Vräk på radion, okej
Okej, det blir en liten snabbis här innan jag drar.
Tidsomställning inatt tydligen, vilket gjorde att jag självklart beräknade fel och fick sova fem timmar istället för sex. Glösch. Nåväl, om ca en timmar och 20 minutes går tåget och till dess ska man väl göra sig iordning eller nå't. Fast det har jag typ redan gjort så. Lyssnar på Magnus Uggla istället. Som jag sa på fejjan igår: Det märks att det sommarn närmar sig när jag börjar snöa in på Magnus Uggla. Det är liksom somrigt, ända sedan han släppte sina två samlingsskivor "Klassiska Mästerverk" 2002 så har det varit så. Innan de skivorna kunde jag knappt något om herrn i fråga. Typ hörde "Jag mår illa" och "Baby Boom" när jag var liten och någon gång "Kung i baren" eller "Nitar och läder" i början av tonåren. Men efter samlingsskivan så var jag helfast när man även fick höra de lite äldre låtarna från början av karriären. Inte många som slår honom i låtskrivande sett över en sådan lång period faktiskt. Rent textmässigt är det nog bara Robert Broberg som når upp till samma klass i Sverige iallafall. Sen får man tycka vad man vill om att han på senare år fastnat lite väl i det slagfärdiga Pom Pom-soundet istället för att falla tillbaka lite mer på hur han lät förr, där variationen var större, men det förändrar inte att han totalt sett hållit en väldigt hög nivå.
Innan på bloggen har jag haft med en gammal Uggla-låt tror jag, från första skivan, men det var i ett inlägg för så längesedan att det är omöjligt för mig att minnas ungefär när det var. Det var en av de lugnare låtarna från skivan iallafall, typ "Okänd Värld" eller nå't.
Dessvärre finns inte den låten på youtube som jag skulle vilja lägga upp just nu (som jag även spotify-länkade på fb igår) så det får bli en annan mäkta bra som avslutning på bloggande från Dösebackahållet för den här gången.
Håll till godo!
Tidsomställning inatt tydligen, vilket gjorde att jag självklart beräknade fel och fick sova fem timmar istället för sex. Glösch. Nåväl, om ca en timmar och 20 minutes går tåget och till dess ska man väl göra sig iordning eller nå't. Fast det har jag typ redan gjort så. Lyssnar på Magnus Uggla istället. Som jag sa på fejjan igår: Det märks att det sommarn närmar sig när jag börjar snöa in på Magnus Uggla. Det är liksom somrigt, ända sedan han släppte sina två samlingsskivor "Klassiska Mästerverk" 2002 så har det varit så. Innan de skivorna kunde jag knappt något om herrn i fråga. Typ hörde "Jag mår illa" och "Baby Boom" när jag var liten och någon gång "Kung i baren" eller "Nitar och läder" i början av tonåren. Men efter samlingsskivan så var jag helfast när man även fick höra de lite äldre låtarna från början av karriären. Inte många som slår honom i låtskrivande sett över en sådan lång period faktiskt. Rent textmässigt är det nog bara Robert Broberg som når upp till samma klass i Sverige iallafall. Sen får man tycka vad man vill om att han på senare år fastnat lite väl i det slagfärdiga Pom Pom-soundet istället för att falla tillbaka lite mer på hur han lät förr, där variationen var större, men det förändrar inte att han totalt sett hållit en väldigt hög nivå.
Innan på bloggen har jag haft med en gammal Uggla-låt tror jag, från första skivan, men det var i ett inlägg för så längesedan att det är omöjligt för mig att minnas ungefär när det var. Det var en av de lugnare låtarna från skivan iallafall, typ "Okänd Värld" eller nå't.
Dessvärre finns inte den låten på youtube som jag skulle vilja lägga upp just nu (som jag även spotify-länkade på fb igår) så det får bli en annan mäkta bra som avslutning på bloggande från Dösebackahållet för den här gången.
Håll till godo!
Peter Sellers - En märklig men briljant man
Imorrn drar jag iväg för två veckors semester (typ) i Olofsbo med herr Erik. Planerna är lika enkla som geniala: två veckors görande av ingenting mer än partande då och då, vandrande runt i Olofsbo, konverserande och spelande av fm. Busenkelt, gött och bra!
Hade bud på att jobba några av dagarna i veckan som kommer, men det var redan planerat att jag skulle dra till sommarstugan och det känns rätt att utnyttja de två veckor som herr Erik är där till fullo.
Familjen kommer ner först på torsdag så innan dess är det la casa verano de Björkman helt solo. Ska bli intressant att se om jag lyckas stänga av det husets larm för första gången. Men det tror jag nog. Har man lyckats med larmet här hemma så ska nog det i sommarstugan inte vara så mycket värre att förstå sig på.. Bara jag minns koden så ;)
---
Inatt sågs på "The life and death of Peter Sellers". Geoffrey Rush som gestaltar Sellers är inte bara väldigt lik honom utan också en av mina favoritskådespelare så det var upplagt för att kunna bli en riktigt bra film. Dessvärre så tycker jag den inte blev ett riktigt såpass seriöst porträtt som jag hade velat. Visst kan det ha varit meningen också att eftersom Sellers var en sådan skojare på bioduken så skulle det också prägla filmen på ett lite surrealistiskt sätt, men förhållandet med Britt Ekland t.ex. som hon själv beskrivit på följande vis: "Han kunde vara ett monster. Jag är övertygad om att han idag skulle klassats som manodepressiv och få vård.", det märks bara glimtvis när deras förhållande porträtteras.
Totalt sett speglar filmen en sjuk man som inte kan leva som sig själv utan måste leva genom sina rollfigurer för att komma vidare i livet. Hur pass exakt filmen beskriver den riktige Sellers är svårt att veta, men stämmer den någorlunda så har min bild av honom ändrats en hel del. Innan visste jag bara att han kunde vara svår att leva med och verka aggressiv, men inte såpass illa däran som det porträtteras i filmen. Det är svårt att föreställa sig att den roliga Chief Inspector Jacques Clouseau hade sådana grava problem.
Filmen är värd B B B för ett gediget arbete och bra rollprestationer, men som sagt saknas något. Kan inte helt sätta fingret på vad mer än delvis det jag nämnde innan.
---
Nu är det dags att kolla igenom hur dagens sporthändelser ser ut och vid fyratiden åker familjen ut till restaurang för att äta några dagars uppskjuten födelsedagsmiddag för Linus.
Hörs vi inte innan jag sticker imorrn så får vi helt enkelt se när det blir. Internetförbindelserna är mer begränsade där nere så..
Take care!
Hade bud på att jobba några av dagarna i veckan som kommer, men det var redan planerat att jag skulle dra till sommarstugan och det känns rätt att utnyttja de två veckor som herr Erik är där till fullo.
Familjen kommer ner först på torsdag så innan dess är det la casa verano de Björkman helt solo. Ska bli intressant att se om jag lyckas stänga av det husets larm för första gången. Men det tror jag nog. Har man lyckats med larmet här hemma så ska nog det i sommarstugan inte vara så mycket värre att förstå sig på.. Bara jag minns koden så ;)
---
Inatt sågs på "The life and death of Peter Sellers". Geoffrey Rush som gestaltar Sellers är inte bara väldigt lik honom utan också en av mina favoritskådespelare så det var upplagt för att kunna bli en riktigt bra film. Dessvärre så tycker jag den inte blev ett riktigt såpass seriöst porträtt som jag hade velat. Visst kan det ha varit meningen också att eftersom Sellers var en sådan skojare på bioduken så skulle det också prägla filmen på ett lite surrealistiskt sätt, men förhållandet med Britt Ekland t.ex. som hon själv beskrivit på följande vis: "Han kunde vara ett monster. Jag är övertygad om att han idag skulle klassats som manodepressiv och få vård.", det märks bara glimtvis när deras förhållande porträtteras.
Totalt sett speglar filmen en sjuk man som inte kan leva som sig själv utan måste leva genom sina rollfigurer för att komma vidare i livet. Hur pass exakt filmen beskriver den riktige Sellers är svårt att veta, men stämmer den någorlunda så har min bild av honom ändrats en hel del. Innan visste jag bara att han kunde vara svår att leva med och verka aggressiv, men inte såpass illa däran som det porträtteras i filmen. Det är svårt att föreställa sig att den roliga Chief Inspector Jacques Clouseau hade sådana grava problem.
Filmen är värd B B B för ett gediget arbete och bra rollprestationer, men som sagt saknas något. Kan inte helt sätta fingret på vad mer än delvis det jag nämnde innan.
---
Nu är det dags att kolla igenom hur dagens sporthändelser ser ut och vid fyratiden åker familjen ut till restaurang för att äta några dagars uppskjuten födelsedagsmiddag för Linus.
Hörs vi inte innan jag sticker imorrn så får vi helt enkelt se när det blir. Internetförbindelserna är mer begränsade där nere så..
Take care!
Våffeldagen och Linus dag
Man får ta många roller när man är i skolans korridorer. Ansvar. Eftersom jag är i så många klasser, speciellt på Jörlandaskolan, så känns det lite som att det är "mina" barn, eller hur jag ska uttrycka det. Alltså, inte mina som i mina egna, men mina som jag bryr mig om som jag vill ska må bra och att det ska gå bra för.
Jag vet inte hur andra lärare arbetar eller så, men mina ögon vandrar alltid över alla händelser. Alltid lika analyserande som vanligt. Jag ser var det är lek, bråk, skratt, tårar. Jag lägger mig inte i om det är någon situation jag tror att barnen själva klarar av. Kan de lösa det själva är det bara bra, men går det inte så finns jag där.
Idag hann jag knappt ha rast själv eftersom mina hökögon uppfattade händelser omgående. Jag tog några steg in i fikarummet och såg genast att en kille just ramlat och låg på marken. Jahopp, mot ytterdörren bums där jag möttes av en elev som just skulle in och ha tag i en vuxen. Det fanns lärare ute på gården, men de måste ha missat situationen, alternativt inte hunnit uppfatta den lika snabbt. Tjejen som skulle hämta en vuxen hann ju liksom inte ens fram till personalrummets dörr :) I vilket fall var det raka spåret till killen som hade råkat snubbla och skrapa upp ena armbågen. Doktor Richard begav sig sålunda iväg med den skadade och letade plåster en stund. När tröstande ord sagts och plåster satt på plats infann sig åter tanken om att ha lite rast. Knappt hann jag ta fem steg innan en liten gråtande tjej förklarade att hon träffats av boll i både huvud och mage. Nya tröstande ord, men inga plåster som behövdes denna gång. Hipp som happ hade rasten hunnit ta slut och min nästa lektion tog fart. Så kan det gå :)
Sista lektionen kände jag mig lagom liberal och eftersom vädret var såpass vackert som det var så lät jag den sista halvtimmen de som ville sitta i solen utanför fönstren och måla. För att snabbt och smidigt komma dit och in lät jag dem ta genvägen genom fönstret. Inte den optimala genvägen, men betydligt smidigare än att de skulle behöva springa runt hela huset så fort de skulle hämta pennor, papper eller annat mojs. Man kan inte vara gestapo hela tiden. Det är trots allt vår som äntligen kommit och lite måste man bjuda till. Det uppskattades självklart och i princip alla (det är alltid ett fåtal som hellre springer runt och kräver tillsägningar, men det får man ta) satt snällt utanför och ritade.
Plötsligt under denna sista lektion kom också ett par elever från parallellklassen (som jag också haft förr) och sa att deras vikarie försvunnit. "Jaha..??" tänkte jag och gick lite småstressat bums in till deras klassrum där givetsvis musik på hög volym satts igång. *Klick* så stängde jag av den, bytte några ord med de ansvariga eleverna som intog sina platser och väntade en liten stund i klassrummet tills jag såg att den flyktade i mobil pratandes vikarien till slut var på väg att göra comeback. Sen gick jag tillbaka till min klass där arbetet fortskred som innan.
Börjar nästan känna mig hemmastadd i gamet :P
---
HIPP HIPP HURRA för lillebroder Linus som fyller 21 idag! Av mig fick han kylväska och darttavla. Tyckte det var mycket passande nu när det är vår och sommar på G!
Mormor hälsar också på över helgen som resultat av Linus åldrande och under kvällen nu käkades våfflor. Inte för att jag är en jättefan av just våfflor, men ett par klämmer jag alltid ner!
Näe, nu tar vi ett avsnitt "Fawlty Towers" innan sovdags!
[to himself]
Basil Fawlty: Zoom! What was that? That was your life, Mate! That was quick, do I get another? Sorry, Mate. Back to the world of dreams. Yes, dear?
Jag vet inte hur andra lärare arbetar eller så, men mina ögon vandrar alltid över alla händelser. Alltid lika analyserande som vanligt. Jag ser var det är lek, bråk, skratt, tårar. Jag lägger mig inte i om det är någon situation jag tror att barnen själva klarar av. Kan de lösa det själva är det bara bra, men går det inte så finns jag där.
Idag hann jag knappt ha rast själv eftersom mina hökögon uppfattade händelser omgående. Jag tog några steg in i fikarummet och såg genast att en kille just ramlat och låg på marken. Jahopp, mot ytterdörren bums där jag möttes av en elev som just skulle in och ha tag i en vuxen. Det fanns lärare ute på gården, men de måste ha missat situationen, alternativt inte hunnit uppfatta den lika snabbt. Tjejen som skulle hämta en vuxen hann ju liksom inte ens fram till personalrummets dörr :) I vilket fall var det raka spåret till killen som hade råkat snubbla och skrapa upp ena armbågen. Doktor Richard begav sig sålunda iväg med den skadade och letade plåster en stund. När tröstande ord sagts och plåster satt på plats infann sig åter tanken om att ha lite rast. Knappt hann jag ta fem steg innan en liten gråtande tjej förklarade att hon träffats av boll i både huvud och mage. Nya tröstande ord, men inga plåster som behövdes denna gång. Hipp som happ hade rasten hunnit ta slut och min nästa lektion tog fart. Så kan det gå :)
Sista lektionen kände jag mig lagom liberal och eftersom vädret var såpass vackert som det var så lät jag den sista halvtimmen de som ville sitta i solen utanför fönstren och måla. För att snabbt och smidigt komma dit och in lät jag dem ta genvägen genom fönstret. Inte den optimala genvägen, men betydligt smidigare än att de skulle behöva springa runt hela huset så fort de skulle hämta pennor, papper eller annat mojs. Man kan inte vara gestapo hela tiden. Det är trots allt vår som äntligen kommit och lite måste man bjuda till. Det uppskattades självklart och i princip alla (det är alltid ett fåtal som hellre springer runt och kräver tillsägningar, men det får man ta) satt snällt utanför och ritade.
Plötsligt under denna sista lektion kom också ett par elever från parallellklassen (som jag också haft förr) och sa att deras vikarie försvunnit. "Jaha..??" tänkte jag och gick lite småstressat bums in till deras klassrum där givetsvis musik på hög volym satts igång. *Klick* så stängde jag av den, bytte några ord med de ansvariga eleverna som intog sina platser och väntade en liten stund i klassrummet tills jag såg att den flyktade i mobil pratandes vikarien till slut var på väg att göra comeback. Sen gick jag tillbaka till min klass där arbetet fortskred som innan.
Börjar nästan känna mig hemmastadd i gamet :P
---
HIPP HIPP HURRA för lillebroder Linus som fyller 21 idag! Av mig fick han kylväska och darttavla. Tyckte det var mycket passande nu när det är vår och sommar på G!
Mormor hälsar också på över helgen som resultat av Linus åldrande och under kvällen nu käkades våfflor. Inte för att jag är en jättefan av just våfflor, men ett par klämmer jag alltid ner!
Näe, nu tar vi ett avsnitt "Fawlty Towers" innan sovdags!
[to himself]
Basil Fawlty: Zoom! What was that? That was your life, Mate! That was quick, do I get another? Sorry, Mate. Back to the world of dreams. Yes, dear?
Teknisk mumbojumbo
Hemma igen efter ännu en dag i skolans tecken. En 3-4 var det som gällde och det gick väl helt okej. Har haft dem förr också och imorrn har jag dem igen. Dessutom gör Richard debut som träslöjdslärare på fredag (ska bli myyyycket intressant) och på eftermiddagen tar jag plats på Solens fritids för andra gången.
Förutom jobberiet ovan så jobbade jag även igår (idrottsmagister Björkman gjorde comeback i högstadiet efter några månaders exil, samt inhopp som engelskalärare och klassföreståndare under KVAL-tid) och fick idag erbjudande om en tvåveckorsperiod på Jörlandaskolan som främst fritidsledare - också på Solen - men också lite idrottslärare. Vad jag vet har jag inget planerat då så.. kör i vind!
I och med allt vikarierande har jag samlat på mig en hel del av den där förjordade eRfArEnHeTeN som det alltid tjatas om. Och en del pengar också såklart. Och en massa barn och ungdomar som känner igen en. Undrar om man nå'nsin kommer bli närmre kändis än såhär?
---
Oj, ursäkta, jag satt och stirrade ut i luften igen. Som vanligt får man nästan säga. Fast det märker ni ju inte när jag skriver här ändå. För er är det bara tre streck och sen kom en ny mening. För mig är det tre streck och sen en låååååååååång stunds tystnad och stirrande innan meningen kommer.
Nåväl. Jag funderar grovt på att klippa mig på något sätt. Det är fan att man inte kan göra så'nt själv så att man kan få testa och göra det lite som man vill istället för att utlämna sig i händerna på en okänd frisör som ska bestämma ens utseende för ett långt tag framöver. Med tanke på min hårväxt så har jag väl till ungefär 30-årsåldern på mig att leka med mitt hår så som jag vill, sen blir det nog raka ner det á la Fredrik Ljungberg (vi har ungefär samma hårfäste). Men hey, man får se det positivt! Ju mindre hår, desto lättare att ta hand om! Istället för en noggrann dusch, kammande och fallande av massa hårstrån så blir det bara "Tjohej, jag är klar, ska vi gå?". Men jag är inte riktigt där än, först ska jag försöka göra en liten comeback till den frillan jag hade för några år sedan, kort med lite mörkare färg i botten och blonderade toppar eller något. Inga protester mot det, hmm? Bra, avgjort.
När man ska göra det är en annan fråga..... Jag kommer la skjuta upp det till det börjar bli sommarvärme ute om jag känner mig rätt. Lika långt som det var i halva gymnasiet behöver ni dock inte oroa er för, den perioden är jag färdig med i livet. Då visste man att håret blivit lagom långt när man var nere i Londons tunnelbana och en rastasnubbe frågar om man vill köpa hasch :P Good times, old times, long gone times..
Förutom jobberiet ovan så jobbade jag även igår (idrottsmagister Björkman gjorde comeback i högstadiet efter några månaders exil, samt inhopp som engelskalärare och klassföreståndare under KVAL-tid) och fick idag erbjudande om en tvåveckorsperiod på Jörlandaskolan som främst fritidsledare - också på Solen - men också lite idrottslärare. Vad jag vet har jag inget planerat då så.. kör i vind!
I och med allt vikarierande har jag samlat på mig en hel del av den där förjordade eRfArEnHeTeN som det alltid tjatas om. Och en del pengar också såklart. Och en massa barn och ungdomar som känner igen en. Undrar om man nå'nsin kommer bli närmre kändis än såhär?
---
Oj, ursäkta, jag satt och stirrade ut i luften igen. Som vanligt får man nästan säga. Fast det märker ni ju inte när jag skriver här ändå. För er är det bara tre streck och sen kom en ny mening. För mig är det tre streck och sen en låååååååååång stunds tystnad och stirrande innan meningen kommer.
Nåväl. Jag funderar grovt på att klippa mig på något sätt. Det är fan att man inte kan göra så'nt själv så att man kan få testa och göra det lite som man vill istället för att utlämna sig i händerna på en okänd frisör som ska bestämma ens utseende för ett långt tag framöver. Med tanke på min hårväxt så har jag väl till ungefär 30-årsåldern på mig att leka med mitt hår så som jag vill, sen blir det nog raka ner det á la Fredrik Ljungberg (vi har ungefär samma hårfäste). Men hey, man får se det positivt! Ju mindre hår, desto lättare att ta hand om! Istället för en noggrann dusch, kammande och fallande av massa hårstrån så blir det bara "Tjohej, jag är klar, ska vi gå?". Men jag är inte riktigt där än, först ska jag försöka göra en liten comeback till den frillan jag hade för några år sedan, kort med lite mörkare färg i botten och blonderade toppar eller något. Inga protester mot det, hmm? Bra, avgjort.
När man ska göra det är en annan fråga..... Jag kommer la skjuta upp det till det börjar bli sommarvärme ute om jag känner mig rätt. Lika långt som det var i halva gymnasiet behöver ni dock inte oroa er för, den perioden är jag färdig med i livet. Då visste man att håret blivit lagom långt när man var nere i Londons tunnelbana och en rastasnubbe frågar om man vill köpa hasch :P Good times, old times, long gone times..
Metroland
Plöjt igenom ännu en film. Det är inte meningen att denna blogg ska förvandlas totalt till en filmkritikersite, men det är inte bara film jag skriver om egentligen. Film är en stunds flykt från vardagen och ofta kan man lära sig mer om sig själv genom filmer än genom att bara sitta och tänka själv.
I filmen "Metroland" från 1997 får man följa Christian Bales karaktär Chris på en lite nostalgisk resa inom honom själv när hans gamle vän Toni kommer på besök. Jag finner väldigt många av de val Chris gör i livet som direkt korkade. Likaså att hans fru är en riktig bitch och hans "vän" en bästa vän som iallafall jag inte skulle vilja ha. Vet inte om jag egentligen tycker det var någon i filmen som verkade intelligent. Närmast det var typ en gammal gubbe som Chris träffade på ett tåg, men av huvudkaraktärerna så var nog Chris gamla flamma Annick ändå mest vettig. Kort sagt tyckte jag det var en märklig film där inte mycket gick som jag skulle vilja att det gjorde och filmens slut känns bara som "jaha?". För att vara en film om relationer så känns det inte som att jag vill vara på endera sidan av relationsskalan. Visade man den här filmen i skolan så skulle väl alla ungar tappa framtidstron om kärlekslivet.
Betyget, B B, vet jag inte direkt vad jag grundar på mer än att det gick att se igenom den och skådespelarna iallafall var bra. Godkänd, definitivt inte mer. Seg och mycket mer deprimerande än upplyftande.
Ni kan ju gärna leta upp den och återkomma om ni av någon anledning tycker att jag har fel.
---
För att visa att jag inte helt snöat in i filmens värld (vilket jag nog iofs har gjort för längesedan då den riktiga världen bara glimtvis lyses upp av t.ex. Kentkonserter) så kommer här en liten dikt:
Oh lord, Oh lord!
My kingdom is bored!
My kingdom shivers with many knights
My heart is flying like a hundred kites
Oh lord what say you,
when thunder strikes?
Oh lord they ran off,
on stolen bikes
Oh lord you are not
Oh world you are not
The sky is shivering
like a steaming pot
Tata, cheerio!
I filmen "Metroland" från 1997 får man följa Christian Bales karaktär Chris på en lite nostalgisk resa inom honom själv när hans gamle vän Toni kommer på besök. Jag finner väldigt många av de val Chris gör i livet som direkt korkade. Likaså att hans fru är en riktig bitch och hans "vän" en bästa vän som iallafall jag inte skulle vilja ha. Vet inte om jag egentligen tycker det var någon i filmen som verkade intelligent. Närmast det var typ en gammal gubbe som Chris träffade på ett tåg, men av huvudkaraktärerna så var nog Chris gamla flamma Annick ändå mest vettig. Kort sagt tyckte jag det var en märklig film där inte mycket gick som jag skulle vilja att det gjorde och filmens slut känns bara som "jaha?". För att vara en film om relationer så känns det inte som att jag vill vara på endera sidan av relationsskalan. Visade man den här filmen i skolan så skulle väl alla ungar tappa framtidstron om kärlekslivet.
Betyget, B B, vet jag inte direkt vad jag grundar på mer än att det gick att se igenom den och skådespelarna iallafall var bra. Godkänd, definitivt inte mer. Seg och mycket mer deprimerande än upplyftande.
Ni kan ju gärna leta upp den och återkomma om ni av någon anledning tycker att jag har fel.
---
För att visa att jag inte helt snöat in i filmens värld (vilket jag nog iofs har gjort för längesedan då den riktiga världen bara glimtvis lyses upp av t.ex. Kentkonserter) så kommer här en liten dikt:
Oh lord, Oh lord!
My kingdom is bored!
My kingdom shivers with many knights
My heart is flying like a hundred kites
Oh lord what say you,
when thunder strikes?
Oh lord they ran off,
on stolen bikes
Oh lord you are not
Oh world you are not
The sky is shivering
like a steaming pot
Tata, cheerio!
Dagen efter "Bröllopsfotografen" - mer filmkritik!
Igår var det "Bröllopsfotografen" som ni läst och senare på natten gick jag över till dramadokumentären "Norrmalmstorg" om Norrmalmstorgsdramat. Ljudet vid prat var sisådär, men i övrigt var det en snygg skildring av detta ett av Sveriges kändaste kriminalfall där t.ex. begreppet "stockholmssyndrom" myntades. Hade ljudet varit bättre hade det kanske blivit fyra B:n, men nu får den nöja sig med starka B B B.
Idag fick jag igång Voddler till slut efter en lång tids ickefungerande. Tog en av de första filmerna jag såg bara för att testa och det blev ett drama om Titanics systerskepp Britannic, ett sjukhusfartyg som också det gick till botten bara fyra år efter Titanics öde. Även här vill jag ge B B B, mycket beroende på starka skådespelarinsatser, speciellt av huvudrollsinnehavaren Amanda Ryan. Det är inte direkt p.g.a. de digitala effekterna som betyget ges eftersom filmen är gjord 2000 och inte direkt hade samma budget som mastodontfilmen "Titanic" hade tre år tidigare. Det datorgjorda ser verkligen datorgjort ut, men inte tillräckligt mycket för att störa mig iallafall. Det funkar.
Tycker ni att B B B är ett vanligt betyg? Ja, men det är väl inte så överraskande? Ett B är underkänt, B B godkänt, B B B väl godkänt, B B B B mycket väl godkänd och B B B B B fantastiskt. Ungefär så! Det är faktiskt inte så ofta jag stöter på rent usla filmer. Hade jag sett igenom en massa B-skräckfilmer hade ju betygen knappast legat på B B B generellt utan snarare B i snitt.
Jag vet vilka typer av filmer jag kan tänkas gilla, men ibland får man bredda sig och spana in andra genrer också. Saw-filmerna är ett bra exempel. Jag är ingen superfan av filmer som bara går ut på att folk ska bli av med kroppsdelar och att det går åt helvete, men i de första Saw-filmerna klarade ju sig en del folk. Då känns det värt att ha sett filmen. En film där alla dör känns som slöseri med tid. Ju mer Saw-filmer det gjorts, desto mer utför har det också gått, både för karaktärerna i filmerna som intressemässigt för mig och kvalitetsmässigt i filminnehåll. Det mest irriterande med Saw-filmerna är att man måste se nästa film.. fastän man inte är nöjd efter senaste delen. Inom någon vecka har jag förmodligen till slut sett senaste, Saw VI, som jag skjutit upp jävligt länge eftersom jag blev så grinig på Saw V - skitfilmen där min favoritkaraktär till slut går hädan. Därför får Saw V bara B, ett betyg som gavs nu spontant långt i efterhand.
Puh!
---
Idag fick jag igång Voddler till slut efter en lång tids ickefungerande. Tog en av de första filmerna jag såg bara för att testa och det blev ett drama om Titanics systerskepp Britannic, ett sjukhusfartyg som också det gick till botten bara fyra år efter Titanics öde. Även här vill jag ge B B B, mycket beroende på starka skådespelarinsatser, speciellt av huvudrollsinnehavaren Amanda Ryan. Det är inte direkt p.g.a. de digitala effekterna som betyget ges eftersom filmen är gjord 2000 och inte direkt hade samma budget som mastodontfilmen "Titanic" hade tre år tidigare. Det datorgjorda ser verkligen datorgjort ut, men inte tillräckligt mycket för att störa mig iallafall. Det funkar.
Tycker ni att B B B är ett vanligt betyg? Ja, men det är väl inte så överraskande? Ett B är underkänt, B B godkänt, B B B väl godkänt, B B B B mycket väl godkänd och B B B B B fantastiskt. Ungefär så! Det är faktiskt inte så ofta jag stöter på rent usla filmer. Hade jag sett igenom en massa B-skräckfilmer hade ju betygen knappast legat på B B B generellt utan snarare B i snitt.
Jag vet vilka typer av filmer jag kan tänkas gilla, men ibland får man bredda sig och spana in andra genrer också. Saw-filmerna är ett bra exempel. Jag är ingen superfan av filmer som bara går ut på att folk ska bli av med kroppsdelar och att det går åt helvete, men i de första Saw-filmerna klarade ju sig en del folk. Då känns det värt att ha sett filmen. En film där alla dör känns som slöseri med tid. Ju mer Saw-filmer det gjorts, desto mer utför har det också gått, både för karaktärerna i filmerna som intressemässigt för mig och kvalitetsmässigt i filminnehåll. Det mest irriterande med Saw-filmerna är att man måste se nästa film.. fastän man inte är nöjd efter senaste delen. Inom någon vecka har jag förmodligen till slut sett senaste, Saw VI, som jag skjutit upp jävligt länge eftersom jag blev så grinig på Saw V - skitfilmen där min favoritkaraktär till slut går hädan. Därför får Saw V bara B, ett betyg som gavs nu spontant långt i efterhand.
Puh!
---
Amanda Ryan spelar huvudrollen även i denna musikvideo
Bröllopsfotografen
Då var den äntligen sedd! Har velat se den ända sen jag hörde talas om den, av många anledningar. Dels för att "Smala Sussie" är en av mina favoritfilmer och stora delar av den filmens ensemble medverkade i "Bröllopsfotografen", dels för att just en av dessa i ensemblen, Tuva Novotny, är med (det är ingen större hemlighet för er som känner mig vilken status Tuva har i min värld, både som grymt bra skådespelare och för att hon helt enkelt är intelligent och vacker, men det har jag tjatat om tillräckligt).
Så vad tyckte jag då om "Bröllopsfotografen"? Rätt bra, absolut, men ändå klasser sämre än t.ex. "Smala Sussie". Inte lika mycket humor som jag tänkte mig och lite märkliga händelseförlopp då och då. Jag vet inte, den nådde inte in helt bara. "Smala Sussie" som ändå är en komedi kändes mycket mer i hjärtat än denna gjorde trots att "Bröllopsfotografen" har en lite mer seriös touch. Men det är egentligen inte rättvist att jämföra med "Smala Sussie" bara för att regissören och flera skådespelare är samma. Det går inte att kräva att det ska bli en lika klassisk film igen ("Smala Sussie" är faktiskt redan en svensk klassiker för mig). Det är lite som med Lukas Moodysson efter att han gjort "Fucking Åmål". Jag ville att han skulle fortsätta göra lika grymma filmer, men det är bara att inse att man inte kan upprepa en sådan succé om och om igen, det går inte. Det finns en anledning till att "Fucking Åmål" blev den succé den blev. Att upprepa den, eller "Smala Sussie", igen skulle bara kännas som något man redan sett! Tyvärr.. jag insåg det inte förr, men har gjort det på senare år. Jag önskar att det var annorlunda och man kunde lyckas på samma sätt igen, men det enda sättet att komma vidare är att skapa nya, annorlunda, succéer. I Moodyssons fall har det varit mycket upp och ner. "Tillsammans" var en märklig, men bra, dramakomedi och "Lilja 4-ever" en mycket bra, men hemsk, skildring medan "Ett hål i mitt hjärta" bara är allmänt kass (hur konstnärligt det än skulle vara och flummigt så var det inte på ett sätt som ens jag lyckades uppskatta). För Malmros är detta den första av hans fyra storfilmer (förutom "Bröllopsfotografen också "Den bästa sommaren", "Smala Sussie" och "Tjenare Kungen") som jag tyckt varit bara okej, så ingen fara på taket, man kan som sagt inte alltid vara lika bra.
Sammantaget så är jag ändå nöjd. Snygga foton (på flera sätt), grymma skådespelare som vanligt, bra musikaliska val (flörten med en av låtarna i "Smala Sussie" t.ex.) och det blir stabila B B B.
En enda önskan bara om en sak som jag hoppas inte kommer upprepas någon mer gång: de scener när Starrin och Novotny stirrar på varandra och funderar på vart de ska ta vägen i livet så hörs märkliga toner/ljud som inte passar för fem öre. Förstörde stämningen totalt. Så.. skippa det å det grövsta i framtiden, tack!
Så vad tyckte jag då om "Bröllopsfotografen"? Rätt bra, absolut, men ändå klasser sämre än t.ex. "Smala Sussie". Inte lika mycket humor som jag tänkte mig och lite märkliga händelseförlopp då och då. Jag vet inte, den nådde inte in helt bara. "Smala Sussie" som ändå är en komedi kändes mycket mer i hjärtat än denna gjorde trots att "Bröllopsfotografen" har en lite mer seriös touch. Men det är egentligen inte rättvist att jämföra med "Smala Sussie" bara för att regissören och flera skådespelare är samma. Det går inte att kräva att det ska bli en lika klassisk film igen ("Smala Sussie" är faktiskt redan en svensk klassiker för mig). Det är lite som med Lukas Moodysson efter att han gjort "Fucking Åmål". Jag ville att han skulle fortsätta göra lika grymma filmer, men det är bara att inse att man inte kan upprepa en sådan succé om och om igen, det går inte. Det finns en anledning till att "Fucking Åmål" blev den succé den blev. Att upprepa den, eller "Smala Sussie", igen skulle bara kännas som något man redan sett! Tyvärr.. jag insåg det inte förr, men har gjort det på senare år. Jag önskar att det var annorlunda och man kunde lyckas på samma sätt igen, men det enda sättet att komma vidare är att skapa nya, annorlunda, succéer. I Moodyssons fall har det varit mycket upp och ner. "Tillsammans" var en märklig, men bra, dramakomedi och "Lilja 4-ever" en mycket bra, men hemsk, skildring medan "Ett hål i mitt hjärta" bara är allmänt kass (hur konstnärligt det än skulle vara och flummigt så var det inte på ett sätt som ens jag lyckades uppskatta). För Malmros är detta den första av hans fyra storfilmer (förutom "Bröllopsfotografen också "Den bästa sommaren", "Smala Sussie" och "Tjenare Kungen") som jag tyckt varit bara okej, så ingen fara på taket, man kan som sagt inte alltid vara lika bra.
Sammantaget så är jag ändå nöjd. Snygga foton (på flera sätt), grymma skådespelare som vanligt, bra musikaliska val (flörten med en av låtarna i "Smala Sussie" t.ex.) och det blir stabila B B B.
En enda önskan bara om en sak som jag hoppas inte kommer upprepas någon mer gång: de scener när Starrin och Novotny stirrar på varandra och funderar på vart de ska ta vägen i livet så hörs märkliga toner/ljud som inte passar för fem öre. Förstörde stämningen totalt. Så.. skippa det å det grövsta i framtiden, tack!
Kent
En kväll i njutningens tecken. Efter månader av väntan var det dags att för andra gången i livet gå på Kentkonsert.
Först var vi - jag, Henke, Josefin och Linn - på Le Baron och mättade magarna innan det var dags att inta platserna i Lisebergshallen.
Låtlistan denna underbara kväll var som följer:
1. Taxmannen
2. Palace & Main
3. 10 minuter
4. Töntarna
5. Socker
6. Sjukhus
7. Romeo återvänder ensam
8. LSD, någon?
9. Musik Non Stop
10. Idioter
11. Pojken med hålet i handen
12. Vals för satan
13. FF
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt / Dom andra
17. På drift?
18. Kevlarsjäl
19. Mannen i den vita hatten
Flera otippade kort minst sagt! "10 Minuter" har hittills inte spelats på nå'n av vårens andra konserter, liksom "Pojken med hålet i handen". De tackar vi för att vi fick höra! :D Annars var en stor höjdpunkt för mig att "På drift?", som blivit en av favoriterna sen den kom, spelades som ett av extranumren.
Bäst nummer just denna kväll ur min synvinkel: "Romeo återvänder ensam", "Idioter", "Pojken med hålet i handen", "Vals för satan", "På drift?" och "Mannen i den vita hatten".
Införskaffade också en t-shirt (första t-shirtköpet på flera år.. rätt duktigt av en som brukade vara t-shirtoholic typ).
Nu är det bara att vänta på nästa tillfälle som det är dags för turné, suck..
Efter konserten stack vi till Picasso en stund och snackade, tog en Newcastle innan vi begav oss hemåt.
Tack för kvällen alla! Euforin har nog inte lagt sig riktigt ännu.. är svårt att greppa det hela :)
Relationen till Kent är så svår att beskriva. Gillar man Kent så har man liksom bara förstått det. Har man ett hål i sitt hjärta på något sätt, vare sig det är litet eller stort, så förstår man förr eller senare. Har man ett helt hjärta och aldrig någonsin blivit sårad på något sätt eller varit deppig så är det nog rätt mycket svårare att förstå.
Kent är mer än bara ett band, det är det som är så svårt att förklara. Det finns band som skriver musik för att man ska fortsätta gräva ner sig eller stanna deppig, men lyssnar man och tar till sig Kent så förstår man att det är musik skapad för något helt annat, iallafall för mig. Det är inte musik som fortsätter att hålla en nere i depressionen, men det är heller inte gladlynt tjo och tjimmusik som tycker att man ska glömma och ignorera sina bekymmer. Musiken som Kent skapar försöker inte släta över något eller gömma bekymren. Den säger hur det är, kallt och naket, och lyfter på så sätt ändå upp en. Man får må mindre bra, det är okej, det är en del av livet. Ingen är perfekt och på topp hela tiden, ingen.
Så känner iallafall jag för musiken som detta underbara band gör. Det är mer än bara musik - det är Kent.
Först var vi - jag, Henke, Josefin och Linn - på Le Baron och mättade magarna innan det var dags att inta platserna i Lisebergshallen.
Låtlistan denna underbara kväll var som följer:
1. Taxmannen
2. Palace & Main
3. 10 minuter
4. Töntarna
5. Socker
6. Sjukhus
7. Romeo återvänder ensam
8. LSD, någon?
9. Musik Non Stop
10. Idioter
11. Pojken med hålet i handen
12. Vals för satan
13. FF
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt / Dom andra
17. På drift?
18. Kevlarsjäl
19. Mannen i den vita hatten
Flera otippade kort minst sagt! "10 Minuter" har hittills inte spelats på nå'n av vårens andra konserter, liksom "Pojken med hålet i handen". De tackar vi för att vi fick höra! :D Annars var en stor höjdpunkt för mig att "På drift?", som blivit en av favoriterna sen den kom, spelades som ett av extranumren.
Bäst nummer just denna kväll ur min synvinkel: "Romeo återvänder ensam", "Idioter", "Pojken med hålet i handen", "Vals för satan", "På drift?" och "Mannen i den vita hatten".
Införskaffade också en t-shirt (första t-shirtköpet på flera år.. rätt duktigt av en som brukade vara t-shirtoholic typ).
Nu är det bara att vänta på nästa tillfälle som det är dags för turné, suck..
Efter konserten stack vi till Picasso en stund och snackade, tog en Newcastle innan vi begav oss hemåt.
Tack för kvällen alla! Euforin har nog inte lagt sig riktigt ännu.. är svårt att greppa det hela :)
Relationen till Kent är så svår att beskriva. Gillar man Kent så har man liksom bara förstått det. Har man ett hål i sitt hjärta på något sätt, vare sig det är litet eller stort, så förstår man förr eller senare. Har man ett helt hjärta och aldrig någonsin blivit sårad på något sätt eller varit deppig så är det nog rätt mycket svårare att förstå.
Kent är mer än bara ett band, det är det som är så svårt att förklara. Det finns band som skriver musik för att man ska fortsätta gräva ner sig eller stanna deppig, men lyssnar man och tar till sig Kent så förstår man att det är musik skapad för något helt annat, iallafall för mig. Det är inte musik som fortsätter att hålla en nere i depressionen, men det är heller inte gladlynt tjo och tjimmusik som tycker att man ska glömma och ignorera sina bekymmer. Musiken som Kent skapar försöker inte släta över något eller gömma bekymren. Den säger hur det är, kallt och naket, och lyfter på så sätt ändå upp en. Man får må mindre bra, det är okej, det är en del av livet. Ingen är perfekt och på topp hela tiden, ingen.
Så känner iallafall jag för musiken som detta underbara band gör. Det är mer än bara musik - det är Kent.
Richard Skämtman
Okej, jag är inte den som är den! Här är dagens, mycket högkvalitativa, skämt:
Jag kände att det var dags att blomma ut!
Dagens Outfit - Seriositeten flödar
Nästan ett dygn har gått och inga förslag har inkommit på vad eventuella läsare VILL att jag ska skriva om. Så bra då! Det innebär antingen att ni inte bryr er eller att ni tycker det är bra som det är! Båda fallen betyder ju att jag ska fortsätta skriva som jag gjort. Det underlättar.
Dock kunde jag inte låta bli att göra följande.. tanken på det var för stark för att slå bort. Så här har ni den! Dagens outfit:
Dock kunde jag inte låta bli att göra följande.. tanken på det var för stark för att slå bort. Så här har ni den! Dagens outfit:
Alla kläder: hittade hemma
Alla accessoarer: hittade hemma
Inköpsställen: I don't know, I don't care
Förresten är det inte bara tröjärmar och byxben som är aningen korta. Pappas skostorlek, 42, överrensstämmer inte direkt med min, 45-46, och skorna satt därmed en aning obekvämt. Vad gör man inte för konsten..
Linus tyckte jag såg ut som en hästpolospelare.
Pladder
Blåa dörrar med skåp som springer runt
Våren springer den också, men vart?
Jo, till skolan!
Den var ni inte med på.
Men jag är med på allt, bara säg till! Jag backar INTE!
Höhö, glöm det helt enkelt..
Enkla saker är oftast vackrast. Blir det för komplicerat blir det bara svårt och hårt och jobbigt och klibbigt.
Hjärnan blir en vass ros med taggarna utåt och tror inte för en sekund på något som sägs.
Detta skriver jag på inspiration av Nybergskan på prov.
Det var bra längesen jag bara lät det flöda utan eftertanke.
Som sås med en kraschad bil i päron liksom.
Logiskt? Naturligtvis inte! Varför skulle det vara det?
Jag är ju inte så logisk i vanliga fall. Det vore nästan tråkigt.
Hur länge kan jag hålla på och skriva? Alltför länge.
Snart dör fingrarna likt en svala som nackas av en synskadad andjägare.
Usch, fy och ett stiligt blä. Där låg hörlurarna i vägen på tangentbordet också. Ej bra.
Ej bra alls.
Jag säger det igen, EJ bra ALLS.
De ska ligga bredvid och inte trassla in sig så jävligt. PUH. Nu blir jag alltmer trött.
Hjärnan går på högvarv. Båtvarv. Frivarv. Varvad, HOMERUN! YEAH!
Finito!
---
Gah, det krävde lite energi minst sagt.
I övrigt är jag ledig för tredje dagen i rad. Suttit och letat spelare en stund i FM i väntan på att herr Erik möjligtvis ska dyka upp så vi kommer vidare i den nystartade Allsvenska filen. Har lagt bud på säkert 40 spelare. Tänk om man kunde använda all denna scoutingkunskap till något nyttigt? Ett drömjobb utan tvekan, att vara scout åt någon klubb.. åka runt och se på matcher för att hitta nästa talang att värva. Drömjobb med stort D.
Kvällen präglas också av fotbollens tecken då det är Champions League att kolla på. Inter slog ju ut Chelsea igår och det gillar vi. Inte att Inter vann, det bryr jag mig inte om så mycket, men att Chelsea åkte ut. Chelsea gillas ej..
Jag har ingen aning om hur många stadiga läsare jag har eller vilka era intressen är, men jag har en känsla av att ytterst få, om ens någon, av er är så insnöad på fotboll som jag är.
Jag kommer att fortsätta att skriva om det jag gillar, känner för och tänker på. Men OM ni skulle önska vad jag skulle skriva om och ha åsikter om - vad skulle det då vara? (Och säg INTE "Dagens outfit", "Modetips" eller något så'nt. Jag kommer bara att svara oseriöst och klä ut mig eller nå't :P Å andra sidan skulle det också vara lite kul. Dagens "fula" outfit. Hmm..)
För att stadigt avsluta med mitt fotbollsintresse så ska jag lista vilket lag jag håller på i ett antal länder:
Sverige: IFK Göteborg
Finland: IFK Mariehamn
Ryssland: Lokomotiv Moskva
Grekland: Panathinaikos
Spanien: FC Barcelona (och nej, det är inte för att Zlatan är där)
Italien: Fiorentina (även lite sympatier för Juventus)
England: Leeds (främst, men har även sympatier för t.ex. Margate och Tottenham)
Tyskland: Werder Bremen
Frankrike: Lyon
Skottland: Hibernian
Irland: Shamrock Rovers
Schweiz: Young Boys Bern
Österrike: Sturm Graz
Argentina: Rosario Central
Mexico: Chivas
USA: Seattle Sounders
Australien: Brisbane Roar FC (f.d. Queensland Roar)
Kroatien: Hajduk Split
Ukraina: Shakhtar Donetsk
Uruguay: Club Plaza Colonia
Chile: Universidad de Chile
Brasilien: Portuguesa
Sydafrika: Black Leopards
Jamaica: Harbour View
Belgien: Standard Liège
Holland: De Graafschap (även lite sympatier för PSV)
Wales: The New Saints (f.d. Total Network Solutions)
Turkiet: Fenerbahce
Japan: Júbilo Iwata
Portugal: Sympatier för både Sporting och Benfica
Jaa.. det var väl de jag kom på nu :P Och det tyckte ni var JÄTTEINTRESSANT! Erkänn nu!
Våren springer den också, men vart?
Jo, till skolan!
Den var ni inte med på.
Men jag är med på allt, bara säg till! Jag backar INTE!
Höhö, glöm det helt enkelt..
Enkla saker är oftast vackrast. Blir det för komplicerat blir det bara svårt och hårt och jobbigt och klibbigt.
Hjärnan blir en vass ros med taggarna utåt och tror inte för en sekund på något som sägs.
Detta skriver jag på inspiration av Nybergskan på prov.
Det var bra längesen jag bara lät det flöda utan eftertanke.
Som sås med en kraschad bil i päron liksom.
Logiskt? Naturligtvis inte! Varför skulle det vara det?
Jag är ju inte så logisk i vanliga fall. Det vore nästan tråkigt.
Hur länge kan jag hålla på och skriva? Alltför länge.
Snart dör fingrarna likt en svala som nackas av en synskadad andjägare.
Usch, fy och ett stiligt blä. Där låg hörlurarna i vägen på tangentbordet också. Ej bra.
Ej bra alls.
Jag säger det igen, EJ bra ALLS.
De ska ligga bredvid och inte trassla in sig så jävligt. PUH. Nu blir jag alltmer trött.
Hjärnan går på högvarv. Båtvarv. Frivarv. Varvad, HOMERUN! YEAH!
Finito!
---
Gah, det krävde lite energi minst sagt.
I övrigt är jag ledig för tredje dagen i rad. Suttit och letat spelare en stund i FM i väntan på att herr Erik möjligtvis ska dyka upp så vi kommer vidare i den nystartade Allsvenska filen. Har lagt bud på säkert 40 spelare. Tänk om man kunde använda all denna scoutingkunskap till något nyttigt? Ett drömjobb utan tvekan, att vara scout åt någon klubb.. åka runt och se på matcher för att hitta nästa talang att värva. Drömjobb med stort D.
Kvällen präglas också av fotbollens tecken då det är Champions League att kolla på. Inter slog ju ut Chelsea igår och det gillar vi. Inte att Inter vann, det bryr jag mig inte om så mycket, men att Chelsea åkte ut. Chelsea gillas ej..
Jag har ingen aning om hur många stadiga läsare jag har eller vilka era intressen är, men jag har en känsla av att ytterst få, om ens någon, av er är så insnöad på fotboll som jag är.
Jag kommer att fortsätta att skriva om det jag gillar, känner för och tänker på. Men OM ni skulle önska vad jag skulle skriva om och ha åsikter om - vad skulle det då vara? (Och säg INTE "Dagens outfit", "Modetips" eller något så'nt. Jag kommer bara att svara oseriöst och klä ut mig eller nå't :P Å andra sidan skulle det också vara lite kul. Dagens "fula" outfit. Hmm..)
För att stadigt avsluta med mitt fotbollsintresse så ska jag lista vilket lag jag håller på i ett antal länder:
Sverige: IFK Göteborg
Finland: IFK Mariehamn
Ryssland: Lokomotiv Moskva
Grekland: Panathinaikos
Spanien: FC Barcelona (och nej, det är inte för att Zlatan är där)
Italien: Fiorentina (även lite sympatier för Juventus)
England: Leeds (främst, men har även sympatier för t.ex. Margate och Tottenham)
Tyskland: Werder Bremen
Frankrike: Lyon
Skottland: Hibernian
Irland: Shamrock Rovers
Schweiz: Young Boys Bern
Österrike: Sturm Graz
Argentina: Rosario Central
Mexico: Chivas
USA: Seattle Sounders
Australien: Brisbane Roar FC (f.d. Queensland Roar)
Kroatien: Hajduk Split
Ukraina: Shakhtar Donetsk
Uruguay: Club Plaza Colonia
Chile: Universidad de Chile
Brasilien: Portuguesa
Sydafrika: Black Leopards
Jamaica: Harbour View
Belgien: Standard Liège
Holland: De Graafschap (även lite sympatier för PSV)
Wales: The New Saints (f.d. Total Network Solutions)
Turkiet: Fenerbahce
Japan: Júbilo Iwata
Portugal: Sympatier för både Sporting och Benfica
Jaa.. det var väl de jag kom på nu :P Och det tyckte ni var JÄTTEINTRESSANT! Erkänn nu!
The Breakfast Club
Filmen som jag nämnde igår hette som sagt så och den var mäkta bra! Pendlade mellan om jag skulle ge den en fyra eller femma, men slutet kändes lite hastigt sammansatt så därför blir det "bara" starka B B B B. Rekommenderas starkt!
---
Sista matcherna i första omgången av årets allsvenska spelas i eftermiddag och om ingen av dem vinner med mer än 3-0 så kommer Blåvitt ligga kvar på minst delad förstaplats. Ytterst härligt! Rätt skönt att lilla Mjällby satte kaxpropparna anförda av Bojan på plats också genom sitt starka 0-0 på Råsunda. Jag säger det igen: jag hatar inte AIK som klubb, jag hatar de kaxmästare som inte kan konsten att ens vara ett uns ödmjuka. När planens bäste spelare (av alla rapporter att döma) Tobias Grahn byttes ut buades han åt friskt av AIK-fansen och svarade genom att ironiskt applådera dem länge och väl och slänga lite slängkyssar. Vad händer då? Det blåses upp stort i Aftonbladet som något hemskt och aja baja! Bojan blir sur, Lagrell blir sur, åh nej! Snälla nå'n.. det stör mig så grovt att AIK inte kan ta något själva. De ska få leka kaxchampions nr. 1, Bojan lämnar studion, Mutumba tatuerar sig på magen, men Tobias Grahn ska inte få applådera lite hånfullt åt dem själva? Så löjligt.. Se er själva i spegeln!
...och nej, det gäller inte alla AIK:s fans, men spelarna föder ju mentaliteten själva! Micke Stahre och hans underhuggare försöker inte direkt skapa mindre aggressiva fans genom att utmåla sig som oövervinnerliga och att alla andra kan dra åt skogen (milt uttryckt). IFK har också idioter bland fansen, alla lag har det, men IFK som lag går iallafall inte ut med den högdragna nonchalanta attityden. En IFK-spelare lämnar inte studion när han blir pressad av en reporter som undrar om en frispark verkligen slogs från rätt ställe. Han sitter kvar och kanske till och med medger att det har hänt förut eller att det rent regelmässigt var fel, även om det är domarens sak att bedöma.
Det finns olika typer av kaxighet. Det finns den normala, sunda, som de flesta av oss står för när vi tror på något och känner oss säkra på vår sak, men som ändå kan lyssna på andras åsikter och deras syn på saken. Sen finns det den andra kaxigheten där man får göra och säga som man vill och alltid tror att man har rätt, skiter i vad andra tycker totalt och inte vill lyssna på andras åsikter - skulle någon kaxa sig mot den sistnämnda är man en idiot som absolut inte ska kaxa sig, det får ju bara den som började kaxa göra.
Ni kan ju gissa vilken typ av kaxighet jag tycker är rätt..
Det finns en anledning till att AIK brukar vara Sveriges mest icke omtyckta förening i undersökningar. Jag vill kunna tycka om alla lag i någon liten mån, men när de uppför sig som de gör är det jävligt svårt..
I AIK är min favoritspelare Daniel Tjernström - en lojal spelare som gör sitt jobb i det tysta, inte gnäller om småsaker, är lugn och inte vräker ur sig en massa dumheter och överlägsen attityd som flera av sina medspelare. Tjernström kanske inte är världens snabbaste spelare nuförtiden (36 år gammal), men han sliter för laget och brinner för det han gör utan att bli en övertänd idiot för den sakens skull. Det enda som inte gjorde ont när AIK vann mot IFK i den avgörande sista matchen förra säsongen var att det var just Tjernström som fick göra det avgörande 2-1-målet. Charmen i att det var just han, trotjänaren, som fick avgöra kan till och med jag som IFK:are uppskatta.
Tjerna är en spelare alla lag vill ha - det kan man inte säga om Bojan Djordjic.
---
Sista matcherna i första omgången av årets allsvenska spelas i eftermiddag och om ingen av dem vinner med mer än 3-0 så kommer Blåvitt ligga kvar på minst delad förstaplats. Ytterst härligt! Rätt skönt att lilla Mjällby satte kaxpropparna anförda av Bojan på plats också genom sitt starka 0-0 på Råsunda. Jag säger det igen: jag hatar inte AIK som klubb, jag hatar de kaxmästare som inte kan konsten att ens vara ett uns ödmjuka. När planens bäste spelare (av alla rapporter att döma) Tobias Grahn byttes ut buades han åt friskt av AIK-fansen och svarade genom att ironiskt applådera dem länge och väl och slänga lite slängkyssar. Vad händer då? Det blåses upp stort i Aftonbladet som något hemskt och aja baja! Bojan blir sur, Lagrell blir sur, åh nej! Snälla nå'n.. det stör mig så grovt att AIK inte kan ta något själva. De ska få leka kaxchampions nr. 1, Bojan lämnar studion, Mutumba tatuerar sig på magen, men Tobias Grahn ska inte få applådera lite hånfullt åt dem själva? Så löjligt.. Se er själva i spegeln!
...och nej, det gäller inte alla AIK:s fans, men spelarna föder ju mentaliteten själva! Micke Stahre och hans underhuggare försöker inte direkt skapa mindre aggressiva fans genom att utmåla sig som oövervinnerliga och att alla andra kan dra åt skogen (milt uttryckt). IFK har också idioter bland fansen, alla lag har det, men IFK som lag går iallafall inte ut med den högdragna nonchalanta attityden. En IFK-spelare lämnar inte studion när han blir pressad av en reporter som undrar om en frispark verkligen slogs från rätt ställe. Han sitter kvar och kanske till och med medger att det har hänt förut eller att det rent regelmässigt var fel, även om det är domarens sak att bedöma.
Det finns olika typer av kaxighet. Det finns den normala, sunda, som de flesta av oss står för när vi tror på något och känner oss säkra på vår sak, men som ändå kan lyssna på andras åsikter och deras syn på saken. Sen finns det den andra kaxigheten där man får göra och säga som man vill och alltid tror att man har rätt, skiter i vad andra tycker totalt och inte vill lyssna på andras åsikter - skulle någon kaxa sig mot den sistnämnda är man en idiot som absolut inte ska kaxa sig, det får ju bara den som började kaxa göra.
Ni kan ju gissa vilken typ av kaxighet jag tycker är rätt..
Det finns en anledning till att AIK brukar vara Sveriges mest icke omtyckta förening i undersökningar. Jag vill kunna tycka om alla lag i någon liten mån, men när de uppför sig som de gör är det jävligt svårt..
I AIK är min favoritspelare Daniel Tjernström - en lojal spelare som gör sitt jobb i det tysta, inte gnäller om småsaker, är lugn och inte vräker ur sig en massa dumheter och överlägsen attityd som flera av sina medspelare. Tjernström kanske inte är världens snabbaste spelare nuförtiden (36 år gammal), men han sliter för laget och brinner för det han gör utan att bli en övertänd idiot för den sakens skull. Det enda som inte gjorde ont när AIK vann mot IFK i den avgörande sista matchen förra säsongen var att det var just Tjernström som fick göra det avgörande 2-1-målet. Charmen i att det var just han, trotjänaren, som fick avgöra kan till och med jag som IFK:are uppskatta.
Tjerna är en spelare alla lag vill ha - det kan man inte säga om Bojan Djordjic.
Det här blir första och absolut enda gången jag lägger upp en bild på något som rör AIK.
Världen är som en såpbubbla - hal och skör men ändå så glänsande
Så har ännu en helg gått. Nästa helg gästar Henke Kungälv och det är Kentkonsert på schemat. Det ser vi fram emot!
Ser just nu på Wallanderfilmen som gå på fyran. Eller ja, just nu är det reklam. Efter filmen blir det en annan film, från 80-talet, "The Breakfast Club". "Pretty in pink" som jag såg häromdan var också det en 80-talsdänga. Helt okej, typ B B + i betyg (inte lika bra som tre B men nästan).
---
Jag fortsätter småtänka då och då på framtiden och vad för jobb som kommer att passa mig. Vet inte varför, men jag har så himla svårt att se mig i ett nio till fem-jobb. Liksom extremfasta rutiner och allt det där. Och.. vad ska man då jobba med..? Jag har sagt det förr, jag vill ha rutiner, men inte samma gå upp varje dag tidigt och komma hem sent. Variation inom ramar, det vill jag ha. Jag vet.. det är typ lika lätt som att utrota alla brott i världen..
Ser just nu på Wallanderfilmen som gå på fyran. Eller ja, just nu är det reklam. Efter filmen blir det en annan film, från 80-talet, "The Breakfast Club". "Pretty in pink" som jag såg häromdan var också det en 80-talsdänga. Helt okej, typ B B + i betyg (inte lika bra som tre B men nästan).
---
Jag fortsätter småtänka då och då på framtiden och vad för jobb som kommer att passa mig. Vet inte varför, men jag har så himla svårt att se mig i ett nio till fem-jobb. Liksom extremfasta rutiner och allt det där. Och.. vad ska man då jobba med..? Jag har sagt det förr, jag vill ha rutiner, men inte samma gå upp varje dag tidigt och komma hem sent. Variation inom ramar, det vill jag ha. Jag vet.. det är typ lika lätt som att utrota alla brott i världen..
Finalmente - Slutet på resan
Så är det då dags! Finalen med stort F! Fyra eländiga deltävlingar och en eländig andra chans ska mynna ut i Globen när Sveriges största spektakel nu ska avslutas.
Dolphs sångröst har uppenbarligen gått hädan sedan playbacken i första deltävlingen, men snyggt dansnummer som följde och inledningen med Stallone är ju rätt häftig ändå får man säga även om den självklart aldrig skulle blivit av om inte lite reklam för filmen "Expendables" hade fått vara med på ett hörn.
Boxningstemat förstår jag egentligen inte, men det var snyggt iallafall.
"Ikväll tar denna sex veckor långa resan slut!" säger Måns. "Hurra!" säger jag. Läste i tidningen häromdan att det funderas på att göras ÄNNU fler deltävlingar. Jag fick nästan hjärtattack. Galningar, vettvillingar, stollar, tokar, galenpannor, förryckta! Jag kan tänka mig att ha TVÅ delfinaler, INGEN andra chans och EN final. Så som det är nu dödar kanske inte spektaklet, men det dödar definitivt musiken. Året har varit tragiskt ur musikalisk synpunkt. Jag vägrar att gå på lögnen om att det som plockats ut i år ska vara det bästa som skickats in. I helvete.
Nu drar det igång! Rätt skönt att man vet hur låtarna låter nu ändå så att man vet när man ska trycka på mute. Vi börjar direkt med att leta upp den knappen på fjärrkontrollen när Darin nu ska inta scenen. *trycker på knappen*
Sådär ja, då kan man sätta på ljudet igen! Såg lite på extramaterialet till "Laul Calling" så länge.
Dags för årets enda schlagerlåt av mer klassiskt snitt igen. Den kan jag la ha på ljudet till då. Trots verserna. Får låtsas som att bara refrängen finns och att verserna är något fel av bild- och ljudproducenten. För övrigt sjöng Wahlgren bättre när hon var ung. Det kanske innebär att Darin kommer sjunga bra när han blir gammal istället?
Andreas Johnson, här kan ljudet också stanna på. Den låten var ju inget speciellt eller nytt direkt heller, men rätt fin ändå så den kan man ha på lite sådär i bakgrunden.
Åhå, Timotej. Låten som andas slutet av 90-tal, början av 2000-tal. Ni vet på den tiden då man gjorde musik som var mer glad och som barn kunde dansa till, med oskyldiga textrader som "För du är söt, men jag är så blyg, så jag tittar bara på dig i smyg". Sen kom den hemska anstormningen av Idolartister och R'n'B-skit som jag anser fuckar upp delar av barns sista år i barndomen. Det görs ingen musik för de äldsta barnen längre som är oskyldig och låter dem vara barn. De tvingas bort från barndomen de sista år som de ska njuta av den. Timotejs låt är därför en skön flört med den tiden då det fortfarande gjordes den typen av musik. Skönt att se att det fortfarande finns plats för sådan musik även år 2010. Kanske kan Timotejs framgång förändra något på den musikens front i stort?
Nu slängde jag mig över muteknappen när Jöbacks nästan obeskrivligt tråkiga låt började klinga fram.
"Tack så mycket till Peter Jöback!" Ja, tack tack för att jag fick fortsätta se lite på "Laul Calling".
"Röja undan borden där hemma och dansa loss"?? Till OLA??? Skulle inte tro det va.. MUTE.
Dolph tabbade sig lite med låttiteln, men vafan. Han är skådespelare, inte programledare. Precis som Måns. Fast i Måns fall är han nog fan bättre som programledare än artist. Meltzer.. hon vet jag itne vad hon är bra som. Hon är väl rolig ibland i "Hey Baberiba" typ.
Nu kommer låten som jag alltid tror ska bryta ut i denna nå'nstans. Båda är fina även om Agnetas är rätt många klasser bättre. Jessica gör det som vanligt bra och låten är en stor outsider skulle jag säga.
Dags för Björn Gust... nej, Salem Al Fakir menar jag. Men jag är nog inte den enda som kommer kolla mer vad Björn har för sig än att lyssna på Salems komposition som jag fortfarande tycker är märklig. Versen är mest utfyllnad av tid, som i Wahlgrens fall, och refrängen inte mer än okej. Visst kan den vinna, men så bra tycker jag inte den är. Haha, stiligt värre Björn! Säkerligen kommer Salem att få några ryck-röster bara för att Björn är där, men vafan :P Synd bara att det läckte ut i pressen innan. Tog liksom bort en del av effekten..
NU är det dags! Shoot Anna, visa var skåpet ska stå! Jag lutar mig tillbaka och lyssnar med fullt intresse :) För er som undrar - det är det här jag menar med skillnaden mellan en bra, intressant sångröst och en ointressant så som t.ex. Ola, Darin, Eric Saade. Man ser att hon verkligen tycker om det hon gör också. Passionen, glöden, som många saknar eller inte har brinnande så starkt. Eric Saade tycker säkerligen att det är roligt att stå på scen, men det är mer som en kul grej, han har en rolig stund. Det är inte detsamma som att verkligen brinna för något ända in i själen. Brinner Saade någonstans inombords så visar han det verkligen inte. Han showar mest i en totalt själlös låt. Precis som Ola gör. Darin brinner nog en del, men det gjälper inte den tråkiga låt han har och framförallt hjälper det inte hans högst medelmåttiga sångröst.
Nu var det för övrigt Saades tur med den där extremt usla låten som dessvärre kan vinna detta. Man ska inte underskatta hur många galningar som faktiskt kan tänkas rösta på detta.. jag hoppas innerligt att den kretsen av röstare istället lyssnar på sin barnasida och välker Timotej isåfall. Låt inte Manboy ta över er!
Jahopp, var det slut där?? Det gick jäkligt fort.. fast det är klart, jag tryckte ju mute på hälften. Sen hade det nog känts längre om det fanns 10 bra låtar istället för detta synnerligen lågkvalitativa utbud, undantaget Det jag tidigare hyllat då.
Så vem vinner? Jag hoppas som ett as att vi skickar Bergendahl. Saade har säkert en stor chans att vinna ute i Europa som bevisade sin vidriga musiksmak förra och förrförra året då två "söta pojkar" vann med två usla låtar. Ryssen kunde åtminstone sjunga någorlunda, men Rybak.. jesus christ.
Grejen är att jag skiter fullständigt i vilken låt som har störst chans ute i Europa. Jag vill skicka en bra låt! Svårare än så är det inte. När vi skickade The Ark var inget annat bidrag i Europa i närheten. Hur gick det? Katastrof.
Timotej kan vi också skicka om vi ska tänka på vinstchansen. Den sticker ut lite och är trallvänlig..
Jessica och Andreas kan vi skicka om vi vill ha en stabil mittenplacering. Det är två ballader helt enkelt som är helt okej och inte skulle göra bort sig, men som inte har det där lilla extra för att vinna.
Salem kan ha en chans för att den låten är lite speciell. Men lika gärna kan den komma sista just därför.
Dolph! Moraeus! :D Humor!
Jahopp, lite medley igen! Det gillar vi. Så att man tydligt kan höra skillnaden på årets startfält och hur det låtit förr.. Både för svensk och norsk del.
Den vilda!!! Kvalité!! :D Lyssna och lär, usla låtskrivare som är med i år, lyssna och lär!
Jojk är fan bättre än allt i år. Och där kom en av Sveriges bästa bidrag nå'nsin när Pontare äntrar scenen :)
Wig Wam också! Den gillades även om sångarens röst lät lite sämre nu. Poodles.. mja, den var la helt okej, men. Wig Wams låt var bättre. Carson kom in lite fel, men kom snabbt in i det igen. Just den låten var la sådär, men allt historiskt har ju inte varit bra direkt.
Vafan hade de på nå'n konstig extra sångstämma för till Kikki Danielsson..? Kunde hon inte fått sjunga helt själv?
Känns inte som de repat in detta nummer helt hundra, haha.. Men ändå. Det är 99% bättre låtar. Ljudteknikern för denna del av programmet borde dock sparka sig själv lite där bak..
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ
GAAAAAAAAAAAAAAAAH. VARFÖR ska de förstöra allt med den där jefla fiolhoben? MUTE å det grövsta.
Grejen är att hur många medleyn som än görs så kommer aldrig det från 2000 att slås.
Då var röstningen igång... Internationella jurygrupper. Sicket TJAFS. Pajasstämpeln på denna tävling bara ökar. Skäms de inte själva när de kommer på alla idéer??
Darin får första tolvan *himlar med ögonen*
Ola får andra *himlar ännu mer med ögonen*
Darin tredje...*suckar uppgivet*
Salem fjärde. Där ser man.
Ola femte. Detta är ett så'nt skämt! Hoho..
Salem sjätte. Jaa.. ska jag välja mellan Ola , Darin och Salem är det ju inte så svårt. Men Salems låt är fortfarande bara okej.
Och nu var det typ svenska jurygrupper då efter några random länders röster.
Första "svensktolvan" till Timotej! Trevligt.
Andra till Bergendahl! Så ska det se ut.
Tredje till Bergendahl! Trevligt, Göteborgsjuryn!
Fjärde till Bergendahl! Mumma.
Femte till Salem. Jehopp.
Det ser ju onekligen ut som att det står mellan två låtar, men man vet aldrig med detta land.. Vinner Salem blir jag inte arg, men det blir inget jubel heller. Det blir det däremot om en viss Anna vinner (om ni nu av någon märklig anledning skulle missat mitt tycke i den frågan).
Där blev det mer rock i tävlingen igen. Gött, även om också det var playback. Syntes tydligt när sångaren lyfte upp mickstativet.. ska det vara så svårt att sjunga en låt?!?! Jag antar att Malena också är playback då. Yes, så var det. Det såg ni väl också, att hon mimade lite fint i tystnad i slutet. Playback är så meeeeeningslööööst. Fattar inte att man går med på det som artist. Visst om Malena vill spara sin röst om hon har någon operaföreställning någonstans, men vafan.. Som artist skulle jag själv tycka att jag ville stå på scen och sjunga, inte mima.
Nu gäller det.. moment of truth och allt det där. Inget konstigt alls...
11 till Peter Jöback (höhö)
22 till Jessica Andersson
44 till Timotej
66 till Darin (höhö)
88 till Salem
110 till Eric Saade (Glöh..)
132 till ANNA BERGENDAHL! GAH! Det gick! Det gick fan! Jag vågade inte tro på det..
Ni som läser tror jag är galen och melodifestivalens fan nummer ett eller nå't. Galen är jag förvisso, men mitt största intresse i denna festival är att jag älskar musik och vill att en vinnare som representerar bra musik ska stå där i slutet. Melodifestivalen påverkar så mycket och är såpass stort. Det påverkar folk mer än man kan tro. Detta visar ju iallafall att majoriteten av vårt kära folk är på min sida ;) Att kvalité slog plastiga Saade och annat tjafs. Ändå oroväckande att Manboyskiten fick näst flest röster.. men känn er SLAGNA!
Puh. Och till tonerna från årets vinnarlåt avslutar jag årets bloggande om Melodifestivalen...
...men jag återkommer lagom till Eurovision. Mohaha..
---
Till sist är det här ytterst värt att nämnas :)
Dolphs sångröst har uppenbarligen gått hädan sedan playbacken i första deltävlingen, men snyggt dansnummer som följde och inledningen med Stallone är ju rätt häftig ändå får man säga även om den självklart aldrig skulle blivit av om inte lite reklam för filmen "Expendables" hade fått vara med på ett hörn.
Boxningstemat förstår jag egentligen inte, men det var snyggt iallafall.
"Ikväll tar denna sex veckor långa resan slut!" säger Måns. "Hurra!" säger jag. Läste i tidningen häromdan att det funderas på att göras ÄNNU fler deltävlingar. Jag fick nästan hjärtattack. Galningar, vettvillingar, stollar, tokar, galenpannor, förryckta! Jag kan tänka mig att ha TVÅ delfinaler, INGEN andra chans och EN final. Så som det är nu dödar kanske inte spektaklet, men det dödar definitivt musiken. Året har varit tragiskt ur musikalisk synpunkt. Jag vägrar att gå på lögnen om att det som plockats ut i år ska vara det bästa som skickats in. I helvete.
Nu drar det igång! Rätt skönt att man vet hur låtarna låter nu ändå så att man vet när man ska trycka på mute. Vi börjar direkt med att leta upp den knappen på fjärrkontrollen när Darin nu ska inta scenen. *trycker på knappen*
Sådär ja, då kan man sätta på ljudet igen! Såg lite på extramaterialet till "Laul Calling" så länge.
Dags för årets enda schlagerlåt av mer klassiskt snitt igen. Den kan jag la ha på ljudet till då. Trots verserna. Får låtsas som att bara refrängen finns och att verserna är något fel av bild- och ljudproducenten. För övrigt sjöng Wahlgren bättre när hon var ung. Det kanske innebär att Darin kommer sjunga bra när han blir gammal istället?
Andreas Johnson, här kan ljudet också stanna på. Den låten var ju inget speciellt eller nytt direkt heller, men rätt fin ändå så den kan man ha på lite sådär i bakgrunden.
Åhå, Timotej. Låten som andas slutet av 90-tal, början av 2000-tal. Ni vet på den tiden då man gjorde musik som var mer glad och som barn kunde dansa till, med oskyldiga textrader som "För du är söt, men jag är så blyg, så jag tittar bara på dig i smyg". Sen kom den hemska anstormningen av Idolartister och R'n'B-skit som jag anser fuckar upp delar av barns sista år i barndomen. Det görs ingen musik för de äldsta barnen längre som är oskyldig och låter dem vara barn. De tvingas bort från barndomen de sista år som de ska njuta av den. Timotejs låt är därför en skön flört med den tiden då det fortfarande gjordes den typen av musik. Skönt att se att det fortfarande finns plats för sådan musik även år 2010. Kanske kan Timotejs framgång förändra något på den musikens front i stort?
Nu slängde jag mig över muteknappen när Jöbacks nästan obeskrivligt tråkiga låt började klinga fram.
"Tack så mycket till Peter Jöback!" Ja, tack tack för att jag fick fortsätta se lite på "Laul Calling".
"Röja undan borden där hemma och dansa loss"?? Till OLA??? Skulle inte tro det va.. MUTE.
Dolph tabbade sig lite med låttiteln, men vafan. Han är skådespelare, inte programledare. Precis som Måns. Fast i Måns fall är han nog fan bättre som programledare än artist. Meltzer.. hon vet jag itne vad hon är bra som. Hon är väl rolig ibland i "Hey Baberiba" typ.
Nu kommer låten som jag alltid tror ska bryta ut i denna nå'nstans. Båda är fina även om Agnetas är rätt många klasser bättre. Jessica gör det som vanligt bra och låten är en stor outsider skulle jag säga.
Dags för Björn Gust... nej, Salem Al Fakir menar jag. Men jag är nog inte den enda som kommer kolla mer vad Björn har för sig än att lyssna på Salems komposition som jag fortfarande tycker är märklig. Versen är mest utfyllnad av tid, som i Wahlgrens fall, och refrängen inte mer än okej. Visst kan den vinna, men så bra tycker jag inte den är. Haha, stiligt värre Björn! Säkerligen kommer Salem att få några ryck-röster bara för att Björn är där, men vafan :P Synd bara att det läckte ut i pressen innan. Tog liksom bort en del av effekten..
NU är det dags! Shoot Anna, visa var skåpet ska stå! Jag lutar mig tillbaka och lyssnar med fullt intresse :) För er som undrar - det är det här jag menar med skillnaden mellan en bra, intressant sångröst och en ointressant så som t.ex. Ola, Darin, Eric Saade. Man ser att hon verkligen tycker om det hon gör också. Passionen, glöden, som många saknar eller inte har brinnande så starkt. Eric Saade tycker säkerligen att det är roligt att stå på scen, men det är mer som en kul grej, han har en rolig stund. Det är inte detsamma som att verkligen brinna för något ända in i själen. Brinner Saade någonstans inombords så visar han det verkligen inte. Han showar mest i en totalt själlös låt. Precis som Ola gör. Darin brinner nog en del, men det gjälper inte den tråkiga låt han har och framförallt hjälper det inte hans högst medelmåttiga sångröst.
Nu var det för övrigt Saades tur med den där extremt usla låten som dessvärre kan vinna detta. Man ska inte underskatta hur många galningar som faktiskt kan tänkas rösta på detta.. jag hoppas innerligt att den kretsen av röstare istället lyssnar på sin barnasida och välker Timotej isåfall. Låt inte Manboy ta över er!
Jahopp, var det slut där?? Det gick jäkligt fort.. fast det är klart, jag tryckte ju mute på hälften. Sen hade det nog känts längre om det fanns 10 bra låtar istället för detta synnerligen lågkvalitativa utbud, undantaget Det jag tidigare hyllat då.
Så vem vinner? Jag hoppas som ett as att vi skickar Bergendahl. Saade har säkert en stor chans att vinna ute i Europa som bevisade sin vidriga musiksmak förra och förrförra året då två "söta pojkar" vann med två usla låtar. Ryssen kunde åtminstone sjunga någorlunda, men Rybak.. jesus christ.
Grejen är att jag skiter fullständigt i vilken låt som har störst chans ute i Europa. Jag vill skicka en bra låt! Svårare än så är det inte. När vi skickade The Ark var inget annat bidrag i Europa i närheten. Hur gick det? Katastrof.
Timotej kan vi också skicka om vi ska tänka på vinstchansen. Den sticker ut lite och är trallvänlig..
Jessica och Andreas kan vi skicka om vi vill ha en stabil mittenplacering. Det är två ballader helt enkelt som är helt okej och inte skulle göra bort sig, men som inte har det där lilla extra för att vinna.
Salem kan ha en chans för att den låten är lite speciell. Men lika gärna kan den komma sista just därför.
Dolph! Moraeus! :D Humor!
Jahopp, lite medley igen! Det gillar vi. Så att man tydligt kan höra skillnaden på årets startfält och hur det låtit förr.. Både för svensk och norsk del.
Den vilda!!! Kvalité!! :D Lyssna och lär, usla låtskrivare som är med i år, lyssna och lär!
Jojk är fan bättre än allt i år. Och där kom en av Sveriges bästa bidrag nå'nsin när Pontare äntrar scenen :)
Wig Wam också! Den gillades även om sångarens röst lät lite sämre nu. Poodles.. mja, den var la helt okej, men. Wig Wams låt var bättre. Carson kom in lite fel, men kom snabbt in i det igen. Just den låten var la sådär, men allt historiskt har ju inte varit bra direkt.
Vafan hade de på nå'n konstig extra sångstämma för till Kikki Danielsson..? Kunde hon inte fått sjunga helt själv?
Känns inte som de repat in detta nummer helt hundra, haha.. Men ändå. Det är 99% bättre låtar. Ljudteknikern för denna del av programmet borde dock sparka sig själv lite där bak..
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ
GAAAAAAAAAAAAAAAAH. VARFÖR ska de förstöra allt med den där jefla fiolhoben? MUTE å det grövsta.
Grejen är att hur många medleyn som än görs så kommer aldrig det från 2000 att slås.
Då var röstningen igång... Internationella jurygrupper. Sicket TJAFS. Pajasstämpeln på denna tävling bara ökar. Skäms de inte själva när de kommer på alla idéer??
Darin får första tolvan *himlar med ögonen*
Ola får andra *himlar ännu mer med ögonen*
Darin tredje...*suckar uppgivet*
Salem fjärde. Där ser man.
Ola femte. Detta är ett så'nt skämt! Hoho..
Salem sjätte. Jaa.. ska jag välja mellan Ola , Darin och Salem är det ju inte så svårt. Men Salems låt är fortfarande bara okej.
Och nu var det typ svenska jurygrupper då efter några random länders röster.
Första "svensktolvan" till Timotej! Trevligt.
Andra till Bergendahl! Så ska det se ut.
Tredje till Bergendahl! Trevligt, Göteborgsjuryn!
Fjärde till Bergendahl! Mumma.
Femte till Salem. Jehopp.
Det ser ju onekligen ut som att det står mellan två låtar, men man vet aldrig med detta land.. Vinner Salem blir jag inte arg, men det blir inget jubel heller. Det blir det däremot om en viss Anna vinner (om ni nu av någon märklig anledning skulle missat mitt tycke i den frågan).
Där blev det mer rock i tävlingen igen. Gött, även om också det var playback. Syntes tydligt när sångaren lyfte upp mickstativet.. ska det vara så svårt att sjunga en låt?!?! Jag antar att Malena också är playback då. Yes, så var det. Det såg ni väl också, att hon mimade lite fint i tystnad i slutet. Playback är så meeeeeningslööööst. Fattar inte att man går med på det som artist. Visst om Malena vill spara sin röst om hon har någon operaföreställning någonstans, men vafan.. Som artist skulle jag själv tycka att jag ville stå på scen och sjunga, inte mima.
Nu gäller det.. moment of truth och allt det där. Inget konstigt alls...
11 till Peter Jöback (höhö)
22 till Jessica Andersson
44 till Timotej
66 till Darin (höhö)
88 till Salem
110 till Eric Saade (Glöh..)
132 till ANNA BERGENDAHL! GAH! Det gick! Det gick fan! Jag vågade inte tro på det..
Ni som läser tror jag är galen och melodifestivalens fan nummer ett eller nå't. Galen är jag förvisso, men mitt största intresse i denna festival är att jag älskar musik och vill att en vinnare som representerar bra musik ska stå där i slutet. Melodifestivalen påverkar så mycket och är såpass stort. Det påverkar folk mer än man kan tro. Detta visar ju iallafall att majoriteten av vårt kära folk är på min sida ;) Att kvalité slog plastiga Saade och annat tjafs. Ändå oroväckande att Manboyskiten fick näst flest röster.. men känn er SLAGNA!
Puh. Och till tonerna från årets vinnarlåt avslutar jag årets bloggande om Melodifestivalen...
...men jag återkommer lagom till Eurovision. Mohaha..
---
Till sist är det här ytterst värt att nämnas :)
Rapport från Olofsbo
Där är jag nu, i sommarstugan. Så mycket sommarkänsla är det inte direkt tu tal om. Lika mycket vintertjafs här som någon annanstans. När jag satt och käkade frukost var tanken automatiskt att det var grönt ute, så när jag vände på huvudet och tittade ut så blev det en märklig känsla på något sätt. Har inte varit här på vintern på många år.
---
Igår och förrgår hade jag en förstaklass i Jörlanda. Tänk vad skönt det ändå måste varit i den åldern att gå i skolan.. på idrotten fick man liksom leka lekar! Inga krav på vara i gymet, springa 3000 meter, göra bip-test, hoppa höjdhopp eller något annat urtråkigt. Jag fick plötsligt veta att jag skulle ha barnen i idrott sista lektionen i förrgår och det var en rätt enkel upplevelse. Jag frågade vilka lekar de ville göra och så valde jag de tre som verkade mest populära. Det var bara en jag själv hade lekt dock, "Ambulansen". De andra två, "Bläckfisken" och "Morotslandet", har jag typ lekt varianter av. Vilken jäkla energi man hade i den åldern.. Skulle man springa runt nu som barnen gjorde så hade man la svimmat efter en kvart.
---
Slut på veckan och alltså i Olofsbo. Kan inte påstå att min partyhunger ökar av vädret. Visst är jag extremt partysugen, men.. vädret lägger ändå band på en. Det är lite skillnade på sommarhalvåret..
Ikväll final i "På Spåret". Ganska stor kontrast för en människa att både sukta efter "På Spåret"-finalen och att parta eller? Mja, kanske inte, vi är trots allt en ny generation på väg upp. Jag har inte jättekoll på andra generationerna men just 86:orna känns som en mix av både gammalt och nytt. Sofistikerade och smarta men kan ändå släppa loss och parta järnet om det skulle vara så och ha humor. Äldre klossar är mer för den "smarta, sofistikerade" sidan och yngre kanske mer för "släppa loss och parta". Men vad vet jag, det är bara så det känns. Tror att min generation kommer att kunna bibehålla båda världar ganska bra. En annan stor skillnad kommer att vara när vi hamnar på äldrevården. Dagens åldringar sitter ju mest och löser korsord, dricker kaffe osv. Vår generation kommer sitta vid datorerna och kunna göra liknande saker de vi gör idag. Jag kan spela FM om jag så vill, Linus kan spela WoW, eller vilka spel som vi känner för då. Jag menar inte att vi ska sitta och spela dator hela tiden våra sista år, men jag tycker det alternativet låter betydligt roligare än att ligga och lösa korsord eller dricka kaffe dagarna i ända..
Nåväl, det är långt tills man blir gammal! Innan dess ska jag hinna med en massa andra mer aktiva saker.
Idag tänker jag dock inte fundera på framtiden. Det blir "På Spåret" ikväll och ett antal glas rödvin med broder samt ett par snapsar förmodligen. Igår var han mer sugen att parta, men en Richard som sovit knappt sex timmar per natt tre dagar i rad är inget bra partysällskap så inatt blev processen kort.. Vi körde lite "Worms" och "Rita & Gissa", sen fick det typ vara nog vild halv två. Tonight I'm more on it.
---
Höres mer när jag är hemma imorrn igen. Då är det ju final i den otroliga Melodifestivalen. Har en otäck känsla av att ett kasst bidrag kan komma att vinna, men hoppas som vi vet innerligt på att Bergendahl lyckas ta hem det i slutänden.
Trevlig fortsatt dag och kväll!
---
Igår och förrgår hade jag en förstaklass i Jörlanda. Tänk vad skönt det ändå måste varit i den åldern att gå i skolan.. på idrotten fick man liksom leka lekar! Inga krav på vara i gymet, springa 3000 meter, göra bip-test, hoppa höjdhopp eller något annat urtråkigt. Jag fick plötsligt veta att jag skulle ha barnen i idrott sista lektionen i förrgår och det var en rätt enkel upplevelse. Jag frågade vilka lekar de ville göra och så valde jag de tre som verkade mest populära. Det var bara en jag själv hade lekt dock, "Ambulansen". De andra två, "Bläckfisken" och "Morotslandet", har jag typ lekt varianter av. Vilken jäkla energi man hade i den åldern.. Skulle man springa runt nu som barnen gjorde så hade man la svimmat efter en kvart.
---
Slut på veckan och alltså i Olofsbo. Kan inte påstå att min partyhunger ökar av vädret. Visst är jag extremt partysugen, men.. vädret lägger ändå band på en. Det är lite skillnade på sommarhalvåret..
Ikväll final i "På Spåret". Ganska stor kontrast för en människa att både sukta efter "På Spåret"-finalen och att parta eller? Mja, kanske inte, vi är trots allt en ny generation på väg upp. Jag har inte jättekoll på andra generationerna men just 86:orna känns som en mix av både gammalt och nytt. Sofistikerade och smarta men kan ändå släppa loss och parta järnet om det skulle vara så och ha humor. Äldre klossar är mer för den "smarta, sofistikerade" sidan och yngre kanske mer för "släppa loss och parta". Men vad vet jag, det är bara så det känns. Tror att min generation kommer att kunna bibehålla båda världar ganska bra. En annan stor skillnad kommer att vara när vi hamnar på äldrevården. Dagens åldringar sitter ju mest och löser korsord, dricker kaffe osv. Vår generation kommer sitta vid datorerna och kunna göra liknande saker de vi gör idag. Jag kan spela FM om jag så vill, Linus kan spela WoW, eller vilka spel som vi känner för då. Jag menar inte att vi ska sitta och spela dator hela tiden våra sista år, men jag tycker det alternativet låter betydligt roligare än att ligga och lösa korsord eller dricka kaffe dagarna i ända..
Nåväl, det är långt tills man blir gammal! Innan dess ska jag hinna med en massa andra mer aktiva saker.
Idag tänker jag dock inte fundera på framtiden. Det blir "På Spåret" ikväll och ett antal glas rödvin med broder samt ett par snapsar förmodligen. Igår var han mer sugen att parta, men en Richard som sovit knappt sex timmar per natt tre dagar i rad är inget bra partysällskap så inatt blev processen kort.. Vi körde lite "Worms" och "Rita & Gissa", sen fick det typ vara nog vild halv två. Tonight I'm more on it.
---
Höres mer när jag är hemma imorrn igen. Då är det ju final i den otroliga Melodifestivalen. Har en otäck känsla av att ett kasst bidrag kan komma att vinna, men hoppas som vi vet innerligt på att Bergendahl lyckas ta hem det i slutänden.
Trevlig fortsatt dag och kväll!
Mittwoch
Jag hinner faktiskt skriva lite här innan jag beger mig mot bussen och några timmars jobb i Jörlanda. Trivs bra på den skolan :)
---
Om jag bestämt vad jag ska plugga? Nix, fortfarande inte en aning. När man kollar på alla artiklar om framtidens jobb så skräms man - av den höga tråkighetsfaktorn. Det enda området jag har något intresse av är just förskola och så, men det är ju inte det jag ser mig som jobbandes inom resten av livet..
---
Mycket mer än såhär hinner jag nog inte skriva. Jag har ingen lust att jogga till bussen, gå låter bättre.
Jag har inte tid med dikt,
ändå känns det som en plikt
Nu drar jag iväg till bussen
som ska ge mig första "sjussen"
Hejs!
---
Om jag bestämt vad jag ska plugga? Nix, fortfarande inte en aning. När man kollar på alla artiklar om framtidens jobb så skräms man - av den höga tråkighetsfaktorn. Det enda området jag har något intresse av är just förskola och så, men det är ju inte det jag ser mig som jobbandes inom resten av livet..
---
Mycket mer än såhär hinner jag nog inte skriva. Jag har ingen lust att jogga till bussen, gå låter bättre.
Jag har inte tid med dikt,
ändå känns det som en plikt
Nu drar jag iväg till bussen
som ska ge mig första "sjussen"
Hejs!
The Oscars - Only in America
Höll mig vaken (ingen bedrift i sig för Richard, men ändå) för att glo på Oscarsgalan. Jag har inte sett alla filmer vars nomineringar fanns med (inte ofta man får tag i bästa kortfilmerna :P ) men de flesta inom kategorin "Bästa Film" har jag såklart knarkat för längesen.
Priset för bästa manliga biroll gick glädjande till den hemska dysken i "Inglourious Basterds", priserna för bästa kvinnliga biroll, huvudroll och manliga huvudroll har jag ingen koll på insatserna i än, men Sandra Bullock (som vann bästa huvudroll) ska jag spana in i filmen som tog henne dit inom några dagar. Jeff Bridges brukar vara bra så hans för bästa manliga var säkert okej, även om jag personligen hellre sett Morgan Freeman stå där framme. Men det gör inte så mycket. Kvinnliga birollen har jag enbart sett "Up in the air" som faktiskt hade två nominerade med i racet så där kan jag inte direkt heller uttala mig om vinnaren. ("Up in the air" är för övrigt en småtråkig film som är som bäst ungefär i mitten.)
Övriga priser kan ni kolla upp själva förutom ett visst pris som fick mig att gnissla tänder och sucka uppgivet...
Den tyngsta kategorin såklart, "Best motion picture of the year", som alltså ska gå till årets bästa film. Logiskt eller hur? Dessvärre märkte jag redan i snacket inför galan när de visade från röda mattan att det är som vanligt - USA är USA.
"The Hurt Locker" tog hem priset. Av fyra solklara anledningar:
1. Det är USA
2. Det är USA
3. Det är USA
4. Regissören är kvinnlig
Låter jag bitter? Helt fel. Jag bara säger som det är. Missförstå mig rätt, filmen är helt okej, men den har långt till att slå grymma filmer som "District 9", "Avatar", "Invictus" och "Inglourious Basterds". Den vinner ENBART för att det är USA vi snackar om som vill hylla sina hjältemodiga soldater. Kan det bli mer Amerikanskt? När det dessutom haussas upp allt mer att "för första gången kan en kvinnlig regissör vinna bästa film!!" så är det ju kört för andra filmer, hur mycket bättre de än är. Jag känner det som att de andra filmerna blivit totalt rånade. Only in America boys and girls, only in America..
"The Hurt Locker" handlar om en bombdesarmeringsgrupp positionerad i Irak. Och det är ungefär så det är. Om ni tror att det kommer att vara fart och fläkt och en film i klass med "Rädda Menige Ryan" så har ni skaffat hem fel film. Strax efter mitten av filmen nå'nstans så blir det äntligen lite action när huvudpersonen på eget bevåg ger sig ut på ett rätt galet enmanskorståg, men mycket mer spännande än så blir det inte. En av scenerna är fruktansvärt utdragen och jag funderade seriöst på att hoppa fram en bit i filmen för att jag ändå inte skulle missa något. På det hela taget är det ändå en helt okej film. Det visas med mer drama än action om hur det förmodligen ser ut för de stackars soldaterna som strider i Irak och den är såklart sevärd. Men mycket mer än så är det definitivt inte.
Se alla filmerna jag nämnt och skaffa er en egen uppfattning, men min egen favorit till årets film var glasklart "Inglourious Basterds" tätt följd av "Avatar" (en film som faktiskt levde upp till sin enorma hype).
På det hela taget har det varit ett grymt bra filmår som passerat och man kan bara hoppas att 2010 blir i närheten lika bra!
Until Next time,
Bye bye!
Priset för bästa manliga biroll gick glädjande till den hemska dysken i "Inglourious Basterds", priserna för bästa kvinnliga biroll, huvudroll och manliga huvudroll har jag ingen koll på insatserna i än, men Sandra Bullock (som vann bästa huvudroll) ska jag spana in i filmen som tog henne dit inom några dagar. Jeff Bridges brukar vara bra så hans för bästa manliga var säkert okej, även om jag personligen hellre sett Morgan Freeman stå där framme. Men det gör inte så mycket. Kvinnliga birollen har jag enbart sett "Up in the air" som faktiskt hade två nominerade med i racet så där kan jag inte direkt heller uttala mig om vinnaren. ("Up in the air" är för övrigt en småtråkig film som är som bäst ungefär i mitten.)
Övriga priser kan ni kolla upp själva förutom ett visst pris som fick mig att gnissla tänder och sucka uppgivet...
Den tyngsta kategorin såklart, "Best motion picture of the year", som alltså ska gå till årets bästa film. Logiskt eller hur? Dessvärre märkte jag redan i snacket inför galan när de visade från röda mattan att det är som vanligt - USA är USA.
"The Hurt Locker" tog hem priset. Av fyra solklara anledningar:
1. Det är USA
2. Det är USA
3. Det är USA
4. Regissören är kvinnlig
Låter jag bitter? Helt fel. Jag bara säger som det är. Missförstå mig rätt, filmen är helt okej, men den har långt till att slå grymma filmer som "District 9", "Avatar", "Invictus" och "Inglourious Basterds". Den vinner ENBART för att det är USA vi snackar om som vill hylla sina hjältemodiga soldater. Kan det bli mer Amerikanskt? När det dessutom haussas upp allt mer att "för första gången kan en kvinnlig regissör vinna bästa film!!" så är det ju kört för andra filmer, hur mycket bättre de än är. Jag känner det som att de andra filmerna blivit totalt rånade. Only in America boys and girls, only in America..
"The Hurt Locker" handlar om en bombdesarmeringsgrupp positionerad i Irak. Och det är ungefär så det är. Om ni tror att det kommer att vara fart och fläkt och en film i klass med "Rädda Menige Ryan" så har ni skaffat hem fel film. Strax efter mitten av filmen nå'nstans så blir det äntligen lite action när huvudpersonen på eget bevåg ger sig ut på ett rätt galet enmanskorståg, men mycket mer spännande än så blir det inte. En av scenerna är fruktansvärt utdragen och jag funderade seriöst på att hoppa fram en bit i filmen för att jag ändå inte skulle missa något. På det hela taget är det ändå en helt okej film. Det visas med mer drama än action om hur det förmodligen ser ut för de stackars soldaterna som strider i Irak och den är såklart sevärd. Men mycket mer än så är det definitivt inte.
Se alla filmerna jag nämnt och skaffa er en egen uppfattning, men min egen favorit till årets film var glasklart "Inglourious Basterds" tätt följd av "Avatar" (en film som faktiskt levde upp till sin enorma hype).
På det hela taget har det varit ett grymt bra filmår som passerat och man kan bara hoppas att 2010 blir i närheten lika bra!
Until Next time,
Bye bye!
Inglourious Basterds: B B B B B
Avatar: B B B B B
District 9: B B B B
Invictus: B B B B
The Hurt Locker: B B B
Up in the air: B B
Manusförfattare sökes
Det har varit en så'n där dag igen. Ni vet, man går upp och timmarna går, sen händer inget mer än att man funderar på när man ska gå och lägga sig. Stirrar ut i luften, stirrar på skärmen, öppnar facebook, stänger facebook, öppnar något annat och stänger det. Fram och tillbaka utan mening och mål.
Usch.
"Skulle vart nå'nting på en helt annan plats, skulle vart nå'n helt annanstans"
Men vad för något och vart? Varför är allt så himla enkelt på film för? Bah.
"Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg vad som helst bara långt bort härifrån"
Jo såklart för att det är just film. En film har ett färdigt manus på hur historien ska se ut som någon har skrivit. I verkligheten skapar vi historien allteftersom. Plus med små inslag av ödets nycker ibland (som jag tror på lite grann som ni vet). Dessvärre var det längesedan ödet behagade ingripa i mitt liv. Jag har tvingats skriva ganska mycket av manuset på egen hand ett bra tag nu och det är svårt att skriva när man inte har någon inspiration. Antingen får ödet ta och visa sig igen och ge mig lite vägledning eller också så får någon co-writer ta tag i mig och hjälpa mig skriva vidare, alternativt skriva in mig i sitt manus.
Låt det bli sommar fort.. Allt kommer att bli bättre då. Jag vet det. I år bara vet jag att det kommer en förändring. Sommaren är räddningen. Tills dess får jag gå här och härda ut, gnissla mina tänder och bestämma hur framtiden i höst ska se ut medan våren så sakteliga sniglar sig fram.
Usch.
"Skulle vart nå'nting på en helt annan plats, skulle vart nå'n helt annanstans"
Men vad för något och vart? Varför är allt så himla enkelt på film för? Bah.
"Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg vad som helst bara långt bort härifrån"
Jo såklart för att det är just film. En film har ett färdigt manus på hur historien ska se ut som någon har skrivit. I verkligheten skapar vi historien allteftersom. Plus med små inslag av ödets nycker ibland (som jag tror på lite grann som ni vet). Dessvärre var det längesedan ödet behagade ingripa i mitt liv. Jag har tvingats skriva ganska mycket av manuset på egen hand ett bra tag nu och det är svårt att skriva när man inte har någon inspiration. Antingen får ödet ta och visa sig igen och ge mig lite vägledning eller också så får någon co-writer ta tag i mig och hjälpa mig skriva vidare, alternativt skriva in mig i sitt manus.
Låt det bli sommar fort.. Allt kommer att bli bättre då. Jag vet det. I år bara vet jag att det kommer en förändring. Sommaren är räddningen. Tills dess får jag gå här och härda ut, gnissla mina tänder och bestämma hur framtiden i höst ska se ut medan våren så sakteliga sniglar sig fram.
Lite action rensar hjärnan
Äntligen släpat mig igenom filmen "In the loop". Den får stadiga B B för sina intentioner. Dessvärre tycker jag inte att den levde upp till att vara en komedi. Det var mer drama. Först en halvtimme in i filmen kom mitt första skratt (av totalt kanske fem) och mina minimala politiska ambitioner som jag en gång hade förminskades definitivt ännu mer. Jag förstår tanken med att visa hur det kan gå till i denna märkliga värld som politiken kan innebära, men jesus fucking christ vad segt det var att ta sig igenom! Och dessutom ett bildspråk till det som innebar ständigt rörliga kameror för att ge någon slags känsla av ytterligare stress eller nå't antar jag. Det funkar inte för mig.
Efter denna komplexa politiska vandring (man fick inte missa en enda rad som sades för då var man lika väck som utspillt kokain i en snödriva) så ska jag nu istället slappna av med ännu en Bond-film, "Octopussy". Lite action är minst sagt nödvändigt efter dessa 101 minuter av koncentration och full hjärnverksamhet.
Go'natt!
Efter denna komplexa politiska vandring (man fick inte missa en enda rad som sades för då var man lika väck som utspillt kokain i en snödriva) så ska jag nu istället slappna av med ännu en Bond-film, "Octopussy". Lite action är minst sagt nödvändigt efter dessa 101 minuter av koncentration och full hjärnverksamhet.
Go'natt!
Treornas och fyrornas kamp
Okej, jag kunde inte låta bli. Melodifestivalens andra chans har börjat. Detta blir för övrigt rekord i antal inlägg på en och samma dag för mig! Tredje!
Måns river av en titelmelodin "A view to a kill" från Roger Moores sista Bond-film. Lät lite småtamt, men helt klart ett bra val av låt! Passande också eftersom jag såg just en Bond-film igår :)
Måns blir iallafall bättre och bättre i sin roll, alltid något. Meltzer.. hon gör väl sitt bästa antar jag. Inväntar mest att Dolph ska dyka upp igen :P
Jag tänker slänga iväg en röst på C.B. när det blir dags, men i övrigt tänker jag inte ödsla några spänn på detta spektakel. Det är bara rockbrudarna jag bryr mig om att de ska gå till final.
Pain of salvation vs. Pernilla Wahlgren: kvittar mig lika. Wahlgrens refräng gillas, Pains låt helt okej, men lite långtråkig ändå. Så i denna duell blir jag inte arg vilken som än går vidare. Gissar att Pernilla går vidare ändå.
Resultat: Pernilla Wahlgren, en poäng till mig!
Pauline vs. Crucified Barbara: Ja, vad sa jag nyss? Har redan slängt iväg rösten. Har inget emot Paulines låt, mer otur att hon skulle ställas mot just C.B. Tipset är att rocken segrar.
Resultat: Crucified Barbara, en poäng till! Yeah!
Kalle M. & Orsa Spelmän vs. Neo: Bryr mig hyfsat lite, tycker inte nå'n är speciellt bra. Men okej, hellre Kalle och grabbarna än den halvsvajiga falsetten.
Svårare att tippa här.. mycket svårare. Fiolmusik har ändå en stor skara fans, medan Neo får förlita sig på småflickorna. Har en liten rädsla att Neo kan vinna, men.. näe, tror faktiskt på Kalle M.
Resultat: Kalle M & Orsa S! Tredje poängen till mig.
Alcazar vs. Jessica Andersson: Tror inte det spelar inte så stor roll att Alcazar har en rätt kass låt och Jessica har en något bättre låt. Alcazars fanskara kommer att göra sitt. Är ju bara att höra på allt överskattningsjubel som var i globen..
Resultat: Jessica, där ser man! Mitt första fel! Men det var på rätt ställe det kom också :P
Aaaah, nu är det Dolph!! *bänkar mig ännu mer*
Spännande värre, haha.. Men skulle inte förvåna mig om det genast kommer fram en massa moraltanter och gnäller om "Våld i TV!!! Aja, baja!!!"
Och nu ska man lyssna på låtarna en gång till.. är så extremt fjantigt upplagt.
Wahlgren vs. C.B: Jaa, jag hoppas ju att inte Wahlgrens refräng innebär att rocken får på pälsen. Hade önskat att Wahlgren var i den andra duellen istället. Detta är trots allt årets tävlings enda riktiga schlagerlåt mot ett av de få bidragen med lite kvalité. Tror ändå att C.B. tar hem det. Men det kommer vara på håret..
Resultat: Öhm nahepp, inte det inte. Jahopp. Jaja. Andas.. Gah. Nåväl. då blir det till att rösta på Anna Bergendahl i Globen. Nåja. Wahlgren är ändå bättre än de flesta bidragen i final. Men C.B. är ännu bättre.. väs.
Kalle M. vs. Jessica: Kalle Och spelmännen bör ta detta. Klarade de första duellen så tar de nog denna också.
Resultat: Jessica. Fel igen. Man kan ju lugnt säga att mina tipparkunskaper fallerade ju mer kvällen led. 3/6 är ändå 50%. Helt okej...
...men att C.B. inte gick till final är INTE helt okej.
Heja Anna. Och därmed basta. Nu återvänder jag till FM en stund. Sen blir det film, "In the loop".
Måns river av en titelmelodin "A view to a kill" från Roger Moores sista Bond-film. Lät lite småtamt, men helt klart ett bra val av låt! Passande också eftersom jag såg just en Bond-film igår :)
Måns blir iallafall bättre och bättre i sin roll, alltid något. Meltzer.. hon gör väl sitt bästa antar jag. Inväntar mest att Dolph ska dyka upp igen :P
Jag tänker slänga iväg en röst på C.B. när det blir dags, men i övrigt tänker jag inte ödsla några spänn på detta spektakel. Det är bara rockbrudarna jag bryr mig om att de ska gå till final.
Pain of salvation vs. Pernilla Wahlgren: kvittar mig lika. Wahlgrens refräng gillas, Pains låt helt okej, men lite långtråkig ändå. Så i denna duell blir jag inte arg vilken som än går vidare. Gissar att Pernilla går vidare ändå.
Resultat: Pernilla Wahlgren, en poäng till mig!
Pauline vs. Crucified Barbara: Ja, vad sa jag nyss? Har redan slängt iväg rösten. Har inget emot Paulines låt, mer otur att hon skulle ställas mot just C.B. Tipset är att rocken segrar.
Resultat: Crucified Barbara, en poäng till! Yeah!
Kalle M. & Orsa Spelmän vs. Neo: Bryr mig hyfsat lite, tycker inte nå'n är speciellt bra. Men okej, hellre Kalle och grabbarna än den halvsvajiga falsetten.
Svårare att tippa här.. mycket svårare. Fiolmusik har ändå en stor skara fans, medan Neo får förlita sig på småflickorna. Har en liten rädsla att Neo kan vinna, men.. näe, tror faktiskt på Kalle M.
Resultat: Kalle M & Orsa S! Tredje poängen till mig.
Alcazar vs. Jessica Andersson: Tror inte det spelar inte så stor roll att Alcazar har en rätt kass låt och Jessica har en något bättre låt. Alcazars fanskara kommer att göra sitt. Är ju bara att höra på allt överskattningsjubel som var i globen..
Resultat: Jessica, där ser man! Mitt första fel! Men det var på rätt ställe det kom också :P
Aaaah, nu är det Dolph!! *bänkar mig ännu mer*
Spännande värre, haha.. Men skulle inte förvåna mig om det genast kommer fram en massa moraltanter och gnäller om "Våld i TV!!! Aja, baja!!!"
Och nu ska man lyssna på låtarna en gång till.. är så extremt fjantigt upplagt.
Wahlgren vs. C.B: Jaa, jag hoppas ju att inte Wahlgrens refräng innebär att rocken får på pälsen. Hade önskat att Wahlgren var i den andra duellen istället. Detta är trots allt årets tävlings enda riktiga schlagerlåt mot ett av de få bidragen med lite kvalité. Tror ändå att C.B. tar hem det. Men det kommer vara på håret..
Resultat: Öhm nahepp, inte det inte. Jahopp. Jaja. Andas.. Gah. Nåväl. då blir det till att rösta på Anna Bergendahl i Globen. Nåja. Wahlgren är ändå bättre än de flesta bidragen i final. Men C.B. är ännu bättre.. väs.
Kalle M. vs. Jessica: Kalle Och spelmännen bör ta detta. Klarade de första duellen så tar de nog denna också.
Resultat: Jessica. Fel igen. Man kan ju lugnt säga att mina tipparkunskaper fallerade ju mer kvällen led. 3/6 är ändå 50%. Helt okej...
...men att C.B. inte gick till final är INTE helt okej.
Heja Anna. Och därmed basta. Nu återvänder jag till FM en stund. Sen blir det film, "In the loop".
Vi vill ha mål, mål, mål, mera mål och mål.. det blev det inte många.
Nahe, det där gick ju inte riktigt som planerat. Det såg lite ut som förra gångerna AIK och IFK möttes. IFK hade mest spel, AIK lekte italienare och lyckades till slut tråkspela sig till ett segerresultat efter ett futtigt mål. Enda skillnaden var att deras anfallsspel i år såg ännu mer obefintligt ut. Jag spår ett mittenlagets år för stockholmarna. Målet de lyckades trycka in var ju dessutom resultatet av en frispark slagen från fel ställe. Påpassligt absolut och kul för dem att det gick vägen, att det tilläts. Mindre kul för oss blåvita såklart.
Jag grämer mig nästan mest över att inte Pavey nickade in ett självmål istället för i stolpen..
På det hela taget så var det en rätt dåligt spelad match mellan ett defensivt och ett mer offensivt lag där det defensiva gick segrande ur striden. Inget mer att säga om det, de defensiva gjorde sin grej och gjorde det bra, även om jag tycker det är en fruktansvärt tråkig fotboll att titta på.
Nu blickar vi framåt mot allsvenskan och hoppas på mer intressanta matcher.
Väl mött!
---
Jag lär inte sätta några betyg igen på årets låtar i andra chansen, men jag återkommer antingen senare eller imorgon med ett utlåtande om Melodifestiskräpskvällen.
Jag grämer mig nästan mest över att inte Pavey nickade in ett självmål istället för i stolpen..
På det hela taget så var det en rätt dåligt spelad match mellan ett defensivt och ett mer offensivt lag där det defensiva gick segrande ur striden. Inget mer att säga om det, de defensiva gjorde sin grej och gjorde det bra, även om jag tycker det är en fruktansvärt tråkig fotboll att titta på.
Nu blickar vi framåt mot allsvenskan och hoppas på mer intressanta matcher.
Väl mött!
---
Jag lär inte sätta några betyg igen på årets låtar i andra chansen, men jag återkommer antingen senare eller imorgon med ett utlåtande om Melodifestiskräpskvällen.
Äntligen fotbollsdags!
Det är äntligen dags för första svenska matchen av dignitet! Supercupfinalen mellan AIK och IFK spelas idag klockan 16.00. Det är dags för revansch. Nu är det verkligen dags.
Dagen till ära gör jag som jag gjorde förra säsongen och snor det formulär som spelarna i IFK fått fylla i och fyller själv i det.
Mot allsvenskt guld 2010!
Smeknamn: Björkman
Född: 28 augusti 1986
Längd: 177 cm
Vikt: 73 kg
Födelsestad: Göteborg (Mölndal)
Moderklubb: KHK (Kungälvs Handbollsklubb)
Kom från: Fri transfer
Antal a-lagsmatcher i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Antal a-lagsmål i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Elva om jag får välja
1 Mat: Grillat
2 Musik: Det mesta, övervägande åt rockhållet
3 Restaurang: Picasso
4 Café: -
5 TV-program: Lost
6 Författare: Camilla Läckberg
7 Resmål: London
8 Skådis: Jason Statham, Tuva Novotny
9 Artist: Freddie Mercury, Helene Sjöholm
10 Färg: Grön
11 Klädesplagg: Jeans
Jag kompletterar texten
1 Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag dra med några vänner och resa jorden runt ett bra tag.
2 IFK Göteborg blir svenska mästare 2010 därför att laget är mest komplett och andra lag har alltför många svagheter.
3 Tyskland heter årets världsmästare och de slår Spanien i finalen. Matchhjälte blir Klose.
4 Inför varje match måste jag kolla laguppställningen.
5 Ingen lagar godare såser än vad jag gör, men glöm inte att ha i vinäger - det höjer smaken enormt.
6 Om jag fick vara Håkan Mild för en dag skulle jag samla ihop bronsgänget från -94 och spela en välgörenhetsmatch för Haiti.
7 Om jag har en ledig helg så tar jag det antingen piano eller partar om det finns några vänner i faggorna.
8 Utan mjölk fixar jag helt enkelt inte dagen.
9 Om jag inte bodde i Sverige heter drömlandet Nya Zeeland och där skulle jag njuta av naturens skönhet från terrassen på en ståtlig villa.
10 Då jag en gång varvar ner kommer det att bli i goda vänners lag därför att jag skulle vilja ta några öl och snacka skit.
11 Jag glömmer aldrig då jag som liten pussades med Emma S. på nästan varje rast på dagis.
En drömelva utanför fotbollen
Schwarzenegger - Vinnie Jones, Chevy Chase, Nelson Mandela, Groucho Marx - Johan Glans, Jason Statham, Matthew Perry, Gandhi - Kofi Annan, Jim Carrey.
Beskriv dig själv med elva ord
Gladlynt spelevink som ibland tyvärr blir alldeles för introvert och blyg.
Beskriv någon annan med elva ord
Med humor likast min sitter min bror nördandes WoW i grannrummet.
Dagen till ära gör jag som jag gjorde förra säsongen och snor det formulär som spelarna i IFK fått fylla i och fyller själv i det.
Mot allsvenskt guld 2010!
Smeknamn: Björkman
Född: 28 augusti 1986
Längd: 177 cm
Vikt: 73 kg
Födelsestad: Göteborg (Mölndal)
Moderklubb: KHK (Kungälvs Handbollsklubb)
Kom från: Fri transfer
Antal a-lagsmatcher i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Antal a-lagsmål i IFK: -
Varav i allsvenskan: -
Elva om jag får välja
1 Mat: Grillat
2 Musik: Det mesta, övervägande åt rockhållet
3 Restaurang: Picasso
4 Café: -
5 TV-program: Lost
6 Författare: Camilla Läckberg
7 Resmål: London
8 Skådis: Jason Statham, Tuva Novotny
9 Artist: Freddie Mercury, Helene Sjöholm
10 Färg: Grön
11 Klädesplagg: Jeans
Jag kompletterar texten
1 Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag dra med några vänner och resa jorden runt ett bra tag.
2 IFK Göteborg blir svenska mästare 2010 därför att laget är mest komplett och andra lag har alltför många svagheter.
3 Tyskland heter årets världsmästare och de slår Spanien i finalen. Matchhjälte blir Klose.
4 Inför varje match måste jag kolla laguppställningen.
5 Ingen lagar godare såser än vad jag gör, men glöm inte att ha i vinäger - det höjer smaken enormt.
6 Om jag fick vara Håkan Mild för en dag skulle jag samla ihop bronsgänget från -94 och spela en välgörenhetsmatch för Haiti.
7 Om jag har en ledig helg så tar jag det antingen piano eller partar om det finns några vänner i faggorna.
8 Utan mjölk fixar jag helt enkelt inte dagen.
9 Om jag inte bodde i Sverige heter drömlandet Nya Zeeland och där skulle jag njuta av naturens skönhet från terrassen på en ståtlig villa.
10 Då jag en gång varvar ner kommer det att bli i goda vänners lag därför att jag skulle vilja ta några öl och snacka skit.
11 Jag glömmer aldrig då jag som liten pussades med Emma S. på nästan varje rast på dagis.
En drömelva utanför fotbollen
Schwarzenegger - Vinnie Jones, Chevy Chase, Nelson Mandela, Groucho Marx - Johan Glans, Jason Statham, Matthew Perry, Gandhi - Kofi Annan, Jim Carrey.
Beskriv dig själv med elva ord
Gladlynt spelevink som ibland tyvärr blir alldeles för introvert och blyg.
Beskriv någon annan med elva ord
Med humor likast min sitter min bror nördandes WoW i grannrummet.
Dagens beklagande
Då mitt tålamod med förr så kära FM nufötiden mest består i uppgivna suckanden så tänke jag lista lite varför det blivit så.
Ni förstår, förr så var det så att köpte man bra spelare och hade ett bra lag, ja då vann man över de sämre lagen nästan alltid (skrällmatcher händer ju också i verkligheten så inget konstigt om man förlorade någon enstaka gång). Visst låter det logiskt och som det ska vara? Jajamensan, så var det förr minsann. Men nu? Liiiiite annorlunda..
Nuförtiden är det nämligen så att det inte spelar någon jätteroll om du har en massa grymma spelare. Det går nästan till och med bättre om du ställer upp med okej spelare, liksom de som har okej värden, inga världsspelare, mer utfyllnad. Realistiskt? Inte direkt.. T.ex. spelade Frank Lampard sämre än en hink skurmedel när jag gnetade på med Engelska landslaget. Däremot spelade den otrolige Ben Watson (medelmåttig Wigan-spelare) skitbra varje match. Myyycket troligt.
Nåväl, här följer en lista på lite outtalade FM-regler som gäller nuförtiden:
- Möter du ett av gigantlagen (typ Chelsea, Manchester United) kan du förvisso göra en okej insats, men chansen att du vinner är inte jättestor även om deras spelare blivit 36 år gamla hela högen och dina egna är grymma spelare på toppen av sin karriär. Gigantlagen har ju bättre rykte så de är typ inställda att spela grymt och vinna bara för att.
- I många matcher kan ditt eget lag äga matcherna men alla skott går utanför, mitt i magen på målvakten, i ribban, i stolpen eller så gör motståndarnas målvakt sitt livs match. Skulle du mot all förmodan lyckas göra ett mål så är det med all säkerhet offside, alternativt att motståndarna kvitterar direkt efteråt och gör att du är tillbaka på ruta ett i vilket fall. Vanligt är också i en sådan här frustrerande match att motståndarna vinner efter ett sketmål där ditt försvar ser ut som fån allihop.
- Blir en av dina spelare halvskadad och du inte hinner byta ut honom innan nästa sekvens som visas så gör motståndarna mål bums i princip varannan gång det inträffar.
- Får motståndarna en utvisad så ska ni inte tro att det innebär att de blir sämre - tvärtom. Oftast blir de istället ännu bättre. Får du däremot en utvisad så går det naturligtvis ännu sämre för ditt lag.
- Det tar ett antal matcher innan du lyckats hitta vilka spelare som ska spela på vilken position och vilka roller de ska ha i den positionen. Har du tur lyckas du såklart pricka in allting direkt, men den turen är nästan lika osannolik som att vinna en stor titel i detta FM (undantaget om du väljer typ Barcelona och inte värvar några spelare. Då lär du vinna spanska ligan iallafall).
- Som jag nämnde så är de värden som spelarna har inte mycket att lita på. Du kan lika gärna ha en anfallare med 10 i avslut, acceleration och snabbhet som gör en supermatch som att en med 19 i allt gör total misär. Det beror på vilket humör FM är på helt enkelt. Det enda som gör att du kan vara helt säker på vinst och att det fungerar som det ska är om du har riktigt bra spelare och möter ett extremt, extremt dåligt lag (typ från engelska 7:e-divisionen med usla spelare).
- Blir dina nyckelspelare skadade så är det inte alltför sällan till de viktigaste matcherna när du möter de svåraste utmanarna. Ett exempel är den match jag körde nyss där jag skulle möta Ryssland med Tyskland i VM-kvalets avgörande match. Till sketmatcherna mot Azerbadjan var de viktigaste spelarna friska såklart, men nu var såväl Ballack, Metzelder, Özil och Podolski borta. Okej att en nyckelspelare försvinner till en så'n match, men..
- För övrigt är skador väldigt vanligt förekommande i detta FM.
- "Förstachansen" - Inträffar väldigt ofta, i princip varje match. Innebär att det direkt i matchen blir en målchans, till 85% i motståndarnas favör. Och ungefär varannan gång gör motståndarna också mål på denna första chans.
Kommer jag på fler så får jag väl föra in dem senare. Men detta ger en rätt klar bild ändå.
Det är inte så att jag bara kört några matcher och haft dåligt tålamod och lackat ur. Tvärtom borde jag få något sorts pris för min smått ofantliga uthållighet i strävan att försöka motbevisa alla dessa buggar.
Sedan spelet släpptes i vintras har jag testat och genomlidit minst tio olika ligor och förutsättningar där samma saker händer om och om igen. Den enda fil där det känts någorlunda som förr är den första jag körde i detta FM, där jag startade med Fässberg i svenska tvåan och tog dem till allsvenskan inom fyra år. Så fort jag nådde allsvenskan började det emellertid gå uselt igen. Börjar motståndarna ha spelare som är bra så är det direkt ajöss, precis om i alla andra filer, även om du har minst lika bra spelare (Med ajöss menar jag att jag lägger ned filen eftersom alla buggar börjar uppstå och spelglädjen försvinner, inte att jag åker ur ligan. Det har jag aldrig nå'nsin lyckats med i något FM).
Jag lyckades också gå upp till Premier League med West Bromwich, eftersom motståndarna sög rätt mycket. Men väl i Premier League är det ju kört direkt även om du som sagt har inskaffat bättre spelare än de flesta lagen i divisionen. Det är ungefär som att Elfsborg när de började satsa och vända hem Anders Svensson etc. skulle spela uselt och hamna på nedflyttningskval i allsvenskan. Lite den "realismen". Som vi vet vann Elfsborg istället SM-guld eftersom de hade grymma spelare. Så'nt som händer i verkligheten men inte i FM...
...när jag vann Spanska Ligan med Barca hade jag inte värvat en enda spelare mer än till ungdomslagen. Året efter köpte jag in ännu fler grymma spelare och behöll också truppen som vann året innan. Vad händer? Jo, det går naturligtvis sämre. Logik? Nej, det är ju FM. Vad är logik?
Bitter? Jag? Definitivt. Går det att vara något annat?
Och här försvann ytterligare några minuter av mitt liv. Bah.
Ni förstår, förr så var det så att köpte man bra spelare och hade ett bra lag, ja då vann man över de sämre lagen nästan alltid (skrällmatcher händer ju också i verkligheten så inget konstigt om man förlorade någon enstaka gång). Visst låter det logiskt och som det ska vara? Jajamensan, så var det förr minsann. Men nu? Liiiiite annorlunda..
Nuförtiden är det nämligen så att det inte spelar någon jätteroll om du har en massa grymma spelare. Det går nästan till och med bättre om du ställer upp med okej spelare, liksom de som har okej värden, inga världsspelare, mer utfyllnad. Realistiskt? Inte direkt.. T.ex. spelade Frank Lampard sämre än en hink skurmedel när jag gnetade på med Engelska landslaget. Däremot spelade den otrolige Ben Watson (medelmåttig Wigan-spelare) skitbra varje match. Myyycket troligt.
Nåväl, här följer en lista på lite outtalade FM-regler som gäller nuförtiden:
- Möter du ett av gigantlagen (typ Chelsea, Manchester United) kan du förvisso göra en okej insats, men chansen att du vinner är inte jättestor även om deras spelare blivit 36 år gamla hela högen och dina egna är grymma spelare på toppen av sin karriär. Gigantlagen har ju bättre rykte så de är typ inställda att spela grymt och vinna bara för att.
- I många matcher kan ditt eget lag äga matcherna men alla skott går utanför, mitt i magen på målvakten, i ribban, i stolpen eller så gör motståndarnas målvakt sitt livs match. Skulle du mot all förmodan lyckas göra ett mål så är det med all säkerhet offside, alternativt att motståndarna kvitterar direkt efteråt och gör att du är tillbaka på ruta ett i vilket fall. Vanligt är också i en sådan här frustrerande match att motståndarna vinner efter ett sketmål där ditt försvar ser ut som fån allihop.
- Blir en av dina spelare halvskadad och du inte hinner byta ut honom innan nästa sekvens som visas så gör motståndarna mål bums i princip varannan gång det inträffar.
- Får motståndarna en utvisad så ska ni inte tro att det innebär att de blir sämre - tvärtom. Oftast blir de istället ännu bättre. Får du däremot en utvisad så går det naturligtvis ännu sämre för ditt lag.
- Det tar ett antal matcher innan du lyckats hitta vilka spelare som ska spela på vilken position och vilka roller de ska ha i den positionen. Har du tur lyckas du såklart pricka in allting direkt, men den turen är nästan lika osannolik som att vinna en stor titel i detta FM (undantaget om du väljer typ Barcelona och inte värvar några spelare. Då lär du vinna spanska ligan iallafall).
- Som jag nämnde så är de värden som spelarna har inte mycket att lita på. Du kan lika gärna ha en anfallare med 10 i avslut, acceleration och snabbhet som gör en supermatch som att en med 19 i allt gör total misär. Det beror på vilket humör FM är på helt enkelt. Det enda som gör att du kan vara helt säker på vinst och att det fungerar som det ska är om du har riktigt bra spelare och möter ett extremt, extremt dåligt lag (typ från engelska 7:e-divisionen med usla spelare).
- Blir dina nyckelspelare skadade så är det inte alltför sällan till de viktigaste matcherna när du möter de svåraste utmanarna. Ett exempel är den match jag körde nyss där jag skulle möta Ryssland med Tyskland i VM-kvalets avgörande match. Till sketmatcherna mot Azerbadjan var de viktigaste spelarna friska såklart, men nu var såväl Ballack, Metzelder, Özil och Podolski borta. Okej att en nyckelspelare försvinner till en så'n match, men..
- För övrigt är skador väldigt vanligt förekommande i detta FM.
- "Förstachansen" - Inträffar väldigt ofta, i princip varje match. Innebär att det direkt i matchen blir en målchans, till 85% i motståndarnas favör. Och ungefär varannan gång gör motståndarna också mål på denna första chans.
Kommer jag på fler så får jag väl föra in dem senare. Men detta ger en rätt klar bild ändå.
Det är inte så att jag bara kört några matcher och haft dåligt tålamod och lackat ur. Tvärtom borde jag få något sorts pris för min smått ofantliga uthållighet i strävan att försöka motbevisa alla dessa buggar.
Sedan spelet släpptes i vintras har jag testat och genomlidit minst tio olika ligor och förutsättningar där samma saker händer om och om igen. Den enda fil där det känts någorlunda som förr är den första jag körde i detta FM, där jag startade med Fässberg i svenska tvåan och tog dem till allsvenskan inom fyra år. Så fort jag nådde allsvenskan började det emellertid gå uselt igen. Börjar motståndarna ha spelare som är bra så är det direkt ajöss, precis om i alla andra filer, även om du har minst lika bra spelare (Med ajöss menar jag att jag lägger ned filen eftersom alla buggar börjar uppstå och spelglädjen försvinner, inte att jag åker ur ligan. Det har jag aldrig nå'nsin lyckats med i något FM).
Jag lyckades också gå upp till Premier League med West Bromwich, eftersom motståndarna sög rätt mycket. Men väl i Premier League är det ju kört direkt även om du som sagt har inskaffat bättre spelare än de flesta lagen i divisionen. Det är ungefär som att Elfsborg när de började satsa och vända hem Anders Svensson etc. skulle spela uselt och hamna på nedflyttningskval i allsvenskan. Lite den "realismen". Som vi vet vann Elfsborg istället SM-guld eftersom de hade grymma spelare. Så'nt som händer i verkligheten men inte i FM...
...när jag vann Spanska Ligan med Barca hade jag inte värvat en enda spelare mer än till ungdomslagen. Året efter köpte jag in ännu fler grymma spelare och behöll också truppen som vann året innan. Vad händer? Jo, det går naturligtvis sämre. Logik? Nej, det är ju FM. Vad är logik?
Bitter? Jag? Definitivt. Går det att vara något annat?
Och här försvann ytterligare några minuter av mitt liv. Bah.
För övrigt var gårdagens landskamp rätt seg. Detta har inget med inlägget att göra.
Framtiden är ett ovisst moln,
höljt i dunkel och dimma
Framtiden, detta ovissa moln
I dunkel jag ständigt simma
Dunkla tankar, dunkla nätter
"Petter och hans fyra getter"
Som barn förstod man inte världen
Som barn var allt en lek på färden
Leken slutar när tankar växer
Barndomens slut tar vid
Leken som vuxen är inte reflexer
Barndomen hade sin tid
Åren går och allt byter sida
Nu ser man de små och börjar att lida
Minns sin tid extremt snabbt passerad
Med minnesbanken skevt kreerad
Tänk om man förr hade vart som idag
Då hade saker förändrats tror jag
Dessvärre är det en omöjlig plan
För att bli som idag måste förr haft sin ban
---
Aj rily dåuwnt hävv match to säjj rajjt naouw. I addition till ovanstående prosa alltså. Mer än möjligen..
GOD DAMN IT! Vad ska jag bli när jag blir stor (a.k.a. plugga till min andra, och sista, utbildningssväng)??!?
höljt i dunkel och dimma
Framtiden, detta ovissa moln
I dunkel jag ständigt simma
Dunkla tankar, dunkla nätter
"Petter och hans fyra getter"
Som barn förstod man inte världen
Som barn var allt en lek på färden
Leken slutar när tankar växer
Barndomens slut tar vid
Leken som vuxen är inte reflexer
Barndomen hade sin tid
Åren går och allt byter sida
Nu ser man de små och börjar att lida
Minns sin tid extremt snabbt passerad
Med minnesbanken skevt kreerad
Tänk om man förr hade vart som idag
Då hade saker förändrats tror jag
Dessvärre är det en omöjlig plan
För att bli som idag måste förr haft sin ban
---
Aj rily dåuwnt hävv match to säjj rajjt naouw. I addition till ovanstående prosa alltså. Mer än möjligen..
GOD DAMN IT! Vad ska jag bli när jag blir stor (a.k.a. plugga till min andra, och sista, utbildningssväng)??!?
Lillskits-Richard
Ang. bildkvalitén så orkade jag inte scanna. Tog ett snabbt kort på kortet med den otroliga webbkameran.
Welcome to the theatre of magic
Förutom "Harry Brown" insöp jag också filmen "Oldboy" senare på kvällen. Koreansk rulle som hade höga betyg på imdb:s actionlista. Inte min typ av film dock. Och innan ni säger "Du förstår den säkert inte!!" så jodå, jag förstod den alldeles utmärkt, hängde med på varenda vändning. Listade också ut rätt tidigt hur en av de största hemligheterna/vändningarna skulle komma att se ut. Det var som sagt bara inte min typ av film. Mer drama än action också, helt klart. Tycker inte den platsade på actionlistan. Och den var definitivt inte värd imdb:s 8.3/10 i betyg. Snarare 6/10 eller nå't. I Björkman-betyg får den B B.
"Harry Brown" var inte heller den en superfilm, men den passade mig bättre och hade ett mer vettigt budskap än t.ex. "Oldboy". B B B till den helt sonika.
---
Jag har rätt många strängar på min lyra i denna blogg. Främst skriva om mig själv och tankar och så'nt såklart, sen hissa och dissa låtar kommer naturligt, men nu har jag som märkts också börjat recensera film lite smått. Synd att man redan sett så många filmer som därför inte kommer att bli recenserade nu. Om jag inte börjar göra en lista över varenda film jag sett, men.. nej, det galna evighetsuppdraget tänker inte ens jag ge mig på. Vi konstaterar istället att det är bättre sent än aldrig! Vill ni av någon anledning ändå ha ett betyg på någon film som jag redan kan tänkas ha sett så får ni istället fråga så levererar jag ett svar.
Eftersom dagens inlägg gick enbart i filmens tecken så avslutar vi med min favoritscen från "Hip Hip Hora":
"Harry Brown" var inte heller den en superfilm, men den passade mig bättre och hade ett mer vettigt budskap än t.ex. "Oldboy". B B B till den helt sonika.
---
Jag har rätt många strängar på min lyra i denna blogg. Främst skriva om mig själv och tankar och så'nt såklart, sen hissa och dissa låtar kommer naturligt, men nu har jag som märkts också börjat recensera film lite smått. Synd att man redan sett så många filmer som därför inte kommer att bli recenserade nu. Om jag inte börjar göra en lista över varenda film jag sett, men.. nej, det galna evighetsuppdraget tänker inte ens jag ge mig på. Vi konstaterar istället att det är bättre sent än aldrig! Vill ni av någon anledning ändå ha ett betyg på någon film som jag redan kan tänkas ha sett så får ni istället fråga så levererar jag ett svar.
Eftersom dagens inlägg gick enbart i filmens tecken så avslutar vi med min favoritscen från "Hip Hip Hora":
Hija de Lima
Jag kom hem för en liten stund sen. Det var väl mäkta intressant?
En 3-4 blev det idag på Jörlandaskolan. Gick prima!
Fan, jag kommer ju vara världens van vid barn när jag väl blir farsa själv :P
---
Om inte Erik mot förmodan är på Skype och sugen på FM idag så blir det nog en film snart istället. Herr Erik har nämligen gått och blivit kär och skaffat sig Peruansk flickvän helt plötsligt. Det är inte likt Erik att gå och bli kär sådär.
Så.. FM-spelandet har avstannat ganska totalt de senaste två veckorna. Men det stör mig inte direkt, det är bara kul för herr Erik :) Jag minns själv hur jag var med förra flickvännen. Sommaren 2006 kan man inte direkt säga att jag var übersocial mot Erik eller de andra vännerna. Det bara blev så. Herregud, det var ju första riktiga kärleken! Jag flög på små rosa moln dagarna i ända och hade ingen direkt balans mellan vänner och flickvän. Det var ungefär 80/20 till flickvännen.. Jag är ju en romantisk dåre så att det blev så är inte så överraskande ändå. Men man lär sig ju på det också. I framtiden lär det bli mer balans. Man behöver tid för sig själv också, det funkar inte att klänga på varann 24/7 (förutom i början av förhållandet då, när man är nykär. Då är det fullt tillåtet :P )
Iallafall, jag ser att Erik inte är online. Jaja, då blir det film! Såg på en småskum film igår, "Surrogates". Den var helt okej, men kändes alldeles för kort (bara 1 och 28) och hade tjänat på lite mer utdragen story. och lite mer djup story också kanske. Budskapet var bra, men det kändes som att delar av storyn bara hafsades ihop i slutet.
Jag ger Surrogates tre Björkman av fem möjliga, B B B.
Filmen nu blir "Harry Brown"
En 3-4 blev det idag på Jörlandaskolan. Gick prima!
Fan, jag kommer ju vara världens van vid barn när jag väl blir farsa själv :P
---
Om inte Erik mot förmodan är på Skype och sugen på FM idag så blir det nog en film snart istället. Herr Erik har nämligen gått och blivit kär och skaffat sig Peruansk flickvän helt plötsligt. Det är inte likt Erik att gå och bli kär sådär.
Så.. FM-spelandet har avstannat ganska totalt de senaste två veckorna. Men det stör mig inte direkt, det är bara kul för herr Erik :) Jag minns själv hur jag var med förra flickvännen. Sommaren 2006 kan man inte direkt säga att jag var übersocial mot Erik eller de andra vännerna. Det bara blev så. Herregud, det var ju första riktiga kärleken! Jag flög på små rosa moln dagarna i ända och hade ingen direkt balans mellan vänner och flickvän. Det var ungefär 80/20 till flickvännen.. Jag är ju en romantisk dåre så att det blev så är inte så överraskande ändå. Men man lär sig ju på det också. I framtiden lär det bli mer balans. Man behöver tid för sig själv också, det funkar inte att klänga på varann 24/7 (förutom i början av förhållandet då, när man är nykär. Då är det fullt tillåtet :P )
Iallafall, jag ser att Erik inte är online. Jaja, då blir det film! Såg på en småskum film igår, "Surrogates". Den var helt okej, men kändes alldeles för kort (bara 1 och 28) och hade tjänat på lite mer utdragen story. och lite mer djup story också kanske. Budskapet var bra, men det kändes som att delar av storyn bara hafsades ihop i slutet.
Jag ger Surrogates tre Björkman av fem möjliga, B B B.
Filmen nu blir "Harry Brown"
