjar 10.00, nej det ska naturligtvis vara en smärre snöstorm med monsterflingor ute också.
När lektionseländet äntligen är över och jag är på hemväg spelas "Always look on the bright side of life!" i hörlurarna. Ehm.. tack? Man skulle kunna tro att det lyfte upp mig något och visst gick jag och visslade lite till den, men vad händer så fort låten tagit slut? Jo, min vänstra fot glider iväg rakt fram på en snögömd isfläck och jag hinner precis parera med högerfoten och undvika en allvarlig sträckning i knävecket och istället bara ett kort hugg.
Dessvärre innebar min parering att högerfoten vek sig och blev smått stukad istället. Men jaja, jag ramlade ju inte iallafall.. blev bara en mindre harrang svordomar till följd och ett argt slängande med dörren till trapphuset.

Partande ikväll blir det inte tu tal om. Även Banditfesten imorrn som jag tvekat på länge är förmodligen körd. Vi får se.
Ikväll blir det snarare "På Spåret", filmer och serier. Fram till dess kanske fm med herr Sinander.