Jag har inte så många idoler, men Sanna Kallur är en av de få jag haft.

 

Under lördagen tog Sannas fantastiska karriär slut. Framgångarna kommer alla minnas och den kämpaglöd som funnits under skadeperioden saknar nog motstycke skulle jag säga. Få har slitit så hårt i sportsammanhang för att komma tillbaka från skador och åter nått toppen. Den målmedvetenhet Sanna visat är kort och gott ett föredöme.

 

Men en epok är nu över. En stark friidrottare man följt från talang till topp till motgång till slutet har nått vägs ände och det känns både vemodigt och bra. Det är rätt tid, hon får sluta på egna villkor och hon har uppnått enormt mycket på flera plan. Jag kan bara tacka för att jag fått ta del av allt från åskådarhåll och för att hon vågat vara så personlig som hon varit. Det är ett stort antal pusselbitar som gjort att hon blivit älskad av så många.

Självklart blir det också lite extra personligt för mig och de i min generation som hängt med från tonåren och framåt. Allt är liksom en del av ens uppväxt.

 

Nya stjärnor kommer att födas, men få kommer att vara lika minnesvärda. Tack för allt Sanna och lycka till i vad som än sker efter karriären. Du har varit en inspiration för oss alla.