Barkisar..?
Jag tycker helt enkelt det är på sin plats med lite humor, så in med min favoritscen från Macken!
När jag var liten och pappa kom hem från jobbet en dag så möttes han av en blond, flinande unge som glatt utbrast "Din snåle faan!"
När jag var liten och pappa kom hem från jobbet en dag så möttes han av en blond, flinande unge som glatt utbrast "Din snåle faan!"
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det..
För mig är det ständigt sportlov, påsklov, sommarlov, jullov, höstlov, whateverlov. Som alla vet så hade jag hellre haft ett bra jobb, men nu är det som det är och när man då har en massa lov, så borde väl ändå allt kännas ganska skönt och frid och fröjd? Jodå, jag ska inte klaga egentligen, det kunde varit så mycket värre, men det som är irriterande med att ha lov hela tiden det är att inte alla andra har lov hela tiden. Alla ens vänner, speciellt när de inte ens bor i samma stad utan är utspridda över halva landet. Därför känns det så skönt att det snart är sommarlov även för alla andra. Då känns det som att det blir ett sommarlov för mig också, ett riktigt, inte bara ett falskt varje-dags-lov.
Missförstå mig rätt, jag vill inte klaga, jag vill bara att vissa detaljer ska ändra sig.
Jag behöver alltid saker att se fram emot efter att de inträffat. Just när något inträffar som jag har sett fram emot så är det underbart, jag insuper så mycket jag kan av stunden och gör allt för att det inte ska ta slut, sneglar mot klockan och försöker njuta av alla sista självande sekunderna. När det hela är över och jag inte har något sedan innan att se fram emot nästa gång blir det tomt, så tomt.. Jag hade så mycket lättare förr att bara vara och inte behöva saker som hände. Förr, under skoltiden, när allt var så tryggt. Då visste man alltid att skolan lunkade på, det hände alltid nå't, även om man bara slappnade av och levde i stunden.
Marcus var här förra helgen, något jag sett fram emot länge. Vi hade inte setts sen i höstas och det är rätt märkligt att från att ha umgåtts massor i tre år, varav ett vi ju bodde ihop och delade lägenhet, så träffas man knappt alls. I vilket fall gick den helgen så äckligt fort och när den var över klarade jag mig i flera dagar utan att känna tomhetskänslan just eftersom det gick att leva på intrycken ett tag. Men nu är jag där igen, letandes efter något att se fram emot, kämpandes mot slentrianen och tomheten. Sommaren i sin helhet är det jag kan se fram emot så det är inte så farligt egentligen, men kortsiktigt så finns det just nu ingenting. Nada.
Många av mina tankar senaste dagarna har gått åt att fundera på hur jag förändrats de senaste åren. Den Richard som tog studenten och lämnade Kungälv är inte alls den Richard som kom tillbaka. Visst är det i grund och botten samma Richard med samma värderingar, men många detaljer har ändrats och erfarenheterna har utvecklat och byggt om vissa drag i mig. Det allra tydligaste som jag kommit fram till är synen på jobb och karriär, och synen på kärlek. Den gamla Richard tänkte inte på några omständigheter och var naiv, nästan fånigt godtrogen och lätt att styra om personen i fråga betydde tillräckligt mycket. Han brydde sig inte om vilket jobb han skulle få i framtiden, bara han hittade den han älskade. Det var allt som betydde något. Han trodde blint på att hon plötsligt skulle stå där, kvinnan i hans liv, och allt skulle vara the end, lyckliga i alla sina dagar. Den gamla Richard levde i en sagovärld där problem försvann till nästa kapitel skulle börja. Ingenting var omöjligt.
Idag är jag ännu mer tänkande än vad jag var då, om det är möjligt. Men tankarna har blivit ännu krångligare, fokuserats om. Idag tänker jag på att jag inte alls vill ha vilket jobb som helst. Jag har inte utbildat mig i tre år och skaffat skulder för att börja sopa gatorna i Hässleholm. Och mer realistiskt än jag tänkte förr: var är största sannolikheten att man hittar tjejen i sina drömmar? Som gatusopare med låg lön, där pengarna räcker till det nödvändigaste, eller som klippare till en hollywoodfilm eller en grym artist där lönen genast räcker till nöjen, kanske kändisfester och vad man än skulle vilja göra, t.ex. resa mycket.
Jag gillar inte det jag just skrev. Det går emot vad mina grundvärderingar vill och tycker egentligen. Det är det värsta med att förändras och börja bli vuxen; man ser illusioner krossas, sagor som inte är sanna, trolleritricks som avslöjas, skulder, konsekvenser, försäkringar, ansvar.
Jag saknar honom ofta, den gamle Richard.
Missförstå mig rätt, jag vill inte klaga, jag vill bara att vissa detaljer ska ändra sig.
Jag behöver alltid saker att se fram emot efter att de inträffat. Just när något inträffar som jag har sett fram emot så är det underbart, jag insuper så mycket jag kan av stunden och gör allt för att det inte ska ta slut, sneglar mot klockan och försöker njuta av alla sista självande sekunderna. När det hela är över och jag inte har något sedan innan att se fram emot nästa gång blir det tomt, så tomt.. Jag hade så mycket lättare förr att bara vara och inte behöva saker som hände. Förr, under skoltiden, när allt var så tryggt. Då visste man alltid att skolan lunkade på, det hände alltid nå't, även om man bara slappnade av och levde i stunden.
Marcus var här förra helgen, något jag sett fram emot länge. Vi hade inte setts sen i höstas och det är rätt märkligt att från att ha umgåtts massor i tre år, varav ett vi ju bodde ihop och delade lägenhet, så träffas man knappt alls. I vilket fall gick den helgen så äckligt fort och när den var över klarade jag mig i flera dagar utan att känna tomhetskänslan just eftersom det gick att leva på intrycken ett tag. Men nu är jag där igen, letandes efter något att se fram emot, kämpandes mot slentrianen och tomheten. Sommaren i sin helhet är det jag kan se fram emot så det är inte så farligt egentligen, men kortsiktigt så finns det just nu ingenting. Nada.
Många av mina tankar senaste dagarna har gått åt att fundera på hur jag förändrats de senaste åren. Den Richard som tog studenten och lämnade Kungälv är inte alls den Richard som kom tillbaka. Visst är det i grund och botten samma Richard med samma värderingar, men många detaljer har ändrats och erfarenheterna har utvecklat och byggt om vissa drag i mig. Det allra tydligaste som jag kommit fram till är synen på jobb och karriär, och synen på kärlek. Den gamla Richard tänkte inte på några omständigheter och var naiv, nästan fånigt godtrogen och lätt att styra om personen i fråga betydde tillräckligt mycket. Han brydde sig inte om vilket jobb han skulle få i framtiden, bara han hittade den han älskade. Det var allt som betydde något. Han trodde blint på att hon plötsligt skulle stå där, kvinnan i hans liv, och allt skulle vara the end, lyckliga i alla sina dagar. Den gamla Richard levde i en sagovärld där problem försvann till nästa kapitel skulle börja. Ingenting var omöjligt.
Idag är jag ännu mer tänkande än vad jag var då, om det är möjligt. Men tankarna har blivit ännu krångligare, fokuserats om. Idag tänker jag på att jag inte alls vill ha vilket jobb som helst. Jag har inte utbildat mig i tre år och skaffat skulder för att börja sopa gatorna i Hässleholm. Och mer realistiskt än jag tänkte förr: var är största sannolikheten att man hittar tjejen i sina drömmar? Som gatusopare med låg lön, där pengarna räcker till det nödvändigaste, eller som klippare till en hollywoodfilm eller en grym artist där lönen genast räcker till nöjen, kanske kändisfester och vad man än skulle vilja göra, t.ex. resa mycket.
Jag gillar inte det jag just skrev. Det går emot vad mina grundvärderingar vill och tycker egentligen. Det är det värsta med att förändras och börja bli vuxen; man ser illusioner krossas, sagor som inte är sanna, trolleritricks som avslöjas, skulder, konsekvenser, försäkringar, ansvar.
Jag saknar honom ofta, den gamle Richard.
Moment 22
Okej tandläkarn var inte total konkurs, 480 spänn gick det på. Men jag vet inte säkert om de bryr sig om min tandhälsa eller vill mjölka mig på pengar när de, efter sedvanligt tjat om att jag borde skölja med fluor och använda tandtråd, börjar prata om att gå med i friskvårdsprogrammet eller vad det hette. "Från 35:- i månaden! Annars kostar det 1000:- per lagning om du har otur och ja, se här kan det ju kunna uppstå" (får se en datorskärm med skumma rutor som säger mig precis ingenting) "Här ska du få lite saker att prova på och en broschyr! Så ses vi i juli och röntgar då!" Väldigt komprimerat av mig här nu, men ungefär så.
För det första: FRÅN 35:- i månaden ja, men läser man noga i broschyren så gäller det typ folk som knappt har några problem med tänderna nå'nsin. Med min historia med tandställning i ett antal år i yngre ålder och en risk att behöva dra ut ytterligare en tand eller två om mina visdomständer behagar trycka på än mer än de gör nu så gissar jag lite grovt att mitt friskvårdsprogram skulle landa närmare maxbeloppet per månad som ligger på 800:-. Och med tanke på att det inte direkt går att få en tid beställt i veckan efter man varit hos tandläkaren, utan snarare ca två månader senare, och inte ens behöver innebära att man behöver laga ett hål eller whatever, så gör min något mattehatande hjärna en enkel beräkning att jag får skaffa mig en jäkla massa hål om detta programmet skulle löna sig i långa loppet. Ät mer godis så tjänar du på att gå till tandläkarn? Inte så överdrivet kanske, men ändock. Vi får se hur det blir med det där. Ska fråga vad de skulle uppskatta min månadskostnad till när jag ska dit nästa gång i juni.
För det andra: Hur lyckas nyttiga människor hålla sina tänder i bra trim? Alltså, jag har börjat käka frukt osv som mellanmål då och då under den senaste tiden för att bli lite sundare helt enkelt. Vad säger tandläkarn då?
-Småäter du nå'nting?
-Njaa..alltså, ja frukt och så.
-Jaa, men det är inte bra att småäta frukt heller. Ät det hellre till huvudmålen.
Jaha?? Så..fuck mellanmål och allt sånt? Bah..vetifan vem man ska lyssna på när det alltid är någon part som har något negativt hur man än gör. Jaja, jag bestämmer själv. Det blir väl en kombination på nå't sätt av olika råd.
Det är jobbigt att vara vuxen, man måste bry sig mycket mer om tråkiga saker man kunde skicka över till andra, typ föräldrar, som barn.
För det första: FRÅN 35:- i månaden ja, men läser man noga i broschyren så gäller det typ folk som knappt har några problem med tänderna nå'nsin. Med min historia med tandställning i ett antal år i yngre ålder och en risk att behöva dra ut ytterligare en tand eller två om mina visdomständer behagar trycka på än mer än de gör nu så gissar jag lite grovt att mitt friskvårdsprogram skulle landa närmare maxbeloppet per månad som ligger på 800:-. Och med tanke på att det inte direkt går att få en tid beställt i veckan efter man varit hos tandläkaren, utan snarare ca två månader senare, och inte ens behöver innebära att man behöver laga ett hål eller whatever, så gör min något mattehatande hjärna en enkel beräkning att jag får skaffa mig en jäkla massa hål om detta programmet skulle löna sig i långa loppet. Ät mer godis så tjänar du på att gå till tandläkarn? Inte så överdrivet kanske, men ändock. Vi får se hur det blir med det där. Ska fråga vad de skulle uppskatta min månadskostnad till när jag ska dit nästa gång i juni.
För det andra: Hur lyckas nyttiga människor hålla sina tänder i bra trim? Alltså, jag har börjat käka frukt osv som mellanmål då och då under den senaste tiden för att bli lite sundare helt enkelt. Vad säger tandläkarn då?
-Småäter du nå'nting?
-Njaa..alltså, ja frukt och så.
-Jaa, men det är inte bra att småäta frukt heller. Ät det hellre till huvudmålen.
Jaha?? Så..fuck mellanmål och allt sånt? Bah..vetifan vem man ska lyssna på när det alltid är någon part som har något negativt hur man än gör. Jaja, jag bestämmer själv. Det blir väl en kombination på nå't sätt av olika råd.
Det är jobbigt att vara vuxen, man måste bry sig mycket mer om tråkiga saker man kunde skicka över till andra, typ föräldrar, som barn.
"-Lilly! Tala om för honom att detta är en bil! -De e en bil!"
Snart in till stan och lämna Linus samt besöka tandläkaren...usch! Varför usch? Jo:
Tandläkarskräck: 0%
Tandläkarkostnadsskräck: 100%
Kan de inte bara låtsas att jag är typ yngre och får gå gratis -.-
Det är inte hela världen, jag vet, och jag är långt ifrån bankrutt, men ändå. Man ser pengarna minska och flyga åt alla möjliga håll när man vet vart man vill att de ska gå egentligen. CSN-lånet är värsta boven i dramat. Typ en trissvinst med 25.000 i månaden i 25 år hade inte suttit illa kan man väl säga! Men då måste man köpa trisslotter också, vilket är en mindre bra investering för en arbetslös om det är nitlotter alltihop. Å andra sidan kan man hävda att det mesta man köper är dåliga investeringar isåfall;
- En öl: gott! Men såväl onyttigt som onödigt egentligen. Lyxvara.
- Tidning: intressant, men nätet funkar lika bra, alternativt gratis metro. Lyxvara.
- Godis/glass mm: gott, men onyttigt såväl som onödigt och jag har ändå slutat med att äta så'nt till 98% så..
- Allt som är roligt och kostar pengar; typ fotbollsmatcher, uteställen, skivor, bowling, whatever: kul, men också lyxvaror egentligen.
Men allt ovanstående vill man kunna unna sig det är det som är grejen!
Nåväl, sen vill man ha en bil till sommaren också, hoho..det får man väl se sig i stjärnorna efter. Iallafall en som man egentligen vill ha, och nöja sig med nåt som är i typ halva prisklassen från vad man tänkte sig från början. Men märk mina ord: det blir INTE, jag upprepar, INTE en gammal jefla Golf! Inget ont mot de som har en sån, men det är verkligen en av de fulaste bilar jag vet..
Näe göra sig i ordning låter bra. Lyssna på musik i bilen blir typ höjdpunkten på da'n.
Över und out.
Tandläkarskräck: 0%
Tandläkarkostnadsskräck: 100%
Kan de inte bara låtsas att jag är typ yngre och får gå gratis -.-
Det är inte hela världen, jag vet, och jag är långt ifrån bankrutt, men ändå. Man ser pengarna minska och flyga åt alla möjliga håll när man vet vart man vill att de ska gå egentligen. CSN-lånet är värsta boven i dramat. Typ en trissvinst med 25.000 i månaden i 25 år hade inte suttit illa kan man väl säga! Men då måste man köpa trisslotter också, vilket är en mindre bra investering för en arbetslös om det är nitlotter alltihop. Å andra sidan kan man hävda att det mesta man köper är dåliga investeringar isåfall;
- En öl: gott! Men såväl onyttigt som onödigt egentligen. Lyxvara.
- Tidning: intressant, men nätet funkar lika bra, alternativt gratis metro. Lyxvara.
- Godis/glass mm: gott, men onyttigt såväl som onödigt och jag har ändå slutat med att äta så'nt till 98% så..
- Allt som är roligt och kostar pengar; typ fotbollsmatcher, uteställen, skivor, bowling, whatever: kul, men också lyxvaror egentligen.
Men allt ovanstående vill man kunna unna sig det är det som är grejen!
Nåväl, sen vill man ha en bil till sommaren också, hoho..det får man väl se sig i stjärnorna efter. Iallafall en som man egentligen vill ha, och nöja sig med nåt som är i typ halva prisklassen från vad man tänkte sig från början. Men märk mina ord: det blir INTE, jag upprepar, INTE en gammal jefla Golf! Inget ont mot de som har en sån, men det är verkligen en av de fulaste bilar jag vet..
Näe göra sig i ordning låter bra. Lyssna på musik i bilen blir typ höjdpunkten på da'n.
Över und out.
Another day is going by
Det är lustigt att alltid när jag ska sova så är tankeverksamheten som högst. Varför är det så? Igår kväll låg jag där igen, datorn avstängd, lyssnat färdigt på musik och skulle bara stänga av mig själv också. Men då snurrar all världens tankar igång. Så'na tankar som skulle vara jättebra att formulera i ord här på bloggen, men som man dagen efter glömt bort helt lik förbannat. Tänker fortfarande så det knakar, medan jag skriver detta, och försöker komma på vad det var för intressant jag kom på..
Om jag lägger mig i sängen några sekunder kanske det återkommer? Man ska ju gå tillbaka till där man senast mindes vad man höll på med sägs det ju *går iväg till sängen*
1 minut senare: nej, det funkade inte alls. Men det var iallafall bekvämt..
Visst är det märkligt att man alltid ska glömma sådant man tänkt att man vill skriva ner, så fort man får möjligheten att skriva ner det?
Det enda jag minns är en annan tanke om att Målarrock med Robert Broberg förmodligen är den bästa skivan som gjorts i mitt tycke. Inte alla låtar var för sig, men som skiva, som helhet. Extremt otippat och aningen corny val, jag vet, men den har faktiskt i princip allt det som livet går ut på - humor, kärlek, glädje, sorg, nostalgi/minnen, framtidstro. Detta kryddat med lite uns av politik, mycket tänkvärdhet, bra melodier, inspelningar från såväl studio som liveframträdanden, och dessutom är det flera musikstilar som blandas. Skivan heter förvisso Målarrock, men det är bara några låtar som är rockiga, sen finns t.ex. en funkig, flera ballader, en blueslåt och t.o.m. lite rap (om man nu får tillåtelse av seriösa hiphop-lyssnare att kalla det för det ;)
Så håna inte mitt val! Det finns otaligt många skivor som är grymt bra som jag skulle kunna ha satt som nr. 1, men denna är såpass talande för så mycket i sin helhet så jag kan helt enkelt inte välja någon annan. Men så är det väl för alla - den skivan som helt enkelt talar mest till ens känslor jämfört med alla andra blir nr. 1. Jag hånar inte era val om inte ni hånar mitt, tummis? (Okej, några undantag för hån kan/måste jag säkert göra, jag är inte totalt tondöv ännu..förlåt i i förväg om så blir fallet!)
Slutligen:
Textraden som är titeln på detta inlägg är hämtat från första raden i "I'd do anything" av Simple Plan. Meget bra låt även om de känslor jag identifierade med den under en avslutad period i livet inte längre finns där. Men vem har sagt att den inte kan bli aktuell igen när andra omständigheter infinner sig i framtiden? ;)
Weekend
Helgen har gått rasande snabbt, som alltid när man har roligt. I torsdags kväll hämtade jag Marcus på stationen och vi begav oss hem för att mest tjôta och slappa.
På fredagen stack vi först in till stan för att inhandla det som krävdes för årets första grillande utomhus (rostbiffar och korv framför allt). Vädret försökte många gånger skurka oss när vi kommit hem och satte igång med matfixandet, med idel återkommande moln som täckte solen och känslan av att ett regn kunde komma. Dock blev det aldrig något regn och molnen stannade bara korta stunder så årets första grillning blev helt okej. Förutom rostbiffarna och korven fanns såväl potatissallad som marshmallows att tillgå.
Efter grillandet satte vi oss ner och började leta ställen att dra ut till i Götet, antingen på fredagskvällen eller lördagskvällen, och efter mångt och mycket letande och ratande bland en massa hak som alltid föll på någon detalj (dyrt inträde, värdelös musik, dåliga öppettider, för hög åldersgräns och snobbigt folk - okej, den sista är ju inte så hemsk, men ändå, när det står i beskrivningen "för de unga bättre bemedlade" så känns det lite smålöjligt). Till slut lyckades vi dock hitta stället "Styrbord Babord" där de hade arrangemanget "Pop Zoo", vilket på beskrivningen lät ungefär som att de skulle kunna ha såväl indie som kommersiell pop och lite elektroniskt. Detta kunde vi båda gå med på, öppettiden var 16-04, åldersgränsen 20 och jag vet var det låg (ungefär iallafall). Kitty Jutbring skulle också vara en av tre DJ:s, vilket också det kunde vara ett plus. Sagt och gjort så förfestade vi mycket raskt och lyckades missa den tänkta bussen med sisådär 20 meter, vilket gjorde att vi speedigt fick traska hem igen och kolla nästa buss som till vår förvåning gick redan 27 minuter senare. Vi vände alltså nästan direkt när vi kommit hem igen och gjorde ett nytt försök, denna gången med positivt resultat.
När besök i rhododendronbuske och bussbyte gjorts , så var vi till slut framme och knallade ombord på stället som var en permanent förankrad båt. Inträdet kostade otroliga ynka 20:- och när det i början kändes lagom dött undrade vi om detta verkligen var rätt ställe. Efter att Marcus av misstag besökt damtoaletten, våra öron nära nog fått skador av en värdelös högtalare i loungen och funderingar på att gå över gatan till ett ställe där det verkade vara drag, så började det plötsligt fyllas på med folk. Musiken drog igång på allvar med de tre DJ:arnas sena intåg, en ny öl beställdes och stämningen började genast höjas drastiskt. Jag tror faktiskt aldrig att jag trivts så bra på ett uteställe som där. Jag är inte direkt känd för att gilla att lämna förfesten om man säger så, eftersom det alltid brukar bli värdelöst när man drar ut (går inte att konversera, musiken suger, dyr alkohol osv osv). Men denna gång var det överraskande bra:
-Intim stämning med mycket folk på dansgolvet, vilket gör att man inte känner sig lika dum i dansandet som om det varit glest.
-Mycket bättre musik än vad jag hoppats på, mer syntigt, dansant och ofta 80-tal än den kommersiella pop jag inbillat mig (och ingen r'n'b och hiphop som är typ det viktigaste att undvika för mig när jag drar ut).
-Okej priser på öl (52 spänn är väl aldrig billigt, men det finns bra mycket dyrare ställen).
-Kitty som DJ - aldrig fel att det är lite kändisglans. Hon minglade nästan mer än var DJ dock (iallafall i början), vilket kändes gött, mer familjärt och inte så mycket allvar. Inte som att hon var där på ett jobb utan faktiskt tyckte det var kul och partade. Sådant beteende är alltid plus hos kändisfolk.
-Skön miljö att vara på en båt och eftersom vi kom innan det började bli fullpackat med folk så hade vi tid att orientera oss och planera alla rörelsemönster utan att slösa tid.
Sammanfattningsvis när vi klev ur stället vid tvåtiden för att leta upp sista bussen hem så kändes det för första gången för mig att "åh...jag vill stanna längre, tills de stänger!" Mycket skum känsla för en hemmafesternas man.
Väl hemma igen var vi uppumpade av en lyckad kväll och tänkte efterfesta lite med lillebrorsan som stannat hemma, men efter bara någon halvtimme så började vi sega ihop i köket, speciellt jag. Antar att ett par av ölen smög sig på lite i efterhand för vips som det var så satt jag och halvsov i en solstol innan jag gav upp i sängen i mitt rum. En lyckad kväll var till ända!
Igår var det inga sviter rent kroppsligt, mer än att rösten var sådär härligt, manligt supermörk efter allt skrikande från gårdagen. I köket däremot såg det inte så roligt ut eftersom vi hade lämnat flaskor, burkar och glas från kvällen innan och dessutom stekt ägg utan att diska (men vem ställer sig och diskar på fyllan..?).
Så småningom drog vi ut på en promenad i området här för att visa Marcus hur det såg ut (andra gången han är här, första hade vi inte tid med så'nt då enda målet vara att besöka en studio) och avsluta med en pizza på ortens enda handel med någorlunda klass. Magiskt god pizza för övrigt med oxfilé, bearnaisesås och, något otippat, räkor.
På kvällen hemma blev det "Robinson" för mig och Linus medan Marcus höll sig till "Babben & Co". Sist fantasyrullen "Inkheart" som var helt okej.
Nu är det söndag och jag har knarkat sönder tangenterna nog ser jag mycket tydligt. Om några timmar sitter Marcus på tåget hem och jag letar efter nästa mål att se fram emot.
Har man inget att se fram emot börjar man att se bakåt - och det ger oftast inte så mycket.
Have a nice day!
På fredagen stack vi först in till stan för att inhandla det som krävdes för årets första grillande utomhus (rostbiffar och korv framför allt). Vädret försökte många gånger skurka oss när vi kommit hem och satte igång med matfixandet, med idel återkommande moln som täckte solen och känslan av att ett regn kunde komma. Dock blev det aldrig något regn och molnen stannade bara korta stunder så årets första grillning blev helt okej. Förutom rostbiffarna och korven fanns såväl potatissallad som marshmallows att tillgå.
Efter grillandet satte vi oss ner och började leta ställen att dra ut till i Götet, antingen på fredagskvällen eller lördagskvällen, och efter mångt och mycket letande och ratande bland en massa hak som alltid föll på någon detalj (dyrt inträde, värdelös musik, dåliga öppettider, för hög åldersgräns och snobbigt folk - okej, den sista är ju inte så hemsk, men ändå, när det står i beskrivningen "för de unga bättre bemedlade" så känns det lite smålöjligt). Till slut lyckades vi dock hitta stället "Styrbord Babord" där de hade arrangemanget "Pop Zoo", vilket på beskrivningen lät ungefär som att de skulle kunna ha såväl indie som kommersiell pop och lite elektroniskt. Detta kunde vi båda gå med på, öppettiden var 16-04, åldersgränsen 20 och jag vet var det låg (ungefär iallafall). Kitty Jutbring skulle också vara en av tre DJ:s, vilket också det kunde vara ett plus. Sagt och gjort så förfestade vi mycket raskt och lyckades missa den tänkta bussen med sisådär 20 meter, vilket gjorde att vi speedigt fick traska hem igen och kolla nästa buss som till vår förvåning gick redan 27 minuter senare. Vi vände alltså nästan direkt när vi kommit hem igen och gjorde ett nytt försök, denna gången med positivt resultat.
När besök i rhododendronbuske och bussbyte gjorts , så var vi till slut framme och knallade ombord på stället som var en permanent förankrad båt. Inträdet kostade otroliga ynka 20:- och när det i början kändes lagom dött undrade vi om detta verkligen var rätt ställe. Efter att Marcus av misstag besökt damtoaletten, våra öron nära nog fått skador av en värdelös högtalare i loungen och funderingar på att gå över gatan till ett ställe där det verkade vara drag, så började det plötsligt fyllas på med folk. Musiken drog igång på allvar med de tre DJ:arnas sena intåg, en ny öl beställdes och stämningen började genast höjas drastiskt. Jag tror faktiskt aldrig att jag trivts så bra på ett uteställe som där. Jag är inte direkt känd för att gilla att lämna förfesten om man säger så, eftersom det alltid brukar bli värdelöst när man drar ut (går inte att konversera, musiken suger, dyr alkohol osv osv). Men denna gång var det överraskande bra:
-Intim stämning med mycket folk på dansgolvet, vilket gör att man inte känner sig lika dum i dansandet som om det varit glest.
-Mycket bättre musik än vad jag hoppats på, mer syntigt, dansant och ofta 80-tal än den kommersiella pop jag inbillat mig (och ingen r'n'b och hiphop som är typ det viktigaste att undvika för mig när jag drar ut).
-Okej priser på öl (52 spänn är väl aldrig billigt, men det finns bra mycket dyrare ställen).
-Kitty som DJ - aldrig fel att det är lite kändisglans. Hon minglade nästan mer än var DJ dock (iallafall i början), vilket kändes gött, mer familjärt och inte så mycket allvar. Inte som att hon var där på ett jobb utan faktiskt tyckte det var kul och partade. Sådant beteende är alltid plus hos kändisfolk.
-Skön miljö att vara på en båt och eftersom vi kom innan det började bli fullpackat med folk så hade vi tid att orientera oss och planera alla rörelsemönster utan att slösa tid.
Sammanfattningsvis när vi klev ur stället vid tvåtiden för att leta upp sista bussen hem så kändes det för första gången för mig att "åh...jag vill stanna längre, tills de stänger!" Mycket skum känsla för en hemmafesternas man.
Väl hemma igen var vi uppumpade av en lyckad kväll och tänkte efterfesta lite med lillebrorsan som stannat hemma, men efter bara någon halvtimme så började vi sega ihop i köket, speciellt jag. Antar att ett par av ölen smög sig på lite i efterhand för vips som det var så satt jag och halvsov i en solstol innan jag gav upp i sängen i mitt rum. En lyckad kväll var till ända!
Igår var det inga sviter rent kroppsligt, mer än att rösten var sådär härligt, manligt supermörk efter allt skrikande från gårdagen. I köket däremot såg det inte så roligt ut eftersom vi hade lämnat flaskor, burkar och glas från kvällen innan och dessutom stekt ägg utan att diska (men vem ställer sig och diskar på fyllan..?).
Så småningom drog vi ut på en promenad i området här för att visa Marcus hur det såg ut (andra gången han är här, första hade vi inte tid med så'nt då enda målet vara att besöka en studio) och avsluta med en pizza på ortens enda handel med någorlunda klass. Magiskt god pizza för övrigt med oxfilé, bearnaisesås och, något otippat, räkor.
På kvällen hemma blev det "Robinson" för mig och Linus medan Marcus höll sig till "Babben & Co". Sist fantasyrullen "Inkheart" som var helt okej.
Nu är det söndag och jag har knarkat sönder tangenterna nog ser jag mycket tydligt. Om några timmar sitter Marcus på tåget hem och jag letar efter nästa mål att se fram emot.
Har man inget att se fram emot börjar man att se bakåt - och det ger oftast inte så mycket.
Have a nice day!
Medlemskort i massor
Veckan rasar änna på fort när en av dagarna är röd. Inte mig emot! Då närmar sig sommar snabbare (att den redan varit här och hälsat på gör mig ingenting det heller!)
Attans, nu blev det både skrivkramp och knakande revben, härligt, härligt.
Hmm, varför skulle jag skriva ett inlägg nu för? Lite onödigt när jag inte vill nå't. Nåja, bättre än den gamla bloggen på lunar, eller "dagboksinlägg" som det hette på sin tid innan ordet blogg kom från ingenstans och blev ett vedertaget begrepp i vardagen. Den bloggen på lunar är för övrigt avslutad permanent nu. Själva kontot har jag fortfarande kvar, mest av nostalgiska skäl, men även för att jag har svårt generellt sett att släppa taget om gamla saker. Vet inte riktigt hur många olika typer av communitys jag är medlem i...varför inte helt enkelt räkna upp de jag kommer på? Oerhört bra idé Richard! Och så spännande läsning sen! Jag ser er nog sitta och dregla över denna högst intressanta information som nu följer:
-Lunarstorm - Fasen vad inne det var i slutet på 90-talet, början på 00-talet! Skunks (någon som minns det?) efterföljare verkade inte ha någon ände på sin popularitet och den har faktiskt gett mig mer än vad jag kunde drömma om en gång. Men alla sagor tar någon gång slut på ett eller annat sätt. Lunar är nästintill dött nuförtiden och jag besöker bara sporadiskt.
-Facebook - Verkar vara det community som är mest i ropet för stunden och de senaste två åren. Som den förändringssegande människa jag är tog det ett tag innan jag gick över dit från lunar, men nu tittar jag in titt som tätt.
-Bilddagboken - Kom ungefär i samma veva, eller snarare strax före, facebook, som något mellanspel, men är fortfarande aktiv där i viss mån. Inte som för ett par år sedan, men ändå.
-Okcupid - Relativt okänd här i Sverige tror jag. Är inte inne där för att hålla kontakten med någon, utan enbart för sidans egentliga huvudmål: svara på diverse quiz.
-Hamsterpaj - Känner mig i huvudsak för gammal för Hamsterpaj, men det fanns en del kul småspel där och forum att läsa under en kort period i höstas. Nu är jag knappt där mer.
-Youtube - Får väl ändå räknas som ett community. Extremt välbesökt självklart och man börjar mer och mer undra hur det var innan youtube fanns. Vad fan gjorde man på internet då mer än läste typ nyheter..? Allt med internet har gått så löjligt fort (och nej, jag är fortfarande inte 56 år och heter Sigvard).
-Myspace - Var i princip tvungen att bli medlem när jag och Johnny hade ett hip hop-projekt i ljudutbildningen, då vi hade det som mål att lansera låtarna där. Jag betonar för icke invigda att hip hop inte är min föredragna musikstil att lyssna på, tvärtom. Det var helt enkelt en utmaning i att bredda oss som var enda anledningen till att vi tog hip hop.
Observera att detta är bara de jag kommer på för stunden. Vet att det finns fler.
Så, äm ajj a nöörd? Säkerligen, men tro nu inte att jag hela mitt liv suttit framför en dator bara för detta för då misstar ni er gruvligt. Åh, om man kunde göra en film på allt man gjort hittills..
Äh, jag blickar gärna framåt just nu också. "Det finns inga problem, bara möjligheter" som Susanne Gunnarsson idogt tjatade fram i "Mästarnas Mästare".
Here comes the sun, duruduru...
Attans, nu blev det både skrivkramp och knakande revben, härligt, härligt.
Hmm, varför skulle jag skriva ett inlägg nu för? Lite onödigt när jag inte vill nå't. Nåja, bättre än den gamla bloggen på lunar, eller "dagboksinlägg" som det hette på sin tid innan ordet blogg kom från ingenstans och blev ett vedertaget begrepp i vardagen. Den bloggen på lunar är för övrigt avslutad permanent nu. Själva kontot har jag fortfarande kvar, mest av nostalgiska skäl, men även för att jag har svårt generellt sett att släppa taget om gamla saker. Vet inte riktigt hur många olika typer av communitys jag är medlem i...varför inte helt enkelt räkna upp de jag kommer på? Oerhört bra idé Richard! Och så spännande läsning sen! Jag ser er nog sitta och dregla över denna högst intressanta information som nu följer:
-Lunarstorm - Fasen vad inne det var i slutet på 90-talet, början på 00-talet! Skunks (någon som minns det?) efterföljare verkade inte ha någon ände på sin popularitet och den har faktiskt gett mig mer än vad jag kunde drömma om en gång. Men alla sagor tar någon gång slut på ett eller annat sätt. Lunar är nästintill dött nuförtiden och jag besöker bara sporadiskt.
-Facebook - Verkar vara det community som är mest i ropet för stunden och de senaste två åren. Som den förändringssegande människa jag är tog det ett tag innan jag gick över dit från lunar, men nu tittar jag in titt som tätt.
-Bilddagboken - Kom ungefär i samma veva, eller snarare strax före, facebook, som något mellanspel, men är fortfarande aktiv där i viss mån. Inte som för ett par år sedan, men ändå.
-Okcupid - Relativt okänd här i Sverige tror jag. Är inte inne där för att hålla kontakten med någon, utan enbart för sidans egentliga huvudmål: svara på diverse quiz.
-Hamsterpaj - Känner mig i huvudsak för gammal för Hamsterpaj, men det fanns en del kul småspel där och forum att läsa under en kort period i höstas. Nu är jag knappt där mer.
-Youtube - Får väl ändå räknas som ett community. Extremt välbesökt självklart och man börjar mer och mer undra hur det var innan youtube fanns. Vad fan gjorde man på internet då mer än läste typ nyheter..? Allt med internet har gått så löjligt fort (och nej, jag är fortfarande inte 56 år och heter Sigvard).
-Myspace - Var i princip tvungen att bli medlem när jag och Johnny hade ett hip hop-projekt i ljudutbildningen, då vi hade det som mål att lansera låtarna där. Jag betonar för icke invigda att hip hop inte är min föredragna musikstil att lyssna på, tvärtom. Det var helt enkelt en utmaning i att bredda oss som var enda anledningen till att vi tog hip hop.
Observera att detta är bara de jag kommer på för stunden. Vet att det finns fler.
Så, äm ajj a nöörd? Säkerligen, men tro nu inte att jag hela mitt liv suttit framför en dator bara för detta för då misstar ni er gruvligt. Åh, om man kunde göra en film på allt man gjort hittills..
Äh, jag blickar gärna framåt just nu också. "Det finns inga problem, bara möjligheter" som Susanne Gunnarsson idogt tjatade fram i "Mästarnas Mästare".
Here comes the sun, duruduru...
Glad Påsk Djurgården!
6 jävla noll! Det kunde man väl aldrig tro i någon som helst dröm ens! Allt var bara så perfekt! Vädret, matchen, stämningen, musiken, målen; verkligen ingenting solkade ner dagen.
Vid ett drog vi in med buss, jag och Henke, och efter lite smått oorganiserat köande kom vi in på nya skitsnygga arenan och ställde oss på vår sektion, den på kortsidan nedanför klacken, och inväntade matchstart. Redan efter typ sex minuter stod det två noll och sen kom trean och fyran och man stod bara där och gapade, log, fattade inte. Spelet var underbart och Djurgården hade faktiskt ingenting förrän i slutet på andra halvlek då man tvingade Kim till en fin räddande insats. I övrigt var det IFK för hela inträdesslanten och publiken sjöng och stöttade på ett sätt som är obeskrivbart. Det är ett så'nt där tillfälle som man måste vara där för att fatta, speciellt om man är en så'n som bara är lite halvintresserad av fotboll och inte alls kan föreställa sig varför det ska vara sådan hysteri över 22 man och en boll i 90 minuter. Jag minns inte om det var före eller efter Ragnar Sigurdssons förnedrande 5-0 som klacken (eller huvudklacken ska man säga, det fanns i princip tre stycken, varav jag och Henke tillhörde den andra, näst starkaste) fick alla att ställa sig upp, men när man stod där och såg över 18000 personer resa sig och applådera sitt lag blir det en klump i halsen. Det är liksom en sådan kärlek och uppskattning så att det är svårt att ta in, fatta att det är så många som bryr sig.
Den tanke som genast slog mig när den där känslan kom över mig och halsen växte var att detta är det närmaste något religiöst jag kommer att komma.
När matchen var över och 6-0 stod på tavlan gick man ut genom porten till den nya låten "Snart skiner Poseidon" och kände verkligen att livet ibland är underbart. Helt jävla underbart.
(Jag står för övrigt under en av de blåa banderollerna som vecklas upp :)
Vid ett drog vi in med buss, jag och Henke, och efter lite smått oorganiserat köande kom vi in på nya skitsnygga arenan och ställde oss på vår sektion, den på kortsidan nedanför klacken, och inväntade matchstart. Redan efter typ sex minuter stod det två noll och sen kom trean och fyran och man stod bara där och gapade, log, fattade inte. Spelet var underbart och Djurgården hade faktiskt ingenting förrän i slutet på andra halvlek då man tvingade Kim till en fin räddande insats. I övrigt var det IFK för hela inträdesslanten och publiken sjöng och stöttade på ett sätt som är obeskrivbart. Det är ett så'nt där tillfälle som man måste vara där för att fatta, speciellt om man är en så'n som bara är lite halvintresserad av fotboll och inte alls kan föreställa sig varför det ska vara sådan hysteri över 22 man och en boll i 90 minuter. Jag minns inte om det var före eller efter Ragnar Sigurdssons förnedrande 5-0 som klacken (eller huvudklacken ska man säga, det fanns i princip tre stycken, varav jag och Henke tillhörde den andra, näst starkaste) fick alla att ställa sig upp, men när man stod där och såg över 18000 personer resa sig och applådera sitt lag blir det en klump i halsen. Det är liksom en sådan kärlek och uppskattning så att det är svårt att ta in, fatta att det är så många som bryr sig.
Den tanke som genast slog mig när den där känslan kom över mig och halsen växte var att detta är det närmaste något religiöst jag kommer att komma.
När matchen var över och 6-0 stod på tavlan gick man ut genom porten till den nya låten "Snart skiner Poseidon" och kände verkligen att livet ibland är underbart. Helt jävla underbart.
(Jag står för övrigt under en av de blåa banderollerna som vecklas upp :)
"40%?! Det e ju livsfarligt ju!"
Mörkret lägger sig långsamt ute, men det ska vi inte deppa över! Tror tvärtom att jag ska ta mig en whiskey istället och glatt se på Werder Bremen mot Udinese i UEFA-cupen. Kunde dyskarna slå ut Milan så ska väl fasen inte Udinese vara en omöjlighet.
Ensam hemma över påsken (nåja, katten är här också) men det gör inte så mycket. Matchen på lördag ska bli kanoners! Får se hur länge Henke är hemma också och vilka andra da'r vi ska ses. Och så skulle Marcus höra av sig i dagarna så vi kan spika när han kommer och hälsa på. Det finns alltid projekt i livet, och de med vännerna är högt värdesatta.
Ensam hemma över påsken (nåja, katten är här också) men det gör inte så mycket. Matchen på lördag ska bli kanoners! Får se hur länge Henke är hemma också och vilka andra da'r vi ska ses. Och så skulle Marcus höra av sig i dagarna så vi kan spika när han kommer och hälsa på. Det finns alltid projekt i livet, och de med vännerna är högt värdesatta.
"Det kanske finns nå'nting som inte fanns förut"
Nästan två år tog det. En tid som jag många gånger aldrig trodde skulle kunna gå mot någon ljusning. Men nu de senaste dagarna, från ingenstans, har känslorna börjat förändras.
Så många gånger har jag närmat mig botten och blivit tryckt uppåt igen av en massa olika personer och anledningar. Jag har ältat, gått igenom i huvudet och undrat över saker som kunde gjorts annorlunda, klandrat mig själv osv.
Inte mer.
Nu när jag tänker tillbaka så har allt börjat vända sig till enbart de bra minnena, de dåliga har lagts i fack som "fallet avslutat" snarare än en evighetens Palme-utredning som det var innan.
Jag vet inte vad det är som har gjort att allting plötsligt har vänt. När jag höll på med körkortet i höstas var jag verkligen i botten, så avsaknad av självförtroende som det bara gick och med hopplösa känslor om att ingenting gick. Så dåligt har jag aldrig mått, inte ens när jag var deppig i högstadiet.
Sen efter körkortet fram till nu vet jag egentligen inte vad som har hänt. Nära botten en lång, lång tid efteråt men sen nu precis det allra senaste från ganska neutralt till att ha passerat någon sorts osynlig gräns som jag inte varit över på ungefär två år.
Jag hittar inte förklaringen, men nu är allt bakom mig. Jag ser framåt.
Passa er, Richard är tillbaka :)
Pliktskyldigt
Bedrövligt att IFK ska torska på en felaktigt dömd straff (jo, den var faktiskt det, men antar att det inte är lätt att vara domare alla gånger), men nu tar vi nya tag och ser fram emot matchen på Lördag mot DIF. Då är jag och Henke på plats på Nya Gamla Ullevi, precis framför klacken och fullpackat på arenan; fan vilket drag det ska bli! Min personliga statistik talar för seger, möjligtvis oavgjort, då jag under alla matcher jag varit på endast varit med om tre förlustmatcher (ett ÖIS-derby vi dessvärre fick storstryk i, en Malmö-match med spöregn då brasseaset Junior tvunget skulle dunka in ett segermål i sista sekunden, samt en Trelleborgsmatch förra året då Trelleborg helt enkelt spelade för bra med snabba omställningar.) Med denna statistik i ryggen ser jag med stor optimism på vårt anländande till den nya hemmaborgen! I år ska vi bli så gott som ointagliga där, så är det bara.
Sökte nyss ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. I nuläget är jag inte säker på att jag klarar av det, men om jag får gå med där som praktikant under sommaren ska det inte vara några som helst problem. Jag har gjort liknande grejer förr. Teatertekniker handlar det om, som innebär sköta även ljus och så, vilket vi inte fick några större kunskaper om i ljudutbildningen. Orten det rör sig om skulle helt enkelt vara perfekt, men mer än så säger jag inte för jag brukar alltid trissa upp förväntningarna alldeles för högt. Denna gång ska jag hålla lägre profil och ställa in mig på att chansen inte är gigantisk, men att den finns där. Bakvänd psykologi? Kanske, but whatever floats my boat :)
Nu blir det ett avsnitt Macken som jag äntligen hittade, gömt i ett Parlamentet-fodral efter en evighets letande.
Take care!
//RB
Oh, en avslutande dikt förresten, bara för att det önskas av fröken Nyberg. Helt på oallmän begäran alltså :P
Ett jobb jag sökte
Kan jag det få?
Min rygg jag krökte
när jag letade så
Nu blir det Macken
Det är jag värd!
Det får bli tacken
i min lilla värld
Imorrn en ny dag
med nya begär
Vårens behag
kan göra nå'n kär
"Bryt upp! Bryt upp!
Den nya dagen gryr!"
Det där var en kupp
Jag gick nog överstyr
För stjäl det gör man ej,
inte ens i dikter
Nu säger jag hej,
godnatt till livets plikter
---
Sov gott :)
Sökte nyss ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. I nuläget är jag inte säker på att jag klarar av det, men om jag får gå med där som praktikant under sommaren ska det inte vara några som helst problem. Jag har gjort liknande grejer förr. Teatertekniker handlar det om, som innebär sköta även ljus och så, vilket vi inte fick några större kunskaper om i ljudutbildningen. Orten det rör sig om skulle helt enkelt vara perfekt, men mer än så säger jag inte för jag brukar alltid trissa upp förväntningarna alldeles för högt. Denna gång ska jag hålla lägre profil och ställa in mig på att chansen inte är gigantisk, men att den finns där. Bakvänd psykologi? Kanske, but whatever floats my boat :)
Nu blir det ett avsnitt Macken som jag äntligen hittade, gömt i ett Parlamentet-fodral efter en evighets letande.
Take care!
//RB
Oh, en avslutande dikt förresten, bara för att det önskas av fröken Nyberg. Helt på oallmän begäran alltså :P
Ett jobb jag sökte
Kan jag det få?
Min rygg jag krökte
när jag letade så
Nu blir det Macken
Det är jag värd!
Det får bli tacken
i min lilla värld
Imorrn en ny dag
med nya begär
Vårens behag
kan göra nå'n kär
"Bryt upp! Bryt upp!
Den nya dagen gryr!"
Det där var en kupp
Jag gick nog överstyr
För stjäl det gör man ej,
inte ens i dikter
Nu säger jag hej,
godnatt till livets plikter
---
Sov gott :)
Morgonstund har guld i mund!
Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. För en gångs skull. Brukar alltid bara logga in här om jag verkligen har nå't att säga (hur oviktigt det än må vara).. Så nu blir det helt enkelt ordbajs om så'nt jag kommer på för stunden.
Försökte nyss att fortsätta på min electro-låt som jag påbörjade i höstas. Det går i rasande långsam takt. Har kanske arbetat på den tio gånger sedan dess, max en timme i taget, vanligast runt en kvart. Man borde ha en deadline, men tyvärr finns det ju ingen som kan sätta upp så'nt så att det verkligen betyder nå't. I vilket fall går det iallafall framåt, men som sagt väldigt långsamt (och ja, det blir bättre och bättre, inte sämre och sämre).
Ingen som ring än. Jag är så tvetydig också, jag både vill och inte vill att det ska ringa. Vill för att jag vill ha pengar och inte gå upp i onödan denna inhumana tid då man känner sig som en knarkad ko (mycket passande uttryck som jag presenterade för Marcus igår till hans stora förtjusning). Vill inte för att jag är en latmask och ännu inte är 100% på att jag har det som krävs. Det är nog min största brist som person, tveksamheten. Lyckligtvis har jag en massa goda sidor som väger upp för den ;)
Näe, nu skriver Linda 537 saker på msn som piper sönder mina öron så får avsluta detta innan jag får hög grad av tinnitus :P
Tjo!
Försökte nyss att fortsätta på min electro-låt som jag påbörjade i höstas. Det går i rasande långsam takt. Har kanske arbetat på den tio gånger sedan dess, max en timme i taget, vanligast runt en kvart. Man borde ha en deadline, men tyvärr finns det ju ingen som kan sätta upp så'nt så att det verkligen betyder nå't. I vilket fall går det iallafall framåt, men som sagt väldigt långsamt (och ja, det blir bättre och bättre, inte sämre och sämre).
Ingen som ring än. Jag är så tvetydig också, jag både vill och inte vill att det ska ringa. Vill för att jag vill ha pengar och inte gå upp i onödan denna inhumana tid då man känner sig som en knarkad ko (mycket passande uttryck som jag presenterade för Marcus igår till hans stora förtjusning). Vill inte för att jag är en latmask och ännu inte är 100% på att jag har det som krävs. Det är nog min största brist som person, tveksamheten. Lyckligtvis har jag en massa goda sidor som väger upp för den ;)
Näe, nu skriver Linda 537 saker på msn som piper sönder mina öron så får avsluta detta innan jag får hög grad av tinnitus :P
Tjo!
Bollen är rund!
Äntligen är Allsvenskan avsparkad och igång! Längtan är över och att det är Elfsborg-Hammarby som är den match som visas på TV är inget jag lider av. Kan inte påstå att jag har några speciella känslor för endera laget, men det är inte det som är grejen. Allsvensk fotboll, fotboll från sitt hemland, är alltid speciellt och det jag föredrar framför alla andra ligor, till och med Champions League (så länge inte IFK Göteborg är med). Det enda jag hellre ser på än Allsvenskan är landslaget, men det är liksom i en klass för sig.
Vem vinner då i år? Förhandstipset från mig är nästan lika självklart som tråkigt. Elfsborg har såpass bred trupp och klasspelare att de bör plocka hem guldet. Kan dock alla ungdomar i IFK palla trycket under en hel säsong och Thomas Olsson få vara skadefri så kan vi mycket väl plocka hem guldet hit till Götet.
Nu ska jag åter vända blicken mot TV:n denna vackra vårdag som jag redan tillbringat stor del av på altanen, solandes.
Uppdatering minuterna efter ovanstående skrevs: Hammarby gjorde just 1-0. Inget som ändrar mitt tips om Allsvenskans vinnare, men shit vilket snyggt mål av vänsterbacken (!) Emil Johansson. Internationell klass tveklöst.
Vem vinner då i år? Förhandstipset från mig är nästan lika självklart som tråkigt. Elfsborg har såpass bred trupp och klasspelare att de bör plocka hem guldet. Kan dock alla ungdomar i IFK palla trycket under en hel säsong och Thomas Olsson få vara skadefri så kan vi mycket väl plocka hem guldet hit till Götet.
Nu ska jag åter vända blicken mot TV:n denna vackra vårdag som jag redan tillbringat stor del av på altanen, solandes.
Uppdatering minuterna efter ovanstående skrevs: Hammarby gjorde just 1-0. Inget som ändrar mitt tips om Allsvenskans vinnare, men shit vilket snyggt mål av vänsterbacken (!) Emil Johansson. Internationell klass tveklöst.
Speldjävulen
Klockan närmar sig fyrasnåret och sängen känns alltmer lockande. Inte minst med tanke på att jag gick upp kvart över sju imorse.
Har just avslutat en spelkväll med Linus, där såväl "sanning eller konsekvens" (utan konsekvenser, det körde vi förra gången, så nu enbart sanningar) MarioKart 64 och GoldenEye 64 avhandlades. Sanningarna gav mer skratt än chockerande miner. Vi känner varann såpass bra som bröder att det inte finns så mycket vi skäms över direkt att berätta för varann. TV-spelandet gick i idel min favör dock, som vanligt *skryyyt*. Inte lätt att vara en stackars lillebror som jämt får stryk i dessa två spel. Minns faktiskt inte senast jag fick stryk i nå't av dem. Borde varit av Martin i MarioKart iallafall nå'n gång för typ 4-5 år sedan. Ge mig en utmanare nå'n? (inte ofta jag får vara stursk så låt mig hållas :)
Igår (torsdag) insåg jag för första gången att "När hela världen står utanför" med Jumper faktiskt är en riktigt bra låt. Inte att jag haft något emot den innan, men jag har aldrig riktigt lyssnat på den, den har liksom bara funnits någonstans. Men jag märkte att den innehåller mycket av det jag gillar i musik i övrigt idag, vilket inte alltid betyder direkt en gladlynt spelmanslåt. Desperation i texten, svårigheten att göra sig förstådd, ungdomliga tveksamheter och passion. Detta toppat med en melodi som faktiskt gav gåshud. Som sagt så har den bara alltid funnits där, man visste att den fanns när man växte upp, men jag brydde mig inte så mycket om musik förrän i högstadiet. Jag älskade att sjunga (och gör det fortfarande, om än mest i duschen), visst, men exakt vad var mindre betydelsefullt. Nu när jag hört den "igen" efter alla år så är det med känslan av en helt ny låt, samtidigt som något väldigt bekant. Det finns många låtar som ger mig likadana känslor, tro inget annat, men den här typen av låtar är liksom sådant man haft i sig när man utvecklats, sådant som jag tror snarare undermedvetet präglat det man idag gillar. Det är inte världens bästa låt, men den är jävligt bra. Erik, min gamle vän i Stockholm som skickar låtar i tid och otid, vill alltid att jag ska sätta betyg på de låtar jag får, mellan 1-10. Lite halvt kommer jag på mig själv med att även göra det i huvudet med "mina" låtar. "När hela världen står utanför" får definitivt en stark 9:a, jävligt grym, men "bara" skavandes på kanten av mitt hjärta.
Go'natt, dags att knyta sig!
Har just avslutat en spelkväll med Linus, där såväl "sanning eller konsekvens" (utan konsekvenser, det körde vi förra gången, så nu enbart sanningar) MarioKart 64 och GoldenEye 64 avhandlades. Sanningarna gav mer skratt än chockerande miner. Vi känner varann såpass bra som bröder att det inte finns så mycket vi skäms över direkt att berätta för varann. TV-spelandet gick i idel min favör dock, som vanligt *skryyyt*. Inte lätt att vara en stackars lillebror som jämt får stryk i dessa två spel. Minns faktiskt inte senast jag fick stryk i nå't av dem. Borde varit av Martin i MarioKart iallafall nå'n gång för typ 4-5 år sedan. Ge mig en utmanare nå'n? (inte ofta jag får vara stursk så låt mig hållas :)
Igår (torsdag) insåg jag för första gången att "När hela världen står utanför" med Jumper faktiskt är en riktigt bra låt. Inte att jag haft något emot den innan, men jag har aldrig riktigt lyssnat på den, den har liksom bara funnits någonstans. Men jag märkte att den innehåller mycket av det jag gillar i musik i övrigt idag, vilket inte alltid betyder direkt en gladlynt spelmanslåt. Desperation i texten, svårigheten att göra sig förstådd, ungdomliga tveksamheter och passion. Detta toppat med en melodi som faktiskt gav gåshud. Som sagt så har den bara alltid funnits där, man visste att den fanns när man växte upp, men jag brydde mig inte så mycket om musik förrän i högstadiet. Jag älskade att sjunga (och gör det fortfarande, om än mest i duschen), visst, men exakt vad var mindre betydelsefullt. Nu när jag hört den "igen" efter alla år så är det med känslan av en helt ny låt, samtidigt som något väldigt bekant. Det finns många låtar som ger mig likadana känslor, tro inget annat, men den här typen av låtar är liksom sådant man haft i sig när man utvecklats, sådant som jag tror snarare undermedvetet präglat det man idag gillar. Det är inte världens bästa låt, men den är jävligt bra. Erik, min gamle vän i Stockholm som skickar låtar i tid och otid, vill alltid att jag ska sätta betyg på de låtar jag får, mellan 1-10. Lite halvt kommer jag på mig själv med att även göra det i huvudet med "mina" låtar. "När hela världen står utanför" får definitivt en stark 9:a, jävligt grym, men "bara" skavandes på kanten av mitt hjärta.
Go'natt, dags att knyta sig!
Jag ljuger så bra
Klockan redan tre, hej vad det går, trots att man vänt dygnet till det som av pappa kallas "normala" tider. (Jag vet ju dock bättre och anser att det inte finns något som heter normalt.)
Idag har jag köpt Romelanda UF och investerat miljarder i det, och samtidigt också byggt en studio där bara de artister jag enväldigt anser bra ska få bli kontrakterade och spela in skivor. Jag har även träffat mitt livs kärlek, gift mig och skaffat tre underbara små barn. Vi bor i en herrgård strax utanför en mindre ort med närhet till en storstad. Slutligen har jag väldigt bra fantasi/drömmar och önskar att det inte bara var denna sista mening som var sanning.
Idag har jag köpt Romelanda UF och investerat miljarder i det, och samtidigt också byggt en studio där bara de artister jag enväldigt anser bra ska få bli kontrakterade och spela in skivor. Jag har även träffat mitt livs kärlek, gift mig och skaffat tre underbara små barn. Vi bor i en herrgård strax utanför en mindre ort med närhet till en storstad. Slutligen har jag väldigt bra fantasi/drömmar och önskar att det inte bara var denna sista mening som var sanning.
Ottan
Örk, det kan helt enkelt inte vara nyttigt att gå upp den här tiden. Sannolikheten att vikariemojset ringer är inte jättestor, men likväl kan det inträffa och isåfall från 7-tiden = jag kan inte gå och lägga mig som jag önskar för då är jag ännu mer död än vad jag är nu om det skulle uppstå ett jobbtillfälle. Kom inte och säg att jag inte kan offra mig..
Passerat 50 inlägg nu, det tog ett tag, men sen sitter jag ju inte direkt och skriver 43 inlägg om da'n heller utan som mest ett (vanligtvis iallafall). Jag är fortfarande inte särdeles välbesökt, men allt som är mer än 0 läsare gör mig glad iallafall, jag är inte så svårtillfredsställd på den fronten :)
Nu ska jag...ja vad fan ska jag? Är helt väck nu haha..bara för det kom jag på ett av mina patenterat värdelösa skämt! Bara njut..
-Vilken typ av skiva tittar man mer än hör på?
-CD! (Se de'...)
Passerat 50 inlägg nu, det tog ett tag, men sen sitter jag ju inte direkt och skriver 43 inlägg om da'n heller utan som mest ett (vanligtvis iallafall). Jag är fortfarande inte särdeles välbesökt, men allt som är mer än 0 läsare gör mig glad iallafall, jag är inte så svårtillfredsställd på den fronten :)
Nu ska jag...ja vad fan ska jag? Är helt väck nu haha..bara för det kom jag på ett av mina patenterat värdelösa skämt! Bara njut..
-Vilken typ av skiva tittar man mer än hör på?
-CD! (Se de'...)
Vädret, i samarbete med solen!
Ut på stan med bror för promenix vid tvåtiden. Grymt skönt väder, första riktiga vårdagen skulle jag säga. Svetten lackade faktiskt lite medan vi gick, bl.a. till vikariemojset där jag lämnade in ett sista papper (och finns därför nu med i registret = imorrn klockan 7 kan nån ringa och kräva mitt inhopp, men chansen är väl inte jättestor just "första da'n" :) och sen till systemet (för att Linus skulle få inhandla sin 20-årspresent av mig). Vi hann också med att gå igenom vår "gamla" gymnasieskola. Alltid lika kul att gå som en outsider där och se de små liven som inte kommit ut i verkliga livet än :P Haha.. Nåja, jag längtar tillbaka så jag ska inte säga nå't :)
Hemma igen parkerades på altanen och satt i solstol och njöt. Fan, det känns som evigheter sedan man kunde göra så sist..nästan år sen..finns inte mycket som slår ett par öl i solen (och faktiskt jordgubbssaft också).
Till sist blev det dock för kallt och jag tvingade sorgset in mig hit till soffan.
Sommaren närmar sig; ljuset gör intåg i mörka sinnen!
Hemma igen parkerades på altanen och satt i solstol och njöt. Fan, det känns som evigheter sedan man kunde göra så sist..nästan år sen..finns inte mycket som slår ett par öl i solen (och faktiskt jordgubbssaft också).
Till sist blev det dock för kallt och jag tvingade sorgset in mig hit till soffan.
Sommaren närmar sig; ljuset gör intåg i mörka sinnen!
