Sundsvall, Läckberg och Österrike
Härlig helg på besök hos Henke och Malin i Sundsvall. Längesen vi sågs nu så mycket trevligt!
Sportbar, FIFA, god mat, fika, promenad uppe på både Norra berget och Södra berget, filmkollande och gött snack.
Matchen kan vi glömma.. eländes elände.
Tack för helgen!
Sundsvall är absolut en stad jag skulle kunna bo i. Den ligger fint vid vattnet och mellan nyss nämnda berg.
På resan började jag också läsa Läckbergs senaste, Lejontämjaren. Mycket bra uppbyggd med sköna relationer och spännande intrig som vanligt, men utan att spoila för mycket kan jag ju säga att den slutade i något av ett antiklimax. Väldigt öppet och man skulle vilja läsa vidare, få mer svar. Det kändes också väldigt ihophastat, allt hände plötsligt väldigt snabbt efter en lååång och bra uppbyggnad. Sådant kan man bli rätt irriterad på.
Mest plus ger jag som alltid till förmågan att beskriva olika typer av människor och relationer, glädje, sorg, likgiltighet, ja allt. Realismen det ger och engagemanget, sympatierna man får för karaktärerna är riktigt bra.
Sammanfattningsvis drar slutet ner en del, men boken i sin helhet var bra.
---
Matchen igår.. alltså, jag var uppgiven innan, under och efter Rysslandsmatchen, men matchen mot Österrike.. man saknar ord. Så fruktansvärt genomuselt.
Klart att spelarna var kassa överlag, men det är bara en enda man som kan bära ansvaret för detta, som lett landslaget till detta bottennapp och denna hönsgård, från uttagningar till extremt otydliga taktiska beslut: Förbundskaptenen.
Att inte avsätta mannen i fråga efter detta är nästan ett hån. Skulle man driva ett vanligt företag på samma sätt rätt mot botten hade styrelsen knappast tyckt att den som chefade var rätt man för jobbet.
Pinsamt.
---
Nå, nu ser vi framåt. En öl, en liten whisky och FM med Erik. Och solen skiner!
Grattis.
Kommentarer
Trackback