Ett riktigt klipp
Efter förra inläggets snubbe så känns det skönt med tugget hos sin familj igen! Det ger liksom lite mer, samma gamla goda stämning :)
Och så har man vart frisör åt sin bror idag också, med tanke på att jag inte är frisör och aldrig klipper så blev det okej.
Ska klippas själv också, den sedvanliga nedkortningen. Långt hår är en tid som är förbi och aldrig kommer igen (om jag inte magiskt börjar få tjock hår igen vill säga, då kommer jag odla, men det lär ju knappast hända).
---
Känns så obeskrivligt skönt att få landa ett tag nu, inte ha en massa ångest över x antal uppgifter som ska göras. Och att få reflektera lite över senaste veckan överlag med allt som hänt.
Begravningen kommer äga rum efter Tysklandsresan, men innan jag behöver åka upp igen också så man inte behöver pendla fram och tillbaka inom kort tid.
Denna dag bli väl annars rätt så lugn. Spela lite med brorsan som maxaktivitet kan jag gissa och tjôta gött broder till broder-snack :)
Nu ska jag kolla fotboll, lite Bremen - Bayern och lite Bristol - Leeds. Hejs!
Snubbar som babblar
Tågresa som gick som planerat, kom till och med fram några minuter för tidigt(!).
Jag spelade FM på andra tåget. Hade också hörlurar i öronen och lyssnade på musik. I ögonvrån har jag sett invandrarsnubben i 40-årsåldern bredvid mig spana in spelet då och då senaste kvarten. Snubbe börjar prata i telefon. Plötsligt, medan han väntar på att den han pratar med ska svara, så märker jag att han börjar prata med mig istället.
Snubbe: Är det fotboll?
*Jag tar ur ena hörluren*
Jag: Jaa.. (Du har sett mig gå in på spelare och du har sett matcher spelas senaste kvarten..)
Snubbe: Man kan göra mycket med dom där va? Titta på film och så..?
Jag: Jajamen.. (Aldrig sett en dator förr..?)
*Jag tar ur ena hörluren*
Jag: Jaa.. (Du har sett mig gå in på spelare och du har sett matcher spelas senaste kvarten..)
Snubbe: Man kan göra mycket med dom där va? Titta på film och så..?
Jag: Jajamen.. (Aldrig sett en dator förr..?)
*Snubben fortsätter prata i telefon, jag sätter i hörluren igen*
En stund senare har snubben pratat klart i telefon och jag har bytt till att spela FIFA istället.
Snubbe börjar åter prata (Vad är det med folk som pratar på fastän de ser att man har hörlurar i öronen?? Tror de att man har dem där för syns skull? Kan de inte peta en på axeln först innan de börjar prata eller nå't så man har en rimlig chans att hinna ta ut lurarna och höra vad de säger?? GAH!).
Snubbe börjar åter prata (Vad är det med folk som pratar på fastän de ser att man har hörlurar i öronen?? Tror de att man har dem där för syns skull? Kan de inte peta en på axeln först innan de börjar prata eller nå't så man har en rimlig chans att hinna ta ut lurarna och höra vad de säger?? GAH!).
Snubbe: Du gillar fotboll va?
Jag: Jaa.. (Nä, jag hatar fotboll, jag bara startade spelen av misstag och idkar självplågeri -.-)
Snubbe: Spelar du fotboll?
Jag: Nej, inte aktivt, bara i spel.
Snubbe: Jag känner en som spelade bort en halv miljon.
Jag: Ja, det var ju mindre lyckat kan man säga. (Jaha, hoppa mellan ämnen inom ämnet)
Snubbe: Ja, väldigt.
Snubbe: Ja, väldigt.
Efter detta tog konversationen slut. Det var inte som att snubben behövde prata med mig för att han var ensam. Dels satt hans farsa (eller äldre brorsa) mitt emot honom (de var rätt lika) som han pratade med ibland, dels pratade han ju i telefon samtidigt som vårt första jättegivande samtal, plus några gånger till.
Översocial much? Tror inte någon av oss fick ut speciellt mycket av denna dialog.
Jag lämnade i vilket fall ena hörluren ute några minuter efter andra samtalet ifall han fick för sig att starta upp någon ny spännande konversation om väder och fotbollsvind. Det gjorde han inte. Jag fick spela i lugn och ro sista kvarten av resan.
Jag lämnade i vilket fall ena hörluren ute några minuter efter andra samtalet ifall han fick för sig att starta upp någon ny spännande konversation om väder och fotbollsvind. Det gjorde han inte. Jag fick spela i lugn och ro sista kvarten av resan.
Håhå jaja, jag säger då det!
Nu ska Richard se någon film eller hyra sig en synthesizer eller nå't, hejs!
Skitveckan över
Idag vaknar man upp sliten och fin. Om fyra timmar sitter jag på tåget nedåt Götet, sen blir det bums vidare till Olofsbo och sen i helgen fotsatt resa till Tyskland och Bremen.
Denna vecka.. först mormor och 30-årspartaj på samma dag, sen jag-kommer-inte-hinna-få-bok-till-tentan-stressen, två dagar där jag inte hade någon som helst energi/motivation/lust till någonting, en onsdag där jag jobbade järnet med grafiska uppgiften och uppsats-PM:et, och slutligen en torsdag där underbara adlibris skickade boken svintidigt på morgonen så att jag hann få den lagom till lunch och jag sedan kunde göra tentan.
Tentan gjord på ny rekordtid för mig. Inom ett dygn och effektiv tid kanske runt 11 timmar? Något sådant. På det fick jag ihop text till ungefär 7,5 sidor och en sidas referenser, vilket i tentaform alltså blir nio sidor. Från 0-100 på rekordtid. Tog typ en timme bara att fixa källförteckningen rätt med alla ologiska "regler" som gäller för de olika källtyperna. Inlämning runt fem-tiden imorse.
Nu är jag duktigt seg. Ska duscha om en stund, sedan packa och ta en sväng till Willy:s och köpa färdkost (baguette med tonfiskröra är en oslagbar reseklassiker).
Höres kanske senare, om inte annat säkert imorrn.
Den märkliga lyckan över att få en kursbok
Beställde boken i förra veckan, tog så snabbt postningsalternativ som möjligt. Ändå fanns den mäkta stora risken att den inte skulle hinna fram i tid.
Inatt var Peter här, jag scannade in (och råkade spara hälften av bokfan i dokumentet upp och ner) båda kapitel som behövdes och hade i princip gett upp hoppet om att få boken och tvinga kolla på ful-pdf:erna.
Men så, i morse vid nio-tiden, väcktes jag av ett sms "Din bok har postats". Troligen skulle detta innebära att den kom ram imorrn.. somnade om.
Vid tolv ringde det på dörren. Jag uppfattade det egentligen inte i vaket tillstånd, plöstligt stod jag bara i morgonrock och öppnade dörren för brevbäraren som stod med mitt adlibris-pack i handen. Ville nästan kyssa'na, men nöjde mig med att yrvaket och glatt säga tack och kapsejsa åter ner i sängen.
Nu har jag skrivit ungefär hälften snart och enligt mina beräkningar kommer jag att vara klar vid midnatt någonstans. Det är en rätt bra upphämtning från att i tisdags ligga med tre arbeten framför sig och noll arbetsmoral.
Koka soppa på en spik, jajamensan.
Tillbaka till tentans föga spännande värld.
Hjärnan är mosig
Först allt som hände i helgen, sen ska man trycka sig igenom en grafisk uppgift i ett program man just håller på och lär sig, skriva ett uppsats-PM och morda en tenta på samma vecka.
Måndagen: Gjorde ingenting. Inget mer än slösade tid och såg klart på Oz. Ungefär så.
Tisdagen: Önnu mindre ork, nada energi. Tvingade mig ändå till Sinander på kvällen och spelade sista rundan på ett bra tag, ska ju till Tyskland så fort tentan är avklarad.
Hem sen och bara slöa vid datorn.
Idag: Full gas. Ställde klockan på elva men vaknade (såklart) tio i elva. Bah. Låg ändå kvar i sängen och snoozade i över en timme bara för att. Tog sedan tag i allt på allvar, gjorde den grafiska uppgiften resten av eftermiddagen och en bit in på kvällen innan den blev klar och man övergick till att fixa uppsats-PM med Claes.
Nu är klockan snart halv ett och så småningom inatt kommer tentan att påbörjas. Klockan 16 på fredag ska 5-10 sidor om vetenskapsteori och medieteori och skit vara inlämnat.
Men det är lugnt (eller ja, lugnt och lugnt, men ni fattar). Jag vet min kapacitet. Hell, jag gjorde en massa tidskrävande saker bara på en dag idag!
Det är min största styrka, att jag vet vad jag kan och gör det jag ska.
Det är min största styrka, att jag vet vad jag kan och gör det jag ska.
Ska försöka slappna av tills Peter kommer förbi och plugget börjar. En liten stunds lugn. En liten.. stunds.. l..zzz...
Va? Vem? Nej, lyssna på musik då, inte för mycket lugn!
Va? Vem? Nej, lyssna på musik då, inte för mycket lugn!
Fiesta!
Hej då lilla mormor
Så länge höll du ut, längre än vad man hade trott. Sista tiden var ett ständigt åkande fram och tillbaka, försök till att flytta hem igen som inte höll, försök till korttidsboende som inte heller höll så länge.
Ditt hjärta, starkare än många andras, klarade av mer påfrestning än många andras, trots att läkarna gång på gång sa att det var svagt.
Starkt inte bara fysiskt utan i övrigt också, med stor plats för oss runtomkring.
Du var alltid pigg i huvudet, hade alltid nära till skratt och lagade godare mat än någon någonsin kommer laga igen.
Redan förra året var det nära att du försvann, men det kändes inte dags. Du bättrade dig, kom till oss igen och gav oss ännu ett år. Du fick fira din 90:onde födelsedag med en massa släkt och vänner runtomkring dig, men hade samtidigt under sommaren börjat bli svagare igen tills det inte höll längre.
Sista gången jag såg dig var du nästan som vanligt, så bra som man kan vara under alla tärande omständigheter. Du hade piggnat till igen för jag vet inte vilken gång i ordningen det senaste året och vi satt och pratade, du, jag, mamma och pappa. Man kan aldrig veta när det är sista gången man ser någon, men denna gång kanske något inom mig hade en aning. Jag skulle snart åka upp till Falun igen, det skulle dröja till nästa gång och det var trots de flera tillpiggnandena en mycket svagare mormor jag lämnade i år än förra året.
Jag fick se dig trött, men glad. Glad över att vi var där, glad över alla gånger vi var hos dig. Jag var och är glad över alla gånger jag kunde åka och hälsa på, jag åkte varje chans som fanns, ville ha så mycket tid som möjligt. Alla gånger var inte roliga, flera var jobbiga, men jag är ändå tacksam över att jag fick dem, fick vara nära, finnas där.
På en grådisig perrong i Uppsala fick jag i lördags eftermiddag reda på att du slutligen fått somna in. Mamma berättade på telefon. Efter samtalet föll några tårar. Även om man hunnit förbereda sig mentalt länge på att samtalet när som helst kan komma så blir man aldrig helt förberedd på hur sorgen ter sig.
Samtidigt blev det en svår känsla, jag var ju på väg till 30-årsfest, maskerad och skoj. Man vet inte hur det fungerar men på något sätt så sätter kroppen sig på stand by i en sådan situation, säger att det är okej att inte ta in allt med en gång, att det är okej att vänta lite. Men nu finns det tid, all tid i världen.
Nu är alla mina mor- och farföräldrar borta. Farfar fick jag aldrig träffat, morfar gick bort 2001 och farmor 2007. Tiden går. Jag tycker inte om tiden.
Lilla mormor. Lilla fina stålmormor. Nu har du slutligen fått somna in och behöver inte lida mer, behöver inte leva i ovisshet.
Jag saknar dig redan. Jag kommer tänka på dig ofta, det lovar jag.
Kram och hej då, världens bästa och finaste lilla stålmormor. Jag älskar dig.
Hemmakväll
Blev inget Bishops. Klockan gick, jag hann diska, göra kyckling i ugn och spela Battlefield med broder ett bra tag och först strax innan tolv var det tydligen dags att dra till Bishops.
Då jag inte vill vara ute och öla för sent (med tanke på att jag ska åka tåg och parta imorrn) och det känns ovärt om man sticker dit och bara är där en kort stund så sket jag i det. Hade det vart vid max elva hade jag nog dragit.
Men, men, gött att ha en kväll hemma också :) Fick ju spela med broder istället som man pratar med lite för sällan på senare tid.
---
Mormor på sjukhus. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte nu. Sjukhus -> Piggna till lite och åka hem -> Sjukhus -> Korttidsboende där hon börjat trivas och piggna till lite igen -> Sjukhus..
Jobbigt..
Stålmormor.
---
Blir kolla Oz nu ett tag, sen får man se. Packa någon gång också. Ska bli trevligt med lite miljöombyte, om än bara för en kort stund.
Och ja, beställa bok till tentan som jag glömt göra varje dag. Bara att hoppas att den hinner fram i tid (deadline för tentan är nästa fredag kl. 16). Skriva själva tentan beräknar jag inte tar mer än 1-2 dagar om man bara jobbar på. Början av veckan som kommer ska jag ändå ägna åt min grafiska uppgift.
Beställde också boken om tysk fotboll från fotbollskursen som jag inte hann läsa så mycket som jag skulle önskat.
Nog nu.
Sleep with the dishes
Sov länge och väl, till typ halv tre, men sen var det full fart in till stan och handla det sista inför morgondagens maskeradpartaj med tema yrkesroller. Bilder lär väl komma efter helgen :)
Affärer som besöktes var Myrorna, maskeradbutik, de flesta ställen som kunde tänkas ha solglasögon samt systemet.
Nu.. ska jag "äntligen" diska. Fm och plugg har ju råkat komma i vägen ett tag, men nu jeflar! Nu SKA det diskas så sant som jag har vallonskt blod i kroppen!
Senare får man se, blir ju ingen megautgång med tanke på partajset imorrn i alla fall :)
Morgonstjärna
Tror jag ska ta och sova nu. Känns rätt på något sätt. Detta efter att ha sett Snow White and the Huntsman. Första halvan helt okej, men tappade sedan det mesta och i filmens upplösning och huvudsakliga krigsscen fick jag kämpa för att hålla mig vaken. Kändes sådär.
---
Skillnad på seminarier förr och seminarier i nuvarande kurs? Förr var man blygare, ville inte säga mer än absolut nödvändigt. I kursen vi läser nu är höjdpunkten på seminariet när du själv får prata då det bryter det sega mönstret av lyssnande på alla diskussioner i övrigt om de meningslösa frågor som vi haft till seminariet.
Tiderna förändras..
---
Nästa vecka = tentavecka i sketkursen samt göra logo och visitkort till grafiska kursen.
Nästnästa vecka = Deutschland! Hurra!
---
Nu sova som sagt.. ledig imorrn, sen är det ju en sväng till Tierp lördag-söndag och 30-årskalas :)
Gomorrn!
Hackig sömn
Såg nå't nytt i användaravtalet för blogg.se om att det ska läggas till mer reklam. Kul. Äckliga vinstdrivande skurks överallt. Blir så trött på't.
---
Igår väcktes jag vid 11 av att det plingade på dörren. Jag antog bums att det var posten med mitt CDON-paket, men eftersom jag var nyvaken och snurrade runt som en förvirrad tjackpundare så hann jag inte hitta morgonrocken innan postfjompen försvann.. bah. Hade ingen lust att rusa efter till nästa trappuppgång i bara morgonrock och kallingar så kommer få hämta ut på Willy:s istället.
Väckt tidigt helt i onödan, blörg.
Idag tänkte jag fått sova ut istället. Det fick jag också till slut, men väcktes först vid tio av att det självklart ska klippas jävla häckar på hög häcksaxvolym just utanför. Dubbel-bah.
Somnade om efter ett tag dock och sov.. till halv fyra, hmm.. Väl utsövd i alla fall.
---
Får se hur kvällen blir. Förmodligen CL-fotboll hos Sinander, men annars här hemma och kolla Oz och plugga.
Night sky
Förra inlägget hade rubriken "Samstag" (lördag på tyska). Min käre far såg dock först fel och läste "Samlag" och tänkte att hans son haft en väldans rolig helg helt plötsligt.
Så kan det gå när inte läsglasögonen är på!
---
Efter en dag med fm var huvudet inatt ganska mosigt vid tretiden. Såg ett avsnitt Oz innan jag somnade sött och drömde trevlig dröm. Det var segt att vakna sen, som det brukar vara när man drömt något bra. Nästan bättre att drömma dåliga saker för då känns det bättre när man vaknar och inser att verkligheten är bättre istället.
---
Det är mycket man borde göra som man inte gör och istället skjuter på. Jag kan inte påstå att skolan får en mer motiverad till att ta tag i saker heller, snarare tvärtom. Man tappar orken och lusten när man tvingas göra uppgifter som kommer hjälpa en ungefär 0,0% i framtiden (såvida du inte tänkt bli forskare, teoretiker).
Det är lite som när man gick i grundskolan och gymnasiet och tvingades läsa typ algebra. Helt ovettigt och onödigt för framtiden, såvida du inte ska bli matematiker eller dylikt.
Det är helt okej att få en kort instruktion om något, gällande grunderna i ett ämne, men inte att nöta sig fast vid det till förbannelse. Om vi tar algebra som exempel så är det väl helt okej om man blir tillsagd att man kan byta ut siffror mot bokstäver om du vill leka lite krångligt och teoretiskt, det är inte så svårt att förstå, fine. Men att sedan behöva sitta och traggla sig igenom en massa algebra-tal? Pointless. Det finns viktigare matematik än så och den har man redan lärt sig vid det laget som algebra kommer in i bilden.
Rituppgiften i veckan var halvtuff att ta sig igenom när man som jag kommit in lite senare i kursen och det blev mindre tid till den skitsega uppgiften i vetenskapsteorin, men det var ändå ett skönt avbräck gentemot vetenskapstjafset så det var värt det.
Poängen är att jag vill ha den här kursen väldans avklarad. Ett par seminarier kvar samt en äcklig hemtenta, sen skriva uppsats.
---
Samstag
Efter ett par jobbiga dagar med ett nytt program att lära sig och en supertråkig vetenskapsteori-uppgift att ta sig igenom så blev det igår en skön belöning med 25-årspartaj på kasern för Sinander.
Skönt häng, bra människor man umgicks med både på kasern och kåren, alla glada.
Idag blir det lugnt, kolla lite Oz och troligen fm senare. Måste ta en sväng till Willy:s och köpa mer chokladhavredryck. Knarkade slut det sista när jag vaknade vid nio och bättre dagen-efter-dryck finns verkligen inte.
Inte direkt bakis idag, mest seg. Göttans.
För övrigt blev detta resultatet av mitt självporträtteri:
Hel okej ändå. Man ser att det är en människa med drag av mig, det är jag tillräckligt nöjd med :)
Hejs!
Mästerkonstnären?
Kom i slutet av förra veckan plötsligt in som reserv på den grafiska kursen jag sökt två terminer i rad. Använde helgen till att överväga om det var värt att hoppa på nu när den redan startat och få mindre tid på sig till första uppgiften.
Beslutade mig för att hålla fast vid min tanke från början att det kan vara bra i framtiden att kunna visa upp och säga att man läst någon grafisk kurs, alltså tackade jag till slut ja och är nu registrerad.
När jag innan jag tackat ja mailade och frågade hur långt kursen hade kommit fick jag som svar att det inte var några problem att komma ikapp och att den första uppgiften, en "mindre inlämningsuppgift", skulle vara inne om en vecka så kändes det ganska lugnt.
Jag tänkte att man skulle skriva lite om sig själv, eller något om grafisk produktion utifrån någon bok.
Icke.
När jag idag blivit registrerad så kunde jag gå in på kursrummet och se uppgiften. Jag ska tydligen göra ett självporträtt i Illustrator.
Öhm.. okej.
Mindre inlämningsuppgift, hmm..
För en som är noll procent bevandrad inom Illustrator så lät det vid första anblicken svårt. Men vid närmare eftertanke, och mer noggrann läsning av texten, så lät det som att kraven inte var mordiska ändå, mer att man skulle göra sitt bästa och att de var väl medvetna om att folk går kursen med olika motiv och är på olika nivåer.
Jag är ingen mästerkonstnär, men definitivt inte helt okreativ heller. Det blir säkert något. Fast det blir nog ett självporträtt á la Picasso snarare än Leonardo da Vinci..
I'm so tired
Hemma efter okej kårkväll.
Okej eftersom förfest/födelsedagsfesten var prima med skönt folk och bra musik, medan kåren var... sådär. Inte lika bra som förra gången. Sugig musik overall. Och sådant vet vi sen gammalt inte går hem i Richards bok. Tycker jag musiken är kass så tycker jag. Jag tänker inte dansa till skit bara för att.
I vilket fall var förfesten prima! Massa trevliga människor, skön musik och roliga diskussioner.
På hemvägen ville Filip äta. Verkade som han väntade på någon. Jag ville mest hem. Kunde tänkt mig att äta om folk parkerade sig där, men ingen nödvändighet. Så det blev inget käk.
Nu käkas massa goda mackor och en pirog. Ska se klart Oz-avsnittet jagt började på tidigare också :)
Together we broke all the rules
Pluggggggg. Ugh.
Moralen igår var ganska låg. Nu är sammanfattningen i alla fall färdigskriven. På söndag blir resten färdigt.
Nu är man mest fm-sugen och hungrig.
Dock är det dags att leva nyttigt igen efter sjukperioden då man slöat och käkat massa mat som är snabb att göra.
Började med mina armhävningar och tjofaderittan från i våras som jag bara gjort en enda gång under sommarlovet, då mest för att bevisa för mig själv att jag minsann inte tappat något.
Även igår kväll skulle jag bevisa att man kan om man vill, att det sitter minst lika mycket i psyket som musklerna vad man klarar av. Konklusion? Allting gick prima utom lite av sit upsen, tydligen är det magmuskler man tappar snabbast. Pallade ungefär 20 färre än vad jag gjorde innan sommaren. Armhävningar och liknande var inga problem alls. Nöjd färdigtränad Richard.
Blir sallad på vägen till Matte sen där fm ska spelas kvällen och natten lång, plus kolla på VM-kvalmatcher.
---
Årets Robinson var för övrigt det sämsta någonsin. Det enda bra var Leif. När han försvann dog programmet helt. Jag hoppas det antingen läggs ner nu helt eller att SVT tar över det igen. Varken eller lär väl dock hända.. Äckliga, usla TV4.
---
To where?
Moget att referens-exet inte finns på biblioteket när stackars jag och stackars Peter segar oss upp strax efter åtta, läser en text inför pluggandet och sen beger oss till skolan för att leta efter boken och plugga. Lagom skojsigt.
Som tur är kom Sinanders bok just idag så vi är hos honom nu, men pluggmoralen är löjligt låg och inte mycket har blivit uträttat. Richard han är tlöööött.
Kommer inte bli klart idag i alla fall. Vi har till på måndag på oss så det är lugnt. Men man har börjat, alltid nå't.
Råkade börja spela fm..
Den sneaky mobilen
Minns ni i somras när mobilen försökte lura mig att den var döende? Den gången löstes det med en ny laddare.
Igår fick mobilen för sig att gå i pension igen, denna gång genom att rymma.
Min stackars gamla fantastiska och oförstörbara mobil har hållt i en väldans många år nu, för att vara mobil i dagens prylutbytarsamhälle alltså. Köptes år 2006 om jag inte minns fel så alltså sex år då!
Snabb recap av gårdagens aktiviteter:
Skjuts med Sinander till skolan -> föreläsning -> plugga med Sinander i biblioteket vi litet bord -> Peter kommer och vi byter bord -> Skjuts till MAX där Sinander släpper av mig och Peter, han själv åker hem och lagar mat och tar med sig våra datorer -> Jag & Peter går till Sinander -> Jag upptäcker att mobilen är borta.
Första tanken är att leta i Sinanders bil. Jag får nycklarna och känner efter på golv och i springan mellan säte och ryggstöd i baksätet där jag suttit. Senast jag minns att jag hade mobilen var på lektionen då jag stängde av ljudet, alltså kan inte bilen vara i framsätet där jag satt när jag åkte till skolan på morgonen.
Hittar ingen mobil och snor Sinanders bil för att skynda upp till skolan och kolla om någon bibliotekarie är kvar så jag kan kolla i biblioteket där vi suttit, klockan är nu nämligen några minuter över åtta och biblioteket har precis stängt. Detta är för övrigt första gången jag kört bil i Falun.
Väl uppe i skolan inser jag att jag just denna dag självklart glömt mitt passerkort hemma, men som tur är finns några sena studenter kvar så jag kan smyga in ändå.
Biblioteket är dock låst och släckt och ingen person av lärarstatus är synlig någonstans. Och in i lärarrummen kommer man inte eftersom det är låst överallt. Det enda stället som jag minns inte är bommat är i estetkorridoren där jag ju pluggade en gång i tiden. Där hittar jag en stackars lärarinna kvar som jag får till att gå med och åtminstone öppna föreläsningssalen. Biblioteket har hon inga nycklar till.
I föreläsningssalen fungerade inte ljuset. Jag fick således treva mig fram dit jag suttit och känna överallt runtomkring för att se om det låg någon snäll liten mobil och väntade på mig. Så var icke fallet. Däremot hittade jag en penna istället. Visserligen hade den slut på bläck så den fick slängas, men ändå.
Efter detta gav jag upp skolan för dagen och körde ner till Sinander igen. Hämtade Peter och min dator som båda väntat hos Sinander och gick och tittade noggrant på marken hela vägen tillbaka till MAX. Frågade också efter mobilen inne på MAX, men intet spår.
Sov sen kasst för att mobilen fungerar som min väckarklocka i vanliga fall och jag inte litade helt på att larmet på datorn skulle fungera. Vaknade runt halv sju och låg mest och väntade på att den skulle ringa. Eftersom jag glömt dra ur hörlurarna ringde den dock inte speciellt högt när den väl ringde..
Cykla upp till skolan sen och börja leta på platserna man suttit i biblioteket samt fråga personalen samt i receptionen. Ingen mobil, helt dött.
Segade sig igenom seminariet, svarade på det man skulle och satt mest och väntade på att det skulle ta slut så att jag fick gå ut och genomsöka Sinanders baksäte mycket mer grundligt nu när den inte fanns i skolan (att någon skulle sno min relik är föga troligt, man får snarare betala för att bli av med den).
Gick raka vägen mot bilen, öppnade dörren till baksätet, sträckte in handen vid sidan av sätet och.. MIN MOBIL! Med en gång! :D
Glad Richard. Elak, sneaky mobil som gömmer sig.
Den får nog hänga med ett tag till, åjo.
I met a girl who sang the blues
Bluörg, en god natts sömn!
Eller inte...
Man har ju satt sig själv i riskzonen varje gång man dragit hem till förkylde Sinander senaste dagarna så att man igår under eftermiddan, kvällen och natten gradvis blev sämre är väl ingen större överraskning. Men skitsamma.
Jag sov uruselt under förmiddan för att halsen kändes obehaglig och man inte kunde ligga hur som helst, men i övrigt är det helt okej. Förhoppningsvis går detta relativt snabbt över.
Ska göra mig ännu mer te nu, sen kolla lite mer Oz. Imorrn blir det plugg som gäller.
En av de bästa låtarna nå'nsin? Givet.
Vi går hem till MAX
Go partykväll igår!
Partytagget hos grabbsen var obefintligt, men för egen del så var det ju på topp, så jag stack iväg till kasern efter en sväng till systemet runt sju ungefär.
På kasern satt jag först och snackade med Emma, Anna och Linnéa ett tag innan lite fler folk började släntra in.
Lite drickaspel och mer snack på det och sedan hade tiden gått med en rasande fart och det var drags att dra till kåren cirka halv tolv..
Eftersom min öl tagit slut strax innan vi stack och jag istället börjat gå på vin som Jennifer hade med sig så tog jag beslutet att lämna psykeln vid kasern. Vin är som vi vet inte bra att kombinera med psyklande..
Kåren var rätt full med folk, men efter en stund kom vi in och jag parkerade mig i en soffa i den mer loungeiga delen av kåren. Eftersom vi var ett flertal som kom dit ihop så var man aldrig solo i soffan och jag kunde således sitta där och vara social och ha det gött fram till vi stack utan att behöva ens närma mig dansgolvet. Mäkta trevligt!
Runt halv två började det bli dags att dra och jag gick med Jennifer och Julia till Max och käkade. UMAMI, *ggahghaghah*!
Hemma började jag se på Doobidoo men höll på att somna framåt slutet så slängde mig bums i säng och sov gött :)
Partytagget hos grabbsen var obefintligt, men för egen del så var det ju på topp, så jag stack iväg till kasern efter en sväng till systemet runt sju ungefär.
På kasern satt jag först och snackade med Emma, Anna och Linnéa ett tag innan lite fler folk började släntra in.
Lite drickaspel och mer snack på det och sedan hade tiden gått med en rasande fart och det var drags att dra till kåren cirka halv tolv..
Eftersom min öl tagit slut strax innan vi stack och jag istället börjat gå på vin som Jennifer hade med sig så tog jag beslutet att lämna psykeln vid kasern. Vin är som vi vet inte bra att kombinera med psyklande..
Kåren var rätt full med folk, men efter en stund kom vi in och jag parkerade mig i en soffa i den mer loungeiga delen av kåren. Eftersom vi var ett flertal som kom dit ihop så var man aldrig solo i soffan och jag kunde således sitta där och vara social och ha det gött fram till vi stack utan att behöva ens närma mig dansgolvet. Mäkta trevligt!
Runt halv två började det bli dags att dra och jag gick med Jennifer och Julia till Max och käkade. UMAMI, *ggahghaghah*!
Hemma började jag se på Doobidoo men höll på att somna framåt slutet så slängde mig bums i säng och sov gött :)
För övrigt var kvällen lagom ego-boostande. Richard var klart nöjd. Heja hösten friskt humör, det är den som susen gör!
Paaaartyyyyy! Och vi gick ju faktiskt till MAX ^^
