Bror väckte mig runt nio med sms och undrade om jag ville psykla till honom efter att han kommit hem från jobbet (nu äntligen gått på semester). Jag svarade nåt om att det får jag se på sen och somnade om efter lite irriterande grymtanden.

 

Runt 17-tiden hoppade jag upp på min trogna springare och cyklade iväg i solskenet och den halvlätta västanvinden.

Riktigt gött väder att cykla ut i faktiskt, man hann liksom inte bli svettig eftersom vinden svalkade så gött. Och så skön sommarmusik i lurarna på det.

 

Framme i Falkenberg gled jag smidigt fram mellan fotgängarna och parkerade hojen utanför systemet där jag gick in och införskaffade ett antal bärtz.

 

En Tuborg har passerat strupröret och lagt sig till ro i magen. Just nu håller den så smått på att få sällskap av en Spendrups.

 

Kvällens planer? Tjôta, öla, lyssna på musik, spela nåt. Kanske ett gammalt avsnitt På spåret (vi har fortfarande typ sex avsnitt kvar att köra från senaste säsongen, fin tradition!)

 

Just ja, jag lyckades ju ramla och paja tån också. INNAN jag ens smakat på något dryckjom. Jag hade just öppnat min Tuborg och skulle gå ut från köket för att höra vad brodern sade.

Jag går ut sidledes från köket, inte i nån speciellt hög fart, med högerbenet först och lyckas trampa på den halaste fläcken i hela lägenheten. Foten försvinner iväg och vänsterfoten, som ännu inte helt hunnit lämna köket, slår i sin förflyttande rörelse emot tröskeln.

Pektån och framför allt stortån tar hela smällen när jag inte bara slår i sidledes utan på grund av glidandet/ramlandet även faller ihop så att kroppens tyngd hamnar på tårna.

Foten och de ismällda tårna lyckas glida över tröskeln innan jag helt landar på golvet, men smärtan är omedelbar och den dråpliga situationen får mig att ömsom hojta ut smärta, ömsom skratta som nåt annat psykfall.

Resultatet av allt detta blev lite avskavd hud och blodsutgjutelse på ovansidan stortån, men mer än så verkar inte ha gått sönder.

 

Det är tur att jag alltid haft en sådan stark benstomme.