Mitt i SM och boxningssäck invigd

En dag kvar på SM i Borås. Igår var jag helt slut utan att jag visste det. Man är på helspänn hela tiden när man liverapporterar. Inte förrän jag "sett" tio minuter in i en film när jag kom hem sent på kvällen ("sett" eftersom jag inte minns någonting av dessa minuter..). Höll på att somna efter dessa minuter så då var det bara att kasta in handduken.
 
Själva jobbet har gått finemang! Prima utsikt från pressläktaren och väldigt mycket bättre presskost här än den jag beskrev på Karlstad GP tidigare i somras.

Till götet har det kommit flera medaljer och imorrn finns chans för fler!
 
Nyss var jag nere och invigde boxningssäcken på allvar. Hängde upp den i förrgår mycket stadigt i garaget och nu har den fått spö i nära en halvtimme till tonerna av ELO. Gött!
 
Nu börjar Searching for Sugarman på TV. Den har jag inte sett och ska ju vara bra så det passar prima med musikfilm såhär på lördagskvällen.
 
Huj!

För det är min da' ida'!

Igår hade jag helt glömt att det var min födelsedag idag. Det gick inte upp för mig förrän jag var inne på Synsam igår och bokade tid och expediten glatt påpekade det hela.

I morse väcktes jag av två glada föräldrar som kom in och sjöng med presenter på sängen. Precis som förr i tiden med andra ord. Nog för att jag vill ha egen lägenhet hur mycket som helst, men sådant är bara trevligt! Det är skillnad på att vara barnslig och ha barnasinnet kvar som jag brukar säga :)
 
Pengabidrag till ny telefon (som jag nu sent om sider beställt) och best of-skiva med ELO från föräldrar, och från faster pengabidrag samt någon form av lockande specialgjord segerchampagne från när Werder Bremen vann tyska cupen 2009.
 
Jag känner mig faktiskt inte äldre än vanligt. Det känns som om jag varit 27 redan sedan jag fyllde 26 på något sätt, som att det efter jag fyllde 26 snarare var 27 som börjades fyllas i dag för dag på något sätt och nu fyllts upp till att bli 27 på allvar. "Snart 27" är liksom något jag tror jag sagt fler gånger än "26" de gånger folk undrat om min ålder.

Dagen i övrigt blev en bra dag med jobb och fler uppdrag att utföra. Listan växer och jobbtimmarna med den!
Nu ska jag strax ner i garaget, lyssna på skivan jag fick och hänga upp boxningssäcken jag köpte i Falun som ännu bara nyttjats en gång - på golvet i lägenheten. Jag tror den blir lite mer smidig att slå på hängandes som den ska.
 
 

Road trip 2013, del 2 av 2: Stockholm till Falun till Kungälv

Har dragit på denna andra del lite då annat kommit emellan som exempelvis utflytt i Falun (det tar ju ändå en stund att skriva ett såpass långt inlägg som dessa road trip-inlägg innebär).
Anyhow! Nu kommer andra och avslutande delen nedan.
 
Stockholm - Trubadurkör, Göteborgssaknad och bakis
Efter Storskirsnatten där bilarna körde förbi precis bredvid våra tält tog vi oss alltså direkt mot Stockholm. Resan dit gick som planerat och det gick relativt enkelt att hitta dit vi skulle på Söder, vilket var en lägenhet på Hallandsgatan som tillhör Eriks familj. Det var för övrigt där jag bodde för x antal år sedan i ett annat liv då jag hade praktik på Sveriges Radio.
Ösregnet forsade på när vi gled in i huvudstaden och packade in oss så smått i lägenheten. Jag inledde med att förlora "Sten, sax, påse" och fick sova på tunn madrass på golvet medan Erik fick sängen och Linus soffan.
På kvällen kom ett par gamla vänner till Erik över medan vi lagade mat (lövbiff) och senare kollade vi på Scarface innan sovadags.
Dagen efter tvättade Erik och hade besök av en annan gammal vän medan jag och broder stack till bio på Medborgarplatsen och såg Känn ingen sorg. Mycket bra film med både humor och allvar (och givetvis grym musik), men jag blev märkligt smådeppig efteråt och saknade bland annat Götet.
På kvällen gick vi alla tre till ett ställe som föräldrarna tipsat om som hette Stuket där alla beställde plankstek. Vid bordet bredvid oss var det kräftskiva i full gång och de hade även en egen trubadur som vi alltså fick snylta på. Trevligt! Han var riktigt skön och bjöd även in oss till sång. Han tycktes småöverraskad att vi kunde i princip alla gamla låtar han drog fram ur bagaget. Extra nöjd var både han och sällskapet när vi agerade basig kör till refrängen på "Under the boardwalk".
Efter käket stack vi vidare till de två som besökte oss kvällen innan hos Erik och satt och snackade ett bra tag. Jag missberäknade dock mitt alkoholintag något och blandade nog ett par groggar för mycket ty vissa minnesluckor uppstod gällande sista tiden fram tills vi skulle gå. Därefter minns jag dock allt igen och blev fantastiskt planerande då jag bestämt stövlade in på McDonalds och raskt beställde fyra cheeseburgare, en liten pommes och lite beasås. Fyra burgare blev det eftersom jag tänkte äta två bums och ta två till frukost. Dagen efter brukar man ju vara lite extra sugen på onyttigheter. Väl planerat som sagt! I kön hann jag också bli instant buddy med två förortskillar som var på samma supergoda humör som jag nu var på. Vad vi pratade om exakt minns jag inte (men det är inget konstigt, jag minns nästan aldrig vad andra folk och jag själv snackar om exakt på en utekväll. Man minns ämnen och utmärkande anekdoter, men exakta ordval eller något är omöjligt), men det var något världsligt och mest skämtande. Alltid trevligt att träffa på trevligt folk i vilket fall!
 
I Eriks familjs lägenhet. Linus blev småförälskad i den och vill flytta in bums.
 
Falun - IFK-seger, AIK-förlust och matförgiftning
Dagen efter var jag inte riktigt lika glad. Mer bakis än på länge. Förr blev jag bakis mycket lättare, nuförtiden är det väldigt sällsynt. Man har väl blivit mer resistant med åren kanske, men å andra sidan dricker man alltmer sällan nu så det går ju inte helt ihop heller.
I vilket fall skulle vi nu resa vidare och jag, som hatar att spy, gjorde verkligen allt för att undvika detta. Miljoner djupa andetag togs under dagen. Ni vet hur det är, man tror inte att det någonsin ska gå över, men till slut är det väck.
 
Nästa mål på färden var Falun. Från början tänkte vi stannat i Uppsala också, men vi var inte jättesugna på att leta campingplats där just idag, vi ville nå vårt nordligaste mål på resan bums.
Efter en resa som innehöll mycket ovärt käk på snabbmats-Kinarestaurangen Chop Chop utanför Enköping (dyrt, liten portion och jag var bakis, tre fel med andra ord, men lyckokaka fick jag som sa att jag var en god medlare mellan andra) så nådde vi slutligen Falun.
Väl i min lägenhet lagade vi mat och såg på film. Från början var tanken att dra ut i Falun, men jag var, även om jag nu mådde bättre, måttligt sugen. Varken Erik eller Linus var supersugna heller så då sket vi i det.
Dagen efter stack vi in till O'Learys och såg på Syrianska - IFK (0-2) och sen såg jag Leicester - Leeds (0-0) och Linus och Erik Malmö - AIK (1-0). Vi tog också några öl och käkade mycket god mat. I alla fall tyckte jag (som åt pulled pork-burgare, mäkta god!) och Linus det, Erik ändrade sig efter ett tag. På kvällen blev nämligen den gode Erik alltmer kass i kistan och så småningom stod det klart att han matförgiftats.
Måndagen, då vi egentligen tänkte åkt vidare, blev alltså istället ännu ett dygn i Falun där jag och Linus kollade film, läste och spelade spel medan Erik låg och stönade inne på sin madrass i vardagsrummet. I Falun sov nämligen jag i mitt rum i min säng, Linus på en halvtjock madrass och Erik, som förlorade "Sten, sax, påse" på en tunn madrass.
Sammantaget hade alltså Erik en fantastisk helg i Falun med AIK-förlust, tunnaste madrassen och matförgiftning.
 
Prima resultat med prima John!
 
Prima gött käk! Pulled pork-burgare och en Staropramen. Från denna lyxplats kunde jag se Leeds kryssa till vänster och AIK få pisk till höger.
 
Gåsborn - Vägbeskrivande fylltrattar, giriga änder och halsbrännan från helvetet
Vi kom på tisdagen till slut iväg ifrån Falun och satte kurs mot nästa mål på resrutten, metropolen Gåsborn! Varför Gåsborn undrar ni? Varför inte säger vi! Gåsborn var helt enkelt ett roligt namn tyckte Linus som hittade det på kartan när vi gjorde resrutt.
Vi åkte dock inte direkt till Gåsborn. Först åkte vi igenom bland annat Hällefors på vägen där vi handlade och fyllde på med vatten. Vattenpåfyllningen var i sig fantastisk på macken vi svängde in till. Man kan tänka sig att det bara ska vara att vrida på ett handtag? Fel, ty handtaget kunde du vridit på till döddagar utan att få vatten, det var helt enkelt löst från själva vredet inuti. Efter att ha fått beskedet i butiken att det visst går att vrida på men är "lite träligt" så försökte vi ännu hårdare. Till slut slängde vi bort det yttre plasthandtaget och Erik lyckades vrida på bara stålpinnen tills vattnet kom forsande. Kalas. Träligt indeed.
Nästa steg var att hitta sovplats. I själva Gåsborn fanns nämligen enligt kartan bara typ en kyrka och inget mer, inte i badplatsväg i alla fall.
Efter att ha försökt hitta en badplats som stod utmärkt på kartan så chansade vi på en liten väg där Erik och Linus gick in för att kolla läget. När de kom tillbaka hade de pratat med två ölmagade fylltrattar i 50-årsåldern på moped. De ölmagade fylltrattarna hade gett mycket tydliga instruktioner till en badplats de visste var bra mer söderut. Vi tog deras råd och försvann in på en annan grusig sketväg som kändes väldigt mycket mer anpassad för deras mopeder än för vår bil. Guppig och eländig med massa sten.
Efter en stund såg vi ljuset när vi svängde in vid sjön Stor Sången (jo, det ska tydligen vara särskrivet, det finns även Lill Sången) som hade fetingbryggor, dass, fetingomklädningshus och grillplats. Prima! Vi började sätta upp tälten för vad som skulle visa sig vara sista natten i det fria på denna road trip.
Insektsasen flockades omgående och bror började oja sig för att myror säkert skulle invadera oss under natten. Samtidigt rapporterade Väder-Pappa att det troligen skulle bli den kallaste natten på länge med temperatur runt 9 grader. Helt ärligt perfekt med andra ord. Hade det inte blivit så kallt som det blev så hade vi säkert anfallits av 45000 insekter, men nu var det i princip lugnt.
Under kvällen lyssnade vi på musik, grillade och drack lite. Vi matade även änder som var rätt så tama. Och giriga. Så fort man rörde handen nära fickan så kom flocken rusande och krävde något ätbart.
På tal om grillning så var Linus även resans pyroman. I Fegen eldade han förutom diverse ved bland annat cheese balls och spelkort. Vid Stor Sången hamnade både det ena och det andra på elden. Exempelvis såg han en drickaflaska i plast som just var uppdrucken. Denna hamnade omgående på elden, med stängt lock. Bravo! Inom kort exploderade naturligtvis flaskan och spred ut lite härlig glöd på såväl mig som stod närmast som marken runt om eldplatsen. Jag fick snabbt studsa runt i mina sexiga gummistövlar och stampa bort den olycka som fanns lite här och var på marken.
 
 Fetingdubbelbryggan vid Stor Sången.
 
And it burns, burns, burns..
 
Dans på kajen med Andersson och Richard.
 
Dagen efter var det dags för avresa mot Grebbestadshållet. Under natten hade jag knappt sovit någonting och det jag hade sovit hade mestadels skett i sittande position. Jag vaknade nämligen ett par timmar efter att vi lagt oss med den värsta halsbrännan någonsin som vägrade försvinna. Till slut satte jag mig upp lutandes framåt med ena benet utsträckt och andra inböjt. Att det var kallt gjorde inte saken mysigare då jag satt fullt påklädd i min sovsäck med tröjans luva över huvudet. Fast ärligt talat tänkte jag inte så mycket på hur kallt det var, halsbrännan från helvetet tog överhanden över känslorna. Hur mycket eller lite jag sov vet jag inte exakt, men jag var i den sittande positionen resten av denna usla natt och morgon i alla fall och somnade väl till lite då och då. Är man tillräckligt trött kan man tydligen sova hur som helst.
När jag till slut gav fan i att ens försöka sova mer var det runt nio-tio någonstans på förmiddan och jag gick ut och spanade på omgivningen istället samt packade ihop min sovsäck och tillhörande mojs.
Så småningom vaknade även de andra till liv och vi begav oss efter bad och mer matande av änder ut på vägarna igen.
Änderna är inga jätteklipska djur för övrigt. Jag hade en gammal apelsin sedan första resedagen som Erik och Linus köpt åt mig som jag inte var sugen på. Denna gick nu till de glada änderna istället. De verkade dock inte riktigt veta om de gillade apelsin eller inte. När jag kastat en bit anföll de den, gav fan i den och anföll sedan nästa bit apelsin för att sedan åter testa den första. Lite så. Inte förrän en bit kastades i vattnet verkade apelsinerna bli fantastiska att äta. Man kan tänka sig hur tankeverksamheten går:
"Vad är det här? Apelsin, mums! Nej, usch, apelsin! Vad är det här? Apelsin, mums! Nej, usch, apelsin! Vad är det här? Apelsin i vatten! MUMS!!"
 
 Girigbukar.
 
Vi åkte nu mot Gåsborn, men lika snabbt som vi såg skylten för samhället, lika snabbt var vi ute ur det. Således fick vi alltså vända tillbaka igen och jag insisterade på att vi åtminstone skulle gå ut och ta en titt på kyrkan.
Kyrkan, som brunnit och återuppbyggts två gånger, var rätt fin! Framför allt låg den väldigt mysigt i en sluttande backe ner mot en sjö.
Efter Gåsborn begav vi oss mot Grebbestad. Eller rättare sagt var det tanken, men på vägen beslutade vi att istället åka direkt till huset i Kungälv. Vi var nog ganska mätta på campingliv nu (även om flera nätter spenderats i Stockholm och Falun) och vädret såväl som hälsan var vacklande (jag var smått död efter min sittsovande halsbrännenatt).
 
 Gåsborns kyrka taget från vägen som bakom mig fortsatt leder genom den sluttande kyrkogården nedåt sjön.
 
Dösebacka - Bönrik kost och lite internet
Så fick vi äntligen en liten smak av civilisation igen i form av internet. Även om vi bodde i lägenhet i både Sthlm och Falun så känns det på något sätt inte som helt ospartanskt förrän man har lite nät också, vilket alltså inte fanns i Sthlm och Falun. Och nej, ingen av oss hade internet på mobilerna. För min och Linus del eftersom våra mobiler är av modell äldre än så länge och för Eriks del eftersom han har franskt abonnemang och alltså skulle gå i konkurs om vi använde det nätet för mycket.
Nu använde vi inte internet så mycket ändå. En snabb koll på fb, på mail och på sporthändelser, that's it, sen lagade vi mat istället och kollade på Sverige - Norge (4-2) och Johnny English.
Maten blev lite av det vi hade kvar från road tripen, vilket var chili con carne. Till det hällde vi i ännu mer bönor som vi också hade kvar. Chili con carne med extra bönor, som upplagt för en pruttfest, men den kom aldrig, i alla fall inte för mig.
 
 Chili con carne i Björkmans kök.
 
Efter ett dygn i Dösebacka styrde vi åter kosan mot sommarstugan. Linus, som kört hela resan hittills, fick nu sova istället och jag körde sista biten i hans svarta Audi.
Framåt eftermiddan (det var nu torsdag) var vi framme, trötta men glada efter ungefär 1,5 veckas resande och packade ur allt mojs ur bilen.
 
 
Sisådär! Det var hela resan det i stora drag! Självklart finns det alltid en massa man inte får med, men man kan inte skriva hur mycket som helst heller, helt detaljerat är omöjligt.
Nu dröjer det nog innan jag gör ett sådant monsterinlägg igen i vilket fall, det tar som sagt en hel del tid..
 
Nästa år får vi se om det blir någon mer road trip eller något annat. Tjo!
 
 
Låten som spelat i huvudet ända sedan eftertexterna rullade i "Känn ingen sorg".

Sista delen i sagan om Falun

Falun har varit mitt hem i sammanlagt sex år i livet, två gånger tre år med två års uppehåll emellan.
Efter första treårsperioden trodde jag att jag var färdig med Falun, men jag hade fel, det fanns ett sug kvar.
Denna gång är suget definitivt borta.
 
Alltså, jag har haft grymt många roliga stunder denna andra pluggsejour, främst det första och delar av det andra året, men nu är det liksom nog, pluggtiden är över.
Absolut, det finns inget som säger att jag inte skulle kunna återkomma för jobb någon gång i framtiden, men just nu är jag lite mätt på livet här. Jag vill ta nästa steg och det känns som att det steget just nu fortsatt ligger i Göteborg där jag söker lägenhet ständigt.
 
Falun är underbart fint och jag har alltid trivts här och har hur många minnen av olika slag som helst härifrån, men det är Göteborg som är hemma i första hand, så är det bara. Den känslan har växt sig starkare och starkare från första stund på praktiken i våras och på något sätt blev seendet av Känn ingen sorg på bio i Stockholm (jag kommer dit i nästa inlägg då jag fortsätter med andra och avslutande delen av road tripen) den sista bekräftelsen på att jag saknade väst något ofantligt.
 
Jag är inte uppvuxen mitt i Göteborg och är alltså inget citybarn egentligen. Jag är uppvuxen ute på landet utanför Kungälv norr om Göteborg. När jag var liten och i tonåren såg jag mig aldrig som sugen på att bo i stan, men nu är det det enda jag vill. Jag vill in till Göteborg och starta livet på allvar.
 
---
 
Nu är det vilopaus för dagen i Falun. Jag och pappa har packat och slängt saker hela dagen sen tidigt i morse. Jag har rensat bort en hel del som jag tidigare sparat. Det finns en gräns för hur länge man kan/vill behålla saker av nostalgiska skäl. Vissa saker har sin tid och några av dessa försvann idag.

Dags att dricka lite mjölk och bli stor och stark. Mjölk för mig är vad spenat är för Karl-Alfred. Typ.
 
 
 

Road trip 2013, del 1 av 2: Fegen till Stockholm

Årets road trip hade höga förväntningar på sig. I år skulle vi, jag, Erik och Linus, vara ute på vägarna cirka två veckor istället för en som förra året. Den stress som vi ibland fick förra året där man kände att man var tvungen att snabbt packa ihop och dra för att hinna till nästa mål skulle i år undvikas.
 
Fegen - Ullaredsbesök och repris
Vi utgick från Olofsbo och första målet på resan var precis som förra året Fegen, detta eftersom vi trivdes så bra förra året på den eminenta badplats vi hittade, den kändes nästan som en privat strand.
På vägen mot Fegen stannade vi och handlade i Ullared, också det en repris på förra året. Varför inte fylla på depåerna med allt billigt mojs som kan tänkas behövas liksom?
Handlandet gick bra, sånär som på en kort stund när vi alla lyckades försvinna från varann, fastän vi var alldeles i närheten allihop. Jag och Erik återfann snabbt varandra, men Linus hade försvunnit från jordens yta.
Efter en stunds letande hörde vi plötsligt ett utrop: "Richard och Erik Lundestam till informationen där Linus väntar". Vad kunde vi göra mer än att skratta och smått skämtsamt förbanna min käre bror?
 
På väg mot Ullared! Nej, vi älskar inte bensinbolag och nej, jag brukar inte ha kepsen coolboy på sniskan. T-shirtsen är mer på skoj och kepsen var för att skydda örat från solen genom fönstret, så gangsta är jag.

 Vi valde en CD i smyg till varann på Gekås. Då blir det garanterat dampigt. Erik valde den väldigt kristna vänstra skivan till mig, Linus gav Erik Snoddas och Linus fick Hans Martin av mig. Mittenskivan var lite överraskande den ojämförligt sämsta i långa loppet.
 
I Fegen slog vi upp tält nummer 1 precis som förra året och det nyinköpta tält nummer 2, Eriks tält, precis bredvid. Förra året sov vi alla i tält 1, vilket i och för sig var bra för att hålla värmen, men också mycket trångt.
Eriks tält var en klass för sig. Redan efter första användandet hördes svordomar, klaganden på kyla, att man såg allt genom väggarna samt att något hade krupit på honom under natten. Lägg därtill att hans tält hela tiden såg ut som om det skulle antingen blåsa iväg eller falla ihop i en hög så förstår ni att den gode Erik inte var helt nöjd över sitt köp. När han senare också hittade den megaskalbagge som tydligen vart hans krypande kompis under natten lät heller inte mördarblicken vänta på sig. Herr Skalbagge dog en snabb död.
I övrigt var Fegen prima, vädret fint, badvattnet skönt och stämningen god. Vi trivdes så bra att vi i år bestämde att stanna två nätter istället för en.
 
Tre megahunkar inviger Fegenstranden med varsin Jäger.

Fegenstranden by night med den fina kegen till vänster. Eriks tält är för övrigt det mörkaste.

Gränna och Noen - Charm och superåska
Nästa stopp på resan var Hok där vi tänkte campa någonstans. Dock ändrade vi oss på vägen eftersom vi stannat en dag extra i Fegen och körde istället vidare direkt mot Gränna via Jönköping. Jönköping är för övrigt ingen charmig stad. Rörig wannabe-storstad snarare. Men vem vet, det kanske är jättetrevligt att bo där?
Gränna var det främst jag som tjatade om att vi skulle åka till eftersom jag var där som liten med skolan och mindes det som mycket mysigt. Jag kan inte påstå att jag kände igen mig alls vid detta besök, men mysigt var det definitivt fortfarande! Där skulle jag gärna kunna bo.
 
 Mellan Jönköping och Gränna, Vättern till vänster.
 
Efter käk i Gränna åkte vi mot Tranås och letade badplatser att campa vid på vägen. Från vår egen husmeteorolog hemmavid, allmänt känd under resan som Väder-Pappa, fick vi kontinuerliga rapporter om hur vädret skulle bli enligt flera hemsidor. Dagens väder skulle snart bli katastrof och vi började därför leta campingplats mer och mer ivrigt (notera att campingplats för oss alltså inte innebär någon fet betalcamping, vårt ledord är allemansrätten).
Helt plötsligt hittade vi en på kartan utsatt badplats. Skylten vid vägen var liten, men vi hann se den och Linus tvärnitade och svängde in på den lilla vägen mot sjön Noen. Detta var tillsammans med beprövade Fegen definitivt den bästa platsen på hela resan.
Vi slog upp tälten illa kvickt och hann sedan ta skydd innan regnet började ösa ner. Vi tog dock inte skydd i tälten eftersom det skulle bli världens åska enligt Väder-Pappa. Jag slängde mig in i bilen medan Erik och Linus slängde sig in i ett badomklädningshus. Efter en stund tog dock även Linus skydd i bilen då åskan tilltog alltmer.
Det var den värsta åskan jag upplevt på år och dagar. Tre blixtar slog ner väldigt nära, varav en verkade vara bara över åsen till vänster om oss. Galen knall som skakade bilen.
Till slut avtog dock allt oväder och vädret blev gött igen. Dessvärre innebar ju all väta att massa vidriga insekter tittade fram och ville ha vårt blod och surra i våra öron. Efter några timmar med grillande och snackande gick vi och la oss.

Sjön Noen, utan simskolebarn.
 
Dagen efter väcktes vi 8.30 av att det kom barn med föräldrar och skulle bada. Say what?? Vem fan åker och badar denna tid på dygnet?? En stund senare kom ännu fler barn och föräldrar. Linus påpekar då att han såg någon poster om att det skulle hållas simskola där, men att han inte kollat vilken tid. Tydligen var denna tiden 9-10. När vi väl gick ur tältet var hela badplatsen full med ungar, föräldrar och lite simledare. Massa skratt, bad och sånger som sjöngs. Go'morron!
Vissa muttranden hördes från ignoranta föräldrar "Campa på en badplats..?". Tydligen inga älskare av allemansrätten. Många såg dock glada ut och en mamma kom skinande och pratade med oss då och då.
När alla försvunnit efter 10 badade vi och packade sedan ihop oss för nästa mål på färden, Linköping.
 
Linköping - Rödljusens förlovade land och kokande bil
I Linköping skulle vi hälsa på Marcus, min gamle vän från ljudtiden. Vi svängde dock inte av så att vi kom direkt till centrum utan tog första bästa skylt där det stod Linköping och hamnade då i Gamla Linköping, det vill säga Linköpings bevarade gamla kvarter. Här tog vi en liten promenix runt och kikade på den fina omgivningen innan vi käkade på en pizzeria utanför.
Efter besöket i Gamla Linköping var det dags att bege sig mot Marcus på allvar. Problemet var dock att det var smått omöjligt att ringa till Marcus telefon. Var det inte upptaget så fick man beskedet att numret "kan vara svårt att nå" eller att det typ inte fanns. Nahe..? SMS gick dock bra, och då kunde Marcus ringa upp istället när han såg det. Jag fick tag i Marcus en gång just när vi kom till Gamla Linköping, men sen var det stopp ett tag.
Innan vi fick tag i Marcus en andra gång fick jag syn på en busshållplats där ändhållplatsen skulle vara där han bodde. Kalas tänkte jag och bestämde att vi helt enkelt skulle följa hållplatserna så kom vi ju rätt!
Tanken var god och fungerade hyfsat även om vi fick vända några gånger då busslinjen gått åt ett annat håll än det vi chansat på, men sedan ringde Marcus upp och började guida oss istället.
Marcus guidning ledde oss in i centrum och vi fick snart för oss att Linköping ohotat är rödljusens stad nummer ett. Rödljus hela tiden som tog eoner att vänta vid. Lägg därtill att det var vägarbete och mycket varmt ute och Linus stackars Audi började må dåligt. Plötsligt började nämligen Audin att, precis som förra året, ryka..
Den ärkekorkade vägarbetsmannen vägrade låta oss parkera på den lediga ficka som fanns bredvid kön trots att det tydligt kom rök från huven och vi fick istället snällt vänta till efter nästa äckliga rödljus innan en hyperstressad bror kunde svänga in på Linköpings tågstations parkering. Vi parkerade snitsigt på någon parkering märkt "Europcar". Vår bil är mäkta europeisk, finemang.
Det som rök var inget farligt, bara precis samma sak som föregående år, alltså att kylarvattnet kokat över, ett fenomen som tydligen uppstår efter krypkörning/körning i låg hastiget. Bilen fick lugna sig ett tag, Linus fyllde på kylarvätska och sedan satte vi kurs mot Marcus igen.
 
Ett cykelbud åker förbi i Gamla Linköping som om tiden stått stilla.
 
Efter ännu en liten stund med krypkörning och röda ljus började min bror bli något irriterad och svängde istället in mot första bästa parkeringshus och tyckte vi skulle gå till Marcus därifrån. Vi tog en biljett i entréautomaten, bommen gick upp, Linus parkerade och jag försökte ånyo få tag i Marcus (vi lade på luren efter att bilen börjat koka).
Solen började nu också dala mer och mer och en viss stress fanns hos delar av sällskapet som ville hinna till campingplats och slå upp tält innan mörkrets fall.
Marcus ringde upp och förklarade att det säkert tog en halvtimme att gå från stan till honom. Detta var inte acceptabelt och vi hoppade åter in i bilen efter vårt livs kortaste parkeringshusbesök. Då uppstod nästa problem när vi skulle ut ur parkeringshuset.
Eftersom vi varit där inne så kort tid ville bomautomaten trilskas och förkunnade när vi stoppade in vår biljett att vi skulle kontakta kassan. Kassan..? Inte ett spår av någon kassa.
Erik hoppade ur bilen och sprang med bar överkropp genom parkeringshuset och försvann runt ett hörn. Snart kom han springandes tillbaka och sa att han behövde tolv kronor. När han fått dessa försvann han igen och kom sedan joggandes ännu en gång genom lokalen och meddelade att det nu var betalt i någon maskin och kostade typ 3-4 kronor. Värd parkering.
Nåja, nu fungerade det att stoppa i kortet, bommen gick upp, och vi nådde efter lite letande ändå fram till Marcus.
Eftersom klockan nu var så mycket så blev det ett ganska kort besök. Vi snackade lite, kollade kartor och gick och handlade alla fyra, sedan var det dags att ge sig av innan det blev för mörkt.

Besök hos Marcus (mitten) och kartkollande.
 
Storskiren - De trenne stora tjuvkräftfiskarna
Efter lite irrande hittade vi till slut en badplats strax nordväst om Finspång (en stad där invånarna för övrigt var väldigt trevliga och hjälpsamma). Enda problemet med denna badplats var att en låg precis bredvid vägen, men annars var det inget att klaga på. Man sov helt okej trots att bilar körde förbi väldigt nära då och då.
När vi var klara med tältuppsättningen och börjat grilla kom en bil till parkeringen och en man kom gåendes emot oss med en ficklampa i högsta hugg. Mannen kom fram till oss och lyste oss alla i ansiktet och undrade vad vi gjorde:
- Grillar lite! Du ska inte ha en korv?
- Nej tack! Ni gör inget annat då?
Vadå, tänkte vi, annat? Som vadå, något olagligt? Röker på eller? Är han någon polis? Sen såg vi att mannen visade upp en bricka som förkunnade att han var fiskevakt.
- Ni fiskar inte kräftor..?
- Kräftor..? Näe, haha.. vi bara grillar och campar här över natten!
- Ja, okej!
Fiskevakten var trevlig och insåg rätt snabbt att vi inte direkt var några kräftfiskare. Jag såg väl mest tjuvfiskig ut i mina gröna gummistövlar, gröna luvtröja och grönvita keps, men Erik, med sin hiphop-keps, kommer väl knappast med på omslaget till nästa nummer av Jakt & Fiske.
Jag frågade om man fick fiska annat och det var helt okej, men det fanns mest gädda där. Sedan tackade vakten för sig och försvann iväg i natten.
Efter detta tog vi ett par groggar, snackade, översatte textrader från engelska till svenska på Eriks hiphop-låtar som spelade samt tittade på stjärnorna innan det var läggdags. Dagen efter for vi mot östligaste destinationen på resan: Stockholm. För övrigt fiskade vi innan vi stack. I ösregn. En kvart. Det enda nappet som någon fick var jag: en bit vass. Sen sket vi i fiskandet.

Storskiren med två av våra eminenta campingstolar i förgrunden.
 
Exempel på översättning mitt i natten som blir roligare på svenska (det mesta blir roligare på svenska):
"Crazy brothers know his name!" - "Galna bröder vet hans namn!"
 
Nästa inlägg blir andra och avslutande delen av denna road trip! Tjo!

RSS 2.0