Tillbaka efter en märklig, men huvudsakligen trevlig, helg i Liverpool!

I fredags stack jag, Sinander och Ståhlbrand med bil till Skavsta för flyg över till John Lennon-flygplatsen i Liverpool.
Förutom att mina öron, i synnerhet det vänstra, inte direkt uppskattade tryckförändringarna under flygresan, så var det inga problem.

Framme i Pool gjorde vi första kvällen inte mycket mer än hittade vårt hostel, stod utanför och ringde på en klocka då vi inte kom in ända tills Peter ringde upp ägarna och de gav oss en kod till dörren. Att sen inte Peter kan prata i telefon och vrida handtaget åt rätt håll samtidigt är en annan sak..

..och klockan som vi ringde på hördes förmodligen endast av de andra stackars gästerna inne på hostelet.

Dag två, lördagen, stack vi iväg till Goodison, Evertons hemmaarena, och tog oss en frukost och några öl innan det var dags för match, min första PL-match, där Everton tog emot Blackburn.
Jag är egentligen hyfsat neutral gällande de två lagen (Fredrik är Evertonsupporter och Peter Blackburn) men jag höll trots allt lite på Blackburn en gång i tiden så. Dessvärre vann inte Blackburn, men det var ändå en upplevelse såklart!

Efter matchen letade vi pubar en stund innan vi insåg att vi borde söka oss längre ifrån arenan om vi ville hitta en pub med någorlunda mycket plats att vistas i. Det blev således taxi in mer mot centrum och parkerande inne på ett helt okej ställe där vi sänkte några öl och kollade City-United på TV.
När matchen var slut tog vi oss vidare till ett annat ställe där vi käkade lite och tog nån öl till samt en drink och kollade första halvlek av Real-Barca. Det var nu dags för hemgång tyckte vi.

Väl hemma började jag och Peter sänka fler öl och jag tryckte även i mig en stor Smirnoff Ice, medan Fredrik kröp ner i sängen. Klockan var bara barnet så det tyckte inte jag och Peter gick för sig. Fredrik tjatades upp och vi letade sedan efter någon närliggande bar.
När en bar hittats ville plötsligt herrar Sinander och Ståhlbrand sjunga karaoke. Jag hade gärna deltagit om det inte varit för det faktum att de två ville sjunga den urtråkiga låten "Smoke on the water".
När de båda stod redo att sjunga så började dock istället "Don't stop believin" spelas. De hade bytt låt till en awesome istället de lurendrejarna! Jaja, jag fick goda skratt istället och knäppte ett par kort med Peters kamera (har dock inte de korten tillgängliga än).

Hemgång skedde efter detta spektakel och sovande.. eller inte. Fredrik återtog förvisso sin plats under täcket, men jag och Peter var fortfarande inte färdiga, o nej. Peter ville se på film, men dessvärre var filmrummet låst. (Min teori är att detta rum var låst för att förtroendet för oss som sällskap naggats i kanten efter att en viss mr. P slarvat bort nycklarna till hostelet efter Goodison-besöket.. man vet aldrig :P)
I vilket fall gav Peter snart upp filmsuktandet (efter en snabbvisit på övervåningen där han klampade rätt in i någon annans rum för att kolla om även det var ett vardagsrum) och jag och Peter började istället med den fantastiskt skrattframkallande idén att belamra Fredriks säng med allehanda saker som fanns i vårt rum. Den halvsovande Fredrik verkade inte helt uppskatta detta prank och han kastade till slut av sig det hela likt en arg tjur.
Till slut gav vi upp och kraschade i säng.

Söndagen var bakfyllans dag, i alla fall för Peter och främst mig. Vi tog oss denna dag in till centrum och alla gallerior. Efter en sallad på ett soldränkt torg fyndade jag ett par tunna tröjor. Mycket mer än så kunde jag inte njuta av denna dag då jag som sagt var lite lagom bakis..
Sängdags vid 22-tiden.

Den hemska måndagen, uppstigning vid 04.00... uörk. På flygplatsen åts subwaymacka. Den subwaymacka som jag i kombo med mina pga lufttrycksförändringarna skadade balansorgan skyller för att göra min måndag smått outhärdlig.
Det började på flyget, jag mådde lite småkonstigt. När vi sen landat och satt i bilen på väg mot Katrineholm smög sig den konstiga känslan på allt mer. Under lunchande i Katrineholm började det bryta ut ordentligt. Fick knappt i mig maten och att bara sitta sen hemma hos Fredrik och  slöa var väldigt skönt. Framåt eftermiddagen skulle dock Fredrik in till stan så jag följde med och varje steg som togs var ansträngande. Illamåendet blev bara värre och värre. När jag satt still var det överlevbart, men så fort jag rörde mig var det för jävligt.
Kulmen nåddes på tåget (för övrigt försenat en timme, skoj skoj) hem där jag en halvtimme in i tågresan inte pallade längre och var tvungen att småsnabbt ta mig till toan och spy. Fy fan säger jag.. det finns roligare saker än att spy på ett rullande tågs toalett skakandes på sina knän som någon försvagad random luffare..
Efter detta blev det ett uns bättre en liten stund i alla fall.

Väl framme i Götet hämtade mamma upp mig och bilresan hem präglades av min rastlöshet och många djupa andetag samtidigt som jag försökte berätta om resan ungefär. Ville inget annat än dricka vatten och komma i säng. När vi äntligen kom hem gjorde jag inte mer än exakt det (plus tandborstning) heller. Somnade hyfsat snabbt.

Idag har det varit betydligt bättre, men fortfarande inte återställd helt. Örk.

Trots denna horribla avslutning så var ändå resan värd och jäkligt sköj :) Imorrn: Olofsbo!