Jag uppskattar ej att de snåla grannarna som jag ytterst oskyldigt lånar internet av i lägenheten bara har igång nätet under vissa utvalda tider. "Snåååljååååp!" som Håkan girigt säger till gratismatstanten i Sunes Jul. Igår t.ex. fick jag ynnesten att använda det mellan ca sju och halv tio. Liksom vafan, det hinner man inte få hem en film på med den otroliga hastighet som de uppbådar. Men å andra sidan, bättre med lite internet än ingenting alls. Skurkar..

---

Det har varit dåligt med synkningar på senare tid. Alltså, de små synkningar som brukar följa mig i livet, där saker liksom sammanfaller och hör ihop av sådant som kan se ut som tillfälligheter. Igår var en liten, liten sådan igen; 17.28 igår slog jag på TV:n och zappade fram till ettan. Där hade tydligen just nyss, 19.25, "Sjukan" börjat som jag missade i fredags. Tänk, nästintill perfekt synkning! Nu var bara detta en liten sådan som sagt, men som ett exempel på den typen av sammanträffanden som jag syftar på. Tänk alla gånger som livet har fått saker att bara stämma, att bli så rätt, så otroligt, osannolikt rätt.

Jag hade en diskussion med Calle om det för ett bra tag sen nu. Hans utgångspunkt är att allt som händer är på grund av vilka val vi gör. Jag förstår hans tankegångar, och visst håller jag med till viss del, men jag är mer inne på att allt verkligen hänger ihop på ett oförklarligt sätt. Vad är det som gör att vissa val görs och andra vänds ryggen? Varför väljer vi på ett visst sätt? Och hur kan det i längden få så många osannolika öden att drabba samman i en perfekt symbios?

Jag ska inte gå in på psykologi, tvärtom, jag tror att det är något utanför oss som vi inte kan förstå snarare. En form av öde. För varför skulle det vara så okomplicerat allting? Varför skulle det inte kunna vara någon form av kraft som styr oss till viss del i olika val som görs? Vissa sammanträffanden är alltför märkliga och perfekta för att jag ska kunna tro på att det bara är något random val som man gjort och tjofaderittan så blev det, vilken tur.

Jag träffade min bästa vän, Henrik, genom att av någon anledning välja det nystartade programmet "Fokus Europa". Ett program som jag valde för att jag ville ha något samhällsaktigt, men att vanliga samhällslinjen verkade så tråkig och onyanserad. Högstadiet var inte värt att minnas, där hade man tvärtom blivit en grå skugga och blivit allt mer deprimerad, börjat lämna barndomen från låg- och mellanstadiet bakom sig. När nu ett nytt program uppstod från ingenstans med flera själar som var inne på liknande tankar så blev det hipp som happ den inriktningen jag valde. Att vi skulle få ut och resa var en bonus, men knappast det som fällde avgörandet. Så..varför uppstod detta program just detta år? Varför valde också Henke detta program, en person som jag skulle visa mig ha extremt mycket gemensamt med, såväl humor och fotbollsintresse som ölsortsfavorit och typ av syn på kärlek och mycket av livet. Musiken var också en relativt gemensam nämnare. Kent säger jag bara! Och vad var det egentligen som fick mig att ta just detta och inte t.ex. media istället? Ni ser, bara detta exempel har ett antal frågor.

Nästa exempel förflyttar oss tre år framåt i tiden, till när jag ska välja fortsatt pluggande efter gymnasiet. Jag hade verkligen ingen aning, och jag vet inte heller varför jag helt plötsligt började spana in vilka ljudutbildningar det fanns. Det enda jag hade i bagaget var att jag älskade att sjunga som fan (även om det oftast var hemma och i duschen) och gillade musik i allmänhet. När jag väl valt några program så fick jag senare på våren chansen att sköta ett mixerbord själv på ett ungdomskonvent som vi körde med klassen. Detta var skitkul och jag fick än mer mersmak för det jag verkade vara på väg mot. När jag sedan på sommaren nåddes av glädjebeskedet att jag kom in på mitt förstaval i Falun var nästa resa i livet påbörjad. I Falun förändrades allt som jag visste och kände till. Plöstligt var det jag som anordnade fester, det var mig folk ringde till och undrade var förfesten skulle hållas, om något var planerat. Total kontrast från livet innan då jag totalt varit på två ynka riktiga fester under hela högstadiet och gymnasiet. Jag var helt enkelt inte en person som hade eller hade orken att knyta kontakter inom partykretsar på den tiden. Men nu i högskolan passade allt mig bättre, jag kände mig äntligen i fas med min omgivning, saker passade in, jag passade in. Och allt detta underbara bara för att jag gillade musik och av någon oförklarlig anledning gick ifrån humanistlinjen Fokus Europas tänk och sadlade om till något helt annat, trots att jag trivdes väldigt bra i Fokus. Slump? Tur? Jag är tveksam.

Efter några månader i Falun kommer vi in till tredje och, för denna gång, sista exemplet. I Falun passade jag inte bara in, jag blev dessutom kär på riktigt för första gången. På riktigt säger jag eftersom jag inte på några villkor kan jämföra den kärleken med de känslor jag fått för tjejer jag "sett åt" tidigare. Visst hade vissa fått mig att bli lite mer intresserad än andra, men aldrig innan hade jag känt så inombords som jag gjorde denna gång. Detta med en tjej som jag "träffat" via nätet helt slumpartat något år tidigare och pratat med som en vän fram till jag anlände till Falun. Då plötsligt hände allting snabbt och hon smälte mitt hjärta som en Piggelin i Sahara. Allting stämde, jag låg på topp. År av uppbyggnad av självförtroende nådde sin pik och jag var världens mest lyckligt lottade kille. Allt detta för ett antal tillfälligheter som lett till val och saker som passat ihop.

Det känns för otroligt att allting bara skulle vara diverse hopkok av slumper. Det är för mycket tillfälligheter. Alla små otroliga detaljer har jag inte dragit, för det skulle ta upp mer plats än senaste veckans inlägg. Men jag menar bara det, att jag tror på att allt vi gör hänger ihop, att det är för enkelt att tänka att det bara har att göra med tur. Varför skulle det inte kunna finnas andra krafter inblandade? Varför är det så omöjligt att tänka sig? Varför skulle vi vara så enfaldiga och nästan arroganta och tro att vi förstår allt i livet såpass mycket att all makt ligger hos oss själva, utan någon som helst inblandning av annat? Det låter som jag är värsta religiös, men missförstå mig inte, det är ingen allsmäktig och egotrippad Gud som jag pratar om som man kan läsa om i hokuspokusböcker som bibeln. Helt ärligt finns det ingen religion som jag hittat som passat mig än så länge. Men det är en annan diskussion för ett annat inlägg.

Jag instämmer självklart i att många saker som händer beror på vilka val vi gör, absolut, men det som ligger bakom valen och konsekvenserna av dem är saker vi knappast kan förstå. Inte än iallafall. Kanske aldrig.