Festen som kom av sig och blev något vidrigt
En dag som skulle vara en glädjens dag. Solen sken på många håll och äntligen var allsvenskan här efter den evinnerliga vinterväntan. Svensk fotboll skulle åter spelas på hög nivå och många glada supportrar skulle äntligen få se sina lag igen. Men vad hände?
Jag sitter här och mår smått illa. Eller inte smått, jag mår illa på riktigt. Att dessa jubelidioter till huliganer ska få fortsätta förstöra för alla oss som är supportrar och älskar fotboll är sanslöst. För att förtydliga: Dessa personer är INTE supportrar som vissa politiker felaktigt benämner dem som. Personerna är huliganer, förstörare. En supporter stöttar sitt lag och hjälper det framåt. Att ta livet av någon annan eller rusa in och hetsa och förstöra på plan är inte att hjälpa sitt lag.
Detta är liksom inte första gången det går överstyr. De senaste åren har det varit flera gånger som folk till synes har kunnat göra lite som de vill på och i samband med matcher. Vad allt detta beror på låter jag vara osagt, men människor har alltid ett val. Man går på match för att stötta sitt lag och ha trevligt och titta på sporten som man älskar (alternativt går dit i sällskap med någon som älskar laget), inte för något annat. Inget, absolut inget, försvarar de korkade uppträdanden som uppvisats det senaste dygnet.
Imorrn kommer jag följa AIK vs. IFK via stream och jag hoppas innerligt att det är en trevlig fotboll jag får se på och åskådare som sköter sig. Någon fest blir det nog inte vem som än vinner då fotbollssorgen gäller hela landet. Det har ett antal huliganer sett till.
Sunny
Soldränkt dag! Wunderbar!
Inledde dagen med att skriva en artikel innan jag studsade in i duschen och därefter ut på den naturligt soluppvärmda altanen. Gött é de'!
Ändrar lite ytterligare i databasen med Erik. Snart är det allsvenskedags, både i reell och fiktiv form!
---
Ostbågar hemma! Nomnom! De kommer gå åt i en rasande takt idag känner jag. Äter ju inte så mycket onyttigheter nuförtiden så de små frasiga läckerheterna kommer vara som gudasända.
---
Det finns många "borden" i livet (inte köksborden och soffborden utan saker man bör göra). Jag nöjer mig i nuläget med att sålla lite bland dessa och göra de viktigaste sakerna man bör. Sen går resten av den lilla tiden som återstår till saker jag vill göra. Det har blivit ganska lite av den varan senaste året egentligen. Mycket borden och måsten och skall med bara sporadiska inslag i större utsträckning av vill.
Men i år blir ett bra år. Det finns garanterat saker att lära sig på arbetslösheten också. Det känns redan som att jag fått göra en massa saker jag innan inte ens reflekterat över och som jag kan ha nytta av senare i livet. Inget ont som inte för något gott med sig brukar man ju säga. Det gäller inte allt, men väldigt mycket tror jag.
Trevlig fredag på er!
Any time, night or day
Konstruktivt och trevligt möte igår på Hisingen. Inte jättegivande, men helt okej, möte på AF idag.
Det trummar på helt enkelt!
---
Artiklarna jag skriver lite då och då har tidigare kommit ganska sporadiskt, men nu kom helt plötsligt en drös inom bara ett par dagar. Kunde planerats och getts till mig bättre känner jag.
Till imorrn ska jag i vilket fall ha fått ihop två stycken. Tänkte först skrivit den ena inatt, men jag orkar fasen inte. Är ganska slut i huvudet av alla saker att hålla reda på och alla papper som ska skickas hit och dit. Det är nästan mer att göra som arbetslös än som arbetande. Världen är logisk, oh ja.
---
Zzz.. sitter och fixar i databasen för FM med Erik. Vi gör Allsvenskan tipp topp med rätt övergångar och så vidare. Men nu börjar jag säcka ihop allt mer.. zzz...
25 år
Så gammal blir min broder idag, GRATTIS bror! Presenter inhandlades som sagt igår, men även idag (han läser nästan aldrig min blogg så skulle nästan kunna säga vad han ska få, men hoppar det för säkerhets skull).
Jag och fader kom nyss hit till sommarstugan. Fadern kastar sig direkt ut och börjar jobba med något som hör huset till medan jag har lite ledigt med FM.
Imorrn åker vi tillbaka till Kungälv. Jag hoppar dock av för ett jobbmöte i Göteborgstrakten som eventuellt kan leda till något i sommar, så det ska bli spännande.
Sitter på altanen nu med 60-talsmusik strömmandes ur högtalarna. Sommaren känns närmre och närmre. Såhär behaglig övergång från vinter till vår har jag nog inte varit med om i mannaminne (dock skall sägas att mars inte är slut och jag alltid förväntar mig att en elak sista snöstorm ska dyka upp när man minst anar det så.. jag avvaktar med att jubla för högt.
Senare på kvällen ska vi på restaurang och sedan ska jag ta och söka några jobb när vi kommer hem.
Framtiden är fortsatt oviss, men jag ser den betydligt mer ljus än mörk i nuläget.
Trollhättan helgen som gick. Och klubbchef? Jag?
I helgen åkte jag och hälsade på Fredrik i Trollhättan. Även en annan från Falu-tiden, Filip, bor där så efter en lördagseftermiddag fylld av snack och fotboll kom han också över plus en kompis till honom.
Ölintaget började någon gång till första matchen, Chelsea-Arsenal, och fortsatte under kvällen.
Framåt tio stack vi ut till baren Butlers där vi beställde in lite mat och snackade. Jag gjorde dock en liten felbeställning då det jag beställde var betydligt mindre än vad jag hade hoppats på. När jag såg vad Filip och Fredrik fått in surade min mage lite. När sedan Filip fick halva över och lät den gå till spillo grät min mage lite till. Nåja, två stora öl senare var jag mätt på ölen istället.
Vi gick hemåt relativt tidigt och jag låg och chattade på mobilen nedbäddad i sovsäck redan runt tvåtiden.
Att jag sedan hade halsbrännan från helvetet är en annan sak.
Trevlig helg i vilket fall, det får vi göra om!
---
Under söndagen fick jag ett lite roligt, positivt och trevligt mail. Jag skickade ju ut ett antal spontanansökningar för en tid sedan till ett stort antal idrottsföreningar där jag förklarade vem jag var, vad jag jobbat med, inom vilket område jag sökte tjänst och så vidare. Några saker har lett till visst intresse, men de flesta har varit nekande eller icke svarande.
Söndagens mail var även det negativt beskedsmässigt, men ändock positivt kan man säga och det mest överraskande. Mailet jag fick tackade mig nämligen för att jag ansökt till jobbet som klubbchef, men att de nu gått vidare till andra sökande. Hade ingen aning om att de letade det där. Att de ens övervägt mig såpass att de svarat mig angående detta jobb känns förvånande, men smickrande. Tänk att bli kallad till intervju som klubbchef helt plötsligt! Det hade varit grymt trevligt naturligtvis.
---
Vad jag gjort idag? Kollat platsannonser, skrivit en artikel, chattat, rensat lite sten ute i trädgårslandet på gaveln samt åkt till stan och köpt födelsedagspresent till brodern som fyller år imorrn.
Snart käk, sen blir det lite cyklande.
Ur "Cyklar" från 1985.
Sköna fredag
Även om man är ledig mest hela tiden nu känns det som jag varit inne på tidigare lite göttigare än de andra vardagarna att det är fredag och sen helg. Det bara är så.
Efter ytterligare två komponerade artiklar de senaste tio timmarna känner jag mig nu förtjänt av en liten whisky eller två innan det är dags att laga lite mat.
Katten ligger och snusar (alltså sover för er som inte har koll på det gamla ordet, hon ligger inte och slafsar med en fet prilla vid huggtänderna) bakom mig och det är fridfullt och lugnt här ute på landet.
Ikväll blir det kanske FM och någon film eller två samt läsa Offside.
På med musiken och ha en trevlig fredag!
The dreams I dream demand their rights.
Sex..
..dagar sedan senaste inlägget? Kasst. Värdelöst. Uselt helt enkelt.
Tiden går fort när man har.. roligt? Nja. Mycket att göra? Mja och njej.
Alltså, jag har saker att göra på schemat hela tiden känns det som, och då har jag det ändå inte. Jag menar.. jag har en massa timmar, men jag har också en massa småsaker att göra som jag pysslat med eller pysslar med senaste tiden:
-Starta eget företag.
-Skriva artiklar på frilansbasis.
-Hålla koll på möten och mail med diverse potentiella arbetsgivare för mindre projekt.
-Hålla koll Alfakassan och Arbetsförmedlingen som jag nyligen börjat komma in i (huruvida det känns värt eller ej för allt krångel med papper och möten går att diskutera..)
-Hjälpa till med att fixa iordning barndomshemmet som ska säljas i år.
-Umgås med familj och vänner.
-Få egentid och se någon film eller läsa något någon gång.
-Söka jobb.
-Fundera på framtida saker överlag.
-Blogga.
Det är de saker jag kommer på spontant. Mycket ledig tid som sagt, men många saker att hålla reda på ändå (I know, när jag väl får barn kommer det bli sisådär 436 saker till att hålla reda på, men det kommer jag så gladeligen att göra då).
Imorgon ska jag i vilket fall åka på en liten endags-road trip med Calle. Vi siktar på Fjällbacka eller ännu högre beroende på vädret som är ytterst osäkert.
Grillning är målet så vi får se hur det går! Ska bli trevligt att bara dra iväg lite i vilket fall och snacka skit.
Solen lockar med en ljusnande framtid
Lugn dag. Tog en sväng till stan och handlade. Solen sken och ur bilens högtalare poppade jag She & Him. Kändes mäkta vårigt och gött.
Har också postat papper om att starta eget företag. Det har blivit mycket papper på senare tid.. papper, papper. Och alltmer siffror och siffor. Måttligt road av så'nt, men det måste göras.
Under kvällen och natten ska jag se någon film och skriva ihop en artikel, det är ungefär så långt jag kommit i planeringen. Åker nog till sommarstugan igen i helgen om inget oförutsett dyker upp.
Vill ha sommar så grovt just nu.
Det är bortom min kontroll
Har just lyssnat på nya kent-låten och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag lämnar låten med en känsla jag inte vill känna, en dålig känsla.
Soundet kan jag köpa, inget fel på det, man har börjat inse att det inte kommer att låta riktigt som förr mer. Men texten, det är där jag får den underliga känslan..
Något som i princip alla kentlåtar har gemensamt för mig är att jag kan identifiera mig med om inte en hel låt så i alla fall någon textrad, alternativt kan förstå tanken och drömma mig iväg.
I den nya låten, La Belle Epoque, får jag inte de tankarna alls. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med texten, den säger mig inget, ger mig ingenting. Och det är något som skapar tomhet och frustration, något som jag aldrig förr känt med en kent-låt.
Fan. Måtte kommande övriga alster på skivan väga upp detta för såhär vill jag inte känna för ett av mina favoritband.
Låten som förde mig in i kents musik från början. Jag gick i högstadiet, någon form av event skedde i en pingstkyrka i Kungälv och musikelever från Ytterby spelade Socker. Tjejen som sjöng fick mig helt att smälta. Efter det framträdandet var jag fast i kents musik för alltid.
Livet är din restaurang
Dagen började med en sväng till AF igen. Måttligt roande, men jag har inte så mycket annat att göra ändå. Ytterst tveksam till om det kommer ge nåt mer än förlorad tid, men men.
I vilket fall ska jag börja skriva lite andra artiklar åt bettingsidor. Betalt per artikel liksom. Första levererar jag till imorrn bitti. Alltid något.
Ska ta och fly in i filmens land strax tänkte jag. Känns lagom just nu.
---
Tom, fast ändå full
Livet flödar, men haken sitter ändå på
Inte utan mål, men ändå lite mållös
Nästa stora äventyr, var?
Hur?
När?
Ovissa frågor utan närhet till svar
Handbromsen är släppt
Lättjan är inte som förr
Idag är inte igår och kommer så aldrig att bli
Chanser kommer, chanser finns
Men vilka chanser är rätt?
Hela livet är en chansning, ett spel
Alla måste inte vinna, behöver inte vinna alla spel
Men ibland är det allt som betyder något. Vinsten.
Vidare mot nya mål i livets lotteri
Vååår, post Melodifestivalen 2014
Våren verkar ha kommit på allvar. I helgen har jag varit i sommarstugan och med klarblå himmel och sol har det varit en fröjd att gå ut till den soluppvärmda, nybyggda glasaltanen och äta frukost. Underbart!
Man ska dock inte ropa hej för tidigt. Jag brukar förutsätta att det kommer en sista snöperiod i mars, årets mest sneaky månad.
Vad mer? Melodifestivalen nådde sitt slut. Äntligen får man säga, i år var det inte bara ett stort antal låtar som var bedrövliga, det var även förmodligen det sämsta manusförfattande som skett tävlingen igenom. Humorn har lyst med sin frånvaro till sisådär 80 % (och då är jag nog ändå ganska snäll med procenten) och det mesta har känts väldigt stelt och påklistrat, alldeles för tvingat. Det är lika förbluffande som gällande bidragen som kommer med: Är detta verkligen det bästa man lyckats vaska fram av all talang som finns i vårt land?
Anton-Oscar Ewald-Zia tog tillsammans med Yohio troligen ut varandra vad gällde barn- och skrikande-tjejfans-rösterna, vilket ledde till att ingen av dem nådde nån otrolig placering. Jag är ganska nöjd med att de förstnämnda placerade sig i botten med sina intetsägande låtar. Yohios låt var däremot inte så dum, helt okej komponerad.
Jag trodde inför finalen definitivt inte att segerduellen skulle stå mellan Sanna och Ace, för mig var det smått förbluffande att så många röstade på dessa. Visst, Aces låt ligger i tiden, men det är också det enda. Den är mil ifrån låt säga Icona Pops I Love It som jag klassar till nästan samma genre. Sannas låt låter mest som ett hopplock av x antal andra låtar (inledningen på verserna t.ex., hej Wrecking Ball). Jag kan acceptera låtar som "inspirerats" av andra, men det finns gränser på vilka sätt det görs, man får tillföra något nytt, känsla eller vad som. Undo väcker inga känslor alls hos mig, till skillnad från startfältets andra ballad som jag snart kommer till. Jag är högst tveksam till att vi ens kommer nå finalen i Eurovision ärligt talat. Inte för att jag bryr mig om det i första hand, för mig är det viktigaste att vi skickar en bra låt, sen får Europa säga vad de vill, men ändå.
Sägas skall att jag inte har något emot Sanna i sig, kul för henne att hon inte snubblade på målsnöret ännu en gång, men trist att det blev seger med just denna låt.
Linus Svenning gjorde med sina tjärade bräder varken från eller till i finalen. Låten har satt sig som klister (eller ja, tjära då) på hjärnan från början, men speciellt fantastisk är den inte. Den går att lyssna på liksom.
Panetoz fick jag faktiskt googla fram nu för att komma ihåg. Satt en stund och funderade på vilket bidrag jag saknade förutom de jag redan tagit upp och de tre jag kommer till strax.
Jag har aldrig varit nån fan av Panetozs musik och inte så heller efter denna låt. Sure, verkar vara ett gäng glada pajsare som säkert är sköna att hänga med, men tycker helt enkelt inte att musiken eller texterna är nåt att hänga i granen.
Förutom min självklara nummer ett hade jag två andrafavoriter, Paparizou och Alcazar. Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle sitta och heja på Alcazar i en segerstrid i Melodifestivalen hade jag nog skrattat högt. Men alla förändras, såväl jag som Alcazar. Årets discodänga hade inte någon superb vers direkt (verkar vara problem för de flesta nuförtiden att komponera bra verser, allt krut tycks läggas på refränger), men refrängen gillade jag skarpt. Hade de bara skippat den värdelösa robotrösten i låten hade jag gillat den ännu mer.
Såväl Alcazars som Paparizous låt hade säkerligen kammat hem en hel del röster i Europa. Den sistnämndas dänga kändes också mest Eurovision, mest gjord för sammanhanget. Småpampig, med en bra sångerska och så vidare.
Vad har vi kvar? Jag sparar det bästa till sist, naturligtvis. Redan Melodifestivalens första delfinal bjöds man på det som var överlägset vackrast, såväl kompositionsmässigt som röst- och känslomässigt. Hade Ellen bara haft samma fanskara och breda stöd som Sanna hade hon säkert åtminstone vunnit en större del av folkets röster. Tyvärr blev det inte så, och någon hjälp av den tramsiga internationella juryn fick hon inte heller.
En sjundeplats för Songbird i en tävling som ska handla om musik känns som ett hån.
Om jag fått bestämma:
1: Ellen
2/3: Alcazar/Paparizou
4: Yohio
5: Svenning
6: Sanna
7: Ace
8/9/10: Ewald/Zia/Panetoz
Sammanfattningsvis är jag ändå som alltid glad över att jag fått med mig ännu några ganska bra låtar från Melodifestivalen. Det viktiga för mig är egentligen inte vem som vinner (även om jag vet att det kan låta så på texten ovan), utan att jag åtminstone får höra låtar som jag kan ta med mig vidare i livet.
Från årets tävling hamnade följande på min schlagerlista i Spotify:
Deltävling 1
Deltävling 1
Ellen Benediktsson - Songbird
Yohio - To The End
Helena Paparizou - Survivor
Deltävling 2
Martin Stenmarck - När änglarna går hem
Deltävling 3
Red - Eko
Shirley Clamp - Burning Alive
Dr. Alban feat. Jessica Folcker - Around the World
Deltävling 4
Alcazar - Blame it on the Disco
Josef Johansson - Hela natten
Linda Bengtzing - Ta mig
Ganska bra utfall måste jag säga. 4/10 till final är väl inte helt illa pinkat.
Nu blickar vi framåt mot Eurovision och en skön, stor musikblandning!
Just det, en sak till: ABBA-medleyt visade återigen att de gamla hitsen är i en klass för sig. Där har många kompositörer fortfarande mycket att lära av..
---
Nu blir det äntligen Mästarnas Mästare!
Gardening
Igår stod sisådär två timmars trädgårdsarbete i en av våra släntrabatter på schemat, "Bara för att man är arbetlös är man inte sysslolös. Trädgården rensar inte sig själv!" var ungefär de tankegångar jag hade.
Det är aldrig fel med frisk luft. Det var mycket lös mossa att lätt krafsa undan, men även en hel del som man fick hacka bort likt en guldgrävare i Klondike. Det enda guldiga jag hittade var dessvärre ett myrbo med en massa sömniga små brandgula rackare som raskt fick en salva myrmedel över sig.
Gårdagens hackande tar ut sin rätt idag och högerarmen känns som den varit i en liten fight (gissar jag, jag har inte slagits med någon sedan jag var liten).
Nu när man är arbetslös/mellan två jobb/arbetssökande så får man fylla sina dagar med annat som aktiviteten ovan. Än så länge känns det dock lite som att jag har tagit en semester efter den intensiva sista perioden hos förbundet.
Har aldrig haft något problem med att göra ingenting och bara dra, men jag var ännu "bättre" på det förr. Numer vill jag gärna ha fler saker att göra och fler saker inplanerade att se fram emot.
Saker att se fram emot just nu är exempelvis Håkan-konserten i sommar och sommarn i sig (grilla!). En annan sak är Allsvenskan som närmar sig med stormsteg. Och vi får inte heller glömma VM i sommar, naturligtvis!
För mig spelar det ingen som helst roll att Sverige inte är med i VM, ur ett rent "Ska jag se mästerskapet eller ej?"-perspektiv. Visst blir det inte alls samma nerv som när ens hemmanation är med, men jag älskar ju fotboll i stort så det finns hur mycket annat godis som helst att se fram emot. Tyskland, Belgien, Spanien och England är de nationer jag ser fram mest emot att få se. Allra mest håller jag givetvis alltid på Tyskland med tanke på mina familjekopplingar dit.
---
Idag då? Ska dammsuga lite om en stund. Sen sticker vi ner till sommarstugan ikväll och hälsar på broder.
Några öl, gött häng med familjen och schlagerfinalen. Det är en prima helg i mitt tycke :)
Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?
Oscarsgalan 2014
Söndag natt satt jag bänkad. Efter uppvärmning med röda mattan i bakgrunden samtidigt som jag körde FM med Erik så var det inga problem att hålla sig vaken tills det hela drog igång.
Inför det hela har jag givetvis hunnit se alla filmer i de flesta kategorierna (jag hann inte få tag i och se mer än en i bästa utländska film t.ex.)
Galan var överlag en rätt bra gala. Ellen höll det hela på en skön nivå och fick det hela att kännas mer som en samling med vänner än som en klubb för inbördes beundran som det så lätt blir. Det visade sig allra tydligast i det foto som togs som, som jag förstår det, slog rekord som mest retweetade bild någonsin. Inte undra på när man klämmer in så många stora personer i ett så unikt och spontant fototillfälle. Fantastiskt tillfälle.
Pizzatilltaget (Ellen tog in tre riktiga pizzor med ett pizzabud och gick runt och bjöd till de i publiken som ville ha) var också det något som stärkte den uppsluppna stämningen.
Genuin känsla av glädje mitt i all firmafest.
Prismässigt är jag rätt så nöjd. Om inte min favorit vann så vann typ det jag tyckte var näst bäst i de flesta av fallen så jag kan absolut inte klaga. En kort genomgång av några av priserna:
Bästa film - 12 Years a Slave
Helnöjd. Var ett tag rädd att lite överskattade Gravity (som kammade hem flest Oscars av alla) skulle vinna eller i värsta fall att American Hustle, som jag inte alls gillade av ett antal anledningar, skulle falla kritiker i smaken.
Segern gick dock till 12 Years a Slave, den film som var absolut bäst genomförd från början till slut av de nominerade. Den andra två som jag hade kunnat acceptera som vinnare var The Wolf of Wall Street eller Dallas Buyers Club.
Michael Fassbender, Lupita Nyong'o och Chiwetel Ejiofor.
Här kunde jag egentligen inte riktigt välja mellan Chiwetel Ejiofor (12 Years a Slave) och Matthew McConaughey, båda var grymt imponerande i sina roller. Jag hade alltså blivit glad så länge någon av dem fick priset och det gick också till den sistnämnde. Båda hade karaktärer som utsattes för olika typer av svåra prövningar, men ändå fortsatte och aldrig gav upp.
Bästa kvinnliga huvudroll - Cate Blanchett (Blue Jasmine)
Ett av få priser där jag inte helt visste vad jag tyckte. Det var många bra prestationer, men inte någon som jag känner var superbt fantastisk och minnesvärd. Jag själv hade nog efter noga övervägande gett Meryl Streep (August: Osage County) ännu en Oscar för sin mycket urflippade och tragiska karaktär. Cate Blanchett (som för övrigt också spelade en tragisk karaktär) och Sandra Bullock (Gravity) var ungefär lika bra. Tråkigt nog brydde jag mig inte så mycket om denna kategori i år, ingen speciell favorit.
Bästa manliga biroll - Jared Leto (Dallas Buyers Club)
Många bra i denna kategori. Min favorit var Barkhad Abdi (Captain Phillips) som övertygade stort i sin roll som somalisk som båtkapare. Jared Leto, som priset gick till, var dock min nummer två och gjorde också en grym prestation så jag är absolut nöjd ändå.
Jared Leto och Matthew McConaughey.
Bästa kvinnliga biroll - Lupita Nyong'o (12 Years a Slave)
Denna kategori känner jag inte att det skulle vara nå't snack, Lupita skulle ha den och så är det bara. Fruktansvärt bra i den svåra rollen som slav/älskarinna till filmens inombords plågade antagonist, spelad av Michael Fassbender. Övriga nominerade var helt okej, men en bra bit ifrån. Närmast var Jennifer Lawrence (American Hustle, Jennifer var en av mycket få ljuspunkter i denna film tillsammans med musiken).
Bästa regissör - Alfonso Cuarón (Gravity)
Den kategori jag är mest oenig med juryn. Tycker egentligen på ett sätt att det är lite märkligt att ge en Oscar till någon som regisserar i princip bara en person i en hel film. Men visst, han fick fram känslorna ur Bullock bra, dock inte i närheten lika som vissa andra. Jag hade definitivt gett statyetten till Steve McQueen (12 Years a Slave) eller Martin Scorsese (The Wolf of Wall Street) som båda fick fram löjligt bra resultat, känslor och samspel i respektive film.
Bästa originalmanus - Spike Jonze (Her)
Varken bu eller bä, helt okej för mig. Innovativ filmidé så jag kan absolut förstå valet ur den synpunkten. Jag hade lika gärna kunnat se priset gå till Dallas Buyers Club eller Nebraska.
Bästa manus efter förlaga - John Ridley (12 Years a Slave)
Jag har inte läst något ur originalhistorien, men att få ner det till en film kan säkerligen inte varit lätt. Ridley har garanterat gjort ett hästjobb. Jag hade inte blivit ledsen om priset gått till The Wolf of Wall Street heller.
Bästa animerade film - Frozen
Här har jag bara sett en film och faktiskt, utan att ha sett de andra filmerna, kan jag inte tänka mig att någon annan skulle kunna slå den. Frozen gjorde något som jag inte trodde skulle gå, den väckte upp mitt insomnade Disneyhjärta och fick mig att än en gång drömma mig iväg, på samma sätt som jag gjorde som ung. Den har något speciellt helt enkelt och jag blev mycket mer tagen än vad jag kunde nånsin kunde tro att jag skulle bli.
Gick som en glad tönt och sjöng på låtarna dagarna efter. Men det är skönt att vara töntig, så länge man är sig själv.
Bästa foto - Emmanuel Lubezki (Gravity)
Snygg var den absolut (det är det visuella filmen lever på) så jag har inget problem alls med att Oscarn gick dit. Kändes ganska väntat.
Bästa klippning - Alfonso Cuarón, Mark Sanger (Gravity)
Samma sak här, snyggheten vinner. Men jag hade lika gärna sett Oscarn gå till 12 Years a Slave.
Bästa scenografi - Catherine Martin, Beverley Dunn (The Great Gatsby)
Helt rätt. Gatsby var inte nominerad till någon av de största priserna (den borde varit inom bästa film, snarare än American Hustle till exempel) så jag är mycket nöjd att den fick den uppmärksamhet den förtjänar med två Oscars där detta var den ena. Riktigt snygg film med stora balscener och annat flärdfullt.
Bästa kostym - Catherine Martin (The Great Gatsby)
Samma sak här som ovan och förtjänar absolut Oscar för den stora mängd snygga klädalster som visas upp.
Har länkat i tidigare blogginlägg, men värd att länka igen.
Bästa sång - Let it go (Frozen)
Trots hård konkurrens från självaste U2 som skrev en låt till filmen om Nelson Mandela så plockade till min stora glädje Frozen hem en Oscar till. Svenska versionen av Let it go (Slå dig fri) är i mitt tycke ännu bättre.
Bästa ljud och bästa ljudredigering - En massa namn (Gravity)
Även här känns det lite märkligt att ge pris till Gravity. Det är en person det fokuserar på som typ pratar med två typer av ljud filmen igenom, inne i rymddräkten och utanför rymddräkten. I övrigt är det inte så mycket ljudeffekter som sticker ut specielli mitt tycke. Minimalistiskt snarare. Hade hellre gett The Hobbit: Desolation of Smaug båda priser.
Bästa specialeffekter - Timothy Webber, Chris Lawrence, David Shirk, Neil Corbould (Gravity)
Kan absolut gå med på det, även om jag gärna också sett The Hobbit: Desolation of Smaug ta priset.
SÅ, det var merparten av priserna och mina tankar om det hela. Sammantaget som sagt så är jag nöjd. Gravity fick lite väl många priser, men de viktigaste priserna gick relativt rätt överlag.
Nu blickar vi framåt mot ett nytt filmår och längtar efter nästa gala. Tack och hej!
