Plöjt igenom ännu en film. Det är inte meningen att denna blogg ska förvandlas totalt till en filmkritikersite, men det är inte bara film jag skriver om egentligen. Film är en stunds flykt från vardagen och ofta kan man lära sig mer om sig själv genom filmer än genom att bara sitta och tänka själv.

I filmen "Metroland" från 1997 får man följa Christian Bales karaktär Chris på en lite nostalgisk resa inom honom själv när hans gamle vän Toni kommer på besök. Jag finner väldigt många av de val Chris gör i livet som direkt korkade. Likaså att hans fru är en riktig bitch och hans "vän" en bästa vän som iallafall jag inte skulle vilja ha. Vet inte om jag egentligen tycker det var någon i filmen som verkade intelligent. Närmast det var typ en gammal gubbe som Chris träffade på ett tåg, men av huvudkaraktärerna så var nog Chris gamla flamma Annick ändå mest vettig. Kort sagt tyckte jag det var en märklig film där inte mycket gick som jag skulle vilja att det gjorde och filmens slut känns bara som "jaha?". För att vara en film om relationer så känns det inte som att jag vill vara på endera sidan av relationsskalan. Visade man den här filmen i skolan så skulle väl alla ungar tappa framtidstron om kärlekslivet.
Betyget, B B, vet jag inte direkt vad jag grundar på mer än att det gick att se igenom den och skådespelarna iallafall var bra. Godkänd, definitivt inte mer. Seg och mycket mer deprimerande än upplyftande.
Ni kan ju gärna leta upp den och återkomma om ni av någon anledning tycker att jag har fel.

---

För att visa att jag inte helt snöat in i filmens värld (vilket jag nog iofs har gjort för längesedan då den riktiga världen bara glimtvis lyses upp av t.ex. Kentkonserter) så kommer här en liten dikt:


Oh lord, Oh lord!
My kingdom is bored!
My kingdom shivers with many knights
My heart is flying like a hundred kites

Oh lord what say you,
when thunder strikes?
Oh lord they ran off,
on stolen bikes

Oh lord you are not
Oh world you are not
The sky is shivering
like a steaming pot


Tata, cheerio!