Som de flesta vet så är träning inte något jag utövar i särskilt hög grad. Dels för att jag inte tycker det är kul, dels för att jag nio gånger av tio mår katastrof efteråt och dels för att jag inte gillar att svettas en massa. De enda träningsaktiga gångerna jag kan tycka det känns okej att bli varm och slutkörd är de få gånger man håller på med någon rolig sport, typ fotboll.

 

Varför nämner jag då detta? Jo, häromdan så räknade jag ju upp hur mitt fattiga matförråd såg ut. Idag kände jag mig fattigare än fattigast och solen sken äntligen över en klarblå himmel så det var helt enkelt dags att bege sig ut för att handla. Underlaget är inte längre särskilt halt och man kan överleva vandringen med matkassar utan större pareringar.

Problemet med detta? Eftersom jag knappt har något hemma så handlade jag också på mig en väldans massa..

 

Det blev en fullproppad papperskasse, en fullproppad plastkasse, ett paket toarullar och så skulle jag tvunget köpa på mig en låda vin också. Fantastisk planering.

Det är inte superlångt till affären från där jag bor, men hemvägen betyder uppförsbacke sista biten och det är ändå en liten utmaning att bära allt det jag sa. Trots att marken känns ganska stabil nu så vill man inte chansa och rusa fram liksom utan går lite småsäkert ändå. Jag är dock inte känd för att gå långsamt så det blev en kombination av att försöka gå snabbt, bära grejerna utan att tappa något och försöka hålla utkik på helspänn efter eventuella isfläckar. I vänsterhanden bar jag papperskassen och i högra handen vinet och plastkassen, plus att jag hade toarullarna under högerarmen också.

Alla som burit toarulleförpackningar under armen vet att de gärna glider fram och tillbaka för att försöka smita från armvecket och flyga iväg. Detta löste jag till slut genom att få upp ett finger i en av rullarna genom plasten och på så sätt nätt och jämt lyckas ha det som parering. Det medförde att jag fick spänna armen i en jobbig vinkel istället för att ha den rak och bekväm.

 

När jag väl kom fram till min port var jag helt slut. Jag bor bara två våningar upp och brukar ta trappan, men nu tänkte jag näe, jag kan lika gärna spara på armarna. Givetvis kommer det då en söt tjej som också ska åka hiss. Det händer ALDRIG annars. Jag krånglar mig in i hissen och hon står vid knapparna och frågar vart jag ska. "Bara andra våningen.. jag blev liksom lite slut av bärandet hit." säger jag nästan lite skamset. "Jag förstår det!" säger hon och tycker att jag faktiskt har en hel del. Det hjälpte lite, men man känner sig ju lite mesig som åker två våningar för ett par matkassar, en låda vin och lite toarullar.

Alternativet hade ju varit att gå ifrån hissen när hon närmade sig och ändå ta trapporna, men det gör man ju inte, då ser man ju knäpp ut istället, som att man inte vill åka hiss med människan.

Äh. Jag gillar att överanalysera saker och så är det med det.

 

När jag kom in i lägenheten och ställde ifrån mig alla grejer så var högerarmen förstörd. Gick knappt att chatta på mobilen, jag var så darrig haha.

Och vad gör jag sen när jag har packat in varorna? Börjar dammsuga. Med högerarmen. ^^ Men då har det värsta passerat så man har fått ny energi igen. Imorgon väntar säkerligen träningsvärk, oh yeah.

 

---

 

Det är dags för fredagsmyyys! Idag har jag bara ätit en provsmakningsbit semla i affären så det är nog dags att äta något snart. Konstigt nog är jag inte hungrig än. Men det beror ju garanterat på mitt låga kostintag överlag de senaste dagarna. Krympande magsäck, jajamensan.

 

Ha en trevlig fredagskväll!