Three cheers for Rupert and Hubert!
Hade extrem ångest inatt och kände mig märkligt uppstressad över att tiden bara rann iväg och motivationen för tentan var som bortblåst. Dessbättre avhjälptes det efter några timmar med en kopp grönt citronte och Mr. Bean.
Som tur är är jag rätt bra på att intala mig saker och tro på dem. Som att säga till mig själv att det skulle kännas bättre idag, vilket det också gör.
Ibland, som nu, vill man kunna spola fram tiden. Hoppa över allt skrivande och bara vakna upp på tisdag morgon och ha tentan inlämnad och klar. Dessvärre kommer alltid samma motargument upp i huvudet med spolfunktionen: Man förlorar en bit av sitt liv som aldrig kommer tillbaka och förkortar därmed sitt medvetna liv. Hmm.
Tentan kommer bli klar och när jag väl börjar med en fråga så brukar det rinna på, det är inte själva skrivandet och uttryckandet som är problemet. Problemet är att väl ta tag i saken och strimla ner all fakta till kortfattade svar istället för att göra ett uppslagsverk.
Jag är också expert (dock inte ensam expert har jag hört av andra) på att tolka anvisningar och frågor på flera olika sätt. Står inte något exakt, korrekt och otvivelaktigt så kommer jag garanterat att sitta och vara grinig och undra vad som menas för att till slut bestämma mig för det sätt som jag själv tycker är bäst. Nio fall av tio är mitt sätt rätt, men det där sista fallet visar sig ibland vara en misstolkning - vilket jag alltså definitivt skyller på otillräckliga instruktioner.
Nu är klockan inte ens ett och jag har inget inplanerat idag vilket känns väldigt gött. Gårdagens besök på O'Learys med Johan var välbehövligt för lite miljö- (och framförallt luft-) ombyte. Synd bara att matchen vi såg var en av de tristaste i mannaminne mellan Valencia och United. Hade inte Javier Hernandez gjort mål i slutminuterna hade det kanske till och med varit den tristaste jag sett.
Pissigt nog såg man också resultaten ramla in där Inter krossade Bremen. Blä.
Anyways, trevligt sällskap och god öl samt att iallafall Spurs och Lyon vann sina matcher lindrar något.
Tentan, here I come...
Som tur är är jag rätt bra på att intala mig saker och tro på dem. Som att säga till mig själv att det skulle kännas bättre idag, vilket det också gör.
Ibland, som nu, vill man kunna spola fram tiden. Hoppa över allt skrivande och bara vakna upp på tisdag morgon och ha tentan inlämnad och klar. Dessvärre kommer alltid samma motargument upp i huvudet med spolfunktionen: Man förlorar en bit av sitt liv som aldrig kommer tillbaka och förkortar därmed sitt medvetna liv. Hmm.
Tentan kommer bli klar och när jag väl börjar med en fråga så brukar det rinna på, det är inte själva skrivandet och uttryckandet som är problemet. Problemet är att väl ta tag i saken och strimla ner all fakta till kortfattade svar istället för att göra ett uppslagsverk.
Jag är också expert (dock inte ensam expert har jag hört av andra) på att tolka anvisningar och frågor på flera olika sätt. Står inte något exakt, korrekt och otvivelaktigt så kommer jag garanterat att sitta och vara grinig och undra vad som menas för att till slut bestämma mig för det sätt som jag själv tycker är bäst. Nio fall av tio är mitt sätt rätt, men det där sista fallet visar sig ibland vara en misstolkning - vilket jag alltså definitivt skyller på otillräckliga instruktioner.
Nu är klockan inte ens ett och jag har inget inplanerat idag vilket känns väldigt gött. Gårdagens besök på O'Learys med Johan var välbehövligt för lite miljö- (och framförallt luft-) ombyte. Synd bara att matchen vi såg var en av de tristaste i mannaminne mellan Valencia och United. Hade inte Javier Hernandez gjort mål i slutminuterna hade det kanske till och med varit den tristaste jag sett.
Pissigt nog såg man också resultaten ramla in där Inter krossade Bremen. Blä.
Anyways, trevligt sällskap och god öl samt att iallafall Spurs och Lyon vann sina matcher lindrar något.
Tentan, here I come...
Ångestlindrare!
Känslor - Tenta - Luften - Sport
Just nu känner jag mig bara konstig. Nå, det är väl inget ovanligt i och för sig, men jag menar på ett ovisst sätt.
Jag vet att jag valt rätt linje, folket här är underbart, Falun är en kanonstad, det finns absolut inget att klaga på! Ändå är det något kallt som jag inte kan sätta fingret på som bara finns där inuti mig.
Visst har jag blivit mer cynisk med åren, men samma gamla humorstinna Richard finns där ändå. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Vi förändras, så enkelt är det. Alla erfarenheter formar oss, utvecklar oss eller gör om oss från vad vi tidigare var, oftast till det bättre, i vissa fall till det sämre. Jag vet att jag gått åt det bättre hållet, slipat bort många av de skavanker som funnits i personligheten tidigare.
Det värsta är när vi inte lär oss av det som hänt, inte kan gå vidare utan fortsätter ha bristen i personligheten. Det kan vara någon som dött som man inte kan släppa taget om.
Eller ett ungdomsförhållande som var såpass dåligt att det skadat en för kommande relationer och gjort att man inte vågar lita på kärlek igen. Det måste inte vara att det skadat en fysiskt eller för att pojk/flickvännen var elak. Det kan helt enkelt vara så att förhållandet var så kallt och menlöst att man trodde att det var så det skulle vara, att det är så det kommer att förtsätta kännas även i framtiden. Kramarna stela på armlängds avstånd, kyssarna tvingade och utan varken kärlek eller känsla, bara utförda för att. Har man varit i ett sådant förhållande förstår jag om det är svårt att gå vidare och tro på hur bra kärlek faktiskt kan vara.
Det gäller att våga, våga tro på att kärlek faktiskt finns, att det kan bli så mycket bättre om man bara kastar sig ut och släpper taget om det som fjättrat en vid att alltid tro att man aldrig kommer få känna något speciellt.
För kärlek kan vara underbart, tro mig.
Alla kan förändras.
---
Första två delfrågorna i uppgift fem i hemtentan gick rätt segt och tog upp en sida. Jag tog sedan en paus och återkom efter cirka fem timmar. De två återstående delfrågorna tog sedan bara upp lite mer än en halv sida när jag var klar. Vad hände där liksom?
Antingen har jag blivit bra på att sakligt och korrekt hitta svaren och förstått allt för att inte behöva något större ordbajsande, eller också fattas det något.
Jag tänker i vilket fall inte lägga ner mer energi på den frågan i nuläget utan tar tag vidare i en av de andra frågorna imorgon.
Det kan inte vara så simpelt, det måste finnas en hake?
---
Luften på västkusten i all ära, men inte mycket kan mäta sig med friskheten som känns i luften häruppe.
När det blir kallt och kyligt blir det liksom det inte på samma bitande sätt som det blir hemma.
Jag trivs här, jag gör verkligen det.
---
Leeds förlorade en till synes galen match med 4-6 efter att ha lett med 4-1 i halvtid. Hur fan lyckas man med så'nt?? Jävla sopor.. -.-
---
Gillar inte att avsluta ett inlägg på något grinigt sätt så det får bli med lite klassisk barndomsnostalgi!
Jag vet att jag valt rätt linje, folket här är underbart, Falun är en kanonstad, det finns absolut inget att klaga på! Ändå är det något kallt som jag inte kan sätta fingret på som bara finns där inuti mig.
Visst har jag blivit mer cynisk med åren, men samma gamla humorstinna Richard finns där ändå. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Vi förändras, så enkelt är det. Alla erfarenheter formar oss, utvecklar oss eller gör om oss från vad vi tidigare var, oftast till det bättre, i vissa fall till det sämre. Jag vet att jag gått åt det bättre hållet, slipat bort många av de skavanker som funnits i personligheten tidigare.
Det värsta är när vi inte lär oss av det som hänt, inte kan gå vidare utan fortsätter ha bristen i personligheten. Det kan vara någon som dött som man inte kan släppa taget om.
Eller ett ungdomsförhållande som var såpass dåligt att det skadat en för kommande relationer och gjort att man inte vågar lita på kärlek igen. Det måste inte vara att det skadat en fysiskt eller för att pojk/flickvännen var elak. Det kan helt enkelt vara så att förhållandet var så kallt och menlöst att man trodde att det var så det skulle vara, att det är så det kommer att förtsätta kännas även i framtiden. Kramarna stela på armlängds avstånd, kyssarna tvingade och utan varken kärlek eller känsla, bara utförda för att. Har man varit i ett sådant förhållande förstår jag om det är svårt att gå vidare och tro på hur bra kärlek faktiskt kan vara.
Det gäller att våga, våga tro på att kärlek faktiskt finns, att det kan bli så mycket bättre om man bara kastar sig ut och släpper taget om det som fjättrat en vid att alltid tro att man aldrig kommer få känna något speciellt.
För kärlek kan vara underbart, tro mig.
Alla kan förändras.
---
Första två delfrågorna i uppgift fem i hemtentan gick rätt segt och tog upp en sida. Jag tog sedan en paus och återkom efter cirka fem timmar. De två återstående delfrågorna tog sedan bara upp lite mer än en halv sida när jag var klar. Vad hände där liksom?
Antingen har jag blivit bra på att sakligt och korrekt hitta svaren och förstått allt för att inte behöva något större ordbajsande, eller också fattas det något.
Jag tänker i vilket fall inte lägga ner mer energi på den frågan i nuläget utan tar tag vidare i en av de andra frågorna imorgon.
Det kan inte vara så simpelt, det måste finnas en hake?
---
Luften på västkusten i all ära, men inte mycket kan mäta sig med friskheten som känns i luften häruppe.
När det blir kallt och kyligt blir det liksom det inte på samma bitande sätt som det blir hemma.
Jag trivs här, jag gör verkligen det.
---
Leeds förlorade en till synes galen match med 4-6 efter att ha lett med 4-1 i halvtid. Hur fan lyckas man med så'nt?? Jävla sopor.. -.-
---
Gillar inte att avsluta ett inlägg på något grinigt sätt så det får bli med lite klassisk barndomsnostalgi!
Jag gjorde om misstaget igen
Att man aldrig lär sig!
Jag är ingen stor fan av skräckfilmer, vilket jag har nämnt lite innan. Mest för att de allt som oftast är så äckligt förutsägbara och i princip ALLTID slutar på samma svintråkiga sätt. "Hur ska vi göra med slutet? Hmm.. Vad sägs om att vi låter alla som är med i filmen dö? Jaa!! Vilken toppenidé! Det har ju inte aaalls hänt 1000 gånger förut!!"
Seriöst...
Filmen som jag nu såg efter rekommendation av lägenhetspolaren, som alltså läser till manusförfattare, var The Descent från 2005.
Som jag ser det finns det tre typer av skräck-/horror-/rysar-filmer:
1. De raktigenom dåliga
2. De bra fram till slutet när sista flyende stackars hjälten ÄNDÅ får plocka ner skylten TROTS att han eller hon lyckats fly undan det hemska. Oftast på ett skrattretande sätt av en elaking som, trots att offret försvunnit iväg långväga från platsen där allt utspelar sig, ändå på något magiskt sätt lyckats hänga med och dyker upp i baksätet på en bil eller något liknande.
3. De raktigenom bra, med ett bra slut. Ett bra slut ska till 99% innebära att åtminstone en enda futtig liten stackars karaktär överlever. Fine om resten av alla karaktärer strimlas till plockepinn, men det känns totalt meningslöst att sitta och spänna sig och heja på karaktärer igenom en hel film när sedan inte en käft överlever.
Den sistnämnda kategorin är dock i princip obefintlig. Min favoritskräckis är - hör och häpna - Blair Witch Project. För er som av någon anledning inte sett den ännu får ni blunda nu i stycket som kommer:
Varför är min favoritskräckis en film där uppenbarligen alla karaktärer dör? För att den tillhör den sista procenten - en bra skräckis, trots att alla dör. Jag vet att många inte alls tycker den är så fantastiskt som jag vill utmåla den, men för mig är den i en helt egen klass. Både när den kom och fortfarande idag.
I B.W.P. får man dels se från handkameraperspektiv, dels föreställa sig allt det onda i sitt eget huvud, vilket för mig är det som gör det så skrämmande. Precis som i verkliga livet om jag är ute i skogen mitt i natten och går. Det är inte mer farligt än på dagen, men vi kan inte se någonting runtomkring oss, vilket gör att vi börjar få för oss saker, bli rädda för det som skulle kunna finnas där.
Vår egen hjärna - ständigt den plats som skapar de värsta skräckscenarierna.
Filmen "Paranormal Activity" som kom häromåret försökte skapa samma stämning med handkameror och mörker. Problemet var bara att man befann sig i en hemmiljö som inte alls var lika skrämmande som att vara ute i en mörk skog där man går vilse. Huset var dessutom ingen skrämmande ensligt villa ute på landet utan en vanlig radhusvilla i en stad eller förort. Inte heller särskilt skrämmande.
Fler saker som irriterar med skräckfilmer:
- Den karaktär jag gillar mest dör oftast rätt omgående (så var fallet nu i "The Descent" där jag direkt visste vem som skulle dö först eftersom den karaktären var skönast..). I de få filmer där någon eller några faktiskt överlever så är det aldrig en av favoriterna då de i dessa filmer klarar sig precis fram till räddningen är i sikte - då offrar de sig själva, snubblar på något och faller tillbaka eller något annat dumt så att huvudkaraktären får bli den som klarar sig antingen själv eller med en annan rätt menlös karaktär som mirakulöst också klarat sig genom att ta sin egen väg och dyka upp först i slutet.
- Som sagt att det är så mycket förutsägbart. Går någon fram till en spegel eller stirrar ut genom ett fönster precis i början så vet man att jajamensan, strax kommer antingen något flyga förbi eller in i rutan, eller så är det någon snäll person som karaktären känner som glatt dyker upp, eller också kommer ett hemskt ansikte visa sig och skrämma karaktären som vaknar upp från vad som bara var en mardröm (puh, vilken tur!). Vi ska bli lite förtidsskrämda såklart, fast på ett harmlöst sätt för att skoja till det lite, hihi!
- Folk är idioter i skräckfilmer. Man springer t.ex. gärna rakt ut i ett öppet majsfält (där ingen kan rädda eller se en utom mördaren), eller ställer sig framför en skördetröska (som bara råkar starta och köra över en). Märker man att någon mördas av sina vänner så samlar man inte heller resten av vännerna och börjar springa bort från sitt hemska hus längs med vägen för att leta efter grannar som har fungerande telefon (mördaren har ju varit duktig och klippt av teleledningen!), nej man STANNAR KVAR och sitter gärna och gråter och väntar på att nästa person ska mördas. Stannar man ändå kvar kan man ju tänka sig att folk försöker att hitta lite vapen åtminstone och samlas i ett rum för att invänta mördaren och tillsammans klubba ner honom? Inte då! Vapen är löjligt. De enda gångerna vapen tas i bruk är när halva filmen passerat och man märker att fler och fler karaktärer börjar dö ut. DÅ minsann, då kan man få tag i en halvdassig kökskniv som man ändå är helt värdelös på att hantera när det väl kommer till kritan.
- I skräckisar är folk anslutna till världens sämsta telenät och har världens sämsta batterier i mobilerna. Skulle man mot förmodan ha en fungerande telefon kan man ge sig fan på att den går sönder bums eller tappas ner i något hål.
Jag skulle kunna fortsätta forever med såna här saker, men det är liksom ingen mening.
När det gäller "The Descent" kan jag nämna snabbt att ingen verkar ha hört talas om fenomenet mobiltelefon överhuvudtaget. Jag säger som det står i slutet på "Att angöra en brygga": "Det här hade inte hänt om de haft telefon." Ger man sig ner i en djup grotta ute i ingenstans tar iallafall jag med mig åtminstone en mobiltelefon, gärna en satellittelefon för säkerhets skull. Men det är klart, jag hade aldrig gått ner i en sån grotta överhuvudtaget..
Filmen får B B- för att den är okej fram till det rätt töntiga och menlösa slutet. Vad jag menar med det får ni se själva.
Det dröjer innan jag ser en skräckis igen.
Jag är ingen stor fan av skräckfilmer, vilket jag har nämnt lite innan. Mest för att de allt som oftast är så äckligt förutsägbara och i princip ALLTID slutar på samma svintråkiga sätt. "Hur ska vi göra med slutet? Hmm.. Vad sägs om att vi låter alla som är med i filmen dö? Jaa!! Vilken toppenidé! Det har ju inte aaalls hänt 1000 gånger förut!!"
Seriöst...
Filmen som jag nu såg efter rekommendation av lägenhetspolaren, som alltså läser till manusförfattare, var The Descent från 2005.
Som jag ser det finns det tre typer av skräck-/horror-/rysar-filmer:
1. De raktigenom dåliga
2. De bra fram till slutet när sista flyende stackars hjälten ÄNDÅ får plocka ner skylten TROTS att han eller hon lyckats fly undan det hemska. Oftast på ett skrattretande sätt av en elaking som, trots att offret försvunnit iväg långväga från platsen där allt utspelar sig, ändå på något magiskt sätt lyckats hänga med och dyker upp i baksätet på en bil eller något liknande.
3. De raktigenom bra, med ett bra slut. Ett bra slut ska till 99% innebära att åtminstone en enda futtig liten stackars karaktär överlever. Fine om resten av alla karaktärer strimlas till plockepinn, men det känns totalt meningslöst att sitta och spänna sig och heja på karaktärer igenom en hel film när sedan inte en käft överlever.
Den sistnämnda kategorin är dock i princip obefintlig. Min favoritskräckis är - hör och häpna - Blair Witch Project. För er som av någon anledning inte sett den ännu får ni blunda nu i stycket som kommer:
Varför är min favoritskräckis en film där uppenbarligen alla karaktärer dör? För att den tillhör den sista procenten - en bra skräckis, trots att alla dör. Jag vet att många inte alls tycker den är så fantastiskt som jag vill utmåla den, men för mig är den i en helt egen klass. Både när den kom och fortfarande idag.
I B.W.P. får man dels se från handkameraperspektiv, dels föreställa sig allt det onda i sitt eget huvud, vilket för mig är det som gör det så skrämmande. Precis som i verkliga livet om jag är ute i skogen mitt i natten och går. Det är inte mer farligt än på dagen, men vi kan inte se någonting runtomkring oss, vilket gör att vi börjar få för oss saker, bli rädda för det som skulle kunna finnas där.
Vår egen hjärna - ständigt den plats som skapar de värsta skräckscenarierna.
Filmen "Paranormal Activity" som kom häromåret försökte skapa samma stämning med handkameror och mörker. Problemet var bara att man befann sig i en hemmiljö som inte alls var lika skrämmande som att vara ute i en mörk skog där man går vilse. Huset var dessutom ingen skrämmande ensligt villa ute på landet utan en vanlig radhusvilla i en stad eller förort. Inte heller särskilt skrämmande.
Fler saker som irriterar med skräckfilmer:
- Den karaktär jag gillar mest dör oftast rätt omgående (så var fallet nu i "The Descent" där jag direkt visste vem som skulle dö först eftersom den karaktären var skönast..). I de få filmer där någon eller några faktiskt överlever så är det aldrig en av favoriterna då de i dessa filmer klarar sig precis fram till räddningen är i sikte - då offrar de sig själva, snubblar på något och faller tillbaka eller något annat dumt så att huvudkaraktären får bli den som klarar sig antingen själv eller med en annan rätt menlös karaktär som mirakulöst också klarat sig genom att ta sin egen väg och dyka upp först i slutet.
- Som sagt att det är så mycket förutsägbart. Går någon fram till en spegel eller stirrar ut genom ett fönster precis i början så vet man att jajamensan, strax kommer antingen något flyga förbi eller in i rutan, eller så är det någon snäll person som karaktären känner som glatt dyker upp, eller också kommer ett hemskt ansikte visa sig och skrämma karaktären som vaknar upp från vad som bara var en mardröm (puh, vilken tur!). Vi ska bli lite förtidsskrämda såklart, fast på ett harmlöst sätt för att skoja till det lite, hihi!
- Folk är idioter i skräckfilmer. Man springer t.ex. gärna rakt ut i ett öppet majsfält (där ingen kan rädda eller se en utom mördaren), eller ställer sig framför en skördetröska (som bara råkar starta och köra över en). Märker man att någon mördas av sina vänner så samlar man inte heller resten av vännerna och börjar springa bort från sitt hemska hus längs med vägen för att leta efter grannar som har fungerande telefon (mördaren har ju varit duktig och klippt av teleledningen!), nej man STANNAR KVAR och sitter gärna och gråter och väntar på att nästa person ska mördas. Stannar man ändå kvar kan man ju tänka sig att folk försöker att hitta lite vapen åtminstone och samlas i ett rum för att invänta mördaren och tillsammans klubba ner honom? Inte då! Vapen är löjligt. De enda gångerna vapen tas i bruk är när halva filmen passerat och man märker att fler och fler karaktärer börjar dö ut. DÅ minsann, då kan man få tag i en halvdassig kökskniv som man ändå är helt värdelös på att hantera när det väl kommer till kritan.
- I skräckisar är folk anslutna till världens sämsta telenät och har världens sämsta batterier i mobilerna. Skulle man mot förmodan ha en fungerande telefon kan man ge sig fan på att den går sönder bums eller tappas ner i något hål.
Jag skulle kunna fortsätta forever med såna här saker, men det är liksom ingen mening.
När det gäller "The Descent" kan jag nämna snabbt att ingen verkar ha hört talas om fenomenet mobiltelefon överhuvudtaget. Jag säger som det står i slutet på "Att angöra en brygga": "Det här hade inte hänt om de haft telefon." Ger man sig ner i en djup grotta ute i ingenstans tar iallafall jag med mig åtminstone en mobiltelefon, gärna en satellittelefon för säkerhets skull. Men det är klart, jag hade aldrig gått ner i en sån grotta överhuvudtaget..
Filmen får B B- för att den är okej fram till det rätt töntiga och menlösa slutet. Vad jag menar med det får ni se själva.
Det dröjer innan jag ser en skräckis igen.
Vad håller resten av dagen i sitt sköte?
Har just gjort den otroliga ansträngningen att öppna word och ställa in de detaljer som anges i dokumentet om hur vi ska skriva hemtentan i första kursen "Medier och samhälle", vilket innebär Times New Roman, storlek 12, dubbelt radavstånd, namn och mailadress på varje sidhuvud samt två cm marginal på vänster och höger sida pappret.
Mitt största problem på denna hemtenta kommer att vara att hålla det jag skriver kortfattat. Det är liksom inte min grej alls och på varje fråga står det hur långt ett svar max får vara (i det här fallet 1,5 eller 2,5 sidor) . Detta toppat med det ohyggliga 2.0 i radavstånd ger minimalt med skriftligt utrymme. Men ja, det ska väl gå det också.
Konklusion av ovanstående? Att tiderna förändras. På högstadiet var det bara kvantitet som räknades, på gymnasiet var det både kvantitet och kvalitet, förra gången jag pluggade högskola än mer kvantitet och kvalitet och nu enbart kvalitet.
Mitt största problem på denna hemtenta kommer att vara att hålla det jag skriver kortfattat. Det är liksom inte min grej alls och på varje fråga står det hur långt ett svar max får vara (i det här fallet 1,5 eller 2,5 sidor) . Detta toppat med det ohyggliga 2.0 i radavstånd ger minimalt med skriftligt utrymme. Men ja, det ska väl gå det också.
Konklusion av ovanstående? Att tiderna förändras. På högstadiet var det bara kvantitet som räknades, på gymnasiet var det både kvantitet och kvalitet, förra gången jag pluggade högskola än mer kvantitet och kvalitet och nu enbart kvalitet.
Bye, bye ordbajsande..
Fanns ingen bra kvalle på originalet dessvärre, men denna funkar också :)
Dagens tanke
Ju längre tiden går - blir vi mer utvecklade eller mer invecklade?
Hemma efter kåren
Känner att min humor är lite speciell för stunden.
Linus? Henke? Hell yeah!
Linus? Henke? Hell yeah!
Jawohl!
Hemtenta - Mord eller Mys?
Såklart inget av dem! Sen när har en hemtenta varit mysig..? Nej, men seriöst, denna tenta blir helt okej om man jämför med vissa jag skrivit förut.
Visst, en hemtenta är en hemtenta och aldrig något man sitter och jublar över, men i mitt minne ploppar ständigt gamla hemtentan upp som jag hade i radiokursen vt -06 som blev 14 sidor lång. Den minns jag kändes tung. Och sen inte minst C-uppsatsen ht -07 (79 sidor, brr..) Ser man det ur den synvinkeln så ska det här nog gå bra. Trots att jag inte pluggat på över två år.
Nu har en timmes information om hemtentan börjat upp på Lugnet. Jag sitter hemma. Det är inte för att jag tror att jag är bättre än andra, jag känner bara inte för att höra på ännu en infostund om hemtenta när jag redan skrivit ett antal i mitt liv. Hade detta varit min första så hade jag definitivt varit där och lyssnat.
---
Jag har slutat känna mig enbart gammal, det gav liksom inget. Istället känner jag mig bara erfaren och rutinerad vilket är bra mycket skönare och givande. Jag kan hjälpa de som undrar om saker liksom, behöver inte själv gå och oroa mig. Ett inre lugn.
(Och nej, jag vet att jag inte är speciellt gammal egentligen, men har känt mig lite lillgammal farbror ett bra tag.)
---
Tvätta vid tre! Yeeeeyy!...Nejjj.. Äh, är inte så jobbigt egentligen, ville bara klaga ändå. Värre är det med den horribla disken som alltid förökar sig i köket. Disk är fan värre än kaniner.
Höres kanske senare eller imorrn när jag kommit till sans. Dödsparty ikväll, remember?
Döds
Inte fullt så döds, mer skrämmande
Visst, en hemtenta är en hemtenta och aldrig något man sitter och jublar över, men i mitt minne ploppar ständigt gamla hemtentan upp som jag hade i radiokursen vt -06 som blev 14 sidor lång. Den minns jag kändes tung. Och sen inte minst C-uppsatsen ht -07 (79 sidor, brr..) Ser man det ur den synvinkeln så ska det här nog gå bra. Trots att jag inte pluggat på över två år.
Nu har en timmes information om hemtentan börjat upp på Lugnet. Jag sitter hemma. Det är inte för att jag tror att jag är bättre än andra, jag känner bara inte för att höra på ännu en infostund om hemtenta när jag redan skrivit ett antal i mitt liv. Hade detta varit min första så hade jag definitivt varit där och lyssnat.
---
Jag har slutat känna mig enbart gammal, det gav liksom inget. Istället känner jag mig bara erfaren och rutinerad vilket är bra mycket skönare och givande. Jag kan hjälpa de som undrar om saker liksom, behöver inte själv gå och oroa mig. Ett inre lugn.
(Och nej, jag vet att jag inte är speciellt gammal egentligen, men har känt mig lite lillgammal farbror ett bra tag.)
---
Tvätta vid tre! Yeeeeyy!...Nejjj.. Äh, är inte så jobbigt egentligen, ville bara klaga ändå. Värre är det med den horribla disken som alltid förökar sig i köket. Disk är fan värre än kaniner.
Höres kanske senare eller imorrn när jag kommit till sans. Dödsparty ikväll, remember?
Döds
Inte fullt så döds, mer skrämmande
Wake me up when September ends
Blev precis som jag trodde. Började rasa ihop vid tretiden, släpade mig motstridigt mot sängen och sov uselt i ca två-två ½ timme och vaknade måendes urk. Typ så. Somnar man på dagen blir alltid min kropp fucked up. Tänker vänta ett tag med att lägga mig nu iaf tills anatomin tycker att det är mera lämpligt.
Tills dess? Fortsätta må som ett litet utskitet katrinplommon och inte röra mig mer än absolut nödvändigt. Blursch.
Imorrn blir det bättre! Eller ja, först ska man tvätta, inte så jippi, men sen på aftonen blir det s.k. "Dödsparty" borta hos Fredrik. Interesting. Eftersom tanken sedan är att dra ut till typ kåren har jag svårt att få in ordet "döds" i sammanhanget. Döds blir man inte på kåren, där blir man max lite småstenad, annars lär man bli utslängd. "Döds" känns mer som ett hemmapartyuttryck, men ja. Den som lever får se ;)
Nu ska jag nog bli lite Svensson och kolla på "Doobidoo", oh yeah.
Tills dess? Fortsätta må som ett litet utskitet katrinplommon och inte röra mig mer än absolut nödvändigt. Blursch.
Imorrn blir det bättre! Eller ja, först ska man tvätta, inte så jippi, men sen på aftonen blir det s.k. "Dödsparty" borta hos Fredrik. Interesting. Eftersom tanken sedan är att dra ut till typ kåren har jag svårt att få in ordet "döds" i sammanhanget. Döds blir man inte på kåren, där blir man max lite småstenad, annars lär man bli utslängd. "Döds" känns mer som ett hemmapartyuttryck, men ja. Den som lever får se ;)
Nu ska jag nog bli lite Svensson och kolla på "Doobidoo", oh yeah.
Vet mycket väl att detta inte är Doobidoo, men På Spåret är ett annat Svenssonprogram som herr Björkman gillar. Hittade inte det Doobidoo-klipp jag ville ha så fick bli detta istället. Sista covern är mäkta bra.
Jaaaaaa, gomorron, gomorron, gomorron! Richard i ottan!
Gå upp dessa tider kan inte vara hälsosamt. Det kan det bara inte vara. Väs. Speciellt när man vaknar av sig själv en timme innan väckarklockan (vilket idag innebar uppvaknande ca 06.30). Bah. Dubbelbah.
Nåja, te och rostat bröd fick magen att fungera iallafall. Bara skallen och resten av kroppen kvar. Detaljer..
Nåja, te och rostat bröd fick magen att fungera iallafall. Bara skallen och resten av kroppen kvar. Detaljer..
You win, you lose
Seminarium idag. Gick fint, diskussioner om medias inflytande och politik. Jag väntar ju tålmodigt på läsår två då idrotten kommer in i bilden men till dess får man acceptera andra områden och sätta sig in i dess diskussioner. Funkar bra hittills.
---
Inte vart så mycket filmtyckande på sista tiden känner jag. Så kan vi inte ha det!
Inception - var ju på bio för flera veckor sedan och såg den, men hann aldrig skriva någon kommentar. Vad ska man säga? SE DEN! Lagom mycket tänkande utan att bli alltför pretentiös och konstnärlig. Djup på det bra sättet. Bästa på länge jag sett när man tänker efter. Vi drar till med ett B B B B B. För en gångs skull en smått hypad film som motsvarade förväntningarna. Di Caprio som vanligt mycket bra i denna tempofyllda film om drömvärldar och undermedvetenhet. (Y)
Nyfiken Gul - Svensk gammal film med en massa politik invävt i en form av kärlekshistoria. Själva filmen man följer är en film i filmen kan man säga där Vilgot Sjöman spelar sig själv som regissör, likt Lena Nyman spelar Lena och Börje Ahlstedt spelar Börje. Rätt märklig film, men mycket intressant ur det politiska perspektivet där en massa människor intervjuas om t.ex. jämställdhet. Tror den är bra mycket mer intressant att se idag än när den kom, trots sina otal vågade nakenscener. Väldigt seg som helhet dock. B B.
Mr. Nobody - Ännu en märklig film som är mer snygg och skådespelarmässigt bra än hur handlingen artar sig. Ska inte avslöja alltför mycket, men man får följa en persons, Nemo Nobody, flera olika liv som i slutet förklaras på ett något luddigt, om än förståeligt, sätt. Om man tar historierna för vad de är så är de fint berättade och gör filmen sevärd, men själva slutet gör att man känner sig lite halvt lurad på konfekten samtidigt som någon ändå försöker locka med en godispåse. Tvetydigt, men förståeligt. B B B får den ändå för att speciellt en av historierna är extra vacker.
---
Jag tänker inte prata mer om valet nu. Detta är ingen politisk blogg och det utspelet jag hade i förra blogginlägget handlade mer om mänskliga rättigheter och värderingar än om politik i sig.
---
Vatten och sörja
Senap och gas
Livets smörja
en tanke, en oas
Målet är färden
resan är vi
Värmen på härden
svettas vi i
I slutet är allt ändå som i början
Man somnar in till ett ingenting
Viljan att det fortsätter finns
Men sannolikheten?
Allt som händer mellan födsel och död går ut på att bejaka den tid som just man själv fått chansen att leva i och göra det bästa av den tiden. När vi ligger på dödsbädden kommer det inte handla om vad som gått rätt eller fel. Det enda som betyder något är de minnen man har och de människor man påverkat.
Efter vårt liv kommer nya som får bejaka sin tid, påverkade av våra men skapade till sina egna och så kommer det fortsätta i miljarder år tills dess att solen brinner ut och alla övergår till ingenting (om inte nya planeter och solar hittats till dess såklart).
Jag menar inte att vara morbid och negativ. Som sagt vill jag att det finns en högre mening med allt det här, att vi lever vidare på något sätt.
Att det finns en form av öde tror jag redan på i viss mån, men varken starka bevis eller riktig övertygelse finns än så länge. Så jag får fortsätta hoppas i smyg.
---
Inte vart så mycket filmtyckande på sista tiden känner jag. Så kan vi inte ha det!
Inception - var ju på bio för flera veckor sedan och såg den, men hann aldrig skriva någon kommentar. Vad ska man säga? SE DEN! Lagom mycket tänkande utan att bli alltför pretentiös och konstnärlig. Djup på det bra sättet. Bästa på länge jag sett när man tänker efter. Vi drar till med ett B B B B B. För en gångs skull en smått hypad film som motsvarade förväntningarna. Di Caprio som vanligt mycket bra i denna tempofyllda film om drömvärldar och undermedvetenhet. (Y)
Nyfiken Gul - Svensk gammal film med en massa politik invävt i en form av kärlekshistoria. Själva filmen man följer är en film i filmen kan man säga där Vilgot Sjöman spelar sig själv som regissör, likt Lena Nyman spelar Lena och Börje Ahlstedt spelar Börje. Rätt märklig film, men mycket intressant ur det politiska perspektivet där en massa människor intervjuas om t.ex. jämställdhet. Tror den är bra mycket mer intressant att se idag än när den kom, trots sina otal vågade nakenscener. Väldigt seg som helhet dock. B B.
Mr. Nobody - Ännu en märklig film som är mer snygg och skådespelarmässigt bra än hur handlingen artar sig. Ska inte avslöja alltför mycket, men man får följa en persons, Nemo Nobody, flera olika liv som i slutet förklaras på ett något luddigt, om än förståeligt, sätt. Om man tar historierna för vad de är så är de fint berättade och gör filmen sevärd, men själva slutet gör att man känner sig lite halvt lurad på konfekten samtidigt som någon ändå försöker locka med en godispåse. Tvetydigt, men förståeligt. B B B får den ändå för att speciellt en av historierna är extra vacker.
---
Jag tänker inte prata mer om valet nu. Detta är ingen politisk blogg och det utspelet jag hade i förra blogginlägget handlade mer om mänskliga rättigheter och värderingar än om politik i sig.
---
Vatten och sörja
Senap och gas
Livets smörja
en tanke, en oas
Målet är färden
resan är vi
Värmen på härden
svettas vi i
I slutet är allt ändå som i början
Man somnar in till ett ingenting
Viljan att det fortsätter finns
Men sannolikheten?
Allt som händer mellan födsel och död går ut på att bejaka den tid som just man själv fått chansen att leva i och göra det bästa av den tiden. När vi ligger på dödsbädden kommer det inte handla om vad som gått rätt eller fel. Det enda som betyder något är de minnen man har och de människor man påverkat.
Efter vårt liv kommer nya som får bejaka sin tid, påverkade av våra men skapade till sina egna och så kommer det fortsätta i miljarder år tills dess att solen brinner ut och alla övergår till ingenting (om inte nya planeter och solar hittats till dess såklart).
Jag menar inte att vara morbid och negativ. Som sagt vill jag att det finns en högre mening med allt det här, att vi lever vidare på något sätt.
Att det finns en form av öde tror jag redan på i viss mån, men varken starka bevis eller riktig övertygelse finns än så länge. Så jag får fortsätta hoppas i smyg.
Knappt tre månader kvar till jul! Sen kan vi börja drömma om sommaren igen.
Ödmjukheten - försvann den all världens väg i årets val?
Jag ville inte ens diskutera årets val, men jag kan fan inte låta bli. Inte på grund av politiken utan oss människor.
Förra gången det var val minns jag inte att det var ett sådant himla ståhej. Det var ett val som alla andra tidigare, enda skillnaden var att jag fick vara med och rösta för första gången. Denna gången känns det helt annorlunda Främst beror det förmodligen på SD, men det är ett tragiskt kapitel för sig.
Det som stör mig alltmer är att politik börjar kännas som religion. Precis som med religion vill de med stark politisk tro i ett parti påverka och ta över andra människor, övertyga dem om att deras väg är den absolut bästa för Sveriges frälsning!
Jag har inget emot att man diskuterar politik, delar ut flygblad eller talar på torg. Det är arrogansen jag stör sönder mig på. Folk som gör allt de kan för att kasta sin politik i ansiktet på andra och dumförklara alla som tänker olika än de själva.
För egen del kan jag säkert uppfattas som arrogant eller nonchalant i många situationer, men det har definitivt minskat med åren. Ju äldre man blir, ju mer man lär sig om hur livet fungerar, desto mer inser man också att man kan ha fel, hur märkligt det än må kännas till en början.
När det gäller politik kan jag diskutera det om det tas upp, men det är inte något jag aktivt söker efter. Det finns så extremt mycket viktigare saker att bry sig om i livet. Vänner, familj, naturens skönhet, you name it! Visst är politik viktigt, men det får aldrig bli så viktigt att det sårar andra människor och dumförklarar en.
Likt religiösa fundamentalister som vill åt ens själ och hjärntvätta en, skada en för att man är oliktänkande. Jag pallar inte sådant tänk. Det gör mig bara uppgiven på mänskligheten.
Så, vad jag ville säga var: diskutera politik med vem ni vill, men låt folk bilda egna uppfattningar och acceptera dessa så länge de inte bryter mot grundläggande mänskliga värderingar, t.ex. rasism osv. Stå inte som högfärdiga, arroganta fanbärare och tro ni är gud den allsmäktige som fått all världens vishet. Det finns inte bara en sida av ett mynt.
Förra gången det var val minns jag inte att det var ett sådant himla ståhej. Det var ett val som alla andra tidigare, enda skillnaden var att jag fick vara med och rösta för första gången. Denna gången känns det helt annorlunda Främst beror det förmodligen på SD, men det är ett tragiskt kapitel för sig.
Det som stör mig alltmer är att politik börjar kännas som religion. Precis som med religion vill de med stark politisk tro i ett parti påverka och ta över andra människor, övertyga dem om att deras väg är den absolut bästa för Sveriges frälsning!
Jag har inget emot att man diskuterar politik, delar ut flygblad eller talar på torg. Det är arrogansen jag stör sönder mig på. Folk som gör allt de kan för att kasta sin politik i ansiktet på andra och dumförklara alla som tänker olika än de själva.
För egen del kan jag säkert uppfattas som arrogant eller nonchalant i många situationer, men det har definitivt minskat med åren. Ju äldre man blir, ju mer man lär sig om hur livet fungerar, desto mer inser man också att man kan ha fel, hur märkligt det än må kännas till en början.
När det gäller politik kan jag diskutera det om det tas upp, men det är inte något jag aktivt söker efter. Det finns så extremt mycket viktigare saker att bry sig om i livet. Vänner, familj, naturens skönhet, you name it! Visst är politik viktigt, men det får aldrig bli så viktigt att det sårar andra människor och dumförklarar en.
Likt religiösa fundamentalister som vill åt ens själ och hjärntvätta en, skada en för att man är oliktänkande. Jag pallar inte sådant tänk. Det gör mig bara uppgiven på mänskligheten.
Så, vad jag ville säga var: diskutera politik med vem ni vill, men låt folk bilda egna uppfattningar och acceptera dessa så länge de inte bryter mot grundläggande mänskliga värderingar, t.ex. rasism osv. Stå inte som högfärdiga, arroganta fanbärare och tro ni är gud den allsmäktige som fått all världens vishet. Det finns inte bara en sida av ett mynt.
Ingen är perfekt och kan allt. Inte jag heller.
Kårkväll
Efter en lugn dag med kollande på "Dexter" och lite FM så blev det cyklande bort till Fredrik vid 18-tiden för lite förkrök med honom, hans tjej My, Martin, Johan och Peter. Martin försvann dock till förfest på Britsen efter halva tiden ungefär.
Framåt halv elva tog alla utom jag bussen, eftersom jag var den enda med cykel, till stan.
På vägen gjorde jag ett snabbt depåstopp hemma och sedan övertalades jag in på Kasern av Jocke. Där inne fanns fyra damer, Jocke och en bildstudent. Jocke började plötsligt bugga med en av damerna och jag hoppade upp och tog mig en svängom med henne också. Har inte buggat på.. jaa, det var många år sen.
Efter en stund på Kasern var det dags att dra till Kåren där vi mötte upp med Fredrik & company igen. Var där till stängningsdags och stod mest och snackade.
Utanför toaletten snackades också. Började småprata med någon, om vad minns jag ej men inget speciellt, sen när jag kom ut från toan var personen kvar och var värsta aggressiv. Fattade nada och vände ryggen åt människan och lämnade toan innan det eskalerade. Har aldrig förstått det där med att bli arg och vilja slåss när man super och pratar om ingenting. Vad är det intressanta liksom..?
När det var stängningsdags drog jag snabbt i mig min Gin&Tonic och stack ner på stan med Jocke för att käka från Gandhis korvmoj.
So far pretty good! Men när jag sedan skulle cykla hem vetifan vad som hände med balansen, men rätt som det var hade jag cyklat in stenhårt i sidan av ett träd på en smal gågata. Lyckat! Tänkte inte mer på det just då utan hoppade snabbt upp på hojen igen och trampade hemåt.
Idag när jag vaknade undrade jag först varför jag hade så ont i benet och det tog flera timmar innan jag kom ihåg krock-incidenten. Så kan det gå!
Vad mer har gjorts idag? Typ bara legat i sängen, suckat och kollat på film. Vissa folk ska säkert ut ikväll igen, men fan inte jag :P Blir nog till att plöja igenom mer "Dexter" istället. Än så länge har folk rätt i att den är bra! Bara sett fyra avsnitt, men det ska vi ändra på :)
Framåt halv elva tog alla utom jag bussen, eftersom jag var den enda med cykel, till stan.
På vägen gjorde jag ett snabbt depåstopp hemma och sedan övertalades jag in på Kasern av Jocke. Där inne fanns fyra damer, Jocke och en bildstudent. Jocke började plötsligt bugga med en av damerna och jag hoppade upp och tog mig en svängom med henne också. Har inte buggat på.. jaa, det var många år sen.
Efter en stund på Kasern var det dags att dra till Kåren där vi mötte upp med Fredrik & company igen. Var där till stängningsdags och stod mest och snackade.
Utanför toaletten snackades också. Började småprata med någon, om vad minns jag ej men inget speciellt, sen när jag kom ut från toan var personen kvar och var värsta aggressiv. Fattade nada och vände ryggen åt människan och lämnade toan innan det eskalerade. Har aldrig förstått det där med att bli arg och vilja slåss när man super och pratar om ingenting. Vad är det intressanta liksom..?
När det var stängningsdags drog jag snabbt i mig min Gin&Tonic och stack ner på stan med Jocke för att käka från Gandhis korvmoj.
So far pretty good! Men när jag sedan skulle cykla hem vetifan vad som hände med balansen, men rätt som det var hade jag cyklat in stenhårt i sidan av ett träd på en smal gågata. Lyckat! Tänkte inte mer på det just då utan hoppade snabbt upp på hojen igen och trampade hemåt.
Idag när jag vaknade undrade jag först varför jag hade så ont i benet och det tog flera timmar innan jag kom ihåg krock-incidenten. Så kan det gå!
Vad mer har gjorts idag? Typ bara legat i sängen, suckat och kollat på film. Vissa folk ska säkert ut ikväll igen, men fan inte jag :P Blir nog till att plöja igenom mer "Dexter" istället. Än så länge har folk rätt i att den är bra! Bara sett fyra avsnitt, men det ska vi ändra på :)
Recap at last
Har varit usel uppdatering här på senare tid, men nu är slutligen insparken avklarad! (För er som inte vet vad insparken är så är det detsamma som nollning, för er som inte vet vad nollning är heller: börja plugga på högskola).
Är svårt att sammanfatta två veckor med bara några ord (jag tänker inte skriva exakt allt från start till mål, orka!) men vi har:
-Partat
-Grillat (där det trots regnet denna första dag snabbt bildades en gemenskap mellan flera av oss idrottsgrabbar)
-Partat
-Haft skattjakt (när jag var Jesus och läste dikt)
-Partat (jag slutar skriva "Partat" nu, ni fattar att vi hållt på med det typ hela tiden, precis som insparken jag hade för ungefär exakt fem år sedan)
-Sjungit "Mahna Mahna" x antal gånger (jag började sjunga på den andra kvällen, sen hängde den med och jag tjatades på att starta upp den gång på gång under veckorna :)
-Haft lite lektioner (jo, vi lär oss faktiskt saker också, tänk er!)
-Aktiviteter i Borlänge, bl.a. speeddrack jag öl följt av kullerbytta och sprint, körde irländsk julafton á la fyllo, körde totalt misslyckad viskningslek och gick med sked med ägg i munnen. På bussen hem var jag pissnödig som en besatt.
-Kollat på Sverige-Ungern hemma med grabbsen samt Sverige-San Marino på O'learys med många andra från klassen.
-Haft "Upploppet" minimalistiskt utklädda till MFF-klacken från "Hipp! Hipp!" och hemsökt såväl en stackars brevbärare ("Jobba på posten!"), Ica Falan ("Fööörst köper vi fliiingooor, seeen köper vi ooost.. seeen pantar vi flaaaskooor, seeeen köper vi löööök.. Vitlök! Vitlök! åååÅÅÅH Gul lök!"), vägarbetare (Jobba, jobba, joobba!"), Systembolaget ("Vem får inte komma in på Systemet? Hunden, katten, glassen! Hunden, katten, glassen! oooOOCH, Sebastian!" (Sebastian går i klassen och är inte 20 än:P)) och allmänt drygat oss med diverse ramsor mot det mesta som hände. Så fort någon gav oss instruktioner till en aktivitet så kunde det bli ramsa av typ varannat ord (A).
Själva upploppet i övrigt så var det aktiviteter som t.ex. hitta vissa bestämda saker i rummet vi befann oss (jag bidrog med glidmedel som jag fick tilldelat gratis under Arvikafestivalen, yeey, är la enda gången jag får använding för det) och utföra en form av finsk vinterkrigsövning. Jag drog tag i en hoprullad plansch och hade som bazooka, mycket uppskattat!
Mera som hände var "Det stora fusket i Såpabacken" (ungefär lika berömt nu som "Det stora tabberaset i Katthult") där våra motståndare använde ett otal tjuvknep som fasthållning t.ex.
Vi hade också Bobbycar-racet, gyttjebrottning, mer irländsk julafton och ballongknullande (jo, det låter ungefär som det var, man skulle "knulla" sönder ballonger i nya sexställningar för varje ballong), och balansgång på drickabackar.
-Sittning där maten var småovärd i det stora hela, men efterrättscheesecaken var himmelsk. Partandet efteråt var småtrevligt, men jag och dansgolvsställe är ju inte riktigt synonymt. Var ändå uppe på dansgolvet samt skulle ha sjungit karaoke, men hann inte bli vår tur innan det stängde. Hamnade sedan på en rätt slapp efterfest (det enda drickbara var en halv öl jag smugglat ut från kåren så.. ja, som sagt, rätt slappt).
Och med efterfesten var introduktionen över! Känns både tråkigt och skönt. Tråkigt eftersom det varit en massa skoj såklart, men skönt för att man nu mer hinner andas och få planera saker efter eget huvud.
Idag hade vi första seminariet som gick kalasbra. Lite känner man av att man varit med förr rutinmässigt, men var ju ändå ett bra tag sedan jag pluggade på allvar. Sköna diskussioner om hur tidningshemsidor utvecklats samt Googles och Facebooks roll i samhället idag.
Efter skolan blev det svängen till Systemet samt drog in och förtidsröstade.
Väl hemma igen fick jag ryck och diskade all disk och rengjorde spisplattor och diskbänk. Det är ingen vanlig syn, det sistnämnda, men även jag kan ta tag i sådana tråkiga saker. Dessvärre var jag även pappa Rudolf och svängde glatt ner såväl en kopp som ett glas som tillhörde min lägenhetspolare Joel. Som tur är är han inte hemma så jag kunde i lugn och ro städa upp alla miljoner små glasbitar som spred sig över golvet som en arg sommarskur.
(Joel blev för övrigt inte sur, jag kunde betala tillbaka i öl tyckte han och det tycker jag också)
Sist ut idag blev det O'Learys och CL-fotboll mellan Bremen och Spurs. Jag håller ju på båda, men självklart mest på Bremen så framåt slutet av första halvlek när Spurs ledde med 0-2 vart jag lite smågrinig. Sen reducerade Almeida strax innan paus och i andra kvitterade underbare trollgubben Marko Marin. En poäng får anses rättvist med tanke på hur det såg ut i första halvlek när Tottenham pressade på. Men visst ska Bremen ta tre poäng hemma..
Jaja, Inter lirade "bara" 2-2 borta mot Twente så denna gruppen känns rejält öppen. Tänk vad underbart om både Bremen och Spurs gick vidare, Twente tog Uefaplatsen och Inter åkte ut, åhoho.. Men ja, drömma får man.
Nu ska jag se klart på den halvmärkliga, men än så länge helt okej, svenska gamla filmen "Nyfiken gul".
För bilder från introveckorna hänvisar jag till min Facebook (och ja, jag får göra hur mycket reklam för dem som helst, jag är inte direkt SVT :).
Hejs!
Är svårt att sammanfatta två veckor med bara några ord (jag tänker inte skriva exakt allt från start till mål, orka!) men vi har:
-Partat
-Grillat (där det trots regnet denna första dag snabbt bildades en gemenskap mellan flera av oss idrottsgrabbar)
-Partat
-Haft skattjakt (när jag var Jesus och läste dikt)
-Partat (jag slutar skriva "Partat" nu, ni fattar att vi hållt på med det typ hela tiden, precis som insparken jag hade för ungefär exakt fem år sedan)
-Sjungit "Mahna Mahna" x antal gånger (jag började sjunga på den andra kvällen, sen hängde den med och jag tjatades på att starta upp den gång på gång under veckorna :)
-Haft lite lektioner (jo, vi lär oss faktiskt saker också, tänk er!)
-Aktiviteter i Borlänge, bl.a. speeddrack jag öl följt av kullerbytta och sprint, körde irländsk julafton á la fyllo, körde totalt misslyckad viskningslek och gick med sked med ägg i munnen. På bussen hem var jag pissnödig som en besatt.
-Kollat på Sverige-Ungern hemma med grabbsen samt Sverige-San Marino på O'learys med många andra från klassen.
-Haft "Upploppet" minimalistiskt utklädda till MFF-klacken från "Hipp! Hipp!" och hemsökt såväl en stackars brevbärare ("Jobba på posten!"), Ica Falan ("Fööörst köper vi fliiingooor, seeen köper vi ooost.. seeen pantar vi flaaaskooor, seeeen köper vi löööök.. Vitlök! Vitlök! åååÅÅÅH Gul lök!"), vägarbetare (Jobba, jobba, joobba!"), Systembolaget ("Vem får inte komma in på Systemet? Hunden, katten, glassen! Hunden, katten, glassen! oooOOCH, Sebastian!" (Sebastian går i klassen och är inte 20 än:P)) och allmänt drygat oss med diverse ramsor mot det mesta som hände. Så fort någon gav oss instruktioner till en aktivitet så kunde det bli ramsa av typ varannat ord (A).
Själva upploppet i övrigt så var det aktiviteter som t.ex. hitta vissa bestämda saker i rummet vi befann oss (jag bidrog med glidmedel som jag fick tilldelat gratis under Arvikafestivalen, yeey, är la enda gången jag får använding för det) och utföra en form av finsk vinterkrigsövning. Jag drog tag i en hoprullad plansch och hade som bazooka, mycket uppskattat!
Mera som hände var "Det stora fusket i Såpabacken" (ungefär lika berömt nu som "Det stora tabberaset i Katthult") där våra motståndare använde ett otal tjuvknep som fasthållning t.ex.
Vi hade också Bobbycar-racet, gyttjebrottning, mer irländsk julafton och ballongknullande (jo, det låter ungefär som det var, man skulle "knulla" sönder ballonger i nya sexställningar för varje ballong), och balansgång på drickabackar.
-Sittning där maten var småovärd i det stora hela, men efterrättscheesecaken var himmelsk. Partandet efteråt var småtrevligt, men jag och dansgolvsställe är ju inte riktigt synonymt. Var ändå uppe på dansgolvet samt skulle ha sjungit karaoke, men hann inte bli vår tur innan det stängde. Hamnade sedan på en rätt slapp efterfest (det enda drickbara var en halv öl jag smugglat ut från kåren så.. ja, som sagt, rätt slappt).
Och med efterfesten var introduktionen över! Känns både tråkigt och skönt. Tråkigt eftersom det varit en massa skoj såklart, men skönt för att man nu mer hinner andas och få planera saker efter eget huvud.
Idag hade vi första seminariet som gick kalasbra. Lite känner man av att man varit med förr rutinmässigt, men var ju ändå ett bra tag sedan jag pluggade på allvar. Sköna diskussioner om hur tidningshemsidor utvecklats samt Googles och Facebooks roll i samhället idag.
Efter skolan blev det svängen till Systemet samt drog in och förtidsröstade.
Väl hemma igen fick jag ryck och diskade all disk och rengjorde spisplattor och diskbänk. Det är ingen vanlig syn, det sistnämnda, men även jag kan ta tag i sådana tråkiga saker. Dessvärre var jag även pappa Rudolf och svängde glatt ner såväl en kopp som ett glas som tillhörde min lägenhetspolare Joel. Som tur är är han inte hemma så jag kunde i lugn och ro städa upp alla miljoner små glasbitar som spred sig över golvet som en arg sommarskur.
(Joel blev för övrigt inte sur, jag kunde betala tillbaka i öl tyckte han och det tycker jag också)
Sist ut idag blev det O'Learys och CL-fotboll mellan Bremen och Spurs. Jag håller ju på båda, men självklart mest på Bremen så framåt slutet av första halvlek när Spurs ledde med 0-2 vart jag lite smågrinig. Sen reducerade Almeida strax innan paus och i andra kvitterade underbare trollgubben Marko Marin. En poäng får anses rättvist med tanke på hur det såg ut i första halvlek när Tottenham pressade på. Men visst ska Bremen ta tre poäng hemma..
Jaja, Inter lirade "bara" 2-2 borta mot Twente så denna gruppen känns rejält öppen. Tänk vad underbart om både Bremen och Spurs gick vidare, Twente tog Uefaplatsen och Inter åkte ut, åhoho.. Men ja, drömma får man.
Nu ska jag se klart på den halvmärkliga, men än så länge helt okej, svenska gamla filmen "Nyfiken gul".
För bilder från introveckorna hänvisar jag till min Facebook (och ja, jag får göra hur mycket reklam för dem som helst, jag är inte direkt SVT :).
Hejs!
Tro mig, refrängen är riktigt mäktig live hemma på Weserstadion :)
MKV suger för att vinna!
Ajjemen! Uppe och gasar vettu!
Introveckorna närmar sig sitt slut och idag höll jag en rätt stabil förfest med flera kursare. Hem till mig är alltid alla välkomna :)
Efter en hyfsat tung dag (upp 9.30 för att göra sig iordning och börja småsupa en Smirnoff Ice) där vi utförde diverse aktiviter, bl.a. Bobbycar-race och Irländsk julafton, så hamnade till slut en hel fel folk hemma hos mig och lite partande utfördes. Eller ja, vafan, vi partade helt enkelt!
Introveckorna närmar sig sitt slut och idag höll jag en rätt stabil förfest med flera kursare. Hem till mig är alltid alla välkomna :)
Efter en hyfsat tung dag (upp 9.30 för att göra sig iordning och börja småsupa en Smirnoff Ice) där vi utförde diverse aktiviter, bl.a. Bobbycar-race och Irländsk julafton, så hamnade till slut en hel fel folk hemma hos mig och lite partande utfördes. Eller ja, vafan, vi partade helt enkelt!
Vi idag. Malmödressen till trots :P Vi förde en hel del oväsen..
Uppkopplad ånyo
Av förklarliga skäl så blir det inte att man har så mycket tid att sitta vid datorn och blogga nu under intromojset. Speciellt inte då Bahnhof hrånglat med nätet i ett antal dagar..
Först ska man skicka in beställning, sen ska man vänta på att de fattar att de fått den, sen ska man ringa och tjata efter en kod som kvinnan i kundtjänst säger "inte går att skicka på sms för att jag inte skrivit in mitt mobilnummer". Nej då, inte aaaalls... Ringer sedan igen bara några minuter senare, väntar en maaassa lång kö, och kommer fram till en kille istället som säger att mitt nummer visst står där (gah) och att koden kommer inom fem minuter. Yeah right.. Ett dygn senare hade inte ett skit kommit så jag ringde igen och ÄNTLIGEN fick jag dem till att skicka messet medan jag hade dem i telefon för att vara på säkra sidan. Så ja, nu är nätet back, for good this time hoppas jag verkligen.
---
Igår var det 7-kamp i Borlänge där jag bland annat körde den klassiska irländska julaftonen, drack öl på tid och gick med ägg i sked i munnen. Vart rätt kul! Blev typ åtta bärs där iallafall och sedan två-tre på Pitchers när vi kom hem. Verkar för min del som att öl funkar alltmer rätt bra att supa på, inte bakis nåt alls. Tvärtom vaknade jag överraskande tidigt (8.30) och var mer grinig bara därför att det inte gick att somna om.
I övrigt har ju skolan börjat så smått och jag har faktiskt läst hela ett kapitel i en av böckerna än så länge, det ni! Gårdagens föreläsning gav dock ingenting, vilket vidare stämmer med min tes att det kommer gå galant med denna kurs så länge man läst böckerna.
Ikväll O'learys med tjugo pers och fotboll! Blir prima det. 4-0 tippar jag. Wernbloom, Zlatan, Majs och Ola gör målen. Låter väl bra? :)
Har gått ner ungefär ett kilo bara över senaste dagarna trots allt öldrickande. Jag säger bara det: vill du gå ner i vikt - börja plugga! Och gör då detta i en cykelstad, typ Falun.
Mest just nu är jag hungrig, det blir lätt käk på O'learys. Och kanske en öl eller två, någon?
Först ska man skicka in beställning, sen ska man vänta på att de fattar att de fått den, sen ska man ringa och tjata efter en kod som kvinnan i kundtjänst säger "inte går att skicka på sms för att jag inte skrivit in mitt mobilnummer". Nej då, inte aaaalls... Ringer sedan igen bara några minuter senare, väntar en maaassa lång kö, och kommer fram till en kille istället som säger att mitt nummer visst står där (gah) och att koden kommer inom fem minuter. Yeah right.. Ett dygn senare hade inte ett skit kommit så jag ringde igen och ÄNTLIGEN fick jag dem till att skicka messet medan jag hade dem i telefon för att vara på säkra sidan. Så ja, nu är nätet back, for good this time hoppas jag verkligen.
---
Igår var det 7-kamp i Borlänge där jag bland annat körde den klassiska irländska julaftonen, drack öl på tid och gick med ägg i sked i munnen. Vart rätt kul! Blev typ åtta bärs där iallafall och sedan två-tre på Pitchers när vi kom hem. Verkar för min del som att öl funkar alltmer rätt bra att supa på, inte bakis nåt alls. Tvärtom vaknade jag överraskande tidigt (8.30) och var mer grinig bara därför att det inte gick att somna om.
I övrigt har ju skolan börjat så smått och jag har faktiskt läst hela ett kapitel i en av böckerna än så länge, det ni! Gårdagens föreläsning gav dock ingenting, vilket vidare stämmer med min tes att det kommer gå galant med denna kurs så länge man läst böckerna.
Ikväll O'learys med tjugo pers och fotboll! Blir prima det. 4-0 tippar jag. Wernbloom, Zlatan, Majs och Ola gör målen. Låter väl bra? :)
Har gått ner ungefär ett kilo bara över senaste dagarna trots allt öldrickande. Jag säger bara det: vill du gå ner i vikt - börja plugga! Och gör då detta i en cykelstad, typ Falun.
Mest just nu är jag hungrig, det blir lätt käk på O'learys. Och kanske en öl eller två, någon?
Och ja.. förresten.. MAHNA MAHNA!
Good times for a change, burning ball
Brännboll idag där vi tappra få själar gjorde vårt bästa och till slut slutade på två förluster (varav en knapp) och en vinst på walk-over. Kan inte klaga alltför mycket då vi gjorde vårt bästa. Men poängräkningen i första matchen kändes jäääääääääävligt tveksam.
På kvällen började vi öla när våra grannar, ett par fjortisar, helt abrupt ringde på och rusade in i lägenheten. Hann knappt reagera och lät de rumstera runt tills de själva avtog efter typ tio minuter..
Senare drog vi till kasern där vi inte var särdeles länge. Istället blev vi övertalade om att dra til stan där plötsligt inga fösare befann sig, de var som bortblösta! Det kanske var en slags hämnd, men vad vet jag..
På Pitchers lyckades jag på mirakulöst sätt få in båda de "underåriga" personerna i vår grupp. Mer sympatisk vakt tror jag inte att jag har träffat. Stor motsats till torsdagens ignoranta skit-kårvakt..
Satt resten av kvällen och stirrade på eftersändning av England-Bulgarien (4-0) och småpratade med mina kursare.
Är lagom seg nu. Eventuella stavfel beivras. (Vet fan knappt vad beivras betyder, men det lät alltid seriöst när man gick i skolan.)
[update: stavfel rättade :P Sånär som på "bortblösta", det lät för roligt]
På kvällen började vi öla när våra grannar, ett par fjortisar, helt abrupt ringde på och rusade in i lägenheten. Hann knappt reagera och lät de rumstera runt tills de själva avtog efter typ tio minuter..
Senare drog vi till kasern där vi inte var särdeles länge. Istället blev vi övertalade om att dra til stan där plötsligt inga fösare befann sig, de var som bortblösta! Det kanske var en slags hämnd, men vad vet jag..
På Pitchers lyckades jag på mirakulöst sätt få in båda de "underåriga" personerna i vår grupp. Mer sympatisk vakt tror jag inte att jag har träffat. Stor motsats till torsdagens ignoranta skit-kårvakt..
Satt resten av kvällen och stirrade på eftersändning av England-Bulgarien (4-0) och småpratade med mina kursare.
Är lagom seg nu. Eventuella stavfel beivras. (Vet fan knappt vad beivras betyder, men det lät alltid seriöst när man gick i skolan.)
[update: stavfel rättade :P Sånär som på "bortblösta", det lät för roligt]
Yesterday & Kung Wernbloom
Gårdagen i korta drag:
1. Lektion om lite mediehistorik.
2. Sneaka in bland lärarstudenterna och ta kort för passerkort, gick hur bra som helst.
3. Hem och slappa
4. Öla lite smått med några av klassens grabbs
5. Sticka till förfesten i Bojsen
6. Sticka till kåren och dra sista ölen utanför balkongen med kursare Fredrik
[Så långt allt bra! Men nu går det mer utför.]
7. Evighetsväntande utanför kåren då det tydligen var fullt och andra våningen skulle öppnas under extremt lång tid. När vi kommit längst fram i kön kommer Borlängestudenterna och får gå före! Fullt i kåren my ass.. Och mer osympatisk dörrvakt får man leta efter. Stod och var spydig/nonchalant mot honom när vi skulle gå bara för att. Det kunde han gott ha.
8. Väl inne var det lagom trångt och tog lång tid innan man fick beställa i baren. När jag väl vart framme så ställde jag en fråga om något som de inte hade, men fick jag beställa något annat efter att jag fått svaret? Nähe då, då betjänades tjejen bredvid istället utan anledning. Jaha, tack? Därefter fick jag till sist beställa, o tack för denna nåd. Tog grinigt med mig två Newcastle och styltade upp till övervåningen med Fredrik och en annan kursare, Johan, där nere gick ju fan inte att va om man ville ha luft, sittplats och höra vad man sa. Efter några minuter kom några tjejer också så då snackade vi med dem resten av kvällen så det slutade trevligt iallafall.
9. I kön till korvkiosken tränger sig på något magiskt sätt ett nytt as sig före och lyckas självklart få igenom en beställning till typ halva kön bakom på en drös med pommes frites och burgare. Misstänker att jag lät rätt irriterad när jag tappade tålamodet och klagade in min egen beställning bland all mat som lassades ut.
[Nu blir humöret neutralt igen.]
10. Cykla hem och stå och snacka en stund utanför lägenheten med Fredrik innan han stack hem till sig.
11. Starta datorn och kolla om internet, som kopplades ner igår (men numer är på G igen), fungerade.
12. Tog förmodligen av mig kläderna och gick och la mig.
13. Vaknade runt sex på morgonen och såg datorn stå på. Stängde av den och gick och la mig igen.
14. Zzzzzzzzzzzzzz...
Jao, det var den dagen det!
Ikväll var det fotbollstittande med grabbsen borta i Hälsingegården.
Domaren i u21-matchen borde seriöst åka på läger för grundläggande kurser i domarkunskap eller något. Tragiskt dålig.
Bättre var det då i den underbara matchen mot Ungern där Kungälvssonen Wernbloom stänkte in två finfina baljor. Andra målet kan vara ett av de roligare svenska landslagsmålen sedan Islandsmålet för några år sedan.
^
I centrum redan innan matchen :P
1. Lektion om lite mediehistorik.
2. Sneaka in bland lärarstudenterna och ta kort för passerkort, gick hur bra som helst.
3. Hem och slappa
4. Öla lite smått med några av klassens grabbs
5. Sticka till förfesten i Bojsen
6. Sticka till kåren och dra sista ölen utanför balkongen med kursare Fredrik
[Så långt allt bra! Men nu går det mer utför.]
7. Evighetsväntande utanför kåren då det tydligen var fullt och andra våningen skulle öppnas under extremt lång tid. När vi kommit längst fram i kön kommer Borlängestudenterna och får gå före! Fullt i kåren my ass.. Och mer osympatisk dörrvakt får man leta efter. Stod och var spydig/nonchalant mot honom när vi skulle gå bara för att. Det kunde han gott ha.
8. Väl inne var det lagom trångt och tog lång tid innan man fick beställa i baren. När jag väl vart framme så ställde jag en fråga om något som de inte hade, men fick jag beställa något annat efter att jag fått svaret? Nähe då, då betjänades tjejen bredvid istället utan anledning. Jaha, tack? Därefter fick jag till sist beställa, o tack för denna nåd. Tog grinigt med mig två Newcastle och styltade upp till övervåningen med Fredrik och en annan kursare, Johan, där nere gick ju fan inte att va om man ville ha luft, sittplats och höra vad man sa. Efter några minuter kom några tjejer också så då snackade vi med dem resten av kvällen så det slutade trevligt iallafall.
9. I kön till korvkiosken tränger sig på något magiskt sätt ett nytt as sig före och lyckas självklart få igenom en beställning till typ halva kön bakom på en drös med pommes frites och burgare. Misstänker att jag lät rätt irriterad när jag tappade tålamodet och klagade in min egen beställning bland all mat som lassades ut.
[Nu blir humöret neutralt igen.]
10. Cykla hem och stå och snacka en stund utanför lägenheten med Fredrik innan han stack hem till sig.
11. Starta datorn och kolla om internet, som kopplades ner igår (men numer är på G igen), fungerade.
12. Tog förmodligen av mig kläderna och gick och la mig.
13. Vaknade runt sex på morgonen och såg datorn stå på. Stängde av den och gick och la mig igen.
14. Zzzzzzzzzzzzzz...
Jao, det var den dagen det!
Ikväll var det fotbollstittande med grabbsen borta i Hälsingegården.
Domaren i u21-matchen borde seriöst åka på läger för grundläggande kurser i domarkunskap eller något. Tragiskt dålig.
Bättre var det då i den underbara matchen mot Ungern där Kungälvssonen Wernbloom stänkte in två finfina baljor. Andra målet kan vara ett av de roligare svenska landslagsmålen sedan Islandsmålet för några år sedan.
Vi är på väg! Heja Hamréns grabbar! Bye bye Lagerbäcksk tråkfotboll!
^
I centrum redan innan matchen :P
Hemmaafton
Blev hemmakväll till slut efter en småseg dag.
Började dagen med att trots gott om tid som vanligt vara stressad och ute i sista minuten. Gjorde mitt livs snabbaste makaronkok och ätande innan slägna sig upp på cykeln och gasa iväg i full karriär till skolan. Var rätt mör i slutet, märks att man inte bara är otränad utan börjat slita på kroppen med partandet.
Informationslektionen kl. 13 var inte jättegivande, men tyckte ändå att läraren verkar lovande. Efter detta begav vi oss ner mot stan för "skattjakten". Jag minns inte säkert, men jag tror att när jag gick här förra gången så drack vi också under skattjakten. Nu var man nykter och då blev det lite mer stelt även om det var en massa roliga saker som skulle utföras.
För egen del tog jag på mig att skriva en dikt innehållandes diverse utvalda ord. Hux flux åkte jag, som störste bärare av skägg, på att vara Jesus. Hann inte ens reagera åt det, fattade först inte att det var mig folk pekade på. Jag hade ju just ställt in mig på att skriva dikt. Men jaja, snabbt iväg till nå'n affär som sålde lakan och köpa ett. Satt sedan smått stressad och käkade med de andra, skrev dikten och stack sen in på pizzerians toa och svidade om till moderna lakans-Jesus med Converse. Det blåste en aning kallt att bara gå i lakan, kalsonger och Converse, men visst, jag bangar inte en utmaning.
Vid torget där jag skulle visa upp mig och läsa dikten var det en aning oorganiserat dock med vilken ordning folk skulle framföra saker så fick stå lite väl länge som Jesus. Sammantaget kändes allt mer oorganiserat än för fem år sedan, men vafan man fick några skratt och visat att man inte är en total tråkboll (plus att man fick visa upp alla gigantiska muskler!)
På kvällen skulle det vara dels förfest i Bojsen och dels utgång till Etage. Detta toppat med maskerad. Jag älskar maskerad, men efter många om och men vägde nackdelarna över fördelarna:
- Lektion imorgon 10.00 = man kan inte gå all in, och kan man inte gå all in så är det än mer ovärt att dra till Etage. Kan man inte vara ute speciellt länge så är det också ovärt att lägga energi för att klä ut sig för en kort stund, hur kul det än är.
- Flera idrottarpöjks kände för att bli hemma istället = färre folk
Imorrn blir det dock all in! Kårpremiär och ingen lektion dagen efter bäddar för succé. Dock ska vi ta kort mellan 10 och 11, men det är inget man behöver vara i topptrim till direkt..
Även om jag tycker att dagens skattjakt som sagt var lite halvt bra organiserad så förtar det inte att jag vill ge fortsatt stor eloge till våra fösare som jobbar hårt med peppandet och annat, er energi gör mycket!
---
Nu blir det nog lite käk och någon film. En dag att varva ner är aldrig fel det heller :)
Började dagen med att trots gott om tid som vanligt vara stressad och ute i sista minuten. Gjorde mitt livs snabbaste makaronkok och ätande innan slägna sig upp på cykeln och gasa iväg i full karriär till skolan. Var rätt mör i slutet, märks att man inte bara är otränad utan börjat slita på kroppen med partandet.
Informationslektionen kl. 13 var inte jättegivande, men tyckte ändå att läraren verkar lovande. Efter detta begav vi oss ner mot stan för "skattjakten". Jag minns inte säkert, men jag tror att när jag gick här förra gången så drack vi också under skattjakten. Nu var man nykter och då blev det lite mer stelt även om det var en massa roliga saker som skulle utföras.
För egen del tog jag på mig att skriva en dikt innehållandes diverse utvalda ord. Hux flux åkte jag, som störste bärare av skägg, på att vara Jesus. Hann inte ens reagera åt det, fattade först inte att det var mig folk pekade på. Jag hade ju just ställt in mig på att skriva dikt. Men jaja, snabbt iväg till nå'n affär som sålde lakan och köpa ett. Satt sedan smått stressad och käkade med de andra, skrev dikten och stack sen in på pizzerians toa och svidade om till moderna lakans-Jesus med Converse. Det blåste en aning kallt att bara gå i lakan, kalsonger och Converse, men visst, jag bangar inte en utmaning.
Vid torget där jag skulle visa upp mig och läsa dikten var det en aning oorganiserat dock med vilken ordning folk skulle framföra saker så fick stå lite väl länge som Jesus. Sammantaget kändes allt mer oorganiserat än för fem år sedan, men vafan man fick några skratt och visat att man inte är en total tråkboll (plus att man fick visa upp alla gigantiska muskler!)
På kvällen skulle det vara dels förfest i Bojsen och dels utgång till Etage. Detta toppat med maskerad. Jag älskar maskerad, men efter många om och men vägde nackdelarna över fördelarna:
- Lektion imorgon 10.00 = man kan inte gå all in, och kan man inte gå all in så är det än mer ovärt att dra till Etage. Kan man inte vara ute speciellt länge så är det också ovärt att lägga energi för att klä ut sig för en kort stund, hur kul det än är.
- Flera idrottarpöjks kände för att bli hemma istället = färre folk
Imorrn blir det dock all in! Kårpremiär och ingen lektion dagen efter bäddar för succé. Dock ska vi ta kort mellan 10 och 11, men det är inget man behöver vara i topptrim till direkt..
Även om jag tycker att dagens skattjakt som sagt var lite halvt bra organiserad så förtar det inte att jag vill ge fortsatt stor eloge till våra fösare som jobbar hårt med peppandet och annat, er energi gör mycket!
---
Nu blir det nog lite käk och någon film. En dag att varva ner är aldrig fel det heller :)
Glada grabbar, trots regn, första kvällen
Förfest hos mig andra kvällen (igår)
Goa och glada!
Väl i kasern på partajandet så var det lite fler än bara oss idrottsfolk
Fösare, jojamensan
Förfest hos mig andra kvällen (igår)
Goa och glada!
Väl i kasern på partajandet så var det lite fler än bara oss idrottsfolk
Fösare, jojamensan
Livet är en fest, håll med om det folk och fä!
Nästan imponerad av mig själv. När jag vaknade i morse mådde jag halvbra, men framåt kvällen ordnade det definitivt upp sig och nu sitter man här efter såväl förfest som fest. Jag kanske inte är så gammal trots allt? Är nog mest en psykologisk fråga, vafan 24 bast är fortfarande ungt, så är det. Bara jag som nojar mig i onödan.
Idag blev det förfest hemma hos mig. Känns lite som förr i tiden när Karin och jag tog tag i sakerna, men nu gör jag det hyfsat solo. Och mer kommer det bli. Tre pers jag känner hittills bor i Norslund så det känns inte som en omöjlighet att styra festerna hitom. Om såklart inte britsen/bojsenfolket propsar på att vi ska vara där borta.. Men visst, jag är öppen för förslag! Banga ingår inte i mitt vokabulär :)
Förfestandet var rätt bra, men vi kommer bli fler med tiden, var så säker!
Huvudfestandet var rätt varierat. Ena sekunden kändes det prima, andra sekunden kändes det ok. Aldrig dåligt, absolut inte! Jag är för rutinerad för att se något dåligt i denna typen av fester. Imorrn ska vi dock dra till Etage sägs det. Det blir en annan femma..
Kan inte säga något ont alls om er andra kursare. Alla jag träffat är super! Väl mött kommande dagar kära kamrater :)
Föreläsning imorrn vid 13. Känns rätt skumt mitt i introveckorna..
Tjo!
Idag blev det förfest hemma hos mig. Känns lite som förr i tiden när Karin och jag tog tag i sakerna, men nu gör jag det hyfsat solo. Och mer kommer det bli. Tre pers jag känner hittills bor i Norslund så det känns inte som en omöjlighet att styra festerna hitom. Om såklart inte britsen/bojsenfolket propsar på att vi ska vara där borta.. Men visst, jag är öppen för förslag! Banga ingår inte i mitt vokabulär :)
Förfestandet var rätt bra, men vi kommer bli fler med tiden, var så säker!
Huvudfestandet var rätt varierat. Ena sekunden kändes det prima, andra sekunden kändes det ok. Aldrig dåligt, absolut inte! Jag är för rutinerad för att se något dåligt i denna typen av fester. Imorrn ska vi dock dra till Etage sägs det. Det blir en annan femma..
Kan inte säga något ont alls om er andra kursare. Alla jag träffat är super! Väl mött kommande dagar kära kamrater :)
Föreläsning imorrn vid 13. Känns rätt skumt mitt i introveckorna..
Tjo!
