Att bekanta sig med sin stad
Vissa dagar rör man lite extra på sig. I torsdags var en sådan dag. Tre IFK-relaterade besök skedde då i Götet.
Besök 1 var en form av studiebesök på Kamratgården kan man säga, besök 2 var bevittnande av en blåvit träning på Prioritet Serneke Arena och besök 3 var för inköp av en styck T-shirt i Blåvittshopen.
Jag lyckades för övrigt att gå fel ett antal gånger under dagen då jag inte tidigare varit på varken Kamratgården eller PSA.
Kamratgården ligger belägen i ett skogsparti, omgiven av såväl hästgårdar som hästvägar och hästhagar. Googlekartan visade en enda väg i skogen och denna väg antog jag givetvis var den bredaste i det område jag befann mig. Jag stoppade mobilen i fickan igen och började följa vägen.
Efter att ha vandrat en i mitt tycke lite väl lång stund jämfört med vad det borde ta att komma fram till Kamratgården så kom jag ut i en stor glänta, en äng omgiven av träd och hästvägen jag gick på delade sig. Jag tog fram kartan igen och insåg att jag gått helt fel, rakt fram istället för åt vänster på en av de mindre hästvägarna i början.
Jag gjorde som jag brukar i såna lägen, tog småirriterat ut ett väderstreck istället och gick åt det håller på de vägar som erbjöds och efter några minuter ytterligare kom jag rätt.
Sägas skall också att vädret var relativt fuktigt och eftersom vägarna som sagt var till för främst hästekipage så blandades gyttja och spillning i en härlig symbios med resultat att herr Björkman fick kryssa och skutta frejdigt mest hela tiden.
Eftersom jag ursprungligen inte tänkt besöka någon träning hade jag räknat med att få betala för två resor inom Götet, till och från Kamratgården. När det nu istället blev en resa till PSA, som ligger ute i Kviberg, fick jag en briljant idé: "Jag har ingen tid att passa, jag kan lika gärna GÅ tillbaka in till centrum och Blåvittshopen!"
Sagt och gjort började jag min andra ovissa vandring för dagen, en vandring som skulle visa sig ta betydligt längre tid än vad jag trodde.
Det gick snett ganska omgående då jag kollade fel på kartan och trodde jag kom från ett håll in i en korsning och fortsatte rakt fram när jag egentligen skulle ha svängt av åt höger. Detta fick som resultat att jag, precis som i stressvandringen i Nyköping, såg en massa glatt rykande industrier torna upp sig rakt fram och inte alls de bostadshus och den raksträcka mot centrum jag förväntat mig.
Istället för att vända och gå tillbaka (jag hade inte gått så långt åt fel håll, men tyckte likväl att jag nog kunde ta en genväg och komma rätt ändå) svängde jag åt höger över en parkering och tänkte gå emellan några hus.
Tyvärr insåg jag snart att det pågick byggarbete just där jag tänkte gå, vilket fick till följd att jag fortsatte min irrfärd upp på en liten skogsbeklädd bergsknalle.
När jag kommit ut på andra sidan knallen och trippat ner för den smågyttjiga och bitvis branta väg som fanns så kom jag ut på en gata vid namn Stallmästaregatan.
På Stallmästaregatan kände jag mig snabbt som världens vitaste människa då jag omgavs enbart av personer med utländskt påbrå och inrättningar som väldoftande fruktbazar och föreningen för islamisk välgörenhet.
Gatan var naggande intressant, men relativt kort och snart var jag ute på den första av två långa raksträckor, Artillerigatan.
Det var nu slut på feltramp och resten av vandringen gick, förutom att jag redan sedan starten oförklarligt fått ont i foten, prima.
Det tog förvisso lång tid, men det var samtidigt intressant att bekanta sig med delar av Götet som man aldrig hamnar i annars, konstigt nog. Det finns mycket mer att utforska än vad man tagit sig tid till genom åren.
Väl hemma var foten helt trasig (men det gick som tur var över dagen efter, måste varit nån nerv i kläm) och jag var helt slut. Dels för att jag gått upp svintidigt och dels för att vandringar och felvandringar tagit betydligt mycket mer tid än jag gissat.
Sammanfattningsvis hade jag en prima dag i mitt kära Göteborg!
---
Förresten, det är intressant att jag, trots att inget skrivits på cirka 1,5 vecka, ändå har minst fyra besökare om dagen här på bloggen. Najz.
Jodå, jag åkte allt igenom Sankt Sigfrids plan med spårvagn. :)
Kommentarer
Trackback