Packelipack

Kielkryssen var finemang sånär som på några småsaker utbudsmässigt och kvalitetsmässigt på båten.
Väl i Kiel hamnade vi efter en lång vandring på Kieler Brauerei. Själva avståndet dit från båten var inte långt, men vi gick runt en hel del först och kollade vad som fanns som var öppet (inte mycket skulle det visa sig, söndagar i Kiel runt klockan tio är tydligen en ganska död tid).
På KB var det riktigt bra! Prisvärt, god mat, öl jag gillar, go inredning och trevlig personal. Rekommenderas varmt!
 
På färjan fanns både på nedresan och hemresan ett musikquiz som hölls på kvällen.
På nedresan stannade vi på åtta rätt och delad tredjeplats, men på hemresan var det ystrare tongångar då vi med 10/10 rätt kammade hem segern!
Vinsten var en ny Kielresa någon gång under det närmaste året så ja, det är bara att planera in en ny tripp till KB förr eller senare med andra ord. Gött så!
 
Det går bra nu. :)
 
---
 
Idag har det varit en stor packdag för mig borta i Måsen där jag bott det senaste året.
Den ännu större packdagen sker på lördag, fast då är jag inte med vid inpackandet i släpet eftersom jag börjar jobbet på fredag och beger mig till Karlskrona redan imorrn. Vid uppackandet däremot får jag desto mer att göra.
 
Nu: Kaffe och bulle. Väl värd.
 
 

Nya tider

Då var det klart!
Igår tog jag och föräldrarna en dagstripp till Karlskrona där jag hann med att skriva på både jobb- och hyreskontrakt. Effektivt!
Så nu när det är helt officiellt kan jag kalla mig såväl anställd kommunikatör som Karlskronabo.
 
Känslan är svår att sätta ord på. Det hela har nog fortfarande inte sjunkit in riktigt.
Visst har det blivit lite glädjeyttringar hittills, både champagne med familjen och lite dansande för mig själv borta i Måsenstugan till go musik, men förutom det är det mer en stor känsla av lättnad.
 
Jag har sedan jag blev arbetslös hösten 2014 sökt i runda slängar 450 jobb. En ansenlig siffra om ni frågar mig.
Jobb att söka för kommunikatörer/informatörer finns definitivt, men det har också, som jag förstått det, varit i snitt 100 pers per tjänst. Tuff konkurrens med andra ord.
Av de 450 jag sökt har jag ju givetvis inte heller varit på 450 intervjuer. Stegen från skickad ansökan till anställd är lång, både stegmässigt och tidsmässigt i många fall.
Sägas skall också att jag inte enbart sökt rena kommunikatörstjänster utan också tjänster i form av exempelvis administratör, sekreterare och dylikt.
 
Ju mer tid som har gått, desto mer har man ju också börjat känna att chansen till jobb minskar. Det som står senast på CV:t är trots allt en form av färskvara.
Därför är det nu till slut så obeskrivligt skönt att konstatera det som ibland har känts utopiskt att uppnå:
Jag har ett fast jobb inom det jag är utbildad till.
OCH jag hann få det innan jag fyllde 30. ;)
 
Tack alla ni som stöttat och peppat under tiden jag varit arbetslös. Ni är guld värda!
 
Livet ler åter mot mig. Jag ska fortsätta att le tillbaka.

 

Spontankryssning

Nästa helg drar jag och brorsan på en spontan tvådagarskryssning mellan Göteborg och Kiel.
Det är jäkligt gött att kunna känna känslan igen av att man kan göra lite mer saker, en större frihet.
Resan blir en sorts kombinerat firande av min förestående flytt och broderns födelsedag.
 
I övrigt har helgen varit relativt lugn! Lite firande med tacos, champagne och choklad i fredags (prima kombo) och sedan komma närmare en boendelösning under lördagen.
 
 

Förberedelser

Än så länge har tisdagen den 15 mars med god hjälp av min fader gått till att planera så smått för framtiden.
Det är ungefär så det kommer att se ut de närmaste veckorna, planering och förberedelser.
 
Att ha saker att göra med konkreta mål är aldrig fel. Man behöver liksom dem också för att även kunna ha  möjligheter till spontana göromål. Allt hänger samman.
 
Jag tänker som vanligt en hel del och funderar över hur en sak leder till en annan, saker som påverkar varandra, hur ett tidigare nederlag kan vändas till positiva tankar i stil med "Tänk om det gått vägen, då hade jag ju inte kunnat få denna möjlighet som är ännu bättre!" och så vidare.
 
Känslan när ok lyfter från ens axlar, insikter om att vissa sysslor som man kämpat med äntligen kan läggas åt sidan för en bra tid framöver, sådant är ofta svårt att sätta ord på.
 
 

Ljuva måndag

Måndagen den 14 mars blev allt annat än en måndag i mängden för mig.
Nu får jag äntligen ta nästa steg i livet.
Längtar efter att få göra nytta.
 

Möjligheter

Hopp. Det är det ord i dess olika varianter som jag mest har i huvudet nuförtiden.
Hopp om att saker ska lösa sig i mitt liv vad gäller jobb, bostad, framtida familj och så vidare.
Jag vet att sådant löser sig förr eller senare, jag har lyckats komma vidare för många gånger tidigare i livet för att på något sätt inte tro att saker förändras.
Dock spelar vetskapen om detta ingen roll vissa dagar. Ibland är man uppe, ibland är man nere, that's it. Bara att plöja vidare liksom.
 
Denna vecka har det varit saker som hänt varje dag. Intervjuresa i början av veckan och intervjuresa imorrn. Däremellan fixa ersättning för morgondagens resa från Arbetsförmedlingen samt flytta saker bort till Måsen (nu när vintern är över kan man åter nyttja ett eget krypin utan risk för förfrysta sommaranpassade rör).
 
Lördag kväll blir det hederligt familjemys till Melodifestivalen. I denna familj har vi allt lite trevliga traditioner! :)
 
 

MF

Nå, en liten kommentar gällande årets festival utlovades ju senast och såhär dagen innan sista sållandet med alla bidrag framförda passar det ju sig ganska bra.
 
Av de få bidrag jag gillade lite extra i år har inget gått direkt till final. Två befinner sig i andra chansen och ett åkte ut direkt. Sedan finns det några som går att lyssna på, men inte direkt gör att jag hoppar högt.
 
1. Samir & Viktor  Bada nakna
Det bidrag i år jag överraskande nog tyckte mest om (deras bidrag förra året tyckte jag var bedrövligt). Versen gick att lyssna på och refrängen var faktiskt riktigt skön, glad och somrig. Jag ser redan framför mig hur denna kommer spelas om och om igen om det går bra för Sverige i fotbolls-EM.
Lite komiskt i sammanhanget blir det att detta var första låten ut av alla. Med andra ord anade jag föga att jag redan fått höra årets nästan enda "höjdpunkt" och att det sedan mest skulle bli en lååång vandring mot finalen.
 
2. SaRaHa Kizunguzungu
Glad Lejonkungenfeeling, mysig med go melodi. Jag håller den i princip lika högt som föregående låt. Kanske ännu högre med ännu fler lyssningar. Jag är kluven, men gillar i vilket fall båda mest i år. Positiva på olika sätt.
 
3. Swingfly feat. Helena Gutarra  You carved your name
Redan när Swingfly var med 2011 med Me and my drum diggade jag stilen. Den låten var bättre, men årets bidrag var också helt okej.
 
Övriga som gick någorlunda att lyssna på: Dolly Style Rollercoaster, David Lindgren We are your tomorrow, Isa I will wait, Lisa Ajax My heart wants me dead, Eclipse Runaways, Molly Sandén Youniverse.
Och bland dessa lär jag inte lyssna särdeles ofta på de tre sistnämnda.
 
 
Bäst i år
Jonas Gardells schlagerskola samt dramatenskådisarnas texttolkningar. Det säger ungefär allt om hur högt jag rankar årets festival.
 
Sämst i år
Ptja, räcker väl att jag tycker att det är det svagaste startfältet sedan 1965 års festival där operasångaren Ingvar Wixell framförde samtliga bidrag.
 
Sammanfattningsvis..
..ser jag fram emot Eurovision och andra bidrag än våra. Vinner vi med vad vi än skickar i år ska jag också bli artist.
 
 
Som avslutning på detta musikinlägg tar vi låten jag haft i huvudet i flera dagar.
Sen jag hörde den första gången till filmen i fråga har jag inte hört den igen förrän den framfördes på Oscarsgalan.
Jag tyckte den var lite svårbestämd första gången, men sen har den bara växt och växt. Me like.

RSS 2.0