Recap

Dåså, då ska jag göra ett försök att skriva inte alltför långdraget om tiden som passerat sedan jag senast uppdaterade (7 april) om vad som skett i livet .
 
Hur gör man lättast en sammanställning? Antingen skriver man kronologiskt om allt i ett sjok eller också delar man upp det hela i sektioner/områden. Jag väljer denna gång det senare greppet.
 
Jobbet
Jag trivs fruktansvärt bra på jobbet med precis allt. Som jag skrev 7 april väntade direkt en konferensvecka i Göteborg. Konferensen innefattade bland annat såväl nationella som internationella kvalitetsregisterdagar, vilket gav mig en stor inblick direkt i den sfär jag nu hamnat i.
Uppgifterna är helt i linje med vad jag gjort tidigare, vad jag vill göra, vad jag är bra på att göra och vad jag i en perfekt takt kan utveckla mig inom ytterligare. Även om själva vårdområdet är ganska nytt för mig (det närmaste jag kommit tidigare är väl egentligen idrottsrelaterade skador och hälsofrågor vad gäller fysisk status för motions- och elitidrottare) så känner jag att jag fått riktigt bra stöd från kollegor och bra bemötande från vem jag än vänt mig till. Sådant borgar för att man snabbt känner sig bekväm och får en trygghet direkt i att komma med egna förslag och initiativ.
 
Boendet
Boendet sedan jag kom hit är en historia för sig och jag ska inte gå in i detalj på exakt allt som passerat, men låt oss säga så mycket som att jag inte direkt var nöjd med det första boende jag hyrde. Det boendet, en stuga på en privat tomt, var tänkt att fungera som en tillfällig lösning där jag i godan ro kunde leta efter något större med inflyttning kanske i juli eller augusti. Så blev det inte. På grund av diverse anledningar inleddes istället redan efter en vecka i Karlskrona en gedigen jakt på ett nytt boende.
 
Till vecka två här i Karlskrona blev jag erbjuden en lägenhetsvisning. Eftersom jag den veckan var på konferensen i Götet fick jag be mina välvilliga föräldrar att ta (ännu) en tripp till Karlskrona för att gå på visningen.
Ytterligare någon vecka senare gick jag själv på en spontan visning över lunchen i en tvåa som låg precis bredvid jobbet. Jag var absolut sugen och det lät som det hela var klappat och klart enligt personen som bodde där om jag ville ta över lägenheten, men så enkelt var det inte enligt bostadsförmedlaren. Jag hörde sedan aldrig något mer om den lägenheten.
 
Under tiden som lägenhetsletandet pågick hade jag lämnat det första boendet och alla mina tillhörigheter hade skeppats till ett förråd. Sammantaget bodde jag i det boendet en vecka och en dag, dagen då jag kom hem från konferensen. Därefter bodde jag på först ett vandrarhem i stan en helg, sen ett vandrarhem i utkanten av stan ett par veckor och till sist i vandrarhemmet i stan igen en natt. Efter detta kunde jag äntligen flytta in i en ny lägenhet.
 
Den nya lägenheten var en av de som föräldrarna hade varit och tittat på. Eftersom de åkt så långt tyckte värden att det var okej att de inte bara kollade på den jag fått visning på utan även två andra som jag sökt men annars inte skulle fått visningserbjudande om. Och tur som bara den var väl det för den ena av de som bonusvisades var en av de jag allra mest ville ha och sedan också fick.
Efter visningen och föräldrarnas feedback hade jag tydligt klargjort att det var lägenheten i fråga som jag var intresserad av. All påtryckning från mig och päronen måste ha gjort intryck för på fredagen, sista dagen i konferensveckan, när jag egentligen redan slutat hoppas på att få lägenheten (det var tydligen väldigt många på visningen och någon hade utropat redan på plats att hon var sugen), då kom samtalet  jag fick lägenheten!
Sällan har ett samtal känts så skönt. Nu kunde man äntligen planera på allvar för en inflyttning.
 
Det tog en halv dags slit för mig och mina föräldrar (brorsan var tyvärr redan bortlovad), men till slut kunde jag, den 2 maj 2016, äntligen flytta in i mitt första riktigt egna boende. Man kan hävda att lägenheten i Falun och lägenheten på Kungsholmen var före, men de var aldrig riktigt egna (delad lägenhet i Falun och andrahand + redan möblerat i Stockholm).
Jag bor nu i en fräsch och rymlig etta på 35 kvadrat med sovalkov. Genom fönstret har jag finfin utsikt över havskanalen mellan Trossö och Stumholmen. Ettan är belägen mycket centralt, jag har nära till allt egentligen i denna, som jag benämner den, Sveriges minsta storstad. Buss till jobbet från gatan ett kvarter bort tar 10 minuter, cykel tar cirka 1520. Helt överkomliga avstånd!
 
Sedan jag flyttade in har jag packat upp pö om pö och börjat skissa på framtida möbler som ska in. Exempelvis lade jag minst två timmar idag på att googla runt efter den typ av bordsskiva med passande färg och mått som jag ville ha (mer besvärligt än man kunde tro med andra ord!). Skivan ska användas som ett barbord och typ förlängning av köket kan man säga.
Kort sagt är jag inne i en spännande period även vad gäller boende och donande.
 
Staden
Hade jag någon som helst koppling sen tidigare till Karlskrona? Nix, inte en endaste. Jag hade inte varit här innan, kände ingen och visste typ inget om staden. Nu kan jag desto mer.
Visste ni att Karlskrona är en stad som alltid är med i toppen av solligan (man vann till och med förra året)? Bara det är ett fetingplus. Förutom det är staden väldigt mysig med flera hus och gator i äldre stil, muséer finns ett flertal (marinmuséet med ubåtar och grejer har jag redan hunnit besöka två gånger) och det erbjuds också ett stort utbud av matställen. På minussidan kan möjligen sägas att man, trots sin placering vid kusten, inte har så många sandstränder att visa upp. En av de stränder som finns ligger dock på typ fem minuters gångavstånd från mig, på Stumholmen. Således kan jag inte klaga på detta heller (och kniper det kan jag ju bara resa hem till bästkusten och Olofsbo).
 
Epilog – Livet
Nästa steg i livet har börjat. Ett tag kändes pluggperioderna riktigt nära i sinnet, men på kort tid har de nu förbytts till något som känns väldigt avlägset. Jag har äntligen fått gå vidare och getts chansen att komma igång med något nytt. Det behövdes.
 
Nu sitter jag och lyssnar på go musik som dunkar ur min gamla grymma stereo och kan blicka ut över ännu en solig dag med glittrande vatten i kanalen. Jag har en fast punkt igen. Tack livet.
 
 
 
Till vänster ses den innan nämnda lilla stranden.
Det vita, avlånga huset närmast kameran är marinmuséet.

Till helgen

Lugna och fina! Jag har inte slutat blogga permanent, jag har bara skjutit på det något enormt på grund av allt nytt i livet.
Till helgen tänkte jag försöka göra någon form av sammanfattning av hur den senaste tiden varit och vad som hänt sedan jag flyttade till Karlskrona.
 
En sak är i alla fall säker: Jag stortrivs och min tid har äntligen kommit.