En vanlig slö söndag
Somnade nästan ifrån datorn mitt i skypesamtal med brorsan inatt. Antar att jag var lite sleten efter kåren.
Anyhow, som jag skrev i förra inlägget hade jag trevligt. Och inget bakismojs idag, men det trodde jag inte heller. Har ändå knappt lämnat sängen mer än för att gå på toa och göra sallad (nej, inte samtidigt).
Spela lite mer fm, sen kolla film.
Imorrn? Står skrivet i stjärnorna.
---
Anyhow, som jag skrev i förra inlägget hade jag trevligt. Och inget bakismojs idag, men det trodde jag inte heller. Har ändå knappt lämnat sängen mer än för att gå på toa och göra sallad (nej, inte samtidigt).
Spela lite mer fm, sen kolla film.
Imorrn? Står skrivet i stjärnorna.
---
I'm not the boy that I used to be
Trololololo
Warrior - Mycket bra kampsportsfilm som, i mitt tycke, klart överglänser The Fighter från 2010 som gick lite i samma tema med två bröder. Det är smått på en skymf att Warrior inte nominerats som bästa film till Oscarsgalan om man jämför med exempelvis The Descendants och War Horse. Jag säger inte att Warrior ska vinna bästa film, men den är bra mycket bättre än de andra två som jag just nämnde. Den berör på ett mycket starkare sätt. B B B B
---
För övrigt just hemkommen från kåren. Rätt bra kväll!
Först hemma hos Fredrik från cirka kvart över ett till tio eller nåt, sen till kåren. Där blev det tjôtande ett jäkla tag vid grabbordet, sen tröttnade jag (något överraskande) på det och fick syn på skobytande Berg och Jessica. Gick till dem och hängde med till nedre dansgolvet istället (med massa äldre, bra, 80-90-talsmusik) ett tag innan det bar iväg till övre dansgolvet där musiken lät som nån form av tröskverk. Lämnade då och stack ner till garderoben för att lämna kåren.
Nu hemma och pratar med broder på skype. Pirogen smakade mumma.
Gonatt!
---
Don't stop believin'
---
För övrigt just hemkommen från kåren. Rätt bra kväll!
Först hemma hos Fredrik från cirka kvart över ett till tio eller nåt, sen till kåren. Där blev det tjôtande ett jäkla tag vid grabbordet, sen tröttnade jag (något överraskande) på det och fick syn på skobytande Berg och Jessica. Gick till dem och hängde med till nedre dansgolvet istället (med massa äldre, bra, 80-90-talsmusik) ett tag innan det bar iväg till övre dansgolvet där musiken lät som nån form av tröskverk. Lämnade då och stack ner till garderoben för att lämna kåren.
Nu hemma och pratar med broder på skype. Pirogen smakade mumma.
Gonatt!
---
Don't stop believin'
Mätt som en gnu II
Eller jag var det förut idag i alla fall efter den mycket goda oxfilélunchen på Dalasalen. Nu skulle jag nog kunna trycka i mig några bitar till..
---
Hänt sedan sist?
Ptja, första lektionen på ett par månader i onsdags följt av fotboll och lite öl på kvällen.
Igår slappade jag som fan och kollade film mest hela dagen efter att jag vaknat först halv fyra (!). Oscarslistan börjar arbetas igenom! Av de tre jag såg, War Horse, Moneyball och The Artist, rekommenderas främst de två sistnämnda.
War Horse - Mest intressant för att den utspelade sig under första världskriget, ett krig som kommit i skymundan rejält i filmsammanhang jämfört med krig som andra världskriget och Vietnamkriget. Grundhistorien som handlar om en häst är inte riktigt lika intressant. B B B-
Moneyball - Mer intressant än ovanstående film för att den är baserad på verkligheten (visst, första världskriget är också högst reellt, men inte själva hästhistorien vad jag vet) och hur sporten (i detta fall baseball) är i ständig förändring. När man dessutom vet att huvudkaraktärens intresse för fotboll eskalerat efter att boken skrevs som filmen är baserad på (vilket står att läsa i intervjun med honom, Billy Beane, från Offside nr. 6 2011) så ökar mitt intresse ytterligare för den statistiska grund som personen arbetar efter. Jag har aldrig varit någon större fan av baseball, men efter filmen kan jag förstå en viss del av tjusningen åtminstone, till skillnad från amerikansk fotboll som ligger ganska långt ner i min rangordning. Välspelat av Pitt i huvudrollen. B B B B
The Artist - Modern stumfilm, kan det funka år 2011/2012? Ja det tycker jag definitivt. Hade inte koll på att det sades nada under filmen förrän jag började testa om undertexterna fungerade (vilket var helt onödigt eftersom det ju var en stumfilm som visade skyltar då och då med text som sades av karaktärerna alltmedan den passande musiken spelade på).
Mycket bra skådespelarinsatser (Jean Dujardin är fantastisk i huvudrollen och har exakt den look jag förväntar mig för en film som ska utspela sig på slutet av stumfilmseran, d.vs. slutet av 20-, början 30-talet).
Historien i sig är inte så överfantastisk, men absolut bra. Det bästa med fimen är hur man lyckats återskapa alla miljöer, utseenden och charmen med en film från den tid det hela utspelar sig på.
För mig som gillar gamla svartvita filmer är det en fröjd att man vågat göra denna typ av film idag och kanske kan den lyckas väcka intresset bland de som inte har någon större koll på äldre filmer. Jag hoppas. B B B B
---
Ikväll blir det lugnt. På Spåret om en timme, sen fortsätta gå igenom Oscarslistan.
Imorrn: Fussball, öl och inspark!
---
Hänt sedan sist?
Ptja, första lektionen på ett par månader i onsdags följt av fotboll och lite öl på kvällen.
Igår slappade jag som fan och kollade film mest hela dagen efter att jag vaknat först halv fyra (!). Oscarslistan börjar arbetas igenom! Av de tre jag såg, War Horse, Moneyball och The Artist, rekommenderas främst de två sistnämnda.
War Horse - Mest intressant för att den utspelade sig under första världskriget, ett krig som kommit i skymundan rejält i filmsammanhang jämfört med krig som andra världskriget och Vietnamkriget. Grundhistorien som handlar om en häst är inte riktigt lika intressant. B B B-
Moneyball - Mer intressant än ovanstående film för att den är baserad på verkligheten (visst, första världskriget är också högst reellt, men inte själva hästhistorien vad jag vet) och hur sporten (i detta fall baseball) är i ständig förändring. När man dessutom vet att huvudkaraktärens intresse för fotboll eskalerat efter att boken skrevs som filmen är baserad på (vilket står att läsa i intervjun med honom, Billy Beane, från Offside nr. 6 2011) så ökar mitt intresse ytterligare för den statistiska grund som personen arbetar efter. Jag har aldrig varit någon större fan av baseball, men efter filmen kan jag förstå en viss del av tjusningen åtminstone, till skillnad från amerikansk fotboll som ligger ganska långt ner i min rangordning. Välspelat av Pitt i huvudrollen. B B B B
The Artist - Modern stumfilm, kan det funka år 2011/2012? Ja det tycker jag definitivt. Hade inte koll på att det sades nada under filmen förrän jag började testa om undertexterna fungerade (vilket var helt onödigt eftersom det ju var en stumfilm som visade skyltar då och då med text som sades av karaktärerna alltmedan den passande musiken spelade på).
Mycket bra skådespelarinsatser (Jean Dujardin är fantastisk i huvudrollen och har exakt den look jag förväntar mig för en film som ska utspela sig på slutet av stumfilmseran, d.vs. slutet av 20-, början 30-talet).
Historien i sig är inte så överfantastisk, men absolut bra. Det bästa med fimen är hur man lyckats återskapa alla miljöer, utseenden och charmen med en film från den tid det hela utspelar sig på.
För mig som gillar gamla svartvita filmer är det en fröjd att man vågat göra denna typ av film idag och kanske kan den lyckas väcka intresset bland de som inte har någon större koll på äldre filmer. Jag hoppas. B B B B
---
Ikväll blir det lugnt. På Spåret om en timme, sen fortsätta gå igenom Oscarslistan.
Imorrn: Fussball, öl och inspark!
Mätt som en gnu
Bra saker som hänt senaste två dygnen:
- Installerad i Falun igen
- Spelat spel, druckit öl, kollat film och haft allmänt trevligt med fader och bror
- Plankstek på Kings Arms tidigare ikväll, en liten tradition som sker varje gång familjen är på besök här (tack paps!)
- Broder bjöd på en drink direkt efter planksteken, jag valde en Gin Fizz (tack bror!)
- Slutligen kommit in på en av de kurser jag varit reservplacerad på (Motions- och hälsopsykologi, distans, Halmstad) så nu kan man vara lugn, CSN kan icke skurka (tack Högskolan i Halmstad!)
- Pappa fick städryck och bl.a. dammsög och diskade lite (tack igen paps!)
- Senaste numret av Offside låg och väntade innanför dörrn när man kom upp så nu har jag ännu mer att läsa (tack Offside!)
- Skafferiet är välfyllt efter storhandlande (tack mormor för pengarna!)
- Oscarsnomineringarna har kommit, med andra ord har min lista över filmer att se utökats
Småsaker i vardagen som gör allt ljusare :)
Imorrn är det första lektionen sen i mitten av december. Känns sannerligen som att det är dags.
Från Andra Levnadsplatsen Uppåt Nästa
Så kan man leka med ord.
Allt är packat nu (tror jag i alla fall, eller hoppas) sånär som på rakapparat och kläder man ska ha på uppresan. Gick ganska fort och sommarmusiklistan spelade glatt under tiden.
Sommar ja.. Det är en bit kvar. Fast å andra sidan är det närmare nu än när den tog slut senast ^^ Aah, logik när den är som bäst.
Nu tar jag "Slaget om Sverige" (där Falun är med, yey!) och sen blir det säng.
Allt är packat nu (tror jag i alla fall, eller hoppas) sånär som på rakapparat och kläder man ska ha på uppresan. Gick ganska fort och sommarmusiklistan spelade glatt under tiden.
Sommar ja.. Det är en bit kvar. Fast å andra sidan är det närmare nu än när den tog slut senast ^^ Aah, logik när den är som bäst.
Nu tar jag "Slaget om Sverige" (där Falun är med, yey!) och sen blir det säng.
29-29, fucking fiasko
Inte för resultatet i sig, Polen är inget uselt lag och oavgjort är ingen skam normalt sett..
..men när det kom till så som det gjorde. Man tappar inte elva fucking bollars ledning efter halvtid, det gör man bara inte.
Sämst? Sett till uträttat på planen över egen speltid: Dalibor Doder. Förstår att han inte spelar i förstaligan i Tyskland längre.
Men alla klappade egentligen igenom.
Jahopp, det var det. Nu vinner vi ingen medalj, det kan jag nästan garanterat säga. Inte bara för dagens resultat utan för att sett över hela turneringen så har Sverige ofta varit medelmåttigt, nervöst och på en sekund kunnat tappa sin champagnehandboll (det har faktiskt funnits många vackra sekvenser också) till snudd på korpnivå.
Eller som Staffan Olsson sa vid sin första timeout och Sverige började luta sig tillbaka: "Inget jävla Harlem Globetrotters nu."
---
I övrigt har dagen vart bra. Stack till Henke med Linus och körde fifa ett tag, sen fick vi pulsa genom ett massivt oväntat snöoväder för att få oss en pizza. Runt oss sladdade bilar och krockade in i saker. Typ.
..men när det kom till så som det gjorde. Man tappar inte elva fucking bollars ledning efter halvtid, det gör man bara inte.
Sämst? Sett till uträttat på planen över egen speltid: Dalibor Doder. Förstår att han inte spelar i förstaligan i Tyskland längre.
Men alla klappade egentligen igenom.
Jahopp, det var det. Nu vinner vi ingen medalj, det kan jag nästan garanterat säga. Inte bara för dagens resultat utan för att sett över hela turneringen så har Sverige ofta varit medelmåttigt, nervöst och på en sekund kunnat tappa sin champagnehandboll (det har faktiskt funnits många vackra sekvenser också) till snudd på korpnivå.
Eller som Staffan Olsson sa vid sin första timeout och Sverige började luta sig tillbaka: "Inget jävla Harlem Globetrotters nu."
---
I övrigt har dagen vart bra. Stack till Henke med Linus och körde fifa ett tag, sen fick vi pulsa genom ett massivt oväntat snöoväder för att få oss en pizza. Runt oss sladdade bilar och krockade in i saker. Typ.
Har inget med inlägget att göra, men blev just sugen på en pirog. "Låt han få pirogen Ragnar!"
Jehopp, ännu en dag lider mot sitt slut. Några timmar kvar innan sovadags och imorrn blir det hänga med Henke halva dan.
Just idag har inte hänt så mycket mer än leka med tåg (som envisas med att spåra ur på vissa utvalda ställen nästan varje gång man passerar), korra några sent inkomna texter till kelen, samt kolla på "Jönssonligans största kupp" och "På Spåret" på kvällen.
Låter det som en tråkig dag i era öron? Min inställning är som bekant att det är rätt lätt att vara nöjd och att man inte nödvändigtvis måste resa till andra sidan jorden för att trivas och ha roligt. Absolut, det är roligt att resa, men att ständigt söka nya utmaningar måste vara rätt slitsamt. Det är rätt gôtt att variera sig snarare. Om man bara sätter upp som mål att göra megasaker för att känna sig tillfredsställd så kommer man få det svårt att någonsin vara helt tillfreds och avsappnad. Så tror jag i alla fall.
Var glad för det lilla likaväl som du kan njuta av det stora.
Just idag har inte hänt så mycket mer än leka med tåg (som envisas med att spåra ur på vissa utvalda ställen nästan varje gång man passerar), korra några sent inkomna texter till kelen, samt kolla på "Jönssonligans största kupp" och "På Spåret" på kvällen.
Låter det som en tråkig dag i era öron? Min inställning är som bekant att det är rätt lätt att vara nöjd och att man inte nödvändigtvis måste resa till andra sidan jorden för att trivas och ha roligt. Absolut, det är roligt att resa, men att ständigt söka nya utmaningar måste vara rätt slitsamt. Det är rätt gôtt att variera sig snarare. Om man bara sätter upp som mål att göra megasaker för att känna sig tillfredsställd så kommer man få det svårt att någonsin vara helt tillfreds och avsappnad. Så tror jag i alla fall.
Var glad för det lilla likaväl som du kan njuta av det stora.
Helt enkelt :)
Detaljer och tåg
Om jag mer i detalj ska försöka beskriva den skumma drömmen jag hade så blir det ungefär såhär:
Familjen sitter vid köksbordet här i Dösebacka. Piffi (vår katt) ligger på bordet, i ena hörnet, på en trave tidningar. Plötsligt ser hon ut att må dåligt och pappa säger att det inte finns något annat att göra än att avliva henne (bara sådär, doktor Tommy?) och tar fram någon stor gummiklubba som han drämmer till henne i huvudet med så hon tuppar av. Sedan bär han ner den stackars katten i källaren och det är det sista man ser av henne. Därefter sitter jag i mitt gamla rum på min gamla säng och har Piffis resebur bredvid mig. I denna finns plötsligt en ny katt, som påminner om Piffi fast kattunge, som ser märkligt undernärd ut och behöver matas omgående.
Efter denna inledning står jag i köket igen och stirrar ut genom fönstret då jag på åkern på andra sidan vägen ser en stor, lång, smal missilliknande bomb störta ner marken. Allt lyses upp i ett brinnande gult sken och det enda jag hinner tänka är ungefär "Jahopp, det var det, nu får man se vad som händer.." och börjar att räkna för mig själv inne i huvudet för att kunna veta om mitt medvetande överlever och fortsätter räkna därifrån jag är när bombens inferno når mig.
Allting tar inte mer än någon sekund och allt gult sken förbyts till svart inom mig och det enda jag ser är några svaga datoriserade pixlar till höger och någon sorts sikte (ungefär såhär, fast röd) till vänster. Jag märker att jag fortfarande räknar därifrån jag var och en lycklig känsla kommer över mig, en känsla av lättnad och att döden bara är en passage till något annat.
En kort stund i detta tillstånd passerar, sedan ser jag plötsligt allt klart igen. Jag är tillbaka hemma, men står ute på uppfarten. Jag ser ut över landskapet och undrar vad det är frågan om. Varför är det inte ett sprängt ödelandskap? Direkt börjar jag inse svaret när jag ser ut över vägen i fjärran och märker att en av de bilar som tycks åka på vägen välter och visar sig enbart vara en tunn pappkuliss för att ge mig ett falskt intryck. Inget av det jag ser är på riktigt.
Strax står också en man bredvid mig som bekräftar mina farhågor. Detta är en illusion, varken han eller jag är där egentligen utan finns "på riktigt" i ett labb någonstans i den värld jag trodde mig ha lämnat. Jag är alltså inte alls död, jag har på något mirakulöst sätt överlevt, men hur?
Jag får ingen riktig förklaring till hur min fysiska kropp överlevt eftersom mannen säger att de fortfarande letar efter den i den verkliga världen bland all misär som bomben lämnade efter sig. Vad som står klart är att den måste vara väldigt sargad och att det medvetande jag har på något sätt beror på min syster (?!) som ligger i labbet. Mitt medvetande lever genom henne på något sätt i denna imaginära värld.
En mer filmisk sekvens kommer nu in och jag ser min fysiska kropp utifrån bland all ödelagd mark. Det är inte mycket kvar av mig. Förkolnad, benen tycks vara borta och man ser skelettet på flera ställen (inte minst ansiktet som utåt bara ser ut som en dödskalle mer eller mindre) Men ändå rör sig vagt min kropp, hur den kan leva är verkligen mirakulöst. Klart står att den inte kommer göra det så länge till och vad som då händer får jag inget svar på.
Jag ser ut över låtsaslandskapet en sista gång innan jag slår upp ögonen och vaknar här hemma i verkligheten.
Konstiga drömmar har jag drömt många, men denna lär i alla fall ligga bland topp fem. Drömmens värld är inte alltid så jäkla skön.
---
För övrigt byggde jag, Linus och paps med den gamla Märklin-tågbanan igår, så nu är hela vardagsrummet och biblioteket fyllt av spår. Idag ska några tunnlar tillsättas och sedan kör vi la ett tag. Barndomsminnen, oh ja :)
Familjen sitter vid köksbordet här i Dösebacka. Piffi (vår katt) ligger på bordet, i ena hörnet, på en trave tidningar. Plötsligt ser hon ut att må dåligt och pappa säger att det inte finns något annat att göra än att avliva henne (bara sådär, doktor Tommy?) och tar fram någon stor gummiklubba som han drämmer till henne i huvudet med så hon tuppar av. Sedan bär han ner den stackars katten i källaren och det är det sista man ser av henne. Därefter sitter jag i mitt gamla rum på min gamla säng och har Piffis resebur bredvid mig. I denna finns plötsligt en ny katt, som påminner om Piffi fast kattunge, som ser märkligt undernärd ut och behöver matas omgående.
Efter denna inledning står jag i köket igen och stirrar ut genom fönstret då jag på åkern på andra sidan vägen ser en stor, lång, smal missilliknande bomb störta ner marken. Allt lyses upp i ett brinnande gult sken och det enda jag hinner tänka är ungefär "Jahopp, det var det, nu får man se vad som händer.." och börjar att räkna för mig själv inne i huvudet för att kunna veta om mitt medvetande överlever och fortsätter räkna därifrån jag är när bombens inferno når mig.
Allting tar inte mer än någon sekund och allt gult sken förbyts till svart inom mig och det enda jag ser är några svaga datoriserade pixlar till höger och någon sorts sikte (ungefär såhär, fast röd) till vänster. Jag märker att jag fortfarande räknar därifrån jag var och en lycklig känsla kommer över mig, en känsla av lättnad och att döden bara är en passage till något annat.
En kort stund i detta tillstånd passerar, sedan ser jag plötsligt allt klart igen. Jag är tillbaka hemma, men står ute på uppfarten. Jag ser ut över landskapet och undrar vad det är frågan om. Varför är det inte ett sprängt ödelandskap? Direkt börjar jag inse svaret när jag ser ut över vägen i fjärran och märker att en av de bilar som tycks åka på vägen välter och visar sig enbart vara en tunn pappkuliss för att ge mig ett falskt intryck. Inget av det jag ser är på riktigt.
Strax står också en man bredvid mig som bekräftar mina farhågor. Detta är en illusion, varken han eller jag är där egentligen utan finns "på riktigt" i ett labb någonstans i den värld jag trodde mig ha lämnat. Jag är alltså inte alls död, jag har på något mirakulöst sätt överlevt, men hur?
Jag får ingen riktig förklaring till hur min fysiska kropp överlevt eftersom mannen säger att de fortfarande letar efter den i den verkliga världen bland all misär som bomben lämnade efter sig. Vad som står klart är att den måste vara väldigt sargad och att det medvetande jag har på något sätt beror på min syster (?!) som ligger i labbet. Mitt medvetande lever genom henne på något sätt i denna imaginära värld.
En mer filmisk sekvens kommer nu in och jag ser min fysiska kropp utifrån bland all ödelagd mark. Det är inte mycket kvar av mig. Förkolnad, benen tycks vara borta och man ser skelettet på flera ställen (inte minst ansiktet som utåt bara ser ut som en dödskalle mer eller mindre) Men ändå rör sig vagt min kropp, hur den kan leva är verkligen mirakulöst. Klart står att den inte kommer göra det så länge till och vad som då händer får jag inget svar på.
Jag ser ut över låtsaslandskapet en sista gång innan jag slår upp ögonen och vaknar här hemma i verkligheten.
Konstiga drömmar har jag drömt många, men denna lär i alla fall ligga bland topp fem. Drömmens värld är inte alltid så jäkla skön.
---
För övrigt byggde jag, Linus och paps med den gamla Märklin-tågbanan igår, så nu är hela vardagsrummet och biblioteket fyllt av spår. Idag ska några tunnlar tillsättas och sedan kör vi la ett tag. Barndomsminnen, oh ja :)
Typ pappas themesong
Det eviga frisörproblemet
Så var det dags igen, Richard skulle äntligen klippa sig.
När man var liten var allt så mycket lättare, då brydde man sig inte lika mycket, inte jag i alla fall. Det funkade lika bra på vilken salong som helst, bara det blev lite kortare, plus att man inte behövde bry sig om något betalande.
Idag? Ett stort I-landsproblem för herr Björkman.
Jag kan inte ens minnas senast jag var hos samma frisör två gånger i rad. Det är alltid minst en liten anledning som gör att jag byter. Enda gången de senaste åren jag varit riktigt, riktigt nöjd var förra gången, i slutet av sommaren. Då var det elevklippning och en hundring billigare. Hade den möjligheten konstant funnits hade jag alltid gått dit, men nej då, elevklippning finns inte året runt. Väs.
Andra anledningar hittills som lett till att jag byter runt är att frisören är yttepytte slarvig, priset är för högt, frisören jag haft har flyttat, salongen ligger på ett ställe jag sällan besöker, med mera.
Anledningen till att jag inte kommer återbesöka salongen jag var på idag (en jag var på mycket som liten, men då var det som sagt kravlöst från min sida) är att frisörskan helt enkelt inte följde det jag sa. Och inte hann jag stoppa henne heller.
Richard säger: "Jag vill ha rätt kort på sidorna och lite längd kvar i mitten/uppepå."
Frisörskan svarar: "Ja, men inte för långt va? Det ser tjockare ut om det inte är för långt."
Okej, inte jättelångt då, men lite längd ändå.
Plötsligt trollar frisörskan och vips är det väldigt kort uppepå. Jaha? När hände detta?? Jag hann inte ens fundera på att stoppa henne. Jag vet inte vad skillnaden för henne är mellan "lite längd" och "superkort" men den måste vara hårfin (höhöhö).
Så.. eftersom Richard inte är en man som högljutt orkar lägga massa energi på att klaga i efterhand, när han ändå på något magiskt sätt borde kunnat stoppa människan mitt i, så betalar han (nedsatt pris för att jag var student och gillade bandy typ, woho, alltid nåt!) och åker hem.
Det är på inget sätt någon katastrof, jag har haft det yttepytte lite kortare förut, men då var det för att jag ville ha det så just då, inte för att frisören trollat.
Jaja, jag slipper frisörproblemet på ett jävla tag nu i alla fall..
..men nästa gång ska jag göra som man gjorde när man var liten, kolla i en bok med tusen frisyrer och peka på en så folk fattar att "längd" inte betyder "jättekort".
Nästa gång ja, vart blir det?
Richard "Statham" Björkman
När man var liten var allt så mycket lättare, då brydde man sig inte lika mycket, inte jag i alla fall. Det funkade lika bra på vilken salong som helst, bara det blev lite kortare, plus att man inte behövde bry sig om något betalande.
Idag? Ett stort I-landsproblem för herr Björkman.
Jag kan inte ens minnas senast jag var hos samma frisör två gånger i rad. Det är alltid minst en liten anledning som gör att jag byter. Enda gången de senaste åren jag varit riktigt, riktigt nöjd var förra gången, i slutet av sommaren. Då var det elevklippning och en hundring billigare. Hade den möjligheten konstant funnits hade jag alltid gått dit, men nej då, elevklippning finns inte året runt. Väs.
Andra anledningar hittills som lett till att jag byter runt är att frisören är yttepytte slarvig, priset är för högt, frisören jag haft har flyttat, salongen ligger på ett ställe jag sällan besöker, med mera.
Anledningen till att jag inte kommer återbesöka salongen jag var på idag (en jag var på mycket som liten, men då var det som sagt kravlöst från min sida) är att frisörskan helt enkelt inte följde det jag sa. Och inte hann jag stoppa henne heller.
Richard säger: "Jag vill ha rätt kort på sidorna och lite längd kvar i mitten/uppepå."
Frisörskan svarar: "Ja, men inte för långt va? Det ser tjockare ut om det inte är för långt."
Okej, inte jättelångt då, men lite längd ändå.
Plötsligt trollar frisörskan och vips är det väldigt kort uppepå. Jaha? När hände detta?? Jag hann inte ens fundera på att stoppa henne. Jag vet inte vad skillnaden för henne är mellan "lite längd" och "superkort" men den måste vara hårfin (höhöhö).
Så.. eftersom Richard inte är en man som högljutt orkar lägga massa energi på att klaga i efterhand, när han ändå på något magiskt sätt borde kunnat stoppa människan mitt i, så betalar han (nedsatt pris för att jag var student och gillade bandy typ, woho, alltid nåt!) och åker hem.
Det är på inget sätt någon katastrof, jag har haft det yttepytte lite kortare förut, men då var det för att jag ville ha det så just då, inte för att frisören trollat.
Jaja, jag slipper frisörproblemet på ett jävla tag nu i alla fall..
..men nästa gång ska jag göra som man gjorde när man var liten, kolla i en bok med tusen frisyrer och peka på en så folk fattar att "längd" inte betyder "jättekort".
Nästa gång ja, vart blir det?
Richard "Statham" Björkman
29-33
Härligt! Klart framåt spelmässigt jämfört Makedonien. Två fantastiska kantspelare, Kim Andersson i superform och Jernemyr/Karlsson som mosar i försvaret.
..Stenbäcken däremot är jag måttligt imponerad av såhär långt.
Men nu är vi igång!
---
Efter en natt där jag sov sisådär 4,5 timme (skitsvårt att somna, låg och tänkte järnet) och drömde en skum "morgondröm" som Linus kallar det (den handlade typ om att pappa läste barnboken "En elefant till morfar" som var inristad i sirlig skrift på köksbordet. När man kollade närmre såg dock det än mer åldrade bordet ut som en vanlig bok) så stak jag hem till Johan några timmar och tjôtade först ett bra tag med honom och hans syrra Sofie innan ett tags dator-lanande (som vanligt hade vi 45 besvär innan något av alla gamla spel fungerade).
Hem lagom till handbollen ovan.
Imorrn: äntligen klippa mig. Definitivt på tiden.
..Stenbäcken däremot är jag måttligt imponerad av såhär långt.
Men nu är vi igång!
---
Efter en natt där jag sov sisådär 4,5 timme (skitsvårt att somna, låg och tänkte järnet) och drömde en skum "morgondröm" som Linus kallar det (den handlade typ om att pappa läste barnboken "En elefant till morfar" som var inristad i sirlig skrift på köksbordet. När man kollade närmre såg dock det än mer åldrade bordet ut som en vanlig bok) så stak jag hem till Johan några timmar och tjôtade först ett bra tag med honom och hans syrra Sofie innan ett tags dator-lanande (som vanligt hade vi 45 besvär innan något av alla gamla spel fungerade).
Hem lagom till handbollen ovan.
Imorrn: äntligen klippa mig. Definitivt på tiden.
26-26
Ett rättvist resultat ändå får man säga. Makedonien kämpade bra och Sverige slarvade alldeles för mycket. Men självklart tycker man att vi borde vunnit..
---
Dagen har annars inte använts till så mycket, typ korra lite artiklar och skriva en själv till nästa numret av kelen. mer än så har inte hänt.
Fan, godissugen som ett as, men har man något hemma? Nähe. Ligger huset man vuxit upp i nära nån affär? Icke.
Resten av kvällen.. hmm.. jaa ni. Nåt spel med bror eller familj kanske? Någon film?
För övrigt är det varmt som en bakugn i mitt rum, göh, så kan vi icke ha det. Luft, genast.
---
Dagen har annars inte använts till så mycket, typ korra lite artiklar och skriva en själv till nästa numret av kelen. mer än så har inte hänt.
Fan, godissugen som ett as, men har man något hemma? Nähe. Ligger huset man vuxit upp i nära nån affär? Icke.
Resten av kvällen.. hmm.. jaa ni. Nåt spel med bror eller familj kanske? Någon film?
För övrigt är det varmt som en bakugn i mitt rum, göh, så kan vi icke ha det. Luft, genast.
Luft.
So it goes
Wut, senaste blogginlägget för en vecka sedan?? Låter märkligt, men stämmer alldeles säkert. Rutin på saker rimmar liksom inte riktigt med att vara hemma över jul/nyår.
VG på fotbollshistoriken (duktig Richard), bio igår (Tinker, Tailor, soldier, Spy) och några öl och slöande med brorsan idag. Helt okej vecka!
Imorrn skriver jag en liten artikel till Kelen, korrekturläser samt kollar på första matchen i handbolls-VM. Låter som en lagom dag tycker jag :)
---
Om mindre än två veckor är man uppe i Falun igen. Kommer bli både gött och inte, fast mest gött tror jag. Det är alltid skönt att umgås med familjen och Henke här hemma samt slappa, men man saknar sitt eget boende och självständigheten och livet i Falun också. Det är alltid en balansgång som jag tycker att jag lyckas rätt bra med.
Är lite småoroad för själva resan dock, om den blir med tåg. Eftersom det gick totalt problemfritt hem senast så blir det säkert ett helvete upp. Storm, snöyra, nedfallna träd, signalfel, kopplingsfel, sjuk lokförare, jobbigt folk på tåget, you name it..
..fast så ska vi inte tro. Tro gör man som bekant i kyrkan.
Sedär, en föga seriös Richard i natten!
VG på fotbollshistoriken (duktig Richard), bio igår (Tinker, Tailor, soldier, Spy) och några öl och slöande med brorsan idag. Helt okej vecka!
Imorrn skriver jag en liten artikel till Kelen, korrekturläser samt kollar på första matchen i handbolls-VM. Låter som en lagom dag tycker jag :)
---
Om mindre än två veckor är man uppe i Falun igen. Kommer bli både gött och inte, fast mest gött tror jag. Det är alltid skönt att umgås med familjen och Henke här hemma samt slappa, men man saknar sitt eget boende och självständigheten och livet i Falun också. Det är alltid en balansgång som jag tycker att jag lyckas rätt bra med.
Är lite småoroad för själva resan dock, om den blir med tåg. Eftersom det gick totalt problemfritt hem senast så blir det säkert ett helvete upp. Storm, snöyra, nedfallna träd, signalfel, kopplingsfel, sjuk lokförare, jobbigt folk på tåget, you name it..
..fast så ska vi inte tro. Tro gör man som bekant i kyrkan.
Sedär, en föga seriös Richard i natten!
Fast fertig
Trots att har andra världskriget och framåt kvar att gå igenom så känns det som att man nästan är klar. Jag pratar såklart om min Tysk-kontra-Svensk-fotboll-uppgift. Det känns liksom som att det mesta är med redan. När jag nämnt lite om hur det var under andra världskriget så känns det som att det kommer bli lite generellt om spelmodell som kommer skrivas och sen är det klart..
..och då börjar imorrn tittandet på uppgift numero fyra som ska vara klar om tre dagar.
---
Jag har inte tid till så mycket djupare tankar nuförtiden. Det låter skumt med tanke på all ledig tid man har, men när man är här nu så tar man tillvara på all tid att hitta på saker med brorsan, Henke och resten av familjen. Och när jag väl ska ha lite egentid så blir det att jag fördriver denmed fm eller film istället. Tid för tankar.. ja, de kommer ungefär fem minuter innan man ska somna och sen är det färdigt. Skumt, men så är det nu, fast det kanske är bra. Jag har tänkt så mycket under alla år att hjärnan ibland känts som att den ska koka över så en period av rätt avslappnad hjärna på det sättet kan nog bara vara nyttigt. Detta lilla stycke jag skriver just nu blir liksom dagens fem minuter. Nu kommer jag inte tänka något innan jag somnar, det blir bara lite korsordslösande istället.
Fast nu.. ska jag nog kolla ett avsnitt av något innan jag tar tag i det sista av uppgiften. Tjing!
..och då börjar imorrn tittandet på uppgift numero fyra som ska vara klar om tre dagar.
---
Jag har inte tid till så mycket djupare tankar nuförtiden. Det låter skumt med tanke på all ledig tid man har, men när man är här nu så tar man tillvara på all tid att hitta på saker med brorsan, Henke och resten av familjen. Och när jag väl ska ha lite egentid så blir det att jag fördriver denmed fm eller film istället. Tid för tankar.. ja, de kommer ungefär fem minuter innan man ska somna och sen är det färdigt. Skumt, men så är det nu, fast det kanske är bra. Jag har tänkt så mycket under alla år att hjärnan ibland känts som att den ska koka över så en period av rätt avslappnad hjärna på det sättet kan nog bara vara nyttigt. Detta lilla stycke jag skriver just nu blir liksom dagens fem minuter. Nu kommer jag inte tänka något innan jag somnar, det blir bara lite korsordslösande istället.
Fast nu.. ska jag nog kolla ett avsnitt av något innan jag tar tag i det sista av uppgiften. Tjing!
Soon, pumpkin, soon
Idag ställde man klockan redan på 12 och masade sig upp. Nu har jag riktigt mycket tid att disponera idag. Imorrn ska jag enligt min egna planering bli klar med Tyskland för att i övermorgon börja med Sverige-VM -58. Ingen av uppgifterna är tråkig på något sätt, det är bara mycket text som ska komprimeras till väldigt lite. VM-uppgiften kommer dock bli bra mycket lättare än Tyskland.
---
Tiden går framåt, fyra dagar in på det nya året behövde jag redan fråga pappa vilken dag det var. Så lätt flyter de ihop när man är ledig/pluggar distans.
Har egentligen ingen aning om hur detta året kan tänkas bli, våren blev ju oviss direkt, sommaren är oplanerad sånär som på två konserter, hösten har jag inte ens kollat vilka kurser vi läser och nästa vinter är fruktansvärt långt bort.
Jag gör helt enkelt som jag brukar: planerar inte så jäkla långt i förväg utan tar saker som de kommer, det brukar fungera rätt bra. Att kunna vara spontan och flexibel leder ofta till roligare saker än om man planerar tusen år i förväg och bygger upp massa orimliga förväntningar.
---
Nu tar jag och ser på en film. Med andra ord skjuter jag upp Tyskland lite till, men snart så, snart..
---
Tiden går framåt, fyra dagar in på det nya året behövde jag redan fråga pappa vilken dag det var. Så lätt flyter de ihop när man är ledig/pluggar distans.
Har egentligen ingen aning om hur detta året kan tänkas bli, våren blev ju oviss direkt, sommaren är oplanerad sånär som på två konserter, hösten har jag inte ens kollat vilka kurser vi läser och nästa vinter är fruktansvärt långt bort.
Jag gör helt enkelt som jag brukar: planerar inte så jäkla långt i förväg utan tar saker som de kommer, det brukar fungera rätt bra. Att kunna vara spontan och flexibel leder ofta till roligare saker än om man planerar tusen år i förväg och bygger upp massa orimliga förväntningar.
---
Nu tar jag och ser på en film. Med andra ord skjuter jag upp Tyskland lite till, men snart så, snart..
Sweet, sweet plugg
Går det framåt med min tyska fotbollshistorik? Jadå. Går det fort framåt? Nädå.
Disciplinen är smått i botten efter all ledighet man haft. Inte bra. Men jag jobbar mig in i det, sakta men säkert. Började igår, tog ytterst lite, fortsatte idag, tog lite till, imorrn är det kniven på strupen (mja, inte riktigt, men jag låtsas det för att det ska passa min planering) och då kommer det gå mycket bättre.
När jag ser tillbaka på arbeten jag gjort så är de bästa jag presterat de som kommit till under press. Med för mycket tid och arbetande lite här och var blir det inte alls lika bra.
På tal om annat såg jag "Aladdin" inatt för första gången på säkert över tio år. Den var mycket bättre än jag mindes, mycket beroende på att man är förstående av andens typ av skämt idag än när man var yngre. Han gör fan 3/4 av filmen sevärd, skrattade en hel del.
Ska se om "Jafars Återkomst" strax. Den minns jag inte mer av än att jag tror jag tyckte att den var mindre bra, men skitsamma, kan vara kul att återse ändå.
Natten lär gå åt till fm och imorrn blir det som sagt arbetande på allvar.
Disciplinen är smått i botten efter all ledighet man haft. Inte bra. Men jag jobbar mig in i det, sakta men säkert. Började igår, tog ytterst lite, fortsatte idag, tog lite till, imorrn är det kniven på strupen (mja, inte riktigt, men jag låtsas det för att det ska passa min planering) och då kommer det gå mycket bättre.
När jag ser tillbaka på arbeten jag gjort så är de bästa jag presterat de som kommit till under press. Med för mycket tid och arbetande lite här och var blir det inte alls lika bra.
På tal om annat såg jag "Aladdin" inatt för första gången på säkert över tio år. Den var mycket bättre än jag mindes, mycket beroende på att man är förstående av andens typ av skämt idag än när man var yngre. Han gör fan 3/4 av filmen sevärd, skrattade en hel del.
Ska se om "Jafars Återkomst" strax. Den minns jag inte mer av än att jag tror jag tyckte att den var mindre bra, men skitsamma, kan vara kul att återse ändå.
Natten lär gå åt till fm och imorrn blir det som sagt arbetande på allvar.
