Vädret är småblåsigt (skräll i Karlskrona..) och grått, men nu är i alla fall premiärturen till jobbet tagen på Hades (så fick den heta, min blåsvarta fara). Det gick rätt bra! Det märks att man gymmat hela vintern och våren trots allt, konditionen var det inga som helst problem med och trötthet i benmusklerna kände jag ingen alls (skrytvarning, hohum).

 

Enda stora problemet upptäckte jag när jag mekade i tisdags kväll. Ja, jag vet att det låter jättemärkligt bara i sig. Meka? Jag?? Jodå, jag kan det mesta bara jag tar mig tid och ork. Genom åren har jag dock smidigt nog haft en ytterst duktig far som mer än gärna donat med alla större mek- och fixprojekt, men om jag behöver kan även jag fixa saker. Något uns har man väl ändå ärvt liksom.

 

Problemet låg inte i att sätta fast låset, det gick utmärkt (när jag väl tolkat den med verkligheten icke överensstämmande manualen samt torkat av en massa ondskefull smörjolja från låskolven som uppsökt mina händer). Problemet låg heller inte i att höja sadeln. Eller okej, där blev det lite problematiskt eftersom jag var för stark för sketskruvmejseln och vred sönder handtaget, vilket ledde till att jag fick göra en speciallösning bestående av att jag greppade skruvhuvudet med en skiftnyckel och drog runt. Krångligare, men fungerande.

 

Nåväl! Problemet då, det sitter i att jag inte tycks kunna höja styret. Man liksom.. jaha?? Vilken cykel konstrueras för att inte kunna höja styret? Jag ser funktion för att kunna böja/vinkla styret (viktigt..), men icke höja. Eller så har jag missat någon osynlig skruvdetalj.

 

Det går att cykla utan större krångel, men jag hade gärna suttit lite rakare när jag nu höjt sadeln. Det är inte någon tävlingscyklist jag ska bli som slimmad nästan ligger på cykeln.

 

Till sist: Varför jag stavar psykel ibland? Ptjaa.. gamla billiga klipp från förr rostar aldrig..?